Skip to main content

Full text of "Georg August Wallins reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849"

See other formats 


o. 


Digitized  by  the  Internet  Archive 
in  2017  with  funding  from 
Wellcome  Library 


https://archive.org/details/b29352654_0001 


r- 


GEORG  AUGUST  WALLINS 

RESEANTECKNINGAR  FRÅN  ORIENTEN 

äreii  1843—1849. 


Dagbok  och  bref, 

efter  re.saudens  död  utgifna 

af 

S.  G.  Elmgren. 


Första  bandet. 


Helsingfors , 

J.  C.  Frenckell  & Son,  18G4. 


Ö ■ -T  o . 

t"  t 


Imprimatur:  Carl  von  Schoultz. 


Första  haudcts  iiiuciiåll. 


sid. 

G.  A.  Wallin,  lefiiadstcckning ix — xxxii 

I.  A/delningen:  Litheck — Konstantinopel 1 — 147 

Hamburg 4 

Havre 15 

Paris 31 

Lyon  69 

Marseille 77 

Färd  öfver  Medelhafvet 86 

Dardanellerna 106,  118 

Konstantinopel 127 

II.  Af  delningen:  Alexandria 148 — 248 

Smyrna 149 

Syra 155 

Alexandria 165 

Offerfesten,  lilla  Bairam 201 

Färd  längs  Nilen 241 

III.  Af  delningen:  Kairo  1844 249 — 407 

Pilgrimers  återkomst 295 

Profetens  fest,  molid  ennebi 302 

Bref  af  den  13  april  1844  316 

Färd  till  pyramiderna 365 

Nil-festen,  lelet  ennokta 393 


Förord. 


En  rikt  begåfvad,  men  genom  döden  i sin  verksamhet  alltför 
hastigt  afbruten  språkforskares  litterära  qvarlåtenskap  lemnas  här- 
med i allmänhetens  händer.  Förnämsta  synpunkten  vid  dennas  ut- 
gifvande  har  derföre  varit  såtillsägandes  biografisk:  nemligen  att 
undan  glömska  och  förstöring  rädda  så  mycket  som  möjligt  af 
Wallins,  äfven  under  brydsamma  förhållanden  ganska  flitiga,  pen- 
nas alster,  samt  dymedelst  för  all  framtid  bevara  minnet  af  ho- 
nom och  hans  i många  afseenden  märkvärdiga  färd.  Underteck- 
nad, som  af  Wallins  anförvandter  och  hans  förtrogne  prof.  Geitlin 
fått  det  hedrande  uppdraget  att  redigera  och  offentliggöra  dessa 
dyrbara  reseminnen,  har  derföre  ansett  sig  böra  ur  i behåll  va- 
rande anteckningar  upptaga  allt,  som  möjligen  kunde  egna  sig 
för  offentligheten,  äfven  om  derigenom  någon  omsägning  eller  nå- 
got jemförelsevis  obetydligt  privatminne  komme  att  följa  med.  Af- 
ven  några  förut  i åtskilliga  tidningar  tryckta  bref  af  Wallins  hand 
måste  här  upptagas  för  fullständighetens  skull,  emedan  eljest  för- 
tretliga luckor  hade  uppstått;  i förhållande  till  det  hela  upptaga 
de  också  ganska  obetydligt  rum.  Men  det  fragment  af  en  utförlig 
resebeskrifning,  som  redan  1853  här  utgafs  med  titeln:  G.  Å.  Wal- 
lins första  resa  frän  Cairo  till  Arabiska  öknen  i april  1845,  kommer 
deremot  icke  att  ingå  i dessa  Beseanteckningar,  emedan  det  icke 
kan  inpassas  i dessas  sammanhang,  ej  heller  innehåller  några  un- 
der resan  gjorda  anteckningar,  utan  är  ett  här  i Helsingfors  redi- 
geradt  arbete,  vid  hvilket  den  nu  i dagen  trädande  dagboken  samt 
författarens  utmärkt  säkra  och  omfattande  minne  tjenat  till  led- 
ning. Det  var  Wallins  sista  arbete;  dödens  hastiga  mellankomst 
gjorde  det  till  blott  en  ringa  början  af  ett  tillämnadt  stort  verk. 


VI 


Men  fragmentets  värde  är  dock  nog  gediget,  för  att  försvara  sin 
egna  plats  bredvid  dessa  voluminösa  anteckningar,  som  författaren 
sjelf  ieke  hann  bereda  till  tryckning. 

De  utgöras,  såsom  titeln  antyder,  förnämligast  af  resandens 
ganska  vidlyftiga  dagbok,  som  dock  slutar  under  första  ökenresån 
den  21  september  1845,  samt  24  stycken  bref  till  professor  Gabr. 
Geitlin;  dertill  komma  några  få  och  jemförelsevis  obetydliga  bref 
till  resandens  mor,  kammarrådinnan  WalUn,  privatläraren  Frans 
Edvard  Conradi,  sjökapten  A.  Wiklmd,  och  konsul  II.  Borgström. 
Dagboken  upptager  det  största  arktalet  i hela  verket,  men  för 
större  delen  af  resetiden  utgöra  brefven  till  ])rof.  Geitlin  enda  ma- 
terialet. Detta  första  band  innehåller  blott  två  af  dessa  rikhaltiga 
bref,  jemte  dagboksanteckningar  till  den  6 juli  1844;  andra  ban- 
det kommer  att  innehålla  fortsättning  af  dagboken,  jemte  några 
få  bref;  det  tredje  dagbokens  slut  och  flere  bref;  det  fjerde  der- 
emot  uteslutande  bref.  För  bättre  öfversigts  skull  blir  hvarje  band 
indeladt  i 3 å 4 afdelningar,  efter  resans  olika  stationer.  Första 
afdelningen  skildrar  Wallins  resa  till  Konstantinopel,  den  andra: 
hans  vistelse  i Alexandria,  den  tredje:  vistelsen  i Kairo  (första 
sejouren),  den  fjerde:  färden  till  Tanta  i nedra  Egypten  m.  m., 
den  femte:  resan  till  öfra  Egypten,  den  sjette  : vistelsen  i Kairo 
(andra  sejouren),  den  sjunde:  första  ökenresan  o.  s.  v.  I första 
afdelningen  hafva  ett  par  bref  blifvit  fördelade  i mindre  stycken 
efter  orterna  som  beskrifvas,  men  i det  följande,  då  brefvens  in- 
nehåll är  mer  concentreradt,  införes  ett  bref  helt  och  hållet  vid 
det  datum  i dagboken  då  det  blifvit  afsändt. 

Stiliseringen  i dagboken  och  till  någon  del  äfven  i brefven  har 
undergått  så  mycken  förändring  och  städning  som  nödvändigt  be- 
höfts,  men  i allmänhet  har  utgif varen  följt  den  grundsatsen,  att  bibe- 
hålla så  mycket  som  möjligt  af  Wallins  egendomliga  skrifsätt.  Såväl 
i dagboken  som  isynnerhet  i brefven  skrcf  Walliii  den  allratinastc 
perlstil  och  iakttog  den  största  möjliga  hushållning  med  papper,  sä  att 
ofta  nog  förstoringsglas  kunde  behöfvas  för  deras  läsning;  hvarföre 
äfven  hela  denna  första  del  upptar  allenast  13  små  ark  i original- 
handskriften. Denna  omständighet  har  förorsakat  mycken  svärig- 


VII 


het  vid  öfversigten  af  det  hela,  samt  ett  ganska  drygt  afskrifnings- 
arbete;  ty  alltsammans  måste  afskrifvas  och  derefter  korrigeras, 
innan  det  kunde  lemnas  till  tryckeriet.  Handskriftens  beredning 
till  tryck  erfordrar  derföre  sin  runda  tid,  och  ehuru  utgifvarens 
afsigt  är  att  så  mycket  som  möjligt  påskynda  tryckningen,  kan 
likväl  ingen  viss  tidpunkt  för  verkets  fulländning  utsättas. 

I Wallinska  dagboken  råder  mycken  ojemnhet  och  inconse- 
qvens  beträffande  Arabiska  ords  och  benämningars  ortografi,  eme- 
dan författaren  tid  efter  annan  ombytt  skrifsätt  och  i allmänhet 
gått  mycket  sjelfständigt  tillväga.  Samma  inconseqvens  har  utgif- 
varen  ansett  sig  böra  bibehålla,  emedan  den  i sjelfva  verket  är 
upplysande  i frågan  om  benämningarnes  rätta  uttal,  och  emedan 
den  ofta  nog  tyckes  bero  af  dialektolikhet  på  de  orter  der  för- 
fattaren vistades.  Pä  de  allraflesta  ställen  äro  Arabiska  ord  och 
fraser  införda  efter  Wallins  egen  trausscription  till  Latinsk  skrift; 
endast  under  sin  vistelse  i Alexaudria  och  någongäng  eljest  på 
spridda  ställen  begagnade  resanden  i dagboken  Arabisk  skrift, 
hvilken  blifvit  transscriberad  med  prof.  Geitlins  benägna  hjelp.  I 
detta  afseende  råder  mycken  olikhet  emellan  olika  författare,  ty 
hvar  och  en  uttalar  orden  på  sitt  egna  vis;  och  det  system  ”zur 
Umschreibung  der  arabischen  Buchstaben”,  som  Tyska  orientali- 
ska sällskapet  försökt  införa  bland  filologer,  kunde  Wallin  icke 
följa,  emedan  det  då  ännu  icke  var  uppfunnet. 

Genom  löfte  att  ur  universitetets  fonder  i förskott  utbetala 
tryckningskostnaden,  har  consistorium  academicum  velat  betrygga 
mig  för  möjliga  förluster  på  detta  omfångsrika  verk,  med  före- 
lagdt  vilkor  att  sagda  förskott  återbetalas  så  snart  den  erforderliga 
summan  influtit  genom  böckernas  försäljning.  Denna  garanti  gör 
att  jag  utan  tvekan  och  afbrott  kan  fortsätta  utgifvaudet  af  dessa 
evärdeliga  reseminnen.  Helsingfors  i april  1864. 


S.  G.  Eliugren. 


► , # • A ^ 'Fl 

' • m 

“ii  •“ 


% 


•v  •»‘-<#'' 
• ■ - ■ -"  fiic 


•■  * • * 


■4P 

- •*'...:■{•■ 

X 

■' } .1# 


I *F 

^ •V' 

<• 

é\-- 


# 


#•> 


# 


Georg  Aug.  Walliiis  leiimd. 

Dessa  reseanteckuiugars  författare  förunnades  icke 
någon  lång  lifstid  och  hans  korta  hana  erbjuder  ej 
heller  något  annat  af  synnerligt  intresse,  än  just  denna 
resa  och  hans  ovanligt  goda  förberedelse  till  den. 
Ty  den  stora  orientaliska  resan,  som  föreliggande  verk 
noggrant  beskrifver,  förblef  hela  hans  lefnads  mål  och 
kärna,  den  kommer  att  bestämma  Wallins  plats  i lit- 
teratur-historien. lians  utmärkta  språkforskning  i all- 
mänhet har  nemligen  till  stor  del  gått  förlorad  för 
efterverlden , emedan  döden  öfverraskade  honom  in- 
nan han  hunnit  göra  den  fruktbärande  för  vetenska- 
pen genom  utarbetade  afhandlingar. 

Georg  August  Wallin  var  född  den  24  oktober 

o 

1811  på  Aland  i Sunds  socken,  hvarförc  han,  enligt 
gammal  akademisk  sed,  kallade  sig  Sundensis  i Bo- 
realiska  studentafdelningens  matrikel.  Likväl  till- 
bragte  han  endast  sin  första  barndom  i denna  stora 
och  vackra  skärgård,  hvilken  sannolikt  ingaf  honom 
den  förkärlek  för  haf  och  sjölif  som  han  alltid  hyste; 
ty  redan  1818,  då  gossen  således  var  blott  7 år  gam- 
mal, öfverflyttade  hans  far,  kronofogden  Israel  Wal- 

r o 

lin,  ifrån  Aland  till  Abo,  der  han  en  tid  innehade 
landskamrerare-befattningen.  Sedermera  besökte  dock 


X 


tlen  unge  Georg  sin  födelseort  Äland  flere  gånger  på 
segelfärder,  till  och  med  ända  ifrån  Helsingfors,  der 
han  tillbragte  mesta  delen  af  sin  lefnad.  I dåvarande 
universitetsstaden  Abo  förflöt  Wallins  senare  barn- 
dom, der  han  äfven  bivistade  katedral-skolan,  redan 
då  åtnjutande  sina  små  kamraters  synnerliga  aktning 
för  modighet  och  starkt  utprägladt  rättsinne,  hvarom 
några  från  glömskan  bevarade  anekdoter  bära  vittne. 
När  sedan  efter  branden  1827  skolan  förflyttades  till 
Raumo,  begaf  sig  ynglingen  Wallin  dit,  ansåg  sig 
hafva  blifvit  orättvist  förbigången  vid  någon  klass- 
flyttning och  skiljde  sig  från  skolan,  men  vistades 
dock  i Eaumo  om  hösten  1828.  Redan  derförinnan 
lärer  hans  hem  hafva  blifvit  flyttadt  ifrån  Abo,  eme- 
dan fadren,  såsom  befordrad  till  ordförande  i allmän- 
na revisionsrätten  med  kammarråds  titel,  omkring  1827 
bosatte  sig  i Helsingfors.  Här  blef  han  vid  18  års 
ålder  med  privatbetyg  student,  just  på  den  tid  då  uni- 
versitetet, nyss  flyttadt  från  det  i aska  liggande  Abo, 
ännu  icke  rätt  väl  hade  hunnit  fästa  sina  bopålar 
eller  bli  hemmastadt  i Helsingfors;  ty  den  nuvarande 
universitetsbyggnaden  fanns  icke  då  ännu  och  staden 
var  ganska  trång  samt  i alla  afseenden  obetydlig. 
Den  22  juni  1829  inskref  Wallin  sitt  namn  i Boreali- 
ska  afdelningens  matrikel,  och  torde  några  dagar  förut 
hafva  undergått  studentexamen,  som  på  den  tiden  väl 
icke  var  synnerligen  sträng. 

Han  skötte  derefter  sina  studier,  väl  grundligt, 
men  fritt  och  ingalunda  brådskande,  ej  heller  med 
hufvudsakligt  afseende  på  stundande  examen,  som  all- 


XI 


tid  tyckes  luifva  varit  honom  en  pina;  tvärtom  synes 
han  denna  tid  hafva  sysselsatt  sig  mest  med  modern 
poetisk  litteratur,  i hvilken  han  äfven  ägde  en  temli- 
gen  rik  och  dyrbar  boksamling.  Engelska,  Tyska  och 
Franska  poeters  verk,  såsom  Walter  Scotts^  Shake- 
speares,  Rousseam,  Göthes,  Schillers  m.  fl.,  h vilkas 
läsning  då  var  till  och  med  mera  på  modet  än  nuför- 
tiden, studerade  han  ifrigt  i original  och  svärmade 
med  sina  tankar  i dessa  secular-snillens  ideala  verld. 
Ty  det  var  ej  blott  språkligt,  utan  äfven  poetiskt 
intresse,  som  länge  fängslade  honom  vid  nyssnämnda 
moderna  litteratur,  i hvilken  han  ägde  för  sin  tid 
ovanliga  insigter.  Derunder  fick  han  väl  ock  den 
synnerliga  förkärlek  för  Engelska  språket  och  littera- 
turen, som  följde  honom  genom  hela  lifvet  och  som 
gjorde  att  han,  ehuru  blifvande  professor  i Arabiskan 
och  nyss  hemkommen  från  sina  resor,  ännu  1850  om 
hösten  och  1851  om  våren  gaf  enskilda  kollegier  i 
Engelskan  för  studenter.  Vid  mognare  ålder  fann 
han  dock  mer  njutning  i språkstudier,  än  i poesi,  allt 
eftersom  hans  afgjorda  och  medfödda  fallenhet  för  de 
förstnämnda  utvecklade  sig  till  klarhet. 

Dessa  poetiska  studier  alstrade  måhända  det  djupa 
natursinne,  som  alltid  var  ett  utmärkande  drag  i hans 
lynne  och  som  stärktes  af  hans  ständiga  vistelse  ute 
i den  fria  naturen.  Dagboken  lemnar  derpå  otaliga 
bevis  och  hela  sin  lefnad  igenom  trifdes  han  mycket 
bättre  ute,  än  i studerkammaren,  hvarförc  äfven  före- 
trädesvis öknen  och  hafvet  voro  hans  förtjusning  un- 
der resan.  Såväl  i hemlandet,  som  i Egypten  och 


XII 


Arabien,  yttrade  sig  Wallins  oöfvervinneliga  böjelse 
för  ett  tanlifullt  ströfvande  omkring  i skogar  och  par- 
ker, på  berg  och  grönskande  fält,  merendels  helt 
allena  eller  på  sin  höjd  i sällskap  med  någon  enda 
god  vän;  under  sådana  ensliga  vandringar,  som  der- 
jemte  erbjödo  en  för  hans  kroppsliga  helsa  nödig 
motion,  njöt  hans  uppmärksamt  betraktande  öga  af 
naturens  mångfiildigt  vexlande  skönheter,  jemte  det 
hans  tankar  ordnade  sig  till  mogna  och  djupa  re- 
flexioner. Likaså  gjorde  Wallin,  isynnerhet  i yngre 
åren,  täta  segelfiirder  i slup  på  öppna  hafvet  och  ut- 
sträckte seglingen  stundom  till  många  dygns  resa  ge- 
nom långt  aflägsna  skärgårdar,  någon  gång  till  och 
med  alldeles  ensam.  Deri  uttalade  sis  en  lust  för 
äfventyr,  som  var  honom  medfödd  och  som  längre 
fram  oemotståndligt  drog  hans  håg  till  Orientens  un- 
derfulla trakter  samt  Arabiens  böljande  sandöknar. 
Med  sjölifvet  var  han  derföre  fullt  förtrogen  redan 
som  gosse,  och  derjemte  en  lika  flitig,  som  oförvä- 
gen simmare ; ty  vid  de  nästan  alldagliga  sjöbaden 
gaf  han  sig  stundom  långa  sträckor  utåt  hafvet,  täf- 
lande  med  de  starkaste  i simkonsten.  Wallin  var  äf- 
ven  såsom  simmare  vida  berömd  bland  jemnåriga  kam- 
rater; likaledes  såsom  själen  i många  lustiga  student- 
upptåg.  Ty  under  sin  studentatid,  till  och  med  ännu 
länge  derefter,  var  Wallin  emellanåt  öfverdrifvet  mun- 
ter och  lefnadslustig,  deltagande  med  öfverdådigt  nöje 
1 upptåg,  som  visserligen  icke  alltid  hörde  till  det 
fina  slaget,  men  ännu  den  tiden  tolererades  af  stu- 
dentopinionen. 1 glada  berättelser  om  lustiga  äfven- 


XIII 


tyr  fann  man  ofta  Wallin  spela  mästarens  roll;  hans 
egendomliga  trygghet  och  orubbliga  lugn,  förenade  med 
rådighet  i kritiska  fall,  äfvensom  isynnerhet  hans  trofa- 
sta kamratlighet  och  godmodiga  humor,  prisades  allmänt 
af  hans  då  lefvande  mäiifitaliga  vänner  vid  universitetet. 
Det  var  ogeneradt  kamratlif  bland  jemnåriga  och  stu- 
denter, som  han  företrädesvis  sökte  och  fann  trefnad 
uti,  dervid  en  bål  också  merendels  hörde  till  saken  så- 
som föreningspunkt;  annat  mer  cirkladt  sällskap  kun- 
de han  aldrig  rätt  väl  finna  sig  i,  ja  som  knappast 
ens  fördraga  utan  förargelse. 

Under  studii-tiden  egnade  Wallin  äfven  mycken 
tid  åt  musiken,  den  han  alltid  älskade,  och  kunde 
konstmessigt  traktera  flere  instrumenter,  särdeles  flöjt; 
vid  musikaliska  sällskapets  öfningar  och  offentliga 
konserter  spelade  han  de  sednare  åren  mest  kontra- 
bas.  Till  virtuositet  hann  han  dock  icke  i musikalisk 
väg,  men  ägde  i alla  fall  nog  insigt  i musiken  för 
att  äfven  i detta  ämne,  så  väl  som  i många  andra, 
kunna  bilda  sig  ett  sjelfständigt  omdöme , hvarom  dag- 
boken på  många  ställen  vittnar.  Af  hans  musik- 
öfningar  kom  det  sig  att  han  en  tid  valde  sitt  säll- 
skap företrädesvis  bland  här  i Helsingfors  vistande 
Tyska  musici,  exempelvis  Grädener  m.  fl.  Ännu  i 
Kairo  fortsatte  han  sina  öfningar,  för  att  vinna  nå- 
gon färdighet  i behandlingen  af  Arabernas  egendom- 
liga flöjt;  och  i öknen  upptecknade  han  några  melo- 
dier på  Beduinsånger,  bland  hvilka  en  finnes  tryckt 
i Tyska  orientaliska  sällskapets  tidskrift,  femte  ban- 
det; de  öfriga,  5 till  antalet  och  ganska  enkla,  hade 


XIV 


han  kort  före  sin  död  på  begäran  meddelat  åt  doktor 
II.  A.  Reinholin,  och  detta  musikaliska  öken-minne 
fÖrtjenar  utan  tvifvel  att  bevaras  från  glömskan,  äf- 
ven  om  melodiernas  värde  i sig  sjelft  icke  får  anslås 
synnerligen  högt.  De  bifogas  härhos. 

Allt  det  anförda  utvisar  tydligt  att  Wallins  håg 
låg  mera  åt  studium  af  lifvet  och  natui’en,  än  af  böc- 
ker, ehuru  icke  heller  dessa  af  honom  försummades. 
Ty  oaktadt  de  strängare,  mer  metodiska  studierna 
för  examen  i början  af  hans  studentatid  lades  å sido, 
hade  han  redan  då  förvärfvat  sig  temmeligen  vid- 
sträckt språkkunskap,  och  längre  fram  arbetade  han 
sig  in  äfven  i andra  ämnen  med  den  honom  egna 
grundligheten.  Efter  ungefär  7-årig  kurs  genomgick 
han  filosofie  kandidat-examen  den  12  april  1836,  väl 
icke  med  synnerligen  höga  vitsord,  men  med  det  väl- 
förtjenta  rykte  inom  kamraternas  krets,  att  han  bland 
alla  då  till  Parnassen  sträfvande  ynglingar  vore  den 
mest  lofvande  capaciteten.  I de  klassiska  språken 
och  orientaliska  litteraturen  hade  han  då  redan  ovan- 
liga kunskaper,  vida  öfverskridande  det  vanliga  måt- 
tet för  laudatur.  Lagerkransen  erhöll  han  vid  pro- 
motionen  den  21  juni  1836,  då  professor  F.  W.  Pip- 
ping  var  promotor;  bland  hans  proraotionskamrater 
funnos  äfven  sedermera  vordne  professorerne  Castrén, 
Ingman  och  Törnegren,  hvilka  döden  likaledes  skör- 
dade i början  af  deras  bana,  till  stor  förlust  för  uni- 
versitetet, som  räknar  den  förstnämnde  bland  sina 
största  ryktbarheter. 


XV 


Såsom  magister  begyiitc  Wallin  hösten  183G  tjenst- 
ilöra  som  extraordinarie  amanuens  vid  bibliotheket, 
och  efter  det  han  disputerat  om  skilnaden  emellan  den 
lärda  Arabiskan  och  Arabiska  folkspråket,  utnämn- 
des han  den  29  juli  1839  till  docent  i orientaliska 
litteraturen.  Dermed  var  också  riktningen  gifven  för 
hans  framtida  studier  och  hans  lefnadsmål  i viss  mån 
bestämdt.  ehuru  då  ännu  ingen  ordentlig  tjenst  med 
lön  tycktes  stå  honom  till  buds  att  söka.  Docentur 
var  nemligen  den  tiden  en  helt  och  hållet  lönlös 
tjenst,  egentligen  blott  en  titel.  Hans  hela  lynne  var 
också  afgjordt  emot  fikandet  efter  någon  tjenst;  utan 
hans  syftemål  var  nu  blott  att  grundligt  genomforska 
Orientens  språk  och  seder.  Man  vet  icke  att  han  nå- 
gonsin tvekat  i valet  af  lefnadsbana;  redan  före  sin 
utnämning  till  docent  sysselsatte  han  sig  ifrigt  med 
praktiska  öfningar  i orientaliska  språk,  förnämligast 
öfversättningar  från  modersmålet  till  Arabiskan  och 
Persiskan  under  prof.  Geitlins  vänskapliga  handled- 
ning. Han  begaf  sig  till  Petersburg  för  att  bivista 
dervarande  orientaliska  institut,  och  dröjde  i nyss- 
nämnda lysande  hufvudstad  nära  två  års  tid,  nemli- 
gen åren  1841  och  1842;  derunder  begagnade  han 
sig  föga  af  föreläsningarne  i sjelfva  institutet,  men 
så  mycket  flitigare  af  några  dess  lärares  enskilda 
handledning  i förnämligast  Arabiska  och  Persiska  språ- 
kens talande  och  skrifvande,  ty  Turkiskan  synes  jem- 
förelsevis  mindre  hafva  anslagit  honom.  Dessa  hans 
lärare  voro  en  infödd  Arab  frän  Egypten  sheikh  Tan- 
tavi  (eller  Muhammed  Aijad  Attantavi)  och  en  lika- 


XVI 


ledes  infödd  Perser  Mirza  Ismail.  Der  vaknade  ånyo 
med  fördubblad  styrka  Wallins  ända  ifrun  barndomen 
hysta  längtan  efter  personlig  bekantskap  med  Orien- 
ten, och  alla  hans  tanka}’  vände  siff  nu  krino'  möilisf- 
heten  att  göra  en  resa  till  Arabien  och  Egypten, 
hans  barndomsdrömmars  hemland.  Ifrån  hans  vistelse 
i Petersburg  finnes  qvar  ett  odateradt  bref,  ur  hvil- 
ket  följande  märkeliga  yttranden  anå  anföras: 

”Jag  besöker  flitigt  en  Perser  Ismail^  af  hvilken 
jag  mycket  profiterat  och  för  hvarje  dag  kan  draga 
allt  större  nytta,  men  han  måste  få  gå  sin  egen  väg 
och  kan  på  intet  vis  krånglas  in  i någon  annans  me- 
thod.  Han  är  alldeles  fördomsfri,  tar  sig  gerna  en 
sup  då  och  då,  känner  sitt  språk  och  muhammeda- 
nismen  bättre  än  någon  här,  men  kan  ej  fås  till  an- 
nat än  att  prata,  i hvilken  konst  han  är  fullkomlig 
mästare.  Ty  jag  sitter  ofta  hos  honom  3 ä 4 timmar 
å rad  hela  veckan  igenom,  utan  att  behöfva  annat  än 
höra  på  honom;  ganska  sällan  inträffa  omsägningar 
eller  upprepande,  men  för  hvart  ord  och  livar  tanke 
har  han  alltid  en  vers  i beredskap.  För  öfrigt  har 
jag  3 gånger  i veckan  arbetat  hemma  hos  Tantavi 
och  öfversatt  mest  hälften  af  den  Tolk,  du  i som- 
mars såg  hos  mig,  och  dessutom  nästan  slutat  en  öf- 
versättning  af  Schillers  Der  Neffe  als  Onkel.  Afven 
hafva  vi  nu  börjat  konversera  om  aftnarne;  ena  afto- 
nen tala  vi  blott  Tyska,  deri  han  småningom  börjar 
göra  framsteg,  den  följande  tala  vi  blott  Arabiska, 
begagnande  oss  af  hvarandras  kännedom  af  litteratu- 
ren. Ilans  godsinta  och  nästan  barnsliga  karakter. 


XVII 


samt  hans  sinnrikhet  och  uppriktighet,  vinner  allt 
mera  min  aktning;  vi  stå  numera  ej  i det  trånga  för- 
hållandet af  lärare  och  lärjunge,  utan  på  en  fullkom- 
ligt vänskaplig  fot.  Vi  dricka  först  thé  tillsammans 
och  vräka  oss  i hans  stora  divan;  hans  oändliga  be- 
rättelser om  sitt  älskade  Egypten,  dess  sagoberättare, 
sångerskor,  danserskor  och  alla  dess  andra  fröjder, 
hafva,  om  möjligt,  ännu  mera  väckt  min  lust  att 
komma  dit,  och  jag  vet  sannerligen  icke  huru  jag 
skall  kunna  bära  underrättelsen  om  utslaget  på  min 
ansökning  angående  resestipendium,  som  i alla  fall 
endera  dagen  måste  komma.  Blir  det  ett  nej,  är  jag 
rädd  att  sjunka  neder  af  sorg  och  harm,  blir  det  ett 
ja,  är  jag  rädd  att  hjertat  hoppar  ur  bröstet  på  mig. 
Hvad  institutet  beträffar,  var  jag  der  i början  några 
gånger,  men  kunde  omöjligen  förmå  mig  att  fortfara; 
ehuru  jag  sedan  ofta  ångrat  mig,  då  jag  funnit  att 
jag  kunnat  draga  mycken  nytta  af  den  nu  från  Per- 
sien återkomna  De  Maison.  Tantavi  är  en  man,  som 
till  stor  del  öfvervunnit  den  muhammedanska  indolen- 
sen,  han  gör  numera  ingen  hemlighet  af  sitt  pund, 
utan  svarar  på  allt,  äfven  sådant  som  säkert  för 
stränge  musulmän  vore  ömtåligt.  Sådan  är  äfven 
Ismail;  en  man  som  jag  oftast  måste  högakta,  ehuru 
^ han  nu  på  sätt  och  vis  är  i stor  decadence  och 
mycket  misskänd  af  sina  landsmän.  Jag  har  denna 
tid  äfven  sysselsatt  mig  med  att  läsa  de  bref,  som 
kommit  till  Tantavi  från  hans  vänner  i Egypten , 
och  såsom  en  frukt  häraf  tänkte  jag  skrifva  detta 
bref  på  Arabiska;  men  dertill  skulle  dock  fordrats 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  B 


XVIII 


mera  tid  och  en  lugnare  sinnesstämning  än  jag  nu 
har.” 

Universitetets  lediga  resestipendium,  som  han  an- 
sökt, gafs  också  åt  honom  och  kunde  icke  gerna 
hafva  gifvits  åt  någon  värdigare;  det  föll  nu  på  en 
mans  lott,  som  derigcnom  såg  sin  lefnadsnppgift  lö- 
sas och  sina  käi’aste  förhoppningar  gå  i fullbordan, 
men  som  ändock  i glädjen  ingalunda  glömde  bort  att 
grundligen  förbereda  sig  till  färden.  Icke  heller  nu, 
mer  än  eljest  i sitt  lif,  brådskade  han  med  att  bege 
sig  å väg,  utan  dröjde  ännu  ungefär  ett  år  i fäder- 
neslandet, allt  ifrigare  sysselsatt  med  förberedelser. 
Hösten  1842  och  våren  1843  gjorde  Wallin  i härva- 
rande Clinicum  en  kurs  i praktisk  medicin,  för  att 
med  någorlunda  framgång  kunna  passera  för  läkare 
ibland  Arabstammarne  i öknen  och  i Egypten,  så- 
lunda ägande  en  lämplig  förevänning  att  vistas  ibland 
dem.  Planen  att  agera  läkare  för  att  ostörd  få  fär- 
das bland  vilda  nomader,  var  utan  tvifvel  väl  uttänkt 
och  skulle  hafva  befordrat  Wallins  ändamål  änchl 
bättre,  om  icke  hans  stora  samvetsgranhet  emellanåt 
förbjudit  honom  att  spela  rolen  komplett,  om  han 
kunnat  förmå  sig  att  helt  ogeneradt  qvacksalva  alla 
sjuka  Araber,  som  anlitade  honom  om  bot  för  h varje- 
handa krämpor.  Men  han  synes  oftare,  än  öuskligt 
varit,  hafva  tvekat  om  han  borde  föreskrifva  läkeme- 
del för  sjukdomar  som  han  ej  begrep,  och  derigenom 
förminskat  sitt  läkare-anseende  ibland  Araberna. 

Slutligen  begaf  han  sig,  så  väl  förberedd  som 
någon  Finne  kunde  vara  det,  sommaren  1843  å väg 


XIX 


pä  den  resa,  som  skulle  afgöra  hans  rykte  och  be- 
stämma hans  plats  inom  vetenskapen.  Följd  till  stran- 
den af  Araben  Tantavi^  som  jemte  orientalisten  De 
Maison  ifrån  Petersburir  rest  hit  för  att  bese  Fin- 
land,  gick  Wallin  den  28  juli  1843  i Helsingfors 
hamn  om  bord  på  ett  till  Lubeck  gående  skepp,  för 
att  icke  återse  fäderneslandet  förän  1850,  efter  7 års 
bortavaro.  Om  hans  resas  mångfaldiga  skiften  upp- 
lysa dessa  reseanteckningar  tillräckligt,  och  någon 
annan  källa  för  dess  beskrifning  finnes  icke  att  tillgå. 
Läsaren  har  här  tillfälle  att  dag  för  dag  följa  resan- 
dens alla  steg,  se  hans  fröjder  och  sorger,  till  och 
med  hans  hemlio-a  tankar  om  folk,  föremål  och  för- 
hållanden.  Endast  de  allraallmännaste  konturer  af  re- 
sans gång  må  här  uppdragas,  tjeuande  till  cu  slags 
kronologisk  öfversigt.  Den  som  på  förhand,  innan 
alla  delarne  af  detta  verk  utkommit,  skulle  vilja  in- 
hemta  en  öfversigt  af  Wallins  resa,  hänvisa  vi  till 
Litteraturbladet  1850  pag.  19 — 32,  samt  till  Länne- 
tär,  album  x^tgifvet  af  Vestfinnar^  häft.  I,  pag.  17 — 25. 

Wallin  reste  genom  Lubeck,  Hamburg,  Havre 
till  Paris,  dit  han  ankom  den  24  augusti  1843  och 
der  han  den  2 eller  3 september  träffades  af  ett  svårt 
olycksfall,  som  hotade  att  genast  i början  af  resan 
tillinteto:öra  hans  e»na  och  vårt  fäderneslands  för- 
hoppningar  om  densamma.  Efter  denna  olycka,  som 
djupt  grep  hans  känsliga  själ  och  som  dessutom  torde 
hafva  för  alltid  qvarlemnat  ett  sjukdomsfrÖ  i hans 
kropp,  ansattes  Wallin  emellanåt  af  en  djup  melan- 
koli, ett  själen  förlamande  svårmod,  som  qvarhöll  ho- 


XX 


nom  vissa  tider  i overksamhet  och  gjorde  honom 
bitter  eller  orättvis  mot  menskligheten  och  mången 
enskild.  Ifrån  den  stunden  begynte  han  misstro  sina 
krafter  och  tidtals  tryckas  af  den  bittra  tanken  att 
hans  lif  förfelat  sitt  mål,  att  han  icke  gjort  hvad  han 
bordt  och  i yngre  dagar  föresatt  sig  att  göra.  Den 
14  oktober  lemnade  han  Paris,  ankom  den  19  okt. 
till  Marseille,  gick  den  23  om  bord  på  ett  Finskt 
fartyg,  seglande  öfver  Medelhafvet  med  öfverhufvud- 
taget  gynnande  vind,  besökte  den  17  november  stället 
der  Troja  stått,  passerade  Dardanellerna  den  18  nov., 
ankom  till  Konstantinopel  den  25  nov.  och  qvardröj- 
de  i dess  hamn  till  den  7 dec.  Sedan  besåg  han 
Smyrna  den  9 dec.,  staden  Syra  den  11,  och  ankom 
den  14  till  Alexandriaj  der  han  qvardröjde  till  den 
22  jan.  1844.  Vidare  ankom  Wallin  den  29  jan.  till 
Kairo,  der  han  ordentligen  bosatte  sig  för  flere  år 
och  det  han  kallade  sitt  ”österländska  hem.”  I juli 
1844  gjorde  han  en  utflygt  till  byn  Baranijeh  och  kort 
derpå  till  staden  Tanta  i nedra  Egypten  emellan  Nil- 
mynningarne;  återkommen  derifrån  och  ånyo  bosatt  i 
Kairo,  begynte  han  den  31  okt.  en  högst  intressant 
färd  längs  Nilen  till  öfra  Egypten,  på  hvilken  han 
dröjde  till  den  14  jan.  1845.  Vistades  så  ånyo  i 
Kairo,  sysselsatt  med  de  grundligaste  förberedelser, 
till  den  10  april,  då  han  ändteligen  den  12  april  1845 
anträdde  den  första  ökenfärden,  som  gick  genom  Ge- 
bel  Shammor,  inre  Arabien,  Mekka,  Medina  och 
Gidda,  samt  öfver  Köda  hafvet  tillbaka  till  Kairo;  den 
räckte  ungefär  ett  års  tid,  till  den  14  mars  1846. 


XXI 


Under  densamma  slutar  dagboken  den  21  sept.  1845, 
och  underrättelserna  om  Wallins  färder  och  rese- 
intryck  bli  derefter  sparsammare.  Sin  zijaret  (offent- 
liga andakt)  vid  profetens  graf  i Mekka  gjorde  han 
i slutet  af  no  v.  1845.  En  långvarig  sjukdom  höll  ho- 
nom sedan  länge  i Kairo.  Den  andra  resan  gällde 
Jerusalem  ocli  försiggick  i slutet  af  1846  och  början 
af  1847;  mider  densamma  uppsteg  han  den  22  dec. 
1846  på  berget  Sinai,  fortsatte  färden  genom  öknen 
Nakhil  och  Abrahams  gamla  stad  Hebron,  ankom  till 
Jerusalem  den  15  febr.  1847,  gjorde  derifrån  en  ut- 
flygt  till  Nazaret,  Kapernaum  och  Jeriko,  samt  åter- 
vände i april  till  sitt  österländska  hem,  der  han  ånyo 
måste  dragas  med  långvarig  sjuklighet.  När  Wallin 
således  ofta  angreps  af  sjukdom  i den  stora  förvek- 
ligade staden,  men  åter  alltid  i öknen  åtnjöt  den  full- 
komligaste helsa,  kan  man  icke  undra  på  att  han 
oaflåtligt  längtade  efter  öknens  friska  luft  och  rörliga 
lif.  Den  tredje  ökenfärden,  som  anträddes  i början 
af  1848  och  slutade  den  26  maj  1849,  blef  både  lång- 
varig och  vidt  utsträckt,  men  också  rikare  på  miss- 
öden än  någon  föregående.  Den  gick  genom  Hajil 
i distriktet  Gebel  Shammor,  och  Sedeir,  en  annan 
stor  oas  i öknen,  till  Rijad,  ett  i Arabien  berömdt 
lärdomssäte,  samt  Bahrein  vid  Persiska  viken;  Wal- 
lin fick  så  om  sommaren  1848  i Bagdad  tillbringa  en 
lång  tid  under  de  strängaste  försakelser  för  total  brist 
på  respenningar,  emedan  en  påräknad  vexel  uteblif- 
vit,  och  plågades  dessutom  ännu  af  sjuklighet  och  en 
tryckande  hetta.  Från  nöden  i Bagdad  räddades  han 


XXII 


af  en  der  anträffad  Engelsman , begaf  sig  derifrån  den 
13  sept.  1848  till  Persien,  då  färden  gick  genom  AzV- 
manshahan  och  Ilamadan  till  Isfahan^  den  fordom  så 
lysande  verldsstaden,  dit  han  framkom  den  9 nov., 
samt  vidare  genom  Shiraz  till  sjöstaden  Abu  Skir 
vid  Persiska  viken,  derifrån  den  7 jan.  1849  sjövägen 
till  Basra,  och  öfver  Aleppo^  Damaskus,  Beirut  till 
Alexandria  och  Kairo,  der  han  ändteligen  med  i hög 
grad  nedstämdt  lynne  sade  orienten  farväl  i medlet 
af  juni  1849.  I öknen  utanför  Damaskus  råkade  han 
ut  för  röfvare,  som  fråntogo  honom  allt,  till  och  med 
kläderna,  men  återgåfvo  dock  sedermera  det  mesta 
af  rofvet;  dervid  gingo  dock  hans  under  resan  gjorda 
anteckningar  förlorade,  till  oersättlig  skada  för  ve- 
tenskapen. Sedan  nu  hans  värf  i orienten  var  full- 
bordadt,  reste  Wallin  hastigt  tillbaka  genom  Europa, 
öfver  Triest,  norra  Italien,  Gotthardsberget  i Alper- 
na, Schweitz,  Rheinländerna  och  Belgien  till  London, 
der  han  lyckligen  hamnade  den  1 okt.  1849,  och  qvar- 
dröjde  öfver  hela  vintern,  för  att  i Londons  rika 
samlingar  ytterligare  förkofra  sitt  kunskapsförråd  an- 
gående orienten.  Der  fick  han  också  riklicft  erkän- 
nande  af  de  lärda  för  sina  litterära  förtjenster.  Slut- 
ligen hamnade  Wallin  i juni  1850  vid  hemlandets 
kust,  just  då  promotionshögtiden  firades  i Helsing- 
fors och  således  en  stor  mängd  landsmän  från  alla 
trakter  hade  samlats  hit,  alla  nyfiket  välkomnande 
den  berömda  resanden.  Ty  Wallins  resor  voro  inga- 
lunda obekanta  för  allmänheten  under  hans  bortavaro, 
ej  heller  blott  af  lärda  uppmärksammade;  tvärtom 


XXIII 


hade  nästan  livar  och  en  läskunuig  ‘ med  det  största 
intresse  genomläst  de  utdrag  ur  hans  bref,  som  flere 
tidningar  meddelat,  och  Araben  Wallin  var  på  den 
tiden  i hög  grad  populär. 

Under  hans  bortavaro  hade  professionen  i orien- 
taliska litteraturen  blifvit  ledig,  derigenom  att  prof. 
Geitlin  fått  transport  till  professionen  i biblisk  exe- 
getik;  Wallin  ansökte  således  denna  tjenst,  utarbeta- 
de till  större  delen  redan  i London  sitt  specimen, 
och  utgaf  det  om  hösten  1850.  Han  var  enda  sö- 
kanden och  utan  jemförelse  den  mest  meriterade  inom 
hela  norden  till  en  sådan  befattning;  han  utnämndes 
till  professor  den  1 jan.  1851  och  hans  befordran  blef 
här  kunnig  just  de  dagar,  då  universitetet  firade  en 
fest  till  minne  af  H.  K.  H.  dåvarande  thronföljarens 
25-åriga  kansleriat.  Han  tillträdde  genast  sin  tjenst 
och  höll  föreläsningar  i Arabiska  grammatiken,  för 
hvilket  behof  han  äfven  utgaf  en  liten  lärobok  på 
Arabiska  af  Ihn-Malik;  men  af  hans  verksamhet  så- 
som föreläsare  finnas  föga  minnen  qvar,  dels  emedan 
den  fortfor  alltför  kort  tid,  dels  emedan  åhörarnes 
antal  för  ämnets  skull  var  ganska  ringa  och  deras 
förkunskaper  alltför  elementära.  Så  mycket  fann  man 
dock,  att  han  ämnade  införa  en  dittills  ovanlig  prak- 
tisk undervisnings-method  i österländska  språken,  den 
hvilken  han  sjelf  med  så  mycken  fördel  begagnat. 
Han  begynte  ock  nu  utarbeta  vetenskapliga  afhand- 
lingar  i sitt  ämne  på  Tyska,  för  Orientaliska  sällska- 
pets i Leipzig  tidskrift,  hvilket  vidt  utgrenade  säll- 
skap genast  hade  inkallat  honom  till  ledamot.  Äfven 


XXIV 


begynte  han  redigera  en  i stor  skala  tilltagen  berät- 
telse om  sin  första  ökenresa,  livilken  fulländad  skulle 
hafva  belyst  Arabernas  seder  och  lefnadssätt  på  det 
mest  tillfredsställande  sätt;  men  endast  en  liten  bör- 
jan hade  hunnit  bli  färdig,  när  berättarens  röst  plöts- 
ligt förstummades  och  pennan  föll  från  den  flitiga 
handen. 

Wallins  fädernesland  fröjdades  öfver  att  ifrån 
österlandets  faror  och  strapatser  hafva  återfått  honom 
välbehållen  och  kunskapsrik,  men  han  sjelf  tycktes 
njuta  ingen  fröjd  och  ingen  ro,  hans  fordna  lefnads- 
lust  var  till  det  mesta  förstörd.  Orsaken  dertill  var 
utan  tvifvel,  åtminstone  förnämligast,  ett  sedan  lång 
tid  groende  kroppsligt  sjukdomsfrö,  som  endast  tid- 
tals någongång  yttrade  sig  med  smärta  i bröstet,  men 
hade  fortfarande  svårmod  till  följd.  Såväl  utländskt, 
som  inhemskt  pris  och  beröm  tröstade  honom  föga, 
hans  nu  vunna  trygga  samhällsställning  och  passande 
verksamhetskrets  tillfredsställde  honom  ej,  såsom  det 
tycktes ; i ett  bref  från  London  uttalade  han  sitt  ned- 
slagna lynne  med  följande  högst  märkliga  ord,  som 
äro  hållna  i den  äkta  orientaliska  Beduinstilen:  ”1 
lifvets  dagsresa  hade  jag  ett  mål:  att  före  solens  ned- 
gång komma  fram  till  källan  i fjerran  öken;  men  mitt 
ök  var  uthungradt,  dess  puckel  tom  på  fett,  seraben 
(sandförande  vädei'hvirfvel)  på  vägen  förde  mig  vilse; 
hvarföre  jag  hungrig  och  törstig,  med  en  Beduins 
lugn  och  tacksamma  al  hamdo  lillah,  lägger  mig  der 
natten  kommit  öfver  mig,  i den  grop  jag  skrapat  i 
sanden,  för  att  af  bida  hvad  Herren  skall  sända  med 


XXV 


den  randande  morgonen:  lif  eller  död”  Han  längta- 
de ånyo  till  orienten  för  att  fullborda  hvad  han  allt- 
ännii  ville  anse  för  blott  halfgjordt  arbete;  men  föga 
mer  än  två  solhvarf  efter  hans  återkomst  till  hem- 
landet, kom  den  ”randande  morgonen”,  om  hvilken 
han  talat,  och  medförde:  döden. 

Wallin  gjorde  ansökan  om  reseunderstöd  för  en 
ny  färd  till  Arabien  — i stor  skala  tilltagen,  att 
dömma  af  den  betydliga  summa  penningar  han  be- 
gärde — såväl  af  Geografiska  sällskapet  i London, 
hvilket  i hög  grad  hade  intresserat  sig  för  hans  förra 
resa,  som  af  Ryska  geografiska  sällskapet  i Petersburg, 
men  fick  afslag  på  sin  anhållan  från  båda  hållen,  må- 
hända blott  af  ekonomiska  skäl.  Dessa  afslag  lära 
hafva  gått  honom  mycket  till  sinnes,  ty  med  sin  nu- 
mera vunna  erfarenhet  i ökenresor,  större  än  någon 
då  lefvande  Europés,  ville  han  ytterligare  i grund 
genomforska  Arabien,  äfven  södra  delen  af  den  stora 
halfön.  Med  anledning  af  sagda  ansökan  inbjöd  det 
senare  sällskapets  ordförande,  PI.  K.  H.  storfursten 
Konstantin,  om  sommaren  1852,  Wallin  till  sitt  amiral- 
skepp, liggande  i hamnen  vid  Sveaborg,  och  emottog 
der  artigt  den  berömda  resanden,  samtalande  om  orien- 
ten, som  icke  heller  för  storfursten  var  obekant. 

Nästan  utan  föregående  sjukdom,  sedan  Wallin 
ännu  samma  afton  i ro  sutit  vid  thébordet  med  sin 
mor  och  syster,  brast  plötsligen  en  åder  i hjertat  och 
han  afled  om  natten  den  23  okt.  1852.  Sorgebudet 
om  detta  oförmodade  dödsfall  flög  såsom  en  löpeld 
kring  hela  Finland  och  väckte  allmän  bestörtning; 


XXVI 


de  stora  förhoppningar  man  fästat  vid  den  nya  pro- 
fessorns i orientaliska  litteraturen  verksamhet,  voro 
med  ens  tillintetgjorda.  Vid  begrafningen  den  29 
okt.  bars  den  aflidnes  stoft  genom  staden  af  depute- 
rade frän  Vestfinska  studentafdelniimen,  hela  den  öf- 
riga  studentcorpsen  slöt  sig  sjelfmant  till  processio- 
nen, för  att  dymedelst  hedra  den  namnkunnige  lära- 
ren, och  professor  Geitlin  höll  vid  jordfästningen  ett 
varmt  minnestal,  som  är  tryckt  i Litteraturbladet  för 
1852  pag.  248 — 51.  Några  år  derefter  subscriberades 
bland  lärare  och  studenter,  som  hört  till  Vestfinska 
afdelningen,  en  liten  summa,  för  hvilken  anskaffades 
en  enkel  grafvård,  bestående  af  en  stor,  ohuggen, 
mörk  sten  med  Wallins  namn  på,  för  att  utmärka  stället 
der  hans  stoft  hvilar  å Helsinjifors  Lutherska  beirraf- 
ningsplats;  denna  minnesvård,  flärdlös  och  oprydd 
som  Wallin  sjelf,  invigdes  högtidligen  med  tal,  sång 
och  verser,  för  tillfället  författade  af  Jul.  Weksell. 
Dessutom  har  den  akademiska  krets,  som  bildas  af 
studenter  från  Vestra  Finland,  beslutit  hålla  sin  sed- 
vanliga årsfest  på  Wallins  dödsdag  den  23  okt.,  då 
således  anledning  gifves  att  årligen  upplifva  hans 
minne.  Redan  i dec.  1852  fattade  Vestfinska  student- 
afdelningen,  hvilken  just  då  stod  i begrepp  att  jemte 
andra  afdelningar  upplösas,  såsom  sitt  sista  beslut 
det,  att  på  sin  bekostnad  låta  måla  Wallins  porträtt 
och  skänka  detsamma  åt  universitetet  till  ett  evärd- 
ligt  minne.  Utförd  af  R.  W.  Ekman  med  vanlig  rask- 
het och  skicklighet,  står  taflan  sedan  dess  i en  af  uni- 
versitetets lärosalar,  företeende  en  liflig  bild  af  en 


XXVII 


snillrik  Finne  i Arabisk  kostym,  vid  öknens  djerfva 
klippor  blickande  nt  öfver  faltet,  med  uppslagna  tält 
i bakgrunden.  Efter  samma  tafla,  som  åter  grundar 
sig  på  en  konturteckning  gjord  af  fru  Lagus  omedel- 
bart efter  Wallins  död,  är  det  litliografierade  porträtt 
utfördt,  som  åtföljer  Lännetär  7,  Helsingfors  18G0, 
äfvensom  de  fotografiska  porträtter  i visitkorts  for- 
mat, bvilka  finnas  till  salu  i Frenckellska  bokhandeln. 
Emedan  således  Wallins  porträtt  äfven  eljest  är  lätt 
tillgängligt  för  allmänheten,  hafva  vi  icke  ansett  nö- 
digt att  här  bifoga  detsamma. 

Wallin  var  en  flärdlös,  allvarlig  man,  med  de 
upphöjdaste  tänkesätt  och  ett  enkelt  yttre,  samvets- 
grann och  besluten  att  så  grundligt  som  möjligt  ge- 
nomföra hvarje  uppgjord  plan.  Men  hans  arbetsme- 
thod  var  beräknad  för  en  läng  lifstid;  ty  den  slags 
raskhet,  som  griper  tillfället  i de  flygande  lockarne 
och  låter  verket  gå  hastigt  af  stapeln,  färdigt  eller 
halffärdigt  allt  efter  omständigheterna,  den  hade  han 
icke,  gillade  den  icke  heller,  utan  ville  helst  föra  den 
under  rubriken  fjesk.  Tvärtom  synes  af  hela  hans 
lif  att  han  älskade  långa  och  grundliga  förberedelser, 
som  trängde  till  botten  af  en  sak  och  icke  medgåfvo 
något,  ens  det  oskyldigaste  charlatanen;  ehuru  så- 
dant i ämnen,  så  föga  allmänt  kända  som  de  orien- 
taliska språken,  är  mycket  mera  vanligt  än  mängen 
oinvigd  kan  förmoda.  Derjemte  låg  i hela  hans  ka- 
raktär en  redbarhet  och  samvetsgranhet,  som  förbjöd 
honom  uttala  sin  mening  i något  ämne,  det  han  icke 
hunnit  genomforska  i grund  och  genomtänka  på  alla 


XXVIII 


sidor.  Ueraf  hans  långvariga  vistelse  och  beredelse- 
tid  i Kairo.  Dermed  sammanhängde  ock  hans  fullkom- 
liga oberoende  af,  ja  nästan  förakt  för  alla  litterära 
auktoriteter;  ty  hans  skarpa  kritik  märkte  snart  nog, 
att  äfven  de  anseddaste  författares  yrkanden  ingalun- 
da alltid  hålla  profvet  vid  allvarlig  granskning.  Han 
ville  stå  helt  och  hållet  på  egen  grund,  och  stod  det 
äfven  i de  flesta  fall;  han  ansåg  vetenskapen  vid  hvarje 
steg  framåt  erfordra  en  ny  pröfning,  anställd  med 
ett  från  alla  förutfattade  meningar  fritt  sinne.  Der- 
före  citerar  han  nästan  aldrig  någon  författare,  kunde 
det  ej  heller  med  fog,  emedan  allt  hvad  han  skref 
framgick  ur  hans  egen  tanke  och  forskning,  om  han 
också  derförinnan  hade  gjort  sig  bekant  med  andras 
tankar  i ämnet.  Originalitet  var  hos  Wallin  ett  ut- 
märkande drag,  det  man  observerar  i alla  hans  pen- 
nas alster;  originaliteten  var  också  en  ibland  de  egen- 
skaper, han  mest  värderade  hos  andra,  medan  der- 
emot  den  flacka  konvenansens  virtuoser  och  det  tra- 
ditionella vetandets  kolportörer  voro  honom  leda.  Men 
ett  hårdt  öde  ville  att  han  i rikt  mått  skulle  få  er- 
fara sanningen  af  det  gamla  ordspråket:  ars  longa^ 
vita  brevis;  ej  blott  bokstafligen  fattadt,  såvida  dö- 
den tidigt  af  bröt  hans  vetenskapliga  bana,  utan  äfven 
i så  måtto,  att  han  under  sin  korta  lefnad  esomoftast 
plågades  af  tanken  att  nödgas  lemna  alla  sina  företag 
halfgjorda  i brist  på  tillräcklig  tid.  ”Hela  mitt  lif  är 
blott  ett  lappverk’’,  klagade  han  vemodigt,  ehuru  mån- 
gen annan  skulle  funnit  sig  belåten  med  hälften  af 
hvad  han  uträttade.  Det  är  en  naturlag  att  efterföl- 


XXIX 


jande  generationer  måste  klifva  upp  på  de  föregåen- 
des axlar,  för  att  kunna  skåda  vidt  omkring;  ingens 
lifstid  eller  förmåga  hinner  till  att  sjelf  genomforska 
en  vetenskap  från  början.  Berömligt  är  i alla  fall 
sjelfva  sträfvandet  — och  det  var  hos  Wallin  alltid 
synbart  — att  söka  skaffa  sig  en  egen  tanke  och  sjelf- 
ständig  öfvertygelse  i hvarje  ämne,  det  man  företagit 
till  behandling.  Just  derigenom  få  hans  yttranden 
synnerlig  vigt  för  vetenskapen,  emedan  de  aldrig  äro 
uppkok  på  andras  yttranden,  utan  alltigenom  egna; 
också  ser  man  Europas  orientalister  och  geografer 
med  hvarje  år  fästa  allt  större  och  större  uppmärk- 
samhet vid  Wallins  tyvärr  alltför  fragmentariska  ar- 
beten. Hans  verk  blefvo  blott  fragmenter,  men  de 
ådagaläsfffa  mästarehanden  i det  lilla  som  blifvit  ut- 
fördt.  Isynnerhet  äro  hans  etnografiska  iakttagelser 
och  reflexioner  verkliga  mästerstycken  af  originell  för- 
domsfrihet, djupsinne  och  naturtrohet.  Menniskors 
egendomlighet  var  också  ett  ämne,  det  han  alltid  med 
synnerlig  förkärlek  studerade. 

I sällskaper  satt  Wallin  icke  sällan  tyst  och  till 
utseendet  kall  eller  likgiltig;  men  under  den  sträfva 
ytan  gömde  sig  ett  känslofullt  hjerta,  som  gerna  ville 
dölja  sina  rörelser  för  andras  blickar.  Att  mycket 
föra  sina  känslor  till  torgs,  betraktade  han  såsom  en 
svaghet  och  qvinlighet,  den  mannen  icke  borde  låta 
komma  sig  till  last.  Han  leddes  dock  hela  sin  lefnad 
igenom  hufvudsakligen  af  känslan,  hade  antipatier 
mot  eller  sympatier  för  folkslag,  språk  och  annat. 
Näst  Beduinerna,  dem  han  omfattade  med  synnerlig 


XXX 


forkärlek,  värderade  han  t.  ex.  Engelsmännen,  troli- 
gen för  deras  Ingn  och  gedigenhet,  deras  i mycket 
med  hans  eget  öfverensstämmande  lynne.  Märkligt 
är  hans  förakt  för  den  vesterländska  civilisationens 
inflytande  på  folken;  åtminstone  föllo  hans  uttryck 
ofta  så,  som  skulle  han  ansett  den  hafva  alstrat  blott 
flärd  och  löslighet  i karaktären.  Kanske  var  detta 
en  reminiscens  från  Rousseaus  skrifter,  eller  en  frukt 
af  bemödandet  att  rätt  grundligt  sätta  sig  in  i orien- 
talernas åskådningssätt;  kanske  voro  hans  yttranden 
icke  heller  sä  allvarsamt  menade.  Till  grund  för  be- 
römmet öfver  de  halfvilda  Beduinerna  låg  utan  tvif- 
vel  Wallins  obevekliga  hat  mot  all  flärd.  Och  der- 
med  sammanhängde  äfven  hans  såtillsägandes  fullkom- 
ligt demokratiska  tänkesätt;  ty  menniskors  olikhet  i 
samhällsställning  var  honom  alldeles  likgiltig,  såsom 
öfverliufvudtaget  allt  yttre,  och  han  trifdes  ganska 
väl  äfven  med  personer  af  den  lägre  folkklassen, 
öknens  redlige  son  i trasor  var  för  Wallin  fullt  lika 
mycket  värd,  som  någon  maktägande  excellens,  eme- 
dan allena  mannens  rena  menniskovärdc,  utan  afseen- 
de  på  yttre  förhållanden,  bestämde  graden  af  hans 
aktning.  Att  efter  förmåga  utforska  detta  blef  der- 
före  hans  favoritstudium.  Den  okonstlade  redbarhe- 
ten, som  uttalade  sig  i hela  hans  väsende,  förvärf- 
vade  honom  tillgifna  vänner||h varthelst  han  kom,  vare 
sig  här  hemma  eller  borta,  vare  sig  bland  verldsbe- 
römda  lärda  i London  eller  bland  de  fattiga  shekherna 
i Kairo.  Praktisk  alltigenom,  föraktade  han  i grund 
långsläpiga  teorier,  emedan  under  dem  vanligen  göm- 


XXXI 


mer  sig  mycket  clmrlataneri,  och  rekommenderade  prak- 
tisk läromethod  åtminstone  i språk;  icke  dess  mindre 
har  han  efterlemnat  djupsinniga  grammatikaliska  un- 
dersökningar, till  hvilka  han  ledt  sig  på  praktisk  väg. 

o 

At  Wallin  tilldelades,  under  hans  vistelse  i Lon- 
don, det  s.  k.  ”Kungliga  priset  för  litterära  förtjen- 
ster”,  och  ett  pris  af  Ostindiska  kompaniet,  äfvensom 
sedermera  af  Geografiska  sällskapet  i Paris  en  stor 
medalj  i silfver,  allt  utmärkande  de  största  orientali- 
sters erkännande  af  hans  ovanliga  förtjenst. 

Wallins  skrifter,  dels  af  honom  sjelf  utgifna,  dels 
efter  hans  död  utkomna,  äro,  utom  dessa  reseanteck- 
ningar, följande: 

De  2^raecipua  inter  hodiernam  Arabum  linguam 
& antiquam  differentia.  Helsingfors  1839. 

Kasidetu-l-haijet  min  eschari-l-faridhiet,  carmen 
elegiacum  Ibnu-l-faridi  cum  commentario  Ahdu-l-Gha- 
nyi  e duobus  codicibus  Londinensi  & Petropolitauo 
in  lucem  editum.  Helsingfors  1850.  Litografierad. 

Lamiatu-l-efal  (eller  afliandling  om  verberna  på 
vers  af  Ibn  Malik,  med  Bedr-eddins  kommentar).  Hel- 
singfors 1851.  Litografierad. 

O O 

Notes  taken  during  a journey  through  part  of 
northern  Arabia  in  1848  (Read  before  the  Royal  Geogra- 
phical  Society  of  London  on  the  22-nd  of  Aj)ril  1850). 
I ”Journal  of  the  Royal  Geographical  Society  of  Lon- 
don” Vol.  20,  London  1851.  Med  en  karta  öfver 
Wallins  resa  i qvartformat.  Samtidigt  utgafs  samma 
karta  särskildt  i mycket  stor  skala. 


XXXII 


Probe  aus  einer  Anthologie  neuarabischer  Ge- 
sänge,  in  der  Wiiste  gesammelt.  I Zcitschrift  der 
Deutsclien  morgenländischen  Gesellschaft,  Band.  5,  G. 
Leipzig  1851,  1852. 

Georg  Aug.  Wallins  första  resa  från  Cairo  till 
Arabiska  öknen  i April  1845.  Fragment.  Helsing- 
fors 1853. 

Narrative  of  a Jouimey  from  Cairo  to  Medina 
and  Mecca,  by  Suez,  Araba  &c.  in  1845.  (Read  26 
April  1852)  I ”Journal  of  the  R.  Geogr.  Society,” 
Vol.  24,  London  1854.  Likaledes  med  en  karta. 

Narrative  of  a Journey  from  Cairo  to  Jerusalem, 
via  Mount  Sinai.  Translated  by  D:r  Shaw.  (Read  12 
July  1854)  I ”Journal  of  the  R.  Geogr.  Society”,  Vol. 
25,  London  1855. 

tiber  die  Laute  des  Arabischen  und  ihre  Be- 
zeichnung.  I Zeitschrift  der  Deut.  morg.  Ges.  Band.  9, 
12.  Leipzig  1855,  1858.  Är  Wallins  största  veten- 
skapliga afhandling. 

Bcmerkungen  iiber  die  Sprache  der  Beduinen.  I 
Zeitschrift  d.  Deut.  morg.  Ges.  Band.  12.  Leipzig  1858. 


S.  E. 


Aral)iska  melodier. 

upptecknade  af  professor  CJtAfallin 


-fy 


~f^T — : #-  T- 

r-  f r 

f 

P'  I» — 

_ir  » f • “T  1 ..  r . Tv  —[  1 . L 1 L.  = 

1/  r 

_{_  _| 

- - 

— ' U' 

^ ^ Jl  \ 

.i  , .r  ...J p 

-- 1 g- ! p_ 

— 1 U L 

^ *11 

. 1 ■ m 

- — r I ^ 

rrfrn-p_.fr__.p- 

1 1 

1 

ir?4. 


Ott  „ — n 

\ K : =; 

^S--'C  -1  J_ 

“i f— 

1 t ^ 

1 3 J "a  ■ 

^ ^ ^ y 

Ai ^ 

^ -1#  ^ 

^ — |É 


^.1  ff7f//y/tr  J-é^xrrt^/rrArfrfffi/fr/’  band  1. 


T-itliiicf  P.Lievrendal  i Helsingfors. 


1 


. .-^3^  , 

»»  . ^ Näc 


►« 


k ‘ (!■  ^ 

4Pkl|Mr%9*>a*Wli  •* 

> 0 


1 


.«  •• 


'•**  \jpt,  .«•.  •lUBP  <1*1  Jfl  l ^ 

Al..  v<K|»Ä%  nwiiwrvf  »f  «>r»Ä*r  ^ «i» 

iit^»’4^<t>.IHr  — *ttfl  9(å  ttivrnåmm  wmå  ^ 

»fr  MN* 

<åNi  <*i^  <MÄ  '"31.1  <**i  ’!►  '^1 

411*»  ^nmÄ  6h«<««ii4  »«il*li*^ 

Mi^  wT»^  U 3iiil>»»MHw  <h.^SA»4#t  w* 

HM»  .^it>ik-i»4irtii  å^imén  t0^-i^0M-  1^0 


,hm^  '*é0<4 

••xl’  44“  m- wt» ilaMMérf' . **M»^  -fcM  #■«» 

Kiii ailiii»  »“»<*  84» 


Georg  August  Walliiis  resc-auteckiiingar. 

I.  Afdeliiingen. 

Liibeck  — [^Konslaiitiiiopel. 

1843. 

Långt  in  på  sommaren  nödgades  jag  ligga  hem- 
ma och  vänta  på  lägenhet  till  Tyskland.  Så  stor  ock 
min  fröjd  var  att  träffa  min  scheikh  Tautavi  och  med 
honom  och  hans  reskamrat  De  Maison  tillbringa  de 
sista  10  dagarne  af  min  långa  väntan,  kunde  dock 
allt  detta  ej  stilla  min  oro  och  otålighet  att  komma 
på  väg.  Denna  otålighet  minskade  äfven  till  någon 
del  det  nöje  och  den  nytta  jag  annars  haft  af  scheikhens 
besök  hos  oss.  Han  var  glad  och  munter  som  van- 
ligt och  gjorde  sig  derigenom  hos  oss,  liksom  annor- 
städes, omtyckt  af  alla.  Sjelf  tyckte  han  om  vår  stad, 
vårt  folk  och  vårt  klimat,  hvari  han  fann  likhet  med 
sitt  eget  lands,  och  lofvade  att  det  ej  skulle  bli  sista 
sången  han  besökte  oss.  Några  dagar  före  min  af- 
resa  begaf  De  Maison  sig  ut  på  en  liten  lustfärd  i 
Finland,  under  hvilken  han  tänkte  besöka  Tammer- 
fors, Tavastehus  och  möjligen  några  andra  städer  och 
G.  A.  Wallins-rese-ant.  H.I. 


1 


2 


ställen.  Ändtligen  den  28  juli,  sedan  den  alltid  länga 
skeppartiminan  en  hel  vecka  blifvit  förhalad  från  ena 
dagen  till  den  andra,  gick  jag  oin  aftonen  om  bord, 
följd  af  de  mina  och  at  scheikhen,  som  på  Europeiskt 
vis  med  ett  handslag  och  en  kyss  från  sina  skägg- 
buskiga läppar,  men  med  sin  Arabiska  helsning,  var 
den  sista  som  från  vår  strand  önskade  mig  lycklig 
resa.  Jag  kan  ej  undgå  att  nämna,  det  min  koran ^ 
som  jag  behållit  framme  till  reslektyr,  jemte  några 
andra  lösa  saker,  bland  dem  min  väl  fullpackade  snus- 
burk, blefvo  glömda  hemma,  hvilket  jag  ansåg  som 
ett  dåligt  omen.  Den  14  dagar  länga  resans  öfver 
Östersjön  besvärligheter  ersattes  hos  mig  af  nöjet  att 
vara  på  sjön,  och  det  var  sällan  den  förekom  mig 
för  lång. 

Fredagen  den  11  augusti  kommo  vi  ändtligen 
fram  till  Travemunde,  ett  fridfullt  vackert  badställe 
med  fri  utsigt  uppåt  Östersjön  och  åt  de  vackra  bör- 
diga Mecklenburgska  och  Holsteinska  stränderna.  Ef- 
ter intagen  dugtig  frukost,  vid  hvilken  jag  af  mina 
reskamrater  i champagne  blef  helsad  välkommen  för 
första  gången  till  Tysklands  jord,  begåfvo  vi  oss  alla 
6,  kapten  Lange  inberäknad,  uti  en  vagn  tillLiibeck, 
der  vi  inträffade  i god  tid  på  förmiddagen.  Främ- 
mande var  för  mitt  vid  Finlands  torftighet  och  kala 
berg  samt  dess  folks  trumpna  anleten  vana  öga,  an- 
blicken af  Tysklands  rikedom  och  yppiga  glada  fält 
samt  dess  folks  glada  sjelfbelåtna  ansigten.  Men 
tillika  har  jag  ock  alldrig  förr  kännt  huru  kärt  Fin- 
land är  mig.  Liibeck  förekom  ungefär  sådant  jag  på 


förhand  tänkt  mig  det  — blott  alla  menniskor  före- 
föllo  mig  der  alldeles  lika,  liksom  stöpta  i en  och 
samma  form  — männerne  flitiga,  ordentliga  och  pro- 
saiska, ’*treuherzig  und  bieder”;  qvinnorna,  de  vackra, 
alla  med  ett  visst  Judetycke,  liknande  mer  eller  min- 
dre Julia  Schäffer  eller  hennes  systrar,  hos  hvilka 
man  snart  sagdt  finner  alla  nyanceringar  af  den  Ty- 
ska qvinno-skönheten  jag  hittills  sett  — de  vanliga 
och  fula  här  mest  som  öfverallt,  dock  med  en  viss 
kroppslig  friskhet  och  köttfullhet  mera  än  hos  oss, 
för  öfrigt  fryntliga  och  färdiga  med  insinuanta  miner. 
Men  jag  fruktar  att  med  Tyskarnes  ”biederkeit”  och 
”treuherzigkeit”  står  så  till  som  med  Svenskarnes  nor- 
diska kraft.  Jag  gjorde  blott  en  kort  rund  omkring 
Liibeck  och  förundrade  mig  öfver  de  trånga  gatorna 
och  det  gamla  Göthiska  byggnadssättet.  På  aftonen 
besökte  jag  med  Staudinger  Tivoli-teatern , som  hö- 
geligen behagade  mig,  icke  för  sjelfva  spektaklets  skull, 
ty  det  var  alldeles  ömkligt,  men  för  sjelfva  inrättnin- 
gens skull.  Jag  fann  ett  innerligt  nöje  i att  i det 
fria  sitta  och  röka  sin  cigarr,  dricka  sitt  öl  eller  hvad 
som  behagades,  i stort  sällskap  och  derunder  se  spek- 
takel. Fruntimren  sutto  3 till  4 vid  små  aflånga  bord, 
stickade  sin  strumpa,  åto  ä la  glace  eller  förtärde  nå- 
got annat,  och  under  allt  detta  antingen  spelades  på 
scenen  eller  i orkestern  mellan  akterna;  den  som  ej 
ville  höra  musiken,  som  ehuru  ej  något  utmärkt  dock 
ganska  gerna  kunde  höras,  gick  omkring  och  spat- 
serade  i en  liten,  men  ganska  vacker  trädgård  vid 
Trave.  För  öfrigt  var  man  alldeles  ogenerad,  hvar 


4 


och  en  gjorde  och  lät  livad  han  ville.  Så  hade  jag 
en  verkligen  rolig  afton  för  omkring  1 Rub.  B:co  ass. 

Åug.  12. 

Konuno  med  deligence  till  Hamburg,  0 Finnar 
i samma  vagn.  Trakten  var  likaså  rik  och  glad,  väl 
odlad  och  planterad,  med  vackra,  stora  skogar  och 
bördiga,  yppiga  åkerfält;  här  och  der  någon  bäck 
och  arm  af  Traven,  men  inga  berg.  Så  intagen  jag 
än  var  af  anblicken  häraf  och  så  oupphörligt  jag  än 
först  hade  ögonen  fästade  på  de  fält  vi  foro  öfver, 
blef  det  mig  dock  slutligen  tröttsamt,  och  jag  sköt 
gerna  upp  mina  glasögon  på  pannan  och  lät  dem  falla 
ned  blott  för  någon  af  de  mänga  nätta  bondgårdar  vi 
foro  förbi,  eller  för  något  bo  af  de  i Tyskland  så 
högt  älskade  och  aktade  storkarne,  hvilka  af  folket 
anses  nästan  såsom  skyddsandar  för  den  gård  de  be- 
haga bygga  sitt  bo  på.  Framkomne  till  Hamburg  ut- 
tröttade af  den  blott  6 timmar  långa,  men  dock  högst 
utmattande  färden  i deligencen,  begaf  jag  mig  ut  att 
göra  en  tur  i staden , som  jag  genast  fann  vara  an- 
nat slag  än  Lubeck.  På  sina  ställen  var  den  storar- 
tad och  praktfull  som  Petersburg,  men  här  saknades 
den  stolta  Nevan;  Alster  och  Elben  äro  ömkliga  små 
floder  med  smutsigt  och  brunt  vatten,  och  kanalerna 
här  kunna  ej  heller  på  långt  niir  jemföras  med  dem 
i Petersburg.  För  öfrigt  är  Hamburg  till  sitt  utseen- 
de mycket  mera  omvexlande,  ej  så  enformigt  och 
tröttande  som  Petersburg.  Den  beprisade  Jungfern- 
stieg  fixnn  jag  ej  vara  något  särdeles,  mer  än  de  vackra 
och  eleganta  husen  på  sidan  om  den.  Men  det  för- 


5 


iiiinista  företräde  soin  Hamburg  och  troligen  alla  stä- 
der i Tyskland  ha  framför  kanske  alla  andra,  äro  de 
vackra  promenader  och  gröna  fält  som  finnas  till  så 
stor  mänsjd.  Bodarne  längs  Jimgfernstieg  voro  väl 
eleganta,  men  till  ringa  antal.  Den  första  man  jag 
här  köpslagade  med,  var  en  gammal  antiqvar,  som 
för  Reiskes  öfversättning  af  Abulfeda  begärde  först 
2 mark  8,  men  sedan  straxt  gick  af  för  1 mark  12, 
så  att  man  kan  bli  uppdragen  af  de  ärliga  Tyskarne 
lika  väl  som  af  Ryssen.  Jag  vandrade  hela  dagen  upp 
och  ner,  hufvudsakligen  på  Jungfernstieg  och  på  val- 
len, och  såg  mycket  folk,  men  alla,  så  karlar  som 
qvinnor,  förekommo  mig  lika  hvarandra,  ”recht  kno- 
tig”, som  Tysken  säger.  Här  träffade  jag  äfven  tvenne 
Armenier,  hvilka  jag  tilltalte  pä  Persiska  och  fann 
vara  de  intressantaste  bland  dem  jag  såg. 

Aug.  13. 

Kom  Staudinger  upp  till  mig  bittida  på  morgo- 
nen; vi  drucko  kaffe  tillsammans  och  betraktade  fol- 
ket, som  i stor  mängd  begaf  sig,  som  det  tycktes, 
ut  på  landet,  mest  med  familj  för  att  tillbringa  sön- 
dagen. Var  med  Pacius  i Jakobi  kyrkan  öfver  en 
gudstjenst,  hvarvid  först  förargade  mig  en  gumma, 
som  med  sin  vackraste  söndagsmin  beställsamt  sprang 
omkring  i folkhopen  och  skaffade  dem  sittplatser,  för- 
stås för  pengar.  Under  predikan  gingo  äfven  till  stor 
förargelse  håfvar  ikring,  som  hos  oss.  Predikan, 
hållen  af  Schmalz,  en  af  Tysklands  berömdaste  pre- 
dikanter, om  en  kristens  sauna  lif  i den  heliga  anda, 
förekom  mig  alltför  mycket  Plamburgisk  med  sina 


6 


tirader  om  penningetörakt,  men  utfördes  ej  med  den 
hos  oss  vanliga  enformiga  prestdeklamationen,  utan 
mera  i en  nästan  vanlig  samtalston,  dock  då  och  då 
med  Tysk  pathos,  ögonvridningar  och  handvändnin- 
gar. Tysken  kan  ej  inse  att  den  sanna  andakten, 
liksom  den  sanna  konsten,  ej  behöfver  några  vridna 
åtbörder  och  choser.  I sanning  Fader  vår  behöfver 
inga  handupplyftningar  eller  vända  ögon!  Den  Ty- 
ska choralen  smakar  mig  äfven  för  fet  och  lärd. 
Hvad  mest  behagade  mig  var  predikantens  drägt, 
som  liknade  fullkomligt  den  Luther  bar,  nemligen 
svart  kappa,  hvit  corset  och  svart  mÖssa.  För  öfrigt 
var  intet  i hela  kyrkan  som  ingaf  mig  andakt.  Ifrån 
kyrkan  gick  jag  med  Staudinger  och  en  hans  bekant, 
till  en  billard  på  Bellevue,  och  åt  sedan  middag  med 
dem  i hans  hus.  Man  finner  siec  genast  hemmastadd 
i en  Tysk  familj;  frun  är  liksom  en  gammal  bekant 
och  hjertans  glad  om  man  äter  med  god  aptit.  Men 
på  längden  måste  lifvet  med  dem  bli  tråkigt;  ty  i 
första  momenten  visa  de  allt,  och  hvarken  kan  man 
då  ana  något  bakom,  eller  får  man  framdeles  se  nå- 
got annat,  än  hvad  man  som  vildfrämmande  genast 
såg.  Derefter  foro  vi  alla  i ett  stort  sällskap  andra 
handtverkare  af  hans  bekanta  på  jernbanan  ut  till 
Bergenhof,  och  besökte  der  alla  pavillons,  af  hvilka 
Eisenbahn-Pavillon  mest  roade  mig;  der  dansade 
sjömän  vid  en  skrålande  musik,  sålunda  att  karlarne 
mest  dansade  med  karlar  och  qvinnorna  med  qvinnor. 
Sjelfva  trakten  förekom  mig  ej  så  vacker  som  åt  an- 
dra håll  utom  Hamburg.  En  gräslig  mängd  folk  var 


7 


torsiiiiihid  här,  och  när  vi  konimo  till  staden  voro 
äfven  alla  gator  fulla,  och  af  andra  hörde  jag  att 
äfven  alla  andra  lustställen  varit  fulla  af  folk.  Se- 
nare voro  vi  hos  Peter  Ahrens,  der  man  sade  mig 
att  de  gamla  goda  och  roliga  tiderna  nu  till  det  me- 
sta voro  förbi.  Såsom  det  nu  var,  var  det  högst 
uselt,  li varken  nobelt  eller  burleskt.  Der  träffades 
Ingman  ocli  så  tillbragte  vi,  6 Finnar  och  en  Norr- 
man, hans  reskamrat  från  Berlin,  en  treflig  stund 
vid  2 flaskor  champagne.  Sent  kommo  vi  uttrötta- 
de hem. 

74. 

Inseman  kom  bittida  hit  och  vi  drucko  kaffe  till- 
sammans.  Sedan  gingo  vi  ut  till  Pacius,  sedan  med  ho- 
nom på  boklådor  och  till  antiqvarier,  der  man  ofta  finner 
mycket  goda  böcker;  så  lyckades  jag  ock  nu  få  Des- 
guignes  Ilistoire  des  Huns  i Tysk  öfversättning.  På  ef- 
termiddagen voro  Ingman  och  jag  till  Hamburger  Berg, 
der  på  en  folktheater  den  bästa  platsen  kostade  4 skilling 
och  Hvita  fnm  spelades  med  inströdda  spridda  sång- 
stycken, hvartill  orkestern  utgjordes  af  en  harpa 
och  en  flöjt.  Qvinnan  som  spelte  harpan  tuggade 
sin  brödbit  under  det  hon  spelade,  och  var  omringad 
af  en  hel  hop  små  barn.  Flöjten  hväste  förfärligt. 
Dock  var  det  hela  ej  så  burleskt  och  uselt  jag  trodde 
och  önskade.  Sedan  betraktade  vi  Polichinelli  Kasten, 
som  roade  mig  utomordentligt,  så  att  jag  med  full  hals 
ofta  måste  skratta  ut.  Sedan  träffade  vi  Staudinger  och 
gingo  alla  3 på  Offen  Teater,  som  var  högst  tråkig. 
Derefter  kommo  vi  småningom  på  omvägar  hem. 


8 


Åvg.  15. 

Bittida  på  morgonen  begaf  jag  mig  ensam  till 
liamnen,  vandrade  den  hel  och  hållen  utåt  och  fröj- 
dade rätt  mina  ögon  åt  den  mängd  af  fartyg  och  den 
mastskog,  den  rörelse  och  det  lif  jag  der  såg  öfver- 
allt;  genomvandrade  sedan  förstaden  S:t  Pauli  och 
hela  Altona  och  Ottensen,  den  vackraste  anlä<Tfrnin2 
jag  än  sett  här,  och  troligen  bland  de  skönaste  man 
kan  se  någorstädes.  Sedan  träffade  jag  enligt  öfver- 
enskommelse  tillsammans  med  Pacius,  Ingman  och 
en  Judedoktor  härifrån,  på  Alster  pavillon,  derifråu 
vi  alla  4 begåfvo  oss  i en  så  kallad  droschka  till  det 
nya  Jude-hospitalet  i S:t  Pauli,  som  tycktes  vara 
eller  bli  ett  mycket  väl  och  beqvämt  inrättadt  sjuk- 
hus. Doktorn  som  vi  hade  med  oss  var  en  treflijr 

pratsam  Jude.  Sjukhuset  är  bygdt  på  Salomon  Ileines 
egen  bekostnad,  som  dertill  gifvit  ungefär  100,000 
mark  banko.  Derefter  åto  vi  middag  hos  Pacius, 

hvars  mor  förekom  mig  som  en  den  bästa  gumma  jag 

sett,  och  cousinen,  hvilken  äfven  var  der,  som  en 
äkta  Tysk  flicka,  glad  och  treflig;  äfven  här  fann  jag  mig 
genast  hemma.  På  aftonen  voro  vi  i Stadt  Theatern 
och  sågo  Zampa,  som  gafs  verkligen  miserabelt  för 
Hamburg.  Hr  Stritt.,  Zampa,  var  en  usel  både  sån- 
gare och  spelare,  likaså  M:r  Cornet,  Camilla,  hvilka 
båda  gåfvo  Gastrollen  här.  Theatern  var  ringa  besökt 
och  de  flesta  tycktes  vara  utlänningar.  Sjelfva  scen 
och  salongen  voro  nätta,  likväl  intet  i jemförelse  med 
Petersburgska  stora  teatern,  men  ungefär  jemförbar 
med  den  Alexandrinska. 


Aug.  IS. 

Besåg  börsen,  som  både  ut  och  invändigt  belui- 
gade  mig  utomordentligt.  Träffode  på  vårt  värdshus 
en  ung  resande  Spanior,  som  kommit  hit  för  att  lära 
sig  Tyska.  En  ung  vacker  man,  liknande  Wasilieff. 
Emedan  jag  var  den  enda  han  ännu  träffat  här,  som 
talade  Franska,  var  vår  bekantskap  snart  gjord.  Han 
förekom  mig  ock  genast  lika  älskvärd,  som  jag  förut 
funnit  Wasilieff  vara. 

Aug.  17. 

På  aftonen  var  jag  med  Staudinger  på  Tivoli- 
theatern  här,  hvars  inrättning  var  densamma  som  i 
Lubeck,  blott  i större  skala  tilltagen  och  bättre.  Träd- 
gården var  större  och  vackrare,  dessutom  var  här 
äfven  en  Rutschbahn,  nedför  hvilken  man  for  i små 
vagnar.  Sjelfva  theatern  och  orchestern  voro  ojem- 
förligt  bättre,  äfvenså  aktörerna.  Man  gaf  h är  Die 
Papiere  des  Teufels  jemte  en  annan  piece,  som  vi 
ej  sågo,  emedan  vi  kommo  för  sent,  till  recett  för 
Hr  Wilde,  hvilken  tycktes  vara  publikens  älskling, 
men  också  tog  sitt  anseende  hos  den  för  mycket  i 
anspråk  och  anbragte  sin  Witz  öfverallt,  om  det  pas- 
sade eller  ej.  Han  var  en  af  de  vanliga  Tyska  ko- 
mikerna, utan  någon  djupare  humor  och  komik,  än 
man  vanligen  finner  den  hos  alla  Tyskar.  Tysken  äger 
blott  hvad  han  kallar  Witz.  Roligheten  i den  ligger  blott 
i dess  dumhet  och  ju  dummare  Witzeu  äi’,  desto  bättre. 

Aug.  18. 

Reste  i en  omnibus  ut  till  Ottensen  och  besåg 
Klopstocks  graf,  som  ej  det  minsta  behagade  mig. 


10 


SjeltVa  inscriptionen  talte  nästan  endast  om  den  kilr- 
lek  hans  hustru  hyst  till  honom,  och  var  affättad  i 
en  tjock  och  tung  vanlig  Tysk  stil;  jag  tänkte  skrifva 
af  den,  blott  såsom  ett  bevis  på  Tysk  platthet,  men 
hade  ej  hjerta  dertill  för  skaldens  skull.  För  öfrigt 
var  stenen  fullskrifven  med  namn,  hvarmed  besökande 
Tyskars  skrifklåda  nedsmutsat  den  hvita  marmorn. 
Derefter  gjorde  jag  ett  litet  kort  besök  hos  Graede- 
ners  syster,  en  fru  Andresen,  som  alldeles  icke  be- 
hagade mig.  Men  Ottensen  blir  ändå  det  vackraste 
jag  sett  i Hamburg  och  dess  omgifning.  Sedan  be- 
gaf  jag  mig  åter  i en  omnibus  till  staden  och  steg  af 
på  Steinweg,  der  jag  vandrade  mycket  omkring  och 
betraktade  Judarne.  Sedan  besteg  jag  Michaelis  kyr- 
kotorn,  ända  till  yttersta  spetsen,  der  i en  liten  ku- 
pol man  hade  den  yppersta  utsigt  öfver  staden  och 
den  kringliggande  nejden.  Märkvärdig  var  härifrån 
anblicken  af  staden  med  de  röda  tegelstenstaken , de 
trånga  och  krokiga  gatorna,  slingrande  sig  i alla  rikt- 
ningar mellan  de  hopträngda  höga  och  smala  husen, 
invid  hvilka  man  dock  här  och  der  alltid  såg  en  träd- 
gård eller  någon  fläck  gröna  träd,  och  rundtomkring 
hela  staden  den  vackra  vallen  med  sina  stora  lummi- 
ga alléer;  allt  detta  i medelpunkten  af  ett  vidt,  rikt 
grönskande  fält,  till  någon  del  genomflutet  af  den 
breda,  men  smutsiga  Elben.  Anblicken  var  herrlig, 
dock  saknades  helt  och  hållet  berg  och  sjö.  Under- 
lig var  illusionen  af  de  färgade  fenstren,  isynnerhet 
af  det  röda  glaset,  som  visade  hela  staden  nästan 
såsom  i brand.  Trappstegens  antal  dit  upp  var  563. 


11 


Jag  träffade  häj'  i sällskap  med  G Engelsmän  och 
några  Tyskar,  och  hade  tillfälle  att  se  huru  de  förre 
roade  sig  öfver  det  Tyska  ja  ivohl,  som  man  ock 
verkligen  hör,  här  i Hamburg  åtminstone,  lika  ofta 
‘och  med  lika  varierad  accent  som  hos  oss  ja  så.  Jag 
såg  att  Engelsmännen  togo  mig  för  en  landsman, 
ocli  aktade  mig  noga  att  ge  mig  in  i långa  samtal 
för  att  ej  förråda  mig;  svarade  blott  i de  vanligaste 
och  kortaste  ordalag  och  hade  min  stora  fröjd  att  se 
huru  väl  vi  förstodo  hvarandras  miner  och  vinkar 
att  skämta  öfver  Tyskarne.  Beseendet  af  kyrkan  och 
tornet  kostade  1 mark,  rigtigt  på  taflor  anslaget  af 
någon  direktion  för  kyrkan,  och  fann  jag  detta  drygt 
tilltaget.  På  eftermiddagen  gjorde  jag  en  liten  pro- 
menad med  min  Spanior  och  köpte  billet  till  ångfar- 
tyget Havre,  packade  mina  saker  och  skref  bref  till 
Graedener  och  de  mina,  så  att  jag  på  hela  natten 
ej  sof  det  minsta. 

Aug.  19. 

Gick  om  bord  på  ångfartyget  Havre  kl.  5,  följd 
dit  af  Staudinger,  den  sista  Finne  jag  troligen  på 
länge  får  se  — och  gråten  stod  mig  verkligen  i hal- 
sen då  vi  togo  afsked.  Kommen  om  bord  valde  jag 
mig  genast  en  säng,  dit  jag  lade  alla  mina  saker, 
och  såg  mig  för  öfrigt  litet  omkring.  Jag  fann  far- 
tyget  vara  ganska  medelmåttigt;  andra  kajuten,  hvar- 
uti  jag  olyckligtvis  tagit  min  plats,  var  smutsig  och 
något  sluskig  och  jag  ångrade  storligen  att  jag  spa- 
rat på  25  francs,  då  jag  såg  mig  ej  ha  frihet  att 
vandra  omkring  öfverallt  och  ej  få  gå  på  akterdäcket. 


12 


Kl.  6 gick  det  af  och  kostade  mycket  krångel  förrän 
vi  rätt  kommo  oss  ut  på  Elben,  ty  det  var  just  nu 
flodtid  och  den  kom  snedt  emot  oss.  Elbens  strän- 
der äro  vackra,  på  den  högra  först  sandhöjder,  plan- 
terade med  träd,  den  venstra  slät  och  låof,  men  ffrön 
och  bördig.  Blankenese  är  en  utomordentligt  vacker 
by  och  så  äfven  många  andra  dem  vi  foro  förbi; 
men  som  jag  föregående  natten  icke  sofvit  och  dess- 
utom äfven  var  vid  högst  dåligt  humör,  (såväl  vid 
besinnandet  att  jag  nu  var  alldeles  ensam,  som  ock 
att  jag  tagit  den  andra  platsen  på  ångfartyget  och 
kommit  som  - det  tycktes  i högst  tråkigt  sällskap,) 
lade  jag  mig  snart  att  sofva  och  vaknade  ej  förr  än 
vi  voro  ute  på  hafvet  utanför  Helgoland.  Så  gick 
resan  nu  oafbrutet  dag  och  natt  mest  med  motvind, 
utom  en  dag  då  vi  hade  den  yppersta  NO  med  god 
kultje.  Sjömännen  voro  alla  hyggliga  och  artiga  Fran- 
soser,  hvilkas  välvilja  jag  tycktes  vinna  genom  fri- 
kostigt utdelande  af  cigarrer,  hvaraf  jag  i Hamburg 
försett  mig  med  mer  än  jag  kunde  föra  in  i Havre. 
Isynnerhet  behagade  mig  en  liten  gosse  om  13  år, 
en  liflig  och  rolig  byting,  som  sprang  omkiång  och 
gjorde  puts  åt  alla  andra,  isynnerhet  åt  en  gammal 
matros,  som  en  afton  helt  förtroligt  beklagade  sig 
för  mig  öfver  sin  olycka  att  i 20  års  tid  ha  färdats 
till  sjöss  utan  att  ha  vunnit  något,  alltid  förföljd  af 
ödet,  och  slutligen  att  för  3 månader  sedan  ha  kom- 
mit på  den  olyckliga  tanken  att  gifta  sig,  och  nu  ha 
increntiiiir  att  föda  sin  hustru  med.  Härvid  stod  allt 
den  lilla  matrosen  och  gjorde  grimaser  och  pekade 


18 


horn  i pannan  åt  den  gamle.  Sedan  berättade  han 
mig  att  den  gamle  matrosen  var  gift  med  en  fille 
publique.  Något  som  isynnerhet  roade  alla  matroser 
att  tala  om,  var  deras  förgudade  Napoleon  och  det 
Franska  geniet,  huru  egentligen  det  ujjpfunnit  allt, 
hvad  Engelsmännen  sedermera  utfört.  Hos  Frans- 
männen hade  funnits  allt  förr  än  någonsin  någon  an- 
nan nation  hunnit  tänka  derpå,  och  från  dem  vore 
ursprungligen  idéen  till  allting  utgången,  ehuru  de 
ej  gifvit  sig  möda  att  utföra  den.  Så  vore  ock  allt 
i Frankrike  det  yppersta  som  funnes.  Så  vore  deras 
ångfartyg  och  deras  machiner,  äfven  det  hvarpå  vi 
nu  voro,  nemligen  Ravre^  det  exactaste  machineri; 
och  det  tycktes  verkligen  kosta  på  machinisten  att, 
när  jag  frågade  i hvilken  stad  af  Frankrike  det  vore 
gjordt,  tillstå  att  det  var  från  Liverpool.  För  öfrigt 
voro  matr  oserna  alla  högst  artiga  och  verkligen  älsk- 
värda, alltid  färdiga  till  raisonnement,  anständiga  i 
högsta  grad  och  dock  med  all  den  Franska  lättheten 
frivola  och  muntra,  ställde  sig  alldrig  liksom  på  tje- 
nare  fot  med  passagerarne,  men  ock  alldrig  på  någon 
för  närgående.  Deras  utseende  var  alldeles  ej  syd- 
ländskt, utan  jag  igenkände  dem  på  deras  ansigte  för 
fullkomliga  nordboer.  Också  voro  de  alla  mest  från 
Normandiet.  Måndagsmiddas-en  voro  vi  utanför  Ca- 
lais  och  jag  stod  sent  om  natten  pä  däck  och  betrak- 
tade till  höger  det  höga  Storbritannien,  med  tvenne 
stående  fyrar  i Dover,  skådande  öfver  till  tvenne  fyrar 
på  Frankrikes  kust,  den  ena  en  blinkfyr  i Calais,  den 
andra  en  stående  (som  jag  vill  minnas)  i Boulogne, 


14 


ocli  derutöfver  den  klaraste  med  stjernor  rikt  be- 
strödda himmel,  och  nedantill  i framstäfven  af  farty- 
get en  silfverhvit  glimmande  skumfåra,  som  uppka- 
stade glittrande  diamantperlor,  — ett  skådespel  så 
skönt  och  så  lockande  att  jag  väl  haft  lust  att  kasta 
mig  i Neckens  armar.  Men  så  lyste  åter  på  venstra 
sidan  söderns  stjerna  så  smäktande  ljuft  och  dock  så 
klart,  emot  nordens  matta  på  min  högra  sidji,  att  jag, 
nu  verkligen  sliten  mellan  söder  och  nord,  gick  ner 
i kajutan  och  lade  mig. 

Åug.  22. 

Färdades  hela  dagen  med  den  skarpaste  mot- 
vind längs  Normandies  kust,  som  utgör  en  hög  sand- 
vall, tvärbrant  nedstupande  i hafvet,  skiftande  i alla 
sorts  färger,  dels  rödt,  dels  gult  och  hvitt,  med  in- 
gröpningar,  liknande  gluggar  och  skotthål  och  npp- 
tills  tillspetsade  i form  af  torn,  så  att  det  hela  hade 
den  största  likhet  med  en  gammal  fästningsmur,  med 
sina  torn  och  embrasurer,  sin  grundval  och  vallar. 
På  somliga  ställen  stodo  ensamna  sandpelare  liksom 
vakter  eller  observationstorn,  på  andra  strök  vallen 
med  någon  utskjutande  kant  ut  i hafvet  och  deremel- 
lan  hade  vattnet  undertills  bildat  en  port.  Ät  lan- 
det sänkte  sig  vallen  i dälder,  der  dels  fiskarkojor 
stodo,  dels  någon  liten  stad  eller  by.  Anblicken  här- 
af  var  verkligen,  som  en  machinist  sade,  pittoresk, 
och  jag  kunde  hela  dagen  ej  upphöi’a  att  stå  och  be- 
trakta detta  Frankrikes  fästningsverk  emot  England. 
Längre  upp  tycktes  vara  skog  och  åkerfält;  men  som 
vi  aiiiffc  så  nära  landet  och  det  öfverbufvud  var  så 

O O 


15 


högt,  kunde  man  ej  se  dit  upp.  Öfverhufvud  var 
mig  detta  det  intressantaste  jag  ännu  sett;  men  det 
gjorde  mig  i själen  ondt  att  fara  förbi  England.  Re- 
dan på  Elben  då  jag  såg  de  tvenne  stora  Engelska 
ångfartygen,  ett  från  London  och  ett  från  Hull,  gå 
förbi  oss,  ångrade  jag  mig  storligen  att  lia  slagit  fär- 
den till  London  ur  hågen,  men  ännu  mer  då  jag  såg 
på  långt  håll  Dovers  gamla  slott  höja  sig  ur  hafvet, 
liksom  hafvets  knng,  och  från  sin  höjd  skåda  ut  öf- 
ver  dess  hvitblåa  slätter  samt  öfver  till  Frankrikes 
lägre  stränder  vid  Calais,  der,  enligt  hvad  en  af  våra 
muntraste  matroser  berättade,  Napoleon  hade  upp- 
byggt ett  torn  för  att  se  hvad  Engelsmännen  hade 
för  sig;  dervid  gjorde  han  en  illistig  min  och  slug 
knyck  på  sina  ögon.  Resan  var  utom  lifvet  i kaju- 
tan ganska  rolig,  isynnerhet  derföre  att  jag  fick  se 
Fransmännen  till  sjöss.  Sjömän  äro  de  egentligen 
icke,  långsamma  i sina  manövrer  och  utan  egentlig 
kärlek  till  hafvet,  såsom  det  tycktes  mig.  På  efter- 
middagen i god  tid  voro  vi  framme  utanför  Ilavre, 
men  kunde  ej  gå  in,  emedan  det  just  nu  var  ebbti- 
den  och  intet  vatten  i floden,  hvarföre  vi  måste  fär- 
das omkring  till  kl.  |7,  då  floden  hade  inträdt  och 
vi  lupo  in  i hamnen,  som  var  fullproppad  med  far- 
tyg  af  alla  möjliga  slag.  I det  fulaste  väder  och 
starkt  regn  lupo  vi  in  och  gingo  upp  i vårt  värds- 
hus Hotel  de  la  ISeustrie.  Det  fortfarande  fula  vädret 
hindrade  oss  att  vidare  gå  ut.  Jag  kom  att  bo  i samma 
rum  med  en  af  mitt  ressällskap,  som  jag  tror  en  handsk- 
makare  från  Wien,  en  ung  19  årig  godmodig  gosse. 


K) 


Axig.  23. 

Temmeligen  vackert  väder,  livarföre  vi  ock  ge- 
nast gingo  iit  att__besörja  våra  pass  och  våra  sakers 
afliemtande  från  tullen.  Visitationen  gick  ganska 
strängt  till,  dock  för  mig  särdeles  lätt  och  allt  med 
den  Franska  hyggligheten  och  artigheten.  Derefter 
sedan  våra  saker,  som  tillsammans  utgjorde  en  ringa 
last  för  en  vanlig  liten  handkärra,  blifvit  af  en  karl 
på  en  sådan  transporterade  till  vårt,  ungefär  ett  sten- 
kast från  tullen  belägna  hotel,  begåfvo  vi  oss  ut  i 
staden,  besågo  den  präktiga  hamnen  och  de  ståtliga 
skeppen  från  alla  orter,  som  der  lågo  och  klarerade 
ut  till  alla  verldsdelar.  Derefter  gjorde  vi  en  liten 
tour  i staden,  som  är  utomordentligt  nätt  och  vac- 
ker, med  reguliera  raka  gator,  temmeligen  breda  och 
till  största  delen  väl  stenlagda;  husen  vackra,  icke 
i den  gamla  Tyska  smaken  med  gaflarne  åt  gatan, 
utan  med  fapader,  alla  rappade  och  snygga,  men  med 
lika  trånga  gångar  och  hål  på  sina  ställen  som  i 
Hamburg,  blott  att  dessa  för  de  bredare  gatornas  och 
den  bättre  inrättningens  skull  äro  renare  och  proprare. 
Derefter  badade  vi  i öppna  sjön  med  hela  Atlantiska 
oceanen  framför  oss,  som  nu  häfde  stora  mäktiga 
böljor  mot  stranden.  Vattnet  var  bittert  saltigt,  sä 
att  jag  ännu  en  lång  stund  derefter  hade  en  skarp 
bitter  smak  i munnen.  Badet  var  oändligt  stärkande. 
Det  roligaste  dervid  var  att  fruntimmer  och  herrar 
badade  nästan  alldeles  tillsamman,  utan  någon  sorts 
skjul,  en  hop  karlar  midt  emellan  tvenne  skaror  qvin- 
nor,  hvilka  dock  alla  hade  sina  kompletta  simkostymer 


17 


så  att  intet  alls  af  deras  retande  behag  knnde  skön- 
jas, ntom  ansigtet,  fötter  och  armar.  Deras  kosty- 
mer voro  mest  alldeles  svarta,  dock  såg  man  några 
deribland  som  liknade  Turkisk  drägt  och  voro  oänd- 
licrt  behagliga  och  nätta.  Afven  karlarne  hade  små 
simhyxor,  en  tricot  som  hetäckte  midjan.  Badanlägg- 
ningen var  vacker  med  en  promenad  på  taket,  hvar- 
ifrån  man  hade  utsigt  öfver  hafvet  och  en  del  af  sta- 
den.  Trädgården,  utgörande  en  af  hela  badhuset  om- 

O 7 0 

sluten  borggård,  var  liten  och  nyss  anlaggd  med  alle- 
handa gymnastiska  redskap.  Det  allt  fortfarande  fula 
vädret  med  regn  och  tjock  luft  dref  oss  hem,  der  vi 
omkring  kl.  1 intogo  vår  frukost.  Kort  derj^å  be- 
gåfvo  vi  oss  åter  ut  på  promenad,  oaktadt  det  fula 
vädret,  och  gingo  ut  genom  tullen  till  en  förstad 
på  sluttningen  af  sandhöjden,  som  terasslikt  sänker 
sig  ned  åt  staden.  Här  äro  uppförda  vackra  hus, 
säkert  något  slags  villor,  omgifna  af  trädgårdar,  och 
deremellan  ha  fleurister  sina  rundtomkring  på  långt 
håll  väldoft  spridande  blomsterparterrer  och  orange- 
rier; emellan  alla  dessa  anläggningar,  till  största  de- 
len omgifna  af  murar,  slingra  sig  små  gator,  ej  rakt 
uppgående  utan  krokiga,  upp  till  sjelfva  höjden,  der- 
ifrån  man  nu  ser  sig  om  och  har  den  praktfullaste 
utsigt  åt  ena  sidan  af  öppna  hafvet,  öfverkryssadt  af 
fartyg  (hvaraf  i dag,  som  jag  såg  på  skeppslistan, 
84  från  denna  hamn  utgått),  åt  andra  sidan  af  den 
mot  Seinens  breda  och  hafslika  utlopp  sluttande  slät- 
ten, på  hvilken  den  vackra  staden  ligger,  med  sina 
mastskogar  åt  alla  håll.  Men  tar  sig  utsigten  af  sta- 
G.  A.Wallins  rese-ant.  H.I.  2 


18 


den  härifrån  väl  ut,  så  är  utsiorten  från  staden  af 
dessa  på  terassen  uppförda  villor  ej  heller  sämre,  och 
man  har  svårt  att  ge  den  ena  företräde  framför  den 
andra.  Dock  mig  behagade  den  på  höjden;  ty  ej 
allenast  hafvet  och  staden,  iitan  äfven  fruktbara  od- 
lade fält  och  skogar  syntes  der.  Öfverhufviid  vet 
jag  ingen  plats  som  så  behagat  mig  som  Havre,  och 
jag  tänkte:  kan  jag  någongång  disponera  öfver  tid 
och  pengar,  ville  jag  här  förlefva  en  sommar  och  ba- 
da; men  då  skall  jag  bo  på  höjden.  Folket  förekom- 
mer mig  här  gladt  och  präktigt,  qvinnorna  förtjusan- 
de och  gentila;  hvilken  kontrast  emot  de  plumpa  Ty- 
skorna! Sjelfva  vår  bonne,  en  gammal  säkert  40  årig 
qvinna,  när  hon  första  aftonen  bäddade  åt  oss  och 
parlerade  sin  fina  Franska  med  en  gentilesse,  som  man 
hos  oss  knappt  finner  i de  finaste  sällskaper,  höll  på 
att  röfva  mitt  hjerta.  I Hamburg  var  min  Stuben- 
magd  en  kanske  18  årig  och  ganska  vacker  flicka, 
men  så  flunsig  och  smutsig  att  jag  såg  bort  när 
jag  såg  henne.  Öfriga  qvinnor  jag  här  sett  på  ga- 
torna hade  alla  samma  finhet  och  lätthet,  samma  re- 
tande behag,  ehuru  ej  det  minsta  sköna  eller  grant 
klädda,  tvärtom  helt  simpla  och  vanliga,  trippande 
på  de  nerregnade  gatorna  och  lyftande  helt  ogencradt 
upp  kjortlarne  ända  till  knäet.  Man  ser  dem  äfven 
mycket  såsom  säljerskor  i magazinerna,  som  äro  splen- 
dida  och  granna,  öfverträffande  de  Petersburgska; 
der  förekomma  de  mig  ofta  så  förförande  att  jag  ej 
tordes  gå  dit  för  att  handla,  ty  jag  hade  visst  ej 
kunnat  neka  att  köpa  hvad  helst  säljerskan  bjudit  ut 


19 


årt  mig.  Vid  hemkomsten  liade  jag  tillfälle  att  se  huru 
gatpojkarne  här  behandlade  en  drucken  gammal  qvin- 
na,  som  helt  oskyldigt  tycktes  gä  fram  och  njuta  af 
sitt  rus,  men  hastigt  blef  omringad  af  en  hop  tjuf- 
jjojkar  som  kastade  på  henne  all  möjlig  smuts  från 
gatorna  och  rännstenarne ; detta  fann  jag  vara  allde- 
les icke  vackert  gjordt  af  de  annars  så  artiga  Frans- 
männen. Bättre  är  då  gatpojkarnes  i Hamburg  sätt 
att  gäckas  med  de  druckna,  att  nemligen  illistigt  un- 
der en  oupphörlig  sång  af:  ”bringet  dat  svine  to  svi- 
nemark  hin”,  föra  dem  omkring  tills  de  slutligen  få 
dem  ända  fram  till  svintorget  och  der  lemna  dem  i 
fred.  Men  fylla  och  rus  lär  i fransmännens  ögon 
vara  något  ansenligt  fulare  än  i Tyskarnes. 

(Uo'  href  till  etikefru  W allin.) 

Onsdagen  den  23  upptogs  af  visitation  af  våra 
saker,  som  här  är  mycket  sträng,  och  viserandet  af 
våra  pass,  och  när  vi  voro  färdiga  dermed  var  det 
för  sent  att  tänka  på  affärd  denna  dag.  Ehuru  vädret 
var  fult  gick  jag  dock  ut  med  en  Wienare,  som  varit 
min  reskamrat  hit  på  ångfartyget  och  händelsevis  kom 
att  bo  i samma  rum  med  mig  på  värdshuset  der  vi 
togo  in  i Havre,  emedan  der  då  ej  funnos  flera  rum 
lediga.  Staden  har  det  vackraste  läge  man  kan  tänka 
sig:  på  ena  sidan  det  stora  öppna  vida  hafvet,  på 
den  andra  en  vik  deraf  i hvilken  Seine-floden  faller 
med  en  stor,  vid  mynning,  stränderna  rundtomkring 
med  mycket  höga  sluttningar,  ofvantill  betäckta  med 
skog  eller  annan  grönska,  sä  småningom  sänkande 


20 


.sig  till  urirniare  vattnet,  hvari  ile  slutligen  brant  stupa 
ner  och  visa  en  sandmur,  som  säkert  af  vattnets  och 
stormens  ras  deremot  erhållit  ett  fullkomligt  ut- 
seende af  fiistningsmur.  Sådan  var  äfven  hela  den 
långa  stranden  af  Normandiet,  längs  hvilken  vi  segla- 
de, och  tycktes  vara  en  af  naturen  bildad  fästning 
mot  England,  som  syntes  pä  andra  sidan;  men  det 
sednare  med  sitt  Dovre  förekom  mig  dock  högre.  Isyn- 
nerhet gladde  jag  mig  tisdagsaftonen,  då  jag  midnatts- 
tid stod  på  däcket  och  i det  vackraste  väder  under 
en  stjernklar  himmel  betraktade  det  i kölvattnet  af 
vårt  fartyg  perlgnistrande  hafvet,  tiU  höger  tvenne 
båkar  som  lyste  från  England,  till  venster  tvenne 
blinkfyrar  från  Frankrike  och  ofvanom  mig  de  tin- 
drande stjernorna,  bland  h vilka  tvenne  lyste  framför 
de  andra,  nemligen  nordens  och  söderns  stjernor.  Men 
till  Havre  igen — sjelfva  den  egentliga  staden,  som  ej 
är  särdeles  stor,  ligger  i djupet  af  en  sådan  sluttande 
Normandisk  strand,  genomskuren  af  kanaler  fulla  med 
skepp  och  fartyg  från  alla  verldens  ändar,  hvilka  man 
här  har  det  sällsamma  nöjet  att  se  ligga  än  i fullt 
vatten,  än  på  torra  landet.  Här  är  nemligen  stark 
ebb  och  flod,  sä  att  vattnet  h varje  sjette  timma  faller 
ut  och  fyller  sig  igen.  Ehuru  jag  var  beredd  derpå 
och  redan  i Hamburg  sett  dylikt,  eluum  i ringa  grad, 
var  jag  dock  högeligen  förundrad  då  jag  om  morgo- 
nen steg  upp  och  genom  fönstret,  som  vette  utåt  ham- 
nen, tittade  ut  och  såg  fartygen  ligga  i gyttjan  så 
att  kölen  syntes;  men  hvad  än  mer  roade  mig  voro 
])ojkarne  och  gubbarne  och  gummorna,  som  stego  och 


21 


trampade  omkring  till  knäs  i den  djupa  gyttjan  för 
att  söka  skatter  som  möjligen  förlorats  i den.  Der- 
imder  hemtade  den  liär  så  kallade  la  bonne,  det  vill 
säga  qvinnan  som  städar  rummen,  in  mitt  kaffe,  som 
här  och  öfverhufvud  öfverallt  i Frankrike  smakar  helt 
annorlunda  och  tusendefalt  bättre  än  annorstädes,  der 
jag  haft  tillfälle  att  smaka  det;  jag  har  redan  här  fått 
en  försmak  af  det  äkta  Mokka-kaffet  och  blifvit  en 
stor  älskare  af  detsamma.  Thé,  som  hemma  var 
min  älsklingsdryck  och  hvarförutan  jag  nästan  tyckte 
mig  ej  en  enda  afton  kunna  somna  lugnt,  har  jag  se- 
dan jag  lemnat  Hamburg,  der  man  fick  ett  utmärkt 
godt  thé,  druckit  blott  tvenne  gånger  i Frankrike; 
den  ena  gången  första  aftonen  i Havre , emedan  vädret 
var  så  ruskigt  och  regnigt,  den  andra  just  nu  i Lyon 
der  vädret  är  fullkomligen  lika  fult  och  emedan  jag 
just  skrifver  till  er  på  en  stund,  då  j troligen  sitten 
vid  ert  trefliga  thébord.  Jag  sitter  nu  i en  liten 
kammare,  hvars  enda  fönster  vetter  utåt  en  gård,  jemt 
så  stor  och  bred  att  jag  med  utsti’äckta  armar  räcker 
från  ena  ändan  till  den  andra.  Fönstret,  så.  stort  det 
ock  i sjelfva  rummet  ser  ut  att  vara,  är  sålunda  nära 
omslutet  af  trenne  4 våningar  högt  sig  sträckande 
väggar,  och  som  det  är  i andra  våningen  får  jag  titta 
högt  upp,  för  att  få  se  en  liten  fyrkantig  bit  af  den  tjockt 
molnbetäckta  och  regnande,  men  dock  litet  Ijusgif- 
vande  himmelen.  Den  öfriga  delen  af  rummet  är  upp- 
tagen af  en  stor  säng  med  gardiner,  som  kunde  rym- 
ma minst  4 personer.  Med  största  nöd  har  jag  kun- 
nat hala  ett  litet  bord  fram,  för  att  skrifva  detta  bref 


22 


på  och  äta  min  middag  kl.  6.  Derefter  ville  jag  sma- 
ka på  théet  här  och  beställde  mig  det.  Så  hemtades 
mig  en  kanna  och  en  skål,  ty  här  dricker  man  théet, 
såväl  som  oftast  kaffet,  ur  en  skäl  eller  spilkum,  just 
sådan  ungefär  som  vi  bruka  hemma  till  såsskål,  och 
dertill  får  man  en  stor  matsked  för  att  röra  om  sockret. 
Men  i ordning  med  frågorna  — jag  var  vid  Havre. 
Så  fult  och  småttregnande  vädret  än  var  den  dag  jag 
låg  der  öfver,  kunde  jag  ej  hälla  mig  från  att  gå  och  sim- 
ma i Nordsjön.  Vädret  var  från  hafvet  och  vågorna 
vräkte  in  höga  mot  stranden,  der  badini-ättningen  var, 
och  vattnet  hade  en  bitter  stark  sälta,  hvars  make 
jag  alldrig  än  kännt  och  hvarmed  vårt  vatten  på  långt 
när  ej  kan  jemföras,  och  som  jag  sedan  mest  hela 
dagen  efteråt  tyckte  mig  känna  i kroppen.  Men  hvad 
som  mest  förundrade  mig  och  säkert  äfven  mest  skall 
förundra  och  kanske  skrämma  er,  var  att  i detta  oänd- 
liga tal  af  badare,  som  der  voro,  fruntimmer  och  her- 
rar badade  i öppna  sjön  om  hvarannan.  Hvar  och 
en  klädde  af  sig  uti  ett  litet  numreradt,  för  hvar  och  en 
enskilt  bestämdt  skjul  på  stranden,  ett  godt  stycke 
från  vattnet,  emedan  floden  annars  skulle  föra  bort 
det,  och  derifrån  spatserade  man  helt  tranqvilt  ut  på 
smala  plankbroar  i hafvet,  sålunda  att  längs  den  långa 
stranden  först  en  viss  terrain  är  bestämd  för  herrar, 
omedelbart  derintill  en  för  fruntimmer,  närmast  derin- 
vid  åter  en  för  herrar  och  derbredvid  en  åter  för  da- 
mer, så  att  de  råkas  péle  méle  uti  vattnet  om  de  vilja. 
Dock  bör  härvid  märkas  att  fruntimren  äro  uti  en 
fullständig  badekostym,  täckta  från  hufvud  till  fot, 


23 


sä  att  blott  aiisigtct  synes.  Det  förstas  att  med.  denna 
kostym  coquetteras  lika  mycket  om  ej  mera  än  vanligt, 
och  jag  såg  ett  närmast  mig  badande  fruntimmer,  som 
var  kostymeradt  ä la  Turque  ocli  så  intagande  vac- 
kert, som  någonsin  en  najad  eller  sjönymf  kunnat 
vara.  Äfven  förstås  af  sig  sjelft  att  herrarne  ha  sim- 
byxor,  som  fås  vid  ingången  till  badinrättningen.  Ef- 
ter badet  gick  jag  och  spatserade  omkring.  Den  slutt- 
ning, i hvars  slut  den  egentliga  staden  och  hamnen 
äro  belägna,  är  upptagen  af  en  förstad  eller  villor 
eller  hvad  det  månde  vara,  nog  af  den  är  fullbyggd 
med  vackra  stenhus,  hvart  och  ett  omgifvet  af  en 
trädgård;  deremellan  gå  gator  slingrande  sig  uppåt, 
emedan  de  blefve  för  branta  om  de  gingo  rakt  upp 
ända  till  den  högsta  toppen,  som  utgör  en  stor  vid- 
sträckt flacka  med  den  härligaste  utsigt  öfver  hela 
trakten.  Hvarthelst  man  härifrån  ser,  är  allt  skönt: 
hafvet  utan  land  framföre,  sluttningen  med  sina  vackra 
villor  och  trädgårdar  nedanför,  samt  staden  med  sina 
kanaler  fulla  med  skepp;  längre  bort  på  samma  sida 
den  stora  djupt  in  i landet  gående  hafsviken,på  hvars 
ena  sida  Seinen  faller  ut,  medan  den  på  de  andra  är 
omgifven  af  fästningslika  stränder;  på  fastlandssidan 
utsigten  öfver  Normandies  rika  fält  med  der  kring- 
strödda hjordar.  Detta  var  åtminstone  för  mig  bland 
det  vackraste  jag  sett.  Men  anblicken  från  staden 
af  den  terasslikt  sig  höjande  sluttningen  var  ej  heller 
sämre.  Öfverhufvud  var  Havre  i alla  afseenden  en 
stad  som  behagade  mig  nästan  mer  än  alla  andra  dem 
jag  hittills  sett.  Jag  tyckte  mig  alltför  gerna  vilja 


24 


här  tillbringa  några  veckor  af  en  vacker  sommar; 
men  dertill  kan  framdeles  bli  tid,  nu  var  det  ej.  Den 
24  således  om  morgonen  gingo  vi  om  bord  på  ett  li- 
tet ångfartyg  allt  ännu  under  mulet  väder  och  stark 
blåst,  som  häfde  höga  vågor  in  i hamnen  derifrån  vi 
gingo  ut.  Roligt  var  det  isynnerhet  att  se  när  vi 
just  hunnit  ur  hamnen,  der  vågorna  dock  bröto  sig 
något  i sin  styrka,  ut  på  flackan  der  hela  Nordsjön 
låg  på  och  gaf  fartyget  en  knuö',  så  att  alla  passa^ 
gerare  som  tagit  sina  stolar  och  satt  sig  i ordning, 
hvar  och  en  i sin  krets  att  njuta  af  färden  och  säll- 
skapet, blefvo  kastade  huller  om  buller  från  sina  plat- 
ser, under  skrik  af  barnen  och  stort  tumult  bland 
alla.  Dock  voro  vi  snart  inne  på  Seine-floden,  der 
gick  ingen  sjö  och  ehuru  stormen  brusade  kring  dess 
höga  stränder  hann  den  dock  ej  dess  vatten.  Små- 
ningom hade  nu  äfven  blåsten  jagat  bort  molnen  och 
klarat  himmeln,  så  att  vi  i det  vackraste  väder  gjor- 
de den  vackra  färden  Seine  uppföre.  Stränderna  bi- 
behöllo  i början  och  långt  uppåt  sin  hafsnatur,  sådana 
de  voro  längs  Normaudies  kust,  höga  och  med  brant 
sluttning  stupande  ner  i floden,  men  derunder  till 
största  delen  gröna  och  antingen  skogbevuxna  eller 
odlade  till  åkerfält  och  afdelade  med  små  alléer  eller 
rader  af  trän,  som  bildade  gärdesgårdar  och  gingo 
ända  ut  i flodvattnet.  Den  andra  sidan  af  floden  var 
deremot  jemnare,  dock  äfven  den  här  och  der  af  bru- 
ten af  höjder,  och  det  vanligen  så,  att  der  den  ena 
stranden  var  hög  var  den  andra  något  lägi^e  och 
tvärtom.  Dessa  höjder  voro  inga  egentliga  berg,  utan, 


tror  jag,  liårdnad  och  liksom  sten  blifven  sand.  Flo- 
den afdelades  som  oftast  af  små  holmar  med  långt  ut 
i vattnet  utskjutande  rik  grönska  med  träd  och  bu- 
skar, som  hängde  ut  öfver  vattnet.  Ju  högre  upp  vi 
kommo  aftogo  småningom  höjderna  och  trakten  blef 
mera  landtlig,  men  äfven  nu  allt  lika  intagande.  Pas- 
sagerare funnos  om  bord  till  ett  stort  tal  kanske  öfver 
100,  deribland  flera  Engelska  familjer,  hvaraf  isynner- 
het tvenne  små  barn,  kanske  om  10  år,  en  gosse  och 
en  flicka,  isynnerhet  roade  mig.  När  alla  andra  barn 
skreko  och  föllo  omkull  vid  den  första  skar^Da  stöten 
vi  fingo  i hamnen,  och  flera  gamla  personer  lågo  sjö- 
sjuka och  ömkliga,  gingo  de  raskt  omkring  och  sjöngo 
en  Engelsk  sjömansvisa.  Mången  rolig  och  munter 
scen  såg  man  här  bland  den  stora  folkhopen.  Men 
det  bästa  var  att  ingen  generade  sig,  hvar  och  en 
tog  fram  sitt  lilla  matknyte  eller  sitt  Franska  bröd 
eller  ostbit  eller  hvad  helst  haii  tagit  med  sig  och 
sparade  så  in  hvad  kosthållaren  annars  hade  förtjent. 
Öfverhufvud  gjorde  den  vackra  trakten,  (hvilken  så- 
som jag  sedan  hörde  af  vidtberesta  Fransoser,  skall 
vara  nästan  obestridligt  den  vackraste  i deras  land) 
det  roliga  och  mångblandade  sällskapet  och  det  vack- 
ra vädret,  denna  färd  för  mig  bland  de  angenäma- 
ste jag  gjort.  Hvad  jag  saknade  och  isynnerhet  här 
saknade,  var  någon  god  vän  och  reskamrat  af  mina 
landsmän.  Men  alltid  skall  något  fattas.  Middags- 
tiden efter  omkring  8 timmars  färd  framkommo  vi  till 
Rouen,  der  tiden  ej  medgaf  oss  annat  än  att  äta  en 
hastig  middag  och  i förbigående  betrakta  den  såsom 


26 


skönast  i hela  Frankrike  ansedda  eainla  kathedral- 

O 

kyrkan. 

Dagb.  Aug.  24. 

Bittida  om  morgonen  kl.  6 gingo  vi  om  bord  på 
ångpakettbåten  La  Seine.  Vädret  var  väl  ej  numera 
regnigt,  men  luften  var  tjock  och  blåsten  stark.  I 
stort  sällskap  af  minst  100  personer  gingo  vi  af.  I 
kanalen  var  ännu  temmeligen  lugnt,  så  att  hvar  och 
en  såg  nyter  ut  och  lagade  sin  stol  i ordning  och 
satte  sig;  men  vi  hade  knappt  hunnit  ur  hamnen  förrän 
en  stor  sjö  kom  vrakandes  på  oss  från  sidan  och 
rutsch!  alla  stolar  vräktes  omkull  med  dem  som  så 
behagligt  tagit  sin  plats  på  dem,  och  barnen  började 
skrika  och  fruntimren  visade  förskräckta  miner.  Emel- 
lertid gick  kaptenen,  som  såg  barsk  ut,  och  skrek 
och  kommenderade  och  vi  gingo  så  småningom  framåt 
till  Seinens  stora  ståtliga  mynning,  som  dock  är  om- 
kring en  half  eller  hel  timmas  väg  ifrån  Havre.  Un- 
den  denna  färd,  som  verkligen  gick  i hög  sjö,  blef- 
vo  många  sjuka,  både  karlar  och  qvinnor,  och  spydde 
rätt  hjertligt  öfver  bord  samt  på  däck,  och  lågo  bleka 
glömmande  all  etikett  i egna  och  andras  spyor.  Spek- 
taklet var  löjligt,  isynnerhet  första  stöten,  då  alla 
rullade  omkull.  Snart  kommo  vi  in  i Seiuen:  här 
gick  lugnare  sjö  och  alla  repade  mod  och  drucko  ett 
glas  sockervatten,  för  att  skölja  ner  den  bäska  sma- 
ken och  ställde  sig  i ordning  att  betrakta  landet,  som 
äfven  nu  längs  floden  bibehöll  lynnet  af  Normandies 
strand  emot  hafvet,  blott  att  det  här  var  mera  odladt 
och  sandhöjdens  sluttningar  bevexta  med  buskar  och 


27 


småskog.  Samma  karakter  behöllo  stränderna  ända 
fram  till  Rouen.  De  voro  i allmänhet  de  vackraste 
jag  sett  och  jag  vet  intet,  som  mer  kunde  fordras, 
om  ej  verkliga  granitberg;  ty  sådana  voro  alldeles 
ej  att  finnas  här.  För  öfrigt  ansenliga  höjder,  som 
sänkte  sig  än  brantare,  än  mera  sluttande  till  de  ri- 
kaste och  mest  odlade  dälder,  i hvilka  ofta  låg  en  by 
eller  liten  stad,  här  och  der  på  höjderna  ruiner  efter 
gamla  slott;  floden  var  fullsatt  med  holmar,  dels  min- 
dre, dels  större,  som  åter  af  små  kanaler  voro  afde- 
lade  i små  holmar,  alla  med  den  yppigaste  vegeta- 
tion, som  gick  ända  ner  i vattnet.  Det  egna  tyckte 
jag  mig  bemärka  med  stränderna  att  de  turvis  om- 
vexlade  i karakter,  än  var  den  ena  hög  och  den  an- 
dra deremot  stående  låg,  än  åter  tvärtom.  Också 
skall  Seine-floden,  såsom  jag  sedermera  hörde  af  en 
vidtberest  Fransos,  vara  den  vackraste  och  i allmän- 
het denna  trakt  den  skönaste  i Frankrike.  Men  det 
var  svårt  att  veta  hvart  man  hellre  skulle  se,  på  den 
sköna  naturen  omkring  oss,  eller  den  sköna  naturen 
om  bord.  Mina  ögon  hade  genast  i början  fallit  på 
ett  sällskap  fruntimmer,  bland  hvilka  en  var  en  verk- 
lig skönhet.  De  voro  fyra,  af  hvilka  hvar  och  en 
hade  sitt  barn  och  hela  sällskapet  blott  en  man,  som 
såg  ovanligt  human  ut.  Jag  kunde  ej  begripa  att  de 
skulle  vara  Fransyskor,  ty  dertill  voro  de  mig  ändå 
för  fina  och  eteriska.  Jag  gick  närmare  och  hörde 
verkligen  till  min  glädje  att  tvenne  af  barnen,  en 
gosse  och  en  flicka  af  kanske  4 år  (de  tvenne  andra 
barnen  lågo  ännu  i sina  mödrars  famnar),  glada  gingo 


28 


omkring  på  det  temmeligen  ostadiga  däcket  och  sjön- 
go:  ”meriily  of  the  waVes  we  go”,  under  det  att  nå- 
gra Franska  barn,  deribland  en  för  öfrigt  den  raska- 
ste 4 årige  gosse,  låg  i pappas  famn  och  halfgret; 
ty  ehuru  vädret  hade  klarnat  upp  till  en  skön  och 
vacker  dag,  kommo  dock  ideligen  starka  och  häftiga 
byar  från  höjderna,  som  ofta  vräkte  vår  ångbåt  åt 
sidan.  Flere  andra  grupper  af  muntra  och  glamman- 
de, halft  skrålande  Fransoser  och  Fransyskor  och  af 
lugna,  tysta  Engelsmiln  och  Engelskor  suto  omkring 
på  däcket  och  togo  fram  sina  matpåsar  helt  ogene- 
rade lör  dem  som  möjligen  hade  lust  att  gapa  på 
dem.  Bland  passagerarne  voro  mest  | Engelsmän, 
bland  hvilka  af  akter-passagerarne  en  familj  med  2 
gossar  och  2 flickor,  det  ena  paret  skarpt  brunett, 
det  andra  fullkomligen  blondt,  som  utomordentligt  be- 
hagade mig  och  hade  skarpt  markerade  Engelska  el- 
ler Skottska  ansigteu  af  omkring  15  år.  I jemförelse 
med  de  Engelskor  jag  här  säg,  förlorade  sig  dock 
mycket  Fransyskorna.  Allt  detta  gaf  anledning  till 
mycket  gapande  för  mig  och  jag  Ausste  ofta  ej  hvart 
jag  skulle  titta  och  vända  mig,  så  att  de  6 timmar, 
vi  voro  på  väg,  förgingo  nästan  utan  att  jag  pratade 
eller  meddelade  mig  med  någon , såsom  en  kort  stund. 
Fartyget  var  i allo  elegant  och  väl  inredt,  besättnin- 
gen hygglig  och  artig;  men  kosthållaren,  hos  hvilken 
jag  tog  en  beefstek  för  en  franc,  var  dyr.  Hela  far- 
ten var  i det  hela  taget  den  angenämaste  jag  gjort  i min 
tid,  blott  jag  hade  haft  någon  menniska  som  jag  kun- 
nat prata  med;  men  mina  tveniie  reskamrater,  en  handsk- 


inakare  från  Wien  och  en  paraplyinakarc  från  Köpeu- 
hainn,  till  börden  en  Fransos  eller  såsom  jag  hellre 
tror  en  Jude,  voro  mig  alltför  heterogena.  Dock 
Wienaren  var  en  godmodig  Tysk  och  treflig  nog, 
men  passade  mig  ej.  Middagstiden  kommo  vi  till 
Rouen,  bestyrde  genast  om  våra  sakers  framskaffande 
till  jernvägen  och  gingo  så  att  bese  den  stora  kathe- 
dralen,  hvilken  vi  nu  hunno  blott  utvändigt  beskåda. 
Den  är,  såsom  jag  hört,  en  af  de  berömdaste  i Frank- 
rike. Det  förunderligaste  och  genast  mest  i ögonen 
fallande  är  det  höga,  i konstfullt  genombrutet  arbete 
af  metall  gjorda  tornet,  och  sedan  det  öfverallt  på 
utsidan  anbragta  fina  arbetet  af  samma  slag,  allt  så 
luftigt  och  så  fint  att  man  tycker  minsta  väderfläkt 
skulle  bryta  det.  Häruti  fann  jag  en  stor  kontrast 
emot  de  kyrkor  jag  sett  i Hamburg  och  Liibeck, 
hvilka  alla  förekommo  mig  något  för  tunga  och  plumpa. 
Kl.  3 reste  vi  af  på  jernvägen.  Sjelfva  pavillonen  i 
Rouen  tycktes  ännu  vara  blott  provisorisk;  men  för 
öfrigt  var  allt  nobelt  och  godt.  Vi  dels  följde  Sei- 
nens  strand  dels  foro  öfver  den,  och  trakten  var  allt 
ännu  lika:  omvexlande  sandhöjder  och  dälder,  rikt 
odlade  och  fullsatta  med  byar  och  köpingar.  Här 
tycktes  floden,  som  ju  högre  man  kommer  uppåt  af- 
tager  i bredd,  dock  förlora  mer  och  mer  af  sin  hafs- 
natur  och  antaga  ett  mildare  och  upplandslikare  ut- 
seende; öfverallt  afdelad  af  de  busk-  och  fältrikaste 
holmar  i flera  och  mångfaldigt  sig  grenande  armar, 
hvari  små  hamnar  för  båtar  bildades  genom  uthugg- 
ningar  af  i floden  utvexande  småskog  och  buskar. 


Husen  här  i byarne  voro  alla  hvitlimmade,  icke  så- 
som i Tyskland  tegelstensröda  med  hvita  kalkränder, 
icke  heller  så  tunga  och  tjocka  som  der.  Men  hvad 
jag  här  saknade  var  gärdesgårdarne  af  små  täta  bu- 
skar, sådana  man  har  öfverallt  i Tyskland.  Väl  voro 
här  på  några  ställen  åker-  och  ängsfälten  skilda  ge- 
nom alléer  af  höga  träd,  hvilket  visserligen  gaf  lan- 
det ett  pompösare  utseende;  men  det  var  endast  pä 
få  ställen.  Ilvad  som  mest  förundrade  mig  på  sjelfva 
banan,  var  farten  i de  genom  stora  sandvallar  gräfda 
hvalf,  hvaraf  det  längsta  räckte  71  minut  att  genom- 
fara i kolsvart  mörker,  och  i hvilket  vi  äfven  mötte 
en  annan  ångvagn  som  med  hiskelig  fart  ljungade 
förbi  och  med  elden  från  sin  machin  half-upplyste 
den  smala  och  mörka  vägen.  Det  var  verkligen  hisk- 
ligt  och  jag  kom  ovillkorligen  ihåg  Sindbad  då  han 
begaf  sig  på  måfå  in  på  den  underjordiska  floden. 
Kl.  omkring  9 kommo  vi  till  Paris,  der  genast  efter 
utstigandet  ur  vaggonerna  alla  saker  bragtes  tillsam- 
mans i ett  stort  rum  och  sorterades  efter  den  plats 
deras  ägare  innehaft.  Vi  fingo  lyckligtvis  snart  och 
hastigt  reda  på  våra,  oaktadt  den  förfärliga  trängseln, 
hojtandet  och  fjäskandet;  men  knappt  hade  jag  fått 
min  lilla  kappsäck  och  nattsäck  i handen,  så  kom 
en  karl  som  med  våld  ryckte  kappsäcken  ur  min  hand 
och  likaledes  min  reskamrats,  bad  oss  packa  dem  på 
hans  rygg  och  då  jag  frågade  hvad  han  hade  att  göra 
med  oss  och  våra  saker,  helt  simplement  började  bc- 
skärma  sig  öfver  att  ha  att  göra  med  folk  som  in- 
genting förstod,  och  mir  nichts  dir  nichts  förde  bort 


31 


dem  sedan  de  åtskilliga  gånger  vid  uppackningen  på 
ryggen  fallit  ner  och  en  gång  äfven  gåfvo  en  dugtig 
knnfi’  åt  en  bredvid  stående  tullbetjent.  Jag  följde 
ined  och  när  vi  ändtligen  kommit  ut,  frågade  jag 
ännu  helt  uppbragt  hvad  han  var  för  en  karl  och 
hvad  han  ville;  men  intet  hjelpte,  han  bara  skrattade 
och  beklagade  sig  öfver  mitt  oförstånd,  förde  våra 
saker  in  i en  vagn  och  oss  efter,  och  när  vi  väl  voro 
inne  bad  han  oss  vara  goda  och  betala  en  franc,  som 
gjordes;  derefter  en  annan  karl  som  skulle  ha  några 
sous;  och  så  frågades  hvart  det  skulle  bära  af,  och 
då  jag  uppgifvit  det  af  Ingman  mig  rekommenderade 
Hotel  dti  Luxemhourg  ^ hördes  ”allez”,  och  så  bar  det 
af  genom  Paris’  gator  och  räckte  nästan  en  half 
timma  innan  vi  kommo  fram.  Redan  på  denna  väg 
foro  vi  genom  rader  af  de  finaste  och  gentilaste  bou- 
tiquer och  intrycket  var  i allmänhet  stort  och  pompöst. 
Aug.  25. 

Efter  intaget  kaffe  begåfvo  vi  oss  genast  ut  på 
vandring  kl.  omkring  8,  vandrade  längs  vår  Rue  de  la 
Harpe  öfver  Mikaels  bron  in  i la  cité,  der  längs  ka- 
jen till  kyrkan  Notre  dame,  besågo  den  ut-  och  in- 
vändigt, bestego  sedan  tornet  och  hade  här  den  full- 
komligaste öfverblick  öfver  Paris’  oändliga  massa  af 
hus  och  monumenter,  hvilka  tillsammans  först  sågo 
ut  som  ett  chaos.  Sedan  gingo  vi  omkring  pä  galle- 
rierna och  orgeln  och  några  andra  små  kryphål,  der 
vi  slutligen  alltid  stannade  vid  någon  läst  dörr,  som 
jag  inbillade  mig  skulle  leda  in  i någon  slingrig  gång. 
Gerna  hade  jag  vandrat  här  omkring  en  hel  veckas 


32 


tid  för  att  få  reda  på  alla  Qvasimodos  snår  och  hvalf, 
men  nu  var  jag  här  blott  för  att  se  och  hade  ej  mera 
tid  än  några  timmar.  Allestädes  spejade  mina  ögon 
efter  Qvasimodo,  men  de  kunde  ej  upptäcka  annat 
än  artiga  och  vackra  Fransoser,  som  för  en  liten  pour 
le  garpoii  släppte  oss  in  i tornet.  Hvad  som  föll 
mig  i ögonen  var  att  under  gudstjensten,  som  nu 
påstod,  se  målaren  gå  omkring  och  copiera  basreliefer 
hvarmed  väggarne  voro  fullsatta.  Sedan  gjorde  vi 
en  tour  till  palatset  les  Tuileries  och  dess  trädgård, 
vandrade  öfver  Place  de  la  concorde,  der  det  ryste 
i mig  vid  hågkomsten  att  Ludvig  XVI  med  sin  ge- 
mål här  blifvit  halshuggen,  och  der  nu  den  ståtliga 
stora  Egyptiska  obelisken  står.  Sedermera,  lockad 
mera  af  Almqvists  Gabriele  Mimanso  än  något  an- 
nat, gick  jag  att  se  en  representation  af  Kavalora- 
man,  som  verkligen  är  förunderlig,  men  dock  snart 
blir  tröttande.  Mig  lyckades  ej  att  här  få  se  någon 
obekant  skönhet,  hvars  bekantskap  kunnat  vara  värd 
att  eftersträfva;  hela  auditorium  (ty  taflan  förklara- 
des äfven  punkligt  af  en  osedd  person)  bestod  af  mig 
och  min  följeslagare,  tvenne  andra  män  och  en  gam- 
mal Engelsman  med  sin  lika  gamla  fru,  hvilka  sist- 
nämnda dessutom  hela  spektaklet  föga  tycktes  behaga. 
Derefter  vandrade  vi  ännii  litet  omkring,  gingo  så 
in  i Nya  Magdalena  kyrkan,  den  praktfullaste  och 
pompösaste  jag  sett,  men  i en  nymodig  stil,  med 
trenne  stora  nästan  helt  och  hållet  förgyllda  kupoler, 
ifrån  hvilka  allena  ljuset  faller  in  i kyrkan;  för  öf- 
rigt  på  väggarne  och  pelarne  fullsatt  mod  taflor  och 


33 


statyer,  alla  såsom  de  förekommo  mig  i en  nyare 
stil.  Skall  ocli  kan  en  kyrka  i våra  tider  byggas, 
beräknad  på  att  genom  prakt  imponera,  så  blir  den- 
na säkert  oöfverträfflig.  Sedan  gingo  vi  öfver  Ven- 
dowe-platsen  ocb  bestego  den  ofantliga  Napoleons-ko- 
lonnen,  från  hvars  galleri  i toppen  man  hade  nästan 
samma  utsigt  som  från  tornet  på  Noti-e  dame.  Nå- 
got biisligt  var  att  stå  der  nppe,  likaså  upp-  och  ner- 
gången på  den  smala  trappan.  Vi  gingo  derefter  in 
i kyrkan  S:t  Roche,  i hvars  yttersta  bakgrund  man 
utöfver  tvenne  andra  chor  ser  Kristus  på  korset  med 
Magdalena  knäböjande  bredvid  i sculptur,  hvilket  på 
det  länga  afståndet  tar  sig  oändligt  väl  ut.  Der  in- 
vid är  Kristi  grafläggning  i basrelief,  äfvenså  högst 
naturlig,  och  längs  väggarne  Kristi  passions-historia, 
framställd  tror  jag  i 12  stationer.  Derefter  voro  vi 
i ännu  en  kyrka  S:t  Germain  Vauxerrois,  hvilken  jag 
ej  faun  vara  något  särdeles;  men  jag  var  ock  nu  all- 
deles uttröttad  af  det  myckna  jag  sett.  Efter  midda- 
gen, som  intogs  kl.  5 hemma  i vårt  hotel,  gjorde  jag 
ensam  en  tour  ånyo  genom  Tuileries-trädgården  och 
Champs  elysées,  der  nu  var  mycket  folk,  musik  och 
andra  lustbarheter.  Jag  hörde  här  på  en  militär- 
musik, som  var  sammansatt  af  7 olika  sorts  horn,  2 
klarinetter  och  1 piccoloflöjt,  som  allt  tog  sig  gan- 
ska bra  ut,  ehuru  jag  tyckte  hornisterna  ingalunda 
voro  bättre  än  våra  Finnar  och  ej  hade  den  vack- 
ra ton  i sina  instrumeuter  som  de.  Här  och  under 
hemvägen  såg  jag  intet  anstötligt  af  glädjeflickor  eller 
annat,  allt  var  anständigt  ehuru  folkmassan  var  stor. 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  3 


34' 


Aiig.  26. 

Besåg  museimi  i Louvre.,  den  stora  samlingen  af 
scnlptur,  hvaraf  naturligtvis  det  Egyptiska  upp-  och  in- 
tog mig  mest,  ehuru  jag  hade  tänkt  mig  samlingen  stör- 
re, och  det  stora  praktfulla  målningsgalleriet,  hvaraf  den 
Italienska  skolan  mest  sysselsatte  mig.  Men  hvad  är 
det  att  på  4 timmar  vidpass  vandra  igenom  dessa  sto- 
ra och  rika  konstskatter?  Man  blir  blott  vimlio-  i huf- 

O 

vndet  och  till  slut  vet  man  ej  hvad  man  ser  och  sett. 
Jag  hoppas  en  annan  gång  kunna  göra  om  denna  tour 
med  mera  tid  och  mera  lugn.  På  aftonen  spatserade 
vi  ,på  boulevarderna  och  vid  Palais  royal,  öfverallt  var 
folk  till  otalig  mängd,  öfverallt  anständighet  och  ar- 
tighet. 

Aug.  27. 

Var  större  delen  af  förmiddagen  inne  hos  min 
granne , en  målare  frän  Berlin.  Middagstiden  i Jai'- 
din  des  plantes  och  Botaniska  trädgården.  Den  o- 
taliga  mängd  af  djur  från  alla  verldens  delar  som  här 
äro  hopsamlade,  alla  i sina  beqväma  och  för  dem  väl 
inrättade  boningar,  var  mig  oändligt  rolig,  isynner- 
het aporna,  som  jemte  björnarne  förekommo  mig  så- 
som de  mest  humoristiska  bland  djuren.  Det  var  äf- 
ven  de  som  mest  upptogo  folkets  nyfikenhet.  Isyn- 
nerhet roade  mig  mina  landsmiin  björnarne,  som  här 
väl  hade  lärt  sig  att  förstå  litet  Franska  och  dansa 
Fran^aise,  men  dock  allt  bibehöllo  sin  trumpenhet. 
Fransoserna  roade  sig  mycket  med  dem  och  blefvo 
ej  trötta  att  kasta  åt  dem  bröd,  för  att  få  dem  att  dan- 
sa och  helsa.  Äfven  begapades  mycket  2 elefonter, 


35 


Il  vilka  dock  voro  mindre  än  den  i Zarskoe  Selo.  Bo- 
taniska trädgården  är  stor  och  vacker  och  säkerligen 
försedd  med  allt  soin  kan  önskas.  Jag  gjorde  blott 
en  kort  promenad  derigenom.  På  en  kulle,  derifrån 
man  hade  en  vidsträckt  utsigt  öfver  staden,  satt  en 
gubbe  med  en  stor  kikare,  genom  h vilken  man  fick 
se  för  betalning.  Här  faans  mycket  folk  ehuru  det 
ännu  var  bittida  på  dagen,  och  när  jag  gick  tillbaka 
var  det  proppande  fullt  på  den  stora  breda  trottoi- 
ren  af  menniskor  som  strömmade  dit.  På  eftermid- 
dagen gingo  vi  med  våra  tvenne  nya  bekanta,  (den 
ena  en  målare,  den  andra,  som  isynnerhet  utomor- 
dentligt intog  mig,  en  farmaceut  eller  något  dylikt 
från  Miinchen),  till  och  utom  Barriere  du  mont  Par- 
nasse^  svarande  ungefär  emot  Hanrburger  Berg,  der 
en  otalig  skara  af  folk,  mest  af  arbetsklassen,  var 
församlad  i trädgårdar,  theatrar  och  allehanda  förlu- 
stelse-platser. Isynnerhet  tycktes  dans  vara  det  som 
mest  roade  dem;  en  oändlig  mängd  salonger  och  träd- 
gårdsplatser,  der  man  dansade,  voro  öfverfyllda,  ehuru 
våra  följeslagare  sade  att  i dag  var  ovanligt  litet  folk  ute. 
Ingenting  kan  förliknas  med  den  fröjd  som  här  glänste 
på  allas  ansigten,  man  dansade  af  hjertans  grund,  ej 
trögt  och  lalligt  som  hos  oss,  utan  med  lif  och  qvick- 
het  i fötter,  armar  och  alla  lemmar.  Här  dansas  nä- 
stan intet  annat  än  den  af  Fransoserne  så  högt  äl- 
skade Cancan^  liknande  den  hos  oss  brukliga  Fran- 
ska quadrillen,  men  mycket  frivol:  här  ordentligt  om- 
fiunnar  man  när  vi  blott  ta  damen  i hand,  och  cför 
alla  möjliga  frivola  och  ccjvivoca  rörelser  med  sina 


30 


händer,  hvarunder  benen  snurra  1 de  putslustigaste 
pas.  Men  allt  är  glädje,  allt  är  fröjd.  Sedermera 
voro  vi  i den  berömda  grande  chaumiere  de  Prado 
d’été,  hvartill  entréen  kostade  50  cent.;  men  det  för- 
ai'geliga  hände  mig  att  jag  måste  aflemna  min  mössa 
och  gå  barhufvad,  ty  med  hatt  kan  man  gå  allestä- 
des både  inne  och  ute,  men  ej  så  med  mössa.  Jag 
lät  det  mig  dock  ej  bekomma,  utan  vandrade  modigt 
in.  Detta  är  ett  ställe  för  studenterne  med  sina  gri- 
setter; här  lefva  nemligen  studenterne  så  att  hvar  och 
en  har  sin  grisette,  med  hvilken  han  lefver  fullkom- 
ligen som  med  en  hustru.  Hon  sköter  hushållet,  ko- 
kar och  lagar  maten,  tvättar  och  gör  annat  som  be- 
höfves,  kallas  också  hans  fru,  tilltalas  hans  madame, 
ej  mademoiselle;  han  visar  sig  öfverallt  ute  med  hen- 
ne arm  i arm,  och  om  söndag,  måndag,  thorsdag  går 
han  i chaumiere  och  dansar  med  henne.  Ehuru  fe- 
rierna nu  voro  inne,  voro  dock  ganska  många  dylika 
par  här  och  roade  sig.  Ingenting  har  jag  ännu  sett 
så  gladt  och  glädjefullt,  så  fritt  och  nonchalant  som 
en  sådan  student  med  sin  grisette,  när  de  dansa  sin 
älskade  cancan.  De  omfamna  hvarandra,  kyssas, 
klappas  och  göra  de  frivolaste  gester,  men  allt  dock 
med  sådant  sken  af  anstiindighet  och  en  nonchalance 
å deras  sida,  som  om  det  vore  intet  alls.  Detta  är 
ock,  tror  jag,  endast  här  möjligt.  Ilär  ibland  dessa 
grisetter  ser  man  ock  de  vackraste  qvinnor  jag  ännu 
sett  i Paris;  de  äro  icke  snörda,  men  ha  dock  en  taille 
som  täflar  med  och  öfverträffar  det  bästa  snörlif.  Allt 
gick  för  öfrigt  stilla  och  hyggligt  till;  man  hörde  in- 


37 


tet  skrik  eller  stoj  och,  hvad  isynnerhet  förundrade 
mig,  här  så  väl  som  på  andra  offentliga  ställen,  är 
man  ovanligt  tyst,  pratar  ganska  litet,  åtminstone 
mycket  tyst,  så  att  i de  största  samlingar  höres  föga 
sorl.  Något  egentligen  roligt  och  löjligt,  något  Bell- 
maniskt  putslustigt  såg  man  ej  här,  allt  var  mig  nä- 
stan för  mycket  anständigt  och  vanligt,  jag  hade  ger- 
na  sett  något  original,  som  haft  liten  mån  lust  att 
stöta  emot  convenansens  lagar.  Det  enda  nöjet  var 
att  se  huru  folket  så  rätt  af  hjertans  grund  var  gladt. 
Förunderligt  förekommer  det  mig  att  här  i sjelfva 
grisetternas  och  loretternas  hufvudstad  hnna  hlles  pu- 
bliques  så  anständiga.  Här  har  man  ej  att  frukta  för 
att  af  dem  bli  öfverfallen  på  gatorna,  såsom  i Ham- 
burg och  Petersburg. 

Aug.  28. 

Gjorde  på  morgonen  promenad  för  att  finna  nå- 
gra böcker  som  jag  behöfde;  fick  reda  på  ett  manu- 
script  af  Giilistan,  som  jag  köpte  för  8 frcs.  Sedan 
med  min  präktiga  och  älskvärda  Miinchare  till  Ho- 
spital des  invalides,  der  det  mest  roade  mig  att 
betrakta  de  gamla  invaliderna  från  Napoleons  och 
Algiers  krig,  hvilka  på  alla  möjliga  olika  sätt  voro 
tilltygade  med  blessurer.  Väl  sågo  de  ej  ut  som  de 
gamla  Franska  hjeltar  jag  på  förhand  hade  tänkt  mig, 
jag  tyckte  mig  här  ej  finna  de  egentliga  Fransyska 
ansigtena  utan  fastmera  Tyska;  men  alla,  till  största 
delen  åtminstone,  voro  de  gamla  ärevördiga  gubbar, 
den  ena  hade  förlorat  sin  arm,  den  andra  sitt  ben,  el- 
ler båda,  somliga  blinda,  somliga  rörande  sig  i små 


38 


vagnar  som  de  framsköto  med  käppar,  och  i allmän- 
het såg  man  här  ett  museum  af  alla  möjliga  blessu- 
rer.  Inrättningen  var  ofantligt  stor  med  trädgår- 
dar, promenader,  bibliotek,  porträtter  och  statyer  af 
Napoleon  och  hans  generaler,  samt  taflor  af  särskil- 
da slagtningar;  bland  andra  rariteter  fann  man  äfven 
i en  liten  inhägnad  en  liten  pil,  som  var  tagen  från 
det  träd  som  vext  på  den  älskade  kejsarens  graf  på 
Helena  och  blifvit  hit  omplanterad.  En  gammal  in- 
valid, som  med  trädsnitt  och  med  snäckor  inlagda  i 
en  sand-  och  steublandad  jord  här  utarbetat  ett  slagt- 
fält,  vaktade  inhägnaden  och  dref  en  liten  handel 
med  bladen  från  pilbusken,  hvilka  han  sålde  åt  små 
pojkar  som  gåfvo  honom  en  mussla  för  hvart  blad. 
Afven  har  man  här  en  egen  kyrka,  der  en  stor  mängd 
tagna  fanor  äro  upphängda.  Köket  var  kolossalt  och. 
all  kokning  går  med  ånga.  Maten  skall  vara  ypper- 
lig och  hvar  och  en  man,  så  officeraren  som  den  ge- 
mena soldaten,  har  till  frukost  sin  halfbutelj  vin  och 
likaså  till  middagen.  Så  lefva  de  gamle  krigarne  här 
omgifna  af  sina  stridsminnen  och  sina  ärade  generaler, 
ett  lif  säkert  så  lyckligt  som  för  sådane  är  möjligt,  i 
lugn  och  ro,  störda  kanske  blott  af  den  otaliga  mängd 
besökande  som  dagligen  går  här.  På  ditvägen  beså- 
go vi  äfven  den  vackra  kyrkan  S:t  Sulpice,  der  just 
nu  var  en  likbegängelse  med  ett  otaligt  antal  af  pre- 
ster,  hvilka  alla  här  såsom  annorstädes  i katolska  län- 
der utmärka  sig  genom  sina  Jesuit-ansigten.  ]?*a  a- 
tervägen  badade  vi  i den  stora  badanstalten  Ecole 
royale  de  natation,  cn  stor  och  praktfull  anläggning. 


39 


P°i  fiftoneii  i VAcademie  royale  de  musique  eller  sto- 
ra Franska  operan.  Sjclfva  salongen  och  scenen  voro 
öfvermåttan  splendida  och  praktfulla,  dock  soin  mig 
tycktes  öfverträfiade  af  stora  theatern  i Petersburg, 
just  genom  denna  senares  större  enkelhet  och  no- 
blesse.  Den  i Petersburg  är  ock  större.  Här  spel- 
tes i dag  för  första  gången  les  Martyrs^  opera  öfver- 
satt  af  Scribe  med  musik  af  Donizetti.  Såno-are  och 

O 

sångerskor  voro  högst  medelmåttiga,  nemligen  her- 
rarne  Bouché,  Duprez,  Massol,  Bremond,  Octave  och 
m:me  Dones  Gros,  som  hade  hufvudrolerna.  Dansöser- 
na utmärkta,  ehuru  dock  vida  öfverträfiade  af  Taglioni, 
balletterna  i jemförelse  ej  sä  bra,  sångkörerna  goda 
och  likaså  grupperingarne.  Dekorationerna  voro  för- 
träffliga och  fullkomligt  jemförliga  med  de  Peters- 
burgska.  Orchestern  ypperlig  och  stor.  Allt  hade 
dock  här,  liksom  i Petersburg,  utseendet  af  att  ge- 
nom grannlåt  och  pomp  ersätta  bristen  på  sann  konst; 
hufvudsaken  tycktes  vara  att  packa  scenen  full  med 
folk,  hvilkas  massa  ännu  till  oändlighet  ökades  med 
på  dekorationerna  anbragta  folkskaror.  Men  ej  nog 
härmed,  en  stor  mängd  af  ståtliga  och  grannt  rustade 
hästar  skulle  fram  för  att  visa  sig,  slutligen  skulle 
äfven  lejon-rytningar  höras  i bakgrunden  och  sluta 
detta  sköna  virrvarr.  Virrvarr  tycktes  mig  ock  mu- 
siken vara,  till  hvilken  hörde  alla  möjliga  instrumen- 
ter, pukor,  trummor  och  basetthorn,  ibland  annat  äf- 
ven G harpor;  hela  vägen  igenom  var  den  beriiknad 
på  knall-effekter  i ordets  egentligaste  betydelse,  ty 
bäst  det  var  knallade  alltid  en  trumma  eller  en  trum- 


40 


pet  till  på  det  förfärligaste.  Öfverliufvud  kan  jag 
säga  att  jag  hela  tiden  blef  kall  och  ingen  egentlig 
konstnjutning  alls  hade.  Publiken  var  öfverhnfvud 
icke  högljudd  och  på  det  hela  ej  för  mycket  frikostig 
på  applaudissements.  Ilvad  som  förekom  mig  litet  un- 
derligt var,  att  man  helt  ogenerad  på  parterren  vandrade 
med  sina  smutsiga  fötter  öfver  dejned  rödt  sammet 
öfverklädda  bånkarne  och  klef  öfver  deras  ryggstöd. 
Aug.  29. 

Var  i museum  i Louvre  och  gick  nu  igenom  de 
rum  som  förra  gången  ej  blifvit  medhunna,  nemligen 
de  stora  samlingarne  af  Romerska  och  gammal-krist- 
na  antiqviteter,  som  här  funnos  i stor  mängd  i den 
präktigaste  ordning  uppställda,  och  sedan  de  stora 
Egyptiska  salarne,  som  jag  förra  gången  alldeles  ej 
vetat  af  och  som  voro  fulla  af  alla  möjliga  gammal- 
Egyptiska  saker,  öfvermåttan  kuriösa  att  bese.  Här- 
till finnes  ännu  ingen  katalog  och  ganska  få  pieser 
äro  ännu  med  namn  beteknade,  hvarföre  det  blef  mig 
svårt  och  omöjligt  att  få  reda  på  dem;  men  här  lik- 
som lefver  man  i dessa  aflägsna  sekler  och  när  man 
tittar  sig  om  och  ser  menniskor  från  vår  tid,  tycker 
man  nästan  dem  vara  mumier  mot  de  Egyptiska  sta- 
tyerna. Sedan  var  jag  i de  öfriga  målai-galleriets  sa- 
lar, som  innehålla  särdeles  fullständigt  den  Spanska 
skolan,  hvilken  åtminstone  nu  i en  hast  ej  särdeles 
anslog  mig;  deremot  upptogo  mig  desto  mera  de  i 
Standishska  samlingen  befintliga  taflorna  af  Nederländ- 
ska skolan,  hvilka  jag  aldrig  blef  mätt  pä  att  betrak- 
ta, nu  sedan  jag  kommit  underfund  med  att  fä  dem 


4i 


i deras  rätta  perspektiv.  Allt  har  i denna  skola  en 
viss  frodigliet  och  välmåga,  till  och  med  sjelfva  tig- 
garpojkarne  och  djuren,  hvilka  sednare  ej  gerna  kun- 
na vara  borta  från  någon  tafla.  Jag  hade  i dag  en 
sann  konstnjutning,  sådan  jag  sällan  och  bestämdt 
ännu  aldrig  af  några  taflor  haft  den,  och  kom  verkli- 
gen glad  i själen  hem.  På  aftonen  i Theatre  des  va- 
rietés,  der  fyra  små  pieser  uppfördes,  bland  hvilka 
en  hofscen  från  Richelieus  tid,  som  uppfördes  med 
den  i dylika  scener  Fransoserna  alldeles  egna  och  af 
inga  andra  ännu  upphunna  takt  och  finhet  — likaså 
en  annan  liten  enaktspiese  från  medelklassens  säll- 
skapskrets. Men  deremellan  gafs  ett  feéri  i 6 såkal- 
lade  taflor,  der  alla  möjliga  orimligheter  och  galen- 
skaper rördes  tillsammans  och  alla  sorts  fiskar,  fåg- 
lar, apor  och  andra  djur  kommo  fram  och  en  björn 
till  och  med  sjöng  — det  var  ett  förskräckligt  sam- 
melsurium och  publiken,  som  tycktes  vara  af  medel- 
klassen, skrattade  godt  deråt.  Allt  var  liksom  en 
parodi  på  theater  och  spektakel,  och  kanske  är  äf- 
ven  i sjelfva  verket  den  tid  inne  då  theatern  skall 
börja  parodieras  och  det  verkliga  spektaklet  bli  spek- 
takel i sjelfva  spektaklet.  Väl  tyckas  Tyskarne  ännu 
med  händer  och  tänder  arbeta  deremot,  men  de  få 
väl  lof  att  följa  med.  Tyskarne  äro  allvarsamma  och 
vilja  att  man  skall  ta  allt  allvarsamt,  så  att  när  en  björn 
dansar  skall  man  tycka  att  dansen  ”an  und  fur  sich” 
är  vacker.  Till  slut  gaf  man  en  mimisk  representa- 
tion les  Contrebandiers  de  Sierra  Nevada,  der  isyn- 
nerhet de  Spanska  nationaldanserna  med  castagnetter. 


42 


som  ock  väl  utfördes,  behagade  mig  mycket.  Men 
blott  mimik,  utförd  af  icke  alldeles  utomordentli2:a 
sujetter,  tvingar  dem  att  alltför  ofta  visa  samma  söta 
eller  samma  sura  ansigte,  och  blir  derigenom  tröttan- 
de. Theatern  var  nätt  och  vacker,  publiken  här  hög- 
Ijuddare  med  rop  och  hvisslingar,  frikostigare  på  bi- 
fallsyttringar  än  annorstädes,  men  äfven  här  blott  vid 
bons  mots  och  equivoca  uttryck;  också  kan  det  ej 
vara  annorlunda,  ty  deri  blott  och  bart  består  hela 
Franska  humorn,  liksom  Tyskarues  i Witzen.  Nå- 
gon egentlig  komik  hafva  Fransoserne  lika  litet  som 
Tyskarne,  och  den  lär  ej  kunna  finnas  annorstädes 
än  hos  nordens  folk,  hos  Engelsmän  som  Sterne  och 
hos  Svenskarne  som  Bellman,  hvilken  tror  jag  företrä- 
desvis kan  kallas  verldens  störste  humorist.  Hos  nord- 
bon ligger  humorn  ej  i Witzen  och  ordleken,  som  hos 
dessa  folk,  utan  i hela  deras  väsende  och  uppförande. 
Aug.  30. 

Hos  Quatremere,  en  gammal  älskvärd  man  med 
något  tycke  af  Frähn.  Han  emottog  mig  med  all 
värdighet  men  tillika  vänlighet  och  värma,  visade 
stort  intresse  för  min  resa  och  samtalade  med  mig 
deröfver,  men  olyckligtvis  blefvo  vi  afbrutna  af  en 
ankommande  främmande.  Så  förskräckligt  genant  och 
plågande  det  är  för  mig  att  gå  och  göra  uppvaktnin- 
gar, sä  förekoni  mig  dock  denna  lättare  än  vanligt: 
det  gjorde  väl  den  Fransyska  hyggligheten,  som  man 
här  finner  öfverallt  hos  den  höge  så  väl  som  den  läge. 
Några  egentliga  upplysningar  och  någon  ledtråd  för 
min  resa  fick  jag  dock  ej  här,  och  väntade  det  ej  hel- 


43 


ler.  Sedan  var  jag  i åtskilliga  boklådor  och  fann  åt- 
skilliga nianuscripter  och  köpte  slutligen  Jauherts  Tur- 
kiska grammatik.  Kort  före  middagen  var  jag  inne 
hos  en  i vårt  hotell  boende  medicine  studerande, 
Fransos,  och  hade  det  nöjet  att  få  se  en  grisette  med 
hvilken  en  hans  kamrat,  som  äfven  ätit  här  vid  table 
d’hote,  för  några  dagar  sedan  gift  sig.  Hon  var  en 
nätt  vacker  brunett  med  fritt  och  ogeneradt  väsende, 
kallade  sin  man  ”tu”  och  ”mon”  eller  ”bon  ami”  och 
blygdes  ej  det  allraminsta  öfver  det  förhållande  hon 
stod  i.  Hon  hade  kommit  hit  för  att  dinera  med  sin 
man,  som  på  sin  kamrats  kammare  lät  upphemta  ma- 
ten. Denne  Esculapii  son,  en  högst  munter  gos- 
se, berättade  åtskilligt  ur  studentlifvet,  som  mycket 
roade  mig  att  höra.  Pä  aftonen  med  mina  Tyskar  i 
en  Bierhalle  i Luxembourgska  trädgården,  der  myc- 
ket folk  var  samladt  att  höra  en  militär-musikcorps , 
som  spelade  ganska  medelmåttigt  och  ingalunda  kun- 
de jemföras  med  vår  Finska  gardes-musik. 

Aug.  31. 

Bittida  ute,  besåg  först  Pantheon,  i mitt  tycke 
det  ståtligaste  monument.  Från  högsta  toppen  var 
utsigten  vidsträcktare  än  från  Notre  dame,  den  är 
ock  högsta  punkten  i Paris;  var  äfven  nere  i hvalf- 
ven  och  besåg  grafvarne  för  Frankrikes  store  män  och 
hörde  det  starka  ekot  i ett  af  hvalfven.  Sedan  i ka- 
binettet för  komparativ  anatomi,  hvarest  liksom  öfver- 
allt  var  alltför  mycket  att  se  för  att  på  en  kort  stund 
kunna  få  reda  på  någonting.  Sedermera  var  jag  i 
Musée  Diqmytren,  en  samling  af  dels  i vax  af  bildade. 


4+ 


dels  naturliga  exemplar  af  intressanta  sjukdomsfall, 
isynnerhet  kirurgiska.  Detta  tycktes  vara  en  sam- 
lingsplats för  Fransoserna,  som  liär  rätt  kunde  beskå- 
da alla  de  rysligaste  arter  och  förstöringar  af  Syfilis, 
högst  naturenligt  afbildade  på  i vax  gjorda  genitalia 
och  anus  och  i allmänhet  alla  möjliga  sjukdomar. 
Man  såg  här  till  och  med  några  qvinnor,  som  gingo 
omkring  och  helt  ogeneradt  beskådade  samlingen. 
Här  såsom  öfverallt  hade  jag  åter  tillfälle  att  förun- 
dra mig  öfver  den  hygglighet  och  liberalitet,  hvarmed 
alla  publika  samlingar  och  andra  märkvärdigheter  stå 
öppna  för  folket  och  isynnerhet  för  resande  utlännin- 
gar, som  blott  behöfva  visa  upp  sitt  pass  för  att  få 
tillträde  hvart  som  helst.  På  de  flesta  ställen  äro 
les  gardiens  förbjudna  att  emottaga  några  drickspen- 
ningar och  på  de  få  ställen  der  man  kan  ge  något, 
är  det  ej  vanligt  att  ge  mycket;  det  högsta  jag  gif- 
vit  är  I franc  och  de  ha  dermed  varit  oändligen  nöjda, 
och  då  har  man  vanligen  med  sig  en  gammal  Frans- 
man,  som  det  är  liögst  roligt  att  höra  prata.  Dess- 
utom bör  ännu  märkas  att  man  här  pä  alla  ställen 
kan  gå  klädd  huru  som  helst,  då  man  t.  ex.  i Pe- 
tersburg ej  slipper  in  i Eremitaget  om  man  ej  är 
klädd  i frack  och  vanligen  har  1 Rb.  s.  att  ge  i dricks- 
penning. Men  här  är  den  egenheten  att  man  ej  fitr 
ha  käpp  med  sig;  hvarthelst  man  kommer  måste  den 
lemnas  bort  förriin  man  slipper  in  och  derför  har  man 
sedan  att  betala  1,  2 eller  3 sons.  Likaså  går  man 
ej  gerna  med  mössa,  ehuru  det  blott  är  på  baler  man 
ej  får  ta  den  in  med  sig.  På  aftonen  var  jag  i Thea- 


45 


tre  Frangais  i Palais  royal,  der  jag  såg  en  komedi, 
som  visserligen  uppfördes  bäst  af  livad  jag  än  i thea- 
terväg  här  sett,  men  dock  ej  var  något  utomordent- 
ligt och  den  Franska  trupp  jag  sett  i Petersburg  fann 
jag  fullkomligen  jemngod  med  denna.  Detta  var  äf- 
ven  en  hofscen  med  amours  och  galanteri  och  cour- 
toisie,  ömhet  och  förälskning,  kärleksförklaringar  och 
divorcer,  och  ehuru  allt  uppfördes  så  att  man  ej  be- 
höfde  vid  någon  scen  vända  anblicken  från  de  spe- 
lande, hade  jag  dock  väntat  mera.  Komedin  hette 
Les  demoiselles  de  S:t  Cyr  och  var  ganska  underhållan- 
de, men  äfven  här  tycktes  calembourer  och  ordlekar 
vara  hufvudsaken , och  det  som  bäst  behagade  pu- 
blicum  och  skaffade  applaudissementer.  Ofverhufvud 
var  det  dock  det  bästa  i theaterväg  jag  här  sett  och 
ehuru  jag  ej  förstod  allt,  roade  jag  mig  högeligen. 
Äfven  tyckte  jag  mig  här  höra  Franskan  bäst  och 
tydligast  uttalad.  Fruntimren,  ehuru  ej  öfverflödigt 
vackra,  voro  särdeles  behagliga,  isynnerhet  en  läng, 
högvext  flicka  och  m:me  Plessy;  båda  hade  den  egna 
Franska  finheten  och  gentilessen  och  båda  voro  rikt 
costumerade  i 3 till  5,  tror  jag,  gånger  olika  drägter. 
Theatern  var  medelstor  med,  som  det  tycktes,  stort 
antal  platser  högt  uppe  i taket.  Under  mellanakterna 
spatserade  jag  på  Rue  Richelieu  och  i Palais  royal. 
Sept.  1. 

Begaf  mig  bittida  ut,  besåg  Place  de  juillet,  der 
jag  äfven  var  upp  ända  till  toppen  och  fann  trappan 
beqvämare  och  hela  det  inre  ljusare  och  vackrare  än 
i Napoleons  colonn.  Derefter  var  jag  på  begrafnings- 


4G 


platsen  du  pere  Lachaise,  der  jag  träffade  ihop  med 
en  Fransos  från  Bordeaux,  hvilken  liksom  jag  gick 
omkring  ocli  besåg  grafvärdarne  och  frågade  mig  ef- 
ter en  Kysk  grefvinnas  monument,  som  skulle  vara 
det  skönaste  af  alla.  Så  blefvo  vi  tillsammans,  fru- 
kosterade i ett  niirbeläget  värdshus  och  foro  sedan  i 
en  liten  hyrvagn  den  ofantliga  vägen  från  denna  kyrko- 
gård till  Triomphe  de  allt  utanför  barriererna, 

för  30  sous.  Han  var  en  munter  garfon  som  sade 
sig  ha  besett  Italien,  Spanien  och  Algier,  h vilket 
äfven  tycktes  vara  sannt,  emedan  han  förstod  och 
talade  något  Arabiska  och  de  andra  språken  äfven. 
Vi  blefvo  goda  vänner,  drucko  ännu  sockervatten  med 
eau  de  cologne  (en  ypperlig  dryck)  tillsammans  hos 
en  conditor,  voro  naturligtvis  charmerade  öfver  att 
ha  gjort  hvarandras  bekantskap  och  gjorde  upp  parti 
för  morgondagen.  Nu  lyster  mig  att  se  hvad  han  är 
för  en  man.  Jag  har  hört  öch  läst  så  mycket  om 
bedragare,  som  skola  finnas  isynnerhet  här,  och  skul- 
le finna  det  högst  roligt  att  ha  kommit  ihop  med  en 
sådan.  Dock  denna  förekom  mig  ej  just  så.  Sjelfva 
begrafningsplatsen  blef  dock  mindre  noga  besedd  lör 
hans  skull,  blott  det  hufvudsakligaste.  Den  är  den 
största  och  vackraste  här,  med  ett  utomordentligt  vac- 
kert läge  på  en  kulle,  derifrån  man  har  en  vidsträckt 
utsigt  öfver  staden  och  omkringliggande  nejder.  Graf- 
vårdarne  voro  tallösa  och  vackra,  men  den  art  sand- 
sten, som  här  användes  till  allt  dylikt,  behagar  mig 
ej  just  och  kan  vida  vägnar  ej  jemföras  med  vår  gra- 
nit. Dock  finnes  här  ock  mycket  marmor-monumen- 


47 


ter  i alla  möjliga  former  och  fasoner  öfver  personer, 
hvilkas  namn  och  minne  måste  vara  alla  kärt  och  in- 
tressant; föga  nog  torde  man  finna  en  annan  graf- 
plats  så  skön  och  besökvärd  som  denna.  Då  jag  se- 
dan skildes  från  min  nya  vän,  som  beklagade  att  gö- 
romål  ej  tilläto  honom  passera  den  öfriga  dagen  till- 
sammans med  mig,  vandrade  jag  genom  Champs  ely- 
seés,  stannade  och  betraktade  en  gammal  konstma- 
kare,  som  åt  blår  och  sedan  lät  det  ta  eld  i magen 
ocb  spottade  ut  askan.  Hans  konster  voro  ej  myc- 
ket värda,  men  hans  åldriga  vackra  ansigte,  der  god- 
het och  fridsinthet  lyste  fram  ur  ett  beständigt  små- 
leende, höll  mig  länge  qvar  vid  honom.  Hans  co- 
stym,  ehuru  föga  rik,  var  något  fantastisk  och  ma- 
gisk, mycket  bättre  än  jag  ofta  sett  den  på  theatrar; 
i ifvern  att  utöfva  sin  konst,  h vartill  han  alltid  ut- 
valde en  af  de  små  kringstående  gossarne,  småspot- 
tade  han  alltsom  oftast  och  underhöll  derunder  allt 
publicum  med  bonmots  och  andra  roligheter.  Af  alla 
de  många  konstmakare  och  sagoberättare  eller  impro- 
visatörer  jag  här  sett,  har  ingen  behagat  mig  så  som 
denne,  ehuru  kanske  underlägsen  i konsten.  Ingen- 
ting kan  förliknas  med  den  oändliga  tacksamhet,  hvar- 
med  han  emottog  de  2 sons  jag  kastade  åt  honom  på 
den  lilla  duk,  han  hade  utbredt  midt  på  sin  arena, 
för  att  emottaga  de  skärfvor  hans  auditorium  ville  ge 
honom  och  på  hvilkcn  hittills  fallit  blott  få  en  sou- 
stycken.  Det  är  roligt  och  Ijuft  att  ibland  alla  de 
oändliga  nya  obekanta  ansigten,  som  hvarje  minut 
stryka  förbi  en,  finna  ett  som  man  tycker  sig  förstå 


48 


och  vid  livilket  man  med  kärlek  och  liängifvenhet 
kan  stanna.  Jag  tyckte  mig  i denna  gubbe  se  Alm- 
qvists gamla  sockenmålare  lifslefvande  framför  mig. 
På  aftonen  spatserade  jag  litet  i Palais  royal,  såg 
der  såsom  den  vackraste  ansedda  flicka  i Paris,  en 
säljerska  i en  handskmakarebod , utanför  hvilken 
beständigt  är  en  förskräcklig  trängsel  af  menniskor 
för  att  begapa  flickan.  Jag  fann  henne  visserligen 
skön,  dock  ej  med  det  genomskinliga  och  etheriska 
man  finner  hos  den  nordiska  skönheten;  denna  var 
äfven  mer  sydländska  än  man  oftast  finner  flickorna 
här  vara.  Köpte  mig  biljett  för  deligensen  till  Cha- 
lons  i nästa  onsdag;  var  i Tyska  bokhandeln  och 
fick  den  underrättelsen  att  Burhhards  resor  ej  stode 
att  fås  i Paris,  så  att  jag  nu  alldeles  utan  någon  led- 
sagare måste  tänka  på  min  färd  inåt  öknen. 

Sept.  2. 

Var  i S:t  Denis  ett  stycke  utanför  staden,  besåg 
der  alla  Franska  konungars  grafvårdar  och  den  vack- 
raste kyrka  jag  än  sett.  Intet  kan  förliknas  med 
det  magiska  sken,  som  faller  in  genom  de  konstrikt  i 
alla  möjliga  sorts  färger  utarbetade  fönstren,  alltige- 
nom de  inånga  slingriga  hvalfven. 

(Bref  till  enkefru  Wallin). 

Färden  på  jernvägen  från  Eouen  till  Paris  gick 
mest  hela  vägen  längs  Seine-floden , som  smånin- 
gom hade  förlorat  allt  mer  af  sin  bredd,  så  att 
den  i trakten  af  Roueu  och  högre  upp  ej  är  bre- 
dare än  vår  gamla  Abo  å,  med  fullkomligen  lika  grått 


49 


och  smutsigt  vatten,  men  med  något  starkare  ström. 
Stränderna  äro  allt  lika  vackra,  omkransade  och  öf- 
verhängda  af  samma  grönska,  och  hvarthelst  man  ser 
är  hela  landet  rikt  och  kuperadt.  Detta  har  gjort  att 
man  nödgats  genomgräfva  och  hvalfbelägga  de  höj- 
der man  mött  vid  anläggandet  af  denna  jernväg,  och 
man  far  som  oftast  jxenom  nåcrot  sådant  kolmörkt 
hvalf.  Ett  minnes  jag  der  genomfarten  räckte  8 
minuter,  under  hvilken  tid  man  såg  rakt  ingenting; 
och  just  i detta  hvalf  mötte  vi  en  annan  ångvagn, 
som  kom  ifrån  Paris.  En  sådan  genomfart  är  verkli- 
gen huslig;  den  blir  så  mycket  oangenämare,  som 
luften  derinne  är  instängd  och  fuktig,  samt  dämpas 
ännu  mer  genom  röken  som  går  ur  maskinen  och  slår 
mot  hvalfvet,  utan  att  ha  någon  utgång.  Förfärligt 
i högsta  grad  var  att  i detta  trånga  hvalf  möta  den 
andra  ångvagnen,  af  hvilken  man  ej  kunde  se  mer  än 
den  lågande  ugnen  ocli  de  uppsprakande  gnistorna. 
Dock  gick  allt  lyckligt  och  det  var  med  verklig  fröjd 
jag  åter  i friska  luften  drog  ett  rent  andetag.  Kl. 
omkr.  I till  9 ankommo  vi  till  Paris,  der  efter  ännu 
en  kort  visitation  af  våra  saker  (hvarvid  hvar  och  en 
i denna  ofantliga  trängsel  hade  att  ta  vara  på  sitt 
och  allt  gick  till  i största  oordning),  en  karl  af  de 
här  engagerade  bärarne  fick  tag  på  mina  effekter  och 
på  den  unga  mannens  från  Wien,  som  kommit  öfver- 
ens  att  följa  med  mig,  och  oaktadt  allt  mitt  gräl  och 
käbbel  mot  honom  helt  simplement  tog  dem  och  för- 
de dem  ut,  beställde  en  vagn  och  fÖste  både  dem 
och  oss  dit  in  och  frågade  sedan  till  hvilket  värds- 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  4 


50 


hus  vi  behagade  låta  föra  oss.  Till  all  lycka  hade 
jag  redan  i Hamburg  träffat  min  gode  vän  Ingman, 
som  då  var  på  återresan,  och  han  hade  gifvit  adress 
på  ett  godt  och  hyggligt  hotel,  som  jag  nu  uppgaf 
för  vår  kusk,  och  så  bar  det  af  genom  Paris’  gas- 
upplysta  gator.  Följande  morgonen  började  Wienaren 
och  jag  vår  tour  i staden  och  besågo  allehanda  kyrkor 
och  monumenter,  som  föllo  oss  närmast  i sigte,  så- 
som den  stora  i koppar  gjutna  Napoleons  kolonn, 
der  han  står  sjelf  på  toppen  i kroppsstorlek  gjuten 
i malm.  I den  stego  vi  upp  genom  en  lång  mörk 
trappa,  så  smal  att  tvenne  personer  ej  kunna  komma 
förbi  h varandra,  ända  upp  till  honom  sjelf,  der  han 
står  och  skådar  öfver  hela  sin  stad,  detta  ofantliga 
och  nästan  oöfverskådliga  chaos  af  hus  och  byggna- 
der. Men  när  skulle  jag  sluta,  om  jag  började  tala 
om  allt  hvad  jag  besåg?  livad  kanske  skulle  roa  mam- 
ma mer  än  allt  annat,  hade  troligen  varit  att  följa  mig 
uti  den  stora  byggnad,  som  är  bestämd  för  invalider, 
och  der  jag  såg  en  stor  mängd  af  Napoleons  gamla 
krigare,  tilltygade  af  blessyi'er  på  alla  möjliga  sätt. 
Det  är  här  som  den  från  S:t  Helena  hemtade  Napo- 
leons graf  skall  placeras  uti  ett  chor;  men  som  det 
ännu  ej  är  färdigt,  är  tillträde  dertill  ännu  ej  öppet 
för  besökande.  Äfven  i det  stora  köket  var  jag,  der 
allt  kokades  med  ånga  för  hundradetals  personer. 
För  öfrigt  ser  man  här  åtminstone  porträtter  af  alla 
stora  generaler  under  Napoleon,  och  så  lefva  dessa 
krympliga  återstoder  från  hans  krig  här  i sina  kri- 
giska minnen  ett  så  lyckligt)  lif,  som  för  sådana  är 


51 


möjligt.  I den  vackra  kyrkan,  som  denna  stora  in- 
rättning har,  ses  fanor  från  alla  möjliga  nationer. 
Sjelfva  Tnileries-palatset  behagade  mig  ej  särdeles. 
Det  är  stort  och  vidsträckt,  men  ser  ut  som  det  vore 
hoplappadt  af  skilda  och  olika  stycken.  Den  dertill 
hörande  trädgården  behagade  mig  desto  mera  och 
den  var  min  vanliga  tillflyktsort  nnder  hettan,  som 
de  första  tiderna  af  min  vistelse  i Paris  var  ganska 
stark.  Likaså  faun  jag  platsen  de  la  Concorde^  der 
Ludvig  XVI  och  hans  gemål  halshöggos,  och  de  E- 
lyseiska  fälten  vackra,  och  tusen  andra  saker,  som 
vore  omöjligt  att  uppräkna.  Staden  sjelf  är  ej  sär- 
deles vacker,  på  långt  när  ej  jemförbar  med  Peters- 
burg. Gatorna  äro  trånga,  trottoirerna  ännu  triingre, 
och  när  på  en  sådan  gata  tvenne  vagnar  skola  förbi 
hvarandra,  äro  foto-ånoarne  i lifsfara  att  blifva  kläm- 
da  mellan  hjulen  och  husens  väggar,  isynnerhet  om, 
såsom  alltid  händer  efter  den  minsta  regnskur,  ga- 
torna äro  af  smuts  så  hala  att  man  har  all  möda  att 
kunna  stå  stadigt  på  sina  ben.  Husen  äro  höga,  än- 
da till  6 och  7 våningar,  och  stanken  förfärlig  på  ga- 
torna, dit  man  utkastar  alla  sopor  och  all  smuts  som 
rensas  ur  husen.  Dock  finnas  äfven  breda  reguliera 
gator,  såsom  Boulevarderna  och  Käerna  längs  Seine- 
floden,  som  dock  ingenting  är  att  skryta  med.  Den 
är  här  så  bred  ungefär  som  Abo  å,  kanske  litet  bre- 
dare, och  dess  vatten  smutsigt  och  grått  med  ej  sär- 
deles stark  ström,  och  är  en  dvergflod  i jemförelse 
med  Nevan.  Så  har  jag  nu  vandrat  omkring  öfver 
en  veckas  tid  och  oupphörligen  sett  och  gapat,  be- 


52 


8Ökt  en  stor  del  af  Paris  20  theatrar,  men  isynnerhet 
det  oändligt  rika  målningsgalleriet  i palatset  Lonvre, 
varit  i det  herrliga  kungliga  lustslottet  Versailles  och 
besett  dess  taflor  och  sköna  trädgård  med  dess  tal- 
lösa vattenkonster  i alla  möjliga  former,  varit  i S:t 
Denis  och  sett  grafvårdarne  öfver  alla  Franska  ko- 
nungar från  de  allra  äldsta  tider  till  vära,  o.  s.  v.  Mitt 
lif  här  var  annorlunda  än  någonsin  förut  ocli  jag  kan 
ej  undgå  att  skrifva  er  något  derom.  Jag  steg  upp 
om  morgonen  kl.  omkring  5 eller  6 (något  som  här 
är  alldeles  ovanligt,  der  man  vanligtvis  först  kl.  8 
kommer  upp),  drack  mitt  kaffe  omkring  kl.  8 med  ett 
Franskt  bröd,  gick  sedan  ut  och  arbetade  till  kl.  4, 
då  jag  kom  hem  och  åt  kl.  5 middag  vid  värt  table 
d’hote,  som  var  besatt  mest  af  Tyska  målare.  Väl 
gjorde  min  mage  först  i början  uppror  mot  en  sådan 
ovanlig  diet,  men  jag  bragte  den  då  middagstiden  kl. 
mellan  12  och  2 till  tystnad  med  några  frukter,  bland 
hvilka  isynnerhet  aprikoserna  vunnit  mitt  tycke  framför 
andra,  eller  ett  franskt  bröd,  hvarpå  jag  drack  soc- 
kervatten med  eau  de  coloarue  eller  hvad  ännu  bättre 

O 

är  med  eau  d’orange,  eller  med  smultron  och  mjölk, 
som  man  här  kan  ha  hela  året  igenom,  eller  något 
annat  dylikt,  och  så  vande  jag  den  slutligen  väl  vid 
denna  diet  och  fann  den  särdeles  god.  Table  d’hoten 
räckte  en  hel  timma  och  var  ganska  tråkig;  jag  satt, 
när  jag  slutat  min  portion  och  väntade  på  de  andra, 
och  tuggade  bröd  oupphörligen  och  drack  vin  och 
vatten  derpå.  Här  i sjelfva  vinlandet  dricker  man 
alltid  vin,  hvaraf  bouteillen  kostar  omkring  50  till  80 
kopek,  men  blandar  alltid  mer  än  hälften  vatten  der- 


53 


till.  Efter  måltiden  gör  man  här  vanligen  ingenting, 
behofver  det  ock  ej,  när  man  med  oöfverfylld  mage 
arbetat  hela  den  öfriga  dagen.  Jag  gick  vanligen  med 
någon  af  dem  som  bodde  i vårt  hotel  ut,  antingen  i 
Tuileries-trädgården  eller  Luxembourg  trädgården  och 
tillbragte  aftonen  der,  ibland  stora  hopar  spatserande 
och  frisk  luft  sökande  personer.  Afven  hade  jag  kort 
före  min  afrcsa  den  sällsamma  lyckan  att  få  se  ko- 
nungen Louis  Philippe  och  hans  gemål  jerate  en  li- 
ten del  hoffolk.  Han  sjelf  är  en  något  åldrig,  starkt 
byggd  man,  med  redan  mycket  gråttblandadt  svart 
hår  och  skägg,  samt  en  askgrå,  något  i Mulattbrunt 
stötande  ansigtsfärg,  mycket  lik  de  porträtter  man 
ser  af  honom.  Drottningen  var  en  gammal  hopskrum- 
pen  gumma,  mera  ful  än  vacker.  Prakten  var  ringa 
eller  nästan  ingen,  hvarken  i deras  kläder  eller  i de- 
ras equipager.  Han  var  helt  civil  klädd  i svarta  klä- 
der utan  några  ornamenter,  hon  likaledes  helt  enkelt. 
Öfverhufvud  bedrar  man  sig  storligen  om  man,  så- 
som vanligt  är,  tror  att  allt  här  skall  vara  så  fint 
och  putsadt  och  praktfullt  och  grannt.  Det  förun- 
drade mig  storligen  då  jag  kom  från  Hamburg,  der 
alla  gå  så  fina,  att  här  se  menskorna  gå  så  enkelt 
och  flärdlöst.  Man  kan  ingenstädes,  tror  jag,  i verl- 
den  vara  så  ogenerad  som  här,  blott  man  är  anstän- 
dig. Jag  kan  här  gå  i skjortärmarne  utan  mössa  och 
huru  helst  jag  vill,  utan  att  någon  förundrar  sig  el- 
ler gapar  på  mig  derföre;  är  jag  trött,  sätter  jag  mig 
att  hvila  på  trottoiren  eller  på  någon  trappa  eller 
hvar  helst  jag  vill  på  en  gata,  och  ingen  observerar 


54 


mig,  om  jag  är  ingen  i vägen.  Här  har  jag  sett  be- 
tydande män  och  anständiga  fruntimmer  gå  ganska 
simpelt  klädda,  utan  puts  och  gi’annlåt,  och  jag  sjelf 
har  under  hela  tiden  jag  var  i Paris  sällan  haft  väst 
på  mig.  Men  livad  som  är  nödvändigt  för,  och  här 
anses  höra  till  en  anständig  klädnad  är  hatt,  förutan 
livilken  man  ej  kan  komma  in  på  vissa  ställen.  Så 
hände  mig  de  första  dagarne  att  jag  i sällskap  med 
några  andra  gick  en  afton  på  en  studentbal,  men  vid 
ingången  måste  lemna  min  mössa  och  käpp  i förvar 
hos  en  gammal  fru  vid  ingången  och  derföre  betala 
20  kop.  Detsamma  hände  mig  sedermera  ännu  på 
några  andra  ställen,  dock  ganska  få,  och  på  trots 
kunde  jag  ej  förmå  mig  att  lägga  mig  till  hatt.  Men 
a propos  af  den  studentbal  på  hvilken  jag  var,  så 
hölls  den  i en  trädgård  under  bar  himmel  och  på  en 
slät  plan  på  marken,  upplyst  af  lampor  som  hängde 
rundt  omkring  i träden.  Maken  till  munterhet  och 
fröjd  har  jag  nästan  aldrig  sett.  Såsom  bekant,  är 
dansen  Parisarues  och  Fransosernas  hufvudnöje,  hvar- 
je  söndag,  måndag  och  lördag  äro  här  pä  otaliga  stäl- 
len och  för  alla  stånd  baler.  De  förnämas  assem- 
bléer  skola  här,  liksom  öfverallt  i verlden,  vara  tråkiga 
och  stela;  men  de  danser  jag  här  sett,  dels  i träd- 
gårdar, dels  i danslokaler  uti  staden,  af  studenter, 
handtverkare,  handelsbokhållare  och  arbetskarlar,  äro 
de  muntraste  och  gladaste  jag  i dansväg  kan  tänka 
mig.  Den  vanliga  och  nästan  enda  dans  som  här 

O O 

dansas,  är  den  af  Fransoserna  så  högt  älskade  vidt- 
berömda  Cancan,  fullkomligen  densamma  som  hos  oss 


tätt  namn  af  Fransk  qvadrill,  blott  att  den  dansas 
något  friare.  Det  är  lif  ocdi  fröjd  uti  allt  och  inan 
ser  att  det  är  en  innerlig:  inre  danslust  som  sätter 
fotterna  och  kroppen  i rörelse,  under  det  man  flitigt 
aftorkar  den  ymniga  svetten.  Det  är  omöjligt  när 
man  ser  härpå,  att  ej  sjelf  vara  glad  och  tycka,  åt- 
minstone för  momenten,  att  lifvet  blott  är  en  dans. 
Härtill  den  mest  dundrande  musik,  bestående  isyn- 
nerhet af  pukor  och  trumpeter  och  piccoloflöjter.  Så 
inbjudande  allt  detta  var,  kom  jag  mig  dock  aldrig 
till  att  dansa  sjelf  och  bäst  var  det;  ty  min  dans  här 
bland  Franso  ser  skulle  säkert  ej  sett  annorlunda  ut 
än  en  björndans.  Samma  lif  och  samma  fröjd  finner 
man  äfven  i de  lägsta  klassernas  dans,  och  dagakar- 
len, som  kanske  dansar  upp  hvad  han  förtjent  under 
veckan,  glömmer  här  i dansens  fröjd  att  en  dag  kom- 
mer efter  denna  afton.  Också  kan  glädjen  här  urar- 
ta och  gå  till  öfverdrift  och  oanständighet  — derföre 
stå  alltid  omkring  danskretsen  åtskilliga  poliser,  som 
genast  vid  något  dylikt  fall  helt  artigt  leda  de  felan- 
de ut  från  dansen.  Roligt  är  dessutom  att  se  huru 
menniskorna  här  äro  klädda,  ej  såsom  hos  oss  spän- 
da i frack,  utan  helt  simplement  som  vanligt  i sina 
surtouter  eller  paletåer,  och  om  stöflarna  ej  blänka  så 
fasligt  eller  ha  en  liten  grå  sinutsrand  längs  sålan , så 
ursäkta  Paris’  smutsiga  gator  det,  dertill  hatten  på  under 
dansen,  dock  ej  cigarr  i munnen,  h vilket  här  är  ut- 
tryckeligen  förbjudet.  Fruntimren  äro  oftast  enkelt 
klädda  men  med  utsökt  smak,  alldeles  icke  granna 
och  tillspökade.  Denna  goda  smak  hos  fruntimren 


56 


tycks  här  vara  allmän  i alla  klasser  och  jag  har  tyckt 
mig  se  den  äfven  hos  noblessen,  som  jag  ibland  mid- 
dagstiden gått  och  betraktat  i Tuileries-trädgården. 
För  öfrigt  finnes  här  såsom  öfverallt  vackra  och 
fula  fruntimmer,  men  hvad  som  är  gemensamt  for 
alla  är  en  utomordentligt  vacker  vext,  hvars  like  jag 
ingenstädes  sett  och  hvars  orsak  skall  vara  att  man 
här  aldrig  nyttjar  snörlif.  De  förstå  bättre  än  andra 
att  visa  och  förhöja  det  vissa  behag  och  tycke  som 
hvar  och  en  har,  hvilket  jemte  deras  fina  Fransyska 
artighet  och  älskvärda  väsende,  gör  dem  mer  inta- 
gande och  retande  än  andra.  De  äro  alla  lika  och 
dock  alla  som  det  tyckes  himmelsvidt  olika,  ej  så 
enformiga  som  de  Tyska,  hvilka  alla  förekomma  mig 
som  stöpta  i samma  form.  Fransyskorna  äro  verkli- 
ga Sirener  som  lätt  intaga  och  tjusa,  men  det  förgår 
lika  snart.  Så  förekommo  de  mig,  ehuru  jag  ej  hade 
lyckan  göra  någon  annan  bekantskap  än  med  min  vär- 
dinna och  en  fru,  som  jag  alla  dagar  handlade  en 
dosa  snus  af  och  några  andra  som  jag  handlade  med. 
Ty  här  ser  man  nästan  i alla  bodar  blott  fruntimmer 
som  sälja,  icke  allenast  i snusbodar  och  nipperbodar, 
utan  äfven  i apothek,  i penningvexlingsbodar  och  alla 
andra.  Men  ej  nog  härmed,  man  ser  dem  sitta  och 
arbeta  i bibliothekeu , läsa  och  skrifva  af  manuscrip- 
ter,  med  ett  ord  här  finnes  intet  reserveradt  för  oss 
ensamt,  allt  är  här  öppet  äfven  för  fruntimren,  som 
mer  och  mer  börja  tränga  in  på  vårt  område.  En 
särdeles  rolig  historia  passerade  i Paris  under  tiden 
jag  var  der.  Det  bodde  nemligen  tvenne  handtver- 


57 


kare  tillsammans  och  som  de  hade  sitt  arbete  åt  tven- 
ne  olika  håll  af  staden  och  tillbragte  hela  dagen  i 
verkstaden,  sågo  de  hvarandra  blott  om  aftonen,  då 
de  kommo  hem  att  sofva  natten  öfver.  En  natt  blir 
den  ena  sjuk,  klagar  och  jemrar  sig  förfärligt  och  på 
den  andras  tillfrågan,  livad  som  vore  att  göras  till 
hans  hjelp,  ber  den  sjuka  honom  att  hemta  en  barn- 
morska. Så  kröp  qvinnan  fram,  som  hon  i långa  ti- 
der hade  dolt  i karlkläder.  Men  hvad  skall  jag  skrif- 
va  om  Fransyskorna  och  deras  emancipation,  hvarom 
stora  och  långa  böcker  blifvit  författade?  Blott  det 
vet  jag  — jag  ville  aldrig  ha  en  Fransyska  till  hu- 
stru. Jag  lemnade  Paris  den  14  oktober,  efter  om- 
kring 6 veckors  sejour  derstädes.  Under  denna  tid 
hade  ända  till  slutet  af  september  vädret  varit  vac- 
kert och  varmt.  Då  började  det  fula,  det  var  ruskigt, 
regnigt  och  kallare  än  hos  oss  denna  tid.  I början 
på  oktober  och  sedan  längre  fram  var  vädret  som  hos  oss 
i april,  en  timma  vackert  och  solsken,  den  andra  regn 
och  fult.  Nu  saknade  jag  mycket  min  glömda  schlafrock. 

(Ur  href  till  professor  Geitlin.) 

Sedan  jag  fått  nog  af  det  kringvandrande  lifvet 
i Paris,  tyckte  jag  tiden  var  inne  att  gå  till  någon  orienta- 
list och  göra  min  reverence.  Jag  sökte  således  upp  Qua- 
tremére,  gick  till  honom  en  dag  kl.  litet  efter  12,  den 
vanliga  tiden  här  för  uppvaktningar.  Jag  sade  mig 
vara  stadd  på  en  resa  hufvudsakligen  till  Wahabiter- 
ne,  och  nu  vara  kommen  göra  honom  min  uppvakt- 
ning såsom  Europas  kanske  största  orientalist,  för  att 


58 


be  honom  lemna  mig  upplysningar  om  de  vägar  jag 
helst  borde  ta  och  de  föremål  jag  hufvudsakligen  borde 
egna  min  uppmärksamhet  åt.  Han  frågade  mig  nu  alle- 
handa: om  det  varpå  egen  eller  statens  bekostnad  jag 
reste,  hiu'u  länge  jag  tänkte  bli  borta,  hvar  jag  gjort 
mina  studier  etc.;  rådde  mig  sedan  att  väl  preparera 
mig  i Egypten  och  ej  för  snart  lemna  mina  förstu- 
dier der,  och  att  sedan  dröja  så  länge  som  möjligt  i 
öknen.  Det.  var  med  största  tillfredsställelse  och  nö- 
je jag  hörde  honom  uppmana  mig  undersöka  just 
de  saker  jag  föresatt  mig,  de  särskilda  dialekter  som 
tvifvelsutan  der  måste  finnas  och  isynnerhet  Himjari- 
tiskan,  samt  uppsöka  de  inskriptioner  och  monumen- 
ter från  olika  tider  som  kunde  påträffas.  Han  talade 
länge  och  intressant  om  dessa  saker  och  frågade  slut- 
ligen huru  länge  jag  tänkte  dröja  i Paris,  och  då  han 
hörde  att  jag  bestämt  blott  några  dagar  vidare  för 
min  vistelse  här,  tyckte  han  det  vara  ganska  kort  tid 
och  mente  att  de  skatter  som  här  funnos,  förtjente  att 
längre  tid  bli  begagnade.  Jag  svarade  just  ingenting 
härpå,  men  bortgången  från  detta  första  högst  intres- 
santa besök  hos  honom,  lågo  hans  ord  beständigt  och 
srodde  hos  mig  och  bragte  mig  slutligen  till  det  be- 
slut  att  ännu  några  veckor  stanna  här,  för  att  i de 
oändligt  rika  bibliotheken  studera  mig  något  in  i den 
orientaliska  bibliografin  eller  rättare  manuscriptologin, 
så  mycket  mer  som  vårt  consistorium  hedrat  mig  med 
uppdraget  att  för  bibliotheket  handla  upp  sådana.  Jag 
gick  således  åter  efter  några  dagar  till  Quatremére, 
sade  honom  mitt  beslut  och  frågade  honom  om  inrätt- 


59 


ningen  af  bibliothekeii  här.  Han  beklagade  att  just  nu 
på  denna  tid  det  betydligaste , nemligen  ”la  bibliotheque 
royale”  hade  ferier  ända  till  den  1 oktober,  men  att 
det  då  skulle  öppnas  och  att  jag  under  tiden  kunde 
begagna  ”la  bibliotheque  de  rarsenal”,der  jag  äfven  skul- 
le finna  en  i orientaliska  litteraturen  väl  bevandrad  man 
M.  Desgranges,  till  hvilken  han  recommenderade  mig 
att  vända  mig,  emedan  han  väl  kunde  ge  mig  de  upp- 
lysningar jag:  önskade.  Jag  gick  ock  genaste  vägen  di^ 
och  träffade  en  medelåldrig  man,  som  med  den  stör- 
sta beredvillighet  och  artighet  visade  mig  alla  manu- 
scripter  som  der  funnos,  och  hvad  jag  blott  kunde 
önska.  Af  manuscripter  hade  man  här  dock  ganska 
ringa  — ^fiere  exemplar  af  Koran  och  åtskilligt  annat 
af  föga  värde  i Arabiskan,  i Persiskan  och  Turkiskan 
något  mer.  Men  jag  fick  här  katalogen  öfver  de  i 
bibliotheque  royale  befintliga  handskrifter  ”de  1’ancien 
fond”  och  härur  antecknade  jag  mig  de  förnämsta 
och  vigtigaste,  isynnerhet  i historien,  och  komplette- 
rade eller  rättade  hvad  jag  förut  deri  hade  samlat  i 
Petersburg  ur  Dorns  föreläsningar.  Detta  var  intet  lätt 
arbete;  en  veckas  tid  och  något  mera  hade  jag  oaf- 
brutet  från  kl.  10  till  3 arbetat  derpå,  utan  att  kom- 
ma till  slut  dermed.  Nu  tillslöts  äfven  detta  biblio. 
thek  den  15  september,  men  i det  stället  öppnades  Maza^ 
rinska  bibliotheket  och  jag  fortsatte  nu  der  samma  ar" 
bete  och  slutade  det  i det  närmaste,  hvarefter  jag 
sysselsatte  mig  med  studium  af  åtskilliga  till  Ara- 
biska litteraturen  hörande  arbeten,  såsom  Richard- 
sons  Arabiska  dialekter  etc.  Den  2 oktober  öppna- 


60 


des  nu  det  stora  bibliotheque  royale,  der  kanske  de 
största  skatter  af  all  slags  litteratur  finnas.  Här  gåf- 
vos  mig  nu  i händerna  handskrifna  kataloger  öfver 
de  manuseripter,  som  ej  finnas  ännu  i den  tryckta  ka- 
talogen; dessa  innehålla  nästan  lika  mycket  som  den, 
från  särskilda  fonder.  Man  lemnar  annars  ej  gerna 
fram  dessa  handskrifna  kataloger  och  dertill  fordras 
särskilt  tillstånd  af  den  bibliotekarie,  som  enkom  före- 
står denna  afdelning.  Dock  utan  minsta  svårighet 
erhöll  jag  den  af  honom.  Här  hade  jag  nu  åter  om- 
kring en  veckas  sträng  sysselsättning  för  att  ur  des- 
sa kataloger  komplettera  mina  utdrag  från  den  tryck- 
ta. Dernnder  framhade  jag  än  det  ena,  än  det  andra 
manuscriptet,  betraktade  och  bläddrade  igenom  det  för 
att  se  dess  innehåll.  Så  t.  ex.  gick  jag  temligen  or- 
dentligt igenom  Åsjothis  historia  om  Egypten.  Hvad 
jag  hufvudsakligen  sökte,  hufvudverken  öfver  Araber- 
nas äldsta  historia  af  Kalabi  och  Aho  Obajda,  fann  jag 
väl  ej ; men  den  Arabiska  maniiscriptologin  har  jag  nu 
så  temligen  reda  på,  och  tror  det  skall  komma  mig 
väl  till  pass,  i fall  vårt  universitet  vill  spendera  något 
mera  på  uppköp  af  handskrifter.  Arbetandet  i dessa 
bibliotheker  är  högst  roligt,  ej  det  minsta  genant,  så- 
som jag  alltid  tänkt  mig  det.  Man  sitter  här  bland 
Europas  störste  och  berömdaste  vetenskapsmän,  hvar 
och  en  med  sina  luntor  framför  sig,  utan  att  den  ene 
det  allraminsta  frågar  efter  eller  bekymrar  sig  om  hvad 
den  andra  gör.  Så  suto  vid  samma  bord  som  jag  tren- 
ne  som  ifrigt  arbetade  i Kinesiska  böcker,  bland  dem 
en,  jag  tror  Julien ^ som  satt  och  läste  sin  Kinesiska 


61 


helt  ogeneradt  som  vi  Svenska,  samt  åtskilliga,  att 
dömma  af  deras  utseende,  Kreoler  som  arbetade  i Giid 
vet  hvad^^för  manuscript.  Få  såg  jag  som  arbetade 
i Muhamedanska  manuscripter  utom,  mirabile  dictu- 
ett  fruntimmer,  som  lät  framhenita  åt  sig  det  ena  A- 
rabiska  och  Persiska  manuscriptet  efter  det  andra  och 
— aftecknade  de  granna  titelbladen.  Hon  var  icke 
den  enda  som  sysselsatte  sig  dermed,  en  hel  hop  un- 
ga målare,  sådana  här  finnas  öfverallt  till  det  största 
otal,  aftecknade  flitigt  ornainenter  från  alla  möjliga 
tidehvarfs  och  nationers  codices.  Den  utomordentli- 
ga beredvillighet,  den  verkligen  obeskrifliga  artighet, 
hvarmed  man  bemötes  här  af  herrar  bibliotekarier, 
män  som  kanske  ha  stort  namn  i den  lärda  verl- 
den,  den  lätthet  hvarmed  tillträde  lemnas  till  allt  äf- 
ven  det  raraste,  gör  att  man  med  verkligt  nöje  be- 
gagnar de  oändliga  skatter  som  här  stå  en  till  buds. 
För  öfrigt  har  jag  ingenstädes  sett  lärda,  som  så  behagat 
mig  som  de  Franska.  Man  finner  hos  dem  hvarken 
den  Cyniska  subbiga  högfärden  eller  den  gunstjägtan- 
de  granna  fåfängan  — ej  den  lärda  trumpna  minen,  ej 
heller  den  smiligt  småleende  — de  äro  glade,  fryntlige 
som  andra  och  deras  långa  vakor  tyckas  ej  ha  fårat 
deras  panna,  ej  dödat  deras  bonhommie.  Mig  har  det 
varit  en  fröjd  af  det  renaste  slag  att  obekant  och  o- 
känd,  bland  desse  af  mig  okände  men  kanske  i hela 
verlden  vidtfrejdade  män,  ha  arbetat  åtminstone  denna 
korta  tid;  jag  hoppas  dock  framdeles  under  andra  för- 
hållanden kunna  någon ‘längre  tid  och  med  större  gagn 
för  mig  sjelf  och  kanske  för  vetenskapen,  få  arbeta 


62 


i denna  utvalda  krets.  Men  detta  var  ej  min  enda 
sysselsättning.  Jag  hade  genast  de  första  dagarne  af 
min  sejour  här  besökt  palatset  Louvre  och  dess  ut- 
märkta målningsgalleri  och  samling  af  antika  sculp- 
turarbeten,  samt  det  rika  så  kallade  Egyptiska  mu- 
seum, innehållande  ovillkorligen  den  rikaste  samling 
som  finnes  af  Egyptiska  antiqviteter.  Här  i detta  se- 
nare tillbragte  jag  långa  och  många  dagar  och  van- 
de mina  ögon  vid  dessa  besynnerliga  figurer  och 
denna  underfulla,  sagolika  konstsmak.  Den  antika 
sculpturen  och  måleriet  från  alla  möjliga  skolor, 

hvari  jag  förut  hvarken  sett  något  eller  haft  något 

begrepp,  har  jag  först  här  åtminstone  till  någon 
del  lärt  mig  känna.  Detta  lättades  mig  mycket  af  den 
bekantskap  jag  gjorde  med  några  Tyska  målare  och  en 
äfvenledes  Tysk  sculptör,  som  bo  jemte  mig  i samma 
hotel.  Jag  är  oändligen  glad  i min  själ  att  åtminstone 
hafva  lärt  mig  kunna  njuta  af  dessa  konster,  att  jag 
lärt  mig  så  till  sågandes  kunna  se  i dem  hvad  jag 

förr  icke  kunde.  Jag  kan  med  fullt  skäl  säga  att  jag 

varit  flitity  här,  och  det  är  man  alltid  i stora  städer 

....  ...  ’ 
men  arbetet  har  varit  mig  nästan  blott  ett  nöje  och  re- 

creation;  så  mycket  det  än  kostat  pä  mig  att  här  till- 
bringa Kamadhan,  har  jag  dock  tröstat  mig  med  att 
denna  tid  ej  varit  gagnlös  för  mig  och  att  jag  fram- 
deles kan  hoppas  få  tillbringa  flere  sådana  månader 
bland  dem,  för  hvilka  de  äro  heliga. 


63 


Ilar  förekommer  i resandens  dajjbok  en  lucka 
af  ungefär  6 veckor,  hvartill  anledningen  var  ganska 
sorglig.  Wallin  nämner  om  händelsen  ingenting  i si- 
na bref,  utan  synes  omsorgsfullt  hafva  velat  fördölja 
den,  och  sjelfva  dagboken  innehåller  derom  blott  någ- 
ra få  och  knappa  antydningar;  men  enligt  muntlig 
sägen  var  förhållandet  följande.  Om  natten  den  2 el- 
ler 3 september  blef  han  försåtligt  öfverfallen  af  den- 
samma välklädda  skojaren,  som  han  träffat  på  begraf- 
ningsplatsen  Pére  Lachaise,  och  så  hårdt  slagen  att 
han  blef  liggande  pä  den  aflägsna  förstadsgata,  der 
de  vandrat.  Derpå  följde  naturligtvis  den  fullständi- 
gaste plundring,  både  af  penningar  och  kläder,  så  att 
Wallin,  halfnaken  och  halfdöd,  befann  sig  i den  hopp- 
lösaste belägenhet  för  tillfället  och  måste  ligga  sjuk 
i flera  veckor  derefter,  skött  af  främmande  menniskor. 
En  tjensteman  vid  Svenska  legationen  i Paris  (kanske 
Blum?)  lärer  rlå  hafva  räckt  den  nödställda  resanden  en 
hjelpsam  hand,  och  dragit  försorg  om  honom  under  hans 
långa  sjukdom.  Först  efter  tillfrisknandet  eller  under 
convalescensen  lära  Wallins  arbeten  i bibliothekerna 
hafva  begynt,  om  hvilka  ofvanintagna  bref  ordar. 

Utgifvarens  anmärkning. 


Dagh.  Okt.  12. 

Gick  bittida  ut  på  bestyr,  köpte  åtskilliga  medi- 
cinska böcker  och  instrumenter.  Kom  sedan  hem  mid- 
dagstiden och  gick  med  Seelig  först  att  inta  en  fru- 
kost hos  en  traktör  i boutiquerna  i pelargången  midt- 
emot  Tuileries-trädgården  och  derifrån  till  Louvre,der 


64 


vi  använde  de  återstående  3 till  4 timniarne  på  betrak- 
tande af  antika  scnlptur-arbeten,  hvarvid  han  såsom 
egentlig  sculptör  ex  professo  var  mig  en  god  ledare. 
DoCk  är  mitt  sinne  ej  plastiskt,  ej  rent  nog  ännu  för 
att  rätt  kunna  njuta  af  denua  konst.  Dertill  fordras 
mer  än  vid  något  annat  befrielse  från  alla  band  och 
bojor,  som  vår  bildning  och  vår  tid  laggt  på  oss.  Jag 
tyckte  mig  ganska  väl  förstå  t.  ex.  Apollo,  Venus, 
isynnerhet  den  af  Grekerna  kallade  Venus  vulga- 
ris,  och  Polyhymnia,  som  behagade  mig  nästan  mer 
än  allt  annat,  vidare  Bachus,  Fauner,  Silener  och 
Satyrer,  hvilka  alla  jag  anser  för  humoren  uti  Gre- 
kernas plastiska  konst  och  som  särdeles  behaga  mig; 
men  sedan  förekom  mångt  och  mycket  som  jag  ej 
förstod,  framför  allt  Melpomene,  så  ren  och  så  äkta 
plastisk  som  ett  sorgespel  af  Sofokles.  Jag  som  blif- 
vit  van  att  se  sorgen  uttryckt,  om  också  till  min  styg- 
gelse, af  handvriduingar  och  ögonvänduingar,  eller 
om  detta  öfverdrifna  saknats,  dock  alltid  af  en  i mitt 
tycke  nobelt  sorglig  min  eller  i allmänhet  något  in- 
tressant smärtsamt  uttryck,  kunde  oaktadt  allt  mitt  be- 
mödande ej  förstå  denna  i alla  afseenden  kolossala  Mel- 
pomene-staty.  Doek  fann  jag  att  jag  framdeles  ge- 
nom bemödande  skulle  kunna  komma  derhän.  Så  gick 
det  äfven  med  åtskilliga  andra  statyer,  isynnerhet  af  gu- 
dar; men  Polyhymnia  tyckte  jag  mig  kunna  falla  på 
knä  för.  Gipsaftrycken  af  de  sculptur-arbeten,  som 
anses,  vara  af  Phidias,  voro  så  stympade  och  skadade  att 
jag  ej  ansåg  det  löna  mödan  för  mig  att  länge  be- 
trakta dem;  samma  var  äfven  fallet  med  åtskilliga  an- 


65 


dra  af  dessa  gipsaftryck.  Hvad  mig  i synnerhet  föll 
i ögonen  vid  de  gamla  statyerna  var  den  måtta  i al- 
la lemmar,  som  inan  förgäfves  söker  hos  de  nyare, 
hvilka  alltid  öfverdrifva,  äfven  här  och  der  låta  musk- 
lerna skina  för  mycket  fram.  Det  är  sannt,  hos  de 
nyare  ser  man  sällan  någon  ren  staty;  de  framställa 
vanligen  personen  i handling  och  anse  den  derföre 
böra  träda  fi’am  uti  ett  visst  öfvermått.  Men  utom 
det  att  det  redan  på  sätt  och  vis  går  utöfver  den  rena- 
ste sculptur,  så  tycker  jag  äfven  häri  mera  måtta  kun- 
nat hållas.  Mig  har  det  åtminstone  ofta  varit  vidrigt 
att  se  tjocka  muskelspända  ben  och  armar  hos  bilder 
af  nyare  sculptörer,  liksom  skönheten  skulle  ligga 
deri.  Men  jag  tror  det  gäller  i konst  som  i allt  an- 
nat, att  när  konstens  egentliga  lif  och  blomningstid 
är  ute  (nemligen  efter  den  tid  då  den  lefver  och  tidens 
menniskor  lefva  i den)^  så  kommer  en  tid  då  studium, 
begripande  och  lärdom  är  hufvudsaken  och  då  allt 
som  den  tiden  bildas  och  skapas  i konst  är  intet  an- 
nat än  ett  uttryck  af  konstnärs-studium  och  lärdom.  I 
sculpturen  vill  han  då  visa  att  han  studerat  anatomi 
och  vet  huru  musklerna  gå,  — detta  kan  vara  bra 
nog,  men  konstens  tid  är  förbi.  På  aftonen  gingo 
Sachsarn,  Gossman  och  jag  på  Montesquieu-balen, 
och  hade  der  tillfälle  att  beundra  Fransosernas  dans 
och  den  stora  glädje  de  finna  i den.  Och  här  är  det 
ej  allenast  det  unga  folket  som  dansar,  gamla  män 
och  qvinnor  röra  föttren  lika  qvickt  som  de  unga  och 
tyckas  finna  lika  stor  fröjd  deri.  Derefter  gingo  vi 
midtemot  på  källaren  Montesquien^  der  allehanda  folk- 
G.  A.  WaUins  rese-ant.  H.  I.  5 


66 


och  pöbel-nöjen  bestås  utan  någon  annan  entrée  än 
förbindelsen  att  förtära  något.  I afton  var  der  hvar- 
jehanda  slags  musik  af  guitarrer  och  flageoletter  och 
violiner  etc.  och  pajazzon  och  allehanda  roliga  scener. 
Jag  fann  just  ingenting  roligt  i allt  detta.  Här  såg 
jag  åter  den  Demon,  som  förstört  mitt  lif  för  långa 
tider.  Nu  satte  han  hela  min  kropp  i skakning.  Var 
det  ett  irrsken  eller  en  handräckning  — det  gick  för- 
bi  utan  vidare  verkan.*) 

Okt.  13. 

Gjorde  än  vidare  åtskilliga  uppköp,  och  sökte  än 
en  gång  Blum  för  att  rådgöra  med  honom,  men  fick 
ej  träffa  honom.  Derefter  med  Seelig  först  på  ett 
simpelt  värdshus,  der  vi  i sällskap  med  tvenne  kol- 
bärare (som  suto  och  spelade  kort  och  sågo  högst 
trefliga  ut)  drucko  litet  vin  och  åto  ost;  sedan  gingo 
vi  till  Louvre  upp  i målningsgalleriet,  der  vi  först  gin- 
go omkring  i kopparsticks-  och  gamla  tecknings-sam- 
lingarne,  hvilka  för  mig  ej  kunde  äga  så  särdeles  stort 
intresse,  och  vidare  upp  i Marine-  museum,  hvarefter 
vi  något  besågo  den  Spanska  skolan  och  åtskilligt  af 
den  Nederländska. 

Okt.  14. 

Gick  ännu  litet  ut,  sedan  jag  med  stort  besvär 
fått  mina  saker  inpackade.  At  en  ambigue  med  Ma- 
ron  och  Seelig,  hvartill  senare  kom  den  Hamburger- 
målare  som  vi  i går  aftons  träffat  på  caféet;  men  hela 
måltiden  var  tråkig.  Sedan  den  blifvit  slutad  begåf- 

•)  Dessa  rader  åsyfta  utan  tvifvel  äfventyret  i början  af 
september.  tfty. 


67 


vo  vi  oss  nlla  till  diligenceliuset,  derifrån  det  slutli- 
gen, efter  ett  litet  gräl  i vagnen  med  mina  blifvande 
reskamrater  om  våra  platser,  bar  af  omkring  kl.  5. 
Jag  var  högeligen  glad  att  kunna  vända  ryggen  åt 
Paris.  Resan  gick  oaf brutet  liela  natten,  som  var 
kall  och  fuktig,  så  att  jag,  eliuru  dugtigt  och  tjockt 
klädd,  dock  ej  hade  alls  för  varmt;  föga  kunde  jag  sof- 
va,  ty  det  var  trångt  ocli  obeqvämt  i vagnen. 

Okt.  15. 

Om  moriionen  kl.  9 förunnades  oss  omkring  10 
minuter  för  frukost,  som  intogs  och  smakade  godt. 
Hela  dagen  var  fult  väder  och  mera  tråkigt  var  äf- 
ven  sällskapet  i vagnen;  dock  min  vis  å vis,  en  han- 
delsman från  Paris,  som  skulle  till  Lyon  för  att  gö- 
ra afftirer,  roade  bäst  sällskapet  med  historier  om 
tjufstreck  och  bedrägerier  som  passera  i Paris.  Vi 
foro  mest  hela  dagen  genom  vinfält,  der  folk  var  sys- 
selsatt att  samla  drufvorna  i stora  tunnor.  All  den 
öfriga  skörden  af  hvete  etc.  tycktes  redan  vara  gjord, 
så  att  fälten  sågo  gråa  och  fula  ut,  der  vin  ej  odla- 
des. Mot  aftonen  kl.  7 gafs  oss  ungefär  20  minuter 
för  middagsmåltid,  hvilken  intogs  lika  begärligt  som 
frukosten  och  betaltes  med  3 francs,  ehuru  den  inga- 
lunda var  kräslig.  Sedan  gick  färden  åter  hela  nat- 
ten under  ruskigt  väder  till  kl.  2,  då  en  af  vårt  säll- 
skap lemnade  oss  i Beaune,  hvilken  stad  i natten  såg 
högst  besynnerlig  ut  och  tycktes  ha  mycket  ruiner 
och  qvarlemningar  från  de  gamla  Gallernas  tider.  Nu 
blef  bättre  rum  i vagnen  att  sträcka  ut  de  hopsutna  benen 
och  jag  sof  godt  nog  den  återstående  delen  af  natten. 


C8 


Okt.  16. 

Vi  framkommo  om  morgonen  kl.  8,  i stället  för 
den  vanliga  tiden  kl.  4,  till  Chalon  och  begåfvo  oss 
genast  med  stor  skyndsamhet  om  bord  på  ett  ångfar- 
tyg, som  väntade  blott  på  oss  för  att  resa  till  Lyon. 
Glad  att  slippa  ur  den  fördömda  vagnen,  der  jag  så 
länge  sutit  instängd,  skyndade  jag  mig  att  få  mina 
saker  och  begaf  mig  ombord.  Jag  hade  nu  fått  er- 
fara hvad  en  resa  vill  säga  i de  så  beprisade  och  som 
beqväma  ansedda  diligencerna.  Mig  behagade  åtminsto- 
ne denna  alls  icke,  och  tusende  gånger  hellre  önska- 
de jag  sitta  på  en  hos  oss  vanlig  bondskjutskärra  med 
sitt  hårda  bräde,  än  på  diligencens  mjukt  stoppade 
dynor;  säkert  är  att  om  jag  kommer  att  resa  till  lands 
i mitt  lif,  skall  jag  framdeles  så  mycket  som  möjligt 
undvika  ett  sådant  sätt  att  färdas.  På  tvenne  nätter  och 
en  dag  gafs  oss  ej  mer  än  inalles  omkring  en  half  timme 
att  stiga  ut,  ty  på  den  tid  hästarne  ombyttes  hade  man 
knappt  tid  till  sina  allra  nödvändigaste  förrättningar. 
Väl  tilläts  det  oss  att  i långa  backar,  der  hästarne  alltid 
fingo  gå  fot  för  fot,  stiga  ut  och  spatsera  uppföre;  men 
behagade  de  som  suto  framför  mig  ej  göra  det,  så  hade 
jag  det  största  besvär  att  klifva  ut  mellan  deras  ben 
och  måste  på  det  högsta  genera  dem.  Då  jag  vid  ett 
ombyte  vågade  öppna  den  dörr  vid  hvilken  jag  satt  för 
att  stiga  ut,  ropade  conducteuren  ganska  groft  åt  mig: 
que  faites  vous  donc  Monsieur.^  och  tror  jag  ansåg 
mig  ej  för  rätt  slug;  men  när  jag  lika  groft  svarade: 
je  ne  fais  que  pisser  Monsieur,  fällde  han  ton  och 
underrättade  mig  att  man  på  den  sidan  ej  finge  stiga 


69 


ut.  öfverhufvud  var  mig  hela  färden  nästan  den  trå- 
kigaste jag  någonsin  haft,  och  derföre  fann  jag  obe- 
skrifligt  nöje  i att  komma  ombord  på  det  lilla  ång- 
fartyget, der  en  stor  mängd  passagerare  redan  var 
församlad.  Genast  när  vi  kommit  om  bord  sattes  af. 
Jag  gick  ner  i för-kajutan,  der  mina  ögon  föllo  på  ett 
högst  roligt  sällskap  af  arbetskarlar,  som  suto  omkring 
ett  bord,  spelte  kort,  drucko  vin  och  sjöngo  muntra 
visor.  Hela  sällskapet  i denna  kajuta  bestod  till  stör- 
sta delen  af  deras  gelikar  och  var  till  stor  del  på 
samma  sätt  sysselsatt.  Jag  fann  mig  här  alltför  väl, 
för  att  vilja  utbyta  denna  andra  och  sämre  plats  emot 
den  första  kajutan,  der  priset  för  öfrigt  ej  var  mer 
än  2 francs  dyrare.  Vädret  var  under  hela  färden  högst 
fult  och  regnigt,  så  att  jag  ej  kunde  se  stort  af  lan- 
dets utseende  på  Saones  stränder.  Lifvet  i kajutan 
var  ganska  roligt,  man  åt  och  drack  oupphörligen, 
spelte  och  glammade,  men  röka  var  ej  tillåtet.  Detta 
tyckas  Fransoserna  i allmänhet  anse  för  särdeles  o- 
höfviskt  och  mer  än  annorstädes  blir  man  här  påmint 
om  detta  förbud.  Det,  såsom  ock  bruket  af  hatt, 
tyckes  ännu  vara  qvar  af  de  gamla  artighetslagarne 
i sällskap.  Navigationen  på  denna  flod,  såsom  jag 
sedermera  äfven  märkte  på  Rhone,  har  sina  svårighe- 
ter och  fordrar  sin  egen  konst  samt  erfarenhet.  Kl. 
omkring  2 straxt  efter  middagen  hunno  vi  fram  till 
Lyon,  der  jag  gick  in  på  det  första  värdshus  jag  såg 
emot  mig  och  det  var  Rotel  de  hirondelle.  Som  vä- 
dret allt  fortfarande  var  fult  med  temmeligen  starkt  regn, 
tänkte  jag  blifva  på  kammaren;  men  kunde  dock  ej  hålla 


70 


mig  att  gå  ut,  dels  för  att  höra  efter  huru  det  var  med 
ångfarten  härifrån , dels  ock  för  att  få  en  liten  öfversigt 
öfver  staden.  Sedan  jag  uträttat  det  förra,  begaf  jag  mig 
således  upp  på  den  stora  höjd,  som  till  höger  om  flo- 
den dominerar  hela  staden  och  på  hvars  sluttning  en 
del  af  den  är  byggd.  Uppgången  här  liknade  mycket 
den  i Havre,  men  var  på  långt  när  ej  så  vacker,  ty 
här  saknades  trädgårdarne  i Havre.  På  höjden  fanns 
efter  Franskt  bruk  ett  kapell  eller  kloster,  och  vid 
gatorna  närmast  derintill  bodar  och  förfriskningsstäl- 
len;  de  förra  voro  fulla  med  vaxljus  och  gudabilder, 
de  senare  erbjödo  kaffe  och  vin  etc.  för  pilgrimer 
upp  till  kapellet,  helgadt  åt,  jag  kan  ej  mera  påmin- 
na mig  hvilket  helgon.  Från  toppen  hade  man  utsigt 
öfver  hela  staden  och  nejden  deromkring,  som  dock 
nu  låg  insvept  i tjockt  mörker,  så  att  jag  ej  kunde  se 
mycket  deraf.  En  del  af  staden,  nemligen  den  som 
låg  närmast  under  mig,  är  byggd  på  sluttningen  af 
den  höjd  pä  hvars  topp  jag  stod.  Den  öfvergår  ef- 
ter en  mycket  brant  sluttning  till  en  jemnare  plan 
längs  Saone,  öfver  hvilken  en  särdeles  stor  mängd 
broar  (mer  än  hvad  behöfligt  synes)  går  till  den 
andra  delen  af  staden , som  tycktes  mig  byggd  på  ett 
spetsvinkligt  triangulärt  delta,  bildadt  af  denna  flod 
och  Rhone,  som  här  flyta  tillsammans.  Staden,  att 
dömma  efter  den  lilla  del  jag  genomgick,  tycks  vara 
regulier  och  vacker.  Nejden  deromkring  tycktes  mig 
mycket  likna  den  omkring  Rouen : höjder  och  dälder 
och  i allmänhet  mycket  couperadt  land.  Floderna  ii- 
ro  ganska  starkt  strömmande,  men  vattnet  grått  och 


71 


fult.  Noviin  blir  mig  ännu  den  ståtligaste  flod  jag 
sett;  om  ej  just  Kiimo  elf,  på  vissa  ställen  der  jag 
sett  den,  kan  sägas  öfvergå  Nevan.  Men  numera  är 
mig  minnet  af  den  så  otydligt  att  jag  ej  kan  anställa 
jemförelse.  I staden  tycktes  ligga  mycket  militär  och 
när  jag  kom  i mitt  hotel  såg  jag  nere  i källarsalen 
åtskilliga  underofficerare,  som  suto  i största  förtrolig- 
het med  sina  hustrur  eller  grisetter  eller  hvad  det 
månde  ha  varit  för  qvinnor,  och  åto  sin  middag.  Här 
köpte  jag  mig  slutligen  ett  par  tofflor  af  ett  mycket 
vackert  ungt  fruntimmer.  Hemkommen  i mitt  hotel 
intog  jag  kl.  omkring  6 en  dugtig  middag  och  satte 
mig  sedan  att  skrifva  bref  hem  till  min  mor. 

O 

Okt.  17. 

Begaf  mig  tillika  med  en  annan  ung  man,  som 
tycktes  vara  någon  ouvrier  och  bodde  på  samma  värds- 
hus som  jag,  kl.  5 om  morgonen  ner  till  ångbåten, 
på  hvilken  förut  fanns  en  hel  hop  hornboskap  som 
var  fastbunden  i förn  för  att  föras  till  Avignon. 
Värdshusgossen,  som  pä  en  liten  handkärra  förde 
våra  saker,  hade  ej  fört  oss  till  det  ångfartygsbolags 
båt  som  egentligen  framskaffar  passagerare.  Men  jag 
ansåg  det  vara  detsamma  och  blef  qvar  om  bord,  utom 
det  att  jag  nu  mera  ej  gerna  skulle  hunnit  till  någon 
annan  båt.  Morgonen  var  kall  och  frisk,  alldeles  ej 
mildare  än  vanligt  höstväder  hos  oss,  och  jag  höll 
mig  mest  hela  dagen  gerna  omkring  machinens  skor- 
sten, som  på  långt  håll  spridde  omkring  sig  betydlig 
värme.  Men  det  blåste  från  Sevennerna,  hvars  top- 
par lågo  omhöljda  af  tjock  dimma , som  knappt  mid- 


72 


dagssolen  kunde  skingra.  Denna  bergås  följde  hela 
högra  Rhonestranden  utföre  och  låg  oss  beständigt 
i sigte.  Den  förekom  mig  dylik  som  höjderna  längs 
Seinefloden  och  kusten  af  Normandie,  bestående  huf- 
vudsakligen  af  sand.  Något  egentligt  granitberg  kunde 
jag  ej  upptäcka,  dock  på  några  få  ställen  något  ditåt. 
Det  var  en  oafbruten  vexling  af  höga  kullar  och  djupa 
dälder,  ganska  smala  och  utfårade  i botten , vanligtvis  af 
någon  vår-  och  höst-  rännils  bädd,  som  dock  nu  var  tom 
på  vatten.  Hela  trakten  kunde  ej  i fruktbarhet  och  skön- 
het på  långt  när  jemföras  med  den  vid  Seinefloden;  men 
hvad  här  gjorde  åstopparne  intressanta  var  den  stora 
mängd  af  gamla  riddarslott,  som  ännu  stodo  i vackra 
ruiner  på  de  brantaste  toppar  och  på  afstånd  tycktes  mig 
nästan  sväfva  i luften;  så  spetsiga  sågo  ofta  bergtop- 
parne  ut.  De  delar  af  sluttningen  som  tycktes  vara 
odlingsbara,  upptogos  öfverallt  och  uteslutande,  som 
det  tycktes,  af  vinfält,  hvilka  ofta  gingo  ända  upp  till 
toppen  af  åsen.  Den  andra  stranden  var  jemförelse- 
vis  slätare,  dock  äfven  mycket  afbruten  af  höjder,  be- 
krönta med  ruiner  af  slott  och  kloster.  Ganska  mån- 
ga vackra  småstäder  och  köpingar  passerades;  bland 
hvilka  Valence,  så  mycket  jag  kunde  i hast  se,  nä- 
stan mest  behagade  mig.  Det  slott,  som  ligger  på 
en  brant  bergshäll  midtemot  denna  stad  på  andra  si- 
dan floden,  förekom  mig  isynnerhet  underligt  att  skåda, 
men  kanske  det  långa  afståndet  mycket  dertill  bidrog, 
Öfverhufvud  är  hela  trakten  högst  intressant,  men 
saknar  det  höjxa  och  allvarsamma  i den  nordiska  na- 
turen,  äfvensom  det  älskliga  och  trefliga  i Tysklands 


73 


eller  Seinetraktens.  Hvad  jag  öfverallt  i Frankrike 
saknat,  är  skog.  Vädret  var,  som  sagdt,  särdeles 
kallt,  ehuru  solen  sken  ganska  klart;  så  att  vi  4 
passagerare,  som  kommit  med  från  Lyon,  suto  hela 
tiden  på  en  liten  bänk  vid  skorstenen.  I Valence 
fingo  vi  stor  tillökning  af  passagerare,  bland  hvilka 
en  ung  Fi’ansos,  som  tjente  vid  armén  i Afrika  och 
hade  en  särdeles  vacker  uniform  i nästan  fullkomlig 
orientalisk  smak.  Vi  kommo  oss  litet  i samtal  och 
han  var  en  af  de  trefligaste  om  bord.  De  hvilka  kom- 
mit från  Lyon  tycktes  vara  äkta  Franska  landtpatro- 
ner  och  ingåfvo  mig  en  ganska  dålig  tanke  om  bild- 
ningens tillstånd  i allmänhet  bland  medelklassen  på 
landet  i Frankrike.  I Bourges,  der  vi  hade  att  lossa 
mycket  jern,  blefvo  vi  länge  liggande  och  här  köpte 
jag  för  2 sous  vindrufvor  och  fikon  mer  än  jag  orka- 
de äta  på  en  gång.  Färden  blef  dock  till  slut  något 
tråkig  och  först  kl.  mellan  5 och  6 på  aftonen  hunno 
vi  fram  till  Avignon;  ty  dels  hade  jernlossningen,  dels 
anhållande  vid  hvarje  småstad  för  att  afhemta  passagera- 
re, uppehållit  oss;  så  att  de  andra  ångbåtarne  gått  förbi 
oss,  ehuru  vår  fart  på  det  hela  var  starkare  än  deras. 
I anseende  till  vår  sena  framkomst  fanns  ingen  billet 
mera  qvar  i diligencen  till  Marseille;  ty  jag  hade  beslu- 
tit  att  i den  fortsätta  resan,  emedan  ångbåtsfärden  från 
Arles  är  så  obestämd  och  så  mycket  beror  af  väder  och 
vind  på  hafvet.  Jag  fann  mig  således  nödgad  qvar- 
stanna  ett  dygn  öfver  i Avignon,  men  tog  dock  för 
säkerhets  skull  redan  nu  billet  för  följande  dagen. 
Knappt  utkommen  ur  postbyrån,  fingo  tvenne  värds- 


74 


husgarponer  tag  på  mig  och  inbjödo  mig  hvar  till 
sitt  hotel  med  sina  adresskort.  Jagr  emottoff  af  den 
ena  hans  kort,  men  beslöt  mig  dock  att  följa  med 
den  andra,  emedan  hans  hotel  var  närmare;  deröf- 
ver  blef  den  andra  högeligen  förargad  och  fordrade 
med  ”Ungestum”  sitt  kort  tillbaka,  hvilket  han  ock 
naturligtvis  genast  fick. 

Okt.  18. 

Sedan  jag  på  morgonen  förtärt  litet  bröd  med 
vin  efter  mitt  kaffe,  vandrade  jag  ut  för  att  betrakta 
staden  och  vände  mig  genast  till  det  gamla  slott  på 
ett  högt,  hela  trakten  dominerande  berg,  som  i går 
aftons  då  vi  hit  ankommo  genast  hade  fästat  min  upp- 
märksamhet. Det  var  nu  till  en  stor  del  förfallet  och 
man  tycktes  uppe  på  berget  bland  dess  ruiner  börja 
anlägga  någon  offentlig  promenad,  hvilken  säkert  kom- 
mer att  ta  sig  särdeles  väl  ut.  Ty  utsigten  är  myc- 
ket vacker  och  vidsträckt;  på  ena  sidan  staden,  som 
dock  ej  är  hvarken  stor  eller  vacker,  på  andra  si- 
dan floden  genast  derunder  och  bortom  den  en 
lång  sträcka  af  Sevennerna,  hvars  toppar  och  hela 
ås  här  mer  och  mer  aftaga  i höjd.  På  dessa  synas 
härifrån  åtskilliga  ruiner.  I slottet  var  en  gammal 
väl  bibehållen  kyrka;  ej  särdeles  vacker,  ej  heller  in- 
nehållande några  taflor  af  värde,  men  åtskilliga  gam- 
la sculptur-arbeten,  som  för  deras  ålder  och  gamla 
smak  förekommo  mig  roliga.  På  den  stora  plan  som 
ligger  framför  kyrkan,  höllo  rekryter  på  att  läras  ex- 
ercera. Den  trallen  gick  här  ungefär  lika  som  hos 
oss,  dock  artigare  och  hyggligare  å lärarens  sida.  I 


75 


förening  med  slottet  tycktes  stå  det  gamla,  säkert  äfven 
förut  förfallna,  men  1840  reparerade  Palais  des  papes, 
hvilket  nu  begagnades  till  kasern;  så  att  vdr  tids  påf- 
vevälde  här  fått  sitt  säte  i de  gamla  påfvarnes  resi- 
dence.  Jag  undrade  för  mig  sjelf,  när  jag  inträdde 
på  gården,  om  lifvet  nu  var  bättre  inom  dessa  murar 
än  förr,  och  om  i allmänhet  vår  tids  soldatvälde  är 
bättre  än  medeltidens  prestvälde.  Smuts  var  här  åt- 
minstone tillräckligt  i alla  vinklar  och  vrår  af  den 
stora  byggnaden.  Sedan  vandrade  jag  omkring  i sta- 
den, som  öfverallt  tycktes  mig  förfallen  och  ruskig, 
en  verklig  påfve-  ooh  prest-stad,  icke  utan  litet  sy- 
skontycke med  vårt  Borgå.  Men  trädgårdarne  och 
promenaderna  närmast  utom  staden  voro  vackra  och 
fruktrika;  der  stodo  ännu  orangeträden  ute,  ehuru 
man  redan  längesedan  i Paris]  flyttat  in  dem.  Si- 
denväfverier  och  sidentryckerier  gingo  med  vatten 
från  en  liten  kanal,  jag  tror  den  hette  Vaucluse- 
kanaleii,  och  de  stora  hjulen  voro  helt  och  hållet  ute 
på  gatan.  Kyrkor  finnas  här  till  stor  mängd,  de  flesta 
mycket  gamla  och  prydda  med  gamla  sculptur-  och 
trädsnitt-arbeten.  Folket  var  redan  ansenligt  småstads- 
aktigt  — man  märkte  dem  här  vara  angelägnare  och 
månare  om  granna  och  nätta  kläder,  hvarjemte  en 
större  hjertlighet  och  godhet  syntes  råda  än  i Paris. 
Här  hörde  jag  först  den  Franska  patois;  den,  liksom 
nästan  alla  provinsdialekter,  låter  trefligare  och  ej  så 
affekterad  som  vanligen  högspråket.  Men  jag  kunde 
ej’  förstå  mycket  deraf  då  jag  i en  bod,  der  jag 
köpte  ett  par  skor,  hörde  tvenne  fruntimmer  språ- 


76 


ka  med  hvarann.  Ilär  fanns  äfven  ett  Café  de 
mille  colonnes,  som  jag  besökte.  Här  köpte  jag  äf- 
ven en  flöjt.  Hvad  som  mest  grämde  mig  var  att 
jag  för  sent  började  tänka  på  en  utfart  till  Vaucluse, 
dit  jag  väl  hade  hunnit  i fall  jag  genast  om  morgonen 
begifvit  mig  på  väg.  Mitt  uppehåll  här  öfver  ett 
dygn  var  på  det  hela  mig  ganska  kärt,  ehuru  jag  först 
storligen  förargade  mig  deröfver.  Staden  har  stort 
historiskt  intresse  och  jag  nästan  ångrar  mig  att  jag 
ej  köpte  den  bok,  som  innehöll  beskrifning  af  påfve- 
slottet  och  staden,  samt  vid  ingången  till  det  förra 
fanns  till  salu.  Sedan  jag  oupphörligen  vandrat  om- 
kring från  kl.  8 till  kl.  omkring  3 ä 4,  och  derunder 
flera  gånger  korsat  de  gator  som  förekommo  mig 
roligast  och  isynnerhet  det  rikt  försedda  frukttorget, 
begaf  jag  mig  till  mitt  hotel  du  bras  d’or  och  bestyrde 
om  mina  sakers  bringande  till  den  några  steg  derifrån 
belägna  diligence  bureaun;  intog  sedan  en  just  dugtig 
måltid,  h varvid  jag  äfven  tyckte  mig  böra  smaka  på 
champagnen  här  och  tog  en  half  butelj.  Den  smaka- 
de mig  ej  just  annorlunda  än  hemma  hos  oss,  men 
var  jemnt  hälften  billigare.  Angående  drickspenningar 
kom  jag  litet  i delo  med  garponen,  som  dervid  uppför- 
de sig  högst  putslustigt  och  tyckte  sig  vara  högeli- 
gen manquerad;  men  allt  kom  dock  snart  till  rätta. 
Kl.  6 satt  jag  i diligencen  och  var  på  vägen  till  Mar- 
seille. I anseende  till  natten  kunde  jag  ej  se  mycket 
af  landet,  som  dock  till  det  mesta  tycktes  vara  odladt 
med  vinfält.  Vädret  var  vackert,  månen  lyste  liknande 
Turkiska  vapnet,  det  var  mycket  stjernklart  men  sär- 


77 


cleles  kallt.  1 Aix  höllo  vi  stilla  straxt  efter  midnat- 
ten omkring  10  minuter.  Staden  tycktes  vara  vacker 
men  mycket  liten,  med  stora  reguliera  gator  plante- 
rade med  träd.  Kl.  7 på  morgonen  kommo  vi  till 
Marseille  och  jag  hade  sålunda  färdats  genom  hela 
Frankrike  nästan  i en  halfbåge;  hela  denna  resa*  ha- 
de, oberäknadt  uppehället,  ej  kostat  mer  än  från  Ha- 
vre till  Rouen  6 francs,  derifrån  till  Paris  10,derifrån  till 
Chalon  40,  vidare  till  Lyon  6,  Avignon  15,  Marseille 
6|  fr.,  summa  83|  francs.  Den  öfriga  resan  hade  kostat: 
från  Helsingfors  till  Travemiinde  50,  till  Lubeck  2, 
till  Hamburg  10,  till  Havre  75,  summa  137  francs. 

(Bref  till  frv,  W allin.) 

Färden  från  Paris  i diligence  var  förfärligt  trå- 
kig,  jag  var  alldeles  råbråkad  i hela  min  kropp  då 
vi  måndagsmorgonen  den  16  okt.  ankommo  till  Cha- 
lon, och  genast  gingo  om  bord  på  ett  litet  ång- 
fartyg, som  med  god  fart  och  mycket  passagerare 
gick  floden  Saone  utföre  ända  till  Lyon,  dit  vi  an- 
kommo middagstiden.  Vädret  var  under  resan  alla 
dagar  fult,  så  att  jag  ej  kunde  se  mycket  af  lan- 
det. I Lyon,  hvars  ena  del  ligger  på  en  hög  slutt- 
ning neråt  floden  Saone  och  den  andra  på  en  trekant 
som  bildas  af  denna  flod  och  den  der  med  den  sam- 
manflytande Rhönefloden,  steg  jag  upp  på  höjden  och 
hade  oaktadt  den  tjocka  luften  en  vidsträckt  utsigt 
öfver  det  rika  och  kuperade  landet  och  staden.  Här 
nödgades  jag  dröja  öfver  hela  natten;  den  följande 
morgonen,  som  hemtade  klar  men  kall  luft  med  stark 


78 


och  våtkall  blåst  från  Sevennerbergen , for  jag  åter 
med  en  ångbåt  i ett  litet  sällskap  den  starkt  ström- 
mande Rhöne  ntföre  och  betraktade  med  stort  nöje 
dess  höga  vinbesådda  stränder,  slutande  sig  i höga 
toppar,  på  hvilka  i stor  mängd  voro  ruiner  af  gamla 
riddarslott.  Passerade  under  vägen  flera  städer  och 
framkom  kl.  5 till  Avignon,  der  jag  måste  dröja  till 
följande  dags  afton  samma  tid.  Derunder  besåg  jag 
detta  gamla  påfvenäste,  som  tycktes  vara  mycket  för- 
fallet. Det  gamla  påfvepalatset,  som  blifvit  repareradt 
och  kanske  omlagadt,  är  nu  en  stor  kasern,  der  troligen 
nu  går  ej  mindre  bullersamt  till  än  fordom,  öfverhufvud 
var  staden  högst  intressant,  full  med  gamla  kyrkor  och 
trädgårdar  med  de  herrligaste  drufvor  och  pomeranser, 
samt  ett  högt  brant  berg  med  ett  gammalt  slott  uppå,  hö- 
rande till  påfvarnes  gamla  palats.  Den  18  om  aftonen  af- 
reste  jag  åter  i den  förhatliga  diligencen  och  framkom 
den  19  om  morgonen  hit  till  Marseille,  denna  troligen 
största  hamn  och  handelstad  i Frankrike,  der  jag  ge- 
nast samma  morgon,  då  jag  gjorde  min  tour  omkring 
hamnen,  hade  den  sällsamma  lyckan  att  träffa  4 Fin- 
ska sjökaptener  och  en  hel  hop  Svenskar,  bland  de 
förra  en  kapten  Wiklund  från  Gamlakarleby,  som  i 
söndag  går  härifrån  med  sin  dugtiga  brigg  till  Kon- 
stantinopel.  Jag  följer  med  honom  dit  och  derifrån 
går  jag  efter  några  dagars  uppehåll  till  Alexandria, 
der  jag  i december  månad  väntar  bref  från  er.  Så 
har  jag  nu  nästan  i en  halfcirkel  färdats  igenom  hela 
Frankrike.  Men  med  fröjd  vänder  jag  det  ryggen, 
för  att  fara  öfver  det  herrliga,  måugbeseglade  Medel- 


79 


hafvet  och  komma  till  ett  folk,  kanske  svartare  i sy- 
nen, men  li vitare  i lijertat  än  jag  tyckt  mig  finna  fol- 
ket här  vara.  Väl  ville  jag  ännu  skrifva  mer  och  jag 
hade  att  prata  om  mer  än  hälften  till  så  mycket,  men 
det  redan  digra  brefvet  förmår  mig  sluta. 

Dagh.  Okt.  19. 

Vandrade  genast  ut  och  ställde  min  kosa  mot 
hamnen,  hvarest  alltid  i stora  sjö-  och  handelsstäder 
hela  rörelsen  concentrerar  sig,  under  det  den  öfriga 
delen  af  staden  är  nästan  öde  och  tom.  Jag  vandra- 
de först  längs  norra  sidan  af  hamnen,  som  tycktes 
mig  vara  den  vackrare  och  större,  men  såg  just  inga 
andra  fartyg  än  Holländska  koffar,  hvilka  urlastade 
en  gräselig  mängd  af  sina  läckra  ostar  uti  rännor, 
som  gingo  från  aktern  i land,  och  andra  till  största 
delen  obetydligare  fartyg.  Var  sedan  inne  i fästningen, 
som  ligger  på  yttersta  ändan  af  denna  sida  af  ham- 
nen, och  fick  kasta  en  blick  utåt  det  herrliga  Medel- 
hafvet,  men  blef  genast  tillsagd  af  en  postande  soldat 
att  det  ej  var  tillåtet  att  gå  här  omkring.  Anblicken 
af  hafvet  gjorde  mig  oändligen  godt  och  gaf  mig  å- 
ter  mod  och  lefnadslust.  Jag  vandrade  tillbaka  sam- 
ma väg  och  ställde  nu  min  kosa  åt  andra  sidan  af 
hamnen,  der  jag  fann  större  rörelse  och  större  far- 
tyg,  bland  hvilkas  flaggor  jag  förgäfves  sökte  att  fin- 
na någon  Svensk  eller  Finsk.  Till  min  stora  förun- 
dran läste  jag  på  en  skylt:  ”Här  talas  Svenska”,  bland 
alla  de  andra  språk,  t.  ex.  Ryska,  som  på  skylten  sto- 
do anslagna,  såsom  talade  i den  lilla  butiken.  Men 
ännu  mer  stegrades  min  förundran,  då  jag  litet  läng- 


80 


re  fram  läste  på  en  annan  skylt  prydligt'måladt : ”Svensk 
målare”  och  dernnder  ännu:  ”Suomalainen  maala- 
ri”.  Jag  gick  dock  ännu  ej  in,  hvarken  på  det  e- 
na  eller  andra  stället,  tyckande  mig  kunna  göra  det 
när  helst  jag  ville;  utan  gick  ner  åt  kajen  oeh  hörde 
tvenne  män  som  talade  Svenska.  Jag  gick  genast 
till  dem,  tilltalade  dem  och  den  ena  var  kapten  And. 
Viklund,  förande  briggen  Active  från  Gamlakarleby, 
nu  efter  några  dagar  färdig  att  afgå  härifrån  till 
Konstantinopel  och  Odessa.  Jag  följde  med  honom 
på  en  stund  om  bord  på  hans  brigg,  dit  han  just 
ämnade  sig  då  jag  höll  honom  an.  Följde  honom  se- 
dan i land  och  fann  mig  snart  genom  honom  i säll- 
skap med  4 Finska  sjökaptener,  alla  från  Österbotten, 
och  6 till  8 Svenska  d:o,  som  alla  lågo  här  med  sina 
fartyg,  dels  nyss  anlända  och  lossande,  dels  väntande 
på  att  få  last  och  färdiga  att  afgå,  den  ena  hit  den 
andra  dit,  några  till  Amerika,  men  de  flesta  till  hamnar 
yid  Medelhafvet.  Med  desse  män  blef  jag  nu  bestän- 
digt tillsammans,  åt  med  dem  på  ett  Svenskt  värds- 
hus, hållet  af  en  hitflyttad  Svensk  enka,  och  drack 
med  dem  kaffe  på  ”Café  du  commerce”,  följde  dem 
på  börsen  och  strök  omkring  med  dem  hos  mäk- 
lare. Äfven  var  jag  denna  dag  hos  Ryska  kon- 
suln Ebeling,  en  utmärkt  hygglig  och  human  man, 
som  med  största  beredvillighet  åtog  sig  att  framskaffa 
de  saker  jag  möjligen  kunde  komma  att  skicka  hem 
till  universitetet  från  Egypten.  På  aftonen  drucko 
vi  toddy  om  bord  på  Active  med  kapten  Malm  från 
Jakobstad.  I hamnen  träffade  jag  denna  dag  en  gam- 


81 


nical  Arab  från  Tunis,  som  gick  omkring  och  bjöd  ut 
rosenolja.  Jag  talade  Arabiska  med  honom  och  han 
förstod  mig,  ehuru  hans  dialekt  var  helt  olika  och 
svår  att  förstås  af  mig.  Jag  köpte  af  honom  en  fla- 
ska, sedan  jag  på  de  15  sous  han  begärde  afprutat  5, 
men  när  jag  kom  hem  och  öppnade  den,  fann  jag  att 
han  blott  bestrukit  det  röda  pappret,  som  omslöt  kor- 
ken och  som  han  vid  köpet  låtit  mig  lukta  på,  med 
rosenolja,  men  inuti  sjelfva  flaskan  fanns  blott  laven- 
delolja. Jag  träffade  väl  honom  sedermera  alla  da- 
gar flere  gånger,  men  påminte  honom  ej  om  hans  be- 
drägeri och  vi  blefvo  goda  vänner.  Afven  några  an- 
dra Araber  och  Österlänningar  såg  jag,  men  gjorde 
ej  deras  bekantskap.  Blott  en  mycket  gammal,  af 
ålder  alldeles  krökt  Arab  talade  jag  en  gång  med, 
men  han  var  alldeles  lomhörd.  Greker  funnos  här 
till  stort  tal,  nästan  mer  än  af  andra  främmande  na- 
tioner. De  se  härdade  och  dugtiga  ut,  dock  ej  alls 
vackra.  Jag  hade  hela  denna  dag  varit  på  benen  och 
gått  omkring  oupphörligen,  men  dock  ej  kommit  län- 
gre än  till  hamnen  och  de  närmaste  gatorna  der- 
omkring. 

Okt.  20. 

Gick  omkring  i den  Öfriga  staden.  Den  gamla 
delen  deraf,  som  ligger  norr  om  hamnen , är  trång  och 
uppfylld  med  smuts  mer  än  jag  hittills  sett  någon 
annorstädes.  Här  tycktes  egentligen  Judar  eller  de- 
ras gelikar  drifva  handel  med  gammalt  skräp,  små 
klädes-  och  linnelaj)par,  utslitna  kläder  och  skoplagg, 
förrostadt  jern  o.  m.  d.  som  ej  kan  uppräknas,  knappt 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I,  6 


tänkas.  Smuts  läg  omkring  husen  och  smuts  tycktes 
vara  inuti  dem  och  smuts  rann  ner  längs  de  midt  på 
gatan  lagda  rännstenarne,  öfverallt  dunstade  och  luk- 
tade smuts  och  smutsiga  voro  menniskorna  och  de 
öfverallt  löpande  trasiga  barnen.  Den  nyare  delen  af 
staden  åter  har  det  storartade,  nobla,  propra  och  rika 
utseende  som  man  träffar  öfverallt  der  handeln  drif- 
ves  i stort  och  der  äkta  köpmän  finnas.  Denna  del 
är  byggd  i ny  smak  med  breda,  stora  gator  och  jem- 
na,  goda  trottoirer,  äfven  på  flera  ställen  planterade 
med  alléer;  för  öfrigt  byggnadssättet  nobelt.  Men  ett 
fint  damm  flög  mycket  omkring  och  besvärade  mig. 
Besåg  den  protestantiska  begrafningsplatsen,  som  var 
vacker,  rikt  planterad  med  cypresser,  hvilka  göra  så- 
dana ställen  så  vackra.  Men  jag  har  nu  mer  än  förr 
en  viss  antipati  emot  alla  begrafuingsplatser,  och  skyn- 
dade mig  snart  härifrån.  I staden,  liksom  i alla  jag 
sett  i Frankrike,  finnes  backar  och  höjder;  de  äro  ej 
byggda  på  jemnslät  mark,  och  detta  gör  dem  för  mig 
åtminstone  trefligare.  I Marseille  finnes  i motsats  mot 
Avignon  få  kyrkor,  och  de  som  finnas  här  äro  ej  så 
prydliga,  ej  så  vårdade  som  i allmänhet  annorstädes. 
Okt.  21. 

Beslöt  att  följa  med  Wiklund  till  Konstantinopel, 
var  hos  Ebeling  och  besörjde  mitt  pass.  At  middag 
med  mina  landsmän  efter  vanligheten  och  satt  med 
dem,  liksom  alla  andra  dagar,  i Svenska  målarens  bu- 
tik, resonnerade  och  drack  vin  och  vatten.  Gick  upp 
till  den  lilla  fästningen  och  kapellet  Notre  dame  de 
la  garde,  som  ligger  på  den  högsta  bergstoppen  vid 


83 


Marseille  ocli  dominerar  hela  omgifningen.  Uppsti- 
gandet var  verkligen  mödande,  men  lättades  mycket 
af  den  trädgårds  nätthet,  genom  hvilken  man  kan  gå 
en  stor  del  af  vägen.  Uppifrån  hade  man  den  herr- 
ligaste  ntsigt  öfver  hafvet  och  hela  trakten  omkring 
staden,  som  ligger  i en  däld,  omgifven  på  alla  si- 
dor  af  höga  i kägelform  sig  spetsande  berg.  At 
alla  håll  ser  man  villor  anlaggda  och  uppodlingar 
gjorda  på  nakna  hällar.  Kapellet  såg  jag  ej,  emedan 
man  måste  ha  en  kyrkotjenare  med  sig  till  gardien; 
men  sedermera  hörde  jag  att  man  der  mycket  skall 
pläga  upphänga  votivtaflor,  föreställande  faror  och 
mödor  som  den  undgått,  hvilken  af  tacksamhet  hel- 
gat dem  åt  den  heliga  jungfrun.  Man  var  just  nu 
sysselsatt  med  arbete  för  att,  tror  jag,  förstärka  mu- 
rarne  till  denna  lilla  ”fort.”  Senare  var  jag  åter  med 
mina  landsmän  på  Café  du  commerce  och  drack  ett 
glas  toddy;  gick  bittida  hem  och  mådde  ej  just  full- 
komligen väl. 

Oht.  22. 

Packade  mina  saker  och  förde  dem  ner  till  Sven- 

o 

ska  målaren.  At  sedan  frukost  om  bord  på  Sophia 
Maria.,  ett  skepp  från  Wasa,  fördt  af  Ahlberg;  men 
jag  mådde  ovanligt  illa  och  tordes  ej  just  förtära 
mycket.  Var  sedan  jemte  de  andra  om  bord  på  vår 
brigg  och  skaffade  mina  saker  dit.  Följde  sedan  med 
mina  landsmän  till  den  Svenska  målarens  villa  uppe 
på  bergen,  der  vi  först  suto  en  lång  stund  på  4 
man  hand  Finnar,  språkade,  spelte  kort  och  drucko 
vin  eller  grogg  eller  hvad  oss  behagade,  uppassade 


84 


af  tvenne  vår  värds  tjenare  och  tvenne  deras  små 
döttrar,  af  hvilka  den  äldre,  omkring  12  å 14  år,  var 
utomordentligt  behaglig,  född  i London,  der  hennes 
Spanska  far  i lång  tid  under  krigen  hade  uppehållit 
sig  och  gift  sig  med  en  Italienska,  Hon  talade  väl 
Engelska  ocli  intog  mig  särdeles  genom  sitt  vackra 
ansigte  och  sin  anständighet.  Snart  kom  målaren  sjelt 
med  Svenskarne  efter,  som  tycktes  ha  blifvit  litet 
stötta  då  de  under  uppgången  märkt  att  vi  hissat  ner 
den  först  upphängda  Svenska  flaggan  och  i dess  ställe 
utspänt  en  standard  med  målarens  namn  j^å;  dock  läto 
de  intet  märka.  Nu  satte  vi  oss  alla  kring  ett  rundt 
bord  och  började  grogga  och  hade  ganska  trefligt. 
Jag  gick  som  oftast  ut  till  en  liten  pavillon  och  såg 
på  hafvet,  der  solen  nu  gick  ned  och  spred  den  mest 
magiskt  skinande  aftonrodnad.  Inne  glammades  och 
sjöngs,  hvari  isynnerhet  min  kapten  utmärkte  sig. 
Han  föresjöng  oss  allehanda  roliga  Engelska  visor, 
hvilket  språk  han  är  fullkomligen  mäktig,  och  åtskil- 
liga Bellmaniana,  hvari  han  ock  är  väl  hemmastadd. 
Han  var  för  öfrigt  i allt  ovedersägligen  den  bästa 
och  humanaste  af  sällskapet,  med  stor  treflighet  och 
humor,  och  intog  mig  för  sig  allt  mer  för  hvarje  dag 
och  gång  jag  var  tillsammaas  med  honom.  Men  ro- 
ligast af  allt  voro  målarens  tvenne  tjenare  eller  med- 
hjelpare;  ty  de  tycktes  vara  något  bättre  än  vanliga 
tjenare,  ehuru  såsom  sådana  klädda.  De  dansade  och 
sjöngo,  och  äfven  deras  herre  och  husbonde  dansade 
och  sjöng  med  dem,  utan  att  deraf  finna  sig  humi- 
lierad.  De  voro  ej  det  minsta  druckna,  men  sa  ”ausgle- 


85 


lassen”  som  man  kan  vara.  Den  ena  Spanioren,  som 
lefvat  länge  i London  och  talade  ömsom  Franska,  öm- 
som Engelska,  var  en  stor  kungahatare  och  ropade 
vid  hvart  glas  han  drack:  vive  la  liberté,  les  rois  en 
bas!  och  talade  ifrigt  och  häftigt,  ehuru  med  synbart 
lugn  i sitt  ansigte.  Den  andre , som  någongång  ge- 
nom en  stor  vinst  på  lotteri  blifvit  flyttad  på  lyckans 
höjder  samt  med  sina  pengar  begifvit  sig  till  Paris, 
der  råkat  i bedragares  händer  och  sedan  återvändt 
hem  fattigare  än  han  farit,  kunde  härma  alla  läten 
och  instrumenter,  ungefar  i samma  smak  som  fordom 
vår  roliga  kapellmästare  Wikström  på  Sveaborg.  Han 
roade  oss  isynnerhet  med  ett  fagott  solo,  hvari  han 
föll  in  efter  ett  härmadt  tutti,  och  genom  sitt  vrålan- 
de såsom  en  åsna,  och  tusende  andra  choser.  Hvad 
som  föll  mig  mest  i ögonen  hos  dessa  män  var  ut- 
trycket af  deras  kärlek  till  sina  båda  döttrar,  hvilka 
de  allt  som  oftast  under  dessa  farcer  omfamnade, 
kysste  och  lekte  med.  Ofverhufvud  var  det  en  tref- 
1ig  afton.  Vi  åto  qvällsvard  väl  och  drucko  väl  och 
höllos  trefliga  af  vår  gode  värd,  en  man  som  vill 
göra  alla  till  viljes  och  tyckes  vara  mycket  anlitad 
här  af  alla  Svenskar  och  Finnar.  Särdeles  förundra- 
de det  mig  att  han  så  väl  hade  lärt  sig  tala  Sven- 
ska och  äfven  en  hel  hop  fraser  pä  Finska,  hvilka 
han  alldeles  rent  talade  ut  och  på  hvilket  språk  han 
i nödfall  kunde  göra  sig  förstådd.  Ibland  sällskapet 
var  äfven  en  i dessa  dagar  hit  ankommen  Tysk  kap- 
ten, hvilken  sedan  9 års  ålder  vistats  i Sverige  och 
nu  äfven  för  ett  Svenskt  skepp  och  tror  jag  helt  och 


8G 


hullet  är  Svensk  undersåte.  Ilan  hade  dock  ej  kun- 
nat utplåna  sitt  usla  Tyska  väsende  och  af  Svenskarne 
ej  kunnat  antaga  annat  än  dåliga  sidor;  så  att  han  i 
fullt  mått  hade  dessa  båda  nationers  skräfliga  och 
breda  mun  och  Tyskens  tölpighet  dertill.  Ingen  af 
sällskapet  bar  sig  så  dumt  åt  som  han,  och  till  slut 
skämde  han  riktigt  ut  sig.  Sällskapet  vandrade  till- 
sammans, allt  under  sång,  dans  och  spektakel  af  de 
tvenne  tjenarne,  längs  Marseilles  gator,  der  äfven 
otaliga  andra  skaror  af  liemvandrande  söndagsspatse- 
rare  funnos. 

Okt.  23. 

Lyftade  ankar  kl.  4 på  morgonen  och  gingo  ut 
i det  herrligaste,  varmaste  sommarväder  och  god, 
ehuru  mycket  svag  vind.  Det  gick  ovanligt  bra  att 
komma  ut  från  den  trånga  och  instängda  hamnen,  så 
att  kaptenen,  som  otaliga  gånger  färdats  här,  sade  sig 
högst  sällan  sluppit  ut  sä  väl  och  lyckligt.  Jag  satt 
på  akterhusdäcket,  glad  i min  själ  att  ha  Frankrike 
i ryggen  och  sväfva  på  det  älskeliga  haf,  dit  jag  så 
länge  längtat.  Vädret  var  det  herrligaste  man  kan 
önska  och  den  köld  jag  haft  under  hela  resan  från 
Paris  och  som  med  fuktig  och  kylig  dimma  allt  ännu 
till  stor  del  fortfarit  i Marseille,  var  nu  försvunnen 
och  värmen  såsom  hos  oss  den  vackraste  sommardag. 
Landet,  hamnen  och  hafvet  hade  härifrån,  så  väl  som 
från  bergen  på  land,  något  tycke  af  lielsingfors,  men 
stränderna  voro  högre  och  spetsigare,  bestående  tror 
jag  till  största  delen  af  samma  sorts  bergart,  som  jag 
sett  öfverallt  här  i landet.  Ej  heller  voro  skären  så 


87 


många  eller  så  vackra  som  hos  oss,  ty  liär  voro  de 
alldeles  kala  ocli  nakna;  förgäfves  sökte  jag  få  se  ett 
enda  träd,  blott  toimiga,  kantiga  höjder  och  berg, 
formande  sig  i de  underligaste  fasoner,  ofta  enstaka 
stående  pelare,  liknande  de  förunderliga  kusterna  af 
Normandie.  Men  hvad  som  mest  förundrade  och  be- 
hagade mig  var  vattnets  klara  djupblåa  färg,  hvars 
like  jag  ännu  aldrig  sett.  Ty  i Östersjön  och  Nordsjön 
är  det  alldeles  grått,  jemfördt  med  detta.  Här  hade 
det  en  klar,  fullkomligen  himmelskt  azurblå  färg,  sä 
att  bottnen  på  de  upphängda  båtarne,  deri  afspegla- 
de,  voro  alldeles  blåa.  Vi  sägo  på  långt  håll  Hiéres- 
öarne  och  inloj)pet  till  Toulon,  seglade  hela  veckan 
för  god  vind,  som  mest  om  dagen  mojnade  ut,  men 
om  natten  friskade  mera  i,  tills  vi  om  lördagen  den 
28  oktober  om  morgonen  långt  förut  sägo  Etna  och 
andra  höga  spetsar  af  Sicilien.  Vi  seglade  hela  da- 
gen på  dem  och  kommo  småningom  närmare  till  dem 
om  aftonen;  men  om  natten  blåste  upp  en  frisk  Si- 
rocco,  så  att  vi  fingo  vända  bogen  mot  böljan  och 
börja  kryssa.  Vi  hade  sålunda  med  god  vind  kommit 
framom  Sardinien,  som  vi  ock  sågo,  ehuru  på  särde- 
les långt  afstånd,  så  att  intet  deraf  kunde  urskiljas 
annat  än  dess  höga  bergstoppar.  Vinden  var  oss  högst 
ogynsam  och  huru  helst  vi  vände  oss  skralnade  den 
mest  sä,  att  vi  ej  hunno  mycket  fram.  Den  30  kom- 
mo vi  med  lofven  under  Girgen  ti,  som  vi  genom  ki- 
karen kunde  se  mycket  väl,  så  att  till  och  med  hu- 
sen kunde  särskiljas.  Här  kommo  vi  helt  nära  en 
annan  brigg,  hvilken  såsom  vi  gick  pä  kryss.  Han 


88 


hissade  flagg  ocli  då  den  var  lik  vår  helsades  myc- 
ket artigt  med  våra  flaggor,  och  vi  seglade  hvarandra 
så  nära  att  kaptenerna  talade  ined  hvarandra  genom 
språkhuar.  Han  var  hemma  från  Kaskö  och  gick  på 
Odessa  med  tjärlast.  Sedermera  kommo  vi  före  ho- 
nom och  träffades  ej  mera.  Följande  dagen  passera- 
de vi  Palma,  som  vi  äfven  kiinde  se  ganska  väl  ge- 
nom kikaren,  och  någon  dag  derpå  Alicata;  vi  gingo 
öfverhufvud  hela  veckan  mellan  Sicilien  och  Malta, 
som  vi  äfven  kommo  ganska  nära,  såsom  ock  den 
dertill  hörande  och  nästinvid  liggande  Goso.  Denna 
södra  strand  af  det  prisade  Sicilien  kunde  jag  åtmin- 
stone ej  nu  och  på  det  håll  jag  såg  den,  finna  vara 
förtjent  af  det  beröm  som  allmänt  ges  åt  den.  Väl 
tycktes  dalen  vid  Palma,  som  skall  vara  bland  de 
vackraste  på  hela  ön,  äfven  för  mig  vara  vacker,  men 
på  det  långa  afståndet  kunde  jag  ej  just  urskilja  nå- 
got. Stränderna  närmast  hafvet  voro  öfverhufvud 
mycket  höga,  brant  i vattnet  nedstupande  sandväggar, 
ofvantill  betäckta  af  gräs  eller  annan  gröda;  denna 
var  dock  nu  förtorkad,  så  att  hela  landet  säg  ut  som 
en  kal  hed.  Men  högre  uppåt  från  stranden  höjde 
det  sig  småningom  mer  och  mer  till  höga  kägelfor- 
miga  toppar,  hvaremellan  bildades  långa  och  djupa 
dalar;  och  dessa  lär  det  egentligen  vara  som  ge  lan- 
det dess  rikedom.  Ungefärligen  dylikt  förekom  mig 
äfven  Malta,  som  haft  till  herrar  och  ägare,  tror  jag, 
nästan  alla  makter  hvilka  någonsin  kommit  till  något 
anseende  i Europa.  Det  är  ett  mycket  högt  land, 
lodrätt  höjande  sig  ur  hafvet  med  sina  sandväggar, 


89 


livilka  på  sina  ställen  i deras  grund  blifvit  så  frätta 
af  vattnet  att  de  tyckas  gå  i spetsig  vinkel  mot  hafs- 
ytan.  Här  och  der  syntes  äfven  några  träd.  Ifrån 
Gozo,  som  hör  dit  och  ligger  just  invid  sjelfva  huf- 
vudön,  skall  mycket  frukt  bringas  i barker  öfver  till 
Valetta,  der  hufvudstationen  är  för  Engelska  örlogs- 
män,  hvilka  beständigt  gå  omkring  i Medelhafvet  för 
att  hålla  Greker,  Turkar  och  Corsarer  i styr.  Af 
sjelfva  staden  kunde  jag  ej  se  annat  än  fyren,  eme- 
dan det  var  nattetid  vi  kommo  den  närmast.  Så 
vackert  öfverhufvud  vädret  var  med  frisk  kultje,  ehuru 
ofta  något  hett  och  osundt  med  fuktig  dimma  under 
hela  veckan,  blef  det  mig  dock  tråkigt  att  oupphörli- 
gen komma  tillbaka  och  på  afstånd  se  än  Sicilien  än 
Malta,  utan  att  dock  komma  så  nära  att  jag  någor- 
lunda kunnat  urskilja  landen.  Min  kapten,  som  lik 
alla  andra  sina  kolleger,  är  en  stor  väderspåman,  hade 
alla  dagar  och  alla  stunder  sprungit  upp  och  ”kejkat”, 
som  han  alltid  sade,  på  luften  och  solen  i dess  upp- 
och  nedgång,  äfvensom  alla  andra  tider  på  dagen,  och 
stod  nästan  beständigt  och  grinade  emot  den  med  sin 
roliga  kikmin ; han  hade  stundeligen  och  på  det  noggran- 
naste rådfrågat  barometern  och  alla  andra  möjliga  vä- 
dertecken, (h  var  vid  han  hade  ett  alldeles  otänkbart  för- 
råd af  gammal  visdom  i denna  väderleks-spådomskonst, 
dels  på  Svenska  dels  på  Engelska);  alla  dagar  hade 
han  spått  annan  vind  och  förstod,  som  alltid  spå- 
män, använda  de  gamla  ordspråken  till  sin  fördel  och 
efter  sin  önskan;  men  dä  Siroccon,  oförändradt  frisk, 
beständigt  fortfor,  stannade  han  slutligen  dervid;  att 


90 


östanvind  och  qvinnoträta  slutas  sällan  utan  väta. 
Slutligen  kom  en  dag  litet  regn,  men  det  var  ej  nog 
att  dämpa  vinden.  Redan  flere  dagar  hade  vi  sett 
molnen  gå  för  SV  och  hoppades  allt  att  de  skulle 
medföra  oss  sin  vind,  men  förgäfves.  Slutligen  kom 
starkare  regn  den  3 nov.,  men  vinden  blef  oförändrad. 
Men  denna  natt  omkring  kl.  3 kom  en  häftig  stormby 
med  regn.  Det  blef  mycket  väsen  på  däck  så  att 
jag  vaknade,  tog  på  mig  och  gick  upp.  Först  upp- 
kommen såg  jag  ingenting,  ty  det  var  det  tjockaste 
mörker.  Jag  krälade  fram  till  relingen  och  tittade  i 
hafvet  och  såg  rundtomkring  fartyget  en  rand  af 
blixtrande  diamanter  och  på  läsidan  skummet  af  vå- 
gorna, som  bröto  sig  mot  kölen  med  den  klaraste 
silfverskinande  glans  och  sedan  vräkte  framåt  i allt 
småningom  aftagande  skummiga  toppar.  Nu  slog  en 
lång  blixt  ur  svarta  moln  och  upplyste  med  ett  blått 
sken  den  blåa  uppskakade  hafsytan,  öfver  hvilken 
vågorna  reste  sig  med  sina  glänsande  toppar.  I dess 
sken  kunde  jag  nu  äfven  se  öfver  värt  fartyg,  hvars 
nästan  alla  segel  voro  bergade;  i tacklen  flögo  ma- 
troserna för  att  refva  de  som  ännu  voro  på,  och  hun- 
den rädd  för  ovädret  flög  omkring  i våra  ben  och 
sökte  vårt  sällskap,  hållande  sig  säkert  med  en  viss 
instinkt  närmast  kaptenen,  af  hvilken  den  bäst  kunde 
hoppas  räddning,  ehuru  den  annars  plägade  frukta 
honom.  Omedelbart  efter  blixten,  som  räckte  mycket 
länge,  följde  ett  dugtigt  åskslag  och  jemtc  det  en 
häftig  by  med  starkt  slagregn.  Det  kom  med  ett  för- 
färligt dån  på  oss  och  vräkte  briggen  jiå  sidan , ehuru 


91 


hon  nu  ej  bar  mera  segel  än  båda  märsarne  och  klyf- 
varen.  Öfver  dånet  hördes  kaptenens  stämma:  ”tan 
två  ref  in  i förmärs-seglet  der”,  — upprepadt  af  den  på 
däcket  stående  styrmannen  och  de  i tacklet  klifvande 
matroserna:  ''’tan  två  ref  in  i förmärs-seglet  der”  — 
det  tjöt  i block  och  tågverk  med  ett  förfärligt  hviss- 
lande  och  hvinande  och  genom  allt  detta  stoj  hördes 
tuppen  gala  sin  morgonväkt.  Nu  följde  blixt  på  blixt 
med  åskslag  och  stormbyar  och  regnskurar,  stor- 
märsseglet  gigades  och  vi  gjorde  ändå  9 knops  fart, 
ty  vinden  hade  kommit  rund  från  SV  sä  att  vi  nu 
ginnco  med  rätt  förlig  vind.  Ovädret  räckte  omkring 

O O O o 

2 timmar.  Det  hade  dock  ej  just  något  förfärligt 
med  sig  och  var  ej  heller  af  de  svåraste.  Utan  den 
minsta  fruktan  eller  oro  stod  jag  och  njöt  af  den  herr- 
liga anblicken.  Allt  liknade  mera  den  uppflammande 
vreden  af  en  blåögd  flicka,  som  blossar  upj)  utan  att 
förfära  och  lika  hastigt  går  om  igen.  Dock  har  jag 
hört  att  äfven  här  skall  kunna  storma  och  vara  ovä- 
der, ehuru  ovädret  sällan  står  länge  på;  isynnerhet 
skall  det  på  vissa  ställen  i hafvet  vara  vanligt  och 
detta  emellan  Sicilien  och  Malta  är  just  kändt  såsom 
ett  sådant.  Följande  dagen  var  åter  en  klar  och  vac- 
ker dag,  men  den  goda  vind  som  kom  med  de  häfti- 
ga byarne  räckte  ej  länge.  Dock  hade  den  nu  dragit 
sig  mera  åt  söder,  så  att  vi,  huru  knapp  den  än  var, 
sträckte  något  sä  när  fram  vår  kurs  ut  på  en  sträcka, 
som  blef  den  längsta  under  hela  vår  resa.  Aftonen 
den  4 nov.  var  en  af  de  vackraste  jag  sett.  Efter 
solnedgången  slogo  oupphörligen  blixtar  fram  på  en 


92 


lång  sträcka  från  öster  till  norr  bakom  mörka  moln, 
som  deraf  ögonblickligen  upplystes  och  antogo  olika 
färgskiftningar,  allt  efter  den  olika  tjocklek  och  täthet 
de  hade.  Hela  natten  spelade  blixtarne  bakom  dem 
och  härunder  var  luften  särdeles  mild  och  tillika  ren- 
sad från  den  qvafliet,  som  Siroccon  merendels  hade 
med  sig. 

Så  seglade  vi  nu  sakta  framåt  för  svag  vind 
och  i vackert  väder  till  den  8 nov.,  då  vi  om  mor- 
gonen långt  förut  sågo  den  första  skymten  af  Grek- 
land, och  det  blef  mig  varmare  om  hjertat  att  veta 
mig  nalkas  klassisk  jord.  Vi  seglade  hela  dagen  på 
den  dunkla  strimman  vi  sågo  framför  oss  och  först 
om  aftonen  kommo  vi  den  något  nära  — det  var  ön 
Sapienza.  Nu  låg  den  omhöljd  af  tjock  dimma  och 
disig  luft,  dock  skeno  dess  höga  toppar  klart  fram 
öfver  dimman.  Senare  om  aftonen  voro  vi  nära  der- 
under,  men  vinden  som  hela  dagen  varit  mycket  svag 
lugnade  nu  alldeles  ut,  så  att  vi  ej  kommo  ur  fläcken. 
Äfven  i afton  var  ett  oupphörligt  spel  af  ljungeldar 
bakom  mörka  moln , som  äfven  sände  smått  duggregn 
ner.  Men  småningom  skingrade  sig  molnen  och  må- 
nen sken  klar  och  bildade  en  mån-regnbåge,  hvars 
sken  var  ganska  matt,  liksom  tårögdt.  Hitåt  tycktes 
mig  allt  bli  gästvänligare  och  gladare,  såsom  äfven 
jag  sjelf  blifvit  gladare  till  mods  och  tyckt  mig  lik- 
som hemma  här.  Seglare,  sådana  vi  under  hela  re- 
san sett  ganska  få,  lågo  här  i stor  mängd  i alla  bug- 
ter  och  under  landen. 


93 


Nov.  9. 

Om  morgonen  då  vinden  blåste  upp  måste  vi  åter 
vända  till  sjöss,  emedan  vi  ej  kunde  gå  öfver  Gap 
Matapan,  och  kommo  mot  aftonen  tillbaka  något  öf- 
ver Cabrera,  så  att  vi  sågo  inåt  viken  Kalamata  och 
Mainoternas  land,  Gap  Grosso  och  Matapan.  Till 
natten  vände  vi  åter  ut  åt  liafvet  och  kommo  om  mor- 
gonen den  10  nov.  åt  Cerigo  och  den  dervid  liggande 
O vo  ön,  h vilka  öar  vi  på  långt  afstånd  sågo  förut. 
Vinden  var  temmeligen  styf  och  dyningen  ännu  värre, 
samt  tilltog  på  dagen  då  den  förra  aftog,  så  att  vi 
på  hela  dagen  ej  just  kommo  någon  vart. 

Nov.  11. 

Seglade  på  Cerigo  och  kommo  denna  ö temmeli- 
ffen  nära.  Den  är  lägre  än  de  andra  landen  derom- 

O O 

kring,  och  jag  kunde  i den  ingalunda  igenkänna  det 
gamla  Cythera.,  kärleksgudinnans  hem  och  födelseorten 
för  den  sköna  Helena.  Stranden  åtminstone  var  ful 
och  kal,  utan  något  enda  träd  eller  buske.  Afven  det 
inre  af  landet  skall  vara  bergigt,  men  med  vackra 
dalar,  som  öfverflöda  på  villebråd,  isynnerhet  turtur- 
dufvor.  Den  betydligaste  byn  heter  Kapsali,  och  står 
nu  under  Englands  beskydd.  Straxt  på  eftermidda- 
gen hade  vi  hunnit  ön  närmast  — vinden  friskade  i, 
men  var  så  knapp  att  vi  tvekade  om  vi  med  den  skulle 
kunna  komma  genom  sundet.  Dock  ville  vi  våga  och 
om  ej  annat  hjelpte  slå  någon  lof  i sundet.  Vi  föllo  så- 
ledes af  längs  landet;  men  nu  kom  en  häftig  by  som  såg 
mycket  svår  ut,  så  att  kaptenen  beslöt  gå  öfver  stag; 
men  vi  voro  redan  så  nära  att  det  ej  väl  lät  göra  sig. 


94 


Derföre  läto  vi  det  gä  och  Cytherea  tycktes  vara 
oss  huld,  sä  att  med  oss  drog  sig  äfven  vinden  längs 
stranden  af  hennes  ö och  förde  oss  med  ffod  fart  ge- 
nom  sundet.  Men  långt  sträckte  sig  ej  gudinnans 
välde,  ty  vi  hade  knappt  hunnit  igenom  porten  till 
Greklands  haf  då  vinden  lugnade  ut  och  vi  blefvo 
liggande  hela  natten  utanför  ön,  under  regn,  äska 
och  blixt, 

Nov.  12. 

Passerade  Belo  poulo  ant.  Kaimene.,  gingo  i)å 
Anti  Milo  och  derifrån  pä  Falconera.  Vädret  var 
oändligen  vackert  och  varmt.  Under  resan  hade  min 
lektyr  varit  Koran  och  Arabiska,  men  alltsedan  vi 
kommo  nära  Grekland  hade  Arabiskan  icke  smakat  mig. 
Nov.  13. 

Legat  hela  natten  i stiltje,  så  att  vi  om  morgo- 
nen ännu  ej  voro  långt  från  Falconera,  blott  drifna 
vestvart  närmare  Hydra^  hvars  stränder  sågo  klippiga 
och  ofruktbara  ut,  liksom  alla  andra  öars  jag  här  sett. 
Till  höger  hade  vi  Serpho  antiqve  Seriphus,  stenig 
och  ofruktbar,  Thermia  ant.  Cythnos,  berömd  för  sina 
varma  källor,  Zea  ant.  Ceos,  till  venster  fasta  landet 
som  sköt  ut  i Myrtoshafvet  i tusende  uddar  och  uppåt 
med  lika  många  underligt  formade  spetsar.  Vinden 
blåste  småningom  upp  på  den  vackraste  morgon  och 
blef  oss  gynnande,  ehuru  så  knapp  att  vi  nätt  upp 
kunde  hålla  vår  kurs.  Hy  dra,  obebodt  af  de  gamla, 
blef  före  kriget  en  tillflygtsort  för  frihetsälskande  Gre- 
ker, som  genom  landets  ofruktbarhet  utblottade  på 
allt,  äfven  det  nödvändigaste,  lade  sig  på  sjöfart  och 


95 


handel  och  nu  bragt  sig  upp  till  rikedom  och  välmåga, 
ehuru  deras  ö allt  ännu  är  ouppodlad  och  ovägad. 
\^i  kommo  middagstiden  upp  mot  Cap  Colonna^  det 
gamla  Sunium,  der  ännu  16  pelare  synas  af  ett  Mi- 
nerva  tempel.  Jag  ville  alldrig  se  mig  mätt  derpä 
genom  kikaren,  ehuru  jag  föga  kunde  urskilja  de  på 
en  brant  och  steril  klippa  stående  kolonnerna,  som 
skola  vara  särdeles  stora  och  tunga,  några  äfven  ner- 
vältade  till  stranden.  Längtande  blickar  sände  jag 
in  i Eginska  viken  upp  mot  Athen.  Nu  gingo  vi  in 
i sundet  mellan  Zea  och  Makronisi  och  betraktade 
den  vackra  hvitglänsande  staden  på  Zea,  som  amfi- 
teatraliskt  ligger  i en  sluttande  däld,  på  livars  begge 
sidor  den  är  byggd.  Sjelfva  ön  är  bland  de  betydli- 
gare och  mest  odlade;  äfven  syntes  här  något  trän 
eller  buskar,  som  jag  ännu  ej  sett  på  någon  annan  ö 
här,  och  jag  tyckte  mig  äfven  se  afdelta  åkerfält, 
ehuru  jorden  här  hade  samma  utseende  som  på  de 
andra  öarne:  lerjord  öfverdragen  af  rödaktig  askmylla. 
Vinden  lugnade  alldeles  ut  för  oss  här  i sundet,  så 
att  knappt  en  krusa  märktes  på  vattnet,  blott  någon 
liten  lång  slätytad  dyning,  och  solen  gick  ner  öfver 
ruinerna  af  Minervas  tempel  och  jag  såg  den  sköna- 
ste sydländska  afton  jag  ännu  öfverlefvat.  Härunder 
plaskade  och  rullade  sig  tumlaren  i sundet  och  jag 
såg  nu  väl  att  detta  var  rätta  hemmet  för  Greklands 
glada,  milda  gudar  och  gudinnor,  och  att  inga  grym- 
ma, fula  nordiska  hafstroll  här  kunnat  trifvas.  På 
östra  kusten  af  Zea  skola  finnas  lemningar  efter  ett 
gammalt  tempel,  helgadt  åt  Neptunus;  men  deraf  kunde 


96 


vi  intet  se.  Efter  en  kort  stund  skickade  oss  den 
gamle  hafsguden  en  kultje,  som  doek  var  så  trång 
att  den  som  knappast  förde  oss  förbi  Inglesi  eller 
Karysto,  en  utanför  Euhoea  liggande  klippa.  Det  var 
kort  före  midnatt  vi  hunno  förbi  den  och  nu  blef  åter 
fullkomlig  stiltje.  Aftonen  så  väl  som  hela  natten 
voro  de  vackraste  man  kunde  ha,  och  nu  först  kände 
jag  rätt  det  Virgiliska:  ”summa  placidum  caput  extu- 
lit  unda.” 

JSov.  li. 

Om  morgonen  då  jag  efter  kaffet  kom  upp  på 
däcket,  lågo  vi  orörliga  med  stäfven  vänd  åt  vester 
mellan  Andre  ant.  Andros  och  Euhoea.  Andros  är 
en  af  de  större  öarne  här,  skall  ha  18000  invånare, 
en  stad  och  flere  byar,  af  hvilka  vi  äfven  sågo  en. 
Luften  var  stilla  och  orörlig,  men  himlen  på  alla  si- 
dor omdragen  af  tjocka  moln,  genom  hvilka  solen  en 
liten  stund  efter  dess  uppgång  visade  sig  några  mi- 
nuter matt  och  strållös.  Allt  fortfarande  fullkomlisc 
stiltje  utan  någon  krusning  på  vattnet.  Småningom 
blåste  upp  en  liten  kåra,  liksom  en  puff"  från  gubben 
Neptuni  morgonpipa;  den  blåste  in  från  fören.  Men 
snart  hörde  jag  ner  i kajutan,  der  jag  låg  och  sög 
på  min  långa  Turkiska  pipa  efter  frukosten,  huru  styr- 
mannen kommenderade  att  giga  mesan.  Ty  nu  kom 
en  häftig  by  från  SO,  som  allt  friskade  dugtigt  i och 
förde  oss  godt  fram.  Middagstiden  började  vinden 
svänga  under  förfärliga  regnbyar  från  alla  kanter,  så 
att  den  än  kom  från  S,  än  SV,  än  NV,  och  Gud  vet 
från  hvilket  håll.  Dock  snart  stadgade  den  sig  och 


97 


blef  stående  på  SSO  med  stark  dyning  och  förskräck- 
liga störtregn.  Så  koinmo  Ad  snart  förbi  Ipsara  och 
gjorde  till  och  med  9 knops  fart,  men  mot  natten 
och  aftonen,  som  voro  oändligen  mörka,  hade  vi  blott 
båda  mesanerna  uppe  med  dubbelref  och  ändå  gjorde 
vi  7 knops  fart.  Allt  förekom  som  om  Neptunns  här 
i sitt  hem  ville  visa  att  han  ännu  hade  att  befalla. 
Ty  i går  aftons  när  jag  stod  och  betraktade  den  herr- 
liga solnedgången  öfver  Minervas  gamla  tempel  och 
sväfvade  invid  Neptuni  ö,  föll  mig  Schillers  die  Götter 
Griechenlands  i hågen,  och  jag  nästan  sörjde  öfver  de- 
ras fallna  makt.  Mitt  dagliga  studium  under  resan 
hade  varit  hufvudsakligen  Koran  och  andra  Arabica; 
men  alltsedan  jag  sett  skymten  af  Greklands  klassiska 
jord  har  sådant  ej  smakat,  utan  jag  har  känt  ett  oänd- 
ligt behof  och  lust  att  här  läsa  Homerus,  och  bittert 
fått  ångra  min  njugghet  att  i Paris  ej  hafva  skaffat 
mig  ett  exemplar  af  honom.  Det  var  dock  egentli- 
gen ej  af  sparsamhet,  utan  fastmera  af  ifver  för  Mu- 
hamedanismen ; men  här  såg  jag  att  den  ännu  ej  vun- 
nit öfver  det  gamla  klassiska.  Dock  till  all  lycka  hade 
jag  i Marseille  laggt  mig  till  Virgilius  och  honom 
tog  jag  nii  fram  och  läste  med  stort  nöje.  Vi  gingo 
hela  natten  med  god  fart,  passerade  Mitylene^  lågo 
en  I timma  bi  nära  Tenedos;  vinden  lugnade  alldeles 
ut,  men  blåste  åter  snart  upp  ehuru  mycket  svag  från 
NV,  så  att  jag  om  morgonen  den  15  nov.,  då  jag  i 
daggryningen  kom  upp  på  däck,  hade  Tenedos  i lä. 
Längre  ned  sågs  Gap  Baba  och  hela  kuststräckan 
uppåt,  i lofvart  låg  Imbro  och  Lemnos.  I anseende 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  7 


98 


till  vinden  gingo  vi  nu  ej  den  vanliga  leden  mellan 
Tenedos  och  fasta  landet,  utan  vestvart  om  denna  ö. 
Redan  hade  vi  med  svag  vind  kämpat  oss  emot  ström- 
men fram  öfver  denna  ö och  den  högsta  af  Raffit- 
öarne  nära  under  Iinbros,  sinnade  att  gå  rakt  in  i 
gapet  till  Dardanellerna,  hvars  båda  fästningar  redan 
klart  kunde  skönjas  med  deras  luftiga  minareter,  då 
vinden  slog  emot  oss  från  norden  och  derjemte  skral- 
nade  så  mycket  att  vi  ej  orkade  fram.  Vi  voro  så- 
lunda tvungna  att  vända  för  att  ej  drifva  på  Raffits- 
öarnes  grund;  men  nu  åter  lugnade  vinden  så  allde- 
les ut,  att  vi  slutligen  måste  låta  strömmen  föra  oss 
tillbaka  till  Tenedos,  der  vi  måste  ankra  på  ett  ganska 
opassligt  ställe  emellan  denna  ö och  Imbros  på  20 
famnars  djupt  vatten.  Ilär  hade  jag  nu  den  herrli- 
gaste,  mest  klassiska  utsigt.  Akterut  i solens  klara 
nedgång  Lesbos^  öfver  hvars  låga  land  majestätiskt 
höjde  sig  det  i en  trubbig  kon  sig  spetsande  berget 
Athos  och  andra  höjder  af  fasta  landet,  allt  på  det 
vackraste  belyst  af  den  klart  nedgående  solen;  åt 
styrbord  Tenedos  med  dess  kupol -lika  bergstopp, 
på  den  slätare  delen  bevext  med  låga,  vackra  trän, 
ehuru  sparsamt;  åt  babord  Imbros  klipjDiga  ö;  förut 
öppningen  till  Dardanellerna,  med  dess  på  h vardera 
sidan  belägna  kasteller;  i öster  udden  Sigeum  eller 
Cap  Troja  och  den  slätt  af  landet,  som  sträcker  sig 
frän  sjön  och  åt  landssidan  slutas  med  det  höga  ber- 
get Ida,  vidare  hela  den  kuststräcka  åt  söder  som 
jag  dels  såg  öfver  Tenedos,  dels  tänkte  mig,  med 
dess  ruiner  af  ÅUxandria  Troas.  Vid  betraktandet 


99 


af  alla  dessa  klassiska,  evigt  minnesvärda  ställen  vi- 
sade sig  för  mitt  sinne  alla  Homeriska  lijeltar,  Acliilles 
och  Ilektor,  Aenaeas  oeh  Odysseus  &c.  och  jag  kän- 
de miff  betagen  af  en  egen  underlig  längtan.  Här- 

O O O o o 

under  rullade  i det  lugna  hafvet  de  pustande  tumla- 
rena  tätt  vid  vår  brigg,  och  roade  mig  med  sitt  egna 
putslustiga  och  lugna  vältrande.  Dock  var  himlen, 
utom  i solnedgången,  icke  klar,  utan  tjocka  moln  lågo 
skockade  i nord  och  öster.  Väl  intogs  jag  vid  an- 
blicken af  de  första  minareter  jag  än  sett,  af  en  viss 
Muhamedanism,  men  den  förmådde  dock  ej  tysta  eller 
undertrycka  min  klassiska  kärlek,  synnerhet  nu  då 
den  närdes  af  så  många  heliga  ställen  och  minnen. 
Hvad  jag  närmast  önskade  mig,  var  att  med  2 mina 
bästa  vänner  på  egen  hand  och  efter  eget  godtycke 
en  hel  sommar  få  färdas  omkring  på  egen  slup  från 
ö till  ö i detta  Greklands  haf,  och  sålunda  lära  mig 
känna  alla  dessa  för  hela  menskligheten  så  kära  ställen. 
Nov.  16. 

Lyftade  ankar  kl.  |6  och  gåfvo  oss  ut  att  krys- 
sa, gående  mot  Imbros.  Kultjen  var  frisk,  men  ström- 
men satte  oss  så  ner,  att  vi  dock  ej  vunno  just  nå- 
got. När  vi  vände  vid  Imbros  och  åter  gingo  till- 
baka, kommo  vi  på  ungefär  samma  ställe  utanför  Te- 
nedos  derifrån  vi  utgått,  samt  funno  för  godt  att  låta 
länsa  neråt  och  kasta  ankar  mellan  denna  ö och  fa- 
sta landet,  något  nerom  Basikia  hay.  Härunder  pas- 
serade förbi  oss  omkring  30  till  40  fartyg,  som  alla 
för  sod  vind  kommo  ut  ur  Dardauellerna.  På  Tene- 
dos  såg  jag  nu  på  närmare  håll  vackra  dälder  med 


100 


trän  och  buskar,  samt  en  fästning  och  en  by  soin 
nästan  sköljas  af  hafvet.  Fasta  landet  sedt  liärifrån 
är  vackert,  trädrikt  ocli  slätt  på  omkring  en  mil  från 
hafvet.  Högre  upp  är  denna  slätt  ornkrönt  med  vackra 
medelmåttigt  höga  berg,  bland  hvilka  Ida  är  det  hög- 
sta. Uenna  slätt  således  var  det  ^uhi  Troja 
och  der  Grekerna  hade  sin  flotta  uppdragen.  Nii  stå 
der  blott  några  Turkiska  byar,  men  landet  är  nästan 
det  vackraste  jag  ännu  sett  här.  Vid  ankarlyftningen 
arbetade  jag  mig  något  andtruten,  hvilkct  ej  var  un- 
derligt, då  vi  hade  45  flimnar  ketting  ute  och  besätt- 
ningen på  vår  brigg  var  minskad  med  en  karl,  som 
i Marseille  förkom  just  dagen  förrän  vi  gingo  deri- 
från,  och  hvars  partes  jag  nu  var  tvungen  åtaga  mig. 
Det  var  rätt  kallt  hela  dagen  af  den  friska  NV  vin- 
den, och  jag  ville  ej  få  rätt  varmt,  ehuru  vi  togo  dug- 
tigt  varmt  inombords  och  jag  äfven  var  tjockt  klädd 
i kaptens  varma  fultvädersrock.  Jag  var  hela  dagen 
ej  just  vid  godt  lynne,  dels  emedan  jag  något  frös, 
dels  emedan  vi  ingenting  uträttat  på  hela  dagen  med 
allt  vårt  arbete,  utan  fastmer  förlorat;  men  gaf  mig 
dock  tillfreds  med  den  förhoppning  att  jag  i morgon 
skulle  få  komma  i land  och  beträda  den  heliga  plats 
der  Troja  stod.  På  aftonen  vid  våra  toddyglas  spelte 
vi  tvenne  partier  schack,  med  de  nya  pjeser,  som  vår 
kapten  roat  sig  med  att  svarfva  under  resan , och  som 
han  gifvit  lika  rolig  fa^on  som  han  sjelf  är  rolig. 
Nov.  17. 

Vi  tänkte  bli  liggande  för  ankar  hela  dagen  och 
skulle  skrubba  sidan,  som  blifvit  mycket  smutsig  och 


101 


oren;  men  då  alla  våra  kamrater,  hvilka  lågo  i sam- 
ma bay  utanför  Grekiska  byn  Esnio,  gingo  till  se- 
gels, kunde  vi  ej  bli  do  enda  lata,  utan  hifvade  an- 
kar och  gåfvo  oss  ut  med  någorlunda  god  vind. 
Kommo  litet  i fäl  med  ett  Engelskt  baikskepp,  som 
vi  pratade  med;  men  genast  derpå  mojnade  vinden 
ut,  så  att  vi  åter  måste  låta  ankaret  gå  på  det  ström- 
men ej  skulle  sätta  oss  för  långt  ner.  Men  knappt 
hade  vi  fått  det  ned,  så  blåste  vinden  åter  upp  något 
friskare,  och  vi  "iny^o  åter  till  segels  samt  hunno  till 
Basikia  bay,  der  vi  slutligen  middagstiden  kastade 
ankar,  sedan  vi  med  allt  vårt  arbete  på  hela  dagen 
ej  hunnit  mer  än  kanske  någon  mil,  och  blifvit  de 
sista  af  hela  vårt  sällskap,  ehuru  vi  om  morgonen 
voro  de  första;  de  andra  höllo  allt  ännu  på  att  krångla 
sig  fram.  Så  snart  vi  ätit  middag  begåfvo  vi  oss  i 
land,  der  vi  på  stranden  träffade  en  hop  Engelska 
båtsmän  och  skeppspojkar  från  de  2 små  örlogsmän- 
nen,  som  lågo  för  ankar  i samma  bay,  och  nu  voro 
i land  för  att  släpa  vatten  och  slagta.  De  voro  myc- 
ket roliga  och  något  groggiga,  grälade  och  togo  tag 
med  hvarandra;  isynnerhet  var  det  löjligt  att  se  tvenne 
af  dem,  hvilka  i den  lilla  bäck,  som  här  flyter  ut  i 
viken,  brottades  och  häfde  hvarandra  omkull  i gyttjan. 
Här  var  en  hel  hop  Greker,  som  handlade  och  sålde 
kött  och  vin  åt  Engelsmännen.  De  voro  samlade  om- 
kring en  eld  och  det  hela  såg  ut  som  en  liten  mark- 
nad, högst  trefligt.  Oss  mötte  genast  en  Grek  med 
de  vanliga  frågorna:  h varifrån  vi  kommo  och  hvart  vi 
gingo  samt  om  vi  ville  handla  något,  lian,  liksom 


102 


de  andra  jag  såg  här,  voro  vackert  och  nobelt  folk 
med  stor  värdighet  och  urbanitet  i sitt  sätt  och  upp- 
förande. Men  som  de  dels  voro  något  dyra  här,  dels 
hade  ganska  litet,  beslöto  vi  att  gå  upp  till  byn  som 
ligger  ungefär  * Sv.  mil  från  denna  strand,  och  bör- 
jade vår  vandring  längs  den  lilla  bäcken,  som  äfven 
är  en  utgreuing  af  Scamander.  Marken  var  ganska 
våt  och  rikt  bevext  med  någon  sorts  högt  sträft  starr- 
gräs, och  det  regnade  temmeligen  starkt,  sä  att  fär- 
den väl  var  besvärlig;  men  nöjet  att  beträda  den  jord 
och  troligen  just  det  ställe  der  Grekerne  hade  sin 
flotta  uppdragen  och  der  striderna  stodo  mellan  dem 
och  Trojanerna  — dessutom  den  blomsterdoft,  som 
spred  sig  från  det  herrliga,  till  någon  del  ännu  grön- 
skande fältet,  kom  oss  att  glömma  alla  besvärlighe- 
ter. Slutligen  hittade  vi  en  liten  spång  öfver  bäcken, 
gingo  öfver  och  började  nu  stiga  upp  emot  höjderna, 
som  åt  alla  håll  omo-ifva  den  stora  slätten.  Här  träf- 

O 

fade  vi  en  ung  Grek,  som  hade  samma  väg  och  som 
vi  gåfvo  oss  i samtal  med,  hvilket  dock  gick  temme- 
ligen trögt,  emedan  han  förstod  ganska  litet  Italien- 
ska, som  här  tyckes  vara  det  mest  gängse  språket 
och  hvari  min  kapten  äfven  är  ganska  mäktig,  och 
jag  förgäfves  sökte  påminna  mig  några  Grekiska  ord. 
Plan  var  dock  en  munter  och  glad  gosse,  kanske  om 
18  år,  vacker  med  svartglänsande  ögon,  skrattade  så 
godt  när  vi  ej  forstodo  hvai'andra  och  var  högst 
treflig,  men  urban  och  fin  i alla  miner  och  rörelser, 
ehuru  simpelt  och  nästan  trasigt  klädd  med  tvenne 
små  halfsmutsiga  säckar  på  ryggen.  i följdes  nu 


103 


åt  uppåt  höjderna,  som  ännu  voro  gröna  och  vackra; 
men  vägarne  voro  af  regnet  blöta  och  slippriga  på 
den  leriga  marken.  Vi  gingo  förbi  en  liten  hytta  der 
några  små  smutsiga  Grekbarn  stodo  vid  dörren  allena, 
och  kommo  så  till  en  höjd,  der  vi  sågo  byn  leni  kiaj, 
dit  vi  ämnade  oss.  Första  byggningen  vi  sågo  var, 
liksom  alla  andra  här,  en  af  sten  uppförd  koja,  der 
en  gammal  qvinna  ropade  åt  oss:  ägg.  Vi  gingo  in 
och  började  köpslaga,  dä  en  man  kom  och  frågade 
på  Italienska  efter  vårt  patenta  d.  v.  s,  sundhetspass 
och  sade  att  vi  ej  fingo  gå  in  i byn  utan  quarantaine, 
om  vi  ej  hade  det  med  oss.  Men  huru  vi  pratade 
och  då  han  fick  höra  att  vi  skulle  handla  vin  och 
annat,  blidkades  hans  stränghet  och  han  bad  oss  följa 
siff,  så  skulle  han  låta  oss  smaka  det  som  vore  godt. 

0 7 O 

Vi  gingo  med  honom  till  hans  närbelägna  hus  och 
in  uti  källaren,  som  dock  ej  var  byggd  under  jor- 
den, utan  utgjorde  liksom  nedra  våningen  till  de 
egentliga  boningsrummen.  Han  begärde  ner  ett  ljus 
och  det  gafs  honom  uppifrån  genom  taket  en  liten 
lampa,  som  svagt  upplyste  hans  vinfat.  Här  prof- 
vades  nu  ur  en  vacker  glaskopp  vinet,  som  befanns 
godt  och  vi  köpte  en  stor  Damascener  flaska  full  föl- 
en Spansk  piaster.  Härunder  frågade  han  till  hvil- 
ken  nation  vi  hörde,  och  då  han  erfor  att  vi  voro 
Ryssar,  började  han  prisa  dem  högeligen  och  mente 
att  det  var  ett  godt  folk,  men  Turkarne  fördömde 
han  mycket  och  kallade  dem  diavoli  och  tycktes  hö- 
geligen uppbragt  pä  dem.  Han  skröt  med  att  i hela, 
den  stora  byn  ej  fanns  en  enda  Turk,  utan  blott  Greker. 


104 


Han  hade  ötVerluifvud  i allt  hvad  han  sade  och  gjor- 
de, i hela  sitt  väsende  och  utseende  ett  medfödt  be- 
hag och  en  finhet,  som  man  i norden  kanske  sällan 
finner  hos  den  bästa  gentleman.  Af  allt  hvad  han 
på  Grekiska  talte  med  en  gammal  gumma,  som  hjelpte 
honom  i källaren,  förstod  jag  intet,  men  när  han 
räknade  på  sitt  språk  tyckte  jag  mig  fullkomligen 
känna  igen  de  i skolan  inpräglade  Grekiska  cardina- 
lia,  ehuru  med  ett  litet  annorlunda  uttal.  För  öfriact 
sågo  alla  kärl  och  redskaper  fullkomligen  antika  ut, 
såsom  äfven  han  sjelf,  men  isynnerhet  en  ung  qvin- 
na,  kanske  hans  hustru;  oaktadt  det  häftigaste  regn 
stod  jag  och  betraktade  henne  utifrån,  der  hon  satt 
på  trappan  eller  ett  öfverbygdt  loft  och  arbetade  med 
någon  hussyssla.  Hon  förekom  mig  så  vacker  att  jag 
omöjligen  kunde  vända  ögonen  ifrån  henne,  kanske 
emedan  hon  var  den  första  vackra  Grekinna  jag  sett; 
mycket  nobel,  med  något  förnämt  i sitt  särdeles  re- 
gelbundna och  klassiska  ansigte,  ehuru  hennes  klä- 
dedrägt,  som  visserligen  var  lätt  och  smakfull,  dock 
ej  tycktes  visa  någon  bättre  börd.  Man  visade  oss 
öfverhufvud  mycken  artighet  och  välvilja;  jag  blef 
varmare  om  hjertat  och  särdeles  upprymd  såväl  af 
att  ha  varit  hos  Greker,  som  af  deras  vin,  hvaraf  vi 
vid  bortgången  drucko  några  glas  med  vår  värd. 
Under  hela  tiden  vi  varit  här  hade  det  fortfarande 
starkt  regnat  och  det  var  nästan  i tilltagande;  äfven 
hade  det  nu  blifvit  mörkt,  så  att  färden  tillbaka  till  båten 
var  högst  besvärlig  pä  de  slippriga  vägarne  och  i det 
mellan  buskarne  vexande  gräset  och  törnen.  ^ i träffade 


105 


åtskilliga  vallherdar  som  komino  hem  med  boskapen, 
bland  dem  en  gammal  gubbe  med  halfkort  svart  grått- 
blandadt  skägg,  hvilken  just  förekom  mig  lik  Odys- 
seus’  gamla  svinaherde.  Allt  var  här  så  magiskt  för- 
villande att  jag  tyckte  mig  vandra  bland  de  gamla 
fordna  Grekerna,  och  den  verkligen  utomordenligt 
besvärliga  gången,  genomblötta  som  vi  voro,  bekom 
mig  alldeles  intet.  Min  kapten  var  äfven  alldeles  i 
sitt  esse  och  med  en  jjojkes  hela  äfventyrslust  och 
glada  mod  vandrade  hau  främst  med  dugtiga  steg. 
Vi  kommo  om  bord  igen  omkring  kl.  7,  då  vi  spelte 
tvenne  partier  schack  samt  suto  och  groggade  senare 
än  vanligt,  dock  ej  för  mycket. 

Nov.  18. 

Sedan  vi  ätit  frukost  och  putsat  oss  litet,  foro 
vi  om  bord  på  den  Engelska  korvetten  för  att  göra 
bekantskap  der.  Kort  derpå  kom  om  bord  till  oss 
den  Engelska  läkaren  derifrån,  tillika  med  en  ung 
midshipsman,  och  voro  en  liten  stund  hos  oss.  De 
voro  högst  trefliga  och  hyggliga,  ehuru  på  annat  sätt 
än  Fransmän  och  Greker  och  andra  sydlänningar;  hos 
dem  fick  man  rätt  se  att  äfven  nordbon  kan  ha  sin 
egen  hygglighet,  utan  att  som  Svensken  bli  en  apa 
af  Fransosen.  De  hade  knappt  hunnit  lemna  vår  brigg, 
så  blåste  småningom  och  sakta  upp  en  sydlig  vind, 
som  tycktes  mer  och  mer  vilja  dra  sig  mot  vester. 
Vi  började  lätta  vårt  ankare  och  seglade  af,  lemnafide 
sålunda  denna  plats,  hvilken  jag  just  i dag  tänkte 
genomströfva  för  att  komma  till  den  slätt  der  Troja 
fordom  stått  vid  Simois  bölja.  Vi  närmade  oss,  un- 


106 


der  en  småningom  alltmer  tilltagande  frisk  förlig  kiiltje, 
det  farliga  och  med  en  sandbank  utskjutande  Cap 
Janitsjari  ant.  Sigaeum,  och  voro  en  gäng  på  4 fam- 
nars vatten,  men  seglade  lyckligt  förbi  hela  den  flotta, 
som  i går  varit  flitigare  än  vi  att  krångla  sig  fram 
ända  hit,  der  de  kastat  ankar.  Vi  gingo  in  i Dar- 
danellerna  förbi  de  båda  fästningar  som  på  ömse  si- 
dor försvara  inloppet,  sträfvade  fram  och  vunno  slut- 
ligen öfver  den  mycket  starka  strömmen  med  den  nu 
temrneligen  styfva  vinden.  Vädret  var  särdeles  fult, 
häftiga  byar  med  regn  och  tjocka,  så  att  landet  ej 
kunde  synas  så  väl ; men  så  mycket  man  kunde  skönja 
var  det,  såsom  allmänt  bekant,  herrligt  och  vackert. 
Vi  passerade  kort  efter  middagen  Dardanellerna  och 
dess  fästningar,  derifrån  jag  för  första  gången  hörde 
en  muazzin  ropa;  han  skrek  fult  och  gällt,  nästan  som 
en  tjutande  hund  frän  sin  höga  minaret,  och  jag  kun- 
de nu  icke  finna  något  vackert  deri.  Vi  seglade  ännu 
ett  stycke,  men  ehuru  vinden  var  god  fann  vår  kapten, 
liksom  alla  andra  i vårt  sällskap,  för  godt  att  kasta 
ankar  utanför  Abydos,  der  åter  på  ömse  sidor  finnas 
fästningar.  Här  skulle  det  ha  varit  som  Xerxes  byggde 
sin  bro.  Väl  förekom  mig  sundet  smalare  lägre  ned 
vid  Dardanell-fästningarne,  men  der  är  strömmen  för- 
skräckligt stark  och  starkare  än  annorstädes  i sun- 
det,  så  att  Xerxes  kanske  derföre  föredrog  denna  plats 
mellan  Sestos  och  Abydos.  Vid  högra  Dardanell- 
fästningen  Kilid  Bahr  blefvo  vi  anprejade  af  en  båt 
Turkar,  bland  hvilka  en  ganska  vigtigt  frågade  kap- 
tens och  fartygets  namn,  hvarifrån  och  hvart.  Sedan 


107 


vi  fått  ankar  i botten,  foro  vi  i land  för  att  se  om 
vi  kunde  få  något  att  köpa,  och  lade  an  vid  en  vac- 
ker stenbrygga  under  ett  hus  som  såg  ganska  pryd- 
ligt ut.  Här  var  en  stor  vattenbassin  af  marmor,  dit 
vattnet  flöt  från  en  ofvanom  stående  brunn  öfver  en 
mindre  marmorbassin,  dit  man  åter  tappade  vattnet 
från  trenne  kranar,  anbragta  i väggen  af  en,  som  mig 
tycktes,  moské.  Ofvanför  var  en  Turkisk  inscription 
i gyllene  bokstäfver,  innehållande,  såsom  jag  i bråd- 
skan tyckte,  namnet  på  den  hvilken  anlaggt  fontänen, 
jemte  några  verser  öfver  källan.  Här  voro  åtskilliga 
Greker  som  tappade  vatten  och  en  Grek  kom  bäran- 
de en  korg  med  friska  frukter,  apelsiner  och  omogna 
alldeles  gröna  citroner.  Vi  köpte  häraf  till  3 para  styc- 
ket en  stor  hop,  och  den  apelsin  jag  genast  åt  var 
ovanligt  god  och  frisk,  ehuru  ej  rätt  söt.  Bland  an- 
dra var  här  äfven  en  ung  vacker  Turkisk  effendi. 
Men  här  var  för  öfrigt  ingenting  att  få,  ehuru  vi  en- 
träget frågade  efter  isynnerhet  någon  sorts  kött,  än 
på  Italienska,  än  på  Turkiska.  Nu  spatserade  vi  upp- 
för stentrappan,  som  ledde  till  gården  vid  det  hus 
hvarunder  vi  stodo,  och  kommo  upp  på  en  vacker 
gård  der  allehanda  stora  trän  stodo,  tittade  oss  om- 
kring och  gingo  slutligen  in  i huset,  der  timmermän 
voro  sysselsatta  med  att  göra  några  reparationer;  de 
sågade  och  hyflade  cypressplankor,  som  spridde  en 
alldeles  herrlig  vällukt  rundtomkring.  Vi  vandrade  i 
rummen,  som  voro  vackra  och  rikt  möblerade,  samt 
höllo  redan  på  att  komma  in  i harem,  då  till  vår 
olycka  en  af  timmermännen  märkte  hvartåt  vi  syftade 


108 


och  mycket  höfligt  lät  oss  veta  att  det  ej  var  tillå- 
tet gå  der  in.  Nu  kom  sjelfva  värden  och  herren 
i huset  till  oss  i den  sal  der  vi  voro.  Han  var  en 
gammal  man  med  nästan  snöhvitt  skägg,  var  högst 
vänlig  emot  oss  och  tog  med  särdeles  nöje  en  pris 
snus  ur  min  dosa;  men  bjöd  oss  genast  tillbaka  en 
från  sin,  som  han  tog  fram,  först  mycket  varsamt 
öppnande  locket  till  foderalet  af  läder  och  sedan  loc- 
ket till  sjelfva  dosan,  som  var  af  guld.  Härunder 
hade  äfven  tvenne  unga  män,  säkert  hans  söner,  kom- 
mit till,  så  att  vi  voro  ett  stort  sällskap  här,  som 
roade  oss  mycket  ät  huru  jag  tåtade  till  Turkiskan. 
\i  snusade  flitigt  och  voro  glada  å ömse  sidor,  han 
frågade  af  hvad  nation  vi  voro,  observerade  mycket 
och  pratade  mycket  om  mitt  skägg,  som  jag  ej  rätt 
förstod,  men  jag  tror  de  togo  mig  för  en  Rysk  munk. 
När  vi  slutligen  gingo  bort  togs  afsked  med  största 
hjertlighet  och  välmenande,  med  de  vanliga  österländ- 
ska complimenterna.  Det  hela  var  mig  högst  intres- 
sant. Sedermera  spatserade  vi  ännu  förbi  harems  fön- 
ster, men  sågo  ingen  qvinna,  utom  en  Negrinna  som 
bar  vatten  dit  upp.  Derofvanföre  på  backen  var  en 
liten  begrafningsplats,  som  vi  besågo.  Grafstenarne 
voro  alla  af  marmor  i form  af  ett  menniskohufvud, 
omlindadt  af  en  turban.  Men  ansigtet  var  ej  utarbe- 
tadt,  utan  hufvudsaken  tycktes  vara.  turbanen.  Detta 
hufvud  var  stäldt  på  en  af  lång,  nästan  rectangelfor- 
mig  marmorskifva,  på  baksidan  af  hvilken  grafskrif- 
ten  var  ritad  med  utåtstående,  ej  ingraverade  bokstäf- 
ver.  Arbetet  var  öfverhufvud  verkligen  väl  gjordt, 


109 


så  väl  hufvudet  ocli  isynnerhet  turbanen  som  ock 
sjelfva  inskriften.  Så  mycket  jag  hade  tid  att  se, 
voro  här  kapodaner  begrafna.  Oändligen  belåten  med 
detta  första  besök  hos  en  Turk,  begåfvo  vi  oss  nu 
om  bord  och  spelte  ännu  ett  parti  schack  vid  vårt 
grog-glas.  Allt  flere  fartyg  hade  undertiden  samlat 
sig,  så  att  vi  nu  lågo  helt  nära  hvarandra  en  stor 
flotta  af  alla  möjliga  nationer;  äfven  ett  Turkiskt  skepp 
och  en  briffff,  som  sågo  o-anska  vackra  ut.  Och  dock 
hade  en  stor  del  fartyg  varit  tvungna  att  stadna  ne- 
danför Dardanellerna,  emedan  den  aftagande  vinden 
ej  orkade  föra  dem  genom  den  starka  strömmen.  Vi 
hade  just  börjat  tänka  på  att  gå  till  sängs  om  afto- 
nen och  sofva  vår  natt  i fred  på  vår  goda  ankarplats, 
då  vinden  började  tilltaga  allt  mer  och  mer  med  byar 
och  blixt.  Den  tilltog  ytterligare  och  vexte  till  en 
ordentlig  storm,  så  att  vi  voro  tvungna  låta  styrbords- 
ankaret  gå  och  längre  fram  på  morgonen  taga  ner  bram- 
råstängerna.  Natten  blef  sålunda  högst  orolig. 

(Ur  hr  ef  från  Alexandria)  *'). 

Den  23  okt.  gåfvo  vi  oss  ut  från  Marseille  i det 
vackraste  väder  med  svag  vind,  kommo  lyckligen  ut 
från  den  trånga  hamnen  in  på  det  älskliga,  azurblåa 
Medelhafvet  under  en  lika  azurblå  himmel,  och  af- 
lägsnade  oss  småningom  från  Frankrikes  tornlikt  sig 
höjande  klippsträndei',  tills  vi  den  27  på  långt  afstånd 
sågo  Sardiniens  höga  land.  Den  28  om  morgonen 

*)  Detta  bref  är  förut  tryckt  i Helsingfors  Tidningar  1844 
N:o  15,  17. 


110 


varseblefs  långt  för-ut  vid  horisonten  en  kägelfonnig 
molnstod;  det  var  Etna.  Småningom  började  nu  äf- 
ven  andra  dylika  spetsar  synas  från  Sicilien,  men  det 
räckte  hela  dagen  att  segla  på  dem,  och  när  solen 
gick  ned,  tycktes  de  vara  föga  närmare.  Nu  om 
natten  gick  vinden  om  och  en  frisk  Sirocco  (SO)  med 
något  fuktig  och  qvaf  luft  blåste  oss  tvärt  in  öfver 
förstäfven,  samt  tvang  oss  lägga  bogen  mot  vinden 
och  lofvera.  En  hel  vecka  kryssade  vi  nu  emellan 
Sicilien  och  Malta  med  temmeligen  styf  Sirocco.  Här- 
under passerade  vi  Girgenti,  hvilket,  så  mycket  jag 
från  hafvet  kunde  se  genom  vår  kikare,  tycktes  ha 
föga  qvar  af  sin  fordna  storhet  och  sina  200,000  in- 
nevånare, som  det  skall  hafva  räknat  under  Romarnes 
tid.  Nu  säges  staden  i stället  vara  uppfylld  af  mun- 
kar och  prester;  kanske  deras  helighet  ersätter  anta- 
let och  idogheten.  Vidare  seglade  vi  förbi  Palma, 
som  från  den  sluttande  höjd,  h varpå  det  är  bygdt, 
skall  öfverskåda  den  vackraste  och  fruktbaraste  del 
af  hela  ön.  Nu  var  hela  landet  af  den  långa  som- 
martorkan förbrändt,  så  att  de  annars  rikt  grönskan- 
de stränderna  förekommo  kala  och  liksom  höljda  i 
grå  aska.  Dessa  stränder  äro  här,  liksom  på  Malta, 
höga,  nästan  lodrätt  uedstiipande  i vattnet,  hvilket 
på  somliga  ställen  så  har  frätit  deras  grund,  att  de 
bilda  nästan  en  spetsig  vinkel  mot  hafsytan.  Öfver- 
hufvud  saknas  här,  liksom  längre  fram  i arki2)elagen , 
skog  och  egentliga  berg.  Här  och  der  bemärkas  i 
dälderna  korta  rader  af  trän,  ingenstädes  skog,  ej 
heller  granit. 


111 


Efter  en  veckas  möda  hade  vi  ändtligen  arbetat 
oss  fullt  i nord  om  Alicata  på  Sicilien.  Tiden  hade 
derimder  blifvit  mig  oändligen  lång,  om  jag  ej  haft 
ett  så  godt  och  trefligt  sällskap  i min  kapten  Wik- 
lund,  förande  briggen  Äctive  från  Gamlakarlaby.  Un- 
der hela  denna  vecka  hade  vi  oupphörligt  stått  vid 
relingen  och  ”kejkat”  (kaptenens  vanliga  ord)  på  vä- 
derlek, stjernor,  moln  och  vexande  måne,  och  otaliga 
gånger  hade  han,  en  stor  väderprofet  som  alla  hans 
gelikar,  spått  förändring  i väderleken  och  naturligtvis 
god  vind,  men  intet  ville  hjelpa.  Siroccon  blef  oför- 
ändradt  stående  med  solsken  och  vackert  väder,  så 
att  min  kapten  slutligen  stannade  vid  den  gamla  sat- 
sen; ”att  östanvind  och  käringträta  slutas  sällan  utan 
väta,”  Regn  föll  verkligen  och  redan  hade  molnen 
flere  dagar  gått  för  SV,  men  intet  förmådde  qväfva 
den  envisa  Siroccon. 

Den  3 nov.  då  vi  om  natten  hade  pejlat  fyren  i 
Valetta  och  voro,  liksom  fordom  Eneas,  ehuru  på  an- 
nat sätt,  vix  e conspectu  Siculae,  kom  kort  efter  mid- 
natten en  häftig  stormby  med  regn.  Vaknad  af  stor- 
mens buller  och  oväsendet  på  däck,  klädde  jag  mig 
och  gick  upp.  Allt  var  insvept  i det  tjockaste  mör- 
ker, sä  att  man  ej  kunde  se  något  annat  än  de  silf- 
verblankt  glänsande  vågorna,  hvilka,  brutna  mot  stäf- 
ven,  vräkte  sina  höga  toppar  i lä  om  oss  och  rundt 
kring  vår  brigg,  likt  ett  bälte  af  gnistrande  diaman- 
ter. Nu  slog  en  blixt  från  svarta  moln  och  upplyste 
med  ett  blankt  sken  den  blåa,  upproriska  hafsytan 
och  vår  brigg,  af  hvars  alla  segel  nu  blott  tvenne 


112 


voro  utspända  och  äfven  dessa  retvade.  I taklet  klef 
folket,  hunden  smög  sig  med  instinktlikt  förtroende 
till  kapten  vid  rodret,  tuppen  galade  gällt  sin  mor- 
gon väckt,  åskan  knallade  högt,  men  högre  än  den 
dånade  stormbyn,  som  föll  in  på  oss  från  sidan  med 
häftigt  störtregn,  och  öfver  allt  detta  oljud  hördes 
kaptenens:  ”giga  stormärsseglet  der!”  upprepadt  af 
styrmannen  och  folket  med  samma:  ”giga  stormärs- 
seglet der.”  Emellertid  drog  sig  vinden  småningom 
åt  söder  och  kom  under  sista  stormbyn  från  full  SV 
samt  förde  oss  med  9 knops  fart,  ehuru  vi  hade  blott 
ett  segel  uppe.  Men  det  räckte  ej  länge;  inom  tvenne 
timmar  var  stormen  förbi  och  himmeln  klar.  Det 
hela  hade  just  ej  något  förskräckande,  stormen  var 
ej  af  de  mest  rasande,  och  vår  kapten,  säkert  en  af 
hemlandets  dugligaste  sjömän,  hade  redan  om  aftonen 
låtit  berga  de  gröfsta  seglen.  Mig  förekom  alltsam- 
man  likt  vreden  af  en  uppbrusande  blåögd  mö,  och 
Medelhafvet  förekom  mig  så  älskeligt,  att  jag  knappt 
tror  mig  kunna  frukta  dess  värsta  raseri,  ehuru  min 
kapten,  som  redan  12  gånger  färdats  öfver  till  Odes- 
sa, säger  det  stundom  vara  nog  ruskigt. 

På  den  storiuiga  natten  följde  en  klar  och  vacker 
daar  med  rensad  luft;  dock  stodo  ännu  moln  i öster 
och  bakom  dem  spelade  på  en  läng  sträcka  åt  nor- 
den flygande  ljungeldar,  som  ögonblickligen  belyste 
de  i tusende  färger  skiftande  skyarne  — ett  herrligt 
skuggspel  i skymningen,  som  blott  svagt  upplystes 
af  den  framskymtande  månen.  I det  mildaste  som- 
marväder sträckte  vi  nu  rakt  fram  öfver  hafvet  och 


113 


varseblefvo  den  8 nov.  lånst  förut  en  udde  af  Grek- 
land,  mot  hvilken  det  räckte  att  segla  hela  dagen. 
Det  var  ön  Sapienza,  och  längre  mot  öster  syntes  de 
snöbetäckta  topparne  af  Matapan.  Det  blef  mig  varmt 
om  hjertat;  nu  låg  vishetens  land  omhöljdt  af  tjockt 
mörker  och  oklar  luft,  men  klart  lyste  dess  höga 
toppar  öfver  molnen,  som  laggt  sig  på  dem.  Samma 
natt  syntes  en  månregnbåge. 

Här  kryssade  vi  åter  af  och  an,  för  att  ligga  öf- 
ver Matapan,  och  först  den  11  passerade  vi  i'erigo- 
kanalen,  sedan  vi  hela  dagen  gjort  slag  derutanför 
och  jag  haft  nöjet  betrakta  Afrodites  fordna  hem,  det 
gamla  Cythera^  den  sköna  Helenas  födelseort.  Intet 
spår  syntes  här  numera  af  kcärlekens  och  skönhetens 
hem;  det  förekom  mig  kallt  och  torrt,  utan  skog  och 
grönska,  och  turturdufvo-lunderna  längre  in  i det  låga 
landet  kunde  jag  ej  se.  Cytherea  var  oss  huld  och 
sände  en  frisk  kultje,  som  förde  oss  genom  sundet; 
kort  derefter  skrämde  hon  oss  med  tvenne  vattenpe- 
lare, som  höjde  sig  emot  oss,  men  vi  undgingo  dem 
lyckligt,  liksom  en  gång  förr  vid  Sicilien.  Hela  natten 
lågo  vi  under  stiltje,  regn,  åska  och  blixt  utanför 
Cythera.  Hittills  under  hela  resan  hade  min  enda  lecture 
varit  den  i Muhamedanernas  tanke  i vishet  outtömliga, 
och  alldrig  nog  studerade  Koran.  Nu,  sedan  vi  fått 
Grekland  i sigte,  ville  den  ej  mera  smaka,  och  jag  kän- 
de här  en  innerlig  lust  att  läsa  Homerus.  Då  jag  nu  ej 
hade  honom  till  hands,  tog  jag  fram  Virgilius,  som  jag 
i sista  stunden  köpt  i Marseille,  och  tyckte  mig  all- 
drig förr  ha  läst  honom  med  så  stort  nöje  som  nu. 

G.  A.  Wallins  rc.se-aiit.  H.  I.  it 


114 


Den  12  nov.  passerade  vi  några,  mest  obebodda 
öar,  såsom  Kaimene  och  Falconera^  samt  slogo  slag 
åt  Anti  Milo  och  den  ögrupp  som  ligger  deromkring. 
I varm  sommarluft  hade  vi  följande  dagen  framskri- 
dit till  Hyclra,  emellan  en  stor  flock  af  öar,  såsom 
Serpho,  Thermia,  Zea  m.  fl.  till  höger,  och  till  ven- 
ster  sköt  fasta  landet  med  oändlio-t  månsra  uddar  ut  i 
Myrtoshafvet.  Middagstiden  kommo  vi  upp  mot  Cap 
Colonna,  de  gamles  Sunium.  Här  stå  ännu  16  stora 
pelare  af  ett  gammalt  Minervatempel.  Mot  aftonen 
kommo  vi  in  i sundet  vid  Zea  och  betraktade  den 
hvitglänsande  stad,  som  der  amfitheatraliskt  reser  sig  på 
en  sluttande  höjd.  I den  vackraste  sydländska  afton 
gick  solen  ned  öfver  ruinerna  af  Vishetens  tempel. 
På  östra  kusten  af  Zea  skola  finnas  lemningar  af  ett 
gammalt  Neptunstempel.  Öfver  hafvet,  öfver  hela 
naturen  låg  ett  klassiskt  lugn,  en  älsklighet,  som  vid 
tanken  på  Schillers  ”Die  Götter  Griechenlands”  nä- 
stan kom  mig  att  sörja  öfver  de  gamla  gudarnes  fallna 
välde.  Alldrig  tyckte  jag  mig  ha  så  väl  förstått  Vir- 
gilii:  ”mmma  placidum  caput  extulit  undaA  Här  i 
detta  haf  var  rätta  platsen  för  Greklands  glada  och 
milda  gudar,  här  kunde  inga  hiskliga  nordiska  hafs- 
troll  trifvas,  blott  tusentals  tumlare  vältrade  sig  mun- 
tert på  den  spegelblanka  ytan.  Efter  en  stund  af  det 
mest  klassiska  lugn  skickade  oss  den  gamla  liafsgu- 
den  en  liten  kultje,  som  förde  oss  till  den  invid  Eu- 
boea  liggande  klippan  Karysto,  der  stiltje  åter  in- 
träffade, och  der  jag  ännu  långt  efter  midnatten  be- 
traktade mina  nordiska  stjernor.  Stora  björn  ocli  Pol- 


115 


stjernnn,  hvilka  under  Sicilien  gömt  sig  längst  ned  i 
horizonten,  men  åter  började  stiga.  Sä  vacker  denna 
sydliga  natthimmel  var,  fann  jag  i den  ej  det  genom- 
skinliga och  etheriska,  som  utmärker  våra  vinter- 
nätter, ej  heller  i stjernorna  den  blick  som  hos  oss. 

Följande  dagen  förde  oss  en  styf  SO  förbi  Mi- 
tylene  upp  till  Tenedos,  der  vi  åter  för  motvind  och 
stiltje  måste  ankra  i Basikia  bay,  derifrån  man  njuter 
af  kanske  den  mest  klassiska  utsigt  i verlden.  Akter 
om  oss  hade  vi  den  stora  slätt,  på  hvilken  Grekerna 
under  Trojanska  kriget  uppdrogo  sina  fartyg  och  upp- 
sloffo  sina  tält.  Denna  mot  stranden  sluttande  slätt 
begränsas  af  en  lång  bergsträcka,  deri  Ida  reser  sig 
högst.  Nedanför  detta  berg  låg  fordom  Troja.  Sö- 
derut sträcker  siaf  stranden  förbi  Ålexandria  Troas 

O 

och  norrut  till  redden  Sigaeum,  medan  på  ena  sidan 
om  viken  en  liten  bäcklik  bigren  af  Scamander  och 
Simois  flyter  ut  i hafvet.  För-ut  hade  vi  Tenedos, 
notissima  farna  insula^  äfven  nu  för  sitt  vin  den  mest 
berömda  af  Arkipelagens  öar.  Deröfver  syntes  det 
låga  Lemnos ^ och  öfver  detta  det  väldiga,  hela  ut- 
sigten  dominerande  berget  Athos^  samt  till  venster 
inloppet  till  Dardanellerna,  med  fästningarne  på  ömse 
sidor  och  ön  Imhros.  Hvem  skulle  ej  vid  anblicken 
af  alla  dessa  ställen  erinra  sig  Ilector  och  Achilles, 
Eneas  och  Odysseus,  trädhästen,  det  gyllene  skinnet 
och  annat  mera  från  den  klassiska  förnåldern.^  Och 
hveni,  som  läst  Homeius  eller  Virgilius,  skulle  här- 
vid förblifva  kall.^ 


116 


Emellertid  gjorde  min  kapten  och  jag,  jeinte  4 
af  besättningen,  en  vandring  upp  till  en  Grekisk  by, 
benämnd  Jeni  Kiaj,  som  ligger  norrut  åt  udden  Si- 
gaeum.  Vi  vandrade  öfver  den  Trojanska  slätten  längs 
den  lilla  bäcken;  men  vädret  var  fult,  marken  blöt 
af  regn  och  timman  på  dagen  så  sen,  att  vi  beslöto 
spara  besöket  på  locus  ubi  Troja  fuit  till  följande  da- 
gen. I byn,  som  var  stor,  men  usel,  handlade  min 
kapten  ett  ypperligt  Tenedos  vin  för  omkring  30  kop. 
B.  A.  stopet.  Folket  hade  ett  vackert  utseende  oeh 
nobel  Grekisk  hållning.  På  den  slippriga  och  vill- 
samma  återfärden  i skymningen  träffade  vi  gamla  vör- 
diga  Grekgubbar,  som  kommo  hem  med  sina  vall- 
hjordar, och  tyckte  jag  mig  i flere  af  dem  se  Odys- 
seus  gamla  svinaherde.  Dagen  derpå  gjorde  vi  ett 
kort  besök  ombord  på  en  nära  liggande  Engelsk  ör- 
logsman  och  emottogos  ganska  väl;  men  derunder 
blåste  det  upp  god  vind,  hvarföre  vi  genast  måste 
återvända  till  briggen  och  hissa  segel,  samt  försaka 
hela  Trojafärden. 

Nu  seglade  vi  in  genom  Dardanellernas  sund  och 
kastade  till  natten  ankar  vid  det  fordna  Abydos.  Här 
nedanom  mellan  Sestos  och  Abydos  skall  Xerxes  hafva 
slagit  sin  brygga  öfver  sundet,  kanske  för  det  ström- 
draget der  var  mindre  starkt.  Då  det  ännu  ej  var 
långt  lidet  på  aftonen,  foro  vi  i land  och  råkade  kom- 
ma till  en,  som  det  tycktes,  förnäm  Turks  hus,  der 
timmermän  höllo  på  att  reparera  något  i rummen. 
När  ingen  hindrade  oss,  gingo  vi  oförskräckt  omkring 
öfverallt  och  höllo  redan  på  att  komma  in  i harem, 


117 


då  en  Turk  motade  oss  och  i stället  bjöd  oss  in  i ett 
rum,  der  man  slöjdade  cypressplankor,  som  spridde 
den  angenämaste  vällukt  rundtomkring.  Rummen  voro 
vackra  och  rikt  möblerade  i orientalisk  smak  med  di- 
vaner  och  mattor.  Under  det  vi  gingo  här  omkring, 
kom  en  gammal  ärevördig  man  med  långt  hvitt  skägg 
vänligt  ut  emot  oss,  frågade  om  vår  nation,  om  mitt 
skägg  &c,,  dervid  vi  å båda  sidor  hade  tillfälle  att 
skratta  åt  min  bråkade  och  tilltåtade  Turkiska.  Jag 
behöfde  sannerligen  en  ”prise  de  contenance”  och  bjöd 
äfven  åt  gubben,  hvilken  ej  heller  var  sen  att  ta  fram 
sin  dosa,  som  var  af  guld  och  väl  förvarad  i ett  lä- 
der-foderal.  Vi  snusade,  pratade  Turkiska,  skrattade 
och  skildes  slutligen,  under  gubbeas  orientaliska  höf- 
lighetsbetygelser,  högst  nöjda  å ömse  sidor,  särdeles 
jag,  som  nu  för  första  gången  besökte  en  musulman 
och  blef  så  vänligt  bemött. 

Följande  morgon  lyftade  vi  ankar  och  seglade 
förbi  det  för  sitt  sköna  läge  i alla  tider  beprisade 
Lampsacus  och  GalUpoU  ut  i Marmora  sjön,  fingo  åter 
motvind  och  fällde  den  20  ankar  bakom  Marmora  ön 
i en  hamn  utanför  den  lilla  men  väl  odlade  byn  Kou- 
talai.  Vädret  var  ruskigt  och  på  den  höga  öns  top- 
par låg  snö.  Här  lågo  vi  3 dagar,  hvarunder  vi  som 
oftast  voro  uppe  i byn  och  handlade  åt  oss  för  om- 
kring 13  kop.  B.  A.  stopet  lika  godt  vin,  som  det  vi 
på  hemorten  betala  med  4 rub.  buteljen.  I hela  byn 
bo  endast  Greker  och  de  tycktes  göra  sig  en  ära  af 
att  ingen  Turk  fanns  der.  Oss  såsom  Ryssar  emot- 
togo  de  särdeles  väl  och  kunde  ej  nog  prisa  denna 


118 


nation.  Man  torde  fråga,  hvad  språk  vi  talade  med 
dem?  Skulle  man  tro  det?  här  fiinnos  inåiifra  som  te- 
lade  Ryska,  men  de  flesta  kunde  Italienska,  i hvilket 
språk,  liksom  i Engelskan  och  Spanskan,  min  kapten 
var  fullkomligen  hemmastadd.  Jag  måste  tillstå  att 
Grekiskan  — hvaraf  jag  ej  förstod  mer  än  de  i sko- 
lan inpluggade  orden,  som  voro  sig  temligen  lika  — 
i mina  öron  klingade  fult  och  alldeles  ej  som  jag  väntat. 

Ändtligen  den  25  om  morgonen  lågo  vi  nära  utan- 
för sultanens  stad.  Anblicken  af  den  är  verldsbe- 
römd;  jag  vill  ej  försöka  att  beskrifva  dess  intryck, 
det  var  något  så  olikt  allt  hvad  jag  hittills  erfarit. 
Det  var  något  så  eget  i anblicken  af  dessa  hundra- 
detals  smidiga  minareter,  från  hvilka  nu  i morgon- 
gryningen muezzinerna  ropade  folket  till  bön,  och 
hvilka  från  höjden  af  den  amfitheatraliskt  byggda  sta- 
den skådade  ned  öfver  tvenne  verldsdelar.  Meii  ju 
närmare  vi  kommo  de  förfallna,  nu  nästan  ramlande 
murarne,  här  och  der  med  spår  efter  Grekisk  konst 
och  rikedom,  smutshögariie  vid  alla  stadens  portar 
samt  de  usla  kojor,  hvaraf  den  stora  staden  består, 
desto  mer  förlorade  sig  det  ”mahlerische”  intrycket 
af  dess  anblick  i fjerran.  Men  jag  vill  och  måste 
spara  beskrifiiingen  på  hvad  jag  sett  i Konstantinopcl 
till  ett  annat  bref. 

Dagb.  Nov.  19. 

Bittida  om  morgonen  drucko  vi  kaffe  och  börja- 
de sedan  hifva  våra  båda  ankaren,  som  under  det  allt 
fortfarande  starka  vädret  var  ett  tungt  och  svårt  ar- 


119 


bete,  li varvid  ätVen  jag  uiödade  ut  mig  alldeles.  Efter 
långt  arbete  och  sedan  vi  en  gång  till  ocli  med  misslyc- 
kats, då  vi  skulle  till  segels,  kommo  vi  dock  slutligen 
lyckligt  ut  förbi  fästuingarne  vid  Abydos,  genom  det 
trånga  strömhålet,  och  seglade  framåt  med  den  ypper- 
sta SV  vind,  men  i anseende  till  de  starka  byarne 
med  små  segel,  passerade  Lampsacos,  hvars  läge  tyck- 
tes vara  utomordentligt  vackert,  och  den  betydligare 
staden  Galipoli  gent  emot  på  Europeiska  sidan.  Men 
äfven  i dag  var  luften  så  disig  och  tjock  att  jag  ej 
kunde  se  stort  af  de  herrliga  stränderna.  Nu  började 
vinden  småningom  mojna  ut,  dock  gingo  vi  allt  med 
temmeligen  god  fart  in  åt  Marmora-sjön.  Så  hade 
jag  nu  fått  göra  den  länge  efterlängtade  färden  ge- 
nom Dardanellerna,  säkert  den  skönaste  passage  man 
i verlden  kan  göra.  Stränderna,  ehuru  numera  på 
denna  årstid  ej  spridande  den  doftande  blomsterånga, 
som  resande  och  min  kapten  så  mycket  prisat,  voro 
ännu  gröna  och  vackra  med  de  herrligaste  bäckgenom- 
jflutna  dälder  mellan  mildt  sluttande  höjder,  bekrönta 
här  och  der,  ehuru  ej  så  mycket  jag  skulle  önskat, 
af  trän,  bland  hvilka  isynnerhet  cypresserna  mest  be- 
haga mig  — inskjutande  smalare  vikar  och  mera  öppna 
bayer  — fästningar,  städer,  byar,  uppodlade  och  ändå 
mera  ouppodlade  fält  — till  allt  detta  en  oändlig  mängd 
af  alla  möjliga  sorts  fartyg,  från  de  största  skepp  och 
örloffsmän  till  de  minsta  nätta  Grek-  och  Turk-båtar- 
ne,  som  gå  på  sundets  mörkblåa  vatten.  Detta  sam- 
manlagdt  ger  en  mångfald  och  ett  sceneri,  hvars  like 
man  säkert  ingen  annorstädes  har.  Mig  var  väder- 


120 


leken  ogyiisam,  i tliy  att  luften  nästan  alltid  var  tjock 
och  mörk,  dock  tyckte  jag  detta  vara  det  skönaste 
jag  sett,  ehuru  i smånätthet  och  landtligt  behag  nä- 
stan ej  att  jemföras  med  Seinens  stränder.  När  vi 
kommit  ett  stycke  in  på  Marmora  hafvet  började  vår 
goda  vind  alltmera  mojna  ut  och  förlora  sig  i regn, 
tills  slutligen  kl.  omkring  7 på  aftonen  en  NV  kultje 
kom  med  en  regnby  och  drog  sig  sedan  allt  nordli- 
gare och  slutligen  till  NO,  så  att  vi  åter  måste  i den 
tjockmörkaste  natt  under  starka  regnskurar  börja  med 
vår  gamla  kryssning,  som  med  små  segel  under  allt 
fortfarande  styf  vind  fortsattes  hela  natten  mellan 
Marmora  ön  och  den  motsatta  nordliga  stranden.  Som 
der  ej  var  stort  rum  och  man  efter  hvart  4:e  glas 
måste  vända,  var  ej  mycken  fred  i kajutan. 

Nov.  20. 

Om  morgonen  voro  vi  på  samma  ställe  som  af- 
tonen förut,  om  ej  liten  mån  lägre.  Vinden  var  myc- 
ket styf,  med  regnbyar,  ett  säi-deles  kallt  och  ruskigt 
väder,  så  att  jag  ingen  lust  hade  att  vara  på  däck, 
utan  svepte  täcket  omkring  mig  i min  säng  och  låg 
der.  Vi  slogo  några  slag,  men  i anseende  till  den 
starka  blåsten,  som  tvang  oss  att  föra  mycket  små 
segel,  och  den  starka  motströmmen,  kommo  vi  mera 
tillbaka  än  fram  och  kaptenen  fann  således  för  godt  att 
söka  hamn,  såsom  före  oss  alla  de  andra  af  vårt  säll- 
skap gjort;  han  länsade  ner  under  Marmora,  men 
blef  mycket  häpen  att  ej  finna  någon  af  de  andra  der, 
såsom  han  hade  väntat.  Denna  ö är  ett  högt  land 
med  brant  och  skrofligt  i vattnet  nedstupande  berg, 


121 


som  till  största  delen  lära  bestå  af  marmor.  Också 
tycktes  de  mig  ha  en  gråhvit  färg  genom  den  tjocka 
disiga  luft,  som  isynnerhet  vid  vår  förbifart  lade  sig 
med  en  häftig  regnby  deröfver.  Byn  tycktes  ej  vara 
särdeles  stor.  Nu  tvekade  kaptenen  mycket  och  var 
ganska  villrådig,  ville  redan  gå  till  Gallipoli  och  skic- 
kade utkik  i masten,  då  slutligen  styrmannen  vars- 
nade de  andra  seglarena  ett  stycke  härifrån,  liggande 
för  ankar  vid  en  annan  ö sydvart.  Dit  länsade  vi 
nu  af  genom  en  trång  och  svår  passage  mellan  öarne 
Koutalai  och  Rabi,  der  vår  kapten  förr  ej  varit,  och 
lyckligen  genomkomna  kastade  vi  ankar  vid  den  förra, 
der  före  oss  en  stor  hop  af  fartyg  låg.  Midtemot 
oss  på  stranden  af  denna  ö låg  en  större  by,  dit  vi 
foro  i land  och  köpte  åtskilligt,  bland  annat  Ryskt 
snus,  emedan  det  vi  hade  med  från  Marseille  nu  var 
slut.  I byn  bodde  endast  Greker,  så  när  som  på  en 
enda  Turk.  Folket  tycktes  öfverhufvud  vara  välmåen- 
de, voro  snyggt  och  vackert  klädda,  några  till  och  med 
grannt  och  andra  äfven  på  vårt  vis,  ej  i Grekisk  na- 
tionalkostym.  Vackra  barn  såg  jag  här  mycket  och 
äfven  några  vackra  qvinnor.  Vi  voro  inne  på  ett' li- 
tet kaffehus,  drucko  kaffe  ur  små  koppar  och  rökte 
en  kaljan.  Ofverallt  var  stort  öfverflöd  på  marmor, 
så  att  golfven  till  stor  del  voro  gjorda  deraf  och  i 
sjelfva  murarne  såg  man  marmorblock.  Landet  före- 
kom mig  mera  odladt  än  vanligt  här  på  trakten,  och 
åkerfält  syntes  ända  upp  till  de  högsta  topparne  af 
ön.  Folket  var  hyggligt,  dock  fann  jag  här  några 
sprättaktiga  skrodörer  som  ej  behagade  mig.  Sjön 


122 


svallade  ända  upp  till  stenfoten  af  somliga  hus  och 
på  den  närmaste  sandstranden  voro  båtarne  uppdragna. 
Jag  träfhide  flere  bland  folket  som  förstodo  och  ta- 
lade litet  Ryska,  äfven  en  som  kunde  litet  Franska. 
Vin  tycktes  här  vara  den  hufvudsakligaste  handels- 
artikeln. 

Nov.  21. 

Ilade  under  natten  haft  starka  stormbyar  med 
regn,  så  att  vi  måste  låta  andra  ankaret  gå.  Om  mor- 
gonen sågo  vi  snö,  som  laggt  sig  under  natten  på 
Marmora  öns  spetsar,  äfvensom  på  de  andra  öarnes 
af  denna  temmeligen  vidsträckta  skärgård.  Efter  fru- 
kosten begåfvo  vi  oss  i land,  men  togo  med  oss  kap- 
tenen från  en  liten  Norsk  skonert,  som  låg  närmast 
intill  oss  och  som  om  söndagsnatten  genom  försum- 
lighet förlorat  sm  båt.  Vi  foro  alla  3 upp  till  byn, 
sedan  vi  först  om  bord  på  skonerten  smakat  på  kap- 
tenens goda  anisbränvin  och  vin.  I land  köpte  min 
kapten  mycket  vin  för  24  para  okan,  som  var  gan- 
ska godt,  hos  en  äldre  högst  treflig  gubbe.  Medan 
vinet  mättes  gingo  vi  omkring  i rummen,  som  voro 
utmärkt  snygga  och  rena  öfverallt  hvart  vi  snokade, 
såsom  äfven  värdinnan  var  snygg  och  vacker,  med 
det  mest  regelbundet  sköna  ansigte  man  vill  se.  Bygg- 
nadssättet såväl  ut-  som  invändigt  är  alldeles  eget. 
Mot  köld  är  man  ej  särdeles  skyddad  i rummen,  och 
folket  tycktes  ej  heller  mycket  frukta  den;  ty  ehuru 
det  i dag  enligt  vårt  tycke,  som  voro  nordboer,  var 
särdeles  kallt  och  vi  derförc  voro  ganska  tjockt  klädda, 
suto  Grekerna  hiir  med  öppna  fönster  och  hade  ej 


123 


mera  kläder  på  sig  än  vanligt,  de  flesta  med  nakna 
ben  utan  strumpor.  Sedan  voro  vi  åter  inne  på  det 
kaffehus  vi  i går  besökt,  och  jag  rökte  åter  min  kal- 
jan  vid  den  lilla  kaffekoppen.  Här  voro  nu  flere  Tur- 
kar församlade  från  de  Turkiska  fartyg,  som  ligga 
här  i hamn.  De  sutto  tysta  och  allvarliga  och  sögo 
på  sin  tsjunbuk  och  drucko  sitt  kaffe,  utan  att  sär- 
deles tyckas  bry  sig  om  verldens  gång.  Sedan  hand- 
lades ännu  åtskilligt,  fikon  och  russin  för  1|  piaster 
okan  hvardera,  och  vi  foro  derefter  alla  om  bord  till 
oss,  der  vi  åto  en  dugtig  middag,  drucko  kaffe  och 
på  aftonen  toddy,  tills  Norrmannen  lemnade  oss  kl. 
omkring  7.  Han,  såsom  tror  jag  alla  Norrmän,  hade 
en  viss  naturlig  barnslig  enfald  och  var  öfverhufvud 
en  högst  harmlös  man.  Samtalet  vände  sig  naturligt- 
vis mest  på  sjösaker  och  frakter  &c.,  som  mot  slutet 
blef  mig  något  enformigt.  Han  berättade  att  han 
vid  Hydra  i tvenne  dagar  blifvit  förföljd  af  en  korsar 
ifrån  Tripoli,  men  utan  äfventyr  kommit  undan  ge- 
nom tvenne  förligvindare,  som  kommit  ner  från  Dar- 
danellerna. 

^'ov.  22. 

Kallt  väder  med  fortfarande  NO  vind;  thermo- 
metern  står  på  61  Cels.  Efter  frukosten  foro  vi  om 
bord  på  en  Engelsk  brigg,  som  låg  nära  oss.  Kap- 
tenen tycktes  vara  en  sekterisk  man,  fröjdade  sig 
storligen  att  man  nu  i Odessa  fått  en  Engelsk  kyrka, 
så  att  folket  ej  behöfde  gå  och  spela  billard  om  sön- 
dagen, talte  mycket  om  de  dåliga  frakterna  i våra 
tider,  och  hoppades  på  en  annan  bättre  verld,  der 


124 


man  sluppe  allt  trouble  och  besvärligheter  och  sorger 
för  dåliga  frakter  &c.  Han  var  ganska  tråkig,  såsom 
alla  hvilka  genast  dra  fram  med  dylika  saker  och  föra 
dem  till  torgs  för  bekanta  och  obekanta  och  ej  hålla 
dem  för  sig  sjelfva.  Han  hade  som  det  tycktes  en  pas- 
sagerare, hvilken  var  sysselsatt  med  ”Essai  snr  les  deux 
mondes”,  och  de  siitto  hvar  i sin  länstol  på  ömse  si- 
dor om  en  vacker  kamin , i hvilken  de  hade  en  stenkols- 
fyr  och  värmde  sig  framför  den.  Han  bjöd  oss  ”spi- 
rits”,  men  tycktes  vänta  att  vi  skulle  ej  vara  så  ogudak- 
tiga  och  förtära  något  slikt,  hvilket  vi  ock  icke  gjorde. 
Vi  dröjde  blott  en  liten  stund  der,  hvarunder  samta- 
let mellan  båda  kaptenerna  vände  sig  blott  om  sjö- 
fart och  dylikt.  Härvid  hade  jag  tillfälle  förundra 
mig  öfver  min  kaptens  färdighet  i Engelskan.  Der- 
ifrån  foro  vi  till  vår  Norrman,  åto  först  en  liten  tugga 
af  den  präktigaste  fina  Norrska  sill  till  en  god  elfva, 
och  drucko  derpå  ett  glas  porter,  som  smakade  mig 
ovanligt  väl,  emedan  jag  ej  fått  smaka  det  sedan  i 
Hamburg.  Norrmannen  blir  allt  trefligare,  ju  vanare 
man  blir  med  honom.  Han  hade  i början  en  viss 
haltlöshet  och  komlighet  i sitt  sätt  att  vara,  och  myc- 
ket hos  honom  påminte  mig  om  Fraenkel;  men  när 
man  litet  vant  sig  vid  hans,  såsom  det  tyckes  i bör- 
jan, enfaldiga  och  påhängsna  väsende,  finner  man  hos 
honom  en  högst  älskvärd  hjertlighet  och  uppriktighet. 
Sedan  vi  hos  honom  intagit  en  dugtig  middag  af  stock- 
fisk, begåfvo  vi  oss  alla  3 i land,  der  Norrmannen 
handlade  vin  af  vår  trefliga  Grekgubbe,  och  sedan 
kommo  vi  i fäl  med  tvenne  Italienska  kaptener,  som 


ock  lågo  här  för  ankar  och  af  hvilka  den  ena  var 
dugtigt  groggig.  I kompani  med  dem  handlade  Norr- 
mannen och  min  kapten  en  liten  fet  oxe,  som  genast 
slagtades  på  stranden  och  deltes.  Sedan  gingo  vi  hela 
sällskapet  till  ett  kaffehus,  sutto  der  och  drucko  kaffe, 
rökte  vår  kaljan  och  pratade  alla  möjliga  sorts  språk, 
jag  Ryska  med  2 här  boende  Greker.  Vinet,  som  Grek- 
gubben sålt  oss,  är  ett  utmärkt  godt  vin,  liknande 
Bordeaux-vinet.  Det  kostade  ungefär  13  kop.  koppar 
stopet,  således  billigare,  tror  jag,  än  hos  oss  svag- 
dricka.  öfverhufvud  tycktes  allt  vara  mycket  billigt 
här;  köttet  kostade  10  kop.  marken,  på  osten  och 
brödet  var  likaledes  godt  köp,  men  fisk  tycktes  vara 
ondt  om,  åtminstone  sågo  vi  ej  någon  sådan.  Vi 
voro  i dag  i land  ända  till  skymningen,  då  alla  be- 
gåfvo  sig  till  oss,  sutto  der  och  drucko  toddy  och 
thé.  Jag  var  ovanligt  sömnig,  så  att  jag  somnade 
in  under  de  andras  samtal.  På  eftermiddagen  hade 
vädret  klarnat  upp  och  vi  hade  en  vacker  afton. 

Nov.  23. 

Sydlig  vind,  hvarföre  vi  genast  i dagbräckningen 
började  hifva  ankaret  upp  och  gingo  till  segels  med 
de  andra  som  legat  här  i hamn.  Vinden  var  mycket 
svag  och  när  vi  kommo  litet  ur  hamn,  lugnade  den 
nästan  alldeles  ut.  Nu  sågo  vi  äfven  en  hel  hop 
seglare,  som  kommo  fram  ur  Pascha  Harbour,  dit 
säkerligen  under  den  svåra  NO  stormen  de  begifvit 
sig  af  vårt  sällskap  från  Dardanellerna,  som  hunnit 
öfver  Marmora  ön.  Sjön  var  nu  ”velivolumP  och 
vädret  sommarvarmt  och  vackert,  så  att  det  efter  trenne 


126 


dagars  hanuiliggning  var  verkeligen  uppfriskande  att 
äter  komma  ut.  Stränderna  af  Marmora  och  de  an- 
dra öarne  här  äro  ganska  vackra,  och  ehuru  det  me- 
sta tyckes  vara  blott  berg,  synas  dock  mellan  de 
kullriga  höjderna  vackra,  uppodlade  små  dälder.  Hela 
dagen  var  vädret  mycket  stilla  och  lugnt,  så  att  vi, 
ehuru  med  den  bästa  förliga  vind,  på  hela  dagen 
hunno  knappt  förbi  Marmora  ön.  Aftonen  var  vacker 
och  aftonrodnaden  rödare  än  jag  någonsin  kan  på- 
minna mig  ha  sett  den,  men  färgblandningen  var  ej 
sådan  den  var  längre  i söder.  Senare  speglade  sig 
stjernorna  blänkande  i vattnet  och  klart  sken  en  liten 
stund  den  smala  strimman  af  nymånen.  Allt  var  tyst 
och  från  den  stora  mängd  af  större  fartyg  och  mindre 
Grek-  och  Turkbåtar,  som  lågo  omkring  oss,  hördes 
ej  knäpp  eller  gny,  ehuru  man  annars  vanligen  skall 
höra  sång,  isynnerhet  från  de  Grekiska. 

Nov.  2å. 

Hade  seglat  hela  natten  utan  att  komma  just  nå- 
gon vart,  emedan  det  varit  så  godt  som  fullkomlig 
lugna.  Om  morgonen  blåste  upp  en  liten  kåra,  som 
sedan  fortfor  hela  dagen,  ehuru  mycket  svag,  så  att 
vi  ej  hunno  längre  än  i bugten  som  går  inåt  Kon- 
stantinopel.  Dagen  hade  varit  varm  och  vacker  med 
den  klaraste  himmel,  dock  kändes  att  äfven  här  som- 
maren var  förbi.  Ty  i skuggan  var  ej  särdeles  varmt 
och  på  de  höga  bergstopparne  låg  mycket  snö.  Af- 
tonen var  oändligen  vacker,  isynnerhet  den  märkvär- 
diga magiska  färgskiftning  i öster  midtemot  sjelfva 
solnedgången,  som  jag  äfven  förut  betraktat  med  så 


127 


stor  beundran.  Nu  omslöt  den  med  sitt  trollsken  mi- 
nareterna, som  syntes  från  sultan-staden  ocli  Skntari 
och  till  stort  tal  öfverallt  på  stränderna,  och  den  var 
så  bländande,  att  när  man  sedan  såg  åt  annat  håll 
hade  man  svårt  att  urskilja  föremålen.  Solen  sjönk 
alldeles  klar  ned  i hafvet  och  efter  dess  nedsrång:  be- 
lystes  hela  denna  del  af  horizonten  af  ett  starkt  eld- 
likt  sken , i hvilket  de  aflägsna  landen  och  Mai  mora  ön 
tycktes  vara  på  några  stenkast  ifrån  oss.  Hela  sjön 
åt  alla  håll  var  full  af  segel,  som  lågo  stilla  i lugnan, 
och  mellan  dem  framgick  ett  Turkiskt  ångfartyg. 

Nov.  25. 

Hade  om  natten  seglat  för  svag  vind  och  gjort 
några  slag  mellan  landen.  Om  morgonen  när  det  blef 
dager  sågo  vi  framför  oss  hela  Konstantinopel  i all 
sin  glans,  belyst  af  den  deröfver  uppgående  solen. 
En  herrligare  och  ståtligare  anblick  torde  ej  gifvas  i 
verlden.  Staden  förekom  mig  fullkomligen  som  en 
amfitheater,  småningom  höjande  sig  och  i slutkretsen 
slutande  sig  med  de  vackraste  och  största  minareter, 
af  hvilka  här  synes  ett  oändligt  antal.  Vinden  var 
särdeles  svag,  så  att  vi  blott  ganska  långsamt  skredo 
framåt.  Längre  fram  på  förmiddagen  kom  en  man  i 
en  liten  båt  utroende  till  oss  och  erbjöd  sig  att  blifva 
vår  lots,  och  ehuru  kaptenen  uttryckligen  förklarade 
sig  ej  behöfva  någon,  kom  han  dock  om  bord,  sedan 
efter  tillfrågan  om  han  ville  ha  en  ända,  en  sådan 
blifvit  räckt  åt  honom.  Han  var  Malthesare,  hade 
ett  eget  utseende,  mera  liknande  en  Oriental  än  en 
Europé,  men  likväl  ej  heller  fullkomligen  det  förra; 


128 


det  var  öfverhufvud  något  vidrigt  och  vildt.  Han  ta- 
lade något  Engelska.  Afven  hörde  jag  honom  med 
en  annan  förbi  oss  farande  landsman  tala  sin  Malthe- 
siska,  som  till  uttalet  mycket  liknade  Arabiskan,  men 
flera  Italienska  ord  igenkände  jag  bland  de  rent  Ara- 
biska. När  han  skulle  bort,  blef  någon  ordvexling 
mellan  honom  och  kaptenen,  emedan  han  ville  anse 
sig  antagen  till  lots  och  fordrade  betalning;  härvid 
isynnerhet  tyckte  jag  han  säg  vild  ut.  Nu  hade  vädret 
så  lugnat  ut  att  vi  voro  tvungna  kasta  ankar;  men 
knappt  var  det  i botten,  så  blåste  åter  upp  förlig  kultje 
för  oss,  vi  hifvade  ankaret  och  kommo  småningom 
närmare  sultan-staden,  och  jag  kunde  blott  för  få 
mellanstunder  taga  bort  kikaren  från  mina  ögon.  Till 
venster  hade  vi  det  släta  vackra  landet  från  Stefano- 
udden  med  sitt  palats  på  sjelfva  udden,  och  längre 
fram  allehanda  mest  kronobyggnader  längs  hela  stran- 
den, som  sakta  höjde  sig  från  sjön  tiU  släta  höjder, 
prydda  äfven  med  byggnader  och  trän.  Midt  framför 
oss  den  amfitheatraliska  stora  staden  med  sina  mycket 
olikfärgade  och  mångvinkligt  byggda  hus,  och  öfver 
dem  de  otaliga  hvitglänsande  svartspetsiga  minare- 
terna, bredvid  större  och  mindre  moskéer  med  for- 
dom förgyllda,  nu  urblekta  kupoler.  Emellan  allt 
detta  en  stor  rikedom  på  träd,  isynnerhet  cypresser, 
som  äfven  slutade  sig  i spetsar  liknande  minareter. 
Allt  detta  är  omslutet  af  gamla  ruinlika  murar,  pä 
hvilka  man  ännu  kunde  skönja  spår  efter  gammal 
Grekisk  skulptur.  Till  höger  om  oss  vid  inloppet  till 
Bosforen  Skutari^  äfven  nära  nog  byggd  som  en  amfi- 


129 


theater,  och  derofvanom  höga  berg,  på  ett  af  hvilka 
syntes  ett  stort  kejserligt  palats.  Härifrån  gick  stran- 
den något  så  när  rak  med  vackra  stränder  och  hus 
samt  en  större  by.  Vidare  en  temmeligen  vidsträckt 
skärgård  och  de  höga  landen  af  Asia  minor,  slutande 
sig  i höga  bergspetsar,  täckta  med  snö.  Bakom  oss 
hela  Marmora  hafvet,  der  längst  i vester  ännu  syn- 
tes ön  af  samma  namn,  och  öfverallt  på  vattnet  segel. 
Emellertid  kommo  vi  närmare  och  voro  nära  under 
båken,  dä  muezzinerna  från  de  många  minareterna 
kallade  till  middagsbönen,  accompagnerade  i sin  gnäl- 
lande sång  af  tjutande  hundar;  då  började  jag  bättre 
urskilja  husen  från  hvarandra  och  fann  att  de,  min- 
sta delen  undantagen,  alla  voro  af  träd  och  öfver- 
hufvud  ganska  ömkliga  och  smutsiga  kojor.  Så  kom- 
mo vi  upp  under  Seraljen,  och  jag  kunde  på  ganska 
nära  håll  betrakta  åtminstone  en  del  af  dess  många 
osammanhängande,  särdeles  finurligt  äfven  af  träd 
byggda  hus.  Men  nu  måste  vi  gå  öfver  strömmen, 
emedan  den  här  går  så  strängt  att  vi  omöjligen  med 
den  sakta  vinden  kunnat  komma  öfver  Seralj-udden. 
Till  vår  olycka  lugnade  vädret  just  nu  fullkomligen 
ut,  så  att  strömmen,  trots  4 dugtiga  matroser  som 
bogserade  oss,  fick  makt  öfver  vår  brigg  och  satte 
oss  mycket  ner.  Men  härunder  hade  jag  tillfälle  att 
se  staden  säkert  från  den  vackraste  punkten,  emedan, 
utom  allt  hvad  jag  ofvanföre  sagt,  jag  nu  äfven  kunde 
se  inloppet  till  Bosforen  och  hela  det  herrliga  land, 
som  från  Galata  och  Tofana  sträcker  sig  längs  vatt- 
net, hvilket  bildar  liksom  en  liten  sjö  mellan  hamnen, 
G.  A.  \V allins  rese-ant.  H.  I,  il 


liosforen  och  Koiistantiiiopolltanska  sundet.  Äfven 
detta  land  bildar  med  det  andra  på  Skutari  sidan  lik- 
som en  amfitheater,  med  ett  stort  nytt  kejserligt  palats 
i fonden,  hvilket  liksom  i terassbyggnader  tyckes  gå 
upptill  toppen  af  höjden.  Rundtomkring  såg  jag  fram- 
för mig  synkretsen  slutas  i höga  bergstoppar  och  vackra 
kullar,  och  sjelfva  inloppet  till  Bosforen  försvann  all- 
deles emellan  dem.  Nu  gick  äfven  solen  klart  ner  i 
hafvet  och  småningom  sjönk  den  praktfulla  staden 
med  sina  minareter  och  palats  i den  egna  magiska 
aftonglans  och  färgskiftning,  som  bildas  i öster  emot 
den  flammröda  vestern.  Härtill  det  oändliga  tal  af 
kaiker,  långa  smala  Turkbåtar,  som  öfverallt  sväfvade 
omkring  med  hvit-  och  grönturbanade  män  — större 
Gi'ekbåtar  som  arbetade  sig ' upp  mot  strömmen  — 
större  fartyg  som  dels  redan  hunnit  i hamnen,  dels 
såsom  vi  lågo  för  ankar  vid  stranden,  dels  ännu  seg- 
lade ute  på  hafvet,  än  närmare  än  fjermare,  än  hitåt 
än  ditåt  — tumlarena  som  i stora  flockar  gjorde  sina 
kullerbyttor  och  pustade  i vattenytan  — sång  som 
hördes  än  från  båtar,  än  från  stranden,  — allt  detta 
gjorde  denna  afton  till  den  i sitt  slag  herrligaste  jag 
haft.  Vädret  var  hela  dagen  vackert  och  varmt,  så- 
som hos  oss  en  mycket  varm  sommardag;  om  aftonen 
var  luften  mera  frisk,  dock  ej  kall,  och  månens  fyra 
dagar  fyllda  horn  lyste  såsom  Turkiska  vapnet  öfver 
Turkarnes  stad,  så  klara  att  hela  det  öfriga  halfklotet 
kunde  synas.  Då  vi  vid  farten  öfver  strömmen  blefvo 
så  mycket  satta  neråt,  gick  kaptenen  och  småsvor 
för  sig  sjelf  och  grinade,  högeligen  förargad  öfver 


131 


■den  misslyckade  spekulation  han  gjort,  då  han  hellre 
hade  kunnat  låta  ankaret  gå  på  andra  sidan  under 
Seraljen.  Det  var  nästan  första  gången  jag  under 
hela  resan  sett  honom  otålig  nfver  vädret.  Han  gri- 
nade upp  mot  flaggan  som  oftast,  för  att  se  om  ej 
någon  vindpust  skulle  komma,  och  gick  åter  omkring 
och  såg  på  vattenytan  om  den  ej  ville  krusa  sig  för 
någon  kultje,  och  upprepade  oupphörligt:  ”det  skulle 
hehöfvas  blott  alldrig  så  litet”  — men  förgäfves,  in- 
gen kultje  kom  och  vi  sattes  friskt  ner  med  ström- 
men. Fåglar,  som  jag  sett  så  litet  på  hela  resan, 
svajade  här  i stora  flockar  öfver  oss  åt  alla  håll  och 
gjorde  det  hela  än  lifligare. 

Nov.  26. 

Hifvade  ankaret  upp,  när  en  temmeligen  frisk  mor- 
gonkåra  blåst  upp,  och  började  segla  från  de  af  By- 
ron såsom  ett  jordiskt  paradis  prisade  Prinkipos  öarne, 
nära  hvilka  vi  hela  natten  hade  legat  i lugn.  Vi 
hade  just  hunnit  in  i strömmen,  li varunder  en  En- 
gelsk sliip  chaudler  hållit  vid  sidan  och  pratat  med 
oss  och  erbjudit  kaptenen  sin  tjenst,  då  vinden  åter 
alldeles  lugnade  ut,  och  vi  af  strömmen  drefvos  nå- 
got lägre  än  stället  derifrån  vi  utgått,  och  nödgades 
nu  igen  fälla  ankaret.  Kort  härpå  anlände  åter  en 
kaik,  i hvilken  var  en  liten  ung  14  årig  gosse,  som  kom 
upp  för  att  åt  kaptenen  rekommendera  sin  herre,  hvil- 
ken äfven  var  ship  chandler.  Han  blef  länge  om 
bord  och  lät  slutligen  sin  kaik  fara,  då  en  gammal 
lots  kom  längs  sidan  och  erbjöd  sin  tjenst.  Den  unga 
gossen  var  liksom  den  gamla  gubben  och  tvenne  andra 


lotsar,  som  i detsamma  kommo  och  erbjödo  sigf 
Malthesare.  Han  talte  vä!  Engelska,  Malthesiska  och 
Italienska,  hvilka  3 sj^råk  jag  hörde  af  honom;  dess- 
utom kunde  han  göra  sig  förstådd  på  Turkiska  ocb 
sade  sig  bäst  af  alla  språk  tala  Grekiska.  Han  var 
för  öfrigt  en  vacker  och  ganska  artig  gosse,  men  i 
sitt  uppförande  och  tal  klok  och  förnuftig,  som  ea 
gammal  man  och  hade  föga  eller  intet  pojkaktigt  i 
sig.  Han  åt  middag  med  oss,  sedan  han  afsändt 
gamla  lotsen,  som  äfven  på  en  stund  kommit  om  bord 
och  tittat  omkring  sig,  till  en  inkommande  Tysk  sko- 
nert med  sin  herres  adresskort  och  hjelpt  oss  med 
sina  ringa  krafter  vid  ankarets  lyftande  kort  före 
middagen,  då  åter  en  liten  kultje  blåst  upp.  Vi  kom- 
mo ett  litet  stycke  framåt,  då  vinden  åter  alldeles 
lugnade  ut  och  vi  åter  måste  kasta  ankaret.  Nu  kom 
åter  en  kaik  längs  sidan  af  oss,  i hvilken  sutto  en 
Turk  som  rodde  och  en  gammal  man  som  låg  och 
sof  på  bottnet,  emellan  dem  båda  tvenne  Turkinnor. 
Hela  sällskaj)et  var  rusigt,  gubben  troligen  mest,  eme- 
dan han  höll  på  att  sofva  oset  af  sig.  Qvinnorna 
och  roddaren,  som  var  en  medelåldrig  kraftfull  man, 
sjöngo  Turkiska  sånger  på  en  tom  och  enformig  me- 
lodi, som  hade  något  tycke  af  den  Ryska,  men  på 
långt  när  ej  så  sångfull.  Härunder  vandrade  en  pipa 
från  mun  till  mun  emellan  dessa  3,  isynnerhet  rökte 
den  äldre  qvinnan,  som  kunde  vara  omkring  30  år, 
oupphörligen  och  blåste  väldiga  rökar  omkring  säll- 
skapet. Dessutom  förfriskade  de  sig  med  ett  glas  eller 
egentligen  en  kopp  som  de  fyllde  ur  en  större  flaska 


133 


med  någon  sorts  liquor,  liknande  bränvin,  allt  under 
sång  och  skrål.  De  svajade  allt  omkring  vår  brigg 
och  ville  ha  vin.  Slutligen  gafs  dem  ett  dricksglas 
cognac,  hvaraf  den  äldre  qvinnan  först  tog  en  liten 
klunk,  sedermera  drack  den  yngre,  kanske  omkring 
18  år  gammal,  ut  mest  hela  glaset,  lemnande  blott  en 
liten  sup  qvar  åt  roddaren,  som  tömde  det.  Nu  upp- 
stämde de  åter  sin  skräuande  sång;  men  det  räckte 
ej  länge  förrän  roddaren  lutade  sig  öfver  suden  och 
började  ge  öfver  och  såg  högst  ömklig  ut.  Den  yngre 
qvinnan,  en  flicka  med  det  mest  regelbundet  sköna 
ansigte  man  vill  se,  med  långt  i många  flätor  längs 
ryggen  hängande  becksvart  hår,  började  sparka  den 
på  bottnet  sofvande  gubben  med  sina  bara  fotter  och 
visade  dervid  sina  hvita  fylliga  ben  ända  upp  till 
knäet,  der  hennes  vidbyxor  tycktes  vara  bundna.  Men 
i gubben  fick  hon  intet  lif.  Deremot  tycktes  ruset 
få  makt  med  henne  sjelf  och  hon  kastade  sig  vårds- 
löst, först  i famnen  pä  den  andra  qvinnan,  sedan 
längst  bak  på  upphöjningen  i kaiken,  och  visade  nu 
rätt  sin  sköna  vext  och  vackra  drägt.  Jag  har  sällan 
sett  något  så  retande  och  sällan  en  så  skön  flicka. 
Men  hon  var  rusig.  Dock  raglade  hon  åter  upp  i 
den  rankiga  båten  och  ropade  allt  ännu  efter  vin, 
och  plirade  med  sina  stora  svarta  ögon,  såsom  om 
hon  nu  vore  rätt  säll  i sitt  rus.  De  tycktes  vara  ute 
på  en  lustfiird,  hvars  hufvudsakliga  nöje  syntes  be- 
stå i att  ge  sig  ut  till  sjöss  och  sedan  låta  båten 
sväfva  för  sig  sjelf  på  vattnet,  och  ifrån  den  betrakta 
verlden  eller  roa  sig  inom  bords  på  ett  eller  annat 


134 


sätt.  Så  gjorde  åtminstone  detta  sällskap,  sedan  det 
slutligen  lemnat  oss,  och  så  tycktes  en  stor  del  af 
de  oändligt  många  kaiker  göra,  som  jag  i dag  mer 
än  de  andra  dagarne  från  långt  håll  såg  ligga  alldeles 
stilla  på  det  spegelblankt  lugna  hafvet.  Detta  säll- 
skap hade  roat  oss  omkring  halfannan  timma,  hvar- 
under  jag  beständigt  stått  och  betraktat  det,  då  åter 
straxt  efter  kaffet,  som  blott  om  söndagen  bestås  på 
eftermiddagen,  en  kultje  blåste  upp,  vi  lyftade  ankar 
och  gingo  till  segels,  och  åter  kommo  ett  litet  stycke 
framåt  nära  under  fyrbåken,  som  står  pä  Konstan- 
tinopels  murar  nära  inloppet  till  sundet.  Allt  under 
seglingen  såg  jag  efter  kaiken  med  det  rusiga  säll- 
skapet, och  så  länge  jag  kunde  se  något  blefvo  de 
liggande  orörliga  på  vattnet,  förda  kanske  smått  framåt 
af  de  små  vågkrusorna  dit  de  drefvo  dem;  så  väl 
det  stygga  i de  rusiga  qvinnoma,  som  det  vackra  och 
retande  hos  den  sköna  flickan,  ville  mig  länge  ej  ur 
sinnet.  Vi  hade  nu  för  tredje  gången  i dag  fällt  an- 
kar, och  nu  passerade  oss  åter  kanske  omkring  30 
till  40  större  fartyg,  som  med  den  friska  aftonkåran 
från  NO  kommo  ut  från  Konstantinopel , utom  de 
säkert  lika  månsja  som  voro  bakom  oss  och  arbetade 
sig  upp,  och  de  ännu  flere  små  fartyg  af  alla  möj- 
liga utseenden,  som  dels  rodde,  dels  seglade  af  och 
an.  Så  kunde  jag  ännu  i den  klart  nedgående  solens 
eldröda  aftonglans  beskåda  den  kanske  skönaste  an- 
blick i verlden.  Kaptenen  hade  under  hela  dagen 
varit  mycket  otålig  och  gått  omkring  och  mumlat 
”satan”  för  sig  sjelf,  och  äfven  jag,  oaktadt  allt  det 


135 


herrliga  som  ligger  framför  mig,  börjar  bli  något 
otålig  att  komma  i land. 

JSov.  27. 

Togo  på  oss  litet  och  foro  upp  till  Galata.  Vädret 
var  mulet  och  luften  tjock,  så  att  vi  ej  kunde  rätt 
njuta  af  den  så  högt  beprisade  anblicken  af  Konstan- 
tinopels  hamn  och  utsigten  uppåt  Bosforen,  Voro 
hos  åtskilliga  ship  chandlers  och  på  Ryska  kansliet. 
Det  intryck  Galata  och  Pera  gjorde  på  mig  var  högst 
vidrigt:  trånga,  förskräckligt  smutsiga  gator,  bildade 
af  snuskiga  trädkojor  som  tycktes  luta  till  sitt  fall, 
bland  hvilka  de  här  och  der  synliga  större  och  vackrare 
husen  togo  sig  ganska  dåligt  ut.  Roligt  var  dock 
att  se  den  starka  rörelsen  af  alla  möjliga  sorters  folk 
och  nationer,  och  de  ganska  simpla  Turkbodarna,  mera 
liknande  våra  marknadsstånd  än  handelsbodar.  Voro 
inne  hos  Hyrén,  åto  middag  med  honom  på  ett  Tyskt 
värdshus,  voro  i eii  oupphörlig  disput  med  honom 
och  sade  honom  dugtigt  sanning  och  ovett.  För  öf- 
rigt  släpade  mest  hela  tiden  omkring  i ship  chandler 
shops  och  hade  mera  tråkigt.  Hyrén  låddes  vara  sjuk 
och  genomgå  kur  under  en  Grekisk  qvacksalvare,  be- 
römd för  utomordentliga  kurer  i syfilis.  Han  hade 
nu  legat  trenne  år  här  och  glömt  allt  det  ringa  han 
hade  lärt  sig  i orientalia;  i dess  ställe  hade  han  här 
laggt  sig  på  studium  af  vattenkuren  och  af  bibeln, 
men  isynnerhet  af  Johannis  uppenbarelsebok,  till  hvil- 
ken  han  hade  någon  Engelsk  kommentar.  Han  var 
galnare  nu  än  förr  och  torde  väl  alldrig  bli  rätt  som 
andra,  utan  att  dock  bli  mer  än  andra. 


136 


Nov.  28. 

Denna  dag  gick  ungefår  på  samma  sätt  som  går- 
dagen. Vi  voro  uppe  i Galata  och  Pera,  suto  hos 
ship  chandlers  och  åto  middag  med  Hyrén  hos  Dat- 
telbaum,  och  foro  sedan  i god  tid  på  aftonen  till- 
baka om  bord. 

Nov.  29. 

Foro  upp  på  Stambois  sidan,  nära  invid  fyrtor- 
net, der  folket  tog  vatten;  handlade  här  en  ypperlig 
ekved  af  Turkarne  och  begåfvo  oss  sedan  upp.  Här 
var  ojemförligt  mycket  snyggare  och  renare  än  i Ga- 
lata, — allt  tyst,  blott  oändligt  mycket  hundar,  som 
lågo  öfverallt  omkring  i knutarne.  Rörelsen  af  folk 
var  ganska  ringa,  dels  emedan  det  ej  var  den  egent- 
liga handelsdelen  af  staden,  dels  emedan  det  ännu 
var  nog  tidigt  på  dagen.  Här  och  der  träffade  vi 
några  Turkar  och  Turkinnor  och  ofta  utanför  husen 
barn,  som  lekte  och  spelade  med  stenar.  Vi  ginga 
uppföre  hela  vägen  tills  vi  kommo  till  sultan  Ahmeds 
moské,  bom  är  byggd  alldeles  efter  S:t  Sofia.  Van- 
drade sedan  öfver  den  stora  öppna  plats,  som  ligger 
utanför  densamma;  der  står  en  gammal  fallande  pe- 
lare af  Justinianus  med  på  ena  sidan  en  Latinsk  och 
på  andra  sidan  en  Grekisk  inscription,  vidare  en  stor 
välbehållen  Egyptisk  obelisk.  Det  förundrade  mig 
utomordentligt  att  i en  så  trång  stad,  der  allt  är  sam- 
manpackadt  och  hoprördt;,  [finna  ett  så  stort  torg, 
vida  betydligare  än  vårt  handelstorg  i Helsingfors. 
Sedan  gingo  vi  förbi  Sofia  kyrkan.  Hvad  särdeles 
behagar  mig  vid  dessa  och  andra  moskéer  är  deras 


187 


stora  öppna  med  tran,  isynnerhet  cypresser,  besådda 
gårdar.  Vidare  sågo  vi  Mahmuds  graf,  äfven  med 
sin  trädgård  rundtorn.  Allt  här  på  Stambolssidan  öf- 
verhufvud  behagade  mig  oändligen  mer  än  på  den 
andra.  Turkarne  voro  hyggliga,  de  knappt  sågo  på 
oss  då  vi  gingo  förbi,  än  mindre  att  jag  skulle  hört 
något  ondt  uttryck  emot  oss,  såsom  man  vanligen 
hör  föregifvas.  Äfven  barnen  voro  stilla  och  besked- 
liga, och  inga  tjufpojkar  syntes  här,  h vilka  främlingen 
knappt  i någon  annan  Europeisk  stad  lär  kunna  undgå. 
Men  öfverallt  såg  jag  blott  usla  hus  af  träd,  som  nä- 
stan alla  tycktes  luta  till  sitt  förfall,  och  deremellan 
ofta  ruiner  kanske  från  äldsta  tider,  halfkullfallna  mu- 
rar och  annat.  Sedan  vandrade  vi  ner  till  stranden 
och  foro  öfver  till  andra  sidan,  der  vi  åto  middag  i 
en  Grekisk  kaback.  Dessa  värdshus  bestå  här  van- 
ligen, liksom  i Petersburg,  af  tvenne  våningar,*  i den 
nedra  är  köket,  der  man  ser  maten  koka  i sina  kärl 
och  der  man  äfven  kan  spisa;  den  öfra  våningen  tyckes 
vara  reserverad  för  mera  aktade  gäster,  till  hvilkas 
antal  vi  räknades.  Här  uppe  voro  tvenne  sällskaper 
Gi’eker,  hvardera  kanske  af  omkring  12  personer.  Det 
ena  satt  vid  ett  bord  och  åt  och  drack  vin,  hade 
tvenne  spelmän,  en  violin  och  en  guitarre,  hvilka  filade 
på  förskräckligt.  Härtill  instämde  då  och  då  sällska- 
pet i starka  skrålande  sångchörer.  Guitarrespelaren 
knäppte  egentligen  ej  på  strängarne,  utan  drog  der- 
öfver  på  en  gång  med  hela  handen,  liksom  Ryssarne 
på  sin  balalajka;  men  denna  senare  tyckes  mig  ändå 
ha  nästan  mera  klang,  ty  af  den  Grekiska,  som  dess- 


138 


utom  hade  sensträngar,  liördes  intet  ljud  utan  blott 
skräll.  Violisten  strök  och  gned  äfven  så  att  jag  ej, 
åtminstone  högst  sällan,  kunde  höra  ut  någon  melodie. 
Det  hela  tycktes  mig  ej  ha  det  minsta  musik  i sig, 
utan  vara  blott  skrål  och  skrän.  Det  andra  sällska- 
pet, som  var  något  större,  var  i andra  ändan  af  det 
stora  rummet  och  roade  sig  med  dans,  likaledes  vid 
musik  af  en  violin  och  en  guitarre,  hvilka  gnedos  och 
skränade  nästan  ännu  mera  än  hos  det  förra  sällska- 
pet. Spelmännen  svettades  dugtigt  och  så  äfven  dan- 
sarena. Dansen  i sig  sjelf  var  ganska  vacker,  med 
något  tycke  af  vår  menuett;  men  några,  som  tycktes 
gälla  för  stordansare,  gjorde  mångahanda  underliga 
skutt  och  hjulningar,  och  ådagalade  verkligen  ofta  en 
underbar  vighet.  Hos  alla  märkte  man  behag  och 
värdighet  och  hos  ingen  den  klumpighet  och  plump- 
het, som  man  sä  ofta  finner  hos  oss,  äfven  bland 
bättre  män.  Sällskapet  var  blandadt  af  äldre  och 
yngre,  men  alla  dansade  och  alla  voro  glada  och 
drucko  flitigt  vin,  äfven  gråhåriga  gubbar.  De  flesta 
tycktes  vara  arbetare  och  sjömän.  Vi  suto,  jemte  3 
å 4 andra  som  voro  placerade  vid  ett  bord  invid  oss, 
emellan  båda  dessa  Greksällskaper,  och  måste  rätt 
ordentligt  skrika  för  att  kunna  höra  hvarandra.  Allt 
var  på  det  högsta  intressant  att  se  och  betrakta,  dock 
hade  jag  önskat  musiken  bättre. 
iVou.  30. 

Foro  åter  upp  om  morgonen  med  Pisani,  ”Lill- 
pojkin”,  såsom  vår  kajutvakt  kallade  honom,  till  Stam- 
bolssidan  och  vandrade  ungefär  samma  väg  som  går- 


139 


dagen,  förbi  tvenne  sultaners  grafvar  till  slafmarkna- 
den.  Väktaren  ville  först  ej  släppa  in  oss,  men  för 
en  piaster  förde  lian  oss  omkring  alltsammans.  Plat- 
sen eller  torget  är  rundtombyggdt  af  en  rad  Ims, 
framför  hvilka  går  ett  galleri,  dit  dörrarne  till  rum- 
men eller  bodarne  öppna  sig.  I dessa  bodar  sitta 
nu  slafvarne  eller  ute  i galleriet  eller  ock  der  under, 
ty  äfven  der  finnas  rum.  De  sitta  eller  ligga  utbredda 
på  sina  mattor,  ej  stort  bättre  än  hundar  eller  andra 
djur,  höljda  i trasor.  Vanligen  skola  de  om  somma- 
ren vara  så  godt  som  nakna,  men  nu  hade  de  väl  för 
köldens  skull  fått  några  slarfvor  på  sig.  Största  de- 
len bestod  af  qviunor;  de  roade  sig  mycket  åt  Lill- 
pojkin,  talte  till  honom  och  skrattade.  Ganska  få 
karlar  såg  jag.  Det  hela  gjorde  på  mig  ett  det 
mest  vidriga  intryck  jag  någonsin  erfarit,  och  det  var 
med  största  obehag  och  äckel  jag  vandrade  genom 
dessa  rader  af  svarta  medmenniskor  — hvilket  jag 
verkligen  tyckte  mig  ha  svårt  att  kunna  medge.  I 
ett  kaffehus  på  gården  suto  några  Turkgubbar,  drucko 
sitt  kaffe,  rökte  sin  nargil  och  voro  troligen  spe- 
kulanter. Men  det  var  ännu  något  för  bittida  på  da- 
gen, så  att  vi  ej  sågo  just  något  köpslageri.  Men 
jag  fann  mig  lycklig  att  åter  snart  komma  derifrån 
bort.  Derefter  gingo  vi  genom  Bazaren  eller  en  del 
af  den.  Här  var  allt  lif  och  rörelse  och  äkta  orienta- 
liskt. Kaptenen  handlade  åtskilligt,  och  det  var  högst 
roligt  att  se  huru  gubbarne  skrattade  åt  den  något 
näsvisa  men  qvicka  Lillpojkin.  Anblicken  af  Turk- 
gubbarne,  som  suto  med  benen  korslaggda  under  sig. 


140 


rökte  sin  nargil  och  sysslade  vid  sitt  arbete  med  den 
allvarsammaste  min  i verlden,  var  högst  rolig.  Så 
liknöjda  och  bekymmerslösa  om  verlden  och  de  för- 
bigående de  än  tycktes  vara,  så  funnos  dock  många, 
isynnerhet  Armenianer,  hvilka  dels  på  Italienska,  dels 
på  Turkiska  ropade  åt  oss  och  frågade  hvad  vi  be- 
höfde  eller  önskade.  I allmänhet  förekommer  mio-  all- 

O 

tid  en  stor  marknads-  och  handelsplats,  såsom  den 
roligaste  del  af  en  stad  och  om  någorstädes  isynner- 
het bazaren  här,  der  jag  såg  nästan  blott  mina  älskade 
Turkgubbar,  sittande  vid  nästan  hela  Orientens  rike- 
domar. Dock  syntes  här  äfven  oändligen  mycket  af 
Engelska  kolonialvaror  af  alla  sorter,  och  i mina  ögon 
togo  de  sig  ej  väl  ut  bland  de  brokiga  och  egendom- 
liga orientalia.  Sedermera  gingo  vi  härifrån  åter  till 
andra  sidan  och  drefvo  der  omkring  till  skymningen, 
då  de  kommo  efter  oss  ifrån  briggen. 

OO 

Dec.  1. 

Foro  middagstiden  i land  på  Stambolssidan,  men 
nu  på  ett  annat  ställe  än  det  vanliga.  Här  mötte  oss 
en  väktare,  såsom  vid  alla  andra  portar  och  land- 
ningsställen, och  frågade  efter  vår  pratique  billet. 
Den  råkade  nu  vara  glömd  om  bord  och  Turkgubben 
släppte  oss  på  intet  sätt  upp,  med  mindre  vi  skickade 
båten  tillbaka  till  briggen  och  läto  hemta  den.  Gub- 
ben var  något  knottrig,  men  hygglig  så  snart  han 
sett  den  hemtade  billeten.  Sedan  gingo  vi  upp  och 
kommo  till  Ahmeds  moské,  der  vi  på  gården  sågo 
soldater  och  mycket  folk.  Vi  gingo  dit  in  utan  min- 
sta hinder  och  kunde  nu  gissa  att  sultanen  var  i mo^ 


141 


skén  och  gjorde  sin  fredagsbön.  Det  erforo  vi  äfven 
genast  derpå  af  en  svart  polisman,  som  talte  Arabi- 
ska och  med  största  artighet  och  välvilja  svarade  på 
allt  hvad  jag  frågade,  och  visade  oss  den  plats  der- 
ifrån  vi  bäst  skulle  kunna  se  sultanen  vid  hans  uttåg. 
Vi  vandrade  nu  utan  minsta  hinder  af  soldater  eller 
poliser  öfver  gården  till  andra  sidan,  der  vi  i skug- 
gan af  en  stor  lind  kunde  se  öfver  det  hela.  När- 
mast den  dörr,  hvarifrån  sultanen  skulle  komma  och 
som  gick  ut  från  ena  sidan  af  den  stora  byggnaden 
samt  tycktes  vara  senare  tillbyggd,  stod  på  ömse  si- 
dor en  rad  af  unga  män,  hvilka  tycktes  utgöra  någon 
sorts  pagecorps  eller  lifvakt,  enkelt  klädda  i blåa 
surtouter  och  röda  mössor,  beväpnade  blott  med  dragna 
sablar.  Längre  ned  i rad  med  dessa  stod  militär,  först 
musiken,  sedan  soldaterna  i en  rad  ända  ner  till  an- 
dra porten  af  moskégården,  som  går  ut  åt  stora  tor- 
get. Emellan  dessa  båda  rader  fördes  sultanens  och 
de  förnämsta  embetsmännens  hästar  omkring  i en  krets. 
De  voro  vackra  och  smidiga,  ej  så  stora  och  klum- 
piga som  de  Tyska,  utan  små  och  vid  första  påseen- 
det utan  någonting  annat  utmärkt  än  deras  rede,  sa- 
del och  schabrak,  som  voro  rikt  broderade  med  guld. 
Isynnerhet  var  sultanens  egen  häst  vacker,  alldeles 
hvit  med  guldstickadt  schabrak  och  stigböglar  af  guld. 
På  hufvudtrappau  upp  till  moskén  stod  en  stor  skara 
folk,  på  den  ena  blott  män,  på  den  andra  qvinnor, 
hvilka  gåfvo  en  högst  egen  anblick  med  sina  hvita 
slöjor  öfver  ansigtet.  Vi  hade  något  mer  än  en  half 
timma  haft  tid  att  betrakta  denna  brokiga  samling, 


142 


då  slutligen  sultanens  häst  fördes  upp  i den  enkom 
derföre  uppförda  förstugan,  och  en  ceremonimästare 
uppställde  den  närmast  derintill  befintliga  lifvakten 
man  mot  man,  samt  högsta  militärpaschan  kom  och 
ordnade  soldaterna.  Kort  derpå  utkom  sultanen  ri- 
dande pä  sin  hingst  emellan  de  nu  ordnade  raderna, 
h varvid  musiken  spelade  upp  en  marsch,  men  för  öf- 
rigt  just  ingen  ceremoni  visades.  Det  samlade  folket 
gaf  ej  något  tecken,  intet  hurra  eller  annan  vördnads- 
betygelse.  Sultanen,  ensam  af  alla  till  häst,  red  lång- 
samt fram  steg  för  steg,  följd  i lika  långsam  marsch 
af  militären  och  folket  till  fots.  Sedan  gick  tåget  på 
samma  sätt  genom  de  förnämsta  gator  till  seraljen. 
Här  var  äfven  pä  ömse  sidor  militär  uppställd  och 
på  några  ställen  äfven  musikcorpser,  som  stämde  upp 
då  sultanen  nalkades.  Men  som  gatorna,  ehuru  tro- 
ligen de  förnämsta  i staden,  voro  smala,  var  träng- 
seln stor.  Vakter  voro  uppställda  vid  öppningen  till 
hvarje  tvärgata  och  öfverhufvud  god  ordning  iakttagen 
i allt.  Fjesk  och  springande  tåltes  ej  och  då  vi  några 
gånger  började  för  mycket  skynda,  för  att  hinna  huf- 
vudpunkten  af  tåget,  var  genast  någon  officer  tillhands 
som  hyssjade  åt  oss  och  hejdade  vår  fart.  Det  hela  var 
vackert  och  värdigt,  utan  prål  och  Qesk,  men  dock 
högtidligt.  Sultanen  sjelf  är  en  ung  man  med  sär- 
deles milda  drag,  utan  något  markeradt  Turkiskt  eller 
österländskt  i sitt  ansigte,  med  någdt  blek  och  sjuklig 
får".  Hans  klädedrägt  var  utomordentligt  enkel:  en 
blå  slängkappa  med  någorlunda  rikt  guldbroderad  stånd- 
krage och  en  vanlig  röd  Turk-  eller  Grekmössa,  lik 


143 


<leu  simplaste  soldats.  De  kläder  han  bar  under  kap- 
pan kunde  jag  ej  se,  men  jag  tyckte  det  var  Euro- 
peisk drägt  med  vanliga  långa  byxor.  Så  är  äfven 
militärens  uniform  högst  enkel,  surtouter  för  officerar- 
ne,  jackor  för  soldaterna  och  röda  mössor  för  alla 
embetsmän,  tror  jag,  gemensamt  samt  utan  någon 
turban.  Men  tydligt  synes  att  Turkarne  ännu  ej 
hunnit  vänja  sig  vid  sina  nya  kläder;  man  kan  ej 
just  se  något  ömkligare  än  en  Turkisk  soldat  i snäft 
åtsittande  byxor  och  sin  lilla  tröja,  som  slår  tusende 
bucklor  på  ryggen,  utan  skägg  och  utan  turban,  of- 
tast med  hasiga  skor  och  slarfviga  strumpor.  Afvenså 
tyckas  ej  heller  officerarne  ännu  vara  vana  vid  sin 
uniform,  de  se  flata  och  tvungna  ut,  som  en  hund 
den  man  huggit  svansen  af.  Med  största  hygglighet 
bemötte  man  oss  och  vi  sluppo  igenom  till  och  med 
der  Turkarne  ej  kommo  fram.  Det  hela  behagade 
mis  och  oss  båda  särdeles.  Sedermera  besågo  vi  det 
nya,  under  byggnad  varande  Ryska  palatset,  som  obe- 
stridligt blir  den  praktfullaste  byggnad  i hela  Kon- 
stantinopel,  och  är  byggdt  på  en  plats  som  öfverskå- 
dar  allt.  En  utomordentligt  rolig  och  glad  ung  Grek 
förde  oss  här  omkring,  hvars  harmlösa  och  barnsliga 
glädje  jag  aldrig  sett  makea  till. 

Dec.  2. 

Voro  åter  uppe  i staden  och  träffade  hos  Pisani 
trenne  andra  Finska  kaptener,  som  ankommit  från 
Odessa.  Desse  voro:  Hillström,  förande  Hesperus  från 
Gamla  karleby,  Nylund  förande  John  Bull,  sjelf  lik- 
nande något  en  John  Bull,  och  Blanksvärd,  förande 


144 


briggen  Victoria.  Vi  åto  alla  5 Finnar  tillsammans 
hos  Dattelbanm,  den  sjette,  Hyrén,  orkade  ej  ut  för 
sjukdom.  Derefter  begåfvo  vi  oss  alla,  så  när  som 
på  Blanksvärd,  om  bord,  först  på  en  liten  stund  till 
John  Bnll,  sedan  till  Hesperus,  der  vi  blefvo  sittan- 
de, spelte  trädkarl  och  drucko  toddy,  blandadt  med 
vin  och  champagne.  Detta  var  säkert  sista  gången 
på  lång  tid  jag  kommer  att  vara  i så  stort  sällskap 
Finnar.  Härvid  hade  jag  vid  färden  det  nöjet  att  se 
det  nya  palatset  Dulma  Baghtje,  som  tycktes  mig 
vara  det  vackraste  af  alla  härvarande  Turkiska. 

Dec.  3. 

Mådde  ej  just  väl  efter  gårdagens  kalas,  hvar- 
före  jag  sof  mest  hela  förmiddagen.  Straxt  på  efter- 
middagen kom  till  oss  den  Preussiska  kaptenen,  som 
låg  med  sin  brigg  sti^axt  under  oss.  Han  var  något 
fnuskig  och  pjunkig,  som  vanligen  hans  landsmän, 
och  det  var  mera  tråkigt  hela  aftonen.  Afven  sma- 
kade mig  hvarken  toddyt  eller  theet  eller  någonting. 
Han  for  dock  temmeligen  bittida  bort  och  vi  lagade 
oss  i god  tid  till  sängs. 

Dec.  4. 

Foro  opp  i fult  väder  på  Skutarisidan;  gingo  ge- 
nom denna  stad,  som  var  nästan  litet  proprare  och 
snyggare  än  Stambol,  men  för  öfrigt  bestående  af 
dylika  trädkojor.  Härifrån  läto  vi  sätta  oss  öfver  till 
Galata,  förda  af  en  högst  rolig  kaikschi,  en  medel- 
åldrig  man  med  fint  grått  skägg,  hvilken  liksom  alla 
Turkar  var  högst  frikostig  på  sitt  Eh,  hvarmed  Tur- 
karne  ofta  tyckas  föra  hela  samtal.  Sedan  vi  kommit 


145 


öfver  gingo  vi  upp  till  kansliet,  för  att  höra  efter 
posten,  som  skulle  komma  med  Ryska  ångbåten;  meii 
den  var  ännu  ej  kommen.  Grälade  sedan  en  stund 
med  H5a'én  i religionssaker,  livari  han  tyckes  vara 
något  vriden;  åto  sedan  middag  på  vårt  vanliga  hotel 
och  foro  derefter  tillbaka  om  bord  efter  en  högst  trå- 
kigt tillbragt  dag.  Då  fingo  vi  åter  en  högst  rolig 

O O O o o o 

roddare,  med  hvilken  vi  skrattade  mycket.  Det  var 
godt  att  åter  komma  om  bord  och  få  värma  sig  fram- 

O O 

för  kaminen,  ty  jag  hade  frusit  hela  dagen  värre  än 
hemma  hos  oss. 

Dec.  5. 

Lågo  hela  dagen  om  bord  i högst  fult  väder,  så 
att  jag  på  hela  tiden  nästan  ej  alls  var  uppe  på  däck. 
Jag  började  i dag  ett  bref  hem  till  Conradi*'). 

Dec.  6. 

Foro  upp  till  staden  på  Stambolssidan  igen  och 
gingo  fram  ända  till  bron,  som  går  öfver  hamnen; 
passerade  den  och  hade  nu  den  vackra  utsigten  af 
örlogshamnen  och  det  höga  land  som  begränsar  den 
åt  NO.  Skeppen  voro  aftacklade  till  största  delen, 
men  sågo  dock  bättre  ut  än  jag  väntat.  Sedermera 
gingo  vi  uj)p  och  jag  fick  nu  höra  att  ångfartygen  i 
morgon  skulle  gå  till  Egypten.  Som  jag  nu  egentli- 
gen hade  ingenting  att  uträtta  här  och  äfveu  vädret 
var  så  fult,  att  man  föga  kunde  röra  sig  ute  på  de 
smutsiga  gatorna,  beslöt  jag  att  resa  af,  hörde  mig 
derföre  om  hos  ångbåtsdirectionen,  men  uppsköt  dock 

*)  Utdrag  ur  dotsaniina  läses  här  ofvan  pag.  101>. 

G.  A.  Walliiis  rese-ant.  H.  1. 


10 


146 


afgörandet  till  följande  dagen.  Vi  hade  vid  genom- 
vandringen genom  Stambol  kommit  förbi  ett  bibliothek, 
der  jag  på  Arabiska  frågade  om  vi  kunde  korama  in. 
Med  den  största  välvilja  bjöd  man  oss  in,  men  som 
jag  hade  hällor  och  ej  kunde  få  mina  skor  af  mig, 
fick  det  bli  om  intet.  Mannen  frågade  mig  dock  på 
Turkiska,  ty  han  tycktes  ej  kunna  mycket  Arabiska, 
hvad  för  böcker  jag  önskade,  och  då  jag  i hast  först 
kom  på  Beidavi  och  Hariri^  ropade  han  in  åt  biblio- 
thekarien,  som  sade  att  de  funnos,  men  fordrade  nöd- 
vändigt att  vi  skulle  ta  af  oss  skorna  för  att  slippa  in. 
Dec.  7. 

Vi  hade  aftonen  förut  knappt  hunnit  till  sängs, 
så  blåste  upp  en  liten  SV  kultje.  Ankaret  lyftades 
och  vi  seglade  några  kabellängder  fram,  då  det  åter 
lugnade  af  och  vi  måste  låta  ankaret  gå  igen.  Men 
om  morgonen  blåste  upp  en  friskare  NV,  hvarföre  vi 
åter  gåfvo  oss  till  segels.  Nu  var  afskedets  timma. 
Viklund  var  så  verkligen  hygglig  att  han  ej  tog  nå- 
gonting af  mig  för  passagen.  Honom,  hans  treflig- 
het  och  ovanliga  karladuglighet  torde  jag  länge  kom- 
ma att  sakna,  och  aldrig  skall  jag  glömma  den.  Ilan 
satte  mig  om  bord  i förbifarten  på  ett  i vägen  lig- 
gande Svenskt  fartyg,  derifrån  jag  med  en  kaik  gick 
i land.  Denne  roddare  var  åter  hö^st  treflij?:  då  han 
hörde  mig  yttra  några  Arabiska  ord,  tog  han  mig 
för  en  Arab,  var  särdeles  belåten,  och  sade  mig  i 
förbifarten  namnen  på  alla  hus  och  ställen  äfvensom 
de  Turkiska  njxmnen  på  allehanda  saker;  när  jag 
gaf  honom  en  half  plaster  mer  än  han  begärde,  blef 


147 


han  särdeles  glad  och  artig  och  öfverhopade  mig  med 
sina  Turkiska  artigheter,  som  han  oändligt  många 
gånger  upprepade.  Sedan  gick  jag  npp,  köpte  mig 
ett  Turkiskt  bälte  och  en  Turkisk  väst  och  besörjde 

o 

ett  och  annat,  tog  billet  till  ångfartyget  &c.  At  se- 
dan middag  med  Ilyrén,  som  i dag  kom  ut,  och  be- 
gaf  mig  redan  klockan  3 om  bord.  Här  väntade  jag 
nu,  gick  omkring  och  hade  oändligen  tråkigt  ända 
till  kl.  6,  då  slutligen  ankaret  lyftades. 


148 


II.  Ai'(iHiiiii<>;i'ii. 

Alexaiidria. 

1843  — 1S44. 

Dagb.  Dec.  7. 

Med  ångfartyget  Mentor  lemnade  jag  nu  Kon- 
stanti nopel  för  att  afgå  till  Sinyrna.  Bland  sällska- 
pet på  ångfartyget  koin  jag  i samtal  med  en  Turkisk 
militär.  De  voro  3,  nemligen  en  officer  och  2 under- 
officerare eller  något  dylikt.  De  tycktes  förpläga  sig 
väl  med  någonting  ur  en  flaska,  och  officeraren  såg 
under  hela  tiden  röd  och  uppblåst  ut;  den  ena  af  de 
andra,  som  jag  kom  ihop  med,  tycktes  äfven  vara 
något  uppspelt,  dag  hade  nemligen  redan  på  denna 
korta  tid  brutit  sönder  3 Turkiska  piphufvuden,  som 
jag  köpt  för  resan,  och  började  nu  köpslaga  med  ho- 
nom att  få  ett  af  hans.  Han  sålde  mig  äfven  ett  och 
så  formerades  först  vår  bekantskap.  Han  började 
examinera  mig  i Arabiskan,  den  han  sjelf  kände  alls- 
intet;  men  med  sin  orientaliska  vishet  kunde  han  ej 
heller  tåla  att  jag  skulle  känna  något  af  den,  hvar- 
före  han  som  oftast  lät  mig  höra  sitt  Ehl  och  visade 
mig  roliga  miner.  Slutligen  gaf  jag  mig  till  sängs. 
Men  sängen  var  utomordentligt  dålig  och  bestod  af 
en  större  trädstol;  ty  jag  hade,  kan  tänka  för  att  spara, 
tagit  tredje  platsen.  Jag  frös  och  led  förskräckligt 
hela  natten,  och  det  var  en  af  de  värsta  jag  haft. 


14!) 


De  c.  8. 

Passerade  om  morgonen  Gallipoli  ocli  Dardanel- 
lerna.  Här  bytte  jag  om  plats  och  tog  en  af  andra 
klassen  samt  mådde  derefter  väl  på  hela  resan.  Fran- 
ska sjömän,  som  jag  nu  åter  haft  tillfälle  att  be- 
trakta, förekomma  mig  jemförelsevis  dåliga  och  det 
är  en  föraryfelse  att  se  huru  de  med  cigarren  i mun 
stå  till  stor  mängd  vid  en  ända  och  hala.  Men  det  är 
”la  liberté”.  Nu  isynnerhet,  sedan  jag  mera  sett  af 
vårt  Finska  sjöväsende  och  våra  raska  Finska  sjö- 
män, finner  jag  Fransoserna  lama;  de  hafva  ej  rätt 
allvare  med  sitt  arbete  till  sjöss,  ty  under  det  de  äro 
sysselsatta  med  något,  kunna  de  ej  låta  bli  att  spela 
hvarandra  puts  och  streck;  ej  heller  äro  de  tröga  att 
svara  då  kaptenen  eller  någon  officer  hutar  åt  dem, 
och  ofta  kunna  matroserna  visa  sig  lika  arga  och  bar- 
ska som  han.  Så  skola  äfven  de  Engelska  sjömän- 
nen vara  och  kaptenen  skall  ofta  vara  illa  hållen  med 
sitt  folk.  Hos  oss  är  ej  alls  värdt  att  mucka  och 
derföre,  jemte  folkets  duglighet,  torde  ingenstädes 
sjöväsendet  vara  så  godt  som  hos  oss.  Det  tycktes 
råda  mycken  huldhet  och  ett  enkelt  godt  förstånd 
mellan  kapten  och  besättning  på  den  lilla  Norrska 
skonert,  som  var  i vårt  sällskap;  der  var  ej  så  strängt 
som  hos  oss.  Men  af  allt  hvad  jag  sett  var  ord- 
ningen bäst  på  vår  brigg. 

Dec.  9. 

Kastade  ankar  om  morgonen  kl,  8 utanför  Smyrna. 
Anblicken  af  staden  var  mig  behaglig  ocli  vacker. 
På  några  af  de  höga  vulkanlika  berg,  som  på  alla 


150 


eidor  omge  den,  syntes  snö  och  vädret  var  öfverhuf- 
vud  kallare  än  jag  här  väntat.  Äfven  denna  stad  har 
utseende  af  en  amfitheater,  dock  är  höjningen  ej  sär- 
deles betydlig,  men  bergen,  som  synas  rnndt  omkring 
åt  alla  sidor  och  uppstiga  i betydliga  sluttningar, 
komplettera  hvad  som  brister.  För  öfrigt  har  staden 
ett  snyggt  och  vackert  utseende  från  hamnen,  som  i 
och  för  sig  nästan  utgör  en  liten  sjö,  på  alla  sidor 
omsluten  af  höga  berg  och  öppnande  sig  i vester  med 
ett  helt  smalt  sund,  såsom  det  inifrån  tycktes.  Jag 
hade  sofvit  då  vi  kommo  in,  så  att  jag  gick  förlustig 
anblicken  af  Mitylene  och  inloppet  hit.  Så  snart  jag 
ätit  frukost  om  bord  och  putsat  mig  så  godt  sig  göra 
lät,  for  jag  upp  i staden  med  en  kaik  och  begaf  mig 
genast  till  Ryska  konsulatet.  Här  träffade  jag  på 
kansliet  en  Tysk,  som  i 14  år  hade  varit  i orienten 
i Rysk  tjenst,  sedan  han  gjort  sin  kurs  vid  orientali- 
ska institutet  i Petersburg.  Då  han  af  mitt  pass  sett 
att  jag  var  orientalist,  som  han  behagade  kalla  mig, 
började  han  berätta  allehanda  saker  om  sig  sjelf,  var 
ganska  artig  och  bad  mig  följa  sig  hem  för  att  se 
hans  mynt-  och  manuscriptsamling,  den  han  under 
dessa  år  hade  samlat  här  och  på  andra  ställen  af  Le- 
vanten.  Båda  hans  samlingar  förekommo  mig  ock 
ganska  vackra  och  förtjenstfnlla;  hans  artighet  och 
hygglighet  var  utomordentlig.  Bland  annat  visade 
han  mig  en  Turkisk  öfversättning  af  Scliah-Namehy 
som  varit  full  af  målningar,  men  hvilka  blifvit  bort- 
klippta och  ersatta  af  marmoreradt  pai^per.  Likale- 
des ett  exemplar  af  Hariri  med  målningar,  som  var 


151 


kuriöst;  men  tiden  var  så  kort  att  jag  blott  i största 
hast  fick  tillfälle  att  genomögna  så  väl  det  ena  som 
det  andra.  Han  anmälde  mig  äfven  hos  konsuln, 
en  Rysse  vid  namn  Ivanofi’,  som  äfven  talte  Tyska 
och  emottog  mig  med  utsökt  artighet.  Han  hade  va- 
rit  länge  i Brasilien  och  annorstädes,  var  nu  general 
konsul  här  och  ägde,  som  hans  sekreter  Jaba  sade, 
en  utmärkt  samling  af  Grekiska  mynt.  Båda  två  er- 
bjödo sig  att  om  möjligt  på  allt  sätt  vara  mig  till 
gagn  i de  transactioner  och  relationer  jag  möjligen 
härigenom  kunde  komina  att  ha  med  mitt  hemland, 
och  visade  mig  åtminstone  i orden  all  vänlighet,  mer 
än  jag  kunde  begära  och  hoppas,  daba  och  en  hans 
kollega  gåfvo  mig  äfven  bref  till  Alexandria  och  Kairo. 
Sedermera  började  jag  min  tour  i staden,  vandrade 
först  genom  Frankernas  qvarter,  som  var  utomordent- 
ligt snyggt  och  vackert  med  trädgårdar  mest  vid 
hvart  hus,  i hvilka  vinrankor  och  orangeträd  stodo 
ännu  fulla  med  frukt,  ehuru  med  vissnade  blad.  Sjelfva 
byggnadssättet  var  hufvudsakligen  Venetianskt:  mar- 
morn  icke  sparad.  Sedan  vandrade  jag  genom  Gre- 
kernas stadsdel,  som  gaf  föga  efter  den  förra:  ga- 
torna ganska  breda  och  snygga,  husen  likaledes.  Mer 
än  någorstädes  såg  jag  här  vackra  qvinnor,  alla  mör- 
ka ocli  med  skarpa  drag,  soin  åtminstone  för  ögon- 
blicket intogo.  Så  voro  äfven  barnen  vackra  och  ra- 
ska. Vandrade  genom  bazaren  och  Tnrkarnes  qvar- 
ter. Allt  visade  här  större  rikedom  än  i Stambol, 
folket  var  rikare  kliidt  och  såg  gladare  och  mera 
välmående  ut,  äfvensoin  i sjelfva  bodarne  syntes  större 


152 


förrllder.  llär  såg  jag  äfven  stora  kameJkaravaneiv 
som  vandrade  genom  bazaren.  Likaledes  betraktade 
jag  några  karavanserai  och  några  vackra  moskéer. 
Utanför  en  af  dem  var  en  stor  hop  barn,  som  under 
det  jag  läste  inscriptionevna,  spriingo  omkring  mig, 
gjorde  gäck  och  kallade  mig  jehodi  samt  slutligen 
började  kasta  stenar  på  mig.  Jag  låddes  om  ingen- 
ting, utan  gick  i sakta  mak  bort.  Vandrade  hit  och 
dit  omkring  i staden  och  allt  behagade  mig  utomor- 
dentligt.  Allt  var  renare  och  snyggare  än  man  möj- 
ligen kan  vänta  i en  orientalisk  stad.  Största  delen 
invånare  tycktes  nästan  bestå  af  Greker,  dock  syn- 
tes äfven  mvcket  Turkar  och  äfvenledes  Araber,  hvilka 
torde  hafva  varit  resande-  Turkiska  qvinnorna  tyck- 
tes här  hafva  tagit  sig  nästan  större  frihet  än  i Stam- 
bol,  så  att  de  här  hade  sitt  ansigte  mindre  betäckt 
än  der;  ehuru  åter  de  som  voro  beslöjade,  här  buro 
en  alldeles  tät  slöja  ända  ner  öfver  näsan.  Sedan 
jag  vandrat  mest  hela  dagen  och  druckit  tvenne  gån- 
ger kaffe  på  Turkiska  kaffehus,  åt  jag  middag  hos 
en  Italienare,  drack  en  butelj  Cypervin  för  omkring 
2 rub.  b:co  tillsammans,  hvilket  jag  tyckte  vara  nå- 
gorlunda dyrt,  och  for  sedan  om  bord.  Här  träffiide 
jag  bland  nya  passagerare  en  gammal  Arabisk  gubbe 
från  Kairo,  som  då  jag  stannade  och  betraktade  ho- 
nom och  hans  kaljan,  med  den  största  välvilja  och 
artighet  bjöd  mig  munstycket  till  sin  pipa.  Sedan 
snto  vi  länge  på  däcket  der  han  hade  sin  plats  och 
pratade,  och  han  intog  mig  på  det  högsta  genom  sin 
välvilja.  Han  var  den  första  egentliga  Arabiska  be- 


153 


kautskap  jag  gjort  på  inln  resa.  I hamnen  lågo  2 
Österrikiska  och  ett  Franskt  örlogsfartyg.  Från  ett 
af  de  förra  hördes  om  morgon  och  afton  musik  som 
var  god.  Man  liörde  att  det  var  Italienare  eller  Ty- 
skar. Roligt  var  det  att  efter  all  den  dåliga  musik 
jag  hört  i Frankrike  och  Konstan tinopel,  åter  få  höra 
några  rena  ljud.  Jaha,  hofråd  och  sekreterare  hos 
konsuln  här,  som  emottagit  mig  med  så  mycken  ar- 
tighet, sade  sig  med  stor  kärlek  ha  laggt  sig  på  ori- 
entalia.  Dock  tycktes  det  allt  vara  mera  på  Tyskt 
vis,  mer  för  att  briljera  än  af  sann  inre  lust.  Så 
tycktes  äfven  hans  samlingar  vara  gjorda,  dem  han 
genom  lyckliga  omständigheter  och  lyckträffar  fått 
för  ringa  pris.  En  stor  del  af  sina  bästa  manuscrip- 
ter  sade  han  sig  ha  fått  i Salonichi  af  en  kadis  son, 
i hvars  händer  de  kommit  genom  arf  som  gått  från 
far  och  forfar  och  längre  bort.  Han  sjelf  råkade  ej 
ha  någon  lust  för  studier,  utan  mera  för  dricka,  och 
så  hade  Jaba  fått  en  hel  kista  full  för  några  flaskor 
rum.  Jaba  låtsade  vara  en  lärd  samt  ville  gälla  för 
stor  kännare  af  orientens  historia  och  språk,  sade  sig 
färdigt  tala  de  3 Musulmanska  hufvudspråken  och 
hafva  studerat  dem  grundligt.  Dock  fick  jag  anled- 
ning tro  ej  allt  vara  så  grundligt  som  han  sjelf  ville 
inbilla  mig.  Emellertid  vore  det  önskligt  att  alla  tjen- 
stemän  i orienten  i Europeisk  tjenst  skulle  ha  samma 
ifver  som  han.  Jag  frågade  honom  om  han  hade  sig 
någonting  bekant  om  den  Finska  koloni,  hvilken  Gott- 
lund  anmodat  mig  efterfråga;  men  deraf  hade  han  al- 
drig hört  eller  erfarit  något  alls.  Dock  lofvade  han 


154 


på  min  anmodan  höra  efter  och  underrätta  mig  derom. 
För  öfrigt  hade  han  den  vanliga  Tyska  fjeskigheten ; 
var  gift  här  och  hade  5 barn,  så  att  han  numera  ej 
kunde  göra  några  uppoffringar  för  inköp  af  orien- 
talia,  äfvensom  hans  mycket  upptagna  tid  ej  tillät 
honom  att  ge  bort  något  på  studium  deraf;  men  en 
”Herzenschmerz”  skulle  det  kosta  honom  att  sälja  nå- 
got af  hvad  han  samlat.  Så  upptagen  han  var  och 
ehuru  han  slitit  sig  lös  just  från  sitt  arbete  i kan- 
sliet, kunde  han  dock  ej  underlåta  att  visa  mig  hem- 
ma hos  sig  allt  hvad  han  ansåg  rarast  och  bäst,  och 
tycktes  finna  sig  ganska  lycklig  och  belåten  öfver  det 
beröm  jag  sökte  utösa  öfver  hans  förträfiliga  samlin- 
gar samt  hans  stora  nit  för  vetenskapen.  En  hans 
kollega  på  kansliet,  som  gaf  mig  brefvet  till  Kairo, 
var  honom  temmeligen  lik.  De  talte  dock  begge  väl 
Turkiska  med  en  högst  rolig  Turkgubbe , som  kom 
dit  och  klagade  att  han  blifvit  på  något  sätt  bedra- 
gen. Han  var  högst  liflig  i sitt  tal  och  sina  gester, 
med  ett  visst  lugn  och  en  viss  värdighet  som  saknas 
hos  de  lifliga  Ryssarne  och  Fransmännen. 

Dec.  10. 

Lyftade  ankar  om  morgonen  kl.  omkring  8 och 
begåfvo  oss  från  Smyrna.  Stränderna  rundtomkring 
hade  samma  utseende  af  lavaberg,  voro  väl  odlade 
och  öfverhufvud  vackra,  här  och  der  syntes  byar. 
Af  alla  städer  hitåt  behagade  mig  Smyrna  mest.  Dess 
folk  tycktes  raskare  och  friare,  mera  vanda  vid  Eu- 
ropéer. Husen  hade  ej  heller  det  koj-lika  usla  ut- 
seende som  i Stambol,  ej  heller  folket  det  tiggarlika. 


155 


Sedan  vi  kommit  ut  till  sjöss,  lade  jag  mig  ocli  sof 
ända  till  ^4,  då  jag  steg  upp  och  såg  mig  vara  midt 
emellan  öar  ocli  skär  med  Asiens  fasta  land  till  ven- 
ster.  Vi  passerade  så  fram  mellan  Cykladerna  och 
Skio,  der  en  liten  stad  syntes.  Oarne  här  hade  full- 
komligen samma  utseende  som  annorstädes  i Arkipe- 
lasren,  kala  och  liö^a  med  ett  visst  gråaktio-t  utseeii- 
de.  Ifrån  Smyrna  hade  vi  fått  en  passagerare  till  i 
vårt  kabinett,  en  Grek  som  ej  just  gjorde  någon  mun- 
ter. Den  tredje  var  en  Engelsman,  som  talte  Fran- 
ska och  Italienska  ganska  väl,  flitigt  läste  i sin  Church 
service,  och  i Auserv\'ählte  Schriften  von  de  la  Motte 
Fouqué,  hvartill  han  nyttjade  lexikon,  samt  för  öfrigt 
mycket  flitigt  spatserade  på  däcket  och  drack  sitt  thé 
till  frukosten,  men  aldrig  en  droppe  vin.  tian  var 
öfverhufvud  en  ganska  tråkig  man,  som  tycktes  vilja 
afskudda  sig  alla  älskliga  Engelska  tokroligheter  och 
talte  sin  Franska  och  Italienska  med  ganska  stor  af- 
fectation.  Öfverhufvud  var  hela  färden  från  Konstan- 
tinopel  oändligen  tråkig  och  jag  kände  nu  rätt  vär- 
det af  Active  och  min  präktiga  kapten  Viklund.  Om 
aftonen  i mörkret  uppstod  ett  litet  gräl  mellan  en  af 
officerarne  och  några  unga  Greker  på  tredje  platsen, 
hvarvid  Grekerna  betedde  sig  raskare  och  impertinen- 
tare än  jag  förmodat.  Vädret  hade  hela  dagen  varit 
vackert,  ehuru  ansenligt  kallare  än  jag  väntat. 

Dec.  11. 

Stod  bittida  upp  då  jag  hörde  att  ankaret  föll 
omkring  kl.  4 på  morgonen  utanför  Sxjra.  Då  det 
blef  dager  såg  jag  framför  mig  en  den  vackraste  stad 


man  vill  se,  glänsande  livit,  liksom  nästan  alla  af 
Greker  uppförda.  Staden  går  nästan  i en  långsträckt 
halfbåge  längs  stranden,  åt  höger  till  uppstigande 
ganska  starkt  amfitheatraliskt.  Denna  del  är  den  nya 
staden,  ofvanför  h vilken,  med  en  öppen  plats  der 
emellan,  höjer  sig  den  äldre  staden  i form  af  en  lik- 
bent  triangel  på  sluttningen  af  en  höjd  emellan  tvenne 
andra  högre  sluttningar.  Den  fullkomligen  triangu- 
lära gamla  staden  slutar  sig  upptill  i den  spetsiga 
vinkeln  med  en  det  hela  öfverskådande  kyrka.  Midt- 
emot  staden  ligger  en  betydlig  skärgård  af  större  och 
mindre  öar,  på  en  af  hvilka  en  stor  fyrbåk  är  upp- 
rest. Den  ö på  hvilken  staden  är  byggd  är  den  vid- 
sträcktaste, höjande  sig  i många  svinryggslika  slutt- 
ningar, odlade  ända  upp  till  topparne  med  rika  och 
upparbetade  dälder  deremellan.  Staden,  sade  mig  en 
Grekisk  välvillig  gubbe  bland  passagerarne,  hade  upp- 
stått under  sjelfva  frihetskriget,  då  flyktande  Greker 
tagit  sin  tillflykt  dit.  Den  heter  Hermopolis,  såsom 
hufvudsakligen  en  handelsstad.  Kl.  omkring  8 flytta- 
des vi  på  en  stor  bark  jemte  värt  bagage  från  Men- 
tor^ som  fört  oss  från  Konstantinopel,  om  bord  på 
Scamandre , der  allt  så  väl  inredning  som  folk  och  an- 
nat behagade  mig  mycket  mera  än  på  Mentor.  Af 
alla  passagerai’e  voro  vi  blott  8 som  kommo  från  Men- 
tor.^ alla  Musulmän  så  när  som  på  mig  och  en  äldre 
Grekisk  qvinna.  Under  färden  på  barken  tycktes  min 
Arabiska  gubbe  vara  litet  rädd.  I hamnen  lågo  kan- 
ske 20  till  30  medelmåttiga  fartyg,  till  största  delen 
som  det  tycktes  Grekiska,  och  4 stora  ångfartyg,  3 


157 


Franska  och  ett  Österrikiskt,  hvilka  alla  blott  vänta- 
de på  det  5:e,  som  sknlle  komina  från  Malta.  Det 
kom  ock  straxt  efter  middagen  och  hemtade  åt  oss 
omkring  15  passagerare  som  skulle  till  Alexandria, 
hvilka  alla  utan  undantag  voro  Engelsmän,  flere  med 
sina  hustrur.  Maken  till  stoj,  oväsende  och  pre- 
jeri  som  Grekernas,  hvilka  förde  dessa  passagerare 
från  deras  ångfartyg  till  vårt,  har  jag  ej  sett  och  det 
gick  till  det  otroliga,  så  att  de  för  böss-skotthåll  fingo 
betala  6,  flere  7 francs.  Öfverhufvud  såg  jag  här  för 
första  gången  rätt  Grekernas  nu  så  väl  bekanta  be- 
drägeri  och  gemenhet;  det  var  ömkligt  att  se  de 
tafatta  Engelsmännen  vara  utsatta  för  dem  och  gräla 
och  boxas,  utan  att  ändock  slippa  med  mindre  än 
att  frikostigt  lösa  på  pungen.  Kort  förut  hade  helt 
anspråkslöst  ankommit  en  ung  Arab,  som  jag  för  så- 
dan igenkände  på  hans  fransar  omkring  sin  turban 
och  på  hans  mörkbruna  färg.  Jag  tilltalade  honom 
genast  på  Arabiska  och  blef  med  den  gladaste,  öpp- 
naste, leende  min  besvarad  af  honom  på  samma  språk. 
Sedan  talade  vi  ett  och  hvarje  och  för  stodo  h varandra 
fullkomligen.  Snart  sällade  sig  till  oss  en  tredje, 
som  äfven  talade  Arabiska,  men  ganska  brytande. 
Denne  var  en  Grek,  som  i 10  år  varit  bosatt  i Alexan- 
dria. När  nu  den  första  Engelsmannen,  en  Nord- 
amerikanare, som  såg  mycket  dum  ut  med  ett  litet 
rödt,  väl  städadt  och  putsadt  skägg  under  hakan,  ef- 
ter tusende  gräl  med  sin  roddare,  slutligen  kom  om 
bord  och  man  äfven  här  började  tala  om  quarantaine 
och  annat  som  jag  ej  förstod,  än  mindre  Amerikana- 


158 


ren  som  nästan  allsicke  förstod  språket,  kom  min 
unge  Arab  mycket  beställsamt  fram  till  honom  och 
började  till  min  stora  förundran  tala  ganska  ren  En- 
gelska med  honom  och  säga  honom  hvad  man  sade. 
Sedermera  erfor  jag  genom  bref  eller  attestater,  som 
han  framvisade  för  alla  Engelsmännen , hvilka  han  an- 
satte den  ena  efter  den  andra,  att  han  såsom  tjenare 
följt  åtskilliga  Engelsmän  i Syrien  och  annorstädes 
pä  resor  i orienten  samt  af  dem  erhållit  det  högsta 
loford.  Af  alla  ankomna  passagerare  kom  endast  trenne 
med  mig  på  andra  platsen,  nemligen  ofvannämnda 
Nordamerikanare  och  2 Italienare,  tvenne  ”fratres”, 
hvilka  skulle  gå  såsom  missionärer  till  Abyssinien. 
Med  den  ena  af  dem,  en  27  års  ung  vacker  man, 
träffade  jag  först  tillsammans  nere  i vår  kajuta,  då 
jag  som  hastigast  sprang  dit  ner  för  att  stoppa  min 
pipa.  Jag  vet  ej  rätt  huru  vi  först  kommo  i samtal, 
men  det  var  med  en  egen  yngliuga-ren  öppenhet,  som 
han  berättade  mig  att  han  och  hans  ”confrere”  voro 
missionärer  till  Abyssinien  &c.  Sedermera  frågade 
han  mig,  som  han  tagit  för  en  Parisare,  om  jag  vore 
katolik  och  då  han  fick  höra  att  jag  var  protestant, 
sade  han  sig  hjertligen  ångra  obetänksamheten  i sitt 
uppförande  och  sin  uppriktighet  emot  mig.  Jag  trö- 
stade honom  så  godt  jag  kunde  dermed,  att  vi  dock 
bekände  samma  religion  ehuru  af  olika  trosbekännel- 
ser, och  härmed  tycktes  han  ge  sig  tillfreds.  Seder- 
mera säg  jag  honom  och  hans  confrere  ligga  största 
delen  af  aftonen  och  läsa  böner  eller  något  dylikt 
nr  gamla  pergamentsluntor.  Dock  voro  de  bägge  två 


159 


ganska  älskliga  unga  män.  Kaptenen  på  det  från 
Malta  ankomna  ångfartyget  hade  liemtat  om  bord  till 
oss  ett  ungt  fruntimmer,  som,  då  vi  slutligen  foro  här- 
ifrån ut,  länge  stod  pä  däcket  och  genom  en  kikare  tit- 
tade på  kaptenen  som  hemtat  henne.  Han  stod  i stäfven 
på  sitt  fartyg  äfven  med  en  kikare  och  tittade  till- 
baka på  henne,  såsom  en  vår  tids  fullkomlige  riddare 
i uniform  och  hvit  väst,  med  stort,  tjockt,  svart 
skägg,  h vilket  jag  af  hjertat  afimdades  honom.  De 
tittade  pä  hvarandra  först  öfver  bord  och  sedan  ge- 
nom alla  springor  och  hål  och  nickade  slutligen  med 
en  suck  ett  farväl.  Vår  doktor  om  bord,  en  vacker 
man  med  långt  ljust  skägg,  stod  straxt  färdig  vid 
den  suckande  damen,  säkert  för  att  förekomma  någon 
möjlig  dåning.  Med  Nordamerikanaren  började  jag 
under  måltiden  prata  Engelska  och  vi  fortsatte  sedan 
vårt  prat  uppe  på  däck  efter  maten.  Sä  mycket  jag 
ännu  kunde  få  reda  på  honom,  tänkte  han  färdas 
längs  Nilen  och  sedan  möjligen  göra  en  liten  ”step”  på 
Arabiens  eller  Afrikas  kust,  sedan  färdas  till  In- 
dien, och  derifrån  troligen  andra  vägen  hem  till  Ame- 
rika. Han  visste  af  Fraconell  och  Himj ariternas  dia- 
lekt och  åtskilliga  aforismer  om  ett  och  annat  orien- 
taliskt, men  var  öfverhufvud  tafatt  i tal  och  svar. 
Bland  de  andra  Engelsmännen  hade  flera  med  sig  sjuk- 
liga fruar,  som  de  gingo  och  släpade  under  sina  armar 
och  sågo  tråkiga  ut,  så  när  som  på  en.  Vägen  gick 
länge  mellan  öar,  hvilka  hade  samma  utseende  som 
andra  här  i trakten,  dock  tycktes  de  vara  mera  odla- 
de och  bebodda,  så  att  man  öfverallt  i sluttningarne 


160 


såg  framsticka  vackra  hvitgliinmande  Grekiska  hus. 
Vi  mötte  under  fiirden  flera  Grek-barker,  som  seglade 
in  och  ut.  De  äro  i allmänhet  vackert  och  mera  smi- 
digt  byggda  och  tyckas  segla  väl.  Så  tyckas  äfven 
Grekerna  sjelfva  vara  dugtiga  och  tilltagsna  sjömän, 
ehuru  svaga  navigatörer.  De  manövrera  flinkt  sina 
fartyg  och  sjöfolket  flyger  som  kattor  med  sina  vida 
byxor  i taklen.  Till  största  delen  ha  Grekerna  ett 
vackert  manligt  utseende,  men  dock  ser  man  under- 
stundom ibland  dem,  liksom  jag  i dag,  inbitna  vilda 
och  bedrägliga  fysionomier.  I deras  maner  och  upp- 
förande synes  en  viss  nobel  hållning,  utan  att  vara 
för  trög  eller  för  fjäskigt  liflig,  och  ej  så  uppblos- 
sande som  man  t.  ex.  finner  Turken,  då  han  på  nå- 
got sätt  blir  uppspelt. 

Dec.  12. 

Gingo  ännu  hela  dagen  mellan  öar  både  till  styr- 
bord och  babord.  En  stor  ö till  styrbord  sade  den 
vid  bordet  dejourerande  officern  vara  Caudia,  de  till 
babord  sade  han  ha  intet  namn.  Kanske  han  ej  visste 
bättre.  Han  var  en  liten  ung  pojke,  som  tycktes  vilja 
taga  sig  en  vigtig  air,  och  utom  denna  fråga  om  öarne 
vexlades  intet  ord  emellan  oss  fyra  som  suto  till  bords; 
h vårföre  måltiden  ock  var  oändligeu  tråkig,  såsom 
hela  dagen.  Nordamerikanaren  är  förskräckligt  tung- 
körd;  dock  har  han  nu  kommit  på  ett  ämne  det  jag 
minst  väntade,  nemligen  autiqviteter  pa  Malta.  Il  an 
visade  mig  åtskilliga  Sketchs,  som  han  der  tagit  af 
inscriptioner  och  byggnader  och  tycktes  dervid  visa 
mera  intresse  än  jag  väntat  hos  honom.  Han  sade 


161 


sig  haft  för  afsigt  att  från  Malta  gå  till  Tripoli,  men 
ej  funnit  någon  lägenhet.  För  öfrigt  har  han  varit 
vida  omkring  i Amerika  och  tyckes  nu  vilja  besöka 
Afrika  och  några  andra  roliga  ställen  i Asien;  men 
Europa  tyckes  han  ej  bry  sig  säi'deles  om.  Han  är 
en  högst  rolig  och  besynnerlig  man. 

De  c.  13. 

När  jag  om  morgonen  kom  upp  på  däck,  fann 
jag  till  min  stora  förundran  att  vinden  var  emot  oss 
och  att  vi  styrde  kurs  i NNV.  Vi  hade  nemligen 
om  natten  vändt  och  gingo  mot  vinden,  emedan  vi 
ändå  ej  till  aftonen  kunde  hinna  fram  att  löpa  in  i 
hamnen  vid  Alexandria.  Vi  gingo  dock  ej  särdeles  länge 
denna  kurs,  förrän  vi  åter  vände  undan  vinden  och 
gingo  vår  rätta  kurs.  Denna  dag  liksom  de  andra 
var  tråkig,  men  ficks  till  slut  med  sofva  och  äta  samt 
att  då  och  då  betrakta  det  azurblåa,  nu  något  upp- 
roriska hafvet.  På  aftonen  sitter  jag  och  skrifver  detta 
vid  mitt  thé  och  midtemot  mig  på  andra  sidan  af 
bordet  sitter  le  maitre  d’hotel  och  skrifver  vers.  Då 
jag  frågade  honom  om  han  brukar  idka  poesi,  visade 
han  mig  som  prof  af  sin  konst  ett  stycke  det  han 
kallade  satir,  med  den  anmärkning  att  jag  tvifvels- 
utan  visste  hvad  det  ville  säga,  och  som  hade  till 
öfverskrift:  Satyre  d’un  domestique  a bord  du  bateau 
— och  innehöll  många  roliga  saker  om  Napoleon  och 
Gud  vet  hvad  annat.  Han  sade  sig  vara  boktrycka- 
re, men  som  lyckan  ej  gynnat  honom  i det  yrket, 
hade  han  slagit  sig  på  värdshushållning  här  och  fann 
det  förmånligare. 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.I* 


11 


162 


(Bref  till  kofferdikapten  A.  Wiklund)*). 

Broder!  I den  förmodan  att  du  redan  sluppit  från 
det  allmänt  öfverklagade  svåra  hålet  Odessa,  dess 
svåra  hamn  och  kalla  klimat,  jemte  allt  omak  som 
åtföljer  en  lastning  och  hamnliggning,  sänder  jag  dig 
denna  helsning  från  Egypti  gamla  underfulla  och  he- 
liga jord,  jemte  tusende  tacksägelser,  varma  och  in- 
nerliga för  den  trefliga,  roliga  tid  du  så  frikostigt 
gästade  mig  och  förde  mig  helbregda  och  glad  öfver 
Italiens  och  Greklands  haf  till  Storsultanens  stora 
stad.  Jag  har  sedan  vi  skiljdes  ofta,  för  ofta  och 
stundeligen  fått  känna  saknaden  af  ditt  trefliga  säll- 
skap och  din  trefliga  kajuta.  Men  låtom  oss  gå  i 
ordning.  Aftonen  af  samma  dag,  på  hvars  morgon 
jag  lemnade  Active  och  mina  landsmän,  gick  jag  om- 
bord på  det  Franska  ångfartyget  och  för  större  sä- 
kerhets skull  redan  kl.  3 på  eftermiddagen.  Här  gick 
jag  nu  af  och  an  pä  däcket  och  spatserade  ända  till 
kl.  6,  ty  då  först  lyftades  ankar.  Under  denna  tid, 
såsom  under  hela  resan,  hade  jag  tillfälle  att  förarga 
mig  öfver  de  Franska  matroserna,  som  dussintals, 
största  delen  med  cigarren  i munnen,  stodo  och  ha- 
lade pä  en  ända,  h vartill  4 å 5 af  dina  matroser  va- 
rit tillräckliga.  Öfverhufvud  kan  jag  ej  säga  att  det 
sjöväsende,  jag  här  såg,  behagade  mig  alls  och  skill- 
naden var  oändlig  mot  hvad  jag  blifvit  van  att  se 
ombord  hos  dig.  Den  8 middagstiden  passerade  vi 
Dardanellerna  och  kastade  ankar  den  9 om  morgonen 


’)  Förut  tryckt  i tidningen  Ilmarinen  1855  N:o  52. 


163 


i Smyrnas  hamn.  Här  blefvo  vi  liggande  hela  denna 
dag  och  jag  begagnade  tiden  till  att  fara  upp  och 
bese  staden,  som  föreföll  mig  särdeles  vacker  och 
snygg.  Jag  var  äfven  uppe  här  hos  Ryske  general- 
consuln  Ivanolf,  och  han  emottog  mig  med  särdeles 
artighet  och  välvilja,  såsom  äfven  isynnerhet  hans 
sekreterare,  som  var  literat  och  ville  passera  för  sådan 
ännu  mera  än  han  verkligen  var  det.  Följande  mor- 
gonen d.  10  gingo  vi  derifrån  och  landade  följande 
dagen  i Syra,  hvars  nya,  hvitt  glänsande  stad  be- 
hagade mig  utomordentligt.  Här  flyttades  vi  öfver 
på  ett  annat  af  de  5 ångfartyg,  som  här  sammanträf- 
fade. Det  hette  Scamandre  och  förde  oss  hit  till 
Alexandria,  i hvars  farliga  och  klippfulln  hamn  vi 
kastade  ankar  den  14  dennes.  Hela  resan  var  på  det 
hela  taget  oändligen  tråkig.  Till  Smyrna  följde  dock 
med  oss  ett  sällskap  af  3 Turkar,  som  voro  de  enda 
trefliga  i mitt  tycke  bland  de  kanske  40  passagerarne. 
Det  var  en  officer  med  2 underofficerare,  som  mig 
tycktes.  De  hade  mat  och  dryck  med  sig,  hade  däcks- 
plats, åto  och  drucko  och  rökte  oupphörligen,  så 
att  jag  tyckte  de  första  aftonen  redan  hade  ett  litet 
rus  alla  tre.  Jag  kom  i samtal  med  dem  och  hade 
ganska  roligt  åt  dem.  Ifrån  Smyrna  kom  en  ny  pas- 
sagerare, en  gammal  Arabisk  gubbe  från  Kairo  med 
ärevördigt  grått  skägg.  Han  var  mig  högst  välkom- 
men och  i hans  sällskap  fann  jag  mig  väl.  Från  Syra 
kom  i andra  kajutan,  der  jag  hade  plats,  en  Nord- 
amerikanare, som  var  förskräckligt  tungkörd,  men 
dock  ej  så  otreflig  när  man  fick  honom  litet  i gång, 


164 


och  dessutom  2 Italienska  unga  Broder^  som  skulle 
till  Abyssinien  för  att  predika.  De  läste  flitigt  i sina 
böneböcker,  och  den  ena,  som  var  sjuk  nästan  under 
hela  resan,  låg  mest  hela  tiden  i sin  säng  med  ett 
visst  kärl  i ena  handen  och  psalmboken  i den  andra. 
Dessutom  voro  bland  däckspassagerarne  en  ung  Arab, 
hvilken  såsom  betjent  eller  tolk  följt  med  en  En- 
gelsman på  långa  resor  i Syrien  och  annorstädes, 
och  nu  erbjöd  sig  åt  de  rika  Engelska  seigneurer 
som  hade  första  platsen.  Han  var  en  godsint,  tref- 
1ig  ung  man,  som  jag  mycket  pratade  med.  Detta 
var  nu  sällskapet  om  bord.  Det  var  mångfaldigt  och 
i sig  sjelft  icke  tråkigt;  men  det  evigt  enahanda  i 
farten,  det  beständiga  bultandet  af  maschinen,  och 
med  alla  beqvämligheter  dock  den  obeqvämlighet  och 
tvungenhet,  som  alltid  råder  på  ett  ångfartyg,  gjorde 
denna  en  veckas  färd  i mitt  tycke  mycket  längre  och 
långsammare  än  hela  vår  färd  från  Marseille  till  Con- 
stantinopel.  Bordet  var  fullt  med  rätter  till  midda- 
gen, åtminstone  10,  oberäknadt  den  mångfaldiga  de- 
serten,  till  frukosten  omkring  5 ä 6 jemte  desert; 
allt  detta  hade  jag  oändligt  gerna  bytt  ut  mot  våra 
ärter  och  vårt  ypperliga  kött  och  fläsk.  Och  betjent- 
sluskarne,  som  stodo  omkring  och  gapade  på  hvar 
bit  man  stoppade  i munnen,  voro  mig  vederstyggliga. 
Till  all  lycka  har  jag,  såsom  du  vet,  god  förmåga 
att  kunna  sofva  och  begagnade  den  äfven;  jag  sof 
vanligen  hela  dagen  från  frukosten,  som  slutades 
omkring  kl.  10,  till  middagen  som  börjades  kl.  5. 
Det  var  således  med  stort  nöje  jag  slutligen  såg  oss 


165 


anlända  hit  till  Alexandria.  Men  de  3 första  dagarne 
jag  var  här,  regnade  det  oupphörligen,  så  att  jag  föga 
kunde  gå  ut.  Sedan  klarnade  vädret  upp  och  vi  ha 
haft,  med  undantag  af  då  och  då  fallande  regnsku- 
rar, det  vackraste,  mildaste  sommarväder,  och  jag  har 
härunder  oupphörligen  vandrat  omkring  på  denna  ruin- 
fulla jord,  der  nästan  för  hvart  steg  ligga  qvarlefvor 
af  gamla  pelare  och  annat,  dels  i marmor,  dels  i gra- 
nit. Äfven  har  jag  gjort  åtskilliga  bekantskaper  med 
lärda  Araber  och  scheikher;  somliga  haiva  till  och 
med,  när  de  erfarit  mig  vara  något  så  när  hemma- 
stadd i deras  religion  och  deras  vetenskaper,  dels 
trott  mig  vara  en  muslim,  dels  sökt  förmå  mig  att 
uttala  deras  trosbekännelse  och  anta  deras  lära.  Jag 
har  högst  roligt  med  dem  och  sitter  ofta  i ett  det 
underligaste  sällskap  på  moské-trapporna  och  på  ste- 
narne  derutanför,  inbegripen  i samtal  med  dem. 

Dagh.  Dec. 

Vi  ankommo  till  Alexandria  kl.  omkring  1 på 
eftei'middagen  och  kastade  ankar  i hamnen  ett  godt 
stycke  från  land.  Llamnen  är  en  af  de  sämsta  man 
kan  se  till  sitt  läge,  öppen  och  på  lång  sträcka  om- 
o-ifven  af  klippor  och  skär,  som  stå  just  under  vatten- 
ytan och  mot  hvilka  nu  slogo  svåra  bränningar.  Strän- 
derna rundtomkring  hade  det  rätta  Afrikanska  utseen- 
det, sandiga  med  låga  höjder  och  kala.  På  de  tvenne 
utböjningar  som  bilda  hamnen  voro  fästningsverk  och 
andra  ståtliga  kronobyggnader,  hvilka  gåfvo  en  ganska 
vacker  anblick,  ehuru  ingalunda  så  ”mahlerisch”  som 


166 


Konstantinopel.  Stojet  och  oväsendet  af  slupar  och 
båtar,  som  så  snart  ankaret  fallit  om^åfyn  oss  till 
otal,  var  förskräckligt  och  skriket  af  de  Arabiska 
strnplj liden  ökade  sorlet.  Villervallan  bland  sakerna, 
som  hemtades  upp  på  däcket  och  släpades  hit  och  dit 
af  deras  ägare,  ökad  af  hotel-garponer,  som  bjödo  ut 
sina  adresskort  och  rekommenderade  sina  värdshus, 
samt  af  Arabiska  roddare,  som  kommo  upp  för  att 
emottaga  och  flytta  sakerna  i sina  båtar,  var  öfver- 
hufvud  här  som  allestädes  obehagligt.  Slutligen  säl- 
lade Nordamerikanaren  och  jag  oss  till  en  garpon 
från  hotel  d’Europe  och  han  bestyrde  om  våra  sakers 
transport  i en  båt  och  allt  öfrigt.  Här  syntes  nu- 
mera inga  Turkiska  kaiker,  utan  sågo  båtarne  här  ut 
som  våra  vanliga  slupar.  Araberna  tycktes  vara  dug- 
tiga  på  sjön  och  raska.  I hamnen  lågo  många  Egyp- 
tiska örlogsmän  och  krigsskepp,  till  en  stor  del  af- 
tacklade,  men  kanske  till  antalet  flera  än  jag  sett  i 
Konstantinopel.  De  voro  öfverhufvud  vackra  fartyg 
och  på  några  tycktes  man  vara  sysselsatt  med  arbete, 
äfvensom  somliga  tycktes  tjena  till  kaserner.  Vi  kom- 
mo efter  en  kort  rodd  af  3 svarta  betjenter,  som  följt 
med  den  Franska  garponen,  i land  och  möttes  der 
af  en  oändlig  skara  bärare  och  åsnedrifvare , hvilka 
förfärligt  trängde  sig  omkring  oss  och  bjödo  ut  sig. 
Men  vi  behöfde  dem  naturligtvis  ej.  De  svarta  förde 
våra  saker  till  tullen,  der  de  gingo  igenom  nästan 
utan  någon  visitation  alls.  Sedermera  satte  vi  oss  i 
garponens  vagn  med  honom  och  så  bar  det  af  genom 
Alexandrias  gator.  Här  såg  jag  först  att  jag  var  i 


1G7 


en  annan  verld  och  bland  annat  folk,  ej  just  för  sjelfva 
stadens  utseende,  ty  den  liknade  mera  en  Europeiskt- 
Afrikansk  stad  än  en  äkta  Ai’abisk,  utan  isynnerhet 
för  folkets  skull  med  sina  nakna,  brunsvarta  ben,  ar- 
mar och  ansigte,  samt  allt  öfrigt  i deras  utseende, 
uppförande  och  hela  sätt.  Allt  gjorde  ett  eget  un- 
derligt intryck  på  mig  och  jag  kan  ej  neka  att  jag 
nu  först  kände  en  liten  farhåga,  då  jag  tänkte  att  jag 
med  detta  folk  skulle  tillbringa  Gud  vet  huru  läng 
tid.  Men  å andra  sidan  lockade  och  lifvade  mig  ny- 
heten och  det  egendomliga  hos  dem.  Den  förtreten 
hände  mig,  det  första  jag  kom  i land  ibland  den 
starka  trängande  folkhopen,  att  jag  förlorade  min  näs- 
duk, antingen  någon  snattat  den  ifrån  sidfickan  eller 
jag  sjelf  stuckit  miste  dä  jag  begagnat  den.  Det 
förargade  migljmycket,  så  att  jag  började  skuffa  för- 
fiirligt  omkring  mig.  Hotelet  dit  vi  kommo,  var  myc- 
ket gentilt  och  äkta  fint  Franskt.  Här  tvättade  och 
klädde  jag  mig  litet  och  begaf  mig  sedan  ut  på  den 
stora,  vackra,  rektangelformiga  plats  vid  hvilken  det 
är  beläget  och  invid  hvilken  alla  konsuler  tyfkas  ha 
sina  hus.  Jag  spatserade  något  omkring,  men  våga- 
de mig  ej  långt  för  den  snart  instundande  aftonen. 
Var  dock  på  ett  Arabiskt  kaffehus  och  smakade  mokha 
utan  socker  och  rökte  min  Nargile.  Kaffet  tyckte 
jag  var  ypperligt  och  jag  saknade  alls  icke  sockret. 
Folket,  som  tycktes  vara  af  lägre  klassen,  tittade  väl 
långt  på  mig  med  mina  glasögon,  men  var  hyggligt 
och  lemnade  mig  alldeles  i fred.  Sedan  kom  jag  hem 
och  skref  åtskilligt.  Jag  var  dock  något  nedslagen 


168 


till  sinnes,  ty  Paris  låg  och  tärde  på  mig.  Om  nat- 
ten föllo  åtskilliga  häftiga  regnskurar,  sådana  det  ock 
om  dagen  fallit,  och  för  öfrigt  hördes  blott  åsnornas 
förfärliga  vrålande  och  något  hundskall,  dock  detta 
senare  på  långt  när  ej  så  mycket  som  i Konstantinopel. 
I min  med  fint  flor  omslutna  säng  plågade  mig  hela 
natten  myggorna  förfärligt  och  gåfvo  mig  föga  ro 
att  sofva. 

Dec.  15. 

Var  om  morgonen  på  Eyska  konsulatet  och  träf- 
fade der  Spitznagel,  till  hvilken  äfven  Jaba  gifvit 
mig^ett  bref  från  Smyrna.  Ehuru  ganska  artig,  be- 
hagade han  mig  ej  särdeles.  Äfven  voro  andra  hos 
honom,  bland  dem  en  Tysk  doktor,  som  vistats  här 
en  längre  tid.  Här  erfor  jag  äfven  till  stor  smärta  för 
mig  att  Hedenborg  för  omkring  3 år  sedan  flyttat  för 
alltid  till  Ehodos.  Det  var  en  svår  nyhet  för  mig , 
ty  af  honom  hade  jag  väntat  nästan  alla  behöfliga 
upplysningar.  Min  granne  i hotelet,  Nordamerikana- 
ren, kom  in  till  mig  pä  morgonen  och  lemnade  mig 
första  lyftet  af  den  skrift,  det  nyss  stiftade  American 
oriental  society  i Boston  utgifver.  Han  förekommer 
mig  öfverhufvud  allt  bättre  och  bättre,  ehuru  alltid 
mycket  tungrodd.  Af  detta  häfte  erfor  jag  att  pre- 
sidenten för  sällskapet  är  John  Pickering,  och  seder- 
mera såg  jag  på  min  reskamrats  kappsäck  namnet  C. 
Pickering.  Erfor  äfven  följande  dagen  af  honom  sjelf 
att  han  är  presidentens  brorson  och  lär  kanske  till 
sluts  vara  en  man  af  djup  lärdom  och  stort  anseen- 
de, ehuru  han  aldrig  låter  någonting  sådant  skina  fram 


169 


eller  syuas.  Hvad  ändamålet  är  med  hans  resa  längs 
Nilen  och  åt  andra  håll  (t.  ex.  Tunis)  dit  han  ämnar 
sig,  har  jag  ej  kunnat  få  ur  honom  ännu;  och  nu 
mera  torde  det  bli  för  sent,  emedan  han  endera  da- 
gen tänker  bege  sig  härifrån  till  Kairo.  Kanske  har 
jag  förskräckligt  misstagit  mig  på  honom.  Vädret 
var  hela  dagen  så  fult,  med  den  ena  starka  regnsku- 
ren efter  den  andra,  och  så  smutsigt  var  det  på  ga- 
torna att  jag  föga  kunde  vara  ute.  Jag  använde  der- 
före  största  delen  af  dagen  på  att  färdigskrifva  ett 
bref  till  Conradi,  som  jag  börjat  redan  på  redden  af 
Konstantinopel.  Det  var  öfverhufvud  en  högst  led- 
sam dag  med  allehanda  griller,  som  fortforo  att  plåga 
mig  långt  in  på  natten  och  väckte  mig  mycket  tidigt 
följande  morgon. 

Dec.  16. 

Förde  brefvet,  som  jag  adresserat  till  Hyrén  i 
Konstantinopel,  på  posten.  Satt  en  stund  inne  hos 
Pickering,  som  skänkte  mig  det  af  Amerikanska  säll- 
skapet utgifna  häftet,  hvilket  jag  trodde  han  lemnat 
mig  blott  till  genomögnande.  Han  torde  ändock  vara 
en  treflig  man,  ehuru  jag  ej  ännu  rätt  kunnat  fatta 
hans  enkla,  nästan  patriarkaliska  maner.  Flyttade  från 
Hotel  d'Europe  till  Hotel  de  toutes  les  nations.  Jag 
hade  allt  sedan  jag  kommit  till  Alexandria  ej  mått 
rätt  väl  och  lefvat  hela  tiden  blott  med  kaffe  och 
bröd,  emedan  jag  ej  haft  den  ringaste  appetit.  Tro- 
ligen är  oro  orsaken  dertill.  Nu  finner  jag  mig  bättre 
på  det  nya  värdshuset,  emedan  här  ej  råder  en  så- 
dan prakt  och  glans  som  på  det  förra.  Öfverhufvud 


170 


tyckes  stor  luxus  råda  här,  isynnerhet  bland  Euro- 
péerna, helt  olika  mot  i Konstantinopel,  der  allt  till 
och  med  förekom  mig  litet  sluskigt.  Men  större  ri- 
kedom och  stadens  mindre  vidd  lära  här  förorsaka 
luxen.  Afven  Araberna  tyckas  litet  låtit  smitta  sig, 
så  att  de  här  gå  grannare  och  kostsammare  klädda 
än  i Konstantinopel  Turkarne.  Men  å andra  sidan 
kan  man  ej  se  trasigare  och  sannare  tiggarfigurer  än 
här  bland  den  lägsta  klassen.  De  äro  ofta  nakna  ända 
långt  upp  på  magen,  den  öfra  delen  täckt  af  trasor, 
som  man  har  svårt  att  förstå  huru  de  kunna  hållas 
ihop  på  kroppen.  Vädret  klarnade  i dag  litet  upp 
och  på  eftermiddagen  upphörde  slutligen  regnet.  Jag 
gick  mot  aftonen  ut  och  spatserade  litet  omkring, 
såg  på  afstånd  Pompeji  pelare  och  Cleopatras  obe- 
lisk, besteg  en  höjd,  den  största  här,  och  hade  en 
praktfull  utsigt  öfver  Medelhafvet,  insjön  och  de  många 
palmlunder,  som  öfverallt  ligga  i staden  mellan  de  un- 
derliga husen,  hvilka  se  ut  som  om  en  våning  ram- 
lat bort  ifrån  dem.  För  öfrigt  ser  det  ut  som  om 
öfverallt  funnes  ruiner  af  fallna  hus.  Vidsträckta  och 
djupa  gräfningar  tycktes  vara  gjorda,  och  i den  upp- 
kastade mullen  funnos  qvarlefvor  af  gamla  pelare  och 
kapitäler,  dels  af  marmor,  dels  af  granit.  På  toppen 
af  höjden,  der  en  liten  fästning  ligger,  kom  jag  i sam- 
tal med  en  Turk  och  en  Arab,  hvilka  gåfvo  mig  lof- 
ordet  att  jag  talade  väl  Arabiska;  men  derföre  måste 
jag  ock  ge  en  bakschisch  af  10  para. 

Dec.  1 7. 

Gick  tidigt  ut.  Vädret  var  vackert  och  gatorna 


171 


redan  nästan  alldeles  torra.  Vandrade  omkring  hela 
hamnen  och  större  delen  af  staden,  och  blef  då  och 
då  mest  af  barn  tillropad:  Gajor.  Staden  hade  mest 
öfverallt  samma  utseende,  låga  stenbyggnader  med 
platta  tak.  Det  förekom  mig  alltid  som  om  något 
fattades  på  dem.  Här  och  der  på  många  ställen  suto 
Araberna  och  rökte  eller  åto  frukt  eller  annat,  pra- 
tade och  sågo  nöjda  ut,  ehuru  till  sitt  yttre  mycket 
tiggarlika.  Ett  gräl  såg  jag  äfven  mellan  en  ung 
gosse  och  en  soldat.  Den  förre  var  förskräckligt  vild 
och  skrek  förfärligt  om  5 piaster;  men  det  hela  kun- 
de jag  ej  få  reda  på.  Sedan  jag  så  vandrat  kanske 
några  timmar  omkring  utan  något  mål,  kom  jag  slut- 
ligen midt  ibland  trädgårdar,  af  hvilka  jag  inträdde 
i en  som  stod  öppen.  Der  inne  var  ett  större  i Eu- 
ropeisk smak  byggdt  hus,  som  jag  sedan  erfor  vara 
en  Armenisk  kyrka.  Sedan  jag  här  gått  omkring  i 
palmlunderna,  kom  trädgårdsmästaren  och  helsade  på 
mig  på  Arabiska,  och  vi  kommo  så  i samtal,  hvil- 
ket  allt  fortsattes  under  spatserande  och  snusande. 
Han  var  en  högst  välvillig  medelåldrig  man,  och  gaf 
mig  en  stor  mängd  dadlar,  dem  han  slog  ned  ifrån 
träden.  De  smakade  mig  mycket  väl  och  jag  åt 
mycket  af  dem.  Sedan  gaf  han  mig  åtskilliga  andra 
frukter  och  hela  hopen  af  välluktande  blommor.  Jag 
dröjde  visst  2 timmar  i trädgården,  mest  i hans  säll- 
skap och  trifdes  mycket  väl  der.  Medan  jag  gick 
ensam  omkring  der,  hittade  jag  en  röd  med  hölsa 
försedd  frukt,  som  jag  tog  upp  och  smakade  pä; 
men  den  var  förfärligt  stark  och  bitter,  och  ehuru 


blott  helt  obetydligt  kommit  att  vidröra  mina  läppar, 
brände  det  förfärligt  och  länge  på  dem  som  eld.  Se- 
dan jag  efter  mycket  spottande  slutligen  vågade  svälja 
saliven,  brände  den  ännu  länge  i hela  gommen,  och 
då  jag  kanske  halfannan  timme  derefter  oförvarandes 
kom  att  klå  mitt  öga  med  samma  finger  som  vidrört 
hölsan,  fick  jag  en  förfärlig  sveda,  som  kom  mig  att 
frukta  för  mitt  öga,  men  dock  slutligen  gick  öfver. 
Sedermera  erfor  jag  att  denna  längs  jorden  växande 
frukt  var  peppar.  Roligt  och  eget  var  det  här  bruk- 
liga sättet  att  gå  upp  och  ner  för  palmträdet.  Kar- 
len hade  nemligen  en  temmeligen  bred  gördel  på  ryg- 
gen, hvars  begge  ändor  förenades  af  ett  rep,  som  på 
ena  sidan  kunde  öppnas  och  fästas.  Med  gördeln  på 
ryggen,  repet  omkring  den  skrofliga  palmstammen 
och  med  sina  fötter  stödda  mot  trädet,  vandrade  han 
behändigt  uppför  det,  flyttande  repet  för  hvart  steg 
han  tog.  Uppkommen  till  kronan  samlade  han  dad- 
larne  uti  en  korg  eller  skar  af  hela  qvisten  hvarpå 
dadelklasen  satt.  Sedan  jag  tagit  afsked  af  min  tref- 
liga  trädgårdsmästare,  som  vid  nästa  besök  bad  mig 
hemta  åt  honom  litet  af  mitt  snus,  som  mycket  be- 
hagade honom,  gick  jag  bort  belastad  med  dadlar 
och  blommor,  rätt  glad  öfver  min  här  tillbragta  tid. 
Sedan  gick  jag  småningom  hem,  läste  litet  ur  Lanes 
ypperliga  arbete  the  modern  Egyptians,  åt  middag 
och  blef  hemma  tills  mot  aftonen,  då  jag  åter  tog 
mig  en  liten  promenad  i det  vackraste  väder  med 
ljum  sommarvarm  luft,  som  dock  icke  var  qvaf, 
emedan  hela  dagen  hade  blåst  en  mild  nordlig  vind. 


173 


När  jag  liänintler  kom  till  hafsstranclen  och  stod  der 
och  såg  utåt,  kom  jag  i fäl  med  en  fattig  Arab,  som 
sade  sig  ha  varit  portvakt  hos  åtskilliga  Franker. 
Han  hade  förlorat  ena  ögat  genom  en  Arabisk  dok- 
tors  dåliga  behandling  af  någon  ögonsjuka.  Han  ta- 
lade vidlyftigt  om  hela  saken,  men  jag  förstod  ej 
rätt  allt.  Han  var  för  öfrigt  en  gladlynt  och  god 
man  om  några  och  40  eller  50  år,  ty  han  visste  det 
ej  sjelf  rätt  säkert;  jag  fann  stort  nöje  i att  prata 
med  honom,  så  att  vi  blefvo  stående  visst  en  half 
timme  och  konverserade.  Slutligen  begärde  han  litet 
tobak  att  stoppa  sin  pipa  med  och  jag  gaf  honom  en 
qvart  piaster,  som  han  med  tusende  tack  emottog. 
På  dagen  under  min  vandring  i staden  hade  jag  sett 
en  ohygglig  operation  med  en  åsnas  öga.  De  hade, 
så  mycket  jag  i folkträngseln  deromkring  kunde  se, 
med  en  nål  dragit  en  grof  tråd  genom  conjunctivan, 
hvilken  tråd  operatorn  höll  med  den  ena  handen,  un- 
der det  han  med  fingrarne  på  den  andra  förfärligt 
och  utan  all  skonsamhet  gräfde  omkring  ini  ögat  åt 
alla  sidor,  så  att  bloden  rann  ymnigt  ur  det.  Sedan 
han  så  en  lång  stund  fortfarit,  tog  han  ett  glödgadt 
jern  och  brände  med  dess  ena  platthufvade  ända  djupt 
in  genom  skinnet  på  sidan  af  ögat,  och  upprepade 
bränningen  ännu  med  ett  dertill  färdigt  hållet  annat 
jern.  Härunder  voro  hela  tiden  åsnans  ben  bundna, 
dess  mun  och  nos  tillstoppade  till  största  delen  af 
ett  öfver  nosen  spändt  trädstycke.  Hvartill  allt  detta 
tjente,  antingen  att  exstirpera  ögat,  som  jag  dock  ej 
tror,  eller  kurera  det  för  någon  åkomma,  kunde  jag 


174 


ej  fä  reda  på.  Operationen,  eliuru  gjord  på  en  åsna, 
var  ganska  buslig;  men  de  dervid  assisterande  och 
beseende  tycktes  det  ej  alls  bekomma,  ehuru  bland 
dem  voro  flere  unga  barn. 

Dec.  18. 

Var  om  morgonen  hos  Pickering,  som  allt  mera 
vinner  i mitt  tycke,  ehuru  allt  ännu  mycket  tungrodd 
och  njugg  på  ord.  Var  sedan  ner  i hamnen  och  fick 
reda  på  en  signore  Cagia,  till  hvilken  jag  hade  ett 
bref  att  aflemna  från  hans  farbror  Pisani  i Konstan- 
tinopel.  Vandrade  sedan  vidare  der,  och  var  för- 
skräckligt förföljd  af  åsnedrifvare , som  prompt  ville 
ha  mig  att  rida  och  ansatte  mig  mycket  värre  än 
isvotschikarne  i Petersburg.  Jag  kom  dock  undan 
upp  till  Prankernas  qvarter  och  besökte  Spitznagel, 
som  höfligt  tog  emot  mig.  Han  tyckes  vara  en  man 
som  laggt  sig  på  föga  annat  än  sitt  embete,  och  har 
föga  böcker  eller  annat  i den  orientaliska  litteratu- 
ren, tyckes  ock  ej  känna  mycket  deraf.  Sedan  gick 
jag  genom  bazaren  och  spatserade  i den  åt  alla  håll. 
Den  förekom  mig  här  på  långt  när  ej  så  rik  som  den 
i Konstantinopel  och  Smyrna,  för  öfrigt  nära  nog  i 
samma  smak,  blott  att  här  satt  mer  sysslolöst  folk, 
isynnerhet  qvinnor  och  barn,  som  sågo  förfärligt  trasiga 
ut  och  voro  nästan  halfnakua.  Här  pä  åtskilliga  kaffehus, 
bland  hvilka  ett  isynnerhet  förekom  mig  störst  och 
bäst  af  alla  orientaliska  jag  än  sett,  säg  jag  allehanda 
spel,  största  delen  af  dem  Lane  beskrifver.  Jag  hade 
vandrat  hela  dagen,  sä  att  jag  nu  för  första  gången 
sedan  jag  kommit  hit  egentligen  kände  mig  hungrig 


175 


och  åt  med  aptit  min  middag.  Kort  derefter  begaf 
jag  mig  till  föreståndaren  för  härvarande  militär- 
hospital, en  Tysk.  Han  emottog  mig  mycket  vänligt 
och  bad  mig  följa  med  sig  följande  morgon,  då  han 
kl.  7 skulle  göra  sin  morgonrund.  Det  gör  en  godt, 
då  man  ensam  utan  bekanta  och  ”verlassen”  vandrar 
omkring  främmande  i en  främmande  stad,  att  finna 
någon  som  välvilligt  tar  emot  en.  Det  var  nu  fallet 
med  mig.  Under  min  vandring  i bazaren  såg  jag  en 
Arabisk  likprocession  vandra  fram,  i spetsen  för  hvil- 
ken  gick  först  någon  sheikh  åtföljd  af  en  stor  ska- 
ra små  skolgossar  och  sedan  äldre  karlar,  derefter 
kom  liket  i en  kista  öfverdragen  med  en  röd  brode- 
rad duk  och  efterst  kommo  qvinnor.  Pojkarne  och 
karlarne  mumlade  i ett  förfärligt  sorl,  så  mycket  jag 
genom  det  kunde  höra,  Id  ildha  illallaho;  men  tyck- 
tes för  öfrigt  ej  just  vara  andäktiga  eller  allvarsam- 
ma, ty  de  pratade  och  skrattade  derunder  mycket  med 
hvarandra,  så  äfven  qvinnorna.  Kort  förut  hade  jag 
passerat  förbi  en  liten  skola,  der  pojkarne  suto  och 
runkade  på  hufvudet  och  hela  öfra  delen  af  kroppen 
under  det  de  mumlade  på  sina  läxor.  Senare  på  ef- 
termiddagen gick  jag  genom  tullen,  som  är  i en  ka^ 
sern  utåt  kanalen  Malihmodije,  och  gaf  mig  under 
vägen  i fäl  med  en  gammal  gubbe  som  gick  samma 
väg.  Han  var  treflig  och  rolig,  ehuru  med  Arabiskt 
högmod,  så  fellah  och  tiggaraktig  han  för  öfrigt  var. 
Jag  vann  dock  mitt  ändamål  att  komma  i samtal  med 
honom  och  vi  gingo  väl  en  half  timme  tillsammans 
och  pratade.  Äfven  han  ville  naturligtvis  ha  en  dricks- 


176 


penning  och  jag  gaf  honom  5 fadda.  Men  när  vi 
skildes  åt  och  han  frågade  om  lian  skulle  stoppa  sin 
pipa  åt  mig  och  jag  mente  det  ej  vara  nödigt,  ville 
han  ha  mera,  hvilket  han  dock  ej  fick.  När  han  tog 
emot  slanten,  kysste  han  den  först.  Jag  uppsteg  nu 
på  en  backe  och  hade  en  vacker  utsigt  öfver  hafvet 
åt  alla  sidor  och  till  någon  del  öfver  staden,  hvaraf  dock 
en  stor  del  bortskymdes  af  en  högre  backe.  Sedan 
vandrade  jag  småningom  hem  öfver  de  uppgräfningar 
man  här  gör  allestädes,  invid  hvilka  i gruset  ligga 
många  och  stora  stycken  af  pelare  och  annat.  Här 
blef  jag  åter  gäckad  och  bespottad  af  barn,  som  till 
och  med  kastade  stenar  efter  mig.  Vädret  var  som 
den  vackraste,  ljummaste  vårdag  hos  oss,  med  en 
frisk,  men  mild  vestlig  vind.  Fälten,  som  tycktes  vara 
upplöjda,  buro  en  gröda  hvilken  fullkomligen  liknade 
vår  brådd,  och  allt  liknade  den  vackraste  majdag  hos 
oss,  blott  folket  var  annorlunda  och  jag  var  annor- 
lunda. 

Dec.  19. 

Jag  hade  knappt  hunnit  lägga  mig  i går  aftons, 
då  jag  hörde  musik.  Jag  steg  upp  och  såg  genom 
fönstret  en  procession,  föregången  af  en  gosse  som 
bar  en  fackla,  efter  honom  musikanter  bestående  af 
en  pipare,  hvars  instrument  hade  ett  ljud  nära  lik- 
nande klarinettens,  men  mera  skarpt,  ungefär  emellan 
den  och  haubois,  vidare  ett  stränginstrument  som 
accompagnerade  med  ett  ljud  nära  mandolinens,  och 
en  tambour  de  basque.  Efter  dem  kom  sjelfva  pro- 
cessionen, bestående  af  qvinnor  och  karlar,  samt  sist 


ännu  2 fackelbärare.  Det  var  troligen  ett  brudtåg. 
Musiken  var  ej  ful,  melodin,  alltid  densamma  så  länge 
jag  kunde  höra,  var  enkel  och  behaglig.  Jag  begaf 
mig  ut  kl.  7 till  doktor  Barber  och  följde  honom  till 
militär-hospitalet,  ridande  på  en  åsna.  Ridten  är  gan- 
ska beqväm,  men  jag  tycker  alltid  synd  om  pojkarne 
som  måste  springa  efter  och  köra  på.  Härvid  nyttja 
de  en  trädkäpp,  något  hvass  i ändan,  med  hvilken  de 
sticka  åsnan  i länden.  Sådan  var  väl  de  gamles  ken- 
tron,  om  jag  rätt  minnes  namnet.  Hospitalet,  som 
är  något  aflägset,  är  en  gammal  kasern,  inrättad  till 
sjukhus.  Det  är  en  fyrkantig  byggnad,  kanske  lika 
stor  som  vår  Thölö  kasern,  men  blott  med  2 låga  vå- 
ningar och  platt  tak,  allt  af  ett  temmeligen  ruskigt 
utseende.  Midtpå  gården  var  en  badstuga.  Han  sjelf 
är  prefekt  för  det  hela  och  kallades  af  alla  khakim 
paslia.  Under  sig  har  han  4 Europeiska  läkare,  alla 
tror  jag  Italienare,  och  dessutom  2 Arabiska.  Hvar 
och  en  af  alla  dessa  läkare  har  åter  under  sis;  en 
Arabisk  handtlangare,  som  upptecknar  recepten  och 
förbinder  &c.  Han  sjelf  sade  sig  hafva  förbehållit 
sig  ögonsjukdomar  och  operationsfall  samt  uppsigten 
öfver  det  hela.  De  sjukas  antal  uppginge  ofta  till 
öfver  500  och  mer;  nu  voro  här  ej  så  många.  För 
närvarande  var  här  just  inga  intressanta  fall;  ögon- 
sjukdomar åtskilliga,  men  ingen  särdeles  märkvärdig. 
En  elefantiasis  i scrotum  såg  buslig  ut.  En  dylik 
hade  han  för  någon  tid  sedan  opererat,  som  han  sade 
varit  ovanlig  och  öfver  hvilken  han  ville  visa  mig 
teckningar.  Afven  hade  han  en  liten  samling  af  pre- 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  12 


178 


parater,  bland  livilka  jag  såg  en  stenbildnlng  i urin- 
bläsan,  enligt  hvilken  han  förklarade  stenarnes  upp- 
komst och  fortbildning.  Här  gäller  nemligen  redan  så- 
som lag  att  man  kan  göra  nekroskopier,  ehuru,  såsom 
äfven  oftast  hos  oss,  den  dödas  anförvandter  skola  un- 
danbedja sig  det.  Ordningen  och  snyggheten  på  sjuk- 
huset var  väl  öfverhufvud  kanske  bättre  än  man  här 
kunde  vänta,  dock  ännu  ganska  dålig.  Rummen  lik- 
nade mera  kättor  och  bodar  än  sjukrum.  Sängarne 
voro  ej  heller  särdeles  goda  eller  snygga.  Ett  apo- 
tek, temmeligen  fullständigt,  fanns  här  med  de  nödi- 
gaste preparater,  hvilka  sedan  dispenserades  ut  i ett 
eget  rum  af  Arabiska  farmaceuter;  på  burkarne  stod 
äfven  det  Arabiska  ordet,  men  det  var  som  oftast 
intet  annat  än  det  Latinska,  skrifvet  med  Arabiska 
bokstäfver.  Läkarena  voro  i allmänhet  hyggliga  och 
artiga  mot  mig  och  jag  passerade  för  en  deras  kolle- 
ga, såsom  sådan  äfven  af  prefekten  presenterad  för 
dem,  ehuru  jag  fullkomligen  beskrifvit  för  honom  den 
kurs  jag  gjort  i medicinen.  Plan  klagade  något  öf- 
ver  sina  kollegers  intresselöshet.  Och  Gud  vet  hvad 
det  kunde  vara  för  män,  ty  här  får,  såsom  jag  af  ho- 
nom erfarit,  hvar  och  en  praktisera  som  kan  skaffa 
sig  patienter;  i det  afseendet  finnes  alldeles  ingen  po- 
lis, och  den  som  vill  inträda  i tjenst  har  blott  att 
underkasta  sig  någon  ringa  formalitet,  som  skall  vara 
nästan  af  ingen  betydenhet.  Ronden  gick  på  en  helt 
kort  stund,  ehuru  antalet  af  sjuka  här  var  betydligt, 
om  ock  sjukdomarne  kanske  ej  voro  farliga.  Kort 
efter  det  jag  kommit  hem,  gjorde  Spitznagel  en  liten 


179 


visit  hos  mig,  livars  mening  jag  ej  kunde  inse,  om 
den  ens  hade  någon.  På  eftermiddagen  var  i baza- 
ren  och  köpte  mig  några  pipor  och  kalamer.  Spat- 
serade  litet  på  aftonen,  men  vädret  var  fult  och  kallt. 
Det  blåste  nemligeu  hela  dagen  NV  nästan  storm. 
Frankerna  sågo  frusna  ut  och  hopkrumpna  i sina 
kappor.  Araberna  voro  lika  nakna  som  vanligt.  Af- 
ven  jag  frös  litet,  då  jag  gick  längs  hafsstranden  och 
såg  på  vågorna,  som  svallade  förfärligt  mot  de  nära 
liggande  grunden  och  bröto  sig  långt  upp  på  stran- 
den i länga  svallsjöar. 

Dec.  20. 

Satt  hela  förmiddagen  och  sysslade  med  ett  och 
annat.  Gick  en  stund  efter  middagen  ut  och  spatse- 
rade  längs  hafsstranden,  som  nu  låg  full  af  allehanda 
små  snäckor  och  sjögräs,  hvilket  senare  barn  och 
qvinnor  samlade  upp  i såll  ur  svallsjöarne,  som  ännu 
gingo  höga  efter  gårdagens  storm.  Äfven  lät  man 
åsnor  gå  och  beta  på  den  högre  upp  vid  stranden 
uppkastade  tången.  Gick  sedan  genom  ett  aflägset 
qvarter,  der  husen  liknade  en  måttligt  högt  uppförd 
mur  i hvilken  rummen  voro,  liknande  källare,  utan 
fönster,  tror  jag,  blott  med  en  låg  dörr  och  så  låga 
att  troligen  jag  ej  kunnat  stå  rak  i dem.  Derigenom 
kom  jag  till  Kleopatras  pelare,  som  är  ett  enda  ofant- 
ligt stort  granitblock,  det  största  jag  ännu  sett,  med 
hieroglyfer  på  alla  sidor;  men  blott  på  södra  och 
östra  sidan  af  obelisken  voro  de  läsliga  och  tydliga, 
på  de  andra  sidorna  voro  de  förvittrade,  åtminstone 
högst  otydliga  och  utplånade.  När  jag  stod  bredvid 


180 


den  förekommo  mig  alla  föremål  der  omkring  och 
jag  sjelf  så  oändligen  små,  ehuru  den  på  afstånd  ej 
ser  alltför  stor  ut.  Derifrån  gick  jag  hit  och  dit  om- 
kring i det  vackraste,  mildaste  vårväder,  och  kom 
slutligen  till  en  gammal  man,  som  jag  på  hans  gröna 
turban  igenkände  för  en  sherif.  Plan  helsade  på  mig 
först  och  gaf  sig  i samtal  med  mig;  tycktes  affektera 
att  tala  det  gamla  lärda  språket,  satte  t.  ex.  alltid 
predikatet  i accusativus  med  nunnation  efter  verbum 
vara,  men  visade  öfveihufvud  välvilja  och  mildhet. 
Jag  förstod  hans  språk  särdeles  väl,  hvarföre  jag 
ej  gjorde  mig  någon  brådska  att  gå  ifrån  honom  och 
då  vi  slutligen  skildes,  ångrade  jag  mig  och  gick  till- 
baka till  honom.  Han  förde  mig  in  i moskén,  der  2 
män  höllo  på  att  göra  sin  bön,  visade  mig  den,  ehuru 
der  var  ringa  att  se  nu  i dess  förfallna  tillstånd,  äf- 
vensom  dess  fordna  vidsträckthet  och  de  2 grafvar, 
som  ännu  voro  qvar  från  fordom.  Han  sade  sig  vara 
född  här  under  Naj)oleons  invasion,  dä  Ph-ansoserna 
äfven  skulle  ha  förstört  minareten,  som  nu  alldeles 
saknades.  Hans  ena  öga  var  alldeles  förstördt  redan 
från  ungdomen  och  det  andra  var  svårligen  fördunkladt, 
ehuru  han  sade  sig  se  bra  med  det.  I hela  hans  vä- 
sende låff  öfverhufvud  en  mild  och  lugn  hängifvenhet 
och  resignation,  det  syntes^  klart  att  han  pröfvat 
mycket  af  lifvets  köld.  Han  sade  sig  bo  i moskén, 
ehuru  jag  der  ej  kunde  se  någon  säng  eller  några 
andra  husgeråd.  Plan  frågade  mitt  namn  och  jag 
uppgaf  det  vara  Wali  — ett  namn  som  sheikh  Tan- 
tavi  rådde  mig  att  antaga  och  som  jag  i sjeltva  ver- 


181 


ket  bnrit  på  alla  mina  pass  och  biljetter  allt  sedan 
jag  kom  till  Havre,  der  man  genast  skref  mig  Valy. 
Han  lindrade  högeligen  på  huru  jag  fått  ett  cäkta 
muslimiskt  namn,  och  en  annan  gammal  gubbe,  som 
säkert  var  moskéns  mneddin,  sade  sig  haft  en  kusin 
som  hetat  så.  Gubben  vann  hela  min  aktning  och 
kärlek,  isynnerhet  genom  den  fördragsamhet  han  vi- 
sade alla  folk  och  deras  religion,  och  genom  den 
enkla,  hulda  orientaliska  filosofi  som  låg  i hela  hans 
tal.  Jag  kom  öfverens  med  honom  att  jag  alla  dagar 
skulle  få  komma  dit  och  lära  mig  Arabiska.  Han 
sade  sig  ha  mycket  böcker  i åtskilliga  lärdomsstycken. 
Han  följde  mig  långt  på  vägen  och  visade  mig  den, 
på  det  jag  skulle  hitta  tillbaka.  Sedan  gick  jag  ännu 
längs  stranden  för  att  lukta  sjögräs,  och  såg  på  åsne- 
drifvare  som  läto  sina  ök  gå  och  beta  på  sjötången. 
Sedan  kom  jag  förbi  VaJcil  eff endis  hus,  som  ligger 
vid  sjöstranden,  och  kom  der  i samtal  med  2 unga 
soldater  från  Tanta,  hvilka  voro  högst  trefliga  och 
verkeligen  älskeliga.  De  klagade  öfver  att  de  på  23 
månader  ej  fått  ut  någon  sold  och  att  de  hade  svårt 
om  bröd  och  tobak.  Jag  bjöd  dem  in  på  ett  bred- 
vid liggande  kaffehus,  men  de  afböjde  det  och  bjödo 
mig  i stället  in  i sin  vaktkoja  vid  porten  af  huset, 
der  jag  satt  bland  hela  hopen  soldater,  hvilka  alla 
bemötte  mig  hyggligt.  Det  var  ett  helt  litet  rum, 
på  hvars  murtaba  eller  upphöjning  de  utbredde  för 
mig  en  matta  att  sitta  uppå.  När  jag  efter  en  kort 
stund  åter  gick  bort,  bådo  de  mig  stanna.  Men  det 
började  redan  bli  mörkt,  och  så  verkligen  glada  de 


182 


än  voro  och  så  mycket  jag  än  tyckte  om  mig  här, 
fann  jag  dock  säkrast  att  gå  hem. 

Dec.  21. 

Ilade  ingen  ro  att  sitta  hemma  för  gårdags  sheikhen, 
hvarföre  jag  gick  kl.  omkring  10  ut  till  samma  moské, 
der  jag  i går  gjort  hans  bekantskap.  Han  var  dock 
nu  ej  der.  Jag  gick  derifrån  efter  ljud,  som  jag  hör- 
de, af  en  trumma  och  kom  till  ett  litet  hus,  utanför 
hvars  dörr  stodo,  omgifna  af  en  stor  skock  barn,  2 
musikanter,  den  ena  klappande  på  en  trumma,  den 
andra  slående  tallrickar,  och  med  dem” en  liten  gosse 
som  bar  en  grön  fana  med  en  inscription,  innehål- 
lande Islams  hufvudtrosartikel.  Trumman  var  nästan  i 
form  af  vår  tambour  de  basque,  men  ansenligt  djupare, 
på  båda  sidor  öfverdragen  af  skinn;  då  han  slog  på 
den  ena  sidan,  hade  han  på  den  andra  en  flat  sticka 
med  hvilken  han  slog  emot.  Tallrickarne  liknade  våra, 
men  voro  mycket  klumpigare  och  såsom  jag  tyckte 
af  koppar.  Jag  frågade  hvarföre  musiken  uppfördes, 
då  de  sade  att  det  i dag  var  någon  sheikhs  fest  samt 
uttalade  molid.  Jag  blef  fordrad  att  ge  5 fadda"  men 
gaf  10,  och  de  tyckte  jag  var  mycket  frikostig.  Se- 
dan vandrade  jag  mycket  omkring;  kom  till  en  tull- 
port, der  tvenne  soldater  suto  och  spelade  det  här  vanli- 
ga min  al  spelet  med  snäckor,  som  delas  ut  i 6 gropar 
pä  hvardera  sidan  af  ett  bräde.  Jag  fick  dock  ännu 
ingen  reda  på  det  spelet.  Nära  tullporten  var  en  be- 
grafningsplats,  der  just  nu  ett  barn  råkade  begraf- 
vas.  Processionen  bestod  här  af  blott  fullvuxna,  som 
på  en  ganska  vacker  melodi  sjöngo  islams  troslära. 


183 


Just  när  likkistan  bars  in  stannade  qvinnorna,  som 
följde  med  efterst  i tåget,  utanför  kyrkogårdspor- 
ten ocli  skreko  och  jemrade  sig;  isynnerhet  ropa- 
de en  högljudt  med  gråtande  röst  ja  valadi  och  dy- 
likt, mest  allt  betydande:  o min  son!  Äfven  de  andra 
klagade  och  ropade.  Gick  sedan  åter  in  i den  Ar- 
nieniska  trädgården  och  helsade  på  trädgårdsmästaren, 
som  på  det  vänligaste  tog  emot  mig.  Men  han  var 
nu  sysselsatt  med  trädgårdsarhete , så  att  han  ej  hann 
med  nug.  Derifrån  vandrade  jag  småningom  mid- 
dagstiden hem  och  träffade  åter  på  vägen  en  likpro- 
cession, föregången  af  en  hel  hop  pojkar,  som  skreko 
och  vredo  sina  ansigten  förfärligt.  Förmodligen  var 
det  läraren  i någon  skola,  som  följdes  af  sina  lärjun- 
gar. Handlade  tobak,  och  af  en  näslös  Turk,  som 
handlade  med  gammalt  skräp,  en  Engelsk  upplaga  af 
Nya  testamentet  på  Etiopiska  för  billigt  pris.  Straxt 
efter  middagen  gick  jag  åter  ut  till  min  moské,  men 
träffade  ej  heller  nu  min  sheikh;  men  under  det  jag 
i sällskap  med  hans  mueddin  och  tvenne  andra  slarf- 
hankar  satt  på  några  stenar  utanför  moskétrappan  och 
väntade,  samlade  sig  allt  flere  dit,  så  att  vi  slutligen 
voro  ett  sällskap  af  omkring  10  personer,  som  suto 
der  och  stekte  oss  i den  ganska  varma  solen  och 
njöto  rätt  af  söderns  ”il  dolce  far  niente.”  De  un- 
drade högeligen  hvad  jag  var  för  en  fogel,  men  när 
förmodligen  mueddin  underrättat  dem  att  jag  ville  lära 
mig  Arabiska,  började  de  fråga  mig  hvad  det  och 
det  hette  pä  Arabiska;  när  jag  visste  det,  skrattade 
de  nöjdt  och  när  jag  ej  visste,  sade  de  mig  det  Ara- 


184 


biska  namnet  med  högsta  välvilja,  och  voro  öfver- 
hufvud  glada  och  hyggliga,  så  att  jag  fann  mig  väl 
ibland  dem.  Undertiden  gick  än  den  ena,  än  den 
andra  in  i moskén  och  gjorde  sin  bön.  Slutligen  kom 
en  sheikh,  en  annan  än  gårdagens,  och  man  visade 
honom  något  som  jag  skrifvit  på  eii  liten  griffeltafle- 
bit  med  en  annan,  och  som  dc  andra  ej  kunde  läsa; 
men  när  sheikhen  läste  det,  förundrade  de  sig  höge- 
ligen  öfver  att  jag  kunde  skrifva  Arabiska.  När 
sheikhen,  hvars  namn  var  Ibrahim,  slutat  sin  bön, 
kom  han  ut,  satte  sig  bredvid  mig  och  började 
fråga  mig  allehanda  samt  slutligen  examinera  mig  i 
Arabiska  grammatiken;  när  jag  svarade  rätt  på  hans 
frågor,  steg  allas  förundran  högt  och  de  skratta- 
de högst  roligt.  Ilan  frågade  vidare  hvad  jag  hade 
för  Arabiska  böcker,  och  då  han  hörde  att  jag  äfven 
hade  Korån,  började  han  för  de  andra  apostrofera 
sådana  män,  som  lära  oss  otrogna  deras  grammatika 
och  annat  för  pengar.  .Sedan  blef  tal  om  Mekka  och 
de  frågade,  nästan  med  någon  illslughet  tycktes  det 
mig,  om  jag  varit  der  eller  om  jag  tänkte  mig  dit,  hvar- 
till  jag  naturligtvis  svarade  nej.  Men  nu  berättade 
en  af  sällskapet  huruledes  en  kristen  dock  varit  der, 
och  man  tycktes  högeligen  förarga  sig  deröfver.  Se- 
dan kom  än  vidare  en  sheikh  dit,  som  var  blind  på 
båda  öaronen  och  för  öfrigt  såg  ut  som  en  rätt  der- 
vish;  han  gjorde  mig  några  frågor.  Men  ingen  af 
dessa  hade  den  huldhet  och  det  milda  väsende  som 
moskéns  egentliga  sheikh,  min  gårdagsbekantskap. 
Ibrahim  var  dock  en  rolig  man,  något  häftig,  såsom 


185 


han  afven  talade  mycket  fort;  hade  för  ofrigt  mycket 
tycke  i utseende  och  maner  af  sheikh  Tantavi.  Hela 
denna  eftermiddaor  var  mis  af  det  högsta  intresse, 
ehuru  jag  fann  mig  litet  generad  af  att  bli  examine- 
rad. Men  för  att  lära  sig  ett  språk  är  i sanning 
detta  den  bästa  methoden.  Sedan  följde  jag  med  Ibra- 
him  till  staden,  der  han  gick  in  i en  moské.  Jag 
frågade  äfven  honom  om  han  ville  bli  min  lärare  i 
Arabiskan,  men  han  sade  sig  vara  lärare  i en  skola 
och  hela  dagen  upptagen  der;  bad  mig  derföre  hellre 
gå  till  sheikhen  i moskén. 

Dec.  22. 

Gick  på  förmiddagen  ut  och  spatserade  genom 
en  tullport  till  Pompeji  pelare.  Den  förekom  mig 
större  än  Kleopatras  och  i helt  annan  smak,  all- 
deles rund  med  Jonisk  kapitäl.  Den  stod  på  en 
murad  ställning,  och  var  äfven  på  sina  ställen  för- 
vittrad. Af  en  inscription  på  vestra  sidan  syntes 
ännu  tydligen  TION  och  i raden  ofvanom  ^/O,  så 
mycket  jag  kan  minnas.  Äfven  på  denna  hade  fadda 
menniskor  suddat  sina  namn,  isynnerhet  Engelsmän, 
till  och  med  högt  uppe  mot  kapitalen  och  på  midten 
af  den  stora  pelaren,  dit  de  ej  kunnat  komma  utan 
höga  stegar  eller  andra  konster.  Sådana  namn  före- 
komma mig  som  om  de  stode  på  en  skampåle.  Sjelfva 
platsen  på  hvilken  den  stod,  var  ej  särdeles  hög;  man 
hade  dock  en  vidsträckt  utsigt  öfver  hafvet  åt  alla 
häll  och  öfver  en  del  af  staden.  Nedanföre  låg  en 
stor  vidsträckt  begrafningsplats , der  nu  middagstiden 
en  man  höll  på  att  begrafva  åtskilliga  lik,  hvarvid 


18G 


karlarne  läste  böner  oeh  qviniiorna  förskräckligt  skreko 
och  skränade.  Jag  såg  huru  man  stoppade  allehanda 
saker  i grafven  under  bårtäcket,  som  var  utsträckt 
öfver  den,  men  kunde  ej  få  reda  på  hvad  det  var. 
Äfven  voro  2 vattumän  tillstädes,  som  ur  sina  kru- 
kor gjöto  vatten  i den  uppkastade  mullen;  man  tyck- 
tes röra  detta  tillsammans,  säkert  för  att  tillmura 
grafven.  Grafvarne  här  äro  ej  fullkomligen  lika  de 
Turkiska,  på  hvilka  senare,  med  undantag  af  qvinno- 
grafvar,  turbaner  aldrig  saknas;  vanligen  bestå  de  ej 
af  annat  än  denna,  ställd  på  en  flat  marmorskifva  med 
inscriptionen.  Här  deremot  äro  grafvarne  murade  med 
3 trappsteg  upp  och  turbanen  är  afstympad  i en  upp- 
rättstående ,.  likaledes  murad  cylinder  på  ena  sidan  af 
grafven,  på  den  andra  finnes  en  lägre.  Dock  såg  jag 
äfven  här  några  turbaner  eller  fastmer  blott  mössor, 
tliarhoscher.  Äfven  rundtomkring  detta  ställe,  såväl 
inom  som  utom  staden,  voro  vidsträckta  gräfningar 
gjorda  och  öfverallt  lågo  lemningar  af  pelare  och  an- 
nat, dels  i marmor,  dels  i granit.  Spitznagel  sade  att 
man  gräfde  blott  för  att  få  färdiga  materialier  för  de 
nya  hus,  man  här  håller  på  att  bygga  öfverallt.  På 
eftermiddagen  gaf  jag  mig  åter  ut  att  färdas  och  kom 
till  en  gammal,  likaledes  halfförfallen  moské,  der  jag 
träffade  dess  muezzin,  en  gammal  man  med  svårt  för- 
dunklade ögon  och  ett  värdigt  grått  skägg.  Jag  gaf 
mig  i samtal  med  honom,  han  var  högst  välvillig  och 
fofflis:  samt  visade  mis;  moskén.  Han  hade  för  fem 
är  sedan  varit  skräddare,  men  sedan  hans  ögon  blif- 
vit  så  dåliga  kunde  han  ej  mer  sysselsätta  sig  med 


187 


det  yrket.  Jag  gaf  mig  äfven  för  honom,  liksom 
för  andra,  ut  för  att  vara  läkare;  han  prisade  högt 
denna  konst  och  jag  finner  mig  derigenom  vara  myc- 
ket välkommen  hos  alla.  De  fråga  mig  om  sina  ögon 
och  om  bot  för  dem.  Afven  han  lofvade  lära  mig 
Arabiska  och  bad  mis  alla  dao;ar  komma  hit  till 
moskén,  der  han  alltid  vore  tillhands.  Vi  gingo  bort 
tillsammans,  men  veko  först  in  hos  en  som  tycktes 
vara  moskéns  väktare  och  bodde  derinvid  i en  koja, 
bestående  af  3 väggar,  bland  h vilka  en  var  qvarsto- 
den  af  ett  gammalt  hus.  Dörr  fanns  ej.  Vi  gingo  dit 
in  och  der  suto  en  karl  och  2 qvinnor  obetäckta,  den 
ena  med  ett  barn  under  skjulet,  som  utgjorde  eu  fort- 
sättning af  taket,  och  inne  i kojan  dottren,  en  flicka 
kanske  om  12  år,  som  höll  på  att  koka  en  sorts  bö- 
nor, kallade  /mZ,  dem  hon  hemtade  ut  åt  oss  och  vi 
åto.  De  smakade  ej  just  illa.  I anseende  till  en  li- 
ten regnskur  fingo  vi  sitta  en  god  stund  här.  Men 
det  var  ganska  roligt  att  se  huru  nöjdt  dock  folket 
tycktes  vara  i den  ögonskenliga  uselhet  här  rådde. 
Der  efter  gick  jag  till  min  gamla  moské  och  träffade 
der  bland  andra  den  blinda  sheikhen,  som  åter  bör- 
jade göra  mig  allehanda  frågor  och  hade  mig  att  re- 
citera  elfatilie  (första  kapitlet  i Koran).  Då  några 
bredvid  stående  gossar  hörde  det,  sade  de  sinsemellan 
än  att  jag  var  en  moslim,  än  att  jag  skulle  bli  det, 
och  sheikhen  gaf  sig  all  möda  att  få  mig  att  upprepa 
Islams  hufvudlära,  men  jag  låtsade  då  aldrig  förstå 
honom.  Bland  gossarne  hörde  jag  att  man  kallade 
mig  sheikh  Valy.  De  ville  på  allt  sätt  ha  mig  in  i 


188 


moskén,  dit  den  blinde  begifvit  sig  och  satt  sig  på 
en  matta  samt  ropade  åt  mig  att  jag  skulle  komma 
in;  men  de  sågo  mig  något  illpariga  ut,  så  att  jag 
fann  bäst  vara  leinna  dera.  Min  gamle  moskéns  egent- 
liga sheikli  fick  jag  ej  heller  i dag  träffa;  troligen 
var  han  sysselsatt  i moskén,  dit  jag  ej  nu  ville  gå 
in,  då  der  fanns  flere  som  höllo  på  att  göra  sin  bön. 
Det  hade  regnat  åtskilliga  skof  i dag,  men  dessemel- 
lan brände  solen  särdeles  hett,  så  att  jag  för  första 
gången  rätt  kände  Afrikas  sol.  Dock  var  vädret  be- 
hagligt. Till  afton  åt  jag  i dag  ett  litet  hvete- 
bröd med  en  apelsin,  som  sannerligen  var  en  smaklig 
qvällsvard. 

Dec.  23. 

Satt  hemma  länge  på  förmiddagen  i anseende  till 
uthållande  regn,  som  börja  t redan  om  natten  med 
tätt  på  hvarandra  följande  skurar  och  fortfor  hela 
morgonen  på  samma  sätt.  Slutligen  sken  dock  solen 
fram  och  jag  gick  ut  att  spatscra  i middagssolen,  som 
var  mycket  het.  På  gatorna,  isynnerhet  den  vid  h vilken 
jag  bor,  var  mycket  smutsigt,  dock  voro  de  ställen 
der  solen  rätt  kommit  åt,  till  en  del  redan  upptorka- 
de. På  eftermiddagen  gick  jag  åter  till  min  moské 
och  satt  der  utanföre  på  stenarne,  i sällskap  med 
nåo-ra  dess  vanliga  besökare.  Slutligen  kom  sheikhen 
sjelf  och  gaf  sig  i samtal  med  mig,  h varunder  han 
nästan  oafbrutet  talade  gammal  grammatikalisk  Ara- 
biska. Han  frågade  huru  många  bokstäfver  man  räk- 
nade  i Franska  alfabetet,  hvarvid  jag  tog  till  på  höft 
26.  Han  bad  mig  räkna  upp  dem  och  jag  räknade 


189 


från  Svenska  alfabetet,  så  att  jag  fick  26.  Gubben 
gjorde  sina  anmärkningar  deröfver  och  kunde  isyn- 
nerhet ej  begripa  x,  huru  ett  sammansatt  ljud  skulle 
få  vara  en  bokstaf.  Slutligen  frågade  han  om  jag 
kände  det  Arabiska  alfabetet  och  då  jag  svarade  ja, 
bad  han  mig  äfven  räkna  upp  dess  bokstäfver.  Det 
föll  mig  i sanning  svårt  och  det  gick  ej  klanderfritt. 
Härvid  fick  jag  åter  arbeta  med  det  svåra  ljudet  7i 
(sjette  bokstafven  i alfabetet),  hvilken  bokstaf  jag 
tyckte  denne  sheikh,  bland  alla  jag  hört,  uttala  rik- 
tigast efter  min  tanke,  ehuru  olika  det  man  vanligen 
hör  i tal.  Gubben  sade  mig  så  sannt:  du  stjäl  ett 
och  annat  härifrån  och  derifrån  i böcker,  men  sjelfva 
roten  har  du  ännu  ej  funnit  af  Arabiskan.  Öfverhuf- 
vud  tycktes  dock  de  närvarande,  som  hörde  vårt  sam- 
tal eller  hellre  min  examen,  vara  nöjda  med  och  be- 
römma mitt  språk,  och  jag  hörde  åter  en  gosse  säga 
åt  en  ur  moskén  kommande  man  att  mitt  namn  var 
sheikh  Vali.  Sheikhen  talade  sedan  vidt  och  bredt 
om  huru  Arabiskan  vore  grunden  för  alla  andra  språk, 
nemligen  Franskan  och  Engelskan,  ty  det  tycktes 
vara  de  enda  han  kände  till  utom  de  musulmanska. 
Vidare  fordrade  han  att  jag  skulle  skrifva  åt  honom 
ett  Franskt  alfabet  och  lära  honom  detta  språk,  då 
han  i stället  skulle  lära  misc  sitt.  Samma  tal  om  Ara- 
biskans  förträfflighet  och  uselheten  af  alla  andra  språk, 
fick  jag,  sedan  denne  sheikh  gått  bort,  äfven  höra 
af  en  annan.  Det  började  åter  regna,  och  emedan 
man  ej  bjöd  mig  in  i moskén,  fann  jag  för  bäst  att 
vandra  hem. 


190 


Dec.  2i. 

Sputserade  omkring  och  var  en  stund  i den  ena 
moskén  hos  min  moazzin,  med  ett  litet  sällskap  som 
samlade  sig  dit  till  middagsbönen.  På  eftermiddagen 
var  jag  en  stund  i den  andra  moskén,  som  jag  nu  fick 
höra  heter  Djamiu-l-  attärin  (parfymhandlarnes  tem- 
pel), och  förde  åt  sheikhen  Conradis,  ögonvatten , som 
jag  här  låtit  preparera  på  ett  apotek  med  rosenvatten. 
Det  kostade  7 piaster,  d.  v.  s.  omkring  1 rub.  50  kop. 
b:co  ass.,  hvilket  förekom  mig  förskräckligt  dyrt,  så 
att  jag  dugtigt  ovettades.  Det  enda  sätt  hvarpå  jag 
firade  julaftonen,  var  att  jag  gick  till  café  d' Europé, 
tog  en  kopp  kaffe  och  såg  på  2 schackspelare,  som 
ej  voro  särdeles  stora  spelare.  Jag  hade  ledsamt  för 
mig  sjelf  här  på  min  ödsliga  kammare  och  tankarne 
flögo  oupphörligen  hemåt,  derifrån  jag  i dag  med 
ångfartyget  halft  hade  väntat  bref,  men  förgäfves. 
Dec.  25. 

Satt  hemma  hela  förmiddagen  i anseende  till  det 
oupphörligt  skoftals  kommande  regnet.  På  eftermid- 
dagen klarnade  det  upp,  hvarföre  jag  gick  och  spat- 
serade  oaflåtet  omkring  från  kl.  omkring  2 till  kl.  6; 
denna  promenad  gaf  mig  åter  godt  lynne,  ty  på  för- 
middagen hade  det  varit  nog  dåligt.  Vädi^et  var  så 
vackert  och  så  varmt,  i starkaste  solhettan  till  och 
med  hett,  att  jag  med  svårighet  kunde  föreställa  mig 
att  det  nu  var  juldagen.  Under  färden  kom  jag  i 
tal  med  en  soldat,  som  satt  och  stickade  strumpa. 
Äfven  han  klagade  mycket  öfver  dåliga  tider  — sol- 
den hade  han  ej  fått  ut  på  3,  4 månader  och  hade 


191 


intet  att  äta  eller  fä  tobak  för.  Detta  var  naturligt- 
vis ingången  till  anhållan  om  en  baqsliisli.  Jag  hade 
i allmänhet  icke  kunnat  tro  att  militären  här  skulle 
vara  så  pass  god  som  jag  funnit  den,  och  jag  har 
med  nöje  och  förundran  sett  på  soldaternas  hållning, 
då  de  alla  morgnar  marschera  förbi  mitt  fönster  på 
vakt.  Ilvad  som  isynnerhet  roar  mig  är  att  höra 
piccolo-flöjten  och  trumman,  hvilka  båda  två  gä  fullt 
ut  upp  mot  hvad  jag  hört  i Paris  och  annorstädes, 
om  ej  de  här  till  och  med  äro  bättre.  Men  hvad  mau 
här  ej  kan  undvara  är  tobakspipan,  den  bär  filipipa-^ 
ren  med  sig  jemte  sin  pipa  och  soldaten  jemte  sitt 
gevär.  Sjelfva  den  stora  completta  militärmusiken, 
som  jag  hört  men  ej  sett,  låter  öfverhufvud  såsom 
den  Turkiska  och  Ryska;  äfven  här  stämma  och  skråla 
instrumenterna  lika  illa  som  vanligen  annorstädes. 
Soldatens  uniform  är  god,  och  mycket  bättre  vald 
än  i Konstantinopel.  Den  är  hel  hvit,  de  nationella 
vidbyxorna,  som  räcka  blott  till  knäna,  bibehållna, 
tröjorna  ej  så  snäfva  och  fula  som  Turkarnes.  Ofver- 
hufvud  tyckes  hela  militärväsendet  här  stå  på  en  bättre 
fot.  Högtiden  till  prydnad  drack  jag  thé  för  mig 
sjelf  på  min  kammare  i afton;  men  det  var  dåligt, 
troligen  grönt,  af  en  bitter  starkt  narkotisk  smaki^ 
som  troligen  förtar  mig  lusten  att  vidare  smaka  på 
det  här.  För  öfrigt  tröstade  jag  mig  med  att  jag 
annorstädes  knappast  haft  mycket  roligare. 

Dec.26. 

Gick  i god  tid  på  morgonen  ut  till  min  gamla 
muezzin,  hvars  namn  jag  nu  fick  höra  var  Mohhammed. 


192 


Han  säger  sig  vara  75  år  gammal,  men  det  tror  jag 
knappt,  ty  han  ser  ännu  särdeles  stark  och  kraftfull 
ut.  Han  berättade  mig  allehanda  från  den  tid  då 
Voriavarte  (sä  uttalar  man  här  Bonaparte)  huserade  i 
Egypten.  Tre  gånger  säger  han  sig  hafva  gjort  vall- 
farten till  Mekka  och  oombedd  berättade  han  mig 
huru  det  går  till  der.  I sitt  tal  inblandade  han  allt- 
somoftast  si^räk  från  Koran  och  antog  dervid  en  högst 
from  mine,  och  efter  allah  sade  han  mest  alltid  subliä- 
nahu  vetdäla  (lofvad  och  upphöjd  vare  Allah!).  Un- 
der det  vi  suto  och  pratade,  kom  i 2 Europeiska  vag- 
nar (hvardera  förespända  med  6 ståtliga  hästar,  det 
ena  spännet  hvitt,  det  andra  svart)  paschans  uharim 
och  be»af  sig  till  den  helt  nära  härinvid  beläjxna  sto- 
ra  moskén,  som  Mohammed  kallar  Danjans  moské. 
En  del  af  följet  kom  hit  upp  till  vår  moské,  då  jag 
gick  bort  och  spatserade  på  den  rundtomkring  be- 
lägna stora  begrafningsplatsen.  Kort  derpå  kom  äf- 
ven  min  gubbe  ut  och  sä  suto  vi  länge  på  en  graf 
och  konverserade.  Jag  blef  med  honom  ända  till 
middagen,  då  jag  gick  hem  och  skref  ett  bref  till 
Wiklund  på  Konstantinopel.  Sedan  gick  jag  ännu 
till  min  gubbe  och  satt  hos  honom  en  god  stund. 
JDenna  dag  hade  jag  haft  god  öfning  i Arabiskan  och 
skulle  alla  dagar  bli  sä  goda,  så  ginge  det  nog.  Me- 
dan vi  på  förmiddagen  suto  på  grafven,  kom  dit  en 
af  de  skolgossar,  som  sett  mig  vid  den  andra  moskén, 
stannade  och  pratade  med  oss  och  var  särdeles  vän- 
lig emot  mig;  bad  mig  slutligen  rätt  innerligt  att  jag 
skulle  uttala  islams  troslära  och  mente  att  det  ju  vore 


193 


blott  några  ord.  dag  låtsade  ej  förstå  honom,  men 
frubben  hutade  åt  honom  och  körde  bort  honom. 

O 

Gubben  säger  sig  egentligen  härstamma  från  Spanien, 
hans  farfar  skall  först  liafva  flyttat  derifrån  hit.  Gub- 
ben är  för  öfrigt  mycket  treflig,  godmodig  och  mild 
emot  mig,  så  att  jag  trifs  särdeles  väl  hos  honom. 
Under  det  vi  suto  utanför  moskén  på  bänken,  öfver 
hvilken  han  haft  artigheten  utbreda  en  matta  för  mig, 
gick  en  qvinna  förbi  oss  och  tilltalade  honom;  han 
sade  mig  sedan  att  det  var  en  qvinna  som  läste  Ko- 
ran, och  då  jag  deröfver  visade  mig  förundrad,  sade 
han  att  sådana  funnos  många  samt  att  de  äfven  kun- 
de skrifva  och  en  skola  fanns  för  qvinnor.  Seder- 
mera hörde  och  såg  jag  samma  qvinna  vid  min  bort- 
gång sitta  med  sitt  barn  i famnen  och  mässa  Koran. 
Senare  på  aftonen  gick  jag  längs  sjöstranden  och  luk- 
tade hafsvind  i det  vackraste,  mildaste  sommarväder. 
Dec.  27. 

Gick  ut  om  morgonen,  spatserade  och  kom  till 
ett  ställe,  der  man  uppförde  en  ugn  för  att  bränna 
kalk.  Af  karlarne  som  arbetade  kände  jag  de  flesta 
från  moskén  Atharin,  de  helsade  på  mig  och  jag 
blef  länge  der  och  pratade.  Medan  jag  stod  der,  kom 
till  mig  den  samma  gamla  gubbe,  med  hvilken  jag 
en  eftermiddag  spatserade  utåt  MacJwiudje.  Han  ar- 
betade nu  här  och  tillbragte  nätterna  här  såsom  vakt, 
nästan  under  bar  himmel  med  blott  en  matta  under 
sig  och  sin  ichram  öfver  sig.  Han  visade  sig  särde- 
les beställsam  och  nyter  och  bad  mig  komma  med 
sig.  Han  visade  mig  sitt  lägerställe,  pratade  mycket 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.l.  13 


194 


och  frågade  slutligen  om  jag  hade  någon  charim.  Då 
jag  svarade  nej,  beklagade  han  mig,  erbjöd  sig  att 
skaffa  mig  en  charim  och  var  särdeles  angelägen 
att  föra  mig  omkring  afsides,  att  prata  mellan  4 ögon 
och  erbjuda  mig  sin  tjenst.  Gubben  plirade  med  sina 
små  svarta,  halft  tillslutna  ögon  och  var  höo-st  rolio". 
Men  jag  har  svårt  att  förstå  hans  språk  och  i all- 
mänhet det  lägre  folkets,  som  skiljer  sig  betydligt 
från  det  mina  sheikher  tala.  Sedermera  gick  jag  upp 
till  Mochammed.  Han  var  ej  sjelf  der,  men  en  hans 
gamle  något  lomhörde  vän,  som  alltid  brukar  hänga 
der,  sade  att  han  snart  skulle  komma.  Han  kom  ock, 
vi  satte  oss  i den  heta  solen  och  läto  steka  oss.  Nu 
fick  jag  höra  att  denna  moské  hette  Abo  cliegar.  Kort 
derpå  kom  till  oss  en  Turk,  en  effendi  som  hade  pipa 
och  tobak,  då  vi  suto  på  4 man  hand  och  pratade 
om  det  af  orientalerna  så  högt  älskade  ämnet:  verl- 
dens  ”Nichtigkeit”  och  mera  dylikt.  Samtalet  späc- 
kades naturligtvis  med  mycket  språk  från  Koran  och 
de  utropade:  Vallah  jallah!  när  de  hörde  att  jag  kun- 
de så  mycket  utantills  af  den.  De  klagade  öfver  att 
ikram  ej  mera  fanns  och  att  verlden  var  dålig;  Tur- 
ken isynnerhet  var  rolig  med  sina  miner  och  choser, 
i hvilka  han  ville  lägga  stor  mening  och  betydelse, 
han  tog  oss  på  armen  förtroligt  och  skulle  se  klok 
och  betydelsefull  ut,  när  han  sade  något  på  sin  då- 
liga, brutna  Arabiska.  Han  var  chajiz  och  kunde 
hela  sin  Koran  utantills,  men  Gud  vet  huru  mycket 
han  deraf  förstod.  Han  var  hemma  från  Smyrna, 
hvilken  stad  han  högeligen  prisade.  Vi  blefvo  så 


195 


sittande  ända  till  middagsbönen,  då  Turken  gick  i 
den  liär  bredvid  liggande  moskén  Danjan  och  Moli- 
bammed  i sin  moské  för  att  äta.  Turken  var  enga- 
gerad i den  stora  moskén  för  150  piaster  månatligen. 
På  eftermiddagen  vandrade  jag  genom  en  stor  del  af 
stadens  vestra  sida  och  kom  till  Machmodije  kanalens 
utlopp.  Der  var  fullt  af  små  Nilfartyg,  kallade  ’aga- 
ha^  och  stark  rörelse,  mer  än  jag  kunnat  tro.  Se- 
dan gick  jag  längs  kanalen  utanför  stadsmuren  fram 
till  bäb  sidri  och  derigenom  in  i staden.  Nu  började 
det  regna,  så  att  jag  lagade  mig  hem.  Men  som  reg- 
net snart  slutade,  begaf  jag  mig  ännu  ut  för  att  träffa 
min  gubbe  vid  kalkugnen,  klan  satt  der  med  en  an- 
nan sin  gelike  på  sin  matta  på  marken,  med  intet 
annat  skjul  än  några  bräder  lagda  på  några  stenar, 
och  detta  skjul  var  så  litet  att  det  knappt  kunde 
skydda  annat  än  hufvudet  och  bröstet.  De  höllo  på 
att  äta  och  bjödo  mig  deltaga  i sin  måltid,  som  be- 
stod af  bröd,  några  råa  kålhufvuden  och  en  sorts  lång 
lök,  som  de  skuro  i stycken  och  åto  med  ett  stycke 
bröd,  doppadt  i en  sorts  stelnad  soppa.  De  bådo 
mig  sitta  ner  bredvid  dem  på  deras  matta,  hvilket 
jag  ock  gjorde,  men  i deras  måltid  hade  jag  ingen 
lust  att  deltaga,  emedan  jag  ännu  var  alldeles  mätt 
efter  middagen.  Jag  satt  hos  dem  tills  det  började 
mörkna,  då  jag  gick,  följd  af  gubben,  som  steg  upp 
för  att  visa  mig  vägen  kantänka,  ehuru  den  var  stor 
och  öppen,  men  egentligen  för  att  få  en  drickspen- 
ning, den  han  ock  fick  af  10  fadda.  Men  någon  cha- 
rim,  sade  han,  hade  ej  kommit  hit,  utan  måste  jag  i 


196 


det  afseendet  ga  at  hamnen  till.  På  hemvägen  mötte 
jag  en  pojke,  som  gick  och  blåste  sin  nai^  en  högst 
simpel  rörpipa.  Jag  stannade  honom  och  försökte 
blåsa  på  hans  pipa,  men  kunde  omöjligen  få  något 
ljud  i den.  Han  lofvade  i morgon  komma  till  mig 
med  sin  pipa  och  sin  qanon  och  lära  mig. 

Hec.  28. 

Var  på  morgonen  hos  Spitznagel  och  tog  några 
böcker  ur  hans  skrala  och  alltid  i oordning  varande 
bibliotek.  Gick  derefter  till  Mohammed,  som  jemte 
sin  gamle  vän  satt  i moskén  och  åt.  Genast  när  de 
sågo  mig,  kommo  de  ut  med  sin  mat  och  bjödo  mig 
deltaga  i sin  måltid,  som  bestod  af  ost  och  bröd  och 
en  sorts  stelnad  mjölk  eller  vassla,  i hvilken  de  doppade 
brödet.  Jag  tog  en  bit  bröd  och  ost  och  drack  vat- 
ten på  ur  cisternen,  hvilken  finnes  här,  liksom  alltid 
vid  de  flesta  moskéer.  Derefter  blefvo  vi  sittande  på 
bänken  i skuggan,  för  den  i dag  särdeles  heta  solen, 
och  pratade  om  ett  och  annat.  Snart  infann  sig  äf- 
ven  den  Turkiska  chafiz  och  sä  börjades  åter  det 
gamla  themat  om  verldens  försämring,  hvarvid  uttryc- 
ket mest  var  addunja  zäilatun  kulluhu  zäilwi  (verl- 
den  är  förgänglig,  allt  är  förgängligt)  och  annat  dy- 
likt, stärkt  isynnerhet  af  Turken  med  hand-  och  fin- 
gersvängningar och  betydelsefulla  blickar.  Medan  vi  så 
suto,  kommo  2 ärevördiga  Arabiska  damer  och  gjorde 
en  zijäreh  i moskén,  hvarvid  Turk-effendin  och  jag 
blefvo  sittande  på  tu  man  hand.  Härvid  föll  det  sig  så 
att  jag  kom  att  recitera  något  ur  Koran,  hvilket  han 
genast  fortsatte,  börjande  der  jag  stannat,  och  så  åter 


197 


jag  Suran  ända  till  slut.  Härvid  blef  han  högst  för- 
vånad och  mente  på  fullt  allvar  att  jag  skulle  bli 
moslim.  Jag  svarade  med  det  vanliga  och  till  allt 
passande  in  schä  alläh  (om  Allah  vill!),  hvarpå  han 
tog  min  hand,  tryckte  den  och  upprepade  samma  for- 
mel. Middagsstunden  gick  han  åter  bort  och  jag 
blef  ännu  sittande  en  god  stund  med  Mohammed  en- 
sam. Då  jag  gick  bort  gaf  jag  honom  5 piaster.  På 
eftermiddagen  gick  jag  genom  stadens  nordvestra  del 
längs  stranden.  Det  tycktes  i allmänhet  vara  den 
bättre  Årabisha  delen  af  staden,  ehuru  äfven  här 
längs  sjelfva  stranden  stod  en  mängd  låga  kojor,  upp- 
förda af  hopplockade  stenar  med  mull  och  torf  emel- 
lan och  till  tak  en  slät  murbruks-mur.  Jag  följde 
stranden  åt  längs  hela  denna  bugt,  gick  sedan  uppåt 
och  kom  till  paschans  palats,  som  öfverhufvud  var 
ganska  smakfullt,  utan  någon  prakt.  Den  stora  öppna 
och  oregelbundna  gården  var  planterad  med  raka  ra- 
der af  fikonträd,  men  de  tycktes  ej  alla  vilja  gå  väl. 
Rundt  häromkring  voro  kaserner  och  öfverallt  solda- 
ter, trumslagare  &c.  äfvensom  en  mängd  af  de  för- 
dömda åsnedrifvarena,  hvilka  alltid  ansätta  Frankerna 
hvarhelst  de  komma  öfver  dem.  Ingången  till  sjelfva 
palatsgården,  på  hvilken  de  nu  höllo  på  att  arbeta, 
blir  ståtlig  och  storartad.  Derifrån  gick  jag  åter  ge- 
nom trakter,  der  jag  förr  ej  varit,  omkring  hamnen 
och  kom  genom  en  del  af  bazaren  ut.  Begaf  mig 
till  Djamiu-l-  attarin  ocli  blef  der  sittande  med  sheikhen 
i ett  allt  mer  sig  ökande  sällskap.  Talet  vände  sig 
åt  alla  möjliga  häll  och  jag  lärde  mig  mycket.  När 


198 


stunden  till  salätu~l-meghreb  (aftonbön)  var  inne,  gingo 
de  alla  in  och  gjorde  sin  bön.  Jag  spatserade  un- 
der tiden  omkring  och  när  jag  kom  tillbaka,  frågade 
sheikhen  mig  liaji  ma  saläta  maana  (hvi  beder  du 
icke  med  oss?),  men  med  en  värdighet  och  mildhet 
som  jag  ej  skall  glömma.  Jag  svarade  att  det  ej 
vore  mig  tillåtet.  Då  sade  sheikhen : det  är  dig  tillå- 
tet blott  du  säger:  la  ilaha  illallähu  (det  finnes  in- 
gen gud  utom  Allah),  men  då  jag  vidare  teg  blef  det 
slut  på  samtalet.  När  2 andra  yngre  sheikher  här- 
efter berättade  för  gubben  att  jag  kände  grammati- 
ken, gjorde  han  mig  några  lätta  frågor,  som  jag  be- 
svarade till  nöjes  och  de  närvarandes  stora  förundran. 
De  utropade  adjaib  (förunderligt!)  upprepadt  flera 
gånger  med  Vallah.  Sedan  vände  sig  samtalet  om 
månaderna  och  gubben  ville  låta  se  att  han  kände 
deras  beräkning  hos  åtskilliga  nationer.  Det  hela 
var  högst  ljufligt  och  fridfullt  och  den  gamle  sheikhens 
milda  väsende,  jemte  den  lika  milda  halfdunkla  mån- 
belysta  aftonen,  gjöt  frid  och  lugn  öfver  mig  och  det 
var  ej  tillgjordt,  då  jag  vid  min  bortgång  lade  han- 
den på  hjertat  och  gaf  de  qvarblifvande  fridens  hels- 
ning. 

Dec.  29. 

Gick  ut  på  morgonen  och  köpte  tobak,  som  nu 
började  bli  en  nödvändighetsvara  för  mig  och  har 
stark  åtgång.  Dermed  gick  jag  till  Mochammed,  hos 
hvilken  var  hans  gamle  vän  och  en  annan.  Det  reg- 
nade smått  och  tilltog  mer  och  mer,  hvarföre  vi  satte 
oss  i en  nische,  i hvilken  var  babu-l-dua  (bönens  port) 


199 


imder  minareten,  på  3 man  band  och  rökte  af  min 
Gebeli  tobak,  som  smakade  dem,  särdeles  väl.  Så  till- 
bragte  vi  under  rökande  och  pratande,  sittande  på 
våra  fötter  på  bara  stenarne,  hela  förmiddagen  ända 
till  middagsstunden  då  jag  gick  bort.  Härunder  var 
2)å  besök  hos  oss  en  af  tjenarne  från  moskén  Danjan 
och  hade  med  sig  några  blad  af  ett  manuscrijDt,  h varifrån 
vi  bland  annat  läste  om  deioä-lladi  judhiqu-l-ferdsch 
(medicamen  qvod  adstringit  jDudenda)  och  annat  dy- 
likt. Det  var  öfverhufvud  ganska  trefligt,  Mohainf» 
med  frågade  namnet  på  ett  och  annat  och  jag  lärde 
mig  mycket.  Han  visar  mig  i allmänhet  mycken  väl- 
vilja och  ser  alltid  glad  ut.  På  eftermiddagen  gjorde 
jag  intet  annat  än  ströfvade  omkring  och  hvilade  mig 
emellanåt  i trädgårdar,  i det  vackraste  härligaste  vä- 
der man  kan  tänka  sig.  Luften  var  mild,  fullkomli- 
gen sommarvarm  och  alldeles  lugn,  och  det  var  oänd- 
ligen ljuft  att  sitta  i jjalmernas  skugga. 

Dec.  30. 

Gick  på  morgonen  upj)  till  Mochammed  i moskén 
Ahdu-l-razzäq  (allgifvarens  tjenare).  Der  var  i Liwan 
några  som  kokade  kaffe,  hvaraf  äfven  jag  drack  en 
liten  kopp  för  20  fadda.  Småningom  samlade  sig  allt 
mera  folk,  så  att  det  blef  en  stor  samling.  Man  an- 
ställde nemligen  i dag,  i den  närbelägna  moskén 
Danjan,  som  är  uppbyggd  afMachmod,  cn  stor  gor- 
han  af  3 kor  och  10  får  för  den  begrafna  Mocharram 
beys  gemål,  en  dotter  af  Mochammed  'Ali.  I anled- 
niim  deraf  voro  äfven  i denna  mosalla  desse  sam- 

O 

mankomne  och  föiqilägade  sig  med  kaffe,  bröd  ock 


200 


några  grönsaker.  Jag  såg  mig  nu  vara  en  öfverflö- 
dig  gäst  och  fann  mig  äfven  något  generad,  så  att 
jag  efter  en  kort  stund  gick  bort.  Jag  gick  sedan 
öfver  Machmodije  långt  utåt  den  sydvestra  landtunga, 
som  på  ena  sidan  omger  hamnen,  och  följde  en  stor 
väg,  som  slutligen  förde  mig  till  en  stor  slätt  mellan 
insjön  Marint  och  hafvet.  Ilär  var  öfverallt  tält  upp- 
slagna och  fullt  af  soldater  som  tycktes  bo  här,  så- 
väl i tälten,  som  i kojor,  hvilka  funuos  till  stor  mängd 
uppförda  efter  det  här  vanliga  byggnadssättet.  Jag 
besteg  en  sandhöjd  nära  hafsstranden  och  hade  en 
vacker  utsigt  åt  alla  håll  öfver  hafvet,  som  nu  var 
temmeligen  rikt  på  segel,  öfver  insjön  på  den  andra 
sidan,  öfver  staden  och  de  palmrika  fälten.  Solen 
brände  särdeles  hett  middagstiden  och  det  kändes  så 
mycket  mera,  som  det  var  nästan  alldeles  ingen  vind. 
Ödlor  kröpo  öfverallt  i sanden  och  skyndade  sig  in 
i sina  små  hål,  när  de  sågo  någon  komma.  Jag  ha- 
de vandrat  dunctisct  och  kände  miff  temmeligen  trött, 
när  jag  kom  hem  straxt  efter  middagen.  Öfverallt  på 
aflägsnare  ställen  på  gatorna,  mellan  de  i rad  och  i 
fullkomlig  ordning  uppförda  kojorna,  ropade  kring- 
springande  nakna  och  smutsiga  barn:  nosrani  kalb 
olavani,  och  hundarne  skällde  åt  mig,  hvilket  dock 
aldrig  hade  händt  i Frankernas  qvarter  och  de  hygg- 
ligai'e  delarne  af  staden.  Jag  blef  hemma  en  god 
stund  på  eftermiddagen,  gick  sedan  ut,  besteg  åter 
den  stora  höjden,  der  man  skådar  öfver  hela  terrai- 
nen,  och  fröjdade  mig  åt  den  härliga  utsigten.  Se- 
dan gick  jag  ner  till  Mochammed,  som  nu  var  ensam 


201 


och  tillbragte  en  god  stund  med  honom.  Han  be- 
rättade om  offren,  som  man  i morgon  skulle  göra 
öfverallt,  om  fantasier  (ett  ord  som  Araberna  här 
mycket  nyttja  i betydelsen  af  lustbarheter)  och  zija- 
rat  vid  grafvarne,  I dag  den  9 af  dzulhedsche  (12;e 
månaden)  samla  sig  pilgrimerna  om  morgonen  på  ett 
berg  och  stanna  der  tills  i morgon  middag,  då  mid- 
dags- och  eftermiddags-bönen  göras  på  en  gång  och 
khotbah  (fredagspredikan)  hålles.  I morgon  är  fe- 
stens dag,  på  morgonen  offrar  man  och  håller  festens 
bön  straxt  efter  morgonbönen  med  samma  azan.  Hela 
festen  varar  till  4:e  dagens  eftermiddag,  och  hvarje 
dag  skall  vid  Danjan  moskén  slaktas  10  får  och  köt- 
tet utdelas  åt  de  fattiga.  Detta  och  mycket  annat 
omtalade  Mochammed  för  mig  ofrågad,  under  det  vi 
suto  i moskéns  Liwan  och  under  gången  hemåt,  den 
vi  gjorde  tillsammans.  Sedan  spatserade  jag  ännu 
litet  ensam  och  köpte  vid  hemgången  4 apelsiner  för 
10  fadda,  d.  v.  s.  ungefär  1 kop.  b:co  ass.  för  stycket, 
och  fann  att  de  förut  bedragit  mig  eller  jag  ej  rätt 
förstått  dem,  då  jag  betalat  lika  mycket  för  en.  Men 
nu  hade  jag  frågat  priset  af  Mochammed,  som  för- 
skräckligt himlade  sig  öfver  min  förra  handel.  I dag 
igen  slog  jag  sönder  ett  piphufvud,  det  8:e  tror  jag 
sedan  jag  kommit  från  Konstantinopel,  då  jag  un- 
der hela  resan  med  Viklund  ej  hade  behöft  mer  än 
ett  enda. 

Dec.  31. 

Första  dagen  af  Mochammedanernas  stora  fest 
och  den  sista  af  vårt  år.  tfag  gick  ut  redan  bittida 


202 


på  morgonen  och  köpte  mig  först  i bazaren  2 pip- 
skaft af  korkträd  för  2 1 piaster  tillsammans , tog  det 
ena  tjockare  till  käpp  och  begaf  mig  först  till  den 
stora  begrafniugsplatsen  vid  Pompeji  pelare,  som  här 
kallas  ‘aniudu-rravi^  utanför  stadsporten  Sidri.  Här 
var  en  särdeles  stor  samling,  som  satt  hvar  och  en 
på  sina  anhörigas  grafvar,  med  stora  matkorgar  eller 
knyten,  ur  hvilka  de  sjelfva  åto.  De  gjorde  här 
zijarehj  männerne  läste  Koran  och  qvinnorna,  som  ut- 
gjorde största  delen,  skreko  och  jemrade  sig.  Isyn- 
nerhet ådrog  sig  ett  sällskap  af  4 qvinnor,  som  satt 
omkring  en  graf,  min  uppmärksamhet,  och  mer  än 
andra  en,  som  hade  en  duk,  den  hon  höll  i hvardera  snib- 
ben med  sina  båda  händer  och  sä  svängde  omkring 
framåt  fnin  baksidan  af  sitt  hufvud,  skrikande  der- 
under  ja  liahibi  ja  valadi  (o!  min  älskade,  o!  min 
son)  och  annat  som  jag  ej  fick  reda  på,  läggande  en 
skarp  accent  pä  sista  stafvelsen.  Flere  hade  tält  upp- 
slagna öfver  grafvarne  och  suto  deriune,  skrikande 
nästan  ännu  värre.  Naturligtvis  funnos  äfven  många 
kringbärare  af  vatten,  mat,  sötsaker  &c.  och  äfven 
mänga,  som  tycktes  vara  hitkomna  blott  för  att  se 
och  bekika;  de  gingo  omkring  och  voro  ganska  muntra, 
hvilket  ej  mycket  väl  passade  tillsammans  med  den 
tvungna  ocli  utpressade  sorg,  som  qvinnorna  visade 
i sitt  skrik.  Sedan  gick  jag  derifrån  längs  stadsmu- 
ren på  inre  sidan  till  ’Abd  Orrazags  Mosalla,  der 
Chagi  Mochammed  trakterade  mig  med  en  kopp  kalfe 
och  der  jag  i ett  blandadt  sällskap  vallfärdare  biel 
sittande  en  lång  stund.  Slutligen  bad  mig  en  från 


203 


moskén  Danjan,  hvilken  dageligen  och  stundeligen  plä- 
gar komma  på  besök  till  Mochammed,  följa  med  sig 
och  förde  mig  i den  till  hans  moské  hörande  träd- 
gården, der  han  bodde  i ett  hus;  inom  densamma  var 
en  qvarn,  som  drogs  af  en  åsna,  hvilket  här  är  myc- 
ket vanligt.  Han  gaf  mig  ett  bräde,  som  han  lade 
öfver  en  aqveduct  qanah  (här  vanligen  uttaladt  ganna), 
tog  sjelf  ett  annat  och  satte  sig  till  höger  om  mig. 
Här  blefvo  vi  länge  sittande  att  prata  och  röka  med 
en  och  samma  pipa,  som  gick  från  mun  till  mun. 
Han  frågade  mig  om  sina  ögon,  som  i följd  af  en 
förkylning  voro  fördunklade,  och  han  är  i allmänhet 
mycket  pratsam.  Han  har  ett  ord  som  kommer  ho- 
nom i munnen  nästan  vid  hvarje  andhållning,  nemli- 
gen  ma  hua  kedah  (icke  är  det  så).  Sedan  spatsera- 
de  vi  igen  litet  omkring,  stannade  och  såg  på  den 
vackra  utsigten  öfver  atine-rramije  och  åt  Kleopatras 
pelare,  som  här  kallas  ^amudi  far  dun  (Faraos  pelare). 
Middagstiden  gick  jag  hem  genom  bazaren  och  tog 
mitt  andra  pipskaft,  som  jag  qvarlemnat  i boden, 
men  förvillade  mig  der  alldeles,  så  att  jag  måste  gå 
visst  en  half  timma  innan  jag  kom  på  rätt  igen.  Straxt 
på  eftermiddagen  passerade  förbi  mitt  fönster  ett  tåg, 
föregånget  af  några  män,  efter  hvilka  kommo  3 käpp- 
kämpar. De  stannade  just  härutanför  och  gjorde  sina 
manövrer.  Käpparne  voro  temmeligen  länga  störar 
eller  stänger,  som  de  slängde  i allehanda  makliga  rö- 
relser omkring  sina  hufvuden,  låtsande  den  ena  göra 
anfall,  den  andra  parera.  Allt  gick  mycket  makligt 
och  utan  någon  särdeles  skicldighet.  Efter  dem  följde 


204 


en  med  ganska  rikt,  rödt  schabrak  försedd  häst,  på 
hvilken  ett  likaledes  i rödt  och  guldglitter  utstyrdt 
barn  red,  hållet  på  hästen  af  en  ömsom  bredvid  stå- 
ende, ömsom  uppsittande  tjenare.  Hästen  stod  stilla 
under  det  kämparne  utförde  sina  manövrer.  Efterst 
kommo  4 musikanter,  2 timmmor  af  de  här  bruklio^a 
låga,  och  2 pipare,  hvilkas  instrument  både  till  ljud 
och  struktur  liknade  nästan  fullkomligeu  hautbois, 
blott  att  ljudet  var  mera  skrällande  och  strukturen 
mycket  enklare  och  kortare.  Hvad  det  hela  skulle 
betyda,  vet  jag  ännu  ej.  Sedan  gick  jag  ut  till  den 
öppna  platsen  eller  torget  vid  arsenalen,  der  alla  hade 
sagt  mig  att  folket  skulle  'göra  mycket  fantasia.  Hela 
platsen  var  ock  uppfylld  med  folk,  dels  spatserande 
omkring,  dels  stående  i små  grupper  omkring  de  lust- 
barheter som  bestodos.  Den  första  grupp  jag  trängde 
mig  in  i,  hade  3 eller  kanske  några  flere  sångare 
samlat  omkring  sig.  De  suto  alla  3 jemte  en  hel 
hop  åhörare  på  marken  på  sina  fötter  och  sjöngo  så- 
lunda, att  en  först  stämde  upp  ett  solo,  runkande 
dervid  af  och  an  på  sin  kropp,  klappande  sina  hän- 
der mot  hvarandra  och  grinande  med  sin  mun,  sedan 
föllo  de  öfriga  in  i chorus,  accompagnerade  af  en 
trumma  eller  tympau,  hvilken  här  tyckes  vara  ett 
oumbärligt  instrument,  liksom  handklappningen  alltid 
förekommer  både  i tal  och  i sång.  Denna  sång  hade 
i sättet  att  utföra  den  mycken  likhet  med  den  Kyska, 
ehuru  af  en  helt  annan  karaktär  och  hvarken  så  me- 
lodiös  eller  harmoniös  som  den  Ryska.  Längre  fram 
var  en  gammal  gubbe,  som  spelade  Kemenge  med  en 


205 


sträng,  ineii  han  hade  just  då  slutat,  så  att  jag  ej 
fick  höra  honom.  Derbredvid  var  ett  litet  skjul  be- 
täckt med  trasiga  gamla  säckar  eller  mattor,  hvarifråu 
äfven  hördes  den  vanliga  tympanen,  men  hvad  der- 
inne  var  vet  jag  ej.  Afven  såg  jag  en  karl,  som 
dansade  efter  en  tambourdebask  ganska  karakteristiskt, 
ehuru  mycket  makligt.  En  sagoberättare  stod  i en 
stor  krets,  nästan  den  största  jag  här  såg,  och  be- 
rättade sina  historier,  men  jag  kom  honom  ej  så  nära 
att  jag  kunde  få  reda  på  hvad  han  sade.  Utanför 
ett  annat  litet  snyggare  skjul  voro  några  karrikerade 
bilder  att  ses,  som  gåfvo  mig  anledning  förmoda  att 
der  fanns  någon  Polichinelli  låda,  troligen  förevisad 
af  nåffon  Italienare.  Härutanför  var  den  största  träng- 
seln.  Vidare  här  och  der  på  många  ställen  qvinnor, 
2 till  4,  som  slogo  sina  tambourdebasker.  För  öfrigt 
mycket  och  flerahanda  slags  gungor,  sådana  som  gingo 
vertikalt  och  sådana  som  gingo  horizontalt,  liknande 
en  karusell  och  äfven  våra  vanliga  repgungor,  men 
mycket  högre,  med  bjällror  och  klockor  i repen, 
h vilka  den  gungande,  särdeles  när  han  var  högst  uppe, 
skakade  till  ljud.  Att  här  för  tillfället  voro  upp- 
slagna kaffetält  och  skjul,  der  allehanda  bakelser  och 
sötsaker  såldes,  förstås  af  sig  sjelft.  Jag  stod  och 
betraktade  bland  annat  huru  en  j)ojke  gjorde  de  här 
brukliga  sembuseh.  Han  hade  nemligen  framför  sig 
på  ett  bräde  små  degklumpar  i form  af  klot,  doppa- 
de först  fingrarne  i en  skål  med  olja  och  smorde  den 
på  en  blank  fläck  af  brädet,. hvilken  jemförelsevis  var 
den  renaste,  tog  tvenne  degbollar  och  rullade  dem 


20G 


flata  med  ett  rundt  träd,  slog  sönder  ett  ägg  och  gjöt 
alltsammans,  såväl  hvitan  som  gulan,  på  den  utplat- 
tade degen,  vek  den  sedan  tillsammans  i form  af  våra 
stora  plättar  i trekant  eller  en  fjerndels  sector  af  en 
cirkel,  och  satte  den  i en  kokande  vattenpanna,  der- 
ifrån  han  efter  en  liten  stunds  kokning  tog  upp  den 
färdig.  Det  hela  var  ej  aptitligt.  Leksaker  buros 
äfven  omkring  till  stor  mängd,  på  samma  sätt  som  i 
Ryssland,  men  de  voro  högst  klumpiga  och  illa  gjorda. 
Till  min  stora  förundran  var  jag  nästan  den  enda 
Frank,  som  gick  här  omkring  och  gapade.  Dock  be- 
mötte man  mig  ganska  artigt  och  hvart  jag  trängde 
mig  gaf  man  mig  plats  och  ville  ha  mig  fram  att  se. 
Blott  en  man  utanför  Polichinelli-ståndet  yttrade  på 
dålig  Italienska  åt  mig  någon  dum  ”witz”  och  kallade 
den  upphängda  dockan  en  kristen.  I allmänhet  herr- 
skade  öfverallt  stor  glädje  och  folket  skrattade,  Gud 
vet  åt  hvad,  troligen  blott  för  att  det  var  helg,  ty 
de  förlustelser  här  vankades  kunde  jag  åtminstone  ej 
finna  något  nöje  uti.  Qvinnorna  hade  alla  färskt 
kuchl  på  sina  ögonlock  och  frisk  chenna  på  sina  fingrar 
och  alla  visade  sig  i sina  bästa  kläder,  som  i allmän- 
het voro  snygga  och  rena,  och  militären  i sin  helg- 
dagsuniform  med  röda,  rikt  broderade  tröjor,  sådana 
jag  förr  ej  sett,  och  som  voro  ganska  vackra;  bar- 
nen skreko  "^id^id^idina  (fest,  fest,  vår  fest!)  öfverallt 
hela  dagen  och  de  fattigare  gingo  omkring  med  kött- 
stycken, som  de  fått  af  de  offer  de  rikare  gjort,  och 
allt  tycktes  fröjda  sig  öfver  festen.  Af  förnämare  och 
bättre  syntes  dock  få  här  på  platsen,  utan  personer 


207 


af  folket  och  isynnerhet  soldater  utgjorde  största  an- 
talet. De  förra  syntes  dels  i sina  eller  sina  vänners 
bodar,  dels  på  de  bättre  kaffehusen  och  i rörelse  på 
gatorna  i Frankernas  qvarter.  Sedan  låg  jag  länge 
hemma  och  rökte,  men  gick  mot  aftonen  ut  och  spat- 
serade  i det  vackraste  månsken  och  den  mildaste  luft. 
Högtiden  till  prydnad  drack  jag  i afton  åter  thé.  Det 
var  lika  dåligt  som  julaftonen,  men  smöret  som  jag 
hade  dertill,  var  ypperligt,  ehuru  alldeles  hvitt.  I 
dag  hade  man  för  de  fyra  första  bönstunderna  af- 
skjutit  dugtiga  kanonskott  från  fyra  särskilda  batte- 
rier, men  för  den  sista  salätu-l-asr  (eftermiddagsbön) 
hörde  jag  ej  något  sådant,  ehuru  man  sagt  mig  att 
då  skulle  skjutas.  Alla  lustbarheterna  och  stället  der 
de  höllos  kallas  suqetid  (solennitets  torg).  Bland  lek- 
saker för  barn  och  andra  var  isynnerhet  ett  slags  tym- 
paner,  gjorda  af  lera  i krukmakare-arbete.  De  sågo 
ut  som  en  afslagen  hals  af  en  större  bredhalsig  kru- 
ka, nertills  beklädda  med  spändt  fastklibbadt  skinn 
och  upptills,  d.  V.  s.  sjelfva  öppningen  af  halsen,  till- 
brukade  utan  någon  öppning.  De  kallas  nuqäreh  och 
nästan  hvar  och  cn  af  de  yngre  skulle  ha  en  sådan, 
på  hvilken  de  bultade  vid  det  de  gingo  omkring. 
Flöjterna  eller  de  så  kallade  näi  voro  högst  simpla, 
af  det  hos  oss  äfven  vanliga  rörträdet,  med  (tror  jag) 
blott  4 fingerhål  uppå;  men  bredvid  det  egentliga 
spelröret  var  ännu  ett  rör  utan  hål.  Flöjten  accom- 
pagnerades  alltid  af  en  tympan  eller  tambour.  Mot 
aftonen,  då  jag  förbi  Attarin  moskén  gick  hemåt, 
stannade  jag  och  såg  på  en  dans  af  blott  kopter. 


208 


karlar  och  qvinnor.  Deras  rörelser  både  i kropp  och 
fotter  voro  mycket  makliga  och  utan  särdeles  behag. 
Melodin,  efter  hvilken  de  dansade  och  som  speltes 
på  någon  pipa,  accompagnerad  afen  stor  tympan,  äf- 
vensom  de  dansandes  sång,  var  högst  enkel  och  en- 
tonig. Under  hela  festen  kysstes  man  mycket  och 
hvar  helst  på  gatorna  bekanta  träffades  omfamnade 
de  hvarandra  och  kysstes,  dock  ej  på  munnen  utan 
på  axlarne,  mest  2 gånger,  några  äfven  3 gånger, 
hvarefter  de  berörde  hvarandras  flata  händer  eller  ock 
gåfvo  hvarann  ett  riktigt  handtag,  sedan  kysste  hvar 
och  en  sin  hand  och  förde  den  mot  pannan  eller  hjer- 
tat  eller  båda  två. 

Jag  har  ej  kunnat  underlåta  att  kasta  en  blick 
tillbaka  på  detta  nu  tilländagående  år  och  de  sär- 
skilda skiften,  som  derunder  öfvergått  mig.  Början 
var  i sanning  det  lugnaste,  sorgfriaste  lif  jag  kanske 
ännu  haft;  jag  hade  ej  bekymmer  för  någonting,  utan 
allt  hvad  man  kan  önska  för  lifvets  beqvämlighet. 
Dertill  det  högst  intressanta  lifvet  på  Clinicum.  Obe- 
räknadt  några  björnar  och  några  borgesförbindelser, 
var  intet  som  oroade  mig.  Sedan  jag  slutligen,  efter 
en  lång  och  visserligen  något  tråkig  väntan,  kom  ut 
att  färdas,  kände  jag  lefnadslust  och  friskhet  både  i 
kropp  och  själ  genomströmma  mig.  Sedan  kom  det 
förfärliga  dunderslaget  i Paris,  som  förorsakade  mig 
ovilkorligen  de  värsta  lidanden  och  grämelser  jag  ännu 
utstått,  och  betog  mig  modet  och  lusten  samt  säkert 
kommer  att  lemna  efter  sig  spår  långt,  långt  in  i 
mitt  lif.  Sedan  färden  genom  Frankrike,  som  visser- 


209 


ligen  var  behaglig  — men  den  rätta  första  fröjden  var 
qväst  och  släckt.  Den  oändligen  ljufva  tid,  som  gick 
upp  under  resan  från  Marseille  till  Konstan tinopel, 
var  en  verkeligen  salig  hvila  för  både  kropp  och  sin- 
ne, samt  behöfdes  ganska  väl  för  att  lugna  mig. 
Denna  tid  tror  jag  skall  alltid  bli  mig  en  af  mina 
Ijufvaste  och  bästa  minnen,  såsom  den  blef  mig  ett 
verkeligen  stärkande  medel  för  min  kropp.  Min  an- 
komst hit  till  detta  första  rent  musulmanska  land, 
var  sannerligen  ej  just  glad,  utan  de  tvänne  första 
dagarne,  dem  jag  nästan  blott  af  grämelse  tillbragte 
utan  mat  och  utan  appetit,  voro  ganska  svåra.  Men 
det  länkade  sig  småningom  till  ett  bättre,  här  blir 
allt  trefligare  och  jag  är  nästan  säker  på,  att  jag  kom- 
mer att  lemna  Alexandria  med  saknad.  Men  pris 
vare  Honom,  som  dock  alltid,  ehuru  ofta  på  krokiga 
och  oförståndliga  vägai’,  länkar  allt  till  det  bästa! 

Jan.  1.  1844. 

Ingen  önskade  mig  godt  nytt  år  och  jag  önskade 
det  åt  ingen.  Gick  ut  på  förmiddagen  till  moskén 
’Abd  Orrazaq,  der  jag  väl  ej  träffade  Mochammed, 
som  var  inne  i moskén  sysselsatt  med  att  äta,  men 
några  halfbekanta  sheikher,  bland  andra  äfven  sheikh 
Ibrahim,  h vilken  alltid  särdeles  behagar  mig.  Vi 
suto  på  några  stenar  och  pratade  om  allehanda,  bland 
annat  i astronomi,  hvari  en  ung  sheikh,  som  här  om 
aftonen  hört  mitt  samtal  vid  Attarin,  berättade  mig 
vara  bevandrad.  Jag  visade  honom  min  lilla  kom- 
pass, som  han  betraktade  med  stor  förundran  och 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  14 


210 


med  den  vanliga  glädjen  öfver  alla  småsaker.  Sedan 
kom  en  hans  gode  vän,  en  sheikh  ’Ali,  som  be- 
hagade mig  lika  mycket.  Här  var  nu  fråga  om  Islam 
och  dess  godhet,  om  Koran  o.  s.  v.  Han  frågade  mig 
om  jag  tyckte  om  Koran  och  Moslims,  h vilket  jag 
uppriktigt  besvarade  med  ja.  De  uppmanade  mig  na- 
turligtvis att  bekänna  deras  tro.  Under  samtalet  med 
Ibrahiin  hade  det  blifvit  tal  om  de  4 heliga  böcker, 
som  de  anse  för  uppenbarelser  och  dervid  hade  jag  kom- 
mit att  nämna  en  uppenbarelse  ’alä  sejidina  Muham- 
med (till  vår  herre  M.).  Detta  talade  han  om  för  de 
andra  och  de  ville  nu  promt  att  jag  skulle  upprepa 
samma  ord  och  försökte  med  alla  möjliga  frågor  fä 
mig  dertill.  Isynnerhet  ansatte  mig,  nu  liksom  förut, 
en  ung  gosse,  kanske  om  18  år;  hvarhelst  han  träf- 
far mig,  ber  han  mig  säga  upp  kelirnatu-sshahäde 
(trosformeln:  la  ilah  &c.),  hvilka  han  upprepar  klart 
och  tydligt  för  mig  och  säger  teslem  (blif  muslim!). 
’Ali  var  stockblind  och  blinda  voro  äfven  3 utom  ho- 
nom, nemligen  sheikh  Turki ^ en  högst  aktningsvärd 
fridfull  ung  man,  sheikh  Sälim^  en  rolig  munter  man, 
men  som  äfven  strängt  ansätter  mig  med  omvändelse- 
försök, och  en  tredje,  hvars  namn  jag  ej  vet.  De 
hade  alla  infunnit  sig  för  att  på  tillkallelse  läsa  vid 
grafvarne  här,  dit  besökande  anförvandter  kommo.  De 
blefvo  ock  allt  efter  litet  kallade,  men  kommo  till- 
baka igen  och  pratade  med  mig.  ’Ali  tycktes  isyn- 
nerhet fatta  vänskap  för  mig,  såsom  jag  verkligen  för 
honom;  när  vi  suto  bredvid  hvarandra  och  rökte  tur- 
vis ur  samma  pipa,  lade  han  sin  hand  öfver  min  axel 


211 


och  satle 'åt  de  andra:  ”det  är  i sanning  en  god  man”; 
när  jag  gick  bort,  slogo  vi  Jiand  med  hvarandra  och 
han  sade:  ”är  du  icke  min  vän”,  och  det  var  i san- 
ning af  hjertat  jag  gaf  honom  brödra-handslaget.  Vid 
en  graf,  der  trenne  läste,  fingo  de  ett  stycke  af  9 
jjiaster.  Sheikh  Turki,  hvilken  tycktes  vara  den  lär- 
daste, liksom  han  var  den  värdigaste,  ehuru  ännu  gan- 
ska ung,  frågade  om  de  böcker  vi  hade  hos  oss  i 
Arabiska  litteraturen  och  mera  dylikt.  Han  förekom 
mig  som  en  särdeles  huld  och  fridfull  själ  med  lugn 
liängifvenhet  för  ödet,  som  i grund  hade  förstört  hans 
syn.  Medan  vi  suto  der  och  Mochammed  äfven  kom- 
mit ut  och  satt  sig  bredvid  mig,  gingo  genom  moské- 
gården några  qvinnor,  af  hvilka  en  ropade  åt  Mocham- 
med: ”alla  dagar  är  Nazarenarn  hos  dig”.  Men  gub- 
barne  tröstade  mig  med  att  de  voro  qvinnor,  således 
utan  vett  och  förstånd.  I allmänhet  var  här  i dag 
stor  rörelse,  isynnerhet  af  qvinnor;  de  samlade  sig 
mycket  omkring  der  vi  suto  och  hörde  på  vårt  sam- 
tal, snusade  ur  min  dosa  och  nöso.  De  skratta  nä- 
stan aldrig  åt  mitt  tal,  åtminstone  har  jag  nästan  al- 
drig märkt  det.  Men  väl  titta  de  alla  med  stora  ögon 
på  mig.  Sheikherne  bjödo  mig  den  ena  ett  bröd  eller 
liten  kringla,  den  andra  några  torkade  dadlar,  och 
jag  fann  mig  öfverhufvud  särdeles  trefligt  och  väl 
ibland  dem.  När  jag  gick  bort  bådo  de  mig  komma 
i morgon  igen  med  Alfija,  så  skulle  de  lära  mig  Ara- 
biska. På  eftermiddagen  gick  jag  igen  der  förbi  och 
träffade  ut  för  den  unge  ifrige  proselytmakaren,  som 
åter  ansatte  mig  häftigt  och  bland  annat  hade  ofÖr- 


212 


syntheten  säga,  att  cle  otrogne  evigt  skulle  bli  i el- 
den. Vädret  var  fult  och  det  regnade,  ty  regntiden 
är  inne.  Jag  satt  sedan  lieinina  hela  aftonen  och 
rökte  oupphörligen  af  den  nya  provision  tobak  jag 
åter  köpte  för  2|  piaster. 

Jan.  2. 

Gick  om  morgonen  med  Alfija  i fickan  upp  till 
moskén.  Under  vägen  fick  jag  ett  störtregn  öfver 
mig,  som  gjorde  mig  något  våt.  Jag  hann  dock  un- 
dan den  värsta  skuren  upp  till  moskén,  der  jag  träf- 
fade sheikh  Ibrahim,  jemte  några  andra  som  i Liw'an 
sökt  sig  skydd  mot  regnet.  Jag  satte  mig  äfven  der 
på  mina  fötter,  men  snart  började  det  drypa  så  starkt 
g^nom  taket,  att  vi  måste  fly  till  andra  sidan  på  en 
stenbänk,  som  stod  under  bättre  tak.  Der  suto  vi  hop- 
krumpna  och  fröso  litet,  dä  äfven  de  andra  scheikherne 
kommo  dit.  Ibrahim,  den  enda  bland  dem  som  kun- 
de se,  betraktade  Alfija  noga,  prisade  mycket  trycket 
och  tyckte  mycket  om  den.  Sedan  packade  vi  oss 
alla  j babaddoa  och  pratade  der  litet,  då  de  blefvo 
kallade  att  läsa  vid  en  graf  af  2 matronor,  som  sågo 
ganska  ärevördiga  och  rika  ut.  De  voro  i allmänhet 
i dag  mycket  upptagna,  så  att  jag  ej  hade  mycket 
gagn  af  dem.  Den  unge  goss-sheikhen  ansatte  mig 
äfven  i dag  och  var  mycket  beställsam  om  mig;  men 
när  han  kom  fram  med  sina  vanliga  frågor  fick  han 
ej  något  svar.  Detta  berättade  han  sedan  noga  för 
de  andra.  Efter  middagsbönen  gingo  3 af  de  blinda 
sheikherne  till  bcgrafningsplatsen  vid  Pompeji  pelare. 


213 


ledde  af  en  liten  gosse.  Jag  följde  dem  ett  långt 
stycke,  då  folket,  som  såg  3 sheiklier  gå  med  en 
otrogen,  dessutom  två  bland  dem  rätt  förtroligt  ledas 
af  honom,  ropade  och  frågade:  ”hvad  vill  det  säga?” 
Men  ’Ali  svarade  dem  att  jag  var  deras  gode  vän, 
som  följde  dem,  och  tillrättavisade  dem  ibland  strän- 
gare, såsom  äfven  barnen,  h vilka  skreko  efter  mig 
den  vanliga  glosan.  Jag  sade  ofta  att  jag  ville  af- 
lägsna  mig  och  skona  dem  för  detta  omak,  men  de 
ville  det  ej  och  tvingade  mig  promt  att  följa  med 
till  stadsporten,  der  jag  slutligen  vände  om  och  gick 
hem.  Under  vägen  såg  jag  åter  samma  procession 
med  ett  graniit  barn  på  en  häst.  Det  var  firandet 
af  en  omskärelse,  hvilken  barnet  undergått.  Likale- 
des hade  jag  tillfälle  att  nogare  ge  akt  på  en  Nai 
ellei*  rörflöjt  med  2 pipor,  och  fann  nu  att  den  län- 
gre pipan  väl  äfven  ljöd,  men  gaf  blott  en  och  sam- 
ma ton,  hvaraf  fullkomligen  samma  effekt  åstadkom- 
mes som  af  vår  säckpipa.  På  aftonen  spatserade  jag 
litet  utåt  östra  stadsporten;  men  vädret  var  hela  da- 
gen mycket  opålitligt,  ena  stunden  kom  ett  häftigt 
störtregn  och  den  andra  brände  solen  hett. 

Jan.  3. 

Satt  hemma  hela  förmiddagen  i anseende  till  oupp- 
hörligt regn.  På  eftermiddagen,  då  det  höll  litet 
upp,  gick  jag  till  Mochammed,  men  just  när  jag  kom 
dit  gick  han  bort  med  sin  gamle  gode  lomhörde  vän , 
som  särdeles  hjertligt  helsade  på  mig  i dag,  säkert 
för  den  halfannan  piaster  han  i gar  fick  för  kaffet. 
Jag  följde  med  dem  ett  stycke  bort  och  tänkte  sedan 


214 


gå  ut  åt  stadsporten  att  spatsera,  men  det  kom  åter 
ett  störtregn,  som  tvang  mig  att  återvända  till  mo- 
skén, der  jag  satt  i skydd  för  regnet  en  stund,  i säll- 
skap med  en  gammal  trasig  slieiklia,  hvilken  lika  väl 
som  en  man  kunde  hela  sin  Koran  utantills.  Så 
snart  regnet  upphört  begaf  jag  mig  åter  på  väg,  men 
träffade  utanför  Danjan  moskén  den  lille  unge  sheikhen, 
som  åter  gaf  sig  i tal  med  mig  och  ville  med  all  ge- 
walt  att  jag  skulle  shähad,  menande  det  vore  ju  in- 
gen som  nu  hörde,  jag  skulle  göra  det  blott  inom 
mig.  Jag  gaf  mig  i dag  litet  i disput  med  honom 
och  medan  vi  stodo  der,  kom  åter  regn,  som  tvang 
oss  att  söka  skygd  i lä  för  ett  stort  hus ; dit  kom 
snart  ännu  en  man  med  pipa,  hvilken  gick  från  mun 
till  mun  mellan  oss  tre,  der  vi  suto  hophukade  på 
våra  fötter.  Den  unge  sheikhen  var  en  Chäjiz  *0011 
kunde  hela  sin  Koran  utantills,  såsom  jag  nu  erfor 
vid  en  liten  examen,  den  jag  anställde  med  honom. 
Han  berättade  för  den  tillkomne  mannen  i tysthet, 
fastän  jag  hörde  det,  att  jag  var  en  i alla  vetenska- 
per bevandrad  man,  hvarföre  denne  genast  begynte 
betrakta  mig  med  helt  andra  och  vänliga  ögon,  bjöd 
mig  pipan  artigare  och  frågade  mig  om  mitt  land  &c. 
Vi  suto  der  en  stund  tills  regnet  gått  öfver,  då  jag 
gick  hem  och  blef  sittande  hemma  hela  aftonen.  På 
hemvägen  köpte  jag  litet  tobak  af  en  ti*cdje  sort, 
som  kallas  suri  och  är  särdeles  stark,  för  8 piaster 
okan  och  derjemte  6 små  citroner  för  tillsammans  5 
fadda  h.  e.  2|  kop.  b:co  ass. 


215 


Jan.  i. 

Bittida  på  morgonen  tågade  en  stor  hop  militär 
förbi  mitt  fönster  och  jag  gick  nt  till  Pompeji  pela- 
re, der  en  öppen  plan  mellan  grafvarne  lemnade  dem 
rnm  att  ställa  sig  npp  på.  Der  anställde  Achmed 
pascha  mönstring  med  dem.  Han  var  en  liten  skarp- 
synt gubbe  med  vackert,  litet  i rödt  stötande  skägg, 
och  tittade  med  den  orientalerna  egna  misstänksamma 
och  sluga  blicken  på  allting,  på  gevären  och  sablar- 
ne,  dem  han  alltsomoftast  drog  ut,  äfvensom  allt  an- 
nat till  uniformen  hörande.  Ordningen  var  i sanning 
vida  bättre  än  man  kunnat  vänta  och  soldaterna  togo 
sig  väl  ut  i sin  uniform,  bestående  af  hvita  vidbyxor 
med  blå  tröja  och  röd  tarbosh,  äfvensom  officerarne 
med  sina  rikt  guldbroderade  tröjor.  Musiken  var  ej 
just  att  skryta  med;  instrumenterna  stämde  dåligt  och 
skrällde,  melodierna  voro  öfverhufvud  enkla  och  en- 
faldiga i Europeisk  smak,  utan  något  musikaliskt  värde 
och  så  äfven  harmonin.  För  öfrigt  samma  instru- 
menter som  i Konstantinopel  och  hos  Ryssarne,  mycket 
klarinetter  och  isynnerhet  piccoloflöjter  och  horn, 
pukan  icke  heller  att  förglömmas  och  klockspelet. 
Mönstringen  räckte  hela  förmiddagen  och  inpå  efter- 
middagen, men  jag  gick  middagsstunden  bort  upp  till 
Mochammed.  På  vägen  stannade  jag  litet  hos  en 
gammal  gråskäggig  väktare  vid  en  sheikhgraf,  som 
vänligt  bjöd  mig  att  sitta  ner  bredvid  honom  i solen 
och  bredde  ut  för  mig  ett  stycke  af  sin  heram.  Det 
var  samma  man  som  några  dagar  förut,  vid  det  jag 
gick  der  förbi,  bjöd  mig  vatten,  hvilket  han  icke 


216 


heller  nu  glömde  att  göra.  Han  är  i allmänhet  en 
högst  välvillig,  hjertans  god  och  älskvärd  gubbe.  Han 
bjöd  mig  en  morot  att  äta,  vi  suto  der  en  stund 
och  pratade  och  jag  gaf  honom  åter  5 fadda  när  jag 
gick  bort.  Uppe  hos  Mochammed  voro  sheikherne 
åter  församlade,  de  5 blinda  nemligen,  af  hvilka  3 
voro  sysselsatta  med  att  läsa  inne  i en  graf.  Jag 
satte  mig  till  de  öfriga,  jemte  några  andra  som  voro 
der,  hvilka  af  mina  bekanta  frågade  mitt  namn,  då 
de  kallade  mig  sheikh  Vali.  Snart  ropade  de  ut  ’Ali 
till  mig  och  han  bjöd  mig  in  till  de  andra  inom  graf- 
ven,  som  innehöll  åtskilliga  grafställen  och  var  vac- 
kert planterad  med  palmer  och  fikonbuskar  af  Malta 
sorten.  Jag  tog  stöflarne  af  mig  och  satte  mig  uppå 
en  utbredd  matta  med  de  andra;  men  medan  vi  suto 
der,  samtalande  och  rökande,  kommo  några  qvinnor 
för  att  göra  zijareh  här,  då  sheikherna  funno  sig  nå- 
got förlägna  öfver  att  jag  var  inne  med  dem,  och 
qvinnorna  tittade  långt  elter  mig,  när  jag  mötte  dem 
i porten  vid  min  utgång.  Jag  gick  sedan  med  Mo- 
chammed upp  pä  backen  och  der  blefvo  vi  länge  sit- 
tande pä  en  grafsten  att  konversera,  tillika  med  den 
unge  mannen  från  Danjan  moskén.  Vid  min  hem- 
gång var  jag  inne  pä  posten  för  att  höra  om  något 
bref  kommit  med  dagens  post,  men  ve!  der  var  in- 
tet för  mig.  På  eftermiddagen  var  jag  hos  Spitz- 
nagel,  som  var  hygglig  nog  att  låna  mig  40  francs 
utan  några  invänningar.  Afvenledes  fick  jag  af  ho- 
nom Lanes  sista  arbete,  innehållande  utdrag  ur  Ko- 
ran. På  aftonen  spatserade  i det  vacki’aste  månsken 


217 


ocli  Ijiuii  ljuft.  Vädret  hade  hela  dagen  varit  oförän- 
derligen klart  ocli  vackert  ined  en  frisk  svalkande,  ehuru 
ej  det  minsta  kall,  vind.  Det  är  dock  ej  utan  att  här 
morgon  och  afton  är  litet  kallt  och  jag  behöfver  ha 
väl  på  mig  i mitt  rum,  för  att  ej  frysa  litet.  Men 
solen  lyser  ock  aldrig  hit  in  och  ute  är  varmare 
än  inne.  Underligt  är  att  Araberne  ej  frysa  i deras 
tunna  kläder  med  bara  ben  och  fötter,  då  de  vandra 
i puttarne  och  smutsen.  Frankerna  se  alla  rätt  frusna 
ut  och  gå  insvepta  i sina  kappor  och  kapprockar. 

Jan.  5. 

Gick  upp  till  Mohammed,  men  träffade  honom 
ej  och  då  här  igen  kom  regn  öfver  mig,  sökte  jag 
skydd  vid  bönporten,  dit  kort  derpå  äfven  2 andra 
kommo  i samma  afsigt.  Den  ene  var  Arab,  den  an- 
dra en  Turk,  och  båda  tycktes  vara  läsare  från  Dan- 
jan  moskén.  Vi  suto  här  och  konverserade  en  god 
stund  och  jag  fick  mycket  beröm  för  mitt  språk,  hvil- 
ket  jag  ock  i sjelfva  verket  talade  bättre  än  Turken. 
Sedan  gick  jag  hem  middagstiden  och  åt,  och  nu 
först,  efter  så  lång  tid,  kom  jag  i samtal  med  min  rum- 
och  bordsgranne,  en  Engelsman,  som  tyckes  ge  pri- 
vat undervisning  åt  små  barn.  Jag  bad  honom  om 
några  Engelska  böcker  och  straxt  efter  maten  kom 
han  in  till  mig  och  lemnade  mig  en , innehållande  små 
utdrag  och  valda  nätta  stycken  ur  Engelska  författare. 
Han  läste  derur  upp  några  för  mig,  med  en  högst 
pathetisk  och  litet  tillgjord  ton  i en  viss  deklamations- 
art.  För  öfrigt  tyckes  han  vara  en  hygglig  man,  men 
ovanligt  artig  att  vara  Engelsman.  Senare  på  efter- 


218 


middagen  gick  jag  ut  och  spatserade  i trädgårdarne , 
men  tick  deriinder  äter  en  regnskur  öfver  mio’.  Men 
en  trädgårdskarl  bjöd  mig  in  i ett  skjul,  som  han 
uppfört  af  palmqvistar  och  som  gaf  fullkomligt  skydd 
emot  regnet.  Vi  satte  oss  der  på  hvar  sin  sten,  han 
med  sitt  arbete,  som  bestod  i att  fläta  rep  af  palm- 
qvistfästen,  kallade  mesed  eller  på  vulgarspråket  belkh. 
Dessa  fästen,  hvilkas  gröfre  ändor  hänga  fast  vid  och 
utgå  från  sjelfva  trädet,  medan  deras  finare  ändor  upp- 
bära sjelfva  dadelklasen,  blötas  först  i vatten,  bultas 
sedan  och  rispas  upp  till  bast,  hvaraf  nu  flätas  dessa 
rep,  som  tyckas  vara  ganska  starka.  Gubben  hade 
den  redan  flätade  ändan  mellan  stortån  och  tån  när- 
mast till  den,  tog  af  basten  som  han  rullade  mellan 
sina  händer  och  lade  till  den  upprispade  slutändan 
samt  tvinnade  den  mellan  händerna.  Repet  blef  gan- 
ska slätt  och  vackert.  Härunder  kom  en  man  till 
och  samtalet  blef  allt  litligare.  Han  hade  pipa  med 
sig  och  sedan  han  hunnit  litet  vänja  sig  vid  mig  och 
mildra  de  i början  hårda  och  hälft  misstänksamma 
blickar,  med  hvilka  en  oriental  vanligen  alltid  först 
ser  på  en  kristen,  bjöd  han  mig  artigt  pipan.  Sedan 
kom  ännu  en  fjerde  och  det  blef  allt  lifligare.  De 
frågade  mig  mycket  om  Konstantinopel  &c.  och  vi 
voro  alla  rätt  nöjda  med  hvarandra  under  den  häftiga 
regnskuren.  Sedan  kom  en  femte  och  småningom 
leddes  genom  honom  samtalet  på  deras  profet  och 
religion,  hvari  jag  ej  ville  deltaga.  Vi  suto  der  kanske 
en  timme  innan  regnet  slutade.  Sedan  gingo  vi  alla 
bort,  men  värden  fordrade  bakhshish  af  mig  och  var 


219 


knappt  nöjd  med  10  fadda,  men  fick  dock  ej  mera. 
Sedan  spatserade  jag  ännu  mycket  omkring,  tills  jag 
blef  trött  och  gick  hem. 

Jan.  6. 

Gick  på  morgonen  ut  i trädgårdarne.  Det  syn- 
tes att  Grekernas  jul  var  inne,  af  de  många  bodar 
som  voro  stängda.  På  vägen  mötte  jag  en  otalig 
skara  af  dem.  De  kommo  från  sin  kyrka,  bland  dem 
mycket  qvinnor  med  sina  oändligt  vackert  lindade  hår- 
flätor och  sin  lilla  tarbosh  på  hjessan  med  dess  blåa 
tofs.  Först  var  jag  i en  trädgård,  som  tillhörde  sheikh 
Abderrazak,  der  jag  kom  i fäl  med  en  gammal  gubbe 
af  trädgårdsfolket,  hvilken  gick  omkring  med  mig 
genom  hela  trädgården  och  sade  mig  namnet  på  alla 
träd  och  blomster.  Gubben  hade  svarta  klippska  ögon. 
Jag  gaf  honom  tobak  och  när  jag  gick  bort,  band 
han  mig  en  bouquet  af  allehanda  blomster  och  väl- 
luktande örter,  samt  kallade  ut  sjelfva  trädgårdsmä- 
staren, åt  hvilken  jag  måste  ge  10  fadda.  Sedan 
gick  jag  i en  trädgård  tillhörande  en  annan  sheikh , 
en  af  de  vackraste  och  största  jag  här  sett.  Der 
hängde  pomeranser  och  citroner,  dels  mogna,  dels 
omogna,  ännu  på  träden  och  allehanda  andra  goda  sa- 
ker, hvaraf  isynnerhet  en  liten  frukt  kallad  bänuk  sär- 
deles smakade  mig.  Sedan  gick  jag  i en  tredje  när- 
belägen trädgård,  som  utgör  en  sorts  mellangång 
emellan  två  gator,  genom  hvilken  mycket  folk  går. 
Här  träffade  jag  åter,  liksom  i alla  andra  trädgårdar, 
en  gammal  man,  hvilken  satt  och  gjorde  rep  af  palm- 
bast.  Hos  honom  blef  jag  länge.  Vi  suto  ute  på 


220 


livar  sin  sten  och  rökte  från  gubbens  pipa,  som  han 
jemte  sina  elddon  hemtade  ut  ur  sin  låga  koja  och 
som  jag  alltid  stopppade  i ur  min  tobakspung.  Han 
hade  några  ord  dem  han  alltsoinoftast  upprepade, 
nemligen : ej  nam  och  det  här  i allas  mun  så  brukliga 
ommal  eller  ommal  eh  och  ‘azim.  För  öfrifft  var  o-ub- 
ben  högst  treflig  och  utomordentligt  belåten  när  jag 
gaf  honom  tobak  och  snus,  litet  af  hvardera  i små 
pappersstrutar.  Han  gaf  mig  ett  litet  bröd  och  när 
jag  åt  blott  ett  litet  stycke,  ville  han  med  all  gewalt 
tvinga  mig  att  äta  alltsammans.  Afven  fick  jag  några 
välluktande  blomster,  hvilka  jag  sedan  gaf  åt  en  liten 
gosse  på  gatan,  som  fann  sig  oändligen  lycklig  deraf. 
Här  smakade  jag  på  en  ört  med  lång,  smidig,  slät 
stängel,  som  af  bruten  innehöll  en  sorts  mjölk,  den 
han  kallade  lohen  etashav,  den  började  en  stund  der- 
efter  bränna  förfärligt  pä  min  tunga,  ehuru  den  först 
hade  nästan  alls  ingen  smak.  Sedan  gick  jag  förbi 
Mohammeds  moské,  men  der  var  nu,  liksom  alla  lör- 
dagar, många  besökande,  så  att  jag  stannade  blott  li- 
tet och  talade  med  en  derutanför  sittande  blind  sheikh. 
Jag  satt  sedan  hemma  länge  på  eftermiddagen  och 
gick  först  på  aftonen  ut  och  tog  mig  en  liten  pro- 
menad. I afton  tyckte  jag  vädret  var  kallare  än  förut 
härstädes,  dock  ej  värre  än  att  jag  utan  minsta  men 
gick  i sommarbyxor. 

Jan.  7. 

Fult  väder  och  oupphörliga  regnskurar,  hvarföre 
jag  tänkte  sitta  hemma  hela  förmiddagen;  men  min 
granne  Engelsmannen  kom  in  och  hade  mig  ut  att 


221 


spatsera,  då  det  längre  fram  klarnade  upp.  Vi  gingo 
ut  till  Mohamined  ’Alis  palats  och  gingo  äfven  in  i 
den  del  deraf,  der  di  vanen  är.  Uppgången  bestod  af 
en  präktig  bred  marmortrappa  ocli  den  stora  sam- 
lingssalen utanför  sjelfva  divan-salen  var  präktig,  golf- 
vet  betäckt  med  en  dyrbar  matta,  som  nu  äfven  var 
öfverdragen  med  lärft.  På  väggarne  hängde  några 
ganska  vackra  taflor  och  i ett  litet  kontor  der  bakom 
stod  hans  byst  i gips.  Den  öfriga  delen  af  palatset 
var  nu  ej  öppen  och  vi  kommo  således  ej  in  dit.  En- 
gelsmannen är  särdeles  förtrolig,  vi  gå  arm  i arm 
och  äro  såta  vänner.  Gud  vet  hvad  han  är  för  en. 
Straxt  på  eftermiddagen  gick  jag  upp  till  Mohammed, 
som  jag  nu  träffade  alldeles  ensam,  och  i anseende 
till  den  verkligen  kalla  NO  vinden,  som  drog  igenom 
Liwan,  satte  vi  oss  i bönporten,  der  vi  suto  i lä. 
Här  suto  vi  nu  omkring  en  timmas  tid  och  pratade 
och  när  jag  gick  gaf  jag  honom  3 piaster.  Sedan 
gick  jag  genom  gårdagsträdgården  och  träffade  ’Ali, 
som  oändligen  beställsamt  och  vänligt  tog  emot  mig 
och  frågade  genast  om  han  ej  finge  hemta  ut  åt  mig 
ett  bröd  att  äta  eller  stoppa  åt  mig  en  pipa;  men  jag- 
vägrade  bäggedera.  Sedan  gick  han  omkring  litet 
med  mig  i trädgården  och  samlade  åt  mig  några  na- 
buk,  som  han  kallade  nahk^  och  några  geranier,  dem 
han  bad  mig  stoppa  i mössan  för  att  ge  god  lukt. 
Han  var  alldeles  oändligen  beställsam  och  upprepade 
för  allt  hvad  jag  sade:  sahih,  doghri,  taih  kawi  ’azim  &c. 
allt  säkert  för  att  få  en  bakhshish,  liksom  i går,  men 
nu  fick  han  nöja  sig  inalles  med  3 prisar  snus.  Dock 


är  lian,  tror  jag,  en  oändligt  välvillig  gnbbe  utan  nå- 
got ondt  i sig,  åtminstone  tacksam  äfven  för  cn  långa 
gafva.  Senare  spatserade  jag  utåt  den  östra  jDorten. 
Men  vädret  var  verkligen  något  kallt  till  följe  af 
NO  vinden,  som  var  mycket  stark.  Jag  gick  sedan 
hemåt  förbi  moskén  'Attarin  och  träffade  dess  sheikh 
Soleiman  just  färdig  att  bege  sig  hem.  Som  vi  ej 
hade  sett  hvarandra  på  lång  tid,  så  frågade  han  oupp- 
hörligen hvar  jag  hållit  hus,  och  tog  öfverhufvud  väl 
och  godt  emot  mig.  Han  satte  sig  på  sin  åsna  och 
jag  följde  honom  till  fots.  Vi  hade  fullkomligen  sam- 
ma väg,  ty  han  måste  förbi  min  port,  så  att  vi  länge 
följdes  åt.  Hela  vägen  talades  ren  gammal  Arabiska 
och  jag  förstod  hvartenda  ord.  Öfverhufvud  börjar 
jag  nu  förkofra  mig  dugtigt  i språket  och  äfven  för- 
stå folket  bättre.  Denne  sheikh  Soleiman  tyckes  man 
annars  ha  stor  respekt  för,  och  det  är  med  största 
vördnad  jag  hör  de  andra  sheikherna  tala  om  ho- 
nom, såsom  en  af  deras  profets  ashäb.  Han  lofva- 
de  i morgon  bittida  komma  upp  till  mig,  hvilket  jag 
dock  betviflar.  Men  hans  son,  en  gosse  af  om- 
kring 18  år,  kan  jag  ej  väl  lida.  Han  gick  hela  ti- 
den efter  åsnan. 

Jan.  8. 

Gick  på  morgonen  upp  till  Mohammed  för  att 
der  enligt  öfverenskommelse  träffa  den  lille  sheikhen 
som  i går  lofvat  infinna  sig  här  för  att  föra  mig 
i sheikh  Ibrahims  skola.  Men  som  han  der  ej  syn- 
tes till,  blef  jag  sittande  med  Mohammed  ute  på  en 
graf  att  prata,  tillika  med  en  annan  gammal  gubbe, 


som  var  från  Said  och  nu  gick  här  i vall  med  får. 
Det  är  roligt  att  se  huru  Araberna  ej  alls  göra  några 
compliiuenter,  och  ovant  för  den  som  kommer  från 
Frankrike,  der  man  åt  hvarje  slusk  måste  säga:  ”s’il 
vous  plait  monsieur.”  Denne  gubbe  sade  åt  mig  helt 
simplemeut:  hät  noshok,  och  (hvad  jag  här  ej  sett 
förut)  stoppade  prisen  i mun  mellan  läppen  och  nedra 
tandraden;  derpå  tog  han  fram  ur  sin  ficka  en  liten 
hvit  sten,  som  var  mycket  mjuk  och  porös  och  som 
han  kallade  atrön.  Af  denna  sten  bet  han  ett  stycke 
och  höll  i munnen,  sägande  att  den  gjorde  tobaken 
starkare.  De  berättade  mig  sedan  båda  två  att  man 
här  alltid  plägade  lägga  af  denna  sten  ibland  snuset 
och  prisade  högeligen  dess  goda  egenskaper,  isynner- 
het såsom  medicin  för  bröstet.  Samtalet  gick  för  öf- 
rigt  åt  alla  håll  och  det  var  ganska  roligt;  jag  lär 
mig  alltid  mer  och  mer.  Jag  gick  dock  i dag  liågot 
tidigare  hem  än  vanligt,  i fall  möjligen  sheikh  Solei- 
ma7b  skulle  komma,  men  ingen  hördes  af.  På  efter- 
middagen var  jag  åter  uppe  hos  Mohammed  och  satt 
med  honom  ute  på  grafvarne  och  pratade  väl  en  tim- 
mas tid  till  eftermiddagsbönen , då  vi  skildes  åt;  han 
gick  hem  och  jag  slog  ett  slag  och  gick  sedan  till 
' Åttarin  moskén,  der  jag  genast  gick  in  och  blef  emot- 
tagen  af  den  gamle  moezzin  högst  artigt.  Han  koka- 
de kaffe  och  gaf  mig  2 koppar,  som  jag,  oaktadt  jag 
krånglade  emot,  måste  dricka  och  röka  dervid.  Me- 
dan vi  suto  så  bredvid  hvarandra  på  moské-mattorna 
och  rökte,  började  han  med  en  harang  åt  mig  att  jag 
vore  en  god  man  samt  att  han  och  hans  sheikh  ansågo 

O O 


224 


mig  som  sin  bror.  Derpå  kom  han  fram  med  det  här 
mycket  vanliga:  ma  fisch  fulm  (finnes  ej  en  styfver). 
Det  hade  jag  genast  i början  vid  kaffebjudningen  vän- 
tat. Olyckligtvis  hade  jag  med  mig  ej  mera  än  10 
fadda  smätt  och  ett  Turkiskt  20  para-stycke,  hvilket 
allt  jag  gaf  honom.  Men  han  gaf  mig  tillbaka  det 
senare  och  sade  att  det  var  hattal.  Jag  lofvade  ho- 
nom en  annan  gång  mera.  Nu  kom  sheikhen  in  och 
visade  mig  vid  sin  lilla  pulpet,  som  han  har  i mo- 
skén, åtskilliga  böcker,  af  hvilka  han  bjöd  ut  åt  mig 
en  Persisk  Pändname  af  ^Attar  med  Arabisk  mellan- 
radig  öfversättning,  tryckt  här  1256  II.  Men  jag 
ville  naturligtvis  ej  ha  den.  Sedan  gräfde  jag  genom 
andra  gamla  manuscripter,  som  han  der  hade,  men 
så  mycket  jag  i hast  kunde  se  var  der  intet  af  värde 
och  allt  huller  om  buller  i största  oordning.  Ueref- 
ter  kommo  2 af  de  blinda  sheikherna  dit,  och  vi  suto 
alla  omkring  pulpeten,  Soleiman  sjelf  innanför  och 
pratade  litet;  men  jag  fann  mig  generad  af  gubbens 
son,  som  äfven  var  der  och  är  en  riktig  ulfspegel, 
den  första  förargliga  man  jag  ännu  här  lärt  känna. 
Folket  började  nu  samlas  till  aftonbön  och  somlige 
voro  sysselsatta  med  tehijjetu-l-mesdjed  (att  välsigna 
moskén),  under  det  vi  suto  och  pratade  och  sheikli 
Salim  gick  upp  på  taket  och  sjöng  sin  azan;  jag 
tog  mina  skor  på  mig  och  gick  bort,  misstänksamt 
betraktad  af  folket,  som  mötte  mig  i moské-dörren. 
Vädret  hade  hela  dagen  varit  oändligen  mildt  och 
tempereradt,  utan  regn  och  blåst. 


Jan.  9. 

Gick  bittida  ut  i bazaren  för  att  genom  någon 
liten  handel  få  mig  vexladt  ett  rupie  stycke,  som  jag 
tagit  för  10  piaster  och  för  hvilket  nu  bjöds  än  7, 
än  8,  än  9 p.  I allmänhet  är  här  ett  fasligt  krån- 
gel med  vexling,  ty  vexlarena  vilja  dra  för  mycken 
vinst  af  köparen  och  i de  sämre  bodarne  har  man 
sällan  att  ge  tillbaka  på  någon  betydligare  penning. 
Jag  fick  nu  ock  gå  länge  omkring  förän  det  lycka- 
des mig.  Derefter  spatserade  jag  litet  omkring,  var 
en  stund  i trädgården  hos  ’Ali,  som  någongång,  när 
der  ej  var  folk,  bjöd  mig  in  i sitt  hus,  hvilket  han 
sade  skulle  vara  mycket  nätt,  ehuru  dess  yttre  ej 
lofvade  något  särdeles.  På  eftermiddagen  satt  uppe 
hos  Mohammed  i sällskap  med  några  andra.  Med 
en  af  dem  kom  jag  i disput  om  Egypten,  som  han 
påstod  höra  till  Arabien.  Vi  blefvo  i dag  störda  af 
några  Turkar  som  besökte  moskén , så  att  vi  ej  fingo 
prata  i fred.  Afven  kom  hit  på  en  stund  den  Turki- 
ske Hajiz  effendi,  som  jag  på  lång  tid  ej  sett.  Han 
rökte  sin  pipa  och  satt  runkande  filosofiskt  på  huf- 
vudet  och  gick  snart  bort  igen,  utan  att  säga  just 
något  ord.  Jag  gick  sedan  igen  i bazaren  och  köpte 
litet  snask,  fikon  för  2 piaster  okan  d.  v.  s.  omkring 
12  kop.  b:co  ass.  marken  och  krakmandel  för  1 * 
piaster  okan.  Gick  på  förmiddagen  genom  den  bättre 
och  förnämare  bazaren  och  träffade  der  min  gamla 
trefliga  Arabiska  reskamrat  från  Smyrna.  Här  såg 
han  helt  annorlunda  ut  än  på  sin  däcksplats  på  ång- 
fartyget, han  hade  öppnat  en  bod  med  allehanda 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  15 


kostbara  saker,  shawlar,  klockor  &c.,  bland  annat  äf- 
ven  munstycken,  af  hvilka  ett  kostade  GOO  piastcr. 
Jan.  10. 

Gick  om  morgonen  bittida  upp  till  Mohammed, 
der  jag  äfven  träffade  mannen  frän  Danjan.  Vi  bredde 
ut  en  matta  på  gräset  utanför  samt  snto  i solen  och 
baddade  oss.  Sedan  kom  än  en,  än  en  annan  och 
satte  sig  till  oss.  Kaffe  kokades  och  dracks,  piporna 
gingo  från  mun  till  mun  och  moské-drängen  hemtade 
fram  keze  af  helbe,  som  förtärdes  allt  under  samtal. 
Jag  tyckte  mig  nu  rätt  njuta  af  söderns  ”il  dolce  far 
niente”  i det  vackraste,  varmaste  sommarväder.  Också 
blef  jag  sittande  der  ända  tills  efter  middagsstunden, 
och  fann  mig  särdeles  väl  bland  detta  folk,  ehuru 
kanske  af  lägsta  klassen.  Men  här  tyckes  den  hö^e 
ej  genera  sig  i den  lägres  sällskap,  och  alla,  åtmin- 
stone af  mellanklasserna  och  de  lägsta,  tyckas  vara 
temmeligen  lika.  På  eftermiddagen,  sedan  jag  väl 
smält  maten  med  åtskilliga  pipor,  gick  jag  ut  i träd- 
gårdarne  och  träffade  äfven  min  gamle  ’Ali,  men  i 
något  olämplig  tid,  ty  han  höll  just  på  att  laga  till 
åt  sig  sin  aftonmåltid,  h vårföre  jag  ock  snart  lemna- 
de  honom.  På  vägen  träffade  jag  2 gatpojkar,  som 
efter  vanligheten  på  ett  högst  ohöfligt  och  pockande 
vis  begärde  bakshish,  och  då  jag  frågade  lah,  svara- 
de kidde,  här  lika  vanligt  som  Ryssarnes  xam.;  när 
de  ingenting  fingo,  började  de  pocka  än  värre  och 
komna  bakom  ett  hörn  kastade  de  en  sten  efter  mig. 
Dessa  pojkar  äro  ock  nästan  de  värsta  tjufpojkar 
man  kan  träffa  ut  för,  de  ha  i sitt  tal  till  Franker 


227 


något  olidligt  högfärdigt  ocli  gement,  som  förargar 
mig  mycket,  lika  väl  om  de  tigga  eller  bjuda  ut  sina 
åsnor  eller  göra  hvad  annat  som  helst. 

Jan.  11. 

Gick  temmeligen  bittida  upp  till  Mohammed,  der 
denna  förmiddag  förgick  liksom  i går  under  kaffe- 
drickning,  rökning  och  prat;  blott  att  vi  i dag  åto 
en  sorts  bönor,  kallade  /^^Z,  tillredda  i ugn,  smakande 
nästan  som  nötter,  ehuru  mycket  mjukare.  På  efter- 
middagen såg  jag  på  en  förnäm  och  högt  uppsatt 
Armeniers  begrafning,  Boghaz  bey,  som  denna  natt 
hade  dött.  Öfverallt  voro  stora  samlingar  af  folk  och 
alla  Européer  voro  genom  respektive  konsuler  bjudna 
att  följa  processionen.  Det  var  förskräckligt  upprö- 
rande att  se  huru  ordningsmännen  behandlade  Ara- 
berna, då  de  trängde  sig  fram  liksom  andra  för  att 
gapa.  De  höggo  in  i hopen  med  stora  spanskrörs- 
käppar,  hvart  helst  det  träffade,  i hufvudet  eller  på 
rvggen.  För  öfrigt  gick  det  till  nästan  liksom  hos 
oss.  Först  gick  på  ömse  sidor  en  lång  rad  gossar 
och  män,  bärande  stora  tjocka  vaxljus,  på  hvilka  el- 
den gick  ut  redan  innan  de  hunno  sorgehusets  port. 
Sedan  följde  4 ä 5 pi’ester  och  derefter  sjelfva  lik- 
vagnen, dragen  af  4 stora  ståtliga  hästar,  beklädda 
såsom  hela  vagnen  med  svart  kläde.  Derefter  alla 
Européer  och  den  öfriga  processionen.  Armenierna 
äro  öfverhufvud  ett  vackert  folk  med  fullkomligt  lika, 
om  ej  mera  markex^ade  drag  än  Judarne,  men  ha  der- 
jemte  något  eget  klokt  och  liksom  Judarne  något 
girigt  drag,  hvilket  gör  dem  obehagliga.  Här  tyckas 


228 


de  finnas  i stor  mängd  och  ehuru  de  nästan  allmänt 
gå  klädda  som  Araber,  skiljer  man  dem  dock  lätt 
från  de  sednare.  I trädgården  der  han  l)e'Trofs  och 
der  den  enda  Armeniska  kyrkan  här  på  orten  finnes 
(alltsammans,  som  jag  tror,  en  anläggning  af  honom), 
var  isynnerhet  vid  porten  och  vid  trappan  ett  ordent- 
ligt slagsmål,  hvilket  var  verkligen  grymfärdigt  att 
se.  Men  mot  Européerna  voro  de  särdeles  hyggliga 
och  artiga.  Jag  vet  ej  om  dessa  ordningshållare 
voro  polis  eller  blott  den  aflidnes  tjenare,  men  de 
tycktes  alla  vara  Turkar.  Sedan  spatserade  jag  ännu 
litet  omkring  och  var  inne  i Attarin  moskén,  der  jag 
blott  träffade  den  gamle  enögde  moeddin,  som  jag 
gaf  några  5:or  för  det  sista  kaffet.  Han  var  åter 
outtömlig  i sitt  beröm  och  bjöd  mig  dit  rätt  ofta:  vi 
skulle  sitta  och  prata  och  koka  kaffe  och  äta,  här 
funnes  allt  som  behöfdes  och  sheikh  Soleiman  fråga- 
de alla  dagar  efter  mig. 

Jan.  12. 

Gick  som  hastigast  in  i Attarin-moskén,  der  man 
ställde  i ordning  till  middagsbönen  och  bredde  mattor 
ut  öfver  hela  golfvet.  Den  gamle  enögde  muezzin 
var  dervid  behjelpt  af  en  yngre  son  till  sheikh  Solei- 
man, hvilken  lika  mycket  behagade  mig,  som  den 
andra  sonen  misshagar  mig.  Jag  blef  en  liten  stund 
der  och  gick  sedan  upp  till  Mohammed,  der  jag  all- 
tid med  vänliga  blickar  emottages  af  samma  sällskap. 
Dessa  senaste  dagar  hafva  de  redan  haft  mattorna 
utbredda  på  gräset  och  kaffe  färdigt,  när  jag  kommit 
dit.  Denna  förmiddag  tillbragtes  på  samma  sätt  som 


229 


de  föregående.  Senare  kom  dit  en  bättre  klädd  Arab 
och  satte  sig  att  räsonnera  litet  högfärdigt.  Slutligen 
satte  han  sig  ned  bredvid  mig  och  började  med  nå- 
got förnäm  mine  qvestionera  mig,  hvad  jag  var  för 
en  man  &c.  Slutligen  kom  talet  på  Arabiska  bÖcker 
och  vetenskaper,  då  han  frågade  hvad  vi  af  sådana 
hade  hos  oss.  Jag  räknade  upp  allt  det  bästa  jag 
kom  på,  till  hans  stora  förundran;  jag  kunde  dervid 
ej  hålla  mig  från  att  ge  honom  litet  ovett  för  hans 
högfärdighet.  Han  tog  nu  fram  några  blad  af  ett 
grammatikaliskt  arbete  och  bad  mig  låsa,  samt  föi- 
undrade  sig  storligen  öfver  att  jag  läste  sa  rätt  och 
visste  använda  de  särskilda  modi  af  aoristus  rätt. 
Härpå  sade  han  åt  de  andra  att  jag  var  en  man  som 
visste  mycket,  och  gick  hastigt  bort.  När  jag  frå- 
gade de  andra  hvad  han  var  för  en  man,  sade  de  ho- 
nom vara  en  en  af  ’Olema.  De  gingo  nu  alle- 

samman till  middagsbön  i Danjan-moskén  och  jag 
(^ick  cenom  ’AUs  trädgård  och  satt  hos  honom  en 
stund.  Mot  aftonen  spatserade  i det  ljufvaste,  mil- 
daste vårväder  och  var  åter  en  stund  inne  i Attarin. 
Gick  sedan  hem,  åtföljd  af  dess  muezzin.  På  vägen 
köpte  jag  några  apelsiner  och  valnötter,  af  hvilket 
allt  jag  delade  jemt  med  honom,  som  åter  efter  van- 
ligheten varit  mycket  frikostig  pa  sitt  beröm  öfvei 
mig.  Kort  förut  var  jag  åter  uppe  på  den  höga  backe, 
der  ett  fäste  är  byggdt.  Samma  Turk  som  jag  de 
första  dagarne  af  min  härvaro  deruppe  gjort  bekant- 
skap med,  kom  nu  äfven  ut  och  pratade  med  mig. 
Jag  frågade  honom  ett  och  annat,  lät  honom  stoppa 


230 


sin  pipa  från  min  pung,  och  blutligen  kom  han  fram 
med  begäran  om  bakhshisk.  Jag  gjorde  några  invän- 
ningar  och  mumlade  litet  om  moslirnim,  som  allesam- 
man voro  tiggare;  tog  dock  fram  min  börs  och  gaf 
honom  två  5 fadda.  Han  tog  dem  i handen,  såg  på 
dem  och  mente  att  det  var  för  litet,  gaf  dem  så  till- 
baka och  begärde  en  kirsh.  Jag  tog  dem  och  stop- 
pade dem  tillbaka  i börsen,  men  gaf  honom  ingen- 
ting i stället  och  började  gå  min  väg  nedför  backen. 
Nu  följde  han  mig  länge  och  begärde  fä  de  10  fadda, 
men  fick  dem  ej.  Drickspenningen  skulle  vara,  sade 
han:  min  schani-l-fantasijeh  (för  lustbaihetens  skull). 
Jan.  13. 

Gick  senare  på  fönniddagen  ut  och  spatserade  i 
trädgårclarne , utan  att  träffa  ihop  med  någon.  På 
eftermiddagen  efter  'asr  gick  jag  till  Attarin^  der 
sheikhen  satt  ensam  i khulveh  och  läste  eller  gjorde 
sin  bön,  hvarföre  jag  väntade  der  utanföre  inom  moskén 
tills  han  slutat,  då  han  kom  ut  och  bad  mig  dit  in. 
Denna  khulveh  är  i NO-hörnet  af  moskén,  uppförd 
af  små  stenar,  uppstaplade  till  väggar  på  tvenne  si- 
dor, sålunda  att  sjelfva  moskéns  väggar  utgöra  khul- 
vehs  väggar  på  de  tvä  öfriga  sidorna.  Här  plägar 
muezzin,  såsom  han  berättade  mig  i går,  sofva  6 nät- 
ter i veckan,  tillbringande  blott  natten  mellan  freda- 
gen och  lördagen  hemjna  i sitt  hus.  Nu  funnos  här 
längs  ena  väggen  uppstaplade  gamla  luntor  och  pap- 
per till  stor  mängd,  h vilka,  som  det  tycktes,  ej  voro 
af  något  särdeles  värde.  Sheikhen  skall  nemligen, 
efter  hvad  Mohammed  berättade  mig,  sjelf  pläga  handla 


med  böcker.  Vi  suto  här  på  en  ötver  golfvet  ut- 
Inedd  matta,  kallad  hasit\  ocli  pratade  allehanda. 
Bland  annat  frågade  han  helt  apropos,  hvarföre  jag 
ej  bekände  mig  till  Islam;  h varpå  jag  svarade,  att 
jag  ej  uppenbarligen  kunde  det  at  fruktan  för  min 
konsul  och  mitt  land,  men  att  jag  alla  dagar  låste 
min  Koran  och  ofta  höll  mina  böner  pa  deras  sätt. 
Härvid  tycktes  han  bli  ganska  nöjd  och  mente  att 
allt  var  väl,  då  det  var  väl  mellan  Herren  och  mig. 
Han  bibehåller  allt  i mina  ögon  samma  enkla  patri- 
arkaliska  värdighet,  och  jag  bär  största  aktning  föi 
honom.  Derefter  spatserade  jag  i det  härligaste,  Ijuf- 
vaste  väder,  en  äkta  sydlig  eller  östlig  aftonstund, 
med  blå  himmel  och  milda  lysande  stjernor. 


Jan.  U. 

Satt  hemma  hela  förmiddagen,  då  jag  hade  be- 
sök af  Spitznagel,  äfvensom  langt  in  pa  eftermidda- 
gen och  väntade  bref  med  den  i dag  ankomna  po- 
sten, men  förgäfves.  Orolig  och  modfålld  deröfver 
gick  jag  ut,  spatserade  i trädgårdarne  en  stund,  och 
gick  sedan  in  i Attarin-moskén,  der  shekh  Soleiman 
ej  hade  varit  på  hela  dagen,  i anseende  till  någon 
liten  opasslighet.  Jag  träffade  hans  son  och  muezzin, 
hvilka  kokade  kaffe  åt  mig  inne  i khulveh.,  der  vi 
suto  och  gräfde  i pappersluntorna.  Sedan  kom  en 
tredje  till  dit,  då  jag  råkade  läsa  upp  ett  och  annat 
för  dem  och  säga:  detta  handlar  om  det  och  det. 
Härvid  talte  de  mycket  sinsemellan,  att  jag  borde 
bli  moslim  &c.  Nu  kom  folket  till  aftonbön,  hvilken 
de  äfven  förrättade,  sittande  jag  ensam  inne  i khulveh. 


232 


Efter  slutad  bön  kom  inuezzin  in  till  mig  med  pipan 
och  började  med  det  vanliga:  Inle  rägil  tajih  och 
haka  tohibb  il  moslemin  &c.  Jag  gaf  honom  för  hans 
kaffe  och  hans  beröm  tillsammans  20  fadda.  Sedan 
följde  jag  shekhens  son  Ahmad  ett  stycke  på  väg. 
Han  tyckes  redan  litet  sänka  sitt  högmod  och  blir 
mig  numera  något  drägligare.  Men  också  hai-  jag 
varit  lika  högmodig  mot  honom  tillbaka.  Sedan  spat- 
serade  jag  ännu  litet  och  såg  på  den  stjernklara  him- 
melen; erfor  mycken  oro  deröfver  att  jag  ej  fått  nå- 
got bref. 

Jan.  15. 

Var  på  förmiddagen  hos  Gomozow  och  lemnade 
åt  honom  det  bref  jag  hade  fått  från  Smyrna.  Han 
hade  fordom  varit  militär,  sedan  ingått  i institutet 
i Petersburg  och  varit  i Orienten  öfver  4 år,  men 
ännu  till  en  del  bibehållit  det  muntra  och  burschi- 
kosa  af  sitt  officerslif  och  förekom  mig  öfverhufvud 
ganska  treflig.  Sedan  kommo  till  honom  en  viss  man , 
som  sades  vara  engagerad  vid  Egyptiska  museum  i 
Kairo,  och  en  dragoman  vid  Österrikiska  konsulatet. 
De  hade  båda  det  otäcka  Europeiskt  glåpiga  och  fadda 
i sig,  och  jag  hade  ej  stor  trefnad  med  dem.  På 
eftermiddagen  gick  jag  bittida  upp  till  Mohamnied, 
der  jag  träffade  det  vanliga  sällskapet.  Vi  suto  på 
vårt  vanliga  ställe  på  en  öfver  gräset  utbredd  hasir 
och  kokade  kaffe.  Sedermera  följdes  Mohammed  och 
jag  åt,  först  i en  trädgård  och  sedan  till  Attarin- 
moskén,  der  vi  suto  i khulveh  med  sheikh  Soleimans 
son  Achmad.  De  började  examinera  mig  i min  tro, 


233 


till  hvilken  sekt  jag  hörde,  och  kommo  slutligen  der- 
hän  att  jag  var  en  hanafi,  till  följe  af  det  sätt  hvarpå 
jag  höll  mina  händer  under  bön.  När  den  gamle 
mueddin  kom,  berättade  de  för  honom  att  jag  var  en 
hanafi  och  om  de  frågor  angående  rik’ ät  i bönen,  som 
de  gjort  mig  och  jag  besvarat.  Han  uttryckte  sin 
stora  fägnad  deröfver  och  sade  en  stund  efteråt  åt 
mig:  haka  inte  hanafi  ja  vali.  Jag  visste  intet  att 
svara  härpå,  utan  såg  bort  och  bläddrade  i de  gamla 
luntorna.  Sedan  följdes  vi  alla  åt  vidare  och  gingo 
hvar  och  en  hem.  Vid  hemkomsten  underrättades  jag 
om,  att  man  sökt  mig  från  Ryska  konsulatet,  der  jag 
hade  bref.  Jag  skyndade  dit  och  riktigt  var  der  bref 
från  Borgström  med  mitt  crcditiv.  Derpå  gick  jag 
hem  och  drack  thé. 

Jan.  16. 

Gick  om  morgonen  upp  till  Mohammad,  der  jag 
blef  sittande  hela  förmiddagen  i det  vanliga  säll- 
skapet, ökadt  i dag  med  Ismails  bror  och  Moham- 
mads  son,  som  tycktes  vara  någon  effendi,  uppsy- 
ningsman  öfver  något  torg  för  handelsmän.  Jag  hade 
i dag  efter  någras  önskan  tagit  en  handatlas  med, 
som  jag  till  deras  stora  nöje  och  förundran  visade 
och  förklarade  för  dem.  På  eftermiddagen  var  jag 
hos  S2ntznagel  och  Rosetti.,  allt  i anledning  af  cre- 
ditiv-brefvet;  men  det  passade  bättre  för  den  senare 
i morgon  bittida.  Sedermera  spatserade  jag  ensam 
omkring,  var  inne  i en  trädgåi-d  vid  östra  stadspor- 
ten och  träffade  ihop  med  en  yngre  man  och  en  äldre 
från  Sa’id.  Jag  lät  dem  stoppa  sina  pipor  från  min 


234 


tobakspung,  blef  mycket  välvilligt  och  hjertligt  emot- 
tagen  af  dem,  samt  ombedd  att  alla  dagar  komma 
igen  för  att  spatsera.  I allmänhet  förekomma  mig 
alla  från  Said,  som  jag  här  lärt  känna,  bättre  och 
hyggligare  eller  egentligen  hjertligare  än  Araberna 
härifrån.  Sedermera  vandrade  jag  ännu  omkring  med 
min  Engelsman  och  2 Italienare,  som  voro  i hans 
sällskap.  När  vi  blefvo  allena,  gingo  vi  in  på  café 
d' Europé  och  blefvo  der  sittande  en  stund,  han  dric- 
kande ett  glas  punsch,  jag  en  kopp  kaffe.  Hemkomne 
åto  vi  tillsammans,  hvarvid  vi  reciterade  och  läste  ur 
en  bok,  innehållande  utdrag  ur  Shakespeare,  hvilken 
han  nedhemtade  från  sitt  rum.  Han  läste  derifrån 
mycket  med  stor  pathos,  och  det  föll  mig  derunder 
in  att  han  kanske  varit  aktör.  Jag  var  tennnelieren 
trött  af  mitt  myckna  kringvandrande  i dag. 

Jan.  1 7. 

Gick  redan  bittida  ut  till  Rosetti  för  att  lyfta 
mina  pengar.  Väntade  der  fulla  3 timmar  förrän  allt 
blef  färdigt,  emedan  de  ej  hade  Sovereigns,  utan  må- 
ste skicka  ut  att  söka  sådana;  det  oaktadt  fick  jag  ej 
Engelskt  mynt,  utan  måste  nöja  mig  med  sä  kallade 
Egyptiska  guinéer.  Kostnaderna  förekommo  mig  sär- 
deles dryga,  bland  annat  13  shilling  stcrling  i post- 
porto öfver  Livorno.  Det  var  öfverhufvud  högst  trå- 
kigt och  jag  blef  slutligen  alldeles  utledsen  och  för- 
argad. Sedan  slutligen  allt  var  färdigt  och  jag  lyftat 
mina  pengar  samt  fört  största  delen  deraf  åt  Spitz- 
nagel,  för  att  remitteras  till  Bochti  i Kairo,  gick  jag 
upp  till  Mohammad.  Hans  son  hade  enligt  öfverens- 


235 


kommelse  skickat  dit  en  gosse,  som  länge  väntat  på 
mig,  men  slutligen  gått  sin  väg.  Vi  suto  i livan 
och  drucko  kaffe  och  pratade  en  stund,  men  som  det 
var  långt  lidet,  gick  jag  snart  bort.  Under  det  jag 
hemma  höll  på  att  äta,  kom  Mohammads  son  med  en 
koftan  och  gibhe  och  eu  ^ antar  a ^ som  alla  behagade 
mig  och  jag  derföre  köpte,  den  första  för  100,  den  andra 
för  150,  den  tredje  för  GO  ^^iaster.  Sedan  suto  vi  en  lång 
stund  hemma  hos  mig,  rökte  och  drucko  kaffe,  väntande 
på  hans  far,  som  lofvat  komma  hit.  Men  då  han  en 
timma  efter  ’asr  ännu  ej  kommit,  gingo  vi  på  tu  man 
hand  ut  och  handlade:  3 alnar  vackert  och  godt  kläde 
till  byxor  för  135  piaster,  vidare  en  tarbosh  för  45 
p.  och  silke  för  att  öka  tofsens  vidd  för  omkring  7 
p.,  ett  par  markob  för  10  p.,  ett  par  mezd  för  11  p. 
tillsammans  218  p.  Härunder  såg  jag  huru  förskräck- 
ligt de  skulle  ha  dragit  upp  mig,  om  jag  gått  ensam 
för  att  handla.  Den  jag  hade  med  mig  var  en  slags 
uppsyningsman  öfver  torget,  kände  priserna  noga  och 
var  för  öfrigt  en  högst  treflig  och  präktig  man,  un- 
gefär af  min  ålder.  Sedan  kom  han  ännu  upp  till 
mig,  satt  här  en  stund  och  rökte  en  pipa,  h varpå 
han  gick. 

Jan.  18. 

Nu  begrofs  Boghaz  Beg  med  mycken  ståt.  Först 
hölls  en  lång  och  tråkig  gudstjenst  i det  lilla  kapel- 
let i hans  trädgård.  Denna  gudstjenst  liknade  nästan 
mera  ett  spektakel,  än  en  helig  ceremoni.  Det  Arme- 
niska  språket  klingar  mig  nära  lika  det  Grekiska,  med 
ljud  påminnande  äfven  om  Turkiskan.  Sedan  var  ännu 


23G 


en  liten  ceremoni  vid  grafven,  äfvenledes  i en  sär- 
skild afstängd  del  af  trädgården,  der  flera  Armeniska 
grafvar  finnas.  Militär  var  ute  i stort  antal,  med  musik, 
ocli  gevärssalvor  lossades  i flera  repriser.  Alltsam- 
mans räckte  till  inemot  middagen.  På  eftermiddagen 
kom  Mohammads  son  till  mig,  vi  gingo  båda  ut  och 
handlade  2 skjortor  af  ett  tyg,  innehållande  silke  och 
linne  tillsamman,  för  32  p.,  2 arakijeh  för  5 p.  till- 
sammans, en  saureh  för  100  p.  och  betalte  arbetslön 
åt  skräddaren  42  p.  Han  satt  länge  hos  mig  och  pra- 
tade. Han  är  en  särdeles  treflig  och  präktig  man 
och  behagar  mig  utomordentligt,  utan  mycket  fördo- 
mar, dock  med  allvare  hållig  vid  sin  religion.  Han 
berättade  om  allehanda  under,  hvilka  tilldragit  sig  i 
Alexandria,  såsom  om  en  spegel,  hvilken  sänkte  alla 
genom  den  sedda  skepp  i sjön,  var  uppställd  här  i 
KaValnaasareh,  och  slutligen  blef  krossad  afen  Frans- 
man, som  enkom  derföre  kommit  hit.  Vidare  om  en 
cistern,  hvilken  funnits  i ’Attaj’in-moskén  och  åter- 
gaf  helsan  åt  hvar  och  en  sjuk,  eho  det  vara  må, 
som  tvättade  sig  deri,  äfven  förstörd  af  Fransoserna. 
Dessutom  om  många  andra  under.  Detta  allt  berät- 
tade han  såsom  sanning  och  tycktes  sjelf  tro  det  med 
ren  barnslig  enfald,  men  hade  dervid  en  högst  rolig 
humoristisk  min,  och  när  jag  liksom  af  förundran 
skrattade  deråt,  skrattade  han  med  högst  hjertligt. 
Öfverhufvud  förekommer  mic:  denne  Mahmod  såsom  en 
af  de  älskvärdaste  personligheter  jag  anträffat. 

Jan.  JO. 

Gick  bittida  upp  till  Mohammad,  der  jag  i det 


237 


vanliga  sällskapet  blef  sittande  till  middagen.  1 dag 
var  här  äfven  gubbens  yngste  son,  en  gosse  om  15 
år,  särdeles  väl  uppfostrad,  artig  och  anständig;  han 
heter  Ahmad.  Vidare  kom  dit  den  samma  häftige 
som  för  några  dagar  sedan  ansatt  mig  med 
frågor  i grammatiken.  Nu  började  han  strängt  an- 
sätta mig  i frågan  om  deras  religion  och  frågade  mig 
till  hvilken  madshab  jag  hörde.  Dispyten  blef  något 
häftig,  emedan  han  är  en  het  man.  Men  man  kom- 
mer ej  långt  vid  dispyter  med  dem,  ty  de  säga  all- 
tid: så  står  det  i Koran  och  det  är  Herrans  oförän- 
derliga ord.  Mannen  är  dock  j)räktig  och  jag  tycker 
om  honom.  Ofverhnfvud  var  jag  i dag  värre  ansatt  än 
förr.  Mohammad  sjelf  är  den  ende,  som  aldrig  plågar 
mig  med  slika  saker,  ehuru  han  aldrig  vägrar  svara 
på  frågor,  dem  jag  gör  honom  i hvad  ämne  som  helst. 
Ilan  blir  mig  ock  alltid  den  käraste  och  mest  aktade 
af  mina  bekanta  här.  På  eftermiddagen  efter  ’asr 
kom  han  upp  till  mig  med  sin  son  Ahmad ^ satt  här 
en  stund  och  drack  kaffe  &c. 

Jan.  20. 

Gick  till  konsulatet  för  att  träffa  Spitznagel;  men 
oaktadt  jag  sprang  der  oupphörligen,  var  jag  ej  i 
stånd  att  råka  honom  på  hela  dagen.  Gick  derföre 
af  och  au,  var  en  stund  i Attarin  och  drack  kaffe 
med  muezzin,  som  erbjöd  sig  att  följa  med  till  Kairo 
och  hvart  helst  jag  skulle  resa  och  slutligen  hem  till 
mitt  land.  På  eftermiddagen  gick  jag  upp  till  Mo- 
hammad, m«n  träffade  honom  just  ej  lägligt,  emedan 
de  som  varit  här  och  gjort  sin  zijaret,  ännu  ej  alla 


238 


liiinnit  bort.  Bland  dem  vav  äfven  ffubbens  egen 

O ö 

liustrn,  som  såg  ganska  anständig  ut  och  var  mycket 
hyggligare  klädd  än  jemförelsevis  hennes  man.  Se- 
dan följde  jag  med  den  unga  sheikh  ’Ali  till  Ibrahims 
skola,  der  gossarne  dock  nu  just  hade  slutat.  Jag 
blef  länge  sittande  der  med  några  unga  lärare  och 
några  qvarblifna  gossar.  Skolrummet  var  högst  mi- 
serabelt, ruskigt  och  smutsigt  och  råttorna  sprungo 
af  och  an  åt  alla  håll.  Sedan  gick  jag  i bazaren,  tog 
mina  markoh  och  satt  en  lång  stund  i boden  väntan- 
de , innan  han  fick  dem  rätt  i ordning.  lian  arbeta- 
de flinkt  och  med  nätthet  samt  var  för  öfrigt  en  högst 
treflig  man.  Hemkommen  uppgjorde  jag  räkningen 
med  min  värd,  hvarvid  vi  kommo  litet  i dispyt  och 
uppsköto  slutliqviden  tills  jag  skulle  resa. 

Jan.  21. 

Gick  bittida  ut  i Ibrahims  skola,  der  nu  alla 
gossar  voro  samlade,  suto  på  golfvet  och  läste,  run- 
kaiide  på  sina  kroppar  och  truppvis  förhörda  af  Ibra- 
him,  som  äfven,  ehuru  med  långsam  och  allvarligare 
takt,  runkade  mera  på  hufvudet  än  på  kroppen.  De 
hade  små  taflor,  Zoå,  på  hvilka  den  unge  ^Ali  och  de 
2 andra  unga  gossaktiga  lärarena  skrefvo  små  stycken 
af  Koran,  dem  gossarne  lärde  sig  utantills.  De  voro  på 
något  sätt  målade  smått  korniga  och  beskrefvos  med 
kalam,  som  dock  ej  gick  särdeles  lätt  derpå.  De  vi- 
sade mig  äfven  inrättningen  för  fotplaggning.  Den 
var  en  rak  liten  käpp  af  en  palmqvist,  med  ett  rep, 
hvars  båda  ändor  voro  flxstbundna  hvardcra  ungefär 
vid  fjerdedelen  af  käppen.  På  midten  af  käppen,  så- 


lecles  midt  emellan  repets  båda  ändor,  sattes  dens 
tötter  som  skulle  bestraffas,  hvarefter  repet  upplinda- 
des på  käppen,  så  att  fotterna  ungefär  vid  fotknölarne 
fastknepos  mellan  det  och  käppen;  men  dennes  båda 
ändor  höllos  vid  executionen  stadigt  af  2 gossar.  De- 
linqventen  rullas  på  ryggen  och  läraren  baddar  på 
de  båda,  tätt  intill  hvarandra  hopknipna  fotbladen 
med  en  mjuk  palmcjvist,  gerid.  Fotklämman  kalla- 
des, om  jag  rätt  minnes,  feläkeh  eller  belakeh.  För 
öfrigt  hade  hvar  och  en  af  lärarena  en  sådan  gerid 
i sin  hand,  hvilken  han  slog  emot  golfvet  eller  väg- 
gen, för  att  uppmana  pojkarne  att  läsa,  ej  för  att 
bjuda  tystnad;  ty  här  tyckes  man,  tvärt  emot  seden 
hos  oss,  vilja  att  pojkarne  skola  skrika  dugtigt.  Också 
var  sorlet  af  dessa  omkring  30  till  40  barn,  hvaribland 
äfven  funnos  några  flickor,  nästan  lika  starkt,  som 
fordomdags  i den  nästan  200  gossar  inrymmande  Åbo 
skolan.  Till  min  stora  förundran  höllo  sig  barnen 
anständigt  och  stilla  under  den  stund  jag  var  här, 
ehuru  de  gapade  dugtigt  och  med  stora  ögon  på  mig. 
Jag  stod  hela  tiden  i trappan,  ehuru  man  ofta  bjöd 
mig  att  sätta  mig  bland  barnen  och  lärarena;  men 
jag  hade  i går,  på  den  lilla  stund  jag  satt  der,  blifvit 
så  full  af  loppor  att  jag  aktade  mig  i dag.  Var  se- 
dan uppe  hos  Spitznagel,  som  lofvade  tills  i morgon 
besörja  mig  mitt  pass  och  min  tazkereh.  Gick  sedan 
till  Mohammad,  tog  honom  med  mig  och  gick  i bad- 
stuga, der  vi  togo  ett  på  sätt  och  vis  särskildt  rum 
eller  galleri.  Badet  liknade  mycket  det  Ryska,  dock 
var  här  ej  så  stark  hetta.  Väl  l^ar  jag  mig  något 


240 


klumpigt  åt  vid  bindningen  af  ihram  och  vid  spatse- 
randet  pä  trädskorna;  men  det  var  första  gången. 
De  badande  skrattade  något  åt  mig,  men  mot  slutet 
gaf  det  sig.  För  oss  båda  betalte  jag  5 piaster. 
Sedan  hemtade  jag  mina  byxor,  som  nu  äudteligen 
efter  löften  från  timma  till  timma  blifvit  färdisra,  se- 
dan  jag  ännu  sutit  här  och  väntat  nära  en  timma.  I 
dag  lät  jag  äfven  hos  en  Grek-barberare  klippa  mitt 
hår  helt  kort  och  tog  på  mig  tarboshen,  den  jag  se- 
dan beständigt  höll  på  mig.  Spatserade  på  aftonen 
omkring,  var  i Attarin,  men  träffade  ingen,  ty  Solei- 
man  sjelf  är  sedan  några  dagar  krasslig  och  går  föga 
ut,  hans  moezzin  åter  satt  inne  i moskén  med  ett  li- 
tet sällskap  andra,  dem  jag  ej  ville  störa,  då  jag 
såg  dem  inbegripna  i samtal.  En  liten  bekant  pojke 
från  skolan,  som  nu  såg  mig  med  tarbosh,  kände  ej 
först  igen  mig;  men  blef  sedan  särdeles  glad  att  se 
mig  ha  aflagt  min  svarta  sammetsmössa,  hvilken 
moslim  tycka  lika  litet  om,  som  våra  hattar. 

Jan.  22. 

Då  i går  på  eftermiddagen  Mohammads  son  Mah- 
mod  kommit  till  mig,  bad  jag  honom  gå  ner  till  3/a/i- 
modtjeh  för  att  hyra  mig  plats  pä  en  Arabisk  bark 
till  Kairo  för  i dag.  Han  gjorde  det  äfveu  och  hem- 
tade upp  till  mig  skepparen  sjelf  och  hans  styrman, 
med  hvilka  jag  accorderade  frakt  för  100  piaster; 
dessutom  fordrade  de  dock  en  bakhshish  vid  fram- 
komsten. I anledning  häraf  var  jag  hela  denna  dag 
sysselsatt  med  bestyr  för  min  resa,  som  skulle  an- 
trädas omkring  ’asr.  Var  hos  Spitznagel,  köpte  upp 


241 


min  reskost  och  andra  för  resan  erforderliga  saker, 
dels  sjelf,  dels  genom  min  värd,  som  jag  dugtigt 
trissade  om  och  prutade  med.  Till  min  stora  sorg 
hade  jag  ej  tid  att  rätt  taga  afsked  af  alla  mina  goda 
Arabiska  vänner,  men  skickade  hjertliga  afskedshels- 
ningar  till  dem  genom  min  gamla  Alohammad  IJakki 
al  gäiri  från  "Ahd  orraza.k^  som  jeinte  sin  gamle  gode 
lomhörde  vän  Ragah  kom  till  mig  för  att  taga  afsked. 
Hans  son  Mahmod  jemte  hans  präktiga  lilla  elev 
följde  mig  om  bord,  den  förre  med  mig  förut,  den 
senare  med  mina  saker  uppbundna  på  tvenne  åsnor. 
Jag  var  nu  klädd  i min  orientaliska  kostym,  men 
hade  min  stora  kabot  omsvept  såväl  om  tarhoshen 
som  det  öfriga.  Komne  om  bord  satt  jag  en  stund 
med  Mahmod  och  hans  lilla  gosse,  innan  det  lades 
ut.  Han  lemnade  mi»:  sedan  ensam  i min  ma¥ad  eller 
kajuta;  efter  en  stund  löste  vi  perten  och  seglade 
med  en  sakta  aftonvind  ned  för  Mahmodijeh.  Farty- 
get, markab,  var  ej  ett  bland  de  större  Nilbåtarne, 
kallade  ’akab,  utan  mindre,  nästan  fullkomligen  likt 
våra  speljagter;  det  hade  en  half  manslängd  hög  upp- 
byggnad eller  ruff,  bestående  längst  mot  aktern,  som 
går  ett  stycke  ut  öfver  styret,  af  ett  litet  rum  med 
strykdörr.  Få  motsvarande  väggen  är  äfven  en  stryk- 
dörr inåt  det  stora  rummet  mak" ad,  som  har  3 fön- 
ster på  styrbord  och  babord  och  2 på  väggen  emot 
fören,  alla,  liksom  äfven  de  2 i lilla  rummet,  för- 
sedda med  skjutbara  spjälluckor.  Från  elmak"ad  le- 
der en  dubbeldörr  ut  i en  på  alla  sidor  öppen  förstu- 
ga, täckt  af  ett  tak  som  uppbäres  af  trädpelare.  Hela 
G.  A.  allins  rese-ant.  H.  I.  IG 


242 


denna  ruftbyggnad  är  till  än  vidare  skydd  mot  solen 
omhängd  af  segelduk,  hvilken  här  liksom  i Italien 
och  Grekland  är  gjord  af  bomull.  Alla  dessa  3 af- 
delningar  utgöra  hvar  för  sig  en  plats.  Den  först- 
nämnda upptogs  nu  af  frun  till  en  Turkisk  tjenste- 
man  i en  landsort  nära  Fum  elmahmodijeh;  elmaFad 
af  mig,  förstugan  af  4 Turkar  och  en  kristen  Arme- 
nier. För  öfrigt  voro  flere  passagerare  på  och  under 
det  däck,  som  täcker  den  öfriga  delen  af  fartyget. 
Jag  blef  först  länge  sittande  inne.  men  tyckte  mig 
slutligen  böra  gå  ut.  Då  jag  gick  genom  förstugan 
blef  jag  högst  vänligt  och  som  en  gammal  bekant 
helsad  af  Turkarne,  hvilka  alla  voro  militärer,  och 
bjuden  plats  ibland  dem.  Jag  af  böjde  det  dock,  gåen- 
de ut  på  fartyget  och  seende  mig  omkring.  Men  då 
i anseende  till  det  nedstigande  mörkret,  jag  ej  just 
kunde  urskilja  något  af  de  i allmänhet  fula  strän- 
derna af  kanalen,  gick  jag  åter  in  och  tog  plats 
bland  Turkarne.  De  begärde  af  mig  min  kopp  till 
låns  och  då  de  fått  den,  togo  de  fram  en  flaska, 
fyllde  den  med  anisbränvin  och  bjödo  mig.  Men  som 
jag,  allt  sedan  jag  kommit  hit,  ej  smakar  spiritus, 
afböjde  jag  koppen  och  lät  den  cirkulera  bland  de 
öfriga,  hvilka,  så  moslim  de  voro,  tömde  dess  inne- 
håll med  god  smak  och  utan  scrupler.  Jag  satt  en 
stund  bland  dem  och  rökte  och  hörde  på  deras  sång. 
En  bland  dem  hade  nemligen  ett  instrument  med  sig, 
liknande  ungefär  en  mandolin,  men  med  särdeles  lång 
hals;  det  var  bespändt  på  hvardera  sidan  med  trenne 
strängar,  hvilka  3 hvardera  voro  unisona,  och  midt- 


243 


emellan  tlessa  2 trior  tvenne  andra  strängar,  stämda 
i grundton  och  qvinten.  Han  kallade  instrumentet, 
tror  jag,  zur  eller  zuz  eller  något  dylikt  ocli  spelade 
ganska  flinkt  på  det.  Sången  var  mera  recitativ  än 
cantabil,  med  för-  och  efterspel  på  instrumentet  i det 
vanliga  Turkiska  manei’et,  liknande  mer  det  Ryska 

c 

än  det  Arabiska.  Ahörarne  voro  ganska  förtjusta, 
dock  som  det  tycktes  mera  öfver  ordens  mening  och 
innehåll  än  musiken,  hvilket  i allmänhet  tyckes  vara 
fallet  i dessa  trakter.  Jag  gick  efter  en  kort  stund 
in  i min  kajuta,  men  kunde  ej  somna  pä  lång  tid, 
för  Turkarnes  stoj  och  sång.  Sedan  jag  släckt  ut 
mitt  stearinljus,  hvaraf  jag  för  resan  medtagit  tven- 
ne, begärde  Turkarne  att  fä  det  för  en  half  timme; 
men  till  min  stora  förargelse  brann  det  mest  hela 
natten,  så  att  om  morgonen  blott  ett  litet  stycke  var 
qvar.  V i färdades  hela  följande  dagen  ner  för  Mah- 
modijeh,  hvars  stränder  erbjuda  föga  vackert.  Mid- 
dagstiden kommo  vi  till  Fum  elmahmodijeh  och  må- 
ste vänta  der  en  stund,  innan  vi  kunde  komma  ige- 
nom slussen.  Här  var  stor  rörelse,  så  väl  på  stran- 
den, som  på  vattnet,  af  Nilbåtar  hvilka  gingo  och 
kommo.  Vi  sluppo  slutligen  igenom  och  kommo  ut 
på  Nilen.  Det  var  med  en  egen  högtidlig  stämning 
och  med  verklig  vördnad  jag  kom  ut  från  min  maka  ad 
och  skådade  utåt  floden,  hvilken  genom  så  många 
årtusenden  tyst  och  lugnt  flutit  förbi.  En  högst  ro- 
lig och  alltid  skrattande  gosse  från  Said,  som  var 
bland  passagerarne , tog  en  kuzeh  och  gaf  mig  vatten  att 
dricka  med  orden:  tajib  elmajah  di;  jag  di'ack,  det 


244 


smakade  godt  och  jag  kände  en  egen  vördnadsfull 
kyla  genom  min  kropp,  lian  sade  det  vanliga  hani- 
jan  och  jag  svarade  hanna-l-lalio  ’alék,  tyckande  mig 
känna  rätt  djupt  betydelsen  af  dessa  ord.  På  floden 
sväfvade  nu  många  mindre  fartyg  och  flera  lågo  vid 
stranden  för  en  pert.  Afven  vi  togo  land,  jag  vet 
egentligen  ej  hvarföre,  men  såsom  man  sade  vänta- 
des pä  papper.  Jag  var  högeligen  förargad  öfver 
detta  dröjsmål  och  grälade  deröfver,  men  det  halp  ej. 
Vi  blefvo  liggande  här  hela  natten  och  jag  såg  den 
vackraste  solnedgång  samt  derefter  en  vacker,  klar, 
stjernbeströdd  himmel.  Följande  dagen  kommo  fol- 
ket och  Turkarne,  livilka  tillbragt  största  delen  af 
natten  uppe  i den  närliggande  usla  byn,  om  bord 
och  vi  gåfvo  oss  ut,  passerade  Fuah,  Kafir  zaid  och 
några  andra  byar  eller  så  kallade  städer.  De  bestå 
alla  af  låga  usla  kojor,  uppförda  af  hårdnad  Nil-lera, 
utan  fönster  och  med  öfverhufvud  hög-st  ömklig-t  ut- 
seende.  Af  de  fem  Turkarne  hade  2 Icmnat  oss  och 
den  tredje  lemnade  oss  i Kafir  zaid,  för  att  bege  sig 
till  Tanta.  Han  hade  bössan  med  sig  och  sköt  åt- 
skilliga skott,  men  alla  förgäfvcs.  De  voro  i allmän- 
het särdeles  påhängsna,  försökte  på  allt  sätt  att  kom- 
ma mig:  nära  och  smuggla  ät  sig  kaffe  eller  thé  eller 
någon  matsmula,  hvarmed  de  tycktes  vara  mindre  väl 
försedda  än  med  spiritus.  Jag  gaf  dem  väl  det  ena  och 
det  andra,  men  lyckades  dock  liålla  dem  på  afstånd. 
Jan.  2i). 

Om  aftonen  kommo  vi  till  Kagileh,  giugo  u[)p  i 
byn  ocli  drucko  kaffe  i ett  kaffehus.  Här  biet  fråga 


245 


om  ghavazi  och  att  vi  borde  se  några  af  dem.  I an- 
ledning deraf  uppkom  ett  gräl  mellan  ^Ali  och  Arme- 
niern. Den  förre  blef  alldeles  rasande,  då  den  se- 
nare en  gång  öknämnde  honom:  son  af  ett  svin.  Han 
tog  i den  halfrusige  Armeniern,  skakade  dugtigt  om 
honom,  skrek  Icafir  &c.  ocli  var  högeligen  uppbragt. 
Denne  ’Åli  var  en  Arab,  som  han  sade  skräddare  i 
paschans  tjenst,  och  ägde  någon  liten  kunskap  i Ara- 
biska litteraturen  och  Ahadith.  Han  hade,  sedan  den 
Turkiska  matronan  lemnat  oss  ett  stycke  bortom 
Fum^  inqvarterat  sig  uti  det  lilla  rummet  hon  hade 
upptagit  och  på  det  viset  kommit  mig  nära.  Vi  de- 
lade nu  vår  kost,  drucko  kaffe  tillsammans  och  voro 
goda  vänner.  Dock  märkte  jag  hos  honom,  hvad  jag 
ännu  ej  märkt  hos  någon  Arab  och  ej  trott  dem  om, 
att  han  smickrade  och  sade  artigheter.  Vi  suto  till- 
sammans  om  dagarne  och  aftnarne  på  däcket  af  moFad 
och  pratade  med  den  rolige  styrmannen  Ahmad,  som 
under  resan  passade  upp  mig,  samt  en  särdeles  rolig 
gubbe  från  Said,  som  äfven  varit  7'ais  på  en  Nil- 
skuta,  men  nyligen  haft  olyckan  att  bli  öfverseglad 
af  ett  Engelskt  ångfartyg,  som  krossat  hans  fartyg. 
Det  var  underligt  att  höra  med  hvilken  ton  af  lugn 
hängifvenhet  och  liknöjdhet  han  berättade  händelsen ; 
när  jag  frågade  hvad  han  nu  skulle  företaga  sig  och 
lefva  af,  svarade  han  det  vanliga:  rabbona  karim. 
Han  var  i allmänhet  trög  ocli  svår  att  få  ordet  ur 
munnen;  men  hade  en  egen  treflighet  med  sig,  som 
gjorde  att  jag  bäst  trifdes  bredvid  honom  och  äfven 
tillbragte  största  tiden  med  honom.  Ingenting  kan 


246 


tänkas  trefligare  än  att  sitta  en  vacker  natt,  sådana 
vi  alltid  hade  iinder  resan,  och  höra  detta  folk  jjrata. 
Det  är  en  egen  godhjertad  ton  och  accent  i deras 
språk,  liknande  litet  den  man  hör  hos  Finnen,  och 
en  okonstlad  treflighet,  som  höll  mig  långt  in  på 
natten  hos  dem,  ehuru  jag  ej  rätt  väl  kunde  förstå 
deras  samtal,  i anseende  till  den  egna  folkdialekten. 
Jag  fick  naturligtvis  lof  att  bestå  tobaken  nästan  åt  hela 
sällskapet  om  bord.  Vi  blefvo  natten  öfver  i l^agileh 
och  äfven  en  del  af  följande  dagen,  då  jag  oaktadt 
allt  mitt  puttrande  ej  kunde  få  skepparen  ut.  Han 
sade  att  vinden  var  emot,  ehuru  vi  genom  flodens 
krökningar  skulle  haft  blott  ett  litet  stycke  att  ar- 
beta oss  fram  med  ellihan  eller  dragrepet,  som  här 
allmänt  nyttjas.  Skutan  dragés  nemligen  af  4 till  6 
karlar,  som  gå  på  stranden,  hållande  ett  rep  af  palm- 
fibrer (lif)  kalladt  liban^  och  fastbundet  i kantareh, 
ett  tåg  svarande  mot  vår  lävang,  som  akterut  går  öf- 
ver rufftaket.  Här  intogos  nu  2 nya  passagerare,  en 
Turkisk  hinj  paslia  i bakrummet  med  en  liten  be- 
tjentgosse  och  2 honom  åtföljande  äldre  karlar  och 
en  qvinna,  hvilka  3 fingo  plats  under  det  låga  däcket 
fram  i båten.  Vidare  en  Turkisk  polisman,  som  fick 
plats  framför  mak‘ad,  jemte  de  andra  Turkarne.  Denne 
började  genast  ställa  sig  på  en  alltför  förtrolig  fot 
med  mig  och  erbjöd  sig  att  sofva  med  mig  inne  i min 
mak^ad.  Men  jag  undanbad  mig  det  och  afvisade  ho- 
nom. Binj  pashan  var  sjuk,  låg  i häftig  feber  och 
var  ganska  Ömklig.  Han  ville  promt  att  jag  skulle 
tillaga  åt  honom  thé,  troende  att  det  skulle  göra  ho- 


247 


noiu  godt.  Jag  efterkom  hans  önskan  ocli  de  öfriga 
Turkarne  underläto  ej  att  begagna  sig  af  tillfället  samt 
äfven  tigga  åt  sig  thé. 

Jan.  26. 

Andtligen  på  eftermiddagen  lade  vi  ut  från  Na- 
gileh  och  seglade  ett  stycke,  men  måste  snart  taga 
till  liban.  Mot  aftonen  blef  folket  trött  deraf  och 
fordrade  att  vi  skulle  taga  land  öfver  natten  på  ett 
ensamt  ställe,  der  till  närmaste  by  var  2 mil  (d.  v.  s. 
Egyptiska,  som  jag  tror,  omkring  2 timmars  väg). 
De  öfriga  ville  det  ej,  utan  fordrade  att  vi  skulle  bege 
oss  vidare  framåt.  Nu  uppkom  ett  litet  gräl  och  ord- 
vexling.  Skepparen  slöt  den  och  fordrade  att  vi  skulle 
lägga  ut.  Folket  kom  om  bord,  styrmannen  Ahmad 
tog  i skepparen,  brukade  våld  på  honom,  hjelpt  deri 
af  det  öfriga  manskapet,  som  tycktes  nästan  vilja  hafva 
skepparen  öfver  bord.  Turk-polisen  kom  nu  till,  slog 
på  sin  Turkiska  balfmåue  af  jernbleck,  som  han  bar  på 
bröstet,  och  sade  sig  vara  dabit  samt  bjöd  lugn.  Allt 
stannade  ock  snart,  vi  satte  ut  och  togo  land  efter 
omkring  en  timmas  fart,  på  ett  ställe  der  äfven  flere 
andra  fartyg  lågo.  Turkarne,  äfvensom  ’Ali,  kommo 
till  mig  med  högst  betydelsefulla  miner  och  sade  fol- 
kets afsigt  hafva  varit  att  der  taga  land  och  sedan  un- 
derrätta  kringströfvande  Beduiner,  att  här  vore  fångst 
att  göra  på  kristna  &c,,  men  att  jag  hade  intet  att 
frukta,  så  länge  de  voro  med  mig.  Härvid  slog  po- 
lisen på  sin  bricka  och  frågade : valla  la.  'Ali 
berättade  att  han  för  omkring  5 år  sedan  blifvit  på 
nästan  samma  ställe  öfverfallen  och  plundrad,  då  han 


248 


med  några  af  pashaus  liarim  och  annat  följe  kom 
från  Kairo  till  Alexandria.  Jag  tror  dock  intet  af 
allt  detta.  Turkarne  ville  blott  göra  sig  vigtiga  och 
skrämma  mig. 

Jan.  27. 

Om  morgonen  landade  vi  i Omm  dinar,  der  jag 
gick  upp,  handlade  ägg  och  smör  &c.  och  såg  en 
utomordentligt  vacker,  retande  flicka.  Folket  sade, 
der  jag  gick  fram:  ”han  är  en  moslim”,  andra:  ”han 
är  en  Frank”,  andra:  ”han  är  en  shekh.”  Här  lem- 
nade  oss  vår  treflige  gubbe  från  Said,  som  under 
hela  tiden  han  varit  om  bord  sutit  vid  styret.  Vi 
dröjde  ej  länge  förrän  vi  gåfvo  oss  åter  ut.  Den  ene 
Turken  och  jag  gingo  på  land  och  sköto  några  duf- 
vor,  på  hvilka  vi  sedan  kokade  oss  en  god  soppa. 


249 


111.  Afdelningen. 

Kairo. 

1844. 

Jan.  29. 

Sedan  vi  ändtligen,  efter  8 dagars  färd  på  Ni- 
len, framkommit  i går  afton  till  Bolak,  rådslogs  ifrigt 
hvar  jag  skulle  tillbringa  natten  och  vidare  ta  qvar- 
ter,  tills  jag  hnnnit  få  mig  ett  hus  att  hyra.  Alla 
öfverhopade  mig  med  sina  råd  och  voro  mig  högst 
besvärliga,  isynnerhet  den  Turkiska  officern  eller  po- 
lisen, som  hela  vägen  försökt  att  få  förmyndareskap 
öfver  mig,  men  som  jag  alltid  till  min  stora  tillfreds- 
ställelse kunnat  snäsa  af.  Nu  fick  jag  honom  ej  att 
tiga,  förrän  jag  rätt  brutalt  bad  honom  hålla  inne 
med  sina  råd,  tills  jag  begärde  dem  af  honom.  Se- 
dan det  länge  ventilerats  hit  och  dit  och  de  samteli- 
gen  gått  upp  för  att  söka  något  kaffe,  äfven  den 
sjuka  Binj  pashan,  kom  den  ena  af  dem  ner  och  bad 
mig  följa  honom  upp,  jemte  allt  vårt  bagage,  till  ett 
ypperligt  Turkiskt  café.  Som  de  sålunda  alla  lemnat 
fartyget,  äfven  skepparen  och  styrmannen  gått  upp, 
ansåg  jag  ej  just  rådligt  att  stanna  ensam  qvar,  bland 
det  mig  något  röfvaraktigt  förekommande  folket  i ham- 
nen och  bland  de  mänga  små  barkerna,  från  hvilka 
hördes  ett  förfärligt  stoj  och  skrik.  Jag  tog  således 


250 


för  andra  gången  ihop  mitt  ringa  bagage,  det  jag  vid 
vår  första  öfverenskommelse  att  stanna  öfver  natten 
om  bord  hade  upptagit,  och  följde  med  Turken  upp. 
På  vägen  blefvo  vi  anhållna  af  en  man  från  tullen, 
som  dock  följde  med  oss  och  gick  af  för  2 piaster, 
dem  naturligtvis  jag  måste  betala.  Vi  kommo  så  in 
på  cafét,  ett  enda  stort  rum,  mörkt  och  smutsigt, 
med  ett  halfbågslikt  utbyggdt  stort  fönster,  der  de 
flesta  af  mitt  sällskap  tagit  plats  och  nu  höllo  på  att 
breda  ut  sina  saker  samt  laffa  åt  sig  till  natten.  Jag 
tog  min  plats  i en  knut,  på  en  af  de  rundtkring  alla 
väggar  gående  bänkarne  eller  mastabeh,  bredde  der 
ut  min  halmmadrass  och  mina  saker,  satte  mig  der- 
efter  på  mina  fötter  och  begärde  kaffe.  Så  tillbragte 
jag  aftonen  än  inne,  än  ute  på  en  sorts  altan,  ifrån 
hvilken  jag  i den  härligaste  månljusa  och  stjernklara 
natt  hade  utsigt  öfver  Nilen  och  hörde  stojet  och 
säckpiporna  från  barkerna.  Vår  Armenier  lät  prepa- 
rera sitt  kaffe  med  hashislieh^  och  torde  äfven  ute 
fått  något  spiritus,  så  att  han  hade  sitt  dugtiga  rus 
om  aftonen  och  bar  sig  tokigt  åt,  till  stort  hånlöje 
för  sina  kamrater  och  för  cafépojkarne,  som  drefvo 
mycket  gyckel  med  honom.  Man  beredde  sig  små- 
ningom till  sömn,  jag  svepte  in  mig  i min  varma 
tjocka  Grekiska  kabot  och  slumrade,  som  oftast  väckt 
af  det  ännu  pratande  och  med  Armeniern  gyckel  drif- 
vande  sällskapet.  Om  morgonen,  dä  jag  vaknade 
ganska  bittida,  kände  jag  mig  ha  något  kallt,  ty  det 
drog  från  alla  håll.  Nu  infann  sig  vår  skeppare 
jemte  sin  styianan  och  några  af  sitt  folk.  Jag  betalte 


251 


lionom  resten  af  den  betingade  frakten  ocli  gaf  folket 
litet  drickspenningar,  hvarvid  vi  naturligtvis  kommo 
litet  i delo;  men  jag  hutade  åt  dem  och  sade  bestämdt 
att  de  tingo  nöja  sig  med  hvad  de  fått.  Sedan  jag 
förtärt  några  koppar  kaffe,  rökt  några  shishe  och  ta- 
git vänligt  afsked  af  min  tjocka,  något  syfilis-fläckade 
Turkiska  polis,  hemtade  jag  mig  tvenne  åsnor  för 
vägen  från  Bolah  till  khan  gafaVy  (något  öfver  en 
timmas  väg)  hvardera  för  en  piaster,  och  packade 
mina  saker  på  dem.  Jag  tog  ett  hjertligt  afsked  af 
den  verkligen  hårdt  sjuka  Turkiska  binjpashan,  den 
enda  af  hela  mitt  ressällskap,  som  ingifvit  mig  någon 
aktning  och  vänskap.  När  jag  var  färdig  att  bege 
mig  af,  kom  Armeniern,  som  redan  fått  sig  ett  mor- 
sconrus,  klagade  att  han  ingenting  hade  att  äta  för 
och  begärde  af  mig  litet  pengar.  Medan  jag  öppna- 
de min  börs,  mumlade  han  på  sin  dåliga  Arabiska: 
tvenne  f randa  ^ d.  ä.  5 francs  stycken.  Jag  gaf  ho- 
nom ett  stycke  af  1|  piaster.  Härvid  tiggde  han  än 
5 franc,  än  ett  stycke  till  af  1|  p.,  men  det  blef  der- 
vid,  han  fick  ej  mera.  Den  fjerde  af  sällskapet,  som 
isynnerhet  varit  beställsam  om  mig  under  resan  och 
kallat  mig  sin  bror  &c.,  hade  bittida  gått  ut  och  var 
ej  nu  tillstädes.  Sedan  jag  sålunda  sluppit  alla  dessa 
och  Araben  'Ali  ej  ännu  efter  sitt  löfte  kommit  för 
att  hemta  mig,  begaf  jag  mig  ensam  med  mina  tvenne 
åsnor  och  deras  drifvare  från  Bolak  till  Kairo.  Här 
hade  allt  ett  annat  utseende  än  i Alexandria;  hvar- 
ken  såg  jag  här  något  qvarter  liknande  Frankernas  i 
Alexandria,  ej  heller  något  af  de  usla  Arabiska  koj- 


252 


qvarteren.  Folket  förekom  mig  ock  trefligare  och 
renare  än  der.  Slutligen,  efter  en  lång  vandring  af 
mer  än  en  timme,  kom  jag  till  klian  gafar^åer  tvenne 
helt  unga  trefliga  gossar,  den  ena  med  grön  shawl, 
visade  mig  åtskilliga  rum,  som  ej  voro  särdeles  snygga. 
Jag  fann  mig  dock  slutligen  vid  ett,  ehuru  ömkligt 
det  var.  Men  nu  kom  en  annan,  som  sade  si"  vara 
den  egentliga  herren,  och  visade  mig  några  rum  till. 
Jag  stannade  slutligen  vid  ett,  ehuru  ruskigt  det  såg 
ut.  Vi  stego  ner  för  att  hemta  mina  saker,  då  just 
2 ståtligt  klädda  qvinnor  gingo  dit  upp.  Nu  sade 
han  att  jag  ej  kunde  få  det  öfverenskomna  rummet,  eme- 
dan dessa  harim  voro  der.  Öfverhufvud  tycktes  han  ej 
vara  särdeles  män  om  mig,  utan  gick  till  en  bredvid 
stående  Turk  och  bad  honom  fråga  mig  om  jag  vore 
moslim.  De  koramo  således  båda  två  jemte  en  tredje 
till  mig  och  frågade  hvad  min  sanah  vore  och  hvar 
ifrån  jag  var  hemma.  Jag  uppgaf  mig  för  läkare  ifrån 
Ryssland,  h varvid  de  utan  vidare  frågor  togo  mig 
för  kristen,  sade  att  jag  ej  kunde  få  bo  här,  der  blott 
moslims  bodde,  samt  att  det  ej  passade  att  de  bodde 
tillsammans  &c.  Som  jag  öfverhufvud  var  föga  belåten 
med  rummen,  gjorde  jag  ej  särdeles  invänningar,  utan 
tog  en  ny  åsna,  som  förde  mig  till  det  närbelägna 
Gounijeh^  der  jag  fick  ett  rum,  wakalat  elschishineh, 
utan  möbler  och  utan  glasfönster,  blott  (såsom  här 
är  vanligt)  med  trädverk  för  fönsterluften.  Sedan  jag 
först  placerat  mina  saker  i ett  annat  rum,  tills  mitt 
hunnit  bli  sopadt,  klädde  jag  af  mig  min  stora  Gre- 
kiska kapott,  tog  fram  min  orientaliska  rustning  och 


253 


begaf  mig  ut,  samt  red  till  Ryska  konsulatet,  der 
jag  med  störs,ta  vänlighet  och  fryntlighet  blef  emot- 
tagen  af  gubben  Bochti,  till  hvilken  Tantavi  skrifvit 
om  mig.  Plan  lofvade  göra  allt  för  mig  och  vara 
mig  i faders  ställe.  Han  intog  mig  mycket  för  sig 
genom  sin  gamla  hjertlighet.  Sedan  jag  en  stund  su- 
tit  der,  begaf  jag  mig  åter  bort  och  tog  en  åsna, 
hvars  drifvare  efter  mån^a  frågor  om  shishineh  och 
på  åtskilliga  omvägar  förde  mig  hem.  Jag  ställde  nu 
mitt  rum,  så  godt  sig  göra  lät,  i ordning,  köpte  en 
hasireh^  bredde  på  den  ut  mitt  bolster  af  halm  och 
deröfver  min  ihram.  Gick  sedan  ut,  köpte  mig  to- 
bak, några  apelsiner,  och  9 kokta  ägg.  At  Elbawab 
hade  jag  gifvit  pengar  att  köpa  några  ljus,  kol,  smör 
och  bröd.  När  jag  kom  hem,  lät  jag  honom  tända 
upp  eld,  kokade  mig  thé  och  gjorde  mig  ett  godt 
mål,  dels  med  återstoden  af  min  resprovision,  dels  med 
det  nu  uppköpta.  Sedan  satte  jag  mig  på  min  bädd 
på  golfvet  och  skref  detta  på  mina  knän.  Allt  hvad 
jag  sett  i dag  behagade  mig  mycket  och  tusenfallt 
bättre  än  i Alexandria,  Franker  ser  man  här  föga, 
eller  ock  äro  de  klädda  såsom  infödingarne.  Folket 
tyckes  vara  godt  och  hjertligt,  de  åsnedrifvare,  som 
fört  mig  omkring  i dag,  voro  alla  särdeles  medgörli- 
ga  och  billiga.  Väl  var  det  just  ej  roligt  om  afto- 
nen, den  länga,  ensam  som  jag  var  i mitt  rum,  men 
jag  skrattade  hjertligt  och  själen  var  dock  nöjd.  Äl- 
bawab  och  hans  farbror  från  öfra  Egypten,  som  gingo 
mig  tillhanda  och  rökte  med  mig,  antogo  mig  för 
moslim.  Om  natten  kände  jag  något  kallt  drag  från 


254 


(len  fönsterlösa  fönsterluften,  och  isynnerhet  om  mor- 
gonen var  det  så  kallt,  att  jag  väl  behöfde  svepa  in 
mi"  i min  kabot. 

O 

Jan.  30. 

Sedan  jag  i daggryningen  stigit  upp,  sjelf  tändt 
upp  eld  i min  mankad  eller  dafajeh  och  fått  vatten, 
kokade  jag  mig  kaffe  och  drack  sjelf  samt  trakterade 
portvakterna,  hvilka  särdeles  belåtna  suto  inne  hos 
mig  och  förtärde  det  under  rökning.  Sedan  begaf 
jag  mig  ut  och  tog  en  åsna  för  att  föra  mig  till 
Bochti.,  men  troligen  förstod  drifvaren  mig  ej,  utan  förde 
mig  på  en  faslig  omväg  till  ett  annat  ställe,  derifrån 
vi  åter  efter  misstagets  upptäckande  vände  om  och 
slutligen  framkommo  till  Bochti,  der  jag  måste  be- 
kosta litet  mera  på  åsnan  för  den  långa  kroken.  Först 
träffade  jag  sekreteraren,  som  lemnade  mig  2 bref 
hemifrån,  hvilka  jag  nu  ej  hann  läsa  i ro.  Bochti 
.sjelf  gaf  mig  en  gammal  hygglig  Turk,  för  att  föra 
mig  omkring  att  söka  något  hus.  Först  gingo  vi  till 
Tantavis  bror  Mostafa  i hans  bod,  suto  der  en  stund, 
drucko  kaffe-  och  pratade.  Han  förekom  mig’  högst 
treflig,  men  såsom  jag  väntat  och  hoppats,  sade  han 
att  här  ej  funnes  något  qvarter,  utan  i Asbtikijeh  vore 
bättre.  Flär  passerade  vi  den  stora  moskén  Azhar, 
vidare  Ilassan  och  vida  omkring  hem  till  mig,  der 
vi  suto  en  stund.  Sedan  följde  jag  med  min  Turk 
till  Engelska  konsulatet,  åt  hvars  dragoman  jag  lem- 
nade ett  bref  från  Tantavi  och  som  lofvade  gå  mig 
tillhanda  i allt.  Han  förekom  mig  som  en  treflig  och 
muntor  gar^on,  ehuru  medelåldrig,  men  kanske  lof- 


vande  mer  än  han  tänkte  hälla.  Ytterligare  begaf  jag 
mig  till  Bocliti,  der  jag  satte  mig  och  läste  i ro  mina 
bref,  till  stort  nöje  och  gamman.  Det  var  både  ro- 
ligt och  sorgligt,  så  att  tårar  trängde  sig  upp.  Der- 
pä  tog  jag  åter  en  åsna  och  begaf  mig  hem,  sedan 
Bochti  och  Turken  lofvat  bestyra  om  ett  hus  åt  mig 

1 Asbuhijeh  till  i morgon.  Hemma  läste  jag  ännu  en 
gång  igenom  alla  brefven,  med  samma  tårträngdhet. 
Härpå  gick  jag  ut  och  skulle  försöka  att  på  egen 
hand  hitta  till  Ryska  konsulatet,  gjorde  förskräckliga 
krokar  fram  och  tillbaka,  men  kom  dock  temligen 
nära,  då  en  Turk,  som  kände  igen  mig,  förde  mig 
framåt.  Nu  var  min  afsigt  egentligen  att  få  reda  på 
det  Svenska  konsulatet  och  derigenom  på  dess  tolk 
Peterson-,  men  det  var  långt  lidet  på  eftermiddagen 
och  jag  ansåg  bäst  vara,  att  spara  det  tills  i morgon. 
Jag  återvände  således,  men  hade  ej  gått  långt  förän 
jag  såg  mig  alldeles  vilsefaren  och  var  sålunda  tvun- 
gen att  åter  spendera  20  fadda  på  en  åsna.  Ännu 
har  jag  aldrig  varit  i en  så  villsam  stad,  som  denna, 
ty  hittills  har  jag  ej  fått  det  minsta  reda  på  någon- 
ting. Gatorna  äro  naturligtvis  smala  och  krokiga, 
alldeles  oregelbundna  och  mycket  mörka  af  utbygg- 
naderna på  husen,  som  mötas  på  midten,  ofta  utan 
någon  utgång  och  öfver  all  beskrifning  villsamma. 
Sedan  jag  på  åsnan  kommit  till  bekant  ställe,  steg 
jag  af  och  gick  ännu  litet  omkring.  Sedan  gick  jag 
hem,  skickade  Mohammad  efter  ägg  och  bröd,  gjorde 
min  måltid  och  drack  kaffe  på,  i sällskap  med  mina 

2 portvakter.  Asnedxåfvarne  här  äro  ett  högst  roligt 


256 


folk;  de  springa  efter  sitt  ök,  på  hvilket  hyraren 
sitter,  styra  det  och  ha  ett  beständigt  nojs,  ropande 
åt  folket;  shimalek  ja  bint,  eller  ja  shekh,  eller  ja 
akhoi  &c.  eller  jaminek  (dock  sällan  det  senare)  eller 
riglek  eller  dahrek.  Råkar  någon  qvinna  bli  skuffad 
af  åsnan,  uppstår  vanligtvis  i förbifarten  någon  liten 
ordvexling,  förd  med  en  här  vanlig  halfskrikande 
stämma. 

Jan.  31. 

Gick  bittida  ut  och  hittade  rätt  till  konsulatet, 
der  jag  träffade  sekreteraren,  som  med  största  vän- 
lighet och  artighet  tog  emot  mig  samt  gjorde  mig 
bekant  med  en  ditkommande  Tysk,  hvilken  gjort  vid- 
sträckta resor  längs  Nilen  och  i det  inre  af  Afrika 
och  lofvade  mig  sin  hos  Cotta  tryckta  resebeskrif- 
ning.  På  sekreterarens  inrådan  begaf  jag  mig  till 
Arrodeh  för  att  träffa  Peterson,  som  jemte  sin  kon- 
sul Anastasi  bor  der.  Jag  fick  en  högst  treflig  gam- 
mal åsnedrifvare , som  kände  alla  ställen  och  var  sär- 
deles pratsam.  Jag  färdades  genom  den  vackra,  af 
Ibrahim  pasha  i Europeisk  smak  anlagda  parken , förbi 
hans  slott,  som  var  i Turkisk  smak  med  vinklar  och 
utbyggnader.  Hela  denna  vidsträckta  park,  berättade 
mig  min  åsnedrifvare,  hade  förut  varit  ett  berg,  hvar- 
ifrån  Fransoserna  beskjutit  staden,  men  pashan  hade 
med  sin  klokhet  — hvarvid  han  tog  med  pekfingret 
på  sitt  hufvud  — just  derföre  jemnat  det  och  gjort 
denna  anläggning.  Vi  kommo  till  Alanjal,  som  är 
en  gren  af  Nilen,  flytande  längs  N\  stranden  af 
Rodeh,  läto  åsnan  vänta  här  och  foro  på  en  liten 


i 


257 


fiirjbåt  öfver  till  Rodeh,  der  genast  vid  uppstigandet 
mötte  mig  en  svart,  som  sade  att  Anastasi  ocli  Pe- 
terson  begifvit  sig  till  staden.  Jag  gjorde  nu  en  li- 
ten promenad  i den  verkeligen  utmärkt  vackra  park- 
anläggningen, der  pasban  uppfört  åtskilliga  kiosker 
och  luftiga,  ehuru  ganska  enkla,  palatser.  Gick  öf- 
ver till  stranden  af  den  egentliga  Nilfloden  och  hade 
en  härlig  utsigt  öfver  dess  många  af  öar  delade  gre- 
nar, och  på  andra  sidan  öfver  vidsträckta  låga  sand- 
berg,  pä  hvilka  reste  sig  3 pyramider  (2  högre  bred- 
vid hvarann  och  en  låg  på  litet  afstånd  från  dem); 
dock  voro  alla  3 lägre  än  jag  hade  tänkt  mig  dem. 
Jag  spatserade  vidare  förbi  ett  litet  hus,  ett  slags 
menageri  för  de  grannaste,  ståtligaste  fåglar,  strutsar, 
paradisfåglar  &c.  som  glimmade  af  de  utsöktaste  fär- 
ger eller  (såsom  den  förstnämnda)  voro  rent  glänsan- 
de hvita.  Jag  fann  mig  utomordentligt  väl  här,  spat- 
serade länge  omkring  åt  alla  håll  mellan  rader  af  po- 
meransträd,  på  hvilka  stor  fullmogen  frukt  tyngde 
ner  qvistarne.  Gick  sedan  uppåt  och  såg  det  gamla 
Masr  från  denna  sida,  med  de  gamla  ruinerna  af  ett 
gammalt  slott,  som  min  åsnedrifvare  sade  vara  ifrån 
verldens  början. 

Vi  kommo  tillbaka  genom  qvarter,  som  sågo  all- 
deles förstörda  ut  och  voro  nästan  blott  ruiner  af 
gammal  storhet.  Min  åsnedrifvare,  som  var  gammal 
i sin  profession,  sade  sig  känna  staden  och  trakten 
omkring  den  ut  och  in,  samt  erbjöd  sig  att  föra  mig 
omkring,  hvilket  jag  vid  tid  och  tillfälle  ej  heller 
skall  försumma.  Vi  kommo  tillbaka  till  Ryska  kon- 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  II.  1. 


17 


258 


sulatet,  men  jag  gick  in  till  Tysken,  som  bor  just 
derinvicl  och  är  engagerad  hos  någon  sorts  köpman. 
Han  var  sysselsatt  på  gården  och  jag  stannade  der 
en  stund,  läsande  ett  Tyskt  tidningsblad,  innehållan- 
de ett  bref  af  Wrede  från  Hadramaut  till  Prunner. 
Med  denne  Wrede,  som  nu  är  här,  lofvade  såväl  Ty-- 
sken  som  sekreteraren  göra  mig  bekant.  Sedan  förde 
han  mig  upp  till  Prunner,  der  jag  äfven  träffade  En- 
gelska konsulatets  dragoman.  Jag  blef  af  båda  tvä 
på  det  vänligaste  emottagen,  och  Prunner  sjelf  be- 
hagade mig  ganska  mycket.  Han  lofvade  gå  mig  till- 
handa i allt  hvad  i hans  förmåga  stod  och  var  öf- 
verhufvud  utomordentligt  artig.  Han  blef  af  en  an- 
nan Tysk  kallad  på  ett  sjukbesök,  och  jag  ansåg  vara 
bäst  att  aflägsna  mig.  Han  bad  mig  ofta  komma  till- 
baka och  stode  alltid  att  träffas  på  aftonen.  Så  hade 
jag  i dag  gjort  många  bekantskaper,  alla  högst  ange- 
näma och  nyttiga,  och  har  jag  tyckt  mig  finna  desse 
Franker  åtminstone  helt  annorlunda  och  öfverhufvud 
mycket  bättre  än  i Alexandria;  det  är  liksom  en  fläkt 
af  de  godsinta  och  hjertliga  Araberna  här  kommit 
äfven  öfver  Frankerna.  Jag  gick  sedan  hem  ocli  hit- 
tade riktigt  vägen,  utan  den  minsta  krok,  spatserade 
ännu  litet  omkring,  innan  jag  slutligen  stannade  hem- 
ma och  skickade  min  portvakt  Saleh  efter  smör  ocli 
ägg.  Jag  ser  här  huru  man  kan  vara  belåten  med 
ringa.  Om  morgonen  har  jag  vanligen  under  dessa 
dagar  förtärt  ett  halft  Franskt  bröd  och  möjligen  2 
å 3 ägg  och  derpå  druckit  en  kopp  kaffe;  till  aftonen 
har  jag  ätit  5 ä 6 ägg,  litet  ost,  bröd  och  smör  samt 


259 


eii  kopp  kaffe,  och  dermed  varit  fallkomligen  belåten 
för  hela  dygnet.  Deremot  hade  jag  i Frankrike  och 
Tyskland  nästan  låtit  smitta  mig  af  Tyskarnes  kräs- 
lio;het  och  ofta  tao-it  mig  friheten  att  klandra  kosten, 
som  var  god  och  öfverflödig;  att  ej  nämna  min  resa 
till  Konstantinopel  med  Viklnnd,  nnder  hvilken  jag 
blott  åt  och  drack  oupphörligen.  Men  man  är  nöjd 
med  ringa,  blott  själen  är  nöjd,  och  Gudi  lof  det  är 
den  nu.  På  aftonen  drack  jag  åter  kaffe  i sällskaj) 
med  mina  2 portvakter  Saleh  och  Mohammad,  hvar- 
under  den  senare  satt  och  plockade  ohyra  ifrån  sin 
Sabat  och  dräpte  dem  på  golfvet.  Afven  jag  är  full 
af  loppor,  som  komma  Gud  vet  hvarifrån,  och  ehuru 
jag  i anseende  till  deras  ovanliga  tamhet  här  bestän- 
digt  plockar  och  dräper  dem,  kan  jag  ej  bli  dem  qvitt. 
Portvakterna  prata  mycket,  isynnerhet  Saleh,  men 
jag  har  svårt  att  förstå  dem,  ty  dialekten  här  skiljer 
sig  dock  betydligt  från  den  i Alexandria,  för  ett  ovant 
öra.  Om  morgonen  hade  de  vidt  och  bredt  talat  om 
Said,  derifrån  de  båda  äro,  dess  berg,  grottor  och 
andra  under,  samt  om  Beduinerna.  På  aftonen  fick 
jag  ändteligen,  ej  just  till  min  fröjd,  reda  på  hvad 
höhoan  ville  säga.  Jag  har  nemligen  utom  hyran  för 
mitt  rum,  som  är  20  piaster  i månaden,  att  erlägga 
holwan,  som  gör  23  p.,  lika  väl  om  jag  stannar  här 
1 å 2 dagar,  eller  om  jag  bor  här  hela  året. 

Febr.  1. 

Sedan  jag  efter  vanligheten  om  morgonen  druckit 
kaffe  med  mina  2 portvakter,  gick  jag  ut  till  Bokti, 
der  jag  först  tog  100  piaster  och  gick  sedan  med  min 


Turkiske  gul)b-jfinitseliar  för  att  bese  de  qvartor,  som 
han  sökt  upp  at  mig;  men  da  jag  ej  fann  mig  belå- 
ten med  något  af  dem,  isynuerliet  emedan  de  ej  voro 
belägna  i Asbukijeh,  gick  jag  med  den  särdeles  hygg- 
lige sekreteraren  Köhler  till  ett  kaffe,  der  jag  träffa- 
de shekhen  af  Asbukijeh,  som  var  en  högst  treflig, 
omkring  50  årig  man.  Men  nu  fanns  ej  något  hus 
ledigt,  dock  trodde  han  sig  efter  vid  pass  en  vecka 
kunna  skaffa  mig  ett.  Jag  satt  sedan  en  stund  på 
cancelliet  med  Köhler.  Han  är  ursprungligen  Tysk, 
men  uppfostrad  här  och  i Alexandria,  kan  han  nu- 
mera föga  Tyska.  Han  är  en  särdeles  artig  och  ver- 
keligen  hygglig  ung  man;  gaf  mig  ett  litet  bref  till 
en  Rysk  handlande  Avareff,  som  skulle  bo  i närheten 
af  mitt  wekaleh,  samt  rådde  mig  att  fara  och  söka 
upp  shekh  Doroki,  till  hvilken  jag  hade  bref  från 
Tantawi.  Jag  tog  således  en  åsna,  hvars  drifvare 
var  en  ung  gosse  med  det  öfverallt  vanliga  goda  lyn- 
net och  bonhommien,  samt  för  öfrigt  i sitt  tal  och 
sina  uttryck  fullkomligen  lik  alla  hans  colleger  här. 
Vi  pratade  hela  vägen,  under  det  jag  lät  öket  skrida 
långsamt  framåt.  Vi  kommo  till  Bolak  och  fingo,  ef- 
ter åtskilliga  förfrågningar,  reda  på  polytekniska  sko- 
lan, som  verkligen  är  en  stor  och  ståtlig  byggnad. 
Portvakten  sade  mig  att  sliekh  Doroki  just  gått  ut, 
men  att  han  snart  skulle  komma  tillbaka.  Jag  vän- 
tade således,  gick  in  på  gården  och  tittade  mig  om- 
kring. Jag  träffade  här  ihop  med  några  af  eleverna, 
några  högst  trefliga,  muntra  15  till  18  åriga  gossar, 
och  pratade  med  dem  en  stund.  De  svarade  på  mina 


(Vågor  att  liär  lärdes  alla  vetenskapeiv  och  tycktes  i 
allmänhet  vara  något  stolta  ölVer  sin  skola.  De  frå- 
gade mig  om  jag  kimde  den  eller  den  vetenskapen, 
såsom  t.  ex.  geometrin  och  algebran,  och  förundrade 
sig  då  jag  förklarade  innehållet  af  dessa  vetenskaper. 
Nu  kom  en  hel  låna;  rad  af  elever  ut  och  omringade 
mig.  Jag  (änn  mig  litet  generad  och  aflägsnade  mig 
något,  men  flere  följde  efter  mig  och  gjorde  mig  alle- 
handa frågor,  hvarifrån  jag  var  &c.  Som  jag  ej  an- 
såg lägligt  att  bland  alla  dessa  tala  med  shckh  Do- 
roki  och  med  honom  träffa  några  öfverenskommelser, 
tog  jag  min  åsna  och  begaf  mig  åter  till  staden,  steg 
af  vid  kansliet  och  begaf  mig  hem  omkring  "asr.  Se- 
dan var  jag  åter  litet  ute,  köpte  mig  8 alnar  lärft  till 
lakan,  kom  sedan  hem  och  lät  Mohammad  ännu  koka 
kaffe,  som  vi  förtärde  på  tu  man  hand. 

B\hr.  2. 

Kom  min  janitschar  och  hemtade  mig  för  att  gå 
och  bese  qvarter,  ty  han  hade  i Asbukijeh  inom  sam- 
ma hus  funnit  tvenne  sådana.  De  voro  begge  särde- 
Ics  vackra,  isynnerhet  det  ena,  som  var  färdigt  möble- 
radt  med  alla  förnödenheter  och  som  jag  derföre  stan- 
nade vid  för  100  piaster  i månaden.  Jag  skulle  flytta 
ditin  i morgon.  Sedan  gick  jag  med  mitt  bref  till 
Avareff,  som  emottog  mig  på  det  artigaste  och  invi- 
terade mig  till  den  här  vanliga  aftonmåltiden,  hvar- 
före  jag  hos  honom  tillbringade  aftonen.  Han  är  en 
stor  pratare  och  räsonnör,  egentligen  till  sitt  ur- 
sprung Grek,  men  uppfostrad  i Ryssland  och  Kysk 
undersåte.  Roligt  kan  jag  just  ej  säga  att  jag  hade, 
men  aftonen  förflöt  dock. 


262 


Febr.  3. 

Drack  kaffe  med  mina  2 portvakter,  packade  der- 
efter  ihop  mina  saker,  tog  en  åsna  och  begaf  mig 
bort,  till  stor  saknad  för  mina  portvakter,  som  de 
sjelfva  sade.  Det  tror  jag  också  alltförväl;  ingen 
lära  de  få  härefter,  som  morgon  och  afton  trakterar 
dem  med  kaffe  och  geheli.  Jag  hade  dock  redan  lå- 
tit dem  bli  nästan  för  mycket  hemma  hos  mig,  så 
att  de,  liksom  det  vore  lielt  naturligt,  kommo  upp 
till  mig  och  lagade  kaffe.  I dag  hemtade  under  vår 
kaffedrickning  en  Grek-gubbe,  som  bodde  i samma 
vekale,  åt  mig  prof  på  strumpor;  utan  vidare  krus 
slog  Saleh  min  stora  kopp  full  med  kaffe  åt  honom 
och  drack  sjelf  sedan  upp  det  Greken  lemnade,  ehuru 
han  på  förhand  redan  druckit  sin  portion.  Jag  be- 
gaf mig  förbi  konsulatet,  fick  derifrån  min  Turk- 
gubbe, som  förde  mig  till  mitt  nya  qvarter,  der  jag 
blef  sittande  en  stund  att  vänta  på  min  blifvande  be- 
tjent,  som  skulle  komma;  men  då  han  ej  infann  sig, 
begaf  jag  mig  ut  och  gjorde  några  små  uppköp.  Kort 
derpå  kom  en  gammal  gubbe  till  mig,  och  presente- 
rade för  mig  en  ganska  hygglig  medelåldrig  man  till 
kock.  Men  då  han  begärde  75  piaster  i månaden, 
skickade  jag  honom  bort,  med  löfte  att  inom  några 
dagar  lemna  honom  bestämdt  svar. 

Febr.  4. 

Gick  till  Bokti  och  gjorde  räkning  med  honom 
öfver  hvad  han  gifvit  ut  för  mig.  Han  var  särdeles 
artig  och  treflig  som  vanligt,  samt  gaf  mig  ånyo  föi- 
säkringar  om  att  lian  skulle  vara  som  en  far  för  mig. 


263 


Dereftei’  gick  jag  liein  och  blef  hela  dagen  hemma 
sittande,  för  att  vänta  på  shekhen,  som  skalle  kom- 
ma till  mig  med  en  tjenare;  men  till  min  stora  för- 
argelse hördes  han  ej  af  på  hela  dagen,  som  derföre 
blef  mig  särdeles  läng  och  tråkig. 

Fehr.  5. 

Sopades  och  städades  hemma  af  min  nya  tjenare. 
Köptes  ved  och  kol  tillräckligt  för  1 eller  2 månader. 
Jag  gick  ut  och  spatserade  omkring  på  egen  hand, 
förvillade  mig  litet,  men  kom  snart  åter  till  rätta, 
återvände  hem  omkring  middagstiden  och  blef  sedan 
hemma  sittande  hela  dagen.  Om  aftonen  i skymnin- 
gen besökte  mig  Murad  effendi,  en  Piemontesare,  som 
nu  slagit  sig  på  antiqviteter.  Han  behagar  mig  mer 
och  mer.  At  hemma  ett  litet  varmt  mål  af  stufning 
på  blomkål  och  kött,  med  undantag  af  måltiden  hos 
Avarefi',  den  första  varma  mat  på  2 veckor. 

Fehr.  6. 

Var  på  förmiddagen  ute  och  spatserade  litet  om- 
kring i qvarteret  Moski  och  hittade  bra  nog  till  rätta. 
Satt  för  öfrigt  hemma  hela  dagen.  Som  jag  ännu  ej 
rätt  kommit  mig  i ordning,  har  jag  ej  rätt  trefnad 
och  har  ej  hunnit  skaffa  mig  bekantskaper. 

Fehr.  7. 

Gick  till  Bokti  och  tog  pengar,  var  derefter  i 
Bolak  och  köpte  hvete,  2 vejha  för  17 1 piaster. 
Öfverhufvudtaget  är  jag  ej  särdeles  nöjd  med  hela 
min  hushållning,  jag  måste  se  till  att  den  blir  för- 
ändrad. 


264 


Fehr.  8. 

Hade  hela  natten,  såsom  till  min  stora  förargelse 
många  föregående,  plågats  af  sömnlöshet  långt  öfver 
midnatten.  Gick  på  morgonen  med  min  Berheri  till 
Bolak  och  köpte  ris.  Sputserade  sedan  litet  omkring 
på  egen  hand  och  kom  hem  kort  efter  middagen.  1 
anseende  till  de  allt  ännu  fortfarande  hushållsbesty- 
ren har  jag  ingen  trefnad,  och  har  ännu  ej  kunnat 
uträtta  något  eller  göra  några  bekantskaper,  men  hop- 
pas dock  snart  komma  derhän. 

Fehr.  9. 

Begaf  mig  ut  på  morgonen  till  Rodeh,  men  träf- 
fade ej  lieller  nu  Peterson.  Jag  gick  hela  vägen,  men 
förvillades  ändock  ej  det  ringaste.  Gick  sedan  om- 
kring i Moski  och  satt  en  stund  hos  Köhler  i kan- 
sliet. Så  snart  jag  kommit  hem,  hade  jag  besök  af 
shekh  el  hareh.,  som  satt  en  stund  hos  mig  och  rökte 
och  drack  kaffe.  Ilvad  hans  ärende  egentligen  var, 
vet  jag  ej;  kanske  att  få  en  baklishish,  men  den  ute- 
blef.  Derefter  kom  Köhler^  följd  af  Turk-janitscha- 
ren,  som  dock  snart  gick  bort  och  lemnade  oss  på 
tu  man  hand.  Köhler  är  i allmänhet  en  högst  hygg- 
lig ung  man,  i hvars  sällskap  man  finner  sig  gan- 
ska väl. 

Fehr.  10. 

Begaf  mig  på  morgonen  till  Bet  el  kadi  och  bok- 
handeln, der  jag  anmodade  en  man  att  afskrifva  åt 
mig  katalogen  på  alla  de  böcker,  som  blifvit  tryckta 
i Bolak.  Oaktadt  allt  mitt  krångel  att  han  skulle  be- 
stämma priset  derpå  och  allt  gräl  derom,  var  det  mig 


205 


omöjligt  att  ta  houom  dertill,  det  skulle  allt  tå  bero 
jjå  mitt  godtycke.  Derefter  tog  jag  samma  åsna,  som 
tbrut  fört  mig  fram  och  tillbaka  hit,  ocli  begaf  mig 
till  Sliuhra^  der  pashans  palats  finnes,  med  den  om- 
ringande trädgården  vid  stranden  af  Nilen.  Jag  hade 
krångel  att  slippa  in,  dock  lyckades  det  mig  slutligen 
och  jag  vandrade  omkring  ungefär  en  timmas  tid  i 
trädgården,  som  är  utomordentligt  vacker,  anlaggd  i 
orientalisk  smak,  hälft  liknande  en  från  ”Tusen  och 
en  natt.”  Isynnerhet  behagade  mig  den  stora 
som  här  var  anlaggd,  äfvensom  pavillonen  rundt  der- 
omkring,  med  marmorgolf  och  frescomålningar  i ta- 
ken af  Europeiska  målare.  Träden  hängde  fulla  af 
pomeranser  och  apelsiner,  och  en  af  trädgårdsfolket 
gaf  mig  förstulet  en  Frankisk  pomerans,  som  var 
ypperlig;  en  annan  gaf  mig  2 rosor  i knopp,  natui- 
lii^tvis  för  en  bakhshish.  "Det  hela  var  af  stort  in- 
tresse  och  vackert,  ehuru  jag  ändå  önskat  mera  ori- 
entaliskt i den  och  gerna  sett  det  lilla  af  Europeisk 
smak,  som  inmängt  sig,  vara  borta.  Min  gamle  åsne- 
drifvare,  ehuru  ganska  treflig,  var  dock  ej  att  jem- 
föra  med  min  gamle  Ahmad^  som  jag  förgäfves  sökt 
på  morgonen.  Efter  qvällsvarden,  d.  v.  s.  middagen, 
begaf  jag  mig  till  Alurad  effendi,  som  är  min  nära 
granne  och  blef  sittande  hos  honom  hela  aftonen. 
Jag  är  särdeles  i valet  och  qvalet  huru  jag  skall  göra, 
följa  med  honom  till  öfra  Egypten  eller  stanna  här. 
Fehr.  11. 

Ilade  mest  hela  natten  legat  vaken  och  tänkt  på 
min  resa  till  öfra  Egypten,  för  hvilken  jag  finner  mig 


266 


särdeles  hågad,  så  att  jag  ej  fått  sömn  förän  långt 
efter  midnatt.  Om  morgonen  gick  jag  bittida  till  Mu- 
rad effendi  och  blef  länge  der.  Sedan  kom  han  till 
mig  och  satt  här  länge,  allt  väntande  på  sina  betjen- 
ter,  som  voro  ute  på  bestyr  för  mig.  Gick  sedan  till 
Kutuh  khaneh  för  att  få  den  mig  lofvade  katalogen, 
men  den  som  skulle  kopiera  den  hade  blifvit  sjuk 
och  derigenom  hindrad  från  fullgörandet  af  sitt  löfte. 
Dit  hittade  jag  väl,  men  var  tvungen  att  taga  en 
åsna  för  att  hitta  tillbaka.  Blef  sedan  hemma  sittan- 
de till  maghrih  och  åt,  men  blef  kort  derpå  efter- 
skickad af  Murad  effendi,  med  h vilken  jag  tillbragte 
den  öfriga  delen  af  aftonen,  tills  för  Kairo  ovan- 
ligt sent. 

Febr.  12. 

Gick  ut  på  föremiddagen  och  satt  en  stund  hos 
Köhler  på  kansliet,  vandrade  sedan  omkring  åt  Gua- 
nijeh  och  skulle  söka  Bah  ennasr,  för  att  derifrån 
vandra  upp  på  bergen,  men  hittade  den  ej.  Vandra- 
de hem  och  satt  hemma  till  maghrih.,  då  Murad  ef- 
fendi kom  till  mig  och  satt  en  stund;  sedan  följdes 
vi  åt  till  honom,  drucko  der  thé,  gingo  så  till  ett 
litet  simpelt  café  och  hörde  på  en  sagoberättare,  en 
gammal  gubbe,  som  i mitt  tycke  ganska  präktigt  före- 
drog en  berättelse  från  folklifvet  här  i Masr.  De 
här  så  vanliga  handklappningarne  och  wassaläm  bru- 
kade äfven  denne  gubbe.  Nyanceringarne  i stämman 
voro  hos  honom  mindre  märkbara,  ehuru  dock  till- 
räckligen enoncerade;  ty  gubben  var,  hes  och  hans 
stämma  till  följe  deraf  något  skränande.  För  öfrigt 


267 


var  gubben  högst  nyter  och  treflig;  så  äfven  hans 
auditorium,  som  då  och  då  skrattade  högljudt  och 
vid  profetens  namn  alltid  tyst  mumlade  välsignelsen 
öfver  honom,  men  var  för  öfrigt  högst  anständigt. 
Murad  effendi  är  särdeles  hygglig,  men  Paris  ligger 
mig  allt  i hågen  och  jag  litar  ej  mera  så  mycket  på 
menniskors  hygglighet. 

Febr.  13. 

Gick  ut  om  morgonen  till  Moski  för  att  vexla 
en  half  dukat,  men  som  ingen  ville  taga  den,  förde 

o 

jag  den  tillbaka  till  Bokti  och  fick  annat  mynt.  Asne- 
drifvarne  ansätta  en  fotvandrare  här  ej  så  mycket  som 
i Alexandria,  ehuru  mau  här  oftast  färdas  på  åsne- 
ryggen  och  mera  sällan  går.  Sedan  satt  jag  hemma 
hela  dagen  och  väntade  på  Murad  effendi,  men  då 
han  ej  kom,  begaf  jag  mig  en  stund  efter  maghrih 
sjelf  med  min  fanoz  till  honom  och  blef  sittande  der 
några  timmar,  hvarefter  jag  kom  hem  och  lade  mig. 

Febr.  lå. 

På  förmiddagen  kom  Murad  effendi,  hvars  Eu- 
ropeiska namn  (tror  jag)  är  Anfossy^  till  mig  med  en 
skräddare,  som  tog  mina  sista  Europeiska  kläder,  en 
surtout  och  ett  par  byxor  af  svart  kläde,  för  att  deraf 
göra  mig  en  Turkisk  damir.  Det  måttades  och  pru- 
tades mycket.  Närmare  middagen  gick  jag  till  kan- 
sliet och  satt  en  stund  der  med  Köhler.  Sedan  gingo 
vi  båda  ut  och  gjorde  en  liten  tur,  hvarefter  vi  be- 
gåfvo  oss  till  honom  i hans  nätta  och  vackra  hus 
och  blefvo  der  sittande  ända  till  Asr.  Ilan  gick  på 
kansliet  ocli  jag  hem  och  mot  aftonen  åter  till  Murad 


268 


effendi.  Hos  Köhler  hade  jag  sett  en  vacker  sam- 
ling snäckor  från  Röda  hafvet  och  koraller,  hvilka 
han  här  under  en  längre  tid  samlat.  Ja<T  har  ingen 
trcfnad  hemma  och  i allmänhet  mera  tråkigt. 

Febr.  15. 

Gick  nt  på  morgonen  och  gjorde  en  lång  tnr  i 
staden,  kom  ut  genom  en  port  och  besteg  en  höjd, 
derifrån  jag  såg  något  så  när  öfver  staden  och  fick 
litet  begrepp  om  dess  läge.  Sökte  sedan  Murad  ef- 
fendi,  men  träffade  honom  ej.  Satt  hemma  för  öfrigt 
hela  dagen  och  läste  smått.  Det  är  öfverhufvud  ett 
tråkigt  lif. 

Febr.  16. 

Gick  om  morgonen  ut  och  företog  mig  en  lång 

O O O O 

vandring  blott  med  min  compass.  Vandrade  så  godt 
sig  göra  lät  på  de  krokiga  och  vinkliga  gatorna  rakt 
i SO  och  kom  riktigt  till  kastellet,  men  gick  ej  dit 
upp,  utan  genom  en  stadsport  ut  på  en  begrafnings- 
plats,  der  (emedan  det  var  fredag  i dag)  mycket  folk 
var  samladt,  som  skrek  och  gret  &c.  på  grafvarne. 
Derifrån  steg  jag  upp  på  de  kringliggande  bergen, 
hvilka  dock  ej  bestå  af  klippor  och  stenar,  utan  af 
sand  blandad  med  löstliggande  mindre  och  större  ste- 
nar, och  så  lös  att  den  gerna  ramlar.  Jag  gick  på 
spetsen  af  dessa  höjder,  der  en  liten  smal  gångstig 
var  trampad  af  fotgångare,  och  hade  en  härlig  utsigt 
öfver  den  underlififfande  ruinfulla  och  till  förfall  hi- 
tande  staden,  begränsad  i NV  af  vackra  gröna  fält 
och  trädanläggningar  samt  Nilen  med  sina  båtar,  längre' 
bort  af  Afrikanska  sandfält,  på  hvilka  högst  reste  sig 


2G9 


de  trenne  pyramiderna,  och  längst  bort  sandhöjder, 

o 

liknande  dem  jag  stod  på.  At  NO  låg  öknen,  så 
långt  ögat  kunde  nå,  under  mig  åt  öster  sandhöjder 
och  sanddalar,  i en  af  hvilka  närmast  mig  syntes  nä- 
stan en  liten  stad  af  gamla  kungars  grafvar,  uppför- 
da i form  af  moskéer.  Jag  satt  en  stund  på  den 
största  höjd  jag  kunde  komma  upp  till,  fröjdade  mig 
öfver  utsigten  och  betraktade  med  min  kompass  di- 
rektionerna af  staden,  som  jag  tänkt  mig  större  än 
den  nu  förekom  mig.  Jag  vandrade  sedan  ner  och 
kom  riktigt  tillbaka  genom  staden,  allt  med  min  kom- 
pass, på  annan  väg  än  jag  stigit  upp,  förbi  stora 
moskéer,  ur  hvilka  folket  just  kom  från  middagsbö- 
nen.  Jag  gick  sedan  till  Köhler^  satt  hos  honom  en 
stund,  återvände  hem  något  före  'asr,  och  fick  kort 
derpå  besök  af  shekhen  i Darh  el  gineneh,  som  jag 
i dag  träffat  på  gatan  och  inviterat  att  komma  till 
mig.  Han  satt  en  stund  och  pratade,  men  förekom- 
mer mig  högst  usel,  villig  att  för  en  bakhshish  sälja 
sitt  skägg  och  allt  annat.  Jag  blef  kort  derpå  efter- 
skickad af  Murad  effendi,  hos  hvilken  jag  tillhragtc 
hela  aftonen  under  prat  vid  vårt  thé. 

Fehr.17. 

Gick  om  morgonen  till  Murad  effendi,  som  just 
var  sysselsatt  med  en  man,  hvilken  skulle  göra  åt 
honom  något  arbete.  Han  krånglade  mycket  med  ho- 
nom, visade,  förklarade  och  ritade  för  honom,  samt 
accorderade  om  priset;  det  var  högst  roligt  att  se 
huru  väl  han  förstod  att  ställa  sig  med  honom.  Se- 
dan följdes  vi  åt  ut,  vandrade  mycket  omkring  i 


270 


Khan  elkhalili,  och  i trakten  af  Elazhar  handlade  vi 
2 muslinshawlar  till  turban  för  26  piaster.  Sedan 
gingo  vi  genom  Judarnes  qvarter,  som  var  trängre 
ocli  smutsigare  än  något  annat  jag  ännu  sett  här,  och 
veko  der  upp  hos  föreståndaren  för  ett  silfvertråds- 
spinneri,  lian  var  en  Arab  af  omkring  40  till  50  åi’, 
med  ett  vackert  grått  skägg  och  en  särdeles  välvillig, 
mild  karaktär,  dertill  pratsam  och  hjertlig.  Vi  talade 
med  honom  om  någon  man,  som  skulle  gå  hos  mig 
och  lära  mig  språket  &c.  Han  sade  sig  känna  en 
sådan  och  beställde  oss  om  aftonen  till  ett  calé  i 
hans  granskap.  Derefter  gingo  vi  hem  och  jag  blef 
hemmasittande  ända  till  maghrih^  då  jag  åter  gick 
och  hemtade  Murad  ut  till  vår  bestämda  mötesplats. 
På  cafét  träffade  vi  vår  Sejid  Mohammad  i ett  litet 
sällskap,  bland  andra  äfven  den  sherif,  som  han  äm- 
nat till  min  lärare.  Han  pratade  med  honom  om  sa- 
ken jemte  Murad  först  i tysthet  och  sedan  den  tyck- 
tes liksom  afgjord,  kom  sherifen,  satte  sig  bredvid 
mig  och  började  med  de  vanliga  Arabiska  compli- 
menterna,  såsom  salamät  tajibon  &c.  Vi  pratade  om 
allehanda  och  koramo  väl  öfverens.  Man  tog  mig  för 
moslim,  ty  Murad  hade  gifvit  mig  ut  för  en  sådan, 
hemma  ifrån  Circassien.  Hans  namn  var  ’Abd  el  khalik; 
i morgon  skulle  jag  skicka  en  karl  att  hemta  honom 
middagstiden  hem  till  mig.  Vi  suto  en  stund  här 
på  cafét,  drucko  en  hvar  2 koppar  kaffe,  som  Sejid 
Mohammad  betalte  oaktadt  vi  puttrade  emot,  och 
gingo  sedan  till  ett  annat  café,  i hopp  att  få  höra 
en  motahaddit.  Men  han  hade  ej  infunnit  sig  i afton. 


271 


Tiden  tillbragtes  sålunda  blott  med  prat,  nästan  två 
hela  timmar.  Det  är  högst  roligt  att  höra  Arabernas 
vanliga  complimenter,  de  bilda  nästan  ett  språk  för 
sig,  som  är  svårt,  men  oundgängligen  nödvändigt 
att  lära.  Hufvudsaken  här,  som  i allt,  är  Allah,  ut- 
rop till  honom  och  böner  till  honom.  Ofta  när  sam- 
talet stannade  af,  ropade  man  åt  Murad  och  mig: 
anastinna^  d.  v.  s.  du  har  hedrat  oss,  hvarpå  man  sva- 
rar: allah  har  ak  sik,  eller:  anastinna  inte,  eller  nå- 
got dylikt.  Ofta  komma  de  äfven  närmare,  sätta  sig 
bredvid  en  och  börja  med  det  vanliga  tajibin,  hvar- 
efter  det  går  oupphörligen:  kef  kefek  och  alham  do 
lillah  &c.  Jag  blef  slutligen  dock  något  trött,  isyn- 
nerhet i mina  knän,  då  jag  oupphörligen  sutit  hela 
aftonen  på  de  höga  trädsofforna  mastaheh.  Vi  kom- 
mo  något  sent  hem  och  jag  gick  genast  till  sängs. 

Febr.  18. 

Var  om  morgonen  som  hastigast  hos  Murad,  gick 
snart  hem  för  att  vänta  på  Abdelkhalik,  som  dock  ej 
kom  förän  någon  timma  efter  middagen,  men  blef 
sittande  här  ända  till  nära  maghrib.  Vi  pratade  om 
ett  och  annat,  han  var  glad,  roade  sig  åt  minsta  små- 
sak, såsom  alla  hans  landsmän,  och  hade  samma 
enkla,  barnsligt  oskyldiga  karaktär  man  här  finner 
öfverallt.  Jag  ämnade  skrifva  upp  till  pappers  det 
jag  skulle  lära  mig  af  här  brukliga  complimenter,  men 
det  ville  han  ej,  sägande  att  det  vore  bättre  lära  sig 
dem  utantills.  Om  priset  ville  han  ej  höra  talas;  han 
ville  komma  alla  dagar  till  mig  för  intet,  ty  han  vore 
min  vän  och  vänskap  passade  ej  tillsammans  med 


272 


pengar.  Men  det  är  blott  ett  vanligt  talesätt  och  ej 
mycket  att  rätta  sig  efter.  Han  tog  mig  på  allvare 
för  moslim,  och  skulle  skaffa  mig  en  handskrifven 
Koran,  ty  den  tryckta  jag  hade  var  lattal.  Så  var 
äfven  mitt  qvarter  ibland  Äw/sar  och  Nosara,  han  ville 
skaffa  mig  ett  annat  i sitt  granskap.  För  öfrigt  tyc- 
kes han  ej  vara  särdeles  bevandrad  i sitt  språks  litte- 
ratur, men  det  är  ock  detsamma  för  mig.  Sedan  lian 
gått  kom  Murad  som  hastigast  till  mig,  men  var  litet 
opasslig  och  tråkig  samt  gick  snart  bort.  Sedan  jag 
således  ensam  haft  ledsamt  hemma,  gick  jag  ut  till 
Alurad,  som  lagt  sig  till  sängs  och  var  tråkig.  Jag 
lemnade  honom  derföre  snart  och  gick  hem. 

Febr.  19. 

Gick  om  morgonen  till  Bokti,  dit  nu  mina  pen- 
slar ändtliffen  hade  kommit  från  Alexandria.  Jaff  tosr 

O O O O 

en  del  och  deponerade  det  öfriga  hos  honom.  Gjorde 
små  uppköp,  tyg  till  koftan  och  tobak  &c.  På  efter- 
middagen kom  Abdolkhalik  och  satt  hos  mia;.  I daa^ 
föll  talet  på  medicin,  han  frågade  om  allehanda  sjuk- 
domars grund  och  anledning,  jag  försökte  förklara 
det  för  honom,  så  godt  jag  sjelf  förstod,  och  smorde 
ihop  än  det  ena,  än  det  andra.  Slutligen  kom  han 
fram  med  den  här  sä  vanliga  frågan  om  bot  mot  in- 
capacitet  och  lyssnade,  som  det  tycktes,  med  särde- 
les uppmärksamhet  och  intresse  till  hvad  jag  sade. 
Vi  åto  värt  aftonmål  tillsammans,  drucko  kaffe,  hvaraf 
han  tyckes  vara  en  stor  vän  och  rökte;  gingo  sedan 
ut  tillsammans,  passerade  det  café,  der  jag  först  gjort 
hans  bekantskap,  och  träffade  der  hans  bror  och  Sejid 


273 


Mohanimad,  med  hvilka  vi  en  stund  pratade.  De 
gingo  hem,  men  Ahdolkhalik  och  jag  gingo  till  ett 
annat  café,  der  vi  hörde  Kairos  förnämsta  sagobe- 
rättare shekh  Is  ma  in.  II  an  hörde  till  klassen  Zahi- 
7'ijeh^  var  en  gammal  ärevördig  gubbe  med  alldeles 
grått  eller  hellre  hvitt  skägg,  och  berättade  med  stor 
värdighet,  smak  och  liflighet.  Jag  förstod  dock  ej 
mycket  af  hans  berättelse,  i anseende  till  min  ovana 
att  höra  detta  hans  språk  och  emedan  jag  satt  något 
långt  ifrån  honom.  Plans  auditorium  var  temmeligen 
talrikt  och  uppförde  sig  i allmänhet  med  stor  anstän- 
dighet och  hygglighet,  utan  all  sorts  oväsende,  blott 
emellanåt  sakta  sägande  i anledning  af  berättarens 
ord  eller  föredrag  något  beröm  åt  honom  eller  åt  sin 
granne.  Platsen  för  församlingen,  såväl  som  för  före- 
dragaren sjelf,  var  en  öppen  gata,  dock  nu  täckt  med 
några  skynken,  troligen  på  det  vinden  ej  skulle  släcka 
ut  lamporna,  som  der  voro  upphängda.  Vi  suto  en 
del  på  en  mastabeh,  som  gick  längs  ena  väggen,  en 
del  på  serirer  uppställda  längs  andra  väggen.  Vi 
drucko  kaffe  och  sherbet  samt  betalte  hvarje  kopp  af 
det  ena  som  det  andra  med  5 fadda;  åt  gubben  gaf 
hvar  och  en  äfven  5 fadda.  Jag  gaf  honom  dock  en 
piaster  och  fick  derföre  mycket  bannor  al  Abdolkhalik, 
som  sade  att  det  var  emot  kanon  och  således  ej  pas- 
sade sig.  Derifrån  gingo  vi  vidare  till  ett  annat  café 
på  hemvägen,  der  en  sångare  fanns  som  samlat  om- 
kring sig  ett  stort  auditorium,  dels  på  den  här  något 
bredare  gatan,  dels  på  mastabeh,  som  gick  längs  väg- 
jren  af  de  nu  tillslutna  bodarne.  Han  föredrog  sin 

O O 

G.  A.  \V allins  rese-ant.  H.  I.  18 


274 


sång  med  den  vanliga  messande  och  treinnlerande  to- 
nen, så  att  några  takter  utgjorde  en  sats  och  han 
sedan  pauserade  längre  eller  kortare  efter  eget  god- 
tycke. Genast  efter  det  han  tystnat,  hörde  man  från 
hela  auditorium  ett  utrop  af  a/i,  än  längre,  än  kor- 
tare utdraget,  allteftersom  sångsatsen  tycktes  behao-a; 
men  utropet  hördes  alltid,  åtminstone  ett  kortare  från 
en  del  af  församlingen,  och  det  tycktes  svara  emot 
vära  applaudissements,  samt  anses  lika  nödvändigt  som 
de  senare  hos  oss.  Jag  hade  svårt  att  få  rätt  reda 
på  sångarens  melodi,  i anseende  till  det  långsläpande 
och  dallrande  sätt  hvarpå  den  föredrogs.  Jag  hade 
i afton  en  shawl  lindad  om  min  tarhosh,  till  likhet 
med  en  effendis  turban,  och  passerade  derföre  på  all- 
var (såsom  äfven  Abdolkhalik  tror)  för  en  sannskyl- 
dig rättrogen  moslim.  Vi  kommo  ej  hem  förän  kan- 
ske omkring  kl.  11,  hvilket  för  mig  var  förfärligt 
sent,  så  att  jag  kände  mig  ganska  trött,  dels  af  den 
långa  tiden,  dels  isynnerhet  derföre  att  jag  hela  af- 
tonen sutit  på  de  höga  sofforna  med  underslagna  ben. 
Kaffe  hade  jag  äfven  i dag  druckit  för  mycket,  så 
att  jag  gick  med  stort  nöje  till  sängs. 

Febr.  20. 

Uträttade  just  ingenting;  satt  hemma  mest  hela 
dagen  och  dels  skref  bref  hem,  dels  väntade  Abdol- 
khalik, som  ej  kom.  Om  aftonen  afskedade  jag  min 
tjenare,  utan  synnerligt  krångel  från  hans  sida. 

Febr.  21. 

Satt  hela  dagen  hemma  och  skref  mina  bref  fär- 
diga. I dag  kom  Abdolkhalik  bittida  vid  middags- 


275 


tiden  ocli  satt  närmare  maghrib;  dcriinder  kom  äfven 
i]Jitrad  hit  och  satt  en  stund. 

Febr.  22. 

Förde  mitt  bref  adresseradt  till  Tantavi  och  inne- 
hållande ett  till  Bonsdorff,  ett  till  min  mor  och  min 
bror  samt  ännu  ett  till  Karl  Lundahl;  jag  förseglade 
det  på  kansliet  och  lemnade  det  åt  Amin  Aglia.  Köhler 
träffade  jag  ej.  Om  aftonen  drack  thé  hos  Alurad 
effendi,  lefde  för  öfrigt  hela  dagen  på  torr  mat  och 
kaffe.  På  eftermiddao-en  satt  Abdolkhalik  hos  mio- 

O O 

och  hade  hemtat  med  sig  tvenne  munstycken  och  en 
heggab^  på  hvilka  vi  handlade  litet,  utan  att  komma 
till  något  resultat.  Ilans  heggab  ville  jag  väl  hafva, 
men  kunde  på  intet  sätt  förmå  honom  att  bestämma 
något  pris,  utan  tiden  gick  förbi  under  det  vi  å begge 
sidor  uppfordrade  hvarandra  att  säga  först,  samt  då 
och  då  upprepade  det  här  vanliga:  valla  khodoh  belash. 
Febr.  23. 

Gjorde  en  liten  tur  i Aloski,  utan  att  uträtta  nå- 
"ontin^;  återvände  och  satt  hemma  för  öfrisct  hela 
dagen.  Närmare  'asr  kom  efter  vanligheten  Abdol- 
khalik och  satt  närmare  maghrib.  Det  är  icke  utan 
att  han,  såsom  alla^  egentliga  lärare,  är  mig  något 
tråkig. 

Febr.  2i. 

Satt  hemma  mest  hela  dagen,  väntande  på  shekh 
Elmokhaddamin , som  ej  kom.  Gjorde  en  liten  tur  och 
begaf  mig  derefter  till  Murad,  der  vi  hade  att  göra 
med  vår  skräddare,  som  fick  mycket  arbete  af  oss. 
På  eftermiddagen  satt  Abdolkhalik  hos  mig.  Efter 


maghrih  gick  jag  åter  till  Murad,  der  vi  drncko  tlié 
och  komino  in  i intressanta  ämnen,  t.  ex.  om  bild- 
ningens framskridande.  Ilan  är  litet  sjuk  i sina  åsig- 
ter,  såsom  han  äfven  tyckes  vara  sjuk  och  litet  gam- 
mal i sitt  sinne.  Jag  hade  hela  dagen  lefvat  nästan 
blott  på  bröd,  tobak  och  kaffe;  det  blir  nu  redan  nä- 
stan för  torrt  och  jag  väntar  med  otålighet  att  i mor- 
gon få  mig  en  ny  tjenare. 

Febr.  25. 

Ilade  besök  om  morgonen  af  shekh  Elmokhadda- 
miti,  som  hemtade  mig  en  tjenare,  den  jag  ej  just 
var  mycket  belåten  med,  men  dock  behöll  för  de 
få  dagar  jag  tänkte  stanna  här.  Gjorde  en  tur  till 
K han  el  khalili  och  gjorde  liten  handel.  Satt  se- 
dan hemma  hela  den  öfriga  dagen  med  Abdolkhalik 
närmare  maghrib,  hvarefter  Murad  som  hastigast  kom 
till  mig. 

Febr.  26. 

Gjorde  en  tur  till  boklådan,  tog  min  katalog, 
satt  en  stund  der  och  pratade  med  gubbarne,  af  hvilka 
en  hela  tiden  pratade  med  mig  på  gamla  språket. 
Jag  frågade  dem  om  det  var  sannt  att  man  i Bolak 
höll  på  att  trycka  Koran  och  runkade  starkt  på  hufvudet 
när  de  bejakade  det.  Också  tycktes  man  på  fullt  all- 
var taga  mig  för  moslim  och  gaf  mig  Islams  hels- 
ning  i hela  dess  vidd,  då  jag  gick.  Sedan  gick  jag 
till  konsulatet  och  satt  en  stund  hos  Kölder.  I dag 
kom  ej  Abdolkhalik,  utan  jag  väntade  honom  förgäf- 
ves.  Om  aftonen  gick  jag  till  Murad,  för  att  få  ho- 
nom ut  i det  vackra  månljusa  vädret.  Efter  en  helt 


kort  promenad  gingo  vi  iii  till  en  Fransk  doktor  i 
Egyptisk  tjenst.  Här  talades  mycket  om  en  högst 
skandalös  historia,  som  passerat  emellan  honom  och 
en  annan  Europé;  man  aj^ostroferade  mycket  här  bo- 
satta Européer.  Gud  nåde  dem!  Ilvar  helst  man 
träffar  dem  äro  de  usla.  Man  berättade  äfven  att 
pesten  är  i Alexandria  och  att  ungefär  15  personer 
dö  der  om  daixen.  Det  ingaf  misc  ingen  fruktan. 

O O O O 

Fehr.  21. 

Gjorde  om  morgonen  en  liten  tur  till  konsulatet, 
satt  en  stund  hos  Kölder,  och  talade  om  bokaffärer. 
Satt  för  öfrigt  hemma  hela  dagen,  skref  Arabiska  och 
väntade  pä  Abdolkhalik,  som  ej  kom  i dag  heller. 
Jag  undrar  hvad  som  går  åt  honom,  och  fruktar  att 
han  har  några  misstankar  om  mig.  Mot  aftonen  gick 
till  Murad  och  tog  honom  ut.  Vi  gingo  till  cafét, 
der  Abdolkhalik  och  hans  sällskap  pläga  samlas,  men 
der  voro  de  ej  i afton.  Sedan  vandrade  vi  åt  åtskil- 
liga håll,  förbi  flere  moskéer,  i hvilka  shekher  höllo 
på  att  läsa  med  en  stämma,  liknande  våra  katolikers 
messa,  och  kommo  hem  något  sent,  i det  vackraste 
månsken. 

Febr.  28. 

Satt  hos  Kölder  en  stund  på  kansliet  och  hörde 
pä  en  Grek,  som  med  särdeles  lätthet  utlade  histo- 
rien om  en  qvinna,  i hvilken  han  var  invecklad  och 
sökte  riitt  genom  konsulatet.  Ilan  talade  visst  en 
half  timme  oupphörligt,  flytande,  utan  att  det  minsta 
stappla,  ocli  hade  derunder  nätta  och  lätta  åtbörder. 
Gick  derefter  på  en  liten  omväg  hem  och  blef  hemma 


278 


lieLa  dagen,  väntande  j)å  Abdolkhalik;  men  åter  för- 
gäfves.  Antingen  har  han  något  i sinnet  emot  mig 
eller  törs  han  ej  ut,  af  fruktan  för  firdeh^  som  nu 
drifves  in  på  alla  håll.  Mot  aftonen  gick  jag  ut,  pas- 
serade förbi  Murad  för  att  få  honom  ut,  men  som 
han  ej  var  hemma,  gick  jag  ensam,  gjorde  först  en 
liten  tur  och  stannade  sedan  i cafét  nära  hemmet  i 
vårt  qvarter,  och  hörde  j^å  den  gamle  hesa  Moliaddit. 
Fördömdt  att  jag  ej  väl  förstår  honom;  men  han  be- 
rättar med  en  olika  stämma  mot  den  han  beö:a''>-nar  i 
vanligt  tal. 

Febr.  29. 

Gick  på  morgonen  till  Köhler,  men  som  han  ej 
funnit  någon  assignation,  gick  jag  till  dragomanen 
vid  Engelska  konsulatet.  Han  är  en  särdeles  bestyr- 
sam  man,  alla  skrika  efter  honom  och  han  parlerar 
alla  möjliga  språk.  Jag  hörde  honom  denna  morgon 
tala  färdigt  och  korrekt  Arabiska,  Turkiska,  Fran- 
ska, Italienska,  Engelska,  och  litet  Tyska,  men  detta 
sistnämnda  språk  obetydligt.  Han  lofvade  rangera 
saken  för  mig  tills  i morgon,  och  talade  med  en  Jude 
eller  Armenier  eller  något  dylikt,  som  i morgon  skulle 
ge  mig  en  sådan  assignation.  Fick  af  Bokti  till  låns 
ett  utdrag  af  Siliah.  Vandrade  omkring  och  gjorde 
små  uppköp  af  snus  &c.,  så  att  jag  ej  hann  hem  förän 
en  stund  före  ’asr.  Min  tjenare  gick  vid  denna  tid 
ut  för  att  köpa  kött  och  behagade  bli  borta  ända  till 
närmare  maghrib.  Då  jag  liingc  förgäfves  väntat  på 
maten,  gick  jag  slutligen  i förargelsen  till  Murad  och 
med  honom  på  en  liten  spatsei  tiir,  hvarefter  han  kom 


•279 


tiJl  mig  och  blef  sittande  här  en  stnnd  att  röka  och 
dricka  kaffe,  som  jag  lät  koka,  ehuru  det  var  nå- 
got sent. 

Mars  1. 

Gick  till  Bokti  och  tog  pengar  för  att  köpa  böc- 
ker, men  det  kunde  ej  ännu  i dag  bli  någon  handel  af, 
emedan  det  var  lördag  och  emedan  jag  ej  förän  i 
morgon  kunde  få  en  assignation  af  vexlaren.  Till  ho- 
nom  förde  mig  en  ung  Moldavier,  som  jag  träffade 
vid  konsulatet  och  hvilken  jag  sedan  följde  till  hans 
bod  i Khan  elkhalUi.  Moldaviern  var  en  ung  treflig 
man  och  högst  artig.  Från  honom  gick  jag  efter  min 
kompass  genom  åtskilliga  delar  af  staden  och  kom 
hem  något  efter  middagen.  Sedan  gick  jag  till  Mu- 
rad, drack  thé  hos  honom  och  pratade  en  stund.  Han 
talade  om  Wrede,  sade  att  det  var  en  skojare,  som 
här  genom  praktik  lärt  sig  Arabiskan,  utan  att  det 
minsta  förstå  läsa  den;  att  han  fordom  varit  bränvins- 
säljare  eller  briinnare  här  oeh  äfveu  såsom  dragoman 
färdats  med  resande,  hvarvid  han  ej  handlat  på  det 
redligaste. 

Mars  2. 

Sprang  hela  förmiddagen  omkring  till  vexlaren, 
vårt  konsulat  och  kutub  khane,  för  att  bestyi’a  om 
böcker;  men  kunde  med  allt  detta  ingenting  uträtta, 
.lag  fann  mig  häraf  tråkig  och  ledsen  i allmänhet  öf- 
ver  mitt  lif  hittills,  som  gått  utan  särdeles  märkbar 
nytta.  Vädret  var  äfven  fult  i dag,  med  ordentlig 
storm,  som  dref  damm  omkring,  så  att  man  äfven 
inne  i rummen  oupphörligen  sväljde  stoft.  Mot  af- 


280 


tonen  gick  jag  till  Murad  ocli  drack  efter  vanligheten 
thé  med  honom  och  tillbragtc  aftonen  under  samtal. 

]\Jars  3. 

Murad  kom  bittida  hit  och  tog  mig  på  sängen, 
h varefter  vi  drucko  kaffe  och  gingo  till  Bolak,  för 
att  accordera  om  båt  till  öfra  Egypten,  men  afgjorde 
ännu  intet  bestämdt.  Här  voro  vi  inne  på  ett  slags 
värdshus,  åto  en  fisk  och  drucko  sedan  kaffe  på  sam- 
ma ställe,  der  jag  tillbragte  första  natten  i Kairo. 
Vädret  var  blåsigt  och  fult  och  jag  tyckte  mig  sär- 
deles trött  efter  promenaden.  Det  oaktadt  gick  jag 
genast  vid  min  hemkomst  åter  ut,  vek  först  in  i Di- 
wan  el  mudaris,  träffade  flere  hyggliga  och  artiga  un- 
ge män,  gjorde  sedan  en  lång  tur  i staden  med  min 
kompass  och  kom  hem  vid  ’asr  mycket  trött. 

Mars  4. 

Gick  på  förmiddagen  för  att  hemta  Murad,  men 
då  han  ej  var  hemma  begaf  jag  mig  ensam  till  Khan 
elkhalili  och  såg  på  marknaden  der,  som  var  ganska 
liflig  och  hålles  hvarje  måndag  och  thorsdag.  Jag 
vandrade  uj)p  och  ned,  men  köpte  ej  annat  än  ett 
skrifdon.  På  vägen  dit  träffade  jag  Ahdolkhalik,  som 
såg  litet  flat  ut  och  lofvade  komma  till  mig  vid  ’asr, 
men  höll  ej  ord.  Satt  hemma  den  öfriga  delen  af  da- 
gen ända  till  maghrih^  hvarefter  jag  gwk  ut  till  Mu- 
rad; men  emedan  han  sof  och  var  något  illamående, 
gick  jag  straxt  bort,  vek  in  i mitt  vanliga  café  och 
hörde  pä  den  gamle  Mohaddit,  som  jag  dock  allt 
ännu  har  svårt  att  förstå.  Ilade  besök  af  shekh  El- 
hare^  sojii  var  uppbragt  på  de  här  uppe  boende  hrans- 


281 


männen,  för  det  de  koka  och  slaska  med  kemiska 
preparater  här  på  gården,  men  troligen  förnämligast 
derföre  att  deras  kamrater  rest  bort,  utan  att  ge  ho- 
nom någon  bakhshisli  eller  hökmn. 

Mars  5. 

Gick  om  morgonen  till  Murad,  för  att  få  höra 
något  bestämdt  om  vår  resa,  men  ingenting  kunde 
ännu  afgöras.  Vi  gingo  ut  tillsammans  till  Muski, 
der  han  hade  någon  affär;  jag  gick  sedan  på  egen 
hand,  men  förvillades  så  att  jag  en  lång  stund  måste 
gå  fram  ocli  tillbaka  inom  ett  qvarter,  utan  att  hitta 
någon  utgång.  Slutligen  ledde  kompassen  mig  åter 
till  rätta  och  jag  kom  hem  straxt  på  eftermiddagen. 
Med  Murad  var  jag  hos  en  hans  bekante,  en  da- 
masquineur  Usfad  Mahmod.  Han  var  en  högst  treflig 
man  och  pratade  mycket,  bland  annat  ett  långt  stycke 
ur  Siret  Zahir^  samt  om  Mohammad  'AU  med  myc- 
ken qvickhet  och  humor.  Vi  suto  hos  honom  kan- 
ske 2 timmar  och  jag  fann  mig  särdeles  väl.  På  hem- 
vägen passerade  vi  en  moské,  der  Zikr  hölls,  hvar- 
före  vi  stannade  en  stund  på  trappan  samt  sågo  och 
hörde  på.  Det  var  en  samling  af  omkring  20  man, 
som  stodo  tätt  slutne  i rincf  och  hade  allehanda  be- 
synnerliga  rörelser,  än  vridande  sina  kroppar  i bu- 
gande ställningar,  än  höjande  dem,  derunder  alltjemt 
upprepande  språk  från  Koran  eller  annat,  och  lä- 
sande med  en  besynnerlig,  hög,  messande  stämma 
elfatha.  Kom  något  sent  hem,  ej  utan  att  vara  nå- 
got trött. 


282 


Mars  G. 

Bittida  kom  Omar  till  mig,  sade  sig  liemtat  en 
rais  åt  Murad  ocli  bad  mig  komma  dit.  Så  beslöts 
att  vi  skulle  gå  ner  ocb  se  på  fartyget.  Togo  åsnor, 
redo  till  Bolak  och  uppgjorde  kontraktet,  som  skrefs 
af  en  ditliemtad  skrifvare  eller  notarie.  Det  droo-  nå^ot 

O O 

långt  ut,  så  att  vi  först  middagstiden  kommo  hem. 
Härefter  gick  jag  till  min  tobakshandlare,  köpte  res- 
provision  af  tobak  och  satt  väl  en  hel  timme  i hans 
bod,  förän  den  hann  skäras  och  bli  färdig.  Härun- 
der drucko  vi  kaffe,  rökte  och  pratade.  All,  helst 
litet  betydligare,  handel  går  till  på  sådant  sätt,  ty  man 
fjeskar  ej.  Hela  min  handel  gällde  dock  blott  16  piaster. 
I allmänhet  är  det  förunderligt  huru  långsamma  men- 
niskorna  här  äro  och  huru  tåligt  de  kunna  sitta  tim- 
tal och  vänta,  titan  att  det  minsta  ledsna  eller  tröttna. 
Om  aftonen  gick  jag  med  Murad  till  Ustad  Mahmod^ 
der  vi  blefvo  sittande  omkring  en  timma  och  drucko 
kaffe,  kryddadt  med  neglikor.  Gubben  var  dock  i 
dag  ej  på  lika  godt  humör,  som  i går,  och  ej  så  prat- 
sam. Likaså  Murad.  Gjorde  bekantskap  med  Wrede, 
hvilken  verkeligen  förekom  mig  som  en  skojare,  med  den 
vanliga  Tyska  stormunnen.  Han  lofvade  ge  mig  goda 
upplysningar  och  förhållningsrcglor  för  min  resa;  han 
kände  bäst  sättet  att  färdas  i Arabien,  ty  han  hade 
på  det  riitta  och  enda  rätta  sättet  både  företagit  och 
utfört  sin  resa  o.  s.  v. 

Mars  7. 

Gick  bittida  till  Murad  och  tog  houom  ut  till 
Khan  elkhalili,  der  vi  skulle  handla  allehanda,  men 


283 


emedan  han  hade  affärer  pä  annat  häll,  lenmade  han 
mig  snart  ensam;  jag'  vandrade  omkring  pä  thorsdags 
marknaden  eiler  auktionen,  kom  i fäl  med  boksäljare, 
dels  pä  gatan,  dels  inne  i kutuhijeh,  och  handlade 
ätskilliga  saker  för  universitetet.  Afven  köpte  jag 
ett  par  nya  skor  af  en  sherif,  som  frågade  mig  mitt 
namn;  likaså  hade  äfven  den  shekh  Ihraliim  gjort, 
af  hvilken  jag  pä  gatan  köpt  böcker.  Sherifen  qve- 
stionerade  mig  mycket  om  Murad,  som  först  pä  mor- 
gonen varit  med  mig  der,  och  frågade  om  han  vore 
moslim.  Jag  sade  mig  ej  känna  honom,  h varpå  han 
sade  sig  anse  honom  för  en  Frank  och  gjorde  der- 
vid  en  högst  rolig,  något  föraktande  min,  liksom  han 
ville  varna  mig  för  honom.  Då  jag  sade  mig  vara 
Tscherkess  och  läkare,  upprepade  han  flera  gånger: 
ma  slia  allah.  Jag  kom  hem  middagstiden,  men  be- 
gaf  mig  straxt  åter  ut  till  kutub  khaneh  och  köpte 
Aljijeh,  hufvudsakligen  till  lektyr  under  resan.  Om 
aftonen  drack  jag  thé  hos  Murad  i sällskap  med  en 
ung  Fransos,  nyligen  kommen  från  Suez,  och  gjorde 
derefter  en  liten  promenad  med  Murad,  i vackert, 
mänljust  och  stjernklart  väder. 

Mars  8. 

Bittida  om  morgonen  till  Murad  för  att  träffa 
r aisen  (skepparen)  och  ge  honom  pengar;  men  som 
han  ännu  ej  var  kommen,  ej  heller  efter  någon  vän- 
tan kom,  begaf  jag  mig  bort  till  Bokti,  tog  af  ho- 
nom pengar  och  gick  åter  till  Murad.  Icke  heller  nu 
var  raisen  kommen.  Jag  gick  då  till  Prtmner  och 

c>  o 

fick  af  honom  bekräftelse  på  hvad  jag  länge  misstänkt. 


284 


att  neniligen  Murad  här  ej  var  på  det  bästa  känd, 
iitan  fastmer  såsom  en  krångelmakare , livarföre  jag 
genast  beslöt  att  slå  hela  resan  med  honom  ur  hågen. 
Gick  åter  till  Bokti  och  underrättade  honom  om  mitt 
beslut;  han  bad  mig  hemta  raisen  till  honom.  Der 
erfor  jag  att  Kraemer  och  Timofejef  voro  hit  ankom- 
na, livarföre  jag  gick  till  Kölder,  der  jag  träffade  den 
sistnämnde,  ännu  nästan  lika  barnslig  och  pojkaktig 
som  i institutet.  Jag  blef  en  lång  stund  der,  pra- 
tande med  honom  och  med  Köhler.  De  äro  dock  in- 
gendera af  mitt  folk.  O att  jag  nu  hade  här  någon 
af  mina  Finska  bröder!  Kort  härefter  träffade  jag  hän- 
delsevis raisen  på  gatan  och  förde  honom  till  Bokti, 
som  talade  med  honom  och  förmådde  honom  lofva 
att  återhemta  den  ena  af  de  två  guinéer,  jag  gett  lio- 
nom  i förskott.  Dock  när  raisen  var  gången,  sade 
mig  Bokti : ”tro  ej  att  han  kommer”.  Derefter  gjorde 
jag  ensam  en  liten  promenad  i staden,  trött  och  led- 
sen, men  på  sätt  och  vis  glad  och  tacksam  mot  Her- 
ren, som  underbarligen  ledt  inig  utur  en  ögonskenlig 
fara.  Jag  kom  hem  och  stultade  ensam  i min  stora 
kdah^  sedan  jag  på  morgonen  låtit  min  tjenare  gå. 
Nu  kom  'Omar  med  bud  från  Murad  att  jag  skulle 
komma  dit.  Jag  kan  ej  neka  att  det  var  med  någon 
ovilja  jag  gick  dit,  men  gjorde  det  dock  för  appa- 
rencens  skull,  åt  med  honom  och  drack  kaffe,  men 
kom  snart  hem. 

Mars  ,9. 

Var  hela  morgonen  på  språng  för  att  träffa  Mu- 
rad, som  å sin  sida  äfven  var  på  språng  för  att  få 


285 


Omar  p;i  fri  fot.  Man  hade  nemligen  tagit  honom 
på  gatan  och  fört  honom  i vakten,  till  följe  af  ordres 
från  Äbhas  pasha.  På  eftermiddagen  kom  hit  Timo- 
fejef^  följd  af  Amin  agha,  och  de  blefvo  här  sittande 
att  dricka  kaffe.  Sedan  gick  jag  nt  med  Timofejef 
och  följde  honom  hem.  Sedan  jag  lemnat  honom  och 
gått  ett  stycke  i trädgården,  kom  jag  i fäl  med  en 
gammal  Engelsman  med  kortskuret  grått  skägg.  Vi 
följdes  länge  åt,  än  spatserande,  än  stannande,  allt 
under  prat.  När  han  hörde  att  jag  var  Finne,  för- 
undrade han  sig  högeligen,  sade  att  man  i England 
och  Frankrike  visste  stort  ingenting  om  det  landet 
och  att  dess  folk  ansågs  som  ”savages”.  Han  skref 
upp  mitt  namn  i en  liten  annotationsbok,  jemte  mitt 
land,  vårt  universitet  och  min  ålder.  Det  dröjde  ej 
länge  förän  samtalet  föll  på  religionen,  då  han  bör- 
jade filosofera  och  prata  högst  ifrigt,  allt  som  oftast 
stannande  och,  som  det  tycktes,  glömmande  sig  i sitt 
prat.  Jag  följde  honom  hem  till  hans  port,  emedan 
det  redan  blifvit  något  skumt  och  han  ej  rätt  tycktes 
hitta  vägen.  Då  vi  skildes,  frågade  jag  honom  hans 
namn;  han  sade  sig  böra  vara  känd  till  namnet,  eme- 
dan han  hade  publicerat  många  arbeten,  men  genom 
förföljelse  och  intrig  blifvit  kringskuren  i sin  verk- 
ningskrets. Han  var  öfverhufvud  en  högst  rolig  och 
originell  gubbe,  jag  hade  mycket  roligt  med  honom, 
och  vi  lofvade  att  se  h varandra  åter.  Han  gaf  mig 
nu  sitt  kort,  der  han  kallades:  Rev.  John  Pring.  På 
hemvägen  anhöll  mig  Wrede  på  gatan  och  vi  blefvo 
stående  väl  en  halftimma  att  prata.  Han  hade  den 


286 


vanliga  Tyska  jargonen,  talade  om  Pococke  &c.  och 
var  nu  sysselsatt  med  utarbetandet  af  sin  resa,  som 
skulle  tryckas.  Längre  fram  på  gatan  fick  jag  fast 
Murad,  med  hvilken  jag  följde  till  hans  hem  och 
drack  thé  der,  i sällskap  med  Fransosen  från  Suez. 
De  tyckas  båda  två  vara  i trånga  skor  och  ej  rätt 
veta  hvad  de  skola  företaga  sig. 

Mars  10. 

Drack  kaffe  på  morgonen  med  min  Berberi,  som 
pratade  allehanda,  isynnerhet  om  Koran,  ur  hvilken 
han  ville  lära  sig  suran  iasin,  den  han  fordom  kun- 
nat, men  numera  glömt.  Han  håller  mig  för  en  muslim 
och  sade:  ”du  känner  och  kan  Koran,  men  folket  sä- 
ger allt  ännu  khavage”.  Längre  fram  på  förmiddagen 
kommo  Timofejef  och  Amin  agha  hit  och  jag  begaf 
mig  med  den  sistnämnda  till  Bolak,  der  jag  erfor  att 
Murad  i går  morgons  talat  med  skepparen,  gifvit  ho- 
nom ännu  60  plaster  arhon  och  sagt  att  de  2 gui- 
néerna  voro  från  hans  ficka,  med  mera  dylik  lögn. 
Saken  afgjordes  så,  att  jag  i morgon  skulle  komma 
dit  med  Murad  och  jemte  honom  der  afsluta  saken 
med  skepparen  och  dabiten,  som  Amin  agha  tagit  ut 
från  ett  café.  Middagstiden  gick  jag  till  Murad,  men 
träffade  honom  ej  förän  omkring  'asr.  Jag  sade  ho- 
nom dock  ingenting  annat,  än  att  konsulatets  janit- 
schar  ensam  varit  till  Bolak,  ocli  bad  honom  i mor- 
gon följa  med  mig  dit,  hvilket  han  naturligtvis  lof- 
vade.  För  öfrigt  hade  han  det  tvungna  lugn  i sitt 
ansigte,  som  man  alltid  finner  hos  gamla  rackare; 
men  han  tycktes  ej  mera  kunna  se  mig  rätt  i ansigtet. 


287 


Om  aftonen  kom  han  till  mig  och  efter  hostningar 
och  pnstningar  upprepade  han  sin  redan  i går  gjorda 
begäran , att  jag  måtte  låna  honom  pengar,  hvarvid 
han  gjorde  mig  allehanda  projekter,  dem  jag  naturligt- 
vis ej  kunde  antaga.  I dag,  liksom  i går,  var  en  het 
dag,  med  qvalmig  khamasin  luft,  impregnerad  af  damm 
och  rök;  isynnerhet  inne  i staden  kunde  man  ej  draga 
ett  enda  friskt  andetag. 

Mars  11. 

Gick  om  morgonen  ut  för  att  göra  min  uppvakt- 
ning hos  Kraemei\  men  det  var  då  för  bittida.  Derpä 
spatserade  jag  i alléen,  stannade  i ett  café-tält,  satte 
mig  på  en  serir  med  benen  i kors  under  mig  samt 
begärde  kaffe  och  shishe.  Medan  jag  väntade  kom 
en  Syrier,  med  hvilken  jag  gaf  mig  i samtal.  Vi 
kommo  oss  i vidlyftigt  prat,  och  som  han  säkert  fann 
mitt  tal  för  mycket  grammatikaliskt,  böljade  äfven 
han  tala  samma  språk.  Man  hemtade  mig  kaffe  med 
socker,  men  jag  gaf  det  tillbaka  och  sade  att  jag  for- 
drat det  utan  socker.  Derefter  började  Syriern  kalla 
mig  effendi.  Vi  pratade  länge  och  det  var  ganska 
roligt.  Derefter  gick  jag  åter  till  Kraemei\  men  nu 
var  han  upptagen  af  konsuler,  som  voro  hos  honom. 
Jag  gick  derföre  till  konsulatet,  dit  Peterson  snart 
ankom  och  frågade  efter  mig.  Han  blef  sittande  der 
och  det  var  med  obeskriflig  fröjd  jag  åter  talade  mitt 
modersmål.  Men  i början  var  det  mig  nästan  såsom 
ett  främmande  språk,  orden  ville  nästan  fattas  mig. 
Men  å andra  sidan  tyckte  jag  mig  ännu  aldrig  hafva 
funnit  mitt  modersmål  så  vackert;  det  var  med  en  viss 


288 


stolthet  jag  ansåg  mig  lycklig  att  äga  ett  sä  äkta  rent 
modersmål.  Peterson  sjelf  tycktes  vara  en  hygglig, 
treflig,  ung  man.  Vi  kommo  äfven  på  det  vanliga 
Svenska  kapitlet  och  deri  var  han  lik  alla  sina  lands- 
män. Middagstiden  var  nn  inne,  livarföre  vi  slutade 
med  en  öfverenskommelse  att  träffas  snart  i^en.  Jag 
gick  härefter  till  Kraemer,  vår  generalkonsul.  Han 
var  ensam  och  ledig  samt  tog  emot  mig  med  särde- 
les hygglighet.  Han  tycktes  ännu  vara  helt  och  hållet 
intagen  af  sin  resa  till  öfre  Egypten,  talade  mycket 
om  den  och  de  underbara  saker  han  sett,  så  att  hos 
mig  stor  lust  uppstod  att  resa  dit  och  tillika  stor 
förargelse  öfver  att  min  tillämnade  färd  dit  så  snöp- 
ligen krupit  i säcken.  Han  hade  en  blandning  af 
Tyskt,  Engelskt  och  litet  Ryskt  i sitt  väsende,  tyck- 
tes vara  beläsen,  men  kanske  vilja  litet  briljera  der- 
med.  I allo  och  öfverhufvud  var  han  dock  en  högst 
förtjenstfull  och  präktig  man,  såsom  jag  förut  hade 
hört  från  många  håll.  Omkring  'asr  gick  jag  till  En- 
gelsmannen Pring  och  gjorde  en  högst  egen,  besyn- 
nerlig visit.  Tiden  upptogs  hel  och  hållen,  omkring 
halfannan  timma,  af  hans  prat  och  filosoferande  uti 
religion.  Hans  idéer  tycktes  mig  just  ej  egna  eller 
originella,  sannt  religiösa  utan  att  vara  just  strängt 
pietistiska;  i hans  väsende  fanns  den  äkta  vanliga 
Engelska  rättframheten  och  ärligheten.  Han  tog  fram 
ett  arbete  af  sig,  ett  poem  som  han  kallade  The  mil- 
lennium  eve,  och  läste  upp  för  mig  derifrån  några  styc- 
ken, med  en  högst  enkel,  okonstlad  och  ren  dekla- 
mation. Men  fri  var  han  dock  ej  från  författare- 


289 


fåfänga.  Han  sade  att  detta  hans  arbete  stod  och 
paraderade  på  de  förnämsta  bokhandlares  hyllor  i Lon- 
don, vore  med  högt  beröm  omordadt  i flei^a  Engelska 
tidningar,  isynnerhet  Times ^ och  dock  köpte  ingen 
menniska  det.  Han  sade  sig  vara  förföljd,  förbjuden 
att  predika  och  publicera  något,  men  hade  dock  bi- 
behållit den  ungdomliga  själsfriskhet,  som  en  sann 
religiös  tro  alltid  ger  och  en  allvarlig  vilja  att  offra 
sig  för  Herrans  och  det  godas  sak.  En  besynnerlig- 
het var,  att  han  sade  sig  alltid  börja  Fader  vår  med: 
”helgadt  varde  ditt  namn,  fader  vår.”  Han  är  i san- 
ning en  egen  och  rolig  man,  men,  som  jag  tror,  värd 
all  aktning.  Derefter  gick  jag  till  Ustad  Mahmod  och 
blef  sittande  hos  honom  hela  aftonen.  Han  lofvade 
skaffa  mig  logis  i sitt  qvarter  &c.  och  tyckes  vara 
en  högst  präktig  man;  dock  smärtar  och  litet  skräm- 
mer det  mig  att  ha  gjort  hans  bekantskap  genom 
Murad. 

Alars  12. 

Vandrade  om  morgonen  ut  genom  en  stadsport, 
uppå  Sandbergen  och  fröjdade  mig  öfver  den  vackra 
utsigten.  Nedkommen  derifrån  vandrade  jag  ännu  litet 
omkring  i staden,  vek  in  hos  Timofejef  och  satt  der 
en  stund.  Murad  skickade  efter  mig.  Vi  hade  på 
gatan  en  något  maliciös  explication  mellan  oss.  Der- 
efter spatserade  jag  omkring  birhet  och  gick  vid 
maghrib  till  Ustad  Mahmod,  som  i går  hade  invite- 
rat mig  till  sin  aftonmåltid.  När  jag  kom,  var  han 
ännu  ute  och  jag  blef  länge  sittande  med  hans  unge 
slägtinge,  som  bor  i samma  hus  hos  honom.  Efter 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H,  I.  19 


290 


'eshe  kom  Iian  sjelf,  lued  en  annan  gammal  ärevördig 
gräskäggig  gnbbe,  som  genast  när  han  kom  in  be- 
gärde en  seggade  och  gjorde  sin  bön.  Derefter  liem- 
tades  bordet  fram  och  vi  började  äta.  Som  allt  här 
är  tvärt  emot  hvad  hos  oss,  så  började  inan  med  ba- 
kelser, en  smörtorta  och  en  söt  torta;  först  sedan  vi 
ätit  deraf,  sade  värden  bismillah  och  nu  började  vi 
gröpa  i kötträtterna,  som  alla  voro  rikt  anrättade, 
särdeles  välsmakande  och  isynnerhet  mycket  kryddade 
med  peppar.  Emellan  bitarne  togs  från  en  liten  skål 
i ättika  inlaggd  lök  och  gurkor,  samt  lång  gräslök, 
som  låg  bredvid.  Bröd  lades  i ymnighet  omkring  bor- 
det, icke  på  det,  utan  omkring  dess  fötter  och  lyfta- 
des  aldrig  uppå  bordet,  utan  derunder  bröts  en  bit 
och  stoppades  i munnen.  Jag  märkte  mig  ännu  vara 
något  klumsig  och  generad,  men  det  var  ock  första 
gången  jag  åt  hos  Araber.  Efter  måltiden  kokades 
kaffe  i en  framlyftad  mankad  och  vår  värd  började 
efter  vanligheten  med  historier  från  Z<ikir,  der  han 
tyckes  verkeligen  vara  väl  hemma.  Det  hela  var  oänd- 
ligen trefligt  och  roligt,  isynnerhet  genom  den  full- 
komliga olikheten  emellan  vår  värds  och  den  andre 

O 

gamle  shekhens  karaktär,  som  var  högst  långsam  ocli 
litet  torrolig.  Vi  suto  kanske  till  kl.  5,  d.  v.  s.  om- 
kring kl.  11  på  aftonen,  rökte,  drucko  kaffe  och 
hörde  på  vår  värd,  som  blott  sällan  afbröts  af  nå- 
gon annan.  Sedan  följdes  den  andra  gästen,  den 
gamla  shekhen,  och  jag  åt  bort  och  vi  hade  ett  långt 
stycke  samma  väg. 


291 


Mars  13. 

Gick  bittida  om  morgonen  ut  till  Sok  ennahhasin 
och  köpte  tisht  och  ^ibrik  åt  mig  för  öO  piaster. 
Gjorde  sedan  några  turer  i staden  hit  och  dit;  träf- 
fade Pickering,  som  nu  återkommit  från  öfra  Egyp- 
ten. Det  var  med  stor  fröjd  jag  återsåg  honom,  och 
äfven  han  tycktes  vara  glad  att  triiffa  sin  ”old  friend” 
som  han  sade.  Ilan  var  ganska  förändrad  till  sitt 
utseende,  såg  mycket  friskare  och  raskare  ut,  hade 
mycket  mera  lif  i hela  sitt  väsende,  var  muntrare  och 
pratsammare.  Deremot  tyckte  han  att  jag  tagit  nå- 
got af  och  blifvit  magrare,  än  då  han  såg  mig  om- 
bord på  Scamandre  och  i Alexandria.  Det  tror  jag 
ock,  ty  det  tråkiga  lifvet  här,  isynnerhet  de  senaste 
dagarnes  händelser,  den  nu  börjande  hettan  och  kha- 
masin  hafva  mycket  kostat  pä  mig.  Jag  satt  en  stund 
på  kansliet  och  såg  der  en  Perser,  en  khodja  hos 
Abhas  pasha,  som  nästan  var  en  den  vackraste  inan 
jag  sett.  Han  reciterade  Persiska  verser  med  en  sär- 
deles klangfull  stämma  och  talade  äfven  flytande  Ara- 
biska och  Turkiska.  Murad  hade  sökt  mig  åtskilliga 
gånger  i dag,  men  icke  träffat  mig,  hvarmed  jag  ock 
var  nöjdast.  Vid  maghrib  gick  jag  enligt  öfverens- 
kommelse  till  Ustad  Mahmods  hus  och  tog  efter  liten 
väntan  honom  och  hans  slägtinge  med  mig  hem,  ty 
vi  hade  i går  kommit  öfverens  att  de  skulle  supera 
här.  Fattoma  hos  Fransmännen  i öfra  våningen  hade 
tillredt  vår  måltid  och  den  var  i sanning  rik  och  öf- 
verflödi'T,  med  10  eller  12  rätter,  tror  jag,  allt  för 
de  5 francs  jag  gifvit  henne.  De  blefvo  sittande  här 


292 


temmeligcn  sent  och  drucko  äfven  thé.  Ustad  Mah- 
mod  berättade  efter  sin  vana  historier,  i dac  nr  Tu- 
se7i  och  en  natt  om  Baron  an-ashid.  Det  var  öfver- 
hnfvud  ganska  trefligt  och  klockan  var  säkert  5 eller 
G (11  eller  12),  då  de  gingo  bort. 

Mars  14. 

Gjorde  om  morgonen  en  lång  vandring  i staden 
och  kom  åter  till  ett  ställe  i SV  delen,  der  jag  förut 
en  dag  förvillats.  Detsamma  hände  mig  i dag,  jag 
vandrade  flera  gånger  samma  väg,  men  kom  aldrig 
ut  från  qvarteret  der  jag  blifvit  instängd.  Slutligen 
kom  jag  dock  ut  till  Khan  elkhalili  och  sålunda  kort 
efter  middagen  hem.  Murad  hade  åter  i dag  sprun- 
git och  sökt  mig,  jag  vet  ej  huru  jag  skall  bli  af 
med  honom  fullkomligt.  På  eftermiddagen  vandrade 
jag  äfven  omkring  med  Timofejef,  och  stannade  i ett 
café  vid  Bii'ket. 

Mars  15. 

Besökte  Pickering,  som  jag  tycker  har  blifvit  en 
helt  annan  man,  i allo  till  stor  fördel  för  honom. 
Jag  satt  der  omkring  en  timmas  tid  och  fann  det 
.ganska  trefligt.  Uau  är  i allmänhet  fördragsammare 
med  språket,  än  de  flesta  Engelsmän,  och  tyckes  in- 
galunda tråkas  ut  af  mitt  tal.  Träffade  senare  Ti- 
mofejef  och  satt  med  honom  en  stund  i ett  café;  gick 
derefter  hem  till  honom  och  tillbragte  i hans  och  shekh 
Dosokis  sällskap  hela  aftonen  till  ganska  sent,  Shekhen 
var  en  oändligt  treflig  och  präktig  man,  med  något 
tycke  af  Tantavi,  icke  ”fanatiqvé”,  som  han  sjelf  sade. 
Dock  Tantavis  like  har  jag  ännu  ej  funnit.  Han  gaf 


298 


mig  mycket  beröm  Ibr  mitt  språk,  det  var  fasih  &c. 
Men  livad  jag  ej  kan  tåla  är  orden  genahek,  hadra- 
tek,  som  numera  kommit  in  i Arabiskan.  Afven  här 
får  folket  den  Franska  artiojbeten  allt  mer  och  mer. 
o att  jag  vore  bland  Beduinerna! 

Älars  16. 

Satt  i kansliet  en  stund  och  väntade  på  Amin 
agha^  som  ej  kom  i dag.  Träffade  på  hemvägen  Pe- 
terson^ som  jag  tillfrågade  om  Pickering.  Han  sade 
att  han  var  en  mycket  lärd  man,  stor  naturalhistori- 
cus  och  isynnerhet  frenolog.  När  jag  kom  hem  skic- 
kade jag  min  Berberi  till  Oriental  hotel  med  en  biljet 
och  riktigt  hemtade  han  min  Pickering  hit.  Han 
blef  sittande  här  något  öfver  en  timma,  vi  drucko 
kaffe,  rökte  och  funno  oss  trefligt  tillsammans,  åt 
minstone  jag.  Omkring  'asr  gick  jag  ut  och  åt  mid- 
dag på  ett  Grekiskt  matställe,  som  jag  hittade  på  i 
Moski.  Derefter  vandrade  jag  ännu  litet  med  Timo- 
fejef  och  gick  slutligen  till  Ustad  Mahmod^  men  träf- 
fade honom  just  nära  hans  hus  tillika  med  Murad, 
h vårföre  jag  lät  dem  passera,  utan  att  anhålla  dem. 

Mars  1 7. 

Om  morgonen  kom  till  mig  Tiraofejef  och  sedan 
vi  druckit  kaffe  tillsammans  ffino-o  vi  till  Divan  el- 

O O 

mudaris,  för  att 'träffa  Ref  a a effendi  och  tala  med 
honom  om  de  böcker  vi  skulle  köpa  från  Klmtuh 
khane.  Han  var  ej  tillstädes,  men  vi  blefvo  en  lång 
stund  sittande  hos  shekh  Kotta,  Tantavis  goda  vän 
och  lärare.  Elever  samlades  omkring  oss  till  stort 
tal,  vi  pratade  och  hade  trefligt.  Kotta  tyckes  vara 


294 


en  skicklig  nuiii,  men  luir  älven  något  af  det  half- 
franska  fladdriga  vä.sendet  och  några  artighets- termer, 
hvilka  jag  till  min  stora  förargelse  funnit  här  hos  så 
mycket  folk.  Detsamma  tyckte  jag  mig  äfven  märka 
hos  eleverna,  bland  hvilka  en  stor  del  äfven  talade 
Franska  ganska  väl.  Med  skäl  kan  man  säga  att 
Mohamedanismens  sista  tider  äro  inne,  att  ett  för- 
derfvets  och  förfallets  dialektiska  moment  träder  in 
i Orienten:  men  det  är  väl  ett  nödvändist  öfverjråuffs- 
steg  till  något  bättre,  såsom  jag  hoppas.  Dock  allali 
a alam.  Jag  lick  äfven  här  beröm  för  mitt  språk  af 
Kotta  och  andra.  Derefter  giugo  vi  till  Timofejef, 
drucko  thé  och  spelade  ett  parti  dam,  hvarefter  jag 
sökte  Ustacl  Malimod,  men  fann  honom  ej  hemma 
förän  efter  'asr,  då  jag  satt  en  stund  uppe  med  ho- 
nom på  hans  tak  och  hörde  honom  tala  vackra  hi- 
storier om  Murad,  som  i går  försökt  bakdanta  mig 
inför  honom.  Jas:  föreslog  för  honom  att  få  bo  och 
lefva  i hans  hus,  såsom  en  medlem  af  hans  familj; 
till  min  stora  förundran  gick  han  in  derpå.  Går  detta 
i verkställighet,  så  är  det  sannerligen  den  största 
lycka  som  kunnat  hända  mig. 

Mars  18. 

Sprang  hela  förmiddagen  för  att  få  tag  på  liefda 
effendi,  men  träffade  honom  ej.  Satt  en  stund  i kan- 
sliet och  språkade  med  en  just  frän  pilgrimsfärden 
återkommen  Perser,  som  hade  förlorat  sitt  pass  pa 
vägen  och  nu  anhöll  om  nytt.  lian  skref  en  utmärkt 
vacker  Persisk  stil;  jag  fick  af  honom  ett  profstycke, 
som  han  här  skref  åt  mig.  Begaf  mig  efter  esha  till 


295 


Ustad  Mahmod^  åt  der  med  honom  ocli  en  ung  vac- 
ker prydlig  man,  som  utomordentligt  behagade  mig. 
Han  pratade  efter  vanligheten  sina  historier  hela  af- 
tonen, med  en  särdeles  stor  berättareförmåga  och  lif- 
lighet,  allt  under  oupphörligt  drickande  af  kaffe  och 
tobaksröknino;.  Senare  kom  äfven  Hossein  hem  och  vi 
suto  uppe  tills  mycket  sent.  Slutligen  hemtades  fram 
bolster  och  breddes  ut  pä  golfvet,  då  vi  jemkade  oss 
till  sängs.  Vi  lågo  alla  4 liksom  i syskonsäng,  Mah- 
mod  och  Hossein  läste  mycket  böner  när  de  lade  sig, 
otaliga  gånger  upprepande  isynnerhet  hismilla.  Man 
lade  sic:  först  under  täcket  och  klädde  sä  rätt  af  si», 
till  och  med  skjortan.  Turbanen  behöll  Malimod  på 
sitt  hufvud,  men  afliudade  shavvlen  och  behöll  blott 
tarboshen  med  en  liten  hvit  duk  omlindad  längst  ner. 
Jag  tillbragte  en.  högst  orolig  natt,  störd  af  trum- 
mornas och  pipornas  sorl,  soin  ledsagade  ankomman- 
de pilgrimer. 

Mars  19. 

Vi  stego  bittida  upp  före  solens  uppgång.  De 
andre  gjorde  sin  morgonbön,  men  jag  hade  ej  mod 
att  bedx'aga  dem  midtför  deras  ögon,  utan  tvättade 
mig  blott  till  bön,  gick  upp  på  taket,  såg  mig  om- 
kring och  fann  mig  vara  i en  verkeligen  högst  peni- 
bel  ställning.  Sedan  vi  derefter  druckit  kaffe  och 
rökt,  gingo  vi  ut  för  att  se  på  pilgrimerna,  som  i 
dag  återvände  hem.  Vi  gingo  ut  ur  staden  ett  stycke 
och  mötte  oupphörligen  pilgrimer,  dels  på  kameler 
med  mångahanda  slags  sadlar,  dels  också  utan  sadlar, 
dels  på  åsnor,  följda  af  slägtingar  och  vänner,  som 


gått  ut  Jitt  möta  dem,  bland  hvilka  flere  äfven  hade 
hemtat  musikanter  med  sig.  Man  såg  också  skaror 
af  qvinnor,  som  gått  ut  för  att  möta  kanske  en  son 
eller  en  husbonde,  men  kommo  gråtande  och  jemran- 
de  hem,  lika  ensamna  som  de  gått  ut.  Han  hade  ej 
kommit  tillbaka,  utan  dött  på  den  besvärliga  vägen! 
Deremellan  syntes  flera  skaror,  som  firade  en  omskä- 
relse, med  den  renade  ibland  sig  sittande  på  en  häst 
och  ganska  grannt  utstyrd  i glitter  och  guld,  före- 
gången af  musikanter  och  kämpar  med  käpp.  Pilgri- 
merna sågo  icke  så  litet  stolta  ut,  det  var  med  eii 
viss  stolthet  och  värdighet  de  gåfvo  sin  selam  åt  hö- 
ger och  venster,  då  de  af  glada  vänner  besvarades 
med  bissalameh.  Äfven  jag  kände  en  viss  fröjd  och 
tänkte  med  längtan  på  den  tid,  då  kanske  äfven  jag 
någon  gång  skulle  komma  hem  från  en  dylik  pilgrims- 
färd, samt  längre  fram  någon  gång  emottagas  hemma 
af  vänners  och  slägtinffars  glada  anleten.  Vi  stan- 

O O D 

nade  i flera  cafén,  kommo  genom  Ålahmod  in  i flera 
stora  sällskaper  och  jag  togs  af  alla  för  en  moslim. 
Vi  drucko  kaffe  till  oändlighet,  mer  än  jag  vet  mig 
någonsin  förr  hafva  druckit,  så  att  jag  började  känna 
knipningar  i magen,  isynnerhet  derföre  att  jag  ingen 
mat  hade  förtärt  om  morgonen.  Äfven  började  tiden 
synas  mig  något'  tråkig  och  lång;  ehuru  vi  ej  sett 
Amir  elhagg,  som  sades  först  i morgon  komma  med 
Mahmil^  var  jag  glad  att  jemte  de  andra  få  stiga  upp 
ocli  gå  hem.  Jag  gick  på  eftermiddagen  till  Bokti, 
tog  pengar  och  underrättade  honom  om  den  öfverens- 
kornmelse  jag  träffat  med  Mahmod,  att  helt  ocli  hållet 


bo  ocli  lefva  hos  honom  i hans  hus  och  i hans  fa- 
milj; men  jag  fick  till  svar  att  det  var  absolument 
omöjligt,  att  jag  då  ej  kunde  njuta  något  skydd  af 
konsulatet.  Detta  svar  gaf  mig  myror  i hufvudet, 
jag  visste  ej  rätt  hvad  jag  skulle  företaga  mig  och 
säga  åt  Malimod,  då  han  enligt  öfverenskommelse 
skulle  komma  hem  till  mig  efter  maghrih.  Medan 
jag  satt  och  funderade,  kom  Timofejef  med  den  nyss 
hit  anlända  Kasanska  kandidaten  (eller  något  dylikt), 
som  sade  sig  ämna  dröja  i Egypten  4 månader  för 
att  undersöka  dess  dialekter,  utan  att  han  ännu  för- 
står just  någonting  af  det  här  talade  språket.  Desse 
drucko  thé  här  omkring  en  timmas  tid  och  skulle 
snart  återkomma  för  att  här  tillbringa  natten.  Om 
aftonen  kom  riktigt  Kasanaren  och  berättade  att  Bokti 
sjelf  hade  gått  till  Timofejef  och  strängt  förehållit 
honom  otillbörligheten  af  att  i går  i ett  café  hafva 
gifvit  sig  ut  för  moslim  samt  annat  dylikt;  dervid 
tyckes  han  ock  hafva  yttrat  ej  den  bästa  tanke  om 
mig.  Stackars  gamle  gubbe!  V stad  Mahmod  kom  ej 
i dag  och  jag  var  på  det  hela  nöjd  dermed.  Hittills 
har  jag  i det  prisade  Masr  ej  haft  annat  än  ledsam- 
heter; om  det  ej  snart  blir  annorlunda,  säger  jag  far- 
väl åt  Egypten.  På  eftermic\dagen  satt  jag  mycket 
länge  i ett  café  vid  Birket  och  pratade  med  en  äldre, 
fullkomligen  Arabiskt  klädd  man,  som  förstod  blott 
detta  språk,  men  sade  att  hans  far  varit  Tysk.  Han 
tycktes  vara  en  tieflig,  hederlig  man,  så  att  jag  fann 
mig  väl  i hans  sällskap. 


298 


Mars  20. 

Gick  bittida  ut  ocli  tog  eii  åsna,  som  förde  mig 
till  en  af  Kairos  största  gator,  ledande  till  slottet, 
der  Mahmil  skulle  passera.  Folk  var  samladt  till 
stort  tal,  sittande  dels  på  hoå-ma  stab  erna.,  dels  på 
serirer  och  kurser  utanför  cafén,  dels  träno-ande 
hvarann  på  gatan.  Jag  lemnade  här  min  åsna  och 
vandrade  fram  åt  slottet  till.  Efter  en  stund  kommo 
2 alldeles  nakna,  blott  om  midjan  ombundna,  sol- 
bruna män,  som  tycktes  vara  någon  sorts  pajazzon, 
följda  af  gatpojkar,  hvilka  kastade  stenar  och  glåpord 
åt  dem.  Kort  efter  dem  följde  en  annan  pajazzo,  ko- 
miskt utstyrd  i trasor,  som  äfven  hade  samlat  en  hop 
pojkar  omkring  sig.  Kort  derpå  kom  processionen, 
föregången  af  några  officerare  till  häst,  militärmusik 
och  soldater.  Sjelfva  processionen  bestod  först  af  2 
kameler,  utstyrda  med  vackra  röda  guld-broderade 
sadlar;  efter  dem  Mahmil  och  derefter  Amir  el  hagg., 
klädd  i Turkiska  vidbyxor  med  en  röd  gördel  om  lif- 
vet,  men  för  öfrigt  alldeles  naken.  Ilan  var  en 
Maghrahi  af  svartbxmn  färg,  hufvudet  kalt  öfver  hjes- 
san,  men  rundtomkring  omgifvet  af  grått  smäknottrigt 
hår  och  hvitt  skägg.  Han  ruukade  oupphörligt  på 
hufvudet  och  kroppen,  gungades  af  kamelens  gång. 
Jag  vet  mig  aldrig  ha  sett  någon  menniska,  som  gjort 
ett  sä  eget  underligt  intryck  på  mig.  Han  var  ock 
den  jag  mest,  nästan  allena  betraktade  af  hela  pro- 
cessionen; jag  hade  svårt  att  taga  mina  ögon  från 
honom.  Efter  honom  följde  tahl-ister,  äfvenledes  på 
kameler,  allt  under  tåget  bultande  på  sina  små  tympaner. 


299 


Militär  följde  med  processionen,  isynnerhet  omkring 
Mahmil  gingo  flere,  som  hade  käppar  eller  korhager, 
med  hvilka  de  oförväget  slogo  in  bland  den  påträn- 
gande folkmassan  åt  alla  håll.  Jag  följde  processio- 
nen upp  till  citadellet,  utanför  hvilket  den  ännu  på 
en  stor  öppen  plats  gjorde  några  slag;  sedan  fram- 
skred den  upp,  der  Mahmil  öfverantvardades  kanske 
i Ibrahim  paslias  händer.  Här  förlorade  jag  hela 
härligheten,  men  stannade  qvar  på  citadellets  stora 
gård.  Sedan  besåg  jag  Josefs  brunn,  och  gick  dit 
ned,  beledsagad  af  en  ung  man  med  ett  ljus.  Vid 
nedstigandet  upprepade  jag  flitigt  hismilla,  och  längst 
nere  läste  jag  fatihe  vid  "Ahd  Allas  graf.  Min  led- 
sagare visade  mig  en  tillstängd  väg,  längs  hvilken 
han  sade  att  Sejidna  Ira  färdats  till  Syrien,  hela  vä- 
gen under  jorden.  Nuvarande  pashan  hade  låtit  till- 
stoppa den.  Jag  räknade  stegen  upp  och  fick  dem 
till  omkring  230.  Det  hela  var  högst  kuriöst.  Det 
var  nu  omkring  middagstid  och  ganska  hett,  hvarföre 
jag  kände  mig  något  trött  efter  mina  långa  vandrin- 
gar i dag.  Dock  gick  jag  allt  ännu  inåt  staden  och 
träffade  ihop  med  en  gammal  Turk,  som  sade  sig 
hafva  varit  sångare  fordomdags,  men  nu  i 12  års  tid 
hafva  lefvat  utan  någon  slags  inkomst,  min’ and  Illah. 
Kasanaren  flyttade  in  i dag  och  jag  tillbragte  en  stund 
af  aftonen  hos  honom,  jemte  Timofejef  och  Kölder, 
som  på  en  stund  kommo  dit. 

Mars  21. 

Gjorde  fram  på  dagen  en  lång  vandring  omkring 
Gemelije  ocli  närbelägna  trakter;  när  jag  kom  hem 


300 


hade  husets  ägare  varit  här  och  sagt  att  lokalen , som 
jag  ämnade  hyra,  ej  vore  ledig.  Kasanaren  kom  kort 
derpå  in  till  mig  och  plågade  mig  oändligen  med  sitt 
fadda  resounemang  angående  Araberna  och  deras  språk, 
om  hvilket  han  har  allsintet  begrepp.  Han  förekom- 
mer mig  särdeles  tråkig,  oaktadt  han  har  god  jargon 
att  disputera  och  skryta;  han  sade  sig  i Persien  hafva 
funnit  8 hittills  alldeles  okända  och  oomtalade  dialek- 
ter af  Persiskan  m.  m.  Satt  en  lång  stund  om  afto- 
nen i ett  café  bredvid  3 Perser,  som  efter  deras  vana 
reciterade  verser.  Min  kärlek  för  Persiskan  vaknade 
dervid  åter  upp.  Senare  satt  jag  i ett  Turkiskt  café 
och  såg  ett  skuggspel  med  mycket  faddheter.  Var 
hela  dagen  uttråkad  och  nedstämd  öfver  det  fördömda 
bestyret  att  få  logis  och  det  gagnlösa  lif,  som  jag 
hittills  fört  i Kairo. 

Mars  22. 

Vandrade  omkring  för  att  söka  mig  rum.  Var 
först  hos  min  gamle  havab  i Shishim  och  med  ho- 
nom i ett  bredvid  beläget  vekale,  der  präktiga  rum 
funnos;  såg  sedan  på  ett  hus  i Asbukije.  Middags- 
tiden kom  Tiinofejef  hit  med  shekh  Ibrahim.  Vi  suto 
här  tillsammans  och  drucko  kaffe,  sedan  följde  jag 
med  honom  nära  till  Ashar^  gick  till  Esk  el  moajat 
och  pratade  med  Hassan,  af  hvilken  jag  beställt  dy- 
nor och  bolster.  Satt  på  eftermiddagen  i cafén  vid 
Asbukije  ocli  hade  tråkigt.  I afton  börjades  Molid 
ennebi  och  man  uppslog  cafén  och  tält  öfverallt  vid 
Birket  el  asbukije.  Om  aftonen  gick  till  Ustad  Mak- 
mod  och  tillbraffte  der  hela  aftonen.  De  ville  ined 

O 

all  gewalt  att  jag  skulle  flytta  till  dem. 


301 


Mars  23. 

I 

Visste  ej  livad  jag  skulle  företaga  mig,  ty  hem- 
ma trifdes  jag  ej  hos  Kasanaren.  Gick  derföre  ut 
och  gjorde  ej  annat  cän  strök  omkring  utan  mål  och 
syfte;  satt  i cafén  och  hade  förfärligt  tråkigt,  med 
nedtryckt  och  förstämdt  sinne.  Begaf  mig  till  Roda 
för  att  träffa  Peterson,  men  han  var  ej  hemma.  Kom 
sedan  till  mitt  qvasi-hem  hos  Kasanaren,  men  gick 
åter  snart  ut,  satt  tills  efter  'esAa  och  väntade  för- 
gäfves  på  Malimod,  som  jemte  Hossein  lofvat  kom- 
ma för  att  träffa  mig. 

Mars  2å — 31. 

Sedan  jag  förgäfves  vandrat  omkring,  anmodat 
allt  möjligt  folk  att  skaffa  mig  rum  och  äfven  sjelf 
besett  några,  men  aldrig  funnit  något  som  convene- 
rade  mig,  beslöt  jag  mig  för  ett  i en  stor  vekale  i 
Gemelijeh,  tillhörande  Selah  dar.  Jag  flyttade  äfven 
di  till  den  25  om  aftonen  och  fann  blott  toma  väggar, 
nersmutsade  af  damm  och  annat,  som  min  bavah  Mo- 
hammed,  tillika  med  en  ung  vacker  flicka,  dotter  till 
den  andra  bavaben  Ahmed,  ej  kunnat  få  bort  med 
flitigt  tvättande.  Jag  uppmanade  dem  att  göra  allt 
sitt  möjliga  för  att  få  rent  och  hade  dem  ännu  föl- 
jande dagen  att  putsa  väggar  och  fönster.  Saleh, 
bavaben  i Shishim  der  jag  allraförst  hade  logerat, 
hade  rekommenderat  mig  här  hos  sina  kolleger  med 
stort  beröm  och  det  vanliga:  ma  fish  zejo.  Jag  blef 
derföre  väl  hyllad  och  hållen  för  en  rättrogen  moslim. 
Alla  dessa  dagar  upptogos  nu  af  att  ordna  mitt  hus, 
köpa  dynor  och  bolster  för  att  bekläda  mina  mastaber, 


302 


lösa  flitigt  på  pungrcmmarue,  gräla  och  haiidla  i ba- 
zarerna  samt  med  snickaren  m.  m.  Aftnarne  iippto- 
gos  af  promenader  vid  hirket  el  azbukijeh,  der  man 
nu  (sedan  fredagsaftouen  den  22)  firade  Molid  ennehi. 
Man  hade  denna  dag  öppnat  otaliga  bodar  för  sötsa- 
ker omkring  sbekh  Bekris  hus  och  högre  uppåt  sta- 
den, samt  ökat  antalet  af  cafén  i promenaderna  om- 
kring Birket.  Isynnerhet  om  aftnarne  samlades  hit 
folk  till  otalig  mängd,  mest  af  lägre  klassen;  de  suto 
i cafén  eller  vandrade  omkring  och  hörde  på  sångare 
eller  spelmän,  sågo  på  haioa  och  andra  konstmakare 
eller  apledare,  samt  läto  gunga  sig.  Man  hade  un- 
der shekh  Bekris  hus  uppslagit  tält,  sträckande  sig 
ända  till  bron  vid  Divan  el  modaris^  i hvilka  om 
aftnarne  samlade  sig  skriftlärda;  dessa  läste  först  ur 
en  bok  El  dalail,  om  deras  nästan  som  afgud  dyr- 
kade profet,  höllo  sin  aftonbön  vid  ‘esha  i stoi’t  säll- 
skap, och  gjorde  sedan  zikr.  Detta  tycktes  vara  huf- 
vudsaken  af  sjelfva  festen  och  öfverallt  hörde  man 
sådana.  Egen  och  för  oss  alldeles  fremmande  är  ka- 
rakteren  i zikr,  som  på  mig  gjorde  stort  intryck. 
Köi’en  mumlade  djupt  och  dåft,  oujiphörligen  och 
oföränderligt:  allah  eller  la  illaha  illalallah,  i ett  sorl 
som  liknade,  tycktes  det  mig,  ljudet  af  brummande 
björnar,  hördt  på  långt  håll;  till  detta  accompagne- 
ment  sjöng  en  eller  flere  strofer  ur  Koran,  på  en 
ganska  enkel,  något  fugalik  melodi.  I somliga  tält 
följdes  sångsolot  af  en  flöjt,  som  blåste  partiet  uni- 
sont med  sångaren  och  gjorde  en  mycket  vacker  ef- 
fekt. Harmoni  hördes  aldrig,  utan  allt  var  unisont. 


303 


så  når  som  på  den  mumlande  kuren.  Härvid  gjorde 
de  ouppliörliga  svängningar  på  hufvudet,  samt  alle- 
handa påkostande  och  ansträngande  rörelser  med  krop- 
pen; de  fortforo  dermed  mest  hela  natten,  utan  rast 
och  uppehåll,  så  att  jag  ej  kan  begripa  huru  de  kun- 
de hålla  ut.  Men  troligen  var  det  entusiasmen  och 
exaltationen , som  gaf  dem  denna  styrka.  På  de  fle- 
sta syntes  en  matt  hektisk  rodnad  på  de  bruna  kin- 
derna, hvilken,  tillsammans  med  den  absoluta  hän- 
gifvenheten  och  glömskan  af  allt  jordiskt,  gaf  dem  i 
sannino;  ett  halft  helffonlikt  utseende.  De  hade  ögo- 
nen  lykta,  samt  syntes  helt  och  hållet  vara  försänkta 
och  dränkta  i allah;  jag  måste  tillstå,  att  jag  sällan 
sett  eller  hört  något  så  högtidligt  och  religiöst.  Täl- 
ten voro  illuminerade  och  bredvid  bron  hade  man 
upprest  en  hög  ställning,  i form  af  en  långsträckt 
båge  eller  segerport,  hvilken  man  äfveu  illuminerat 
med  lampor  såsom  annorstädes.  För  öfrigt  sträckte 
sig  fröjden  icke  högre  upp  i staden,  utan  allt  var 
concentreradt  här,  och  allenast  minareten  i den  här 
belägna  moskén  var  illuminerad.  Jag  vandrade  oupp- 
hörligt af  och  an  bland  folket,  köpte  här  och  der  nå- 
got af  deras  helaveh^  sukkarije  och  nötter  &c.,  alltid 
för  10  fadda.  Nöjen  funnos,  utom  zikr,  föga  om  af- 
tonen, blott  några  sångare  här  och  der  i cafén,  tym- 
paner  och  Turkiska  karagjoser.  Afven  hörde  jag  nu, 
litet  högre  upp  inåt  staden,  en  Aho  zeid  berättare 
med  sin  kemenge.  Han  dels  reciterade,  dels  sjöng 
(som  jag  tror)  verser,  och  accompagnerade  sig  sjelf 
jemte  en  annan  pä  en  kemenge,  som  var  högst  enkel 


304 


f 


med  ett  något  surrande  ljud.  Hans  föredrag  var  vac- 
kert, verkligen  ädelt,  och  behagade  mig  mycket.  Om 
dagen  hölls  ingen  ziki\  men  då  voro  hava  församlade 
och  gjorde  sina  konster,  åto  blär  och  blåste  ut  rök 
m.  m.  d.  dnmt  tyg.  De  hade  med  sig  en  eller  flere 
gossar  eller  togo  dem  från  den  åskådande  barnhopen; 
dessa  gjorde  äfven  sina  konster,  skreko  och  grinade 
förfärligt,  samt  voro  alltid  sdiåi  och  tjente  till  hä- 
vins  handtlangare.  rlag  såg  huru  han  en  gång  körde 
en  trädkula  in  i munnen  på  en  sådan  gosse,  lade  ho- 
nom sedan  på  hans  händer  och  fötter,  blottade  helt 
och  hållet  ryggsidan,  tog  ut  kulan  derifrån  och  ka- 
stade den  högt  i luften,  till  stor  förlustelse  för  det 
med  ganska  litet  nöjda  folket.  Två  khovaler  säg  jag 
äfven  i ett  tält.  De  voro  klädda  som  flickor  och  dan- 
sade med  ganska  stor  expression,  ehuru  mycket  la- 
scivt.  Den  ena  var  en  ung  vacker  gosse,  och  tog  sig 
ganska  väl  ut  som  flicka;  men  den  andra  var  otymp- 
lig. Musiken,  efter  hvilken  de  dansade,  utgjordes  af 
en  zummara,  en  sorts  säckpipa,  och  en  tympan.  Pro- 
cessioner gjorde  man  äfven  om  aftnarne,  hvar  och  en 
assistent  med  ett  långt  vaxljus  i handen.  Festen  slu- 
tades den  30  om  middagen  med  doseh,  en  ceremoni, 
verkligen  den  förunderligaste  man  kan  se.  Dervisher, 
fromma  män  och  (tror  jag)  hvem  helst  som  ville, 
lade  sig  utmed  marken  på  magen,  den  ena  tätt  invid 
den  andra,  och  shekh  Bekri,  sittande  på  en  stolt 
vacker  häst,  ledd  af  en  man  på  hvardei’a  sidan,  fram- 
skred långsamt  öfver  de  prosternerade  männernas  ryg- 
gar. När  de  stego  upp  allteftei'som  de  blifvit  öfverridna. 


805 


blefvo  de  omringade  och  omfamnade  af  vänner  och 
slägtingar,  npplyftade  och  halft  burna  af  dem.  Deras 
ögon  voro  slutna,  de  svarade  ej  på  de  frågor  som 
gjordes  dem,  och  tycktes  vara  alldeles  afsvimnade. 
Dock,  som  det  syntes  mig,  kom  det  sig  ej  af  smärta, 
utan  fastmera  af  from  religiös  hänryckning  och  exal- 
tation;  ty  efter  några  ögonblicks  afdåning  vaknade 
de  upp,  alldeles  friska  och  färdiga,  samt  berättade 
med  munter  och  fullkomligt  naturlig  stämma,  huru 
lätt  hästens  fot  gått  öfver  deras  rygg,  utan  att  för- 
orsaka den  ringaste  smärta.  Detta  var  egentliga  slu- 
tet på  festen,  men  denna  afton  och  natt  fortsattes 
ännu  de  vanliga  förlustelserna.  Trängseln  var  för- 
farlig  vid  doseh  och  barn  trampades  förfärligt  mellan 
fötterna.  Jag  träffade  lyckligtvis  ihop  med  en  Turk 
och  trängde  mig  fram  med  honom,  upprepande  som 
oftast  halfhögt  för  mig  sjelf:  la  illaha  illalallah.  Po- 
lisen behandlade  här  som  annorstädes  folket  förfärligt 
grymt,  slående  in  i pöbelhopen  med  käppar  åt  an- 
sigtet  och  ryggen  eller  hvart  helst  det  träffade.  Un- 
der dessa  dagar  hade  jag  äfven  lyckan  bivista  en  kon- 
sert i ett  privat  hus  i mitt  granskap,  der  bröllop  eller 
någon  annan  familjefest  firades.  Gården  var  full  med 
folk,  placerade  på  de  här  vanliga  höga  trädsofforna 
och  palmqvist-stolarne.  Uppe  i ett  stort  fönster, 
meshrehije,  bildande  ett  slags  galleri,  suto  musikan- 
terna med  sina  instrumenter  och  sångarne.  Jag  kun- 
de ej  se  dem,  men  som  jag  tror  var  der  flöjt  eller 
nai,  kemenge  och  kanan.  Såsom  öfverallt  här,  var  i 
musiken  ingen  eller  blott  föga  harmoni,  dock  vexlade 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.I.  20 


306 


instrumenterna  med  solo  och  melodier.  Musiken  var 
hö^st  enkel,  men  vacker,  små  korta  nåo-ot  fno-alika 
satser.  Något  komliga  förekommo  mig  öfvergångarue. 
Sången  utfördes  i kör,  nästan  unisont  accompagnerad 
af  instrumenterna.  — Ahdolkhaliks  bod  är  just  här  i 
mitt  granskap  och  en  stor  del  af  dagen  sitter  jag  der 
med  honom,  samt  gör  sålunda  många  bekantskaper 
med  allehanda  sorts  folk,  som  passera  eller  stanna 
en  stund  att  prata  eller  stiga  upp  i den  lilla  boden, 
hvilken  högst  inrymmer  tre  personer.  De  komma  om 
aftnarne  ofta  till  mig,  dricka  thé  och  prata;  jag  fin- 
ner mig  nu  fullkomligen  i mitt  esse  och  tror  att  det 
skall  bli  godt  af.  Jag  passerar  allt  för  moslim  och  invi- 
teras i moskéerna  att  göra  min  bön ; detta  är  dock  litet 
genant,  emedan  jag  ännu  ej  kunnat  besluta  mig  dertill. 

April  1. 

Sedan  jag  nu,  efter  omkring  en  vecka,  kommit 
mig  i ordning  i mitt  nya  qvarter  och  ändteligen  fått 
mig  ett  bord  att  skrifva  på,  var  det  första  jag  börja- 
de med  ett  bref  till  Geitlin,  vid  hvilket  jag  satt  ända 
till  en  stund  efter  middagen,  då  jag  gick  ut  till  Moski 
och  gjorde  några  små  uppköp  och  talade  med  Köhler 
i kansliet.  Satt  sedan  i Ahdolkhaliks  bod,  dit  jag 
hemtade  medicin  för  hans  sjuka  syster,  hos  hvilken 
jag  i går  gjort  mitt  första  sjukbesök  här.  Om  afto- 
nen satt  hos  mig  shekh  Sha  ravi  jemte  Abdolkhalik. 
Med  den  förre  kom  jag  litet  i dispyt  om  gramiuati- 
kaliska  frågor.  Ilan  är  väl  bevandrad  i skolgramma- 
tiken,  men  känner  ej  fullkomligt  de  Arabiska  grai\i- 
maticorum  finesser. 


307 


April  2. 

Gick  till  kansliet  ocli  talade  med  Köhlei\  allt  om 
bokaffärer,  hvilka  aldrig  vilja  taga  slut.  Träffade  se- 
dan Abdolkhalik^  som  sökt  mig  för  att  liemta  mig 
till  sin  sjuka  syster.  Vi  gingo  dit  båda  ocli  läto  en 
barberare  applicera  koppliorn.  Hans  don  voro  Euro- 
peiska, snäppare  med  10  bett,  men  han  tycktes  hellre 
vilja  begagna  rakknifven.  Blod  fick  han  blott  ganska 
litet  ut  och  jag  var  öfverhufvud  ej  väl  belåten  med 
hans  koppning.  Patienten  var  pjåkig  och  ganska  trå- 
kig; blottade  sina  bröst  och  magtrakten,  utan  att  låta 
märka  någon  sorts  blyghet  eller  försagdhet,  men  täckte 
väl  sitt  ansigte.  En  annan  patient  med  sjukt  öga 
hade  jag  äfven  fått,  som  jag  lät  applicera  blodiglar 
på.  Satt  en  lång  stund  med  Abdolkhaliks  bror  Ab- 
dolkarim  i ett  café  och  pratade.  Han  tycktes  vara 
en  högst  präktig  man.  Lät  raka  mitt  hufvud  full- 
komligen, hvilket  var  ganska  ljufligt.  Efter  'asr  uppe 
i shekh  Sharavis  skola  och  pratade  med  honom.  Om 
aftonen  kom  han  jemte  shekh  Ibrahim  och  Abdolkha- 
lik  hit  och  drack  thé;  de  blefvo  sittande  till  gan- 
ska sent. 

Apr  il  3. 

Gick  bittida  ut  och  gjorde  en  färd  till  de  gamla 
konungarnes  grafvar,  hvilka  stå  i öknen  mellan  sand- 
höjderna, liksom  en  liten  stad  med  sina  moskéer,  mi- 
nareter och  hibbor.  Nu  håller  allt  på  att  gå  i ruiner, 
folk  och  fä  bo  i helgedomarne  och  en  af  de  största 
moskéerna  har  pashan  tagit  till  bly-  och  kul-fabrik. 
Jag  återvände  derifrån  kort  före  middagen,  särdeles 


808 


trött  af  den  långa  färden  och  af  den  lieta  solen.  Satt 
en  stund  i Abdolkhaliks  bod,  men  gick  snart  derifrån 
jemte  honom  på  sjukbesök  till  en  gammal  man,  som 
besvärades  af  urinstämma.  Vi  suto  en  stund  hos  ho- 
nom, drucko  kaffe,  rökte  och  pratade  om  hans  sjuk- 
dom, som  jag  ansåg  ej  medföra  någon  fara  och  ej  be- 
höfva  någon  behandling.  Besvärades  hela  da^en  af 
en  mycket  stark  hufvudvärk,  som  fortfor  och  tilltog 
ända  till  maghrib,  då  jag  gjorde  en  lång  promenad 
omkring  Asbukije,  der  man  nu  på  Koptiska  sidan 
började  slå  upp  tält  och  gungor  för  den  instundande 
påsken.  Vädret  var  det  härligaste  och  ljufvaste  samt 
fördref  min  hufvudvärk.  Om  aftonen  satt  i grannbo- 
darne  med  shekh  Ibrahim  på  hans  vanliga  plats  på 
den  höga  mastaben. 

April  4. 

Gick  till  Köhler  och  talade  med  honom,  men  ännu 
var  ingenting  uträttadt  med  shekhen,  som  på  några 
dagar  ej  hade  kommit.  Satt  sedan  i mina  grannbo- 
dar,  pratade  och  åt  en  liten  frukost  i en  tobaksbod, 
hvars  ägare  är  en  af  juni.,  ehuru  ännu  helt  ung  och 
särdeles  vacker  man.  Derefter  kommo  de  upp  till 
miac  och  blefvo  här  sittande  att  röka  och  dricka  kaffe 
till  'asr.  Om  aftonen  kommo  Shaaravi,  Ibrahim  och 
Abdolkhalik  hit  med  en  flöjtblåsare,  som  hela  aftonen 
blåste  för  oss  och  hade  det  felet,  som  alla  musikan- 
ter, att  han  aldrig  ville  sluta.  Han  blåste  dock  väl, 
den  Arabiska  flöjten  är  vacker  och  behaglig.  Vi  kom- 
mo öfverens  om  att  han  alla  dagar  skulle  komma  hit 
och  lära  mig  blåsa  för  25  p.  i månaden;  sedan  allt 


309 


var  afshitadt  ocli  jag  bestämdt  undanbett  mig  att  vid 
slutet  ge  någon  bakhshisli,  läste  vi  alla  Elfatheh.  De 
blefvo  sittande  bär  ända  till  midnatt,  då  jag  redan 
blifvit  litet  trött. 

April  b. 

Satt  hemma,  arbetade  hela  morgonen  med  att  få 
ljud  i min  Arabiska  flöjt,  utan  att  lyckas.  Shekh 
Davod,  flöjtblåsaren  och  min  lärare  på  detta  instru- 
ment, kom  längre  fram  på  morgonen  hit,  och  samma 
försök  fortsattes.  Slutligen  lyckades  jag,  ehuru  to- 
nen blef  osäker  och  blott  tillfällig.  Efter  middagen 
kom  Abdolkhalik  och  tog  mig  ut  till  en  promenad 
med  shekh  Ska  ar  avi.  Vi  gingo  ut  i trädgården,  spat- 
serade,  suto  i gröngräset  och  resonnerade,  hufvud- 
sakligen  om  Jilm  el  ravhani  och  darh  el  mendel.,  hvari 
shekhen  hade  en  bok  med  sig.  Han  sade  sig  förr 
hafva  ofta  öfvat  denna  konst,  men  nu  på  senare  tider 
blott  sällan.  Det  är  eget  att  se  med  hvilken  barnslig 
enfald  han  tror  på  sannfärdigheten  af  denna  konst. 
Här  i trädgården  var  en  ung  man,  som  sedan  10  må- 
nader varit  sjuk  och  börjat  bli  lam  på  nedra  extre- 
miteterna.  Vi  examinerade  honom  och  ordinerade. 
Shaaravi  bad  honom  komma  till  sig,  så  skulle  han 
läsa  öfver  honom  och  använda  darh  el  menda  och 
öfva  sin  konst  på  honom.  Vi  hade  ganska  trefligt, 
ehuru  vi  hade  just  ingenting  af  nöjen  i vår  mening. 
Vi  skrattade  öfver  nästan  ingenting  och  fröjdade  oss 
öfver  den  nu  öfverallt  uppblomstrande  naturen  samt 
den  härliga  doften,  som  spridde  sig  från  pomerans- 
och  citron-träd.  Aftonen  tillbragte  jag  till  största 


310 


delen  i grannbodarue,  längsta  stunden  vid  Abdolkha- 
liks,  dit  allehanda  folk  samlades,  bland  andra  en  fa- 
kir  med  zummara  och  gharbol,  på  hvilken  han  blåste 
alldeles  förfärligt.  Sedan  började  han  drifva  gäck 
med  en  ditkommen  sötsakers-säljare  och  utvecklade 
mycken  qvickhet  och  humor.  Jag  kunde  ej  rätt  väl 
förstå  honom,  men  alla  de  närvarande  skrattade  höirt 
med  full  hals.  Sedan  kom  Davod  dit  och  blåste  på 
sin  flöjt.  Enligt  vanligheten  var  församlingen  förtjust 
och  ropade  efter  hvarje  rhytm:  jdeini^  ja  sidi,  ja 
kheir^  eller  något  dylikt,  med  en  förtjusnings-suck. 

April  6. 

Davod  kom  och  gaf  mig  min  timma;  härunder 
kom  Abdolkhalik  med  Sejid  '^Ali  och  blefvo  alla  sit- 
tande att  prata  och  dricka  kaffe  tills  Davod  gick,  då 
samtal  om  allehanda  fördes  mellan  oss  3,  och  man 
slutligen  rådgjorde  om  det  sätt,  hvarpå  "AU  skulle 
tjena  eller  passa  upp  mig.  Han  har  fordom  varit 
attar  eller  fastmer  essence-fabrikant,  förmögen  ocli 
välmående,  nu  fakir  "ala  bab  allak  och  lefvande  pä 
Herrens  allgodhet  utan  någon  sysselsättning.  Han 
började  redan  i dag  sin  tjenst  med  att  köpa  upp  alle- 
handa småsaker  och  sopa  hos  mig.  Det  kostade  på 
mig  att  se  det  och  veta  honom  förut  hafva  varit  en 
man  med  många  tjenare.  Under  kaffediäckande , thé- 
drickande,  ätande  och  prat  förflöt  tiden  ända  till  ef- 
ter "asr,  då  vi  alla  gingo  ut.  Jag  blef  genast  på  ga- 
tan kallad  på  sjukbesök  till  en  qvinna,  som  hade  ro- 
sen i benet  till  ganska  intensiv  grad.  Det  tycktes 
vara  ett  välmående  hus,  åtminstone  var  sjelfva  bygg- 


311 


naden  stor  och  vacker  samt  ovanligt  snygg.  Jag- 
följde  med  en  Sejid  Ahmed,  en  medelålders  särdeles 
vacker  man,  och  sedan  oupphörligt  på  gården  och  i 
trapporna  ropats  destor,  såväl  af  oss  inträdande,  som 
af  en  liten  svart  träl  i huset,  emottogos  vi  i en  stor 
vacker  kaah^  der  tre  qvinnor  suto  i en  vrå.  Vi  satte 
oss  der  bredvid  dem,  betraktade  det  svårt  svullna  och 
inflammerade  benet  samt  examinerade  den  sjuka.  I 
allmänhet  tyckas  qvinnorna  här  vara  mycket  pjåkiga; 
liksom  i allt  annat,  ville  man  äfven  i detta  fall,  ehuru 
sjukdomen  förekom  nog  trängande,  uppskjuta  med 
verkställandet  af  min  ordination.  Jag  trängde  dock 
på  dem  och  förmådde  dem  lofva  att  göra  något  i dag; 
men  jag  tror  ändock  att  ingenting  blef  gjordt. 

April  7. 

Satt  hemma  och  roade  mig  åt  den  bestyrsamme 
Sejid  ^Alis^  min  nya  tjenares,  beskäftighet  i sin  tjenst. 
Så  kom  shekh  Ibrahim  och  jag  hade  knappt  hunnit 
blåsa  upp  den  ännu  smått  glödande  elden  för  nytt 
kaffe,  då  shekh  Davod,  flöljtblåsaren,  kom.  Det  blef 
just  ingenting  af  med  vår  blåsuing  i~^dag,  och  han, 
liksom  alla  andra  här,  tyckes  finna  sin  största  njut- 
ning i att  sitta  sysslolös  och  prata.  Ibrahim  gick 
snart  bort  och  Davod  tänkte  göra  detsamma,  då  Sejid 
‘Ali  kom  hem  och  hemtade  med  sig  allehanda  provi- 
sion; nu  fann  sig  Davod  vid  att  stanna  qvar,  äta  bröd, 
ost  och  gurkor,  samt  begaf  sig  bort  först  vid  mid- 
dagstiden. Jag  skref  litet  på  fortsättningen  af  mitt 
bref  till  Geitlin  och  sysslade  med  allehanda  smått  till 
‘aer,  då  jag  gick  ner  till  Abdolkhaliks  bod  och  satt 


312 


der  en  stund.  Derifrån  följdes  vl  båda  ut  hem  till 
honom,  för  att  se  pa  hans  sjuka  syster,  hvars  till- 
stånd ansenligen  förbättrat  sig.  Efter  maghrib  gjorde 
en  tur  omkring  Azbukijeh  för  att  se  på  Kopternas 
högtid  och  firandet  af  påsken;  men  det  var  just  in- 
genting att  se,  annat  än  huru  de  suto  i tält  och 
drucko  kaffe  och  arrak. 

April  8. 

‘Alt  hade  om  morgonen  vid  kaffekokningen  brännt 
sin  turban  och  berättade  sedan  för  mig,  med  största 
allvarsamhet,  att  Vavods  öga  i går  varit  vasikh^  samt 
att  det  var  derföre  som  olyckan  händt  honom;  han 
tackade  dock  Herren  att  det  aflupit  med  så  ringa  och 
sade  att  det  var  lutf.  Härvid  berättade  han  äfven 
huru  hans  rasol  med  sitt  svärd  fästat  en  afundandes 
öga  ofvanom  mambar  i en  moské  och  att  man  till 
följe  deraf  ännu  i livarje  moské  på  detta  ställe  gör 
en  cirkel,  Iskar eh.  Det  runda  ögat,  ej  det  aflånga, 
sade  han  vara  afundsamt.  Detta  allt  berättade  han 
mig,  under  det  han  höll  på  att  inröka  våra  dryckes- 
kärl med  rökverk.  Längre  fram  mot  middagen  skic- 
kade  jag  honom  efter  Abdolkhalik^  med  hvilken  jag 
sedan  gjorde  ett  godt  mål  på  kishta,  en  sorts  grädd- 
kaka  med  honing  på  och  särdeles  god.  Sedan  gingo 
vi  alla  tre  ut,  för  att  nasliim  ennesim',  ty  i dag  är 
den  andra  nihar  shimm  ennesim.  Den  egentliga  nesim 
etolama  var  för  omkring  20  dagar  sedan.  Vi  gingo 
utom  staden,  ville  träda  in  i en  trädgård,  men  blefvo 
hindrade  af  sturska  soldater,  som  stodo  på  vakt  och 
ville  bli  mutade  med  pengar  för  att  släppa  oss  in. 


313 


De  voro  såsom  alla  dylika  vakter  olidliga  och  geme- 
na, och  jag  förmådde  mina  följare  att  gå  vidare,  se- 
dan jag  några  gånger  skrikit  åt  soldaterna  mo  arrasin. 
Vi  inträdde  i en  annan  trädgård  och  satte  oss  der 
på  en  matta  vid  ett  café.  Här  var  mycket  folk  för- 
samladt,  som  dels  satt  och  rökte  och  drack  kaffe, 
under  prat  och  skämt,  dels  spatserade  omkring.  Vi 
gingo  dock  snart  ut  till  ett  öppet  grönt  fält  och  lä- 
grade oss  under  trän,’ vid  brädden  af  en  liten  kanal, 
som  under  Nilens  öfversvämning  fylles  med  vatten, 
men  nu  var  tom.  Här  var  äfven  ett  annat  sällskap 
af  våra  bekanta  från  Gemelijeh,  bestående  af  kalli- 
grafen  Ihrahim  effendi  jemte  några  hans  gamla  goda 
vänner  och  tvenne  söner.  Han  sjelf  är  en  högst  älsk- 
värd, aktningsvärd  man  och  sådana  voro  äfven  de 
andra.  Vi  drucko  kaffe  med  dem,  suto  i gröngräset 
och  hade  ganska  trefligt.  Vädret  var  utomordentligt 
vackert,  med  en  frisk  svalkande  vind.  Flere  af  oss 
togo  sig  äfven  en  liten  lur.  Litet  efter  ‘asr  begåfvo  vi 
tre  oss  till  staden.  Vid  maghrih  gjorde  "AU  mig  ett 
präktigt  mål  af  en  sorts  lök-stark  sallat  och  litet 
kebab  och  kofteh.  Derefter  gingo  vi  till  Moski  och 

r* 

jag  tog  litet  janinerplåster.  Återvända  till  Abdolk- 
haliks  bod,  anträffade  vi  der  Abo  khodeh,  säckpips- 
blåsaren.  Om  honom  berättade  Abdolkhalik  sig  haf- 
va  hört  af  en  sin  vän,  att  denne  hört  tjenaren  i 
sejidna  Hossein  säga,  det  han  (tjenaren)  ofta  om  morg- 
narne,  vid  uppläsandet  af  den  under  natten  stängda 
moskén  och  vid  inträdandet  i Mosseins  makam , sett 
denne  Abo  khodeh  gä  ut  derifrån.  Han  vore  en  veli, 


314 


som  i sin  yttre  menskliga  form  satt  hela  dagen  i 
hozeh  och  blåste  sin  säckpipa,  samt  var  en  gäck  för 
verlden;  men  sin  natt  tillbragte  han,  utan  att  sjelf 
ens  veta  det,  hos  Hossein.  Han  har  varit  2 gånger 
galen  och  insatt  på  dårhuset  här,  samt  har  allt  ännu 
något  fånigt  i sitt  väsende ; för  öfrigt  en  fakir^  i or- 
dets bemärkelse  af  fattig,  men  kommer  alla  att  skratta, 
redan  öfver  sitt  löjliga  utseende  och  sitt  underliga, 
starkt  dånande  skratt.  När  han  var  på  dårhuset  skall 
han  hafva  samlat  (havvish)  mycket  pengar  af  förbi- 
gående med  sin  qvickhet,  satt  penningarne  i en  pung, 
och  på  ett  rep  hängt  dem  under  huset;  sålunda  hade 
han  gömt  dem  och  haft  en  summa  af  150  piaster,  då 
han  blifvit  utsläppt. 

April  9. 

Kort  före  middagen  kom  shekh  Davod  hit  och 
gaf  mig  min  lektion.  Han  börjar  redan  trötta  ut  mig 
litet  med  sin  tröghet  och  apati.  Han  är  för  öfrigt, 
liksom  våra  musici,  något  anspråksfull,  utan  att  äga 
stora  förtjenster  eller  företräden,  och  tyckes  mest 
konuna  hit  för  att  få  någon  förtäring.  Jag  kan  på 
intet  sätt  få  honom  att  brådska  eller  skynda,  utan 
allt  måste  gå  långsamt  och  efter  hans  sätt.  När  jag 
blåser  något  som  stöter  på  vår  musik,  hör  han  straxt 
att  det  går  på  f rangi  och  kallar  det  hattal  ^ såsom 
han  äfven  kallar  min  flöjt.  Omkring  'asr  kom  shekh 
Ibrahim  till  mig  och  hemtade  några  taflor,  tagna  ur 
en  camera  obscura,  utgörande  allehanda  vyer  af  be- 
tydliga städer,  såsom  Amsterdam,  Sevilla  &c.  Han 
tycktes  väl  kunna  se  dem  i perspektiv,  med  ett  öga 


315 


tillslutet  och  handen  satt  framför  det  andra,  såsom 
synrör.  Han  är  i allmänhet  en  högst  besynnerlig  och 
obegriplig  man.  Mot  maghrih^  kort  efter  det  han 
gått,  återkom  Davod,  sade  sig  vara  hungrig  och  blef 
sittande  länge.  Jag  gick  in  i mitt  rum  under  det 
‘Alt  sade  sig  gå  att  hemta  bröd,  men  då  han  ej  åter- 
kom så  snart,  gick  Davod  bort,  sedan  han  en  lång 
stund  sutit  ensam  och  gnolat  på  sin  flöjt,  utan  att 
nu  mer  än  någonsin  förut,  få  af  mig  de  vanliga  för- 
tjusningsutropen:  ja  ejni,  ja  sidi,  subhan  allah,  eller 
annat  dylikt.  Om  aftonen  gick  jag  med  '"AU  till  Jls- 
bukijeh,  tog  de  småsaker  jag  vid  min  flyttning  qvar- 
lemnat  och  besökte  dervid  Berzin,  som  var  opasslig 
och  nödgades  sitta  inne;  derefter  satt  Abdolkhalik 
hos  mig  och  pratade  under  thé-drickning. 

April  10. 

'Ali  jemte  sin  lille  son,  som  han  haft  hit  i går, 
voro  mycket  sysselsatta  och  beskäftiga  med  tvättan- 
de, sopade  och  andra  husgöromål.  Härunder  kom 
shekh  Ibrahim  upp  till  mig,  och  funderade  på  några 
versstumpar,  dem  han  i går  kommit  på,  när  han  var 
hos  mig.  När  det  i dag  blef  tal  om  att  han  intet 
göromål  hade,  yttrade  jag  att  han  väl  åtminstone  för 
sitt  nöje  och  tidsfördrif  torde  läsa  och  studera  något; 
men  han  svarade  att  det  ej  mera  fanns  några  böcker, 
som  han  ej  kände,  liksom  han  förut  yttrat  att  det  ej 
fanns  något  land,  som  han  ej  besökt,  sett  och  för- 
stått. Den  stackaren!  Jag  gick  ut  längre  fram  på  för- 
middagen, passerade  kansliet,  talade  der  med  Kölder 
och  begaf  mig  till  Roda,  men  såsom  vanligt  hade 
jag  missödet  att  cj  träffa  Peterson. 


316 


April  11. 

Satt  hemma  ända  till  ‘asr,  besökt  blott  på  en 
kort  stund  af  shekh  Ibrahim;  skref  på  brefvet  till 
Geitlin.  Det  var  en  ful,  ruskig,  något  kall  dag,  och 
jag  hade  litet  tråkigt.  Före  maghrib  gjorde  jag  en 
liten  promenad  till  Aloski,  men  blef  hemma  hela  afto- 
nen och  var  besvärad  af  diarrhé,  förorsakad  af  ett 
litet  stycke  Rooh  erravind  som  jag  intagit;  den  gaf 
mig  äfven  under  natten  ingen  ro. 

April  12. 

Satt  hemma  hela  dagen  och  skref  färdigt  brefvet 
till  Geitlin.  Närmare  maghrib  kom  Davod  till  mig, 
men  jag  hade  ingen  lust  att  blåsa.  Om  aftonen  satt 
jag  med  Shaaravi  och  Ibrahim  vid  Abdolkhaliks  bod 
ända  till  kl.  3. 

April  13. 

Förde  brefvet  till  Köhler  på  kansliet,  och  gick 
derefter  upp  till  Timofejef  som  hastigast.  Gjorde  en 
liten  tur  mot  qvällen,  men  som  vädret  var  kallt  och 
ruskigt,  blef  jag  ej  länge  ute.  Pratade  en  stund  med 
Abdolkhaliks  bror  och  shekh  Ibrahim. 

(Bref  till  prof.  Geitlin^  dateradt  Kairo  den  13  april 

mi.) 

Det  är  just  ingen  rolig  tid  jag  har  att  skrifva 
om,  blott  min  lärospån  och  skoltid  i Egyptens  huf- 
vudstad,  då  du  troligen  förmodar  mig  vandra  bland 
det  gamla  Egyptens  månghundraåriga  tempel  eller 
trampa  Faraoners  stoft  i grafvar,  huggna  i hälleber- 
get. Men  den  så  väl  planerade  resan  till  öfra  Egyp- 


317 


ten,  hvilkeu  jag  tänkte  företaga  hufvudsakligeu  för 
att  rikta  vårt  anatomiska  kabinett  med  skeletter  af 
Egyptens  djur,  och  om  hvilken  jag  i bref  af  den  22 
februari  underrättade  Bonsdorff^  har  åtminstone  tills 
vidare  krupit  i skrinet.  Min  tillämnade  reskamrat, 
en  viss  antiqvar  och  naturalist  Anfossy^  liär  vanligen 
känd  under  namnet  Murad  Effendi,  drog  nemligen 
ut  på  tiden  från  ena  veckan  till  den  andra  och  blef 
aldrig  färdig;  det  led  in  på  mars  månad,  då  vår  gene- 
ralkonsul Hr  Kraemer  återvände  från  en  resa,  som 
han  under  vintermånaderna  gjort  upp  till  öfra  Egyp- 
ten, och  afrådde  mig  ifrån  att  numera  för  den  bör- 
jande hettan  företaga  färden.  Murad  Effendi  började 
äfven  uppgifva  sin  föresats  att  resa  och  sade  sig  nöd- 
gas bege  sig  till  Syrien.  Jag  beslöt  således,  äfven 
på  läkaren  Prunners  och  andras  inrådan,  att  för  när- 
varande slå  denna  resa  ur  hågen,  ehuru  Kraemers  en- 
tusiasmerade berättelser  om  alla  de  under,  han  der 
sett,  kommo  mig  att  känna  grämelse  och  förtret  öf- 
ver  den  tillintetgjorda  färden,  äfvensom  isynnerhet 
öfver  det  förhastade  bref  till  Bonsdorjff,  hvari  jag  bad 
honom  sända  mig  mynt  till  uppköpande  af  djur.  Men 
härom  senare.  Jag  vill  först  i korthet  redogöra  för 
den  tid  af  tvenne  månader,  som  jag  tillbragt  här. 
Såsom  jag  i mitt  sista  bref  af  den  20  januari  från 
Alexandria*)  underrättade  dig,  anlade  jag  vid  min 
afresa  derifrån  orientalisk  drägt;  men  af  flathet  och 


*)  Detta  bref  hann  aldrig  sin  bestämmelseort,  utan  förkom  pä 

Utg.  anm. 


vagen. 


318 


på  några  Européers  inrådan  hade  jag  ej  lindat  turhan 
om  min  tarbosh.  Detta  har  sedan  ofta  förargat  mig. 
Väl  anlägger  jag  den  nu  liär  dä  och  då  om  aftnar  ne, 
men  bär  den  ännu  ej  för  beständigt;  doek  såsom  jag 
hoppas  skall  jag  snart  ata’' ammam  ^ för  att  ej  mera 
aflinda  shawlen  frän  mitt  hufvud.  Färden  på  Nilen, 
Egyptens  enda  men  outtömliga  rikedomskälla,  var 
oändligt  härlig  och  rolig,  ej  allenast  för  sjelfva  det 
egna  i landet  och  luften,  utan  äfven  för  det  roliga 
folket  om  bord  på  vår  lilla  bark  eller  speljakt,  på 
h vilken  jag  för  min  räkning  hyrt  kajutan,  kallad 
maUad.  Besättningen  bestod  af  8 man  och  passage- 
rarne  voro  ungefär  lika  många.  Jag  tillbragte  stör- 
sta delen  af  dagen  och  aftonen  med  dem,  sittande  på 
kajuttaket  bredvid  styrmannen,  lyssnande  och  delta- 
gande i deras  samtal  på  deras  härliga  fasiha  språk. 
Folket  här  har  öfverhufvud,  äfven  de  sämste,  ett 
eget  naturligt,  men  högst  vältaligt  sätt  att  berätta 
och  föredra  en  sak,  med  en  ton  och  accent  i deras 
tal  litet  liknande  våra  äkta  Finska  bönders,  ehuru 
oftast  något  lifligare.  Mig  var  det  det  största  nöje  att 
i de  härliga  mån-  och  stjernklara  nätterna  sitta  ibland 
dem,  låta  dem  stoppa  sina  pipor  från  min  tobaks- 
pung,  röka  och  dricka  kaffe  med  dem  och  höra  på 
deras  prat,  ehuru  deras  språk  och  egna  folkdialekt 
var  mig  då  mycket  svårare  att  förstå  än  numera.  Re- 
san räckte  en  hel  vecka;  men  tiden  förekom  mig  ej 
alls  lång,  gick  ej  heller  utan  gagn  och  nytta  förbi, 
emedan  jag  hade  det  yppersta  tillfälle  till  öfning  i 
språket.  Blott  några  Turkar,  som  voro  bland  passa- 


319 


gerarnes  antal,  besv.ärade  mig  något  med  sin  påhäng- 
senhet och  jag  hade  all  möda  att  hålla  dem  på  af- 
stånd.  Anländ  slutligen  till  Kairo,  tog  jag  in  i en 
vekaleh,  på  hvilken  jag  fått  adress  af  min  gamle  gode 
niuezzin  hagi  Mohammad  i Alexandria.  Här  bodde 
jag  omkring  5 dagar,  betjent  med  största  välvillighet 
af  tvenne  bavaber^  som  höllo  mig  för  en  rättrogen 
moslim,  kokade  och  drucko  jemte  mig  mitt  kaffe  alla 
morgnar,  aftnar  och  andra  stunder  på  dagen.  Min 
afsigt  var  dock  ej  att  stanna  länge  der.  I rummet 
der  jag  bodde  funnos  inga  fönster,  utan  blott  så  kal- 
ladt  darbezzineh  eller  trädgallerverk,  genom  hvilket 
damm,  stoft  och  foglar  flögo  ut  och  in.  Jag  anmäl- 
de mig  genast  hos  vår  konsulsagent  härstädes  Hr 
Bokti,  en  Levantinare,  född  i Gizeh^  här  i granska- 
pet;  blef  af  honom  på  det  välvilligaste  emottagen  och 
af  hans  janitschar,  en  gammal  hjerttrogen  Arnaut 
Amin  Agha,  beledsagad  till  Tantawis  bror  och  några 
andra,  till  hvilka  jag  från  honom  hade  bref,  samt  vi- 
dare omkring  i staden  för  att  söka  mig  ett  hus.  Jag 
stannade  slutligen  vid  ett  qvarter,  bestående  af  en 
stor  orientalisk  kaah  och  några  andra  små  lägenhe- 
ter, som  kök  &c.  Den  fullkomligen  Arabiska  smaken 
i detta  qvarters  inredning  intog  mig  för  det.  Det 
var  beläget  i Kopternas  qvarter  i Asbukijeh  och  der 
bo  utom  mig  äfven  4 Fransoser.  Det  var  färdigt 
möbleradt,  så  att  jag  ej  hade  besvär  med  anskaffan- 
det af  husgeråd.  Dock  upptogs  den  första  veckan 
nästan  hel  och  hållen  med  ordnandet  af  mitt  hus, 
allehanda  uppköp  af  nödig  provision  och  anskaffan- 


320 


det  af  en  tjenare.  Jag  kom  slutligen  i ordning  och 
började  tänka  på  anskaffandet  af  en  lärare  samt  att 
göra  bekantskaper.  Jag  gjorde  sådana  med  lätthet 
bland  här  boende  Européer,  såsom  läkaren  Prnnner^ 
hvilken  under  fälttåget  Ilegaz  tjenstgjort  vid  Egyp- 
tiska armén,  färdats  och  vistats  ibland  Vahabiterne 
och  för  öfrigt  är  en  högst  älskvärd,  insigtsfull  inan. 
Vidare  med  en  annan  Tysk  Palme,  som  gjort  en  färd 
i Abyssinien  och  publicerat  en  beskrifning  derom. 
Vidare  med  Hr  Wreåe,  en  Hanno  vrare,  nyligen  hit 
återvänd  från  sin  resa  i Jemen,  der  han  samlat  Rim- 
jaritiska  inscriptioner.  Han,  såväl  som  Palme,  har 
lärt  sig  Arabiskan  blott  genom  praktik,  de  kunna  för 
öfrigt  hvarken  läsa  eller  skrifva  språket  och  känna 
föga  eller  intet  af  dess  litteratur.  Den  senare  är  hit- 
kommen  för  omkring  10  år  sedan  såsom  spritfabri- 
kant, har  sedan  vistats  här  med  allehanda  göromål, 
färdats  med  resande  såsom  tolk  och  säges  vara  en 
äfventyrare.  Men  jag  var  ej  hitkommen  för  att  lefva 
bland  Européer  och  göra  bekantskaper  bland  dem, 
såsom  jag  ej  heller  önskade  det.  Jag  tänkte  således 
blott  på  att  få  sådana  bland  Araberne.  Hittills  hade 
jag  blott  haft  att  göra  med  schekher  öfver  stadsqvar- 
ter,  tjenare  och  handelsmän,  med  hvilka  affärer  fört 
mig  tillsammans.  Deras  bekantskap,  till  hvilka  Tan- 
tawi  rekommenderat  mig,  convenerade  mig  ej  ännu; 
emedan  de  bodde  midt  i staden,  invid  den  heliga  och 
stora  moskén  Azhar,  samt  jag  ännu  utan  turban  och 
med  min  ringa  öfning  i språket  ej  ville  uppträda  ibland 
Masrs  ’0lama.  Jag  skaffade  mig  således  på  annan 


321 


väg  några  andra  bekantskaper,  sade  åt  dem  att  jag 
behöfde  en  lärare  i språket  och  fick  på  deras  rekom- 
mendation en  ""Attar  Abdolkhalik , som  alla  dagar  kom 
till  mig  omkring  'asr  och  blef  sittande  till  maghrih, 
hvarefter  vi  oftast  gjorde  ett  litet  mål  tillsammans 
och  sedan  gingo  ut  i cafén  och  hörde  någon  Muhad- 
dit  eller  sångare.  Han  var  väl  ingen  lärd  eller  i A- 
rabiska  litteraturen  väl  bevandrad  man,  men  för  mitt 
behof  af  öfning  i talspråket  en  tillräckligt  god  lärare. 
Härunder  uppsteg  hos  mig  tanken  på  en  färd  till  öfra 
Egypten.  Den  borttog  mycken  tid  för  mig,  emedan 
jag  länge  vacklade  än  hit,  än  dit,  förän  jag  rätt 
kunde  besluta  mig  dertill.  Då  jag  slutligen  deciderat 
miir  och  "Abdolkhalik  hörde  mitt  beslut,  blef  han 
plötsligen  borta,  jag  vet  ej  af  hvilken  orsak.  Kan- 
ske tänkte  han  mig  vara  en  rik  frikostig  Amir  från 
Mamons  och  Raschids  tider  och  att  jag  skulle  ösa 
skatter  på  honom  samt  göra  honom  i hast  till  en  rik 
man;  kanske  ansåg  han  ej  löna  mödan  att  för  de  10 
dagar,  jag  ännu  tänkte  dröja  här  före  min  afresa,  gå 
hos  mig  och  prata  Arabiska;  kanske  fattade  han  miss- 
tankar om  renheten  af  min  Islam  (ty  jag  passerade 
alltid  för  honom  och  hans  vänner  för  en  moslim),  då 
jag  tänkte  göra  en  lång  resa  blott  för  att  se  gamla, 
fördömda  Faraoners  verk:  nog  af,  han  blef  borta. 
Jas:  kände  redan  för  väl  folkets  karakter  för  att  söka 
upp  honom  och  visa  mig  särdeles  angelägen.  Också 
upptog  tanken  på  och  förberedelserna  för  min  tilläm- 
nade  resa  nästan  hela  min  tid  och  mitt  sinne.  Jag 
har  dessutom  gjort  bekantskap  med  den  ende  här  be- 
G.  A.Wallins  rese-ant.  H.  I.  21 


fintlige  ilamasqniucur  Ustad  Mahmod,  en  högst  tref- 
1ig,  välvillig  man,  med  ett  outtömligt  förråd  af  hi- 
storier och  sagor  samt  mycken  qvickhet.  Hos  ho- 
nom tillbragte  jag  ofta  mina  aftnar  på  det  roligaste 
sätt,  åt  qvällsvard  hos  honom  och  en  i samma  hus 
boende  slägtingc,  eller  de  hos  mig,  allt  välförståen- 
des  utan  knif  och  gaffel,  hvilka  don  jag  ej  vidrört 
sedan  jag  kommit  hit.  Nu  kom  vår  generalkonsul 
Kraemer  hem  från  sin  resa  till  öfra  Egypten,  på  hvil- 
ken  han  tillbragt  ungefär  tvenne  månader,  samt  med 
honom  en  ung  man  Timofejef,  som  under  den  tid  jag 
freqventerade  orientaliska  institutet  i Petersburg  var 
elev  der.  De  afrådde  mig  båda  ifrån  att  nu  företaga 
resan  dit  och  jag  lyssnade  så  mycket  hellre  till  de- 
ras råd,  som  min  tillämnade  reskamrat  Anfossy  ej 
blef  färdig  och  det  blifvit  mig  för  dyrt  att  göra  re- 
san ensam.  Så  hade  nu  denna  tid  af  halfannan  må- 
nad gått,  väl  ej  förlorad,  men  dock  utan  att  medföra 
så  stort  gagn  som  jag  trott.  Jag  kom  hit  alldeles 
främmande  samt,  hvad  värre  var,  osäker  och  obeslut- 
sam huru  jag  skulle  uppträda,  antingen  som  moslim 
eller  kristen.  Jlörde  så  på  råd  från  höger  och  ven- 
ster,  för  att  ej  bli  narrad  eller  uppdragen;  men  har 
nu  funnit  att  jag  gjort  klokast,  om  jag  blott  följt 
egna  funderingar.  Denna  tid  har  kostat  mig  mer  iin 
behöfligt  varit,  utan  att  dock  gagna  så  mycket  som 
den  kunnat  gagna  mig,  om  jag  förut  kännt  förhållan- 
dena lika  väl  som  nu.  Jag  har  dock  med  krångel  i 
bazarerna  och  genom  det  folk  jag  kommit  i kontakt 
med,  fått  öfning  i folkspråket,  så  att  jag  numera  väl 


kan  göra  mig  förstådd  af  dem,  under  det  jag  af  scheklier 
och  mera  bildade  får  beröm,  med  det  vanliga  lisanek 
fasih.  Dock  ser  jag  för  hvarje  dag  allt  bättre  och 
bättre,  huru  mycket  mig  ännu  fattas  och  huru  svår 
Arabiskan  verkligen  är.  Du  vet  sjelf  och  känner 
bättre  än  jag  (Inte  akhbar  minni)  svårigheterna  i 
sjelfva  språket;  här  har  jag  lärt  mig  hvad  svårare  är, 
nemligen  en  viss  fraseologi,  isynnei-het  vanliga  kom- 
plimenter  och  artigheter,  som  äro  alldeles  oundgäng- 
ligen nödvändiga  att  känna.  Det  är  af  sådana  man  ge- 
nast igenkänner  en  fremling.  För  öfrigt  bör  i allt 
visa  sig  en  viss  egen  orientalisk  karakter,  i att  gä,  stå 
och  sitta.  Man  igenkänner  genast  en  Europé  t.  ex.  på 
hans  gång,  han  må  för  öfrigt  vara  aldrig  så  väl  ut- 
klädd, om  han  ej  tilleguat  sig  orientalernas  långsam- 
ma, afmätta  och  gravitetiska  steg.  Orientalen,  isyn- 
nerhet Turken,  går  mycket  makligt,  utan  att  titta  om- 
kring sig  hit  eller  dit.  Araben  skyndar  vanligen  me- 
ra, om  han  är  affärsman  eller  har  något  göromål  att 
uträtta,  men  den  lärde  och  fromme  moslim  rör  sig 
alltid  afmätt,  med  en  viss  värdighet,  läsande  oupiD- 
hörligen,  isynnerhet  vid  utgåendet  ur  sitt  hus,  böner 
och  till  otal  upprepande  his  millah^  antingen  ensamt 
eller  tilläggande  errahmani  rahim;  i allmänhet  alltid 
mumlande  något  för  sig  sjelf  och,  i fall  det  är  annat 
än  böner,  ofta  smått  gestikulerande  med  sina  händer. 
I helsning  och  komplimenter  följes  isynnerhet  en  viss 
tabulatur.  Så  ger  en  moslim  här  t.  ex.  aldrig  hels- 
ninffen  salam  aleikom  åt  en,  som  han  vet  eller  tror 
ej  vara  moslim;  helt  nyligen  hörde  jag  en  schekh  all- 


324 


varligen  bannas  på  en  liaiidelsman,  för  det  han  vid 
uppstigandet  till  mig  gaf  selam  åt  en  oss  mötande 
Armenier.  Härmed  var  man  ej  så  noga  i Alexandria, 
ty  jag  fick  och  gaf  alltid  selam,  ehuru  klädd  i min 
fnuttiga  Tyska  paletå.  Men  här  har  jag  ofta  ej  fått 
denna  helsning,  troligen  mest  för  den  felande  turba- 
nen. Den  första  frågan  efter  helsningen  är  vanligen 
tajibin  och  genast  derpå,  utan  att  afvakta  något  svar, 
esh  halkom  och  kef  kefek.  Härpå  svaras  allah  jebä- 
rik  fik  eller  alhamdo  lillah  och  frågas  genast  igen  af 
den  helsade  samma  frågor;  härunder  slår  man  flata 
händerna  tillsammans,  kysser  sin  egen  hand  och  för 
den  derefter  till  hjertat  eller  pannan.  Nu  upprepas 
ånyo  samma  frågor  af  tajibin  &c.,  men  brukligare  är 
uttrycket  vahashtinna,  hvarpå  svaras  allah  la  johash 
minnik’  sedan  säges  salamat,  svar:  allah  jesallimek, 
sedan  anastinna,  svar:  alla  iaansek.  Hvarje  stund 
samtalet  stannar  litet  af,  upprepas  ofta  samma  frågor 
och  svar  i^en,  eller  andra  af  ungefär  samma  mening. 
För  öfrigt  vid  allt  hvad  man  gör  och  företager  säges 
bis  millah;  när  t.  ex.  en  handelsman  tager  alnstickan 
för  att  mäta  det  tyg  hvarpå  han  kanske  skinnar  kö- 
paren, när  man  tänder  ett  ljus,  när  man  träder  in  i 
huset,  säger  man  äszo  billahi  min  essheitani  ragim, 
eller  annat  dylikt.  I allmänhet  finnes  ingenting  som 
kan  göras  utan  att  yttra  något  om  allah,  eller  om 
ennebi,  deras  fromt,  nästan  som  en  afgud  dyrkade  pro- 
fet, vid  uttalandet  af  hvars  namn  du  alltid  måste  be 
Herren  välsigna  honom,  med  allahomma  salli  ’aleih, 
eller  något  dylikt.  Råkar  du  i träta  med  någon  om 


325 


priset  på  någonting,  vare  sig  livad  som  helst,  och 
du  lörifrar  dig,  såsom  folket  här  alltid  gör,  säges 
dig  salli  annehi  (salLi  ‘ alannehi),  då  alla  kringstående 
genast  upprepa  allahomma  salli  ‘aleih,  och  sinnena 
lugna  sig  för  en  stund.  Om  man  är  i sällskap  eller 
ensam  utropar  man  ofta  astaghfir  allahi  radsim,  un- 
gefär såsom  man  hos  oss  emellanåt  drar  en  djup  suck, 
eller  säger  man  jarabb,  allah  eller  något  d}dikt.  Men 
detta  är  ringa.  Jag  känner  ännu  föga  af  alla  dessa 
komplimenter ; de  äro  otaliga  och  skulle  säkert  upp- 
taga digra  volymer,  om  man  ville  samla  dem  alla. 
De  äro  dock  här  oundgängligen  nödvändiga  och  jag 
måste  efter  förmåga  söka  att  tille^na  mi^:  dem.  I 
början  t.  ex.  när  jag  blef  förföljd  af  tiggare  och  sva- 
rade att  jag^  ej  hade  småpengar,  eller  något  dylikt 
hos  oss  brukligt,  kunde  jag  aldrig  bli  af  med  dem; 
de  följde  mig  långa  vägar  och  plågade  mig  förfärligt. 
Sedan  har  jag  lärt  mig  att  svara  dem:  alla  jaghnik, 
eller  allah  jarzok  eller  något  dylikt,  och  långt  ifrån 
att  bli  förföljd  af  dem  vidare,  får  jag  af  mången  höra 
någon  kort  bön.  Ilär  måste  i allmänhet  allt  gå  ef- 
ter det  gamla  bruket  och  fi  kulli  she  Jih  kanon;  den 
som  ej  känner  denna  kanon ^ han  blir  ej  allenast  be- 
dragen och  uppdragen  förfärligt,  utan  äfven  utskrat- 
tad och  begabbad  af  den,  som  bedragit  och  vunnit 
på  honom.  Ger  du  t.  ex.  åt  en  åsnedrifvare  (isvotschi- 
karne  här)  5 eller  10  fadda  för  mycket,  fordrar  han 
säkert  mera;  men  ger  du  honom  efter  kanon^  huru 
ringa  det  än  må  vara,  kysser  han  pengarne  och  sä- 
ger barakat  varsen,  hvilket  han  aldrig  säger  om  han 


32C 


fått  förmycket.  Då  skrattar  han  åt  dig  på  ryggen  och 
berättar  för  sina  kolleger,  huru  han  dragit  iipp  en 
reshim.  Känner  du  åter  kanon,  så  får  du  heta  geda, 
till  min  stora  förundran  alldeles  likbetydande  med  det 
Ryska  Mo.iojens,  en  rask  beslutsam  man,  med  pre- 
sence  d’esprit  samt  alla  möjliga  nyanceringar  af  man- 
lighet och  fintlighet,  precist  som  det  Ryska  ordet. 
Tages  man  dessutom  för  en  icke  moslim,  gör  sig  fol- 
ket här  en  ära  af  att  skinna  oss;  det  är  löjligt  att  se 
huru  rika  Engelsmän  och  Fransoser  bli  lurade  på  alla 
håll,  af  betjenter,  dragomän  och  alla  andra.  Häraf 
kan  du  dömma  huru  svårt  det  är  att  först  inrätta  sicr 
här.  Dertill  är  folkets  karaktär  och  lynne  alldeles 
eget,  oändligen  svårt  att  fatta  och  förstå.  Man  må- 
ste gå  deras  gång,  aldrig  skynda  eller  brådska  i nå- 
got, ty  assabro  tajib  eller  gamilon,  man  måste  prata 
med  dem  länge  och  tala  räson;  ty  ett  förnuftigt  ord 
med  någon  strof  om  allaJi  höra  de  alltid  på  och  lyssna 
till.  När  man  går  i bodarne  för  att  köpa  något  be- 
tydligare, måste  man  sätta  sig  upj),  röka  en  pipa, 
dricka  en  kopp  kaffe,  derpå  börja  handeln  och  prut- 
ningen, samt  sedan  läsa /at/te/i  tillsammans  med  köp- 
mannen. När  man  antar  en  tjenare,  läser  man  äfven 
fatheh  med  honom  och  hans  förhållande  till  dig  är 
sedan  oftast  blott  såsom  en  vän  i ditt  hus,  men  ofta 
och  i flera  fall  mycket  ödmjukare  och  tjenaraktigare 
än  hos  oss.  Att  afgöra  och  bestämma  priset  med 
någon,  vare  sig  på  cn  vara  eller  tjenst  eller  hvad  an- 
nat som  helst,  är  svårt,  ofta  omöjligt;  man  upprepar 
på  ömse  sidor  kol  eller  kallim  inte  akhhar  och  sedan 


327 


börjar  man  åter  riisonnera,  utlägga  och  bevisa  att  den 
andre  bör  känna  priset  bättre.  Härunder  upprepar 
som  oftast  den  säljande  valla  helash  eller  inta  rägil 
tajib  in  sha  allah  och  dylikt.  Då  slutligen  någondera 
parten  sagt  en  summa,  ventileras  ännu  mycket  derom, 
tills  slutligen  handeln  afgöres  eller  helt  och  hållet 
uppgifves  af  den  uttråkade  köparen,  såsom  ofta  händt 
mig.  Tålamod  behöfs  här  mer  än  allt  annat  och  nå- 
gon här  tillbragt  tid  måste  göra  hvar  oeh  en  till  en 
Job.  Med  allt  detta  ser  man  folket  här  alltid  lätt 
och  snart  förifra  sig,  skrika  och  gråta  harmtårar  öf- 
ver  den  obetydligaste  sak.  Då  må  den  främmande  ej 
bli  rädd  och  fälla  tonen,  utan  skrika  ännu  dubbelt 
högre  och  regera  med  händer  och  fötter,  men  dock 
med  ett  visst  lugn  och  värdighet,  så  vinner  han  lätt 
öfver  folkets  skrik,  om  han  har  rätt  och  talar  ett 
förnuftigt  ord  om  allah  eller  så.  Man  kommer  myc- 
ket lätt  till  rätta  med  dem,  om  man  går  deras  väg 
och  känner  dem  rätt,  men  i annat  fall,  om  man  vill 
tvinga  dem  in  på  sina  åsigter  och  ej  uppfattat  deras 
lynne,  kommer  man  ingen  vart.  Jag  har,  under  det 
jag  gjort  dessa  observationer  på  lifvet  och  folket, 
ofta  blifvit  utledsen  öfver  deras  opålitligliet  i löf- 
ten, deras  eviga  huhra  in  sha  allah  och  keman  shoajeh 
och  deras  ofta  obegripliga  lättsinnighet,  vid  sidan  af 
deras  gravitet  och  allvar.  Jag  bodde  dessutom  i ett 
qvarter  af  blott  kristna,  aflägset  från  de  egentliga 
äkta  Araberna;  mina  Arabiska  vänner  kallade  det 
akhir  edelynja  och  mahall-i  fesad  vaniges.  Men  ej 
allenast  C|varteret  förtjente  detta  namn,  äfven  det  hus 


828 


hvari  jag  bodde  ocli  de  Fraiisoser,  som  bodde  der 
jemte  mig.  Uet  var  på  sätt  och  vis  heram  för  en 
rättrogen  moslim  att  besöka  mig  här,  och  äfven  jag 
sjelf  hade  blifvit  utledsen,  såväl  på  stället,  som  pä 
dyrheten  af  min  hyra  och  mitt  lif  här.  Jag  beslöt 
således  decisivt  såsom  jag  redan  längesen  tänkt,  att 
flytta  bort  och  rådgjorde  med  min  goda  vän  V stad 
Mahmod.  Han  erbjöd  mig  sitt  hus  att  bo  uti,  skulle 
inreda  åt  mig  ett  rum  och  jag  skulle  äta  och  lefva 
hos  houom,  såsom  en  medlem  af  hans  familj.  För 
mig  kunde  naturligtvis  ingenting  vara  önskligare,  jag 
omfattade  denna  plan  samt  hans  anbud  med  största 
begärlighet,  och  var  redan  färdig  att  flytta  dit,  men 
gick  först  till  vår  konsuls-agent  tir  Bokti^  för  att 
taga  ut  något  af  mina  hos  honom  deponerade  pengar 
och  underrätta  honom  om  min  föresats  att  flytta.  Han 
sade  då  att  det  var  rent  af  omöjligt,  att  han  i detta 
fall  ej  kunde  lofva  mig  något  skydd  och  något  för- 
svar såsom  Rysk  undersåte.  Ehuru  jag  hoppas  åt- 
minstone här  aldrig  komma  att  behöfva  det,  ville  jag 
dock  ej  göra  emot  den  gamle  gubbens  önskan  och 
uppgaf  min  plan,  ehuru  oändligen  påkostande  det  var. 
Visserligcen  skulle  det  ha  varit  en  hittills  i manna- 
minne  oerhörd  sak,  att  en  nosrani,  en  kristen  hund, 
trängt  in  i en  Arabisk  familj,  bestående  af  tvenne 
män,  två  qvinnor  och  en  snart  giftvuxen  dotter  samt 
andra  barn.  Det  är  sannt  de  ansågo  mig,  såsom  jag 
tror,  lör  en  rättrogen  moslim,  men  också  i detta  fall 
skulle  det  varit  ovanlijit.  Jag  skulle  i alla  fall  vå- 
gat  kuppen,  om  den  gamle  Bokti  ej  så  bestämdt  varit 


329 


deremot.  Jag  nödgades  sålunda  till  min  stora  förar- 
gelse uppge  den  några  dagar  med  så  stort  nöje  hyl- 
lade planen.  Dessa  dagar  var  liitkommen  en  ung 
Eysse  från  universitetet  i Kasan,  som  färdats  länge 
i Persien  och  nu  anländt  hit  för  att  på  omkring  2 
månader  undersöka  Arabiska  dialekten  här,  ehuru  han 
ännu  känner  fösra  Arabiska  och  nästan  alls  icke  kan 
göra  sig  förstådd  eller  sjelf  förstår  språket  i Kairo. 
Han  tog  ett  ledigt  qvarter  i samma  hus,  som  jag  be- 
bodde; jag  tillbragte  några  dagar  hos  honom,  sedan 
jag  uppgifvit  mitt  rum  och  sprang  omkring  för  att 
söka  mig  ett  nytt.  Efter  krångel  och  språng  och 
oändligt  tråk,  tog  jag  qvarter  i en  stor  vekaleh^  väl 
till  största  delen  bebodd  af  Greker,  men  i den  flygel 
jag  bebor  nästan  tom  och  bebodd  utom  mig  blott  af 
en  gammal  hjertlig  Turkisk  skräddare.  Det  är  belä- 
get i en  äf  de  mest  trafikerande  trakter  af  staden, 
kallad  Gemelijeh,  nära  till  den  största  bazaren  Khan 
elkhalili  och  icke  långt  från  den  största  moskén  Azhay'. 
Jag  hade  nu  bestyr  med  att  skaffa  dit  de  nödigaste 
möbler,  ty  i rummen,  som  äro  2 jemte  ett  kök,  fanns 
ej  annat  än  toma  väggarne  och  den  ungefär  3 tum 
höga  uppmurade  mertebeh  läugs  en  af  dem.  Denna 
merteheh^  belagd  med  bolster  och  dynor,  öfverdragna 
med  kattim,  utgör  den  här  vanliga  divanen.  Dessa 
dynor  måste  jag  således  anskaffa,  jemte  halm-mattor 
på  golfvet.  Ty  vid  inträdandet  i det  större  rummet 
ifrån  köket  är  här,  såsom  i nästan  alla  rum,  golfvet 
upphöjdt,  och  här,  såsom  du  vet,  aftar  man  skorna 
och  träder  barfota  upp  på  golfvet.  Detta  och  annat 


330 


måste  jag  nu  anskaffa,  sedan  jag  först  förmått  hava- 
hen  jemte  ett  annat  hjon  att  skura  och  skubba  smut- 
sen och  dammet  från  rummen,  hvilka  först  när  jag 
såg  dem  sågo  ut  som  ett  Augias  stall.  Lyckligtvis 
finnas  här  fönster  och  glas,  som  i denna  stad  är  en 
raritet;  men  flera  rutor  äro  söndrade  och  dessutom 
karmarne  så  glesa,  att  under  den  nu  börjande  hha- 
masin  dammet  flyger  in  i stora  moln  samt  lägger  sig 
på  golfvet  och  dynorna,  sålunda  närande  loppor  till 
oändlighet.  Men  de  höra  till  Egyptens  många  lands- 
plågor, sådana  småsaker  och  annan  ohyra  får  man  ej 
låtsa  bry  sig  om.  Min  gamla  shekh  och  lärare  "Atta- 
ren  Ähdolklialik,  hvilken  jemte  sina  vänner,  såsom 
jag  fått  höra,  hållit  mig  för  en  spion,  hitsänd  af  Ry- 
ska sultanen  för  att  undersöka  deras  land,  hade  sin 
bod  några  steg  från  den  vekaleh  jag  nu  bor  uti.  Jag 
träffade  honom  således  ganska  snart  efter  min  flytt- 
ning hit  och  han  var  glad  och  vänlig  såsom  förut. 
Hans  lilla  bod  är  en  samlingsplats  för  mycket  folk, 
som  gå  fram  och  tillbaka  i sina  göromål  eller  annars 
drifva  omkring.  Jag  är  naturligtvis  en  af  de  senare, 
och  här  hos  honom,  i eller  utanför  hans  bod  gjorde 
jag  genast  de  första  dagarne  bekantskap  med  åtskil- 
liga män;  bland  andra  med  shekhen  i den  moské,  der 
folket  i Gemelijeh  häller  sin  fredagsbön,  shekh  Sharaioi, 
och  med  en  annan  shekh  Ihrahini,  som  säger  sig  haf- 
va  i 33  år  beständigt  färdats  omkring  i verlden,  eliuru 
jag  först  af  hans  utseende  ej  kunde  uppskatta  hans 
ålder  högre  än  så.  lian  säger  sig  vara  barnfödd  i 
Medineh,  sedan  vid  femton  års  ålder  kommit  hit  med 


331 


sin  far  och  kort  derpä  begifvit  sig  på  resor,  besökt 
Indien  och  andra  trakter  af  Asien,  äfven  varit  i Lon- 
don, så  att  han  känner  åtskilligt  af  Europeiska  lagar 
och  bruk;  han  är  öfverhufvud  en  högst  egen,  af  åt- 
skilliga här  boende  något  misstänkt  man.  Han  kan 
utan  tills  verser  till  oändligt  tal,  sitter  oftast  om  aft- 
narne  på  någon  hög  merteheh  utanför  en  stängd  bod 
och  sjunger  till  vår  stora  förlustelse.  Utom  dessa 
gjorde  jag  här  bekantskap  med  alla  andra  grannar, 
allehanda  handelsmän  &c.  som  bo  här  i vårt  qvarter. 
Jag  hade  i detta  vekaleh  blifvit  rekommenderad  och 
presenterad  för  portvaktaren  såsom  moslim  af  hava- 
hen  uti  den  vekaleh  jag  bebodde  de  första  fem  da- 
garne  af  min  vistelse  här.  Likaledes  hade  (såsom  jag 
åtminstone  förmodar)  jag  blifvit  rekommenderad  af 
Ahdolkhalik  för  hans  vänner.  Här  gäller  en  rekom- 
mendation mycket,  ty  en  man,  som  kommer  oför- 
happandes Herren  vet  hvarifrån,  samt  är  (såsom  man 
här  säger)  ^ala  hah  ollah,  utan  bestämdt  göra  och 
sysselsättning,  har  svårt  att  skaffa  sig  bekantskaper, 
utan  att  vara  känd  och  rekommenderad  af  någon. 
Jag  hade  den  lyckan,  som  du  ser,  att  vara  det  på 
tvenne  håll  och  blef  derföre  på  det  välvilligaste  upp- 
tagen och  bemött.  Om  dagarne  vankar  jag  frän  ena 
boden  till  den  andra,  sitter  hos  dem,  pratar  med  allt 
möjligt  slags  folk,  deltager  i deras  frugala  måltid  vid 
middagsstunden,  och  om  aftonen  samlas  de  ofta  hos 
mior  för  att  dricka  thé  eller  kaffe.  Jaa;  är  nästan  hela 
dagen  i sällskap  med  Araber  och  talar  liögst  sällan 
något  annat  språk.  Af  Ahdolkhalik  hade  jag  dessutom 


332 


blifvit  rekommendercad  som  en  god  läkare,  och  då 
han  i sitt  hus  hade  en  syster  som  var  sjuk,  bad  han 
mig  ordinera  åt  henne  något  efter  hans  beskrifning 
om  hennes  sjukdom.  Jag  sade  att  en  läkare  ovill- 
korligen måste  se  den  sjuka  och  han  förde  mig  till 
henne.  Hon  var  naturligtvis  beslöjad  och  visade  åt 
mig  blott  det  ena  af  sina  svarta  ögon;  när  jag  for- 
drade att  hon  skulle  visa  sin  tunga,  var  det  löjligt 
att  se  huru  hon  vred  och  vände  sin  slöja,  för  att  be- 
täcka hela  det  öfriga  ansigtet.  Men  då  jag  följande 
dagen,  enligt  hennes  brors  önskan,  var  närvarande 
vid  applicerandet  af  kopphornen,  blygdes  hon  ej  det 
minsta  att  låta  mio;  se  hela  sitt  fulla  bröst.  Seder- 
mera  har  jag  gjort  många  sjukbesök,  såväl  hos  qvin- 
nor  som  karlar,  och  har  hittills  lyckats  väl  i de  få 
kurer  jag  hunnit  göra,  alltid  ösande  ur  den  receptbok 
jag  under  Törnroth  och  Ilmoni  gjorde  hemma  hos 
oss  på  Clinicum.  Jag  tror  att  jag  hos  mina  grannar 
i Gemelijeh  står  i rop  såsom  god  läkare  och  kunnig 
i vetenskaper.  Jag  gäller  hos  alla  för  en  moslim, 
ger  och  får  Selam  helsningen;  men  flere,  isynnerhet 
shekh  Sharawi,  plåga  mig,  isynnerhet  om  fredagen, 
med  anmodan  att  komma  och  hålla  bön  med  dem  i 
deras  moské.  Jag  har  ännu  ej  kunnat  besluta  mig 
dertill  och  vet  ej  huruvida  det  nu  kunde  vara  rådligt; 
ty  jag  kunde  i början  ej  undvika  att  komma  i rela- 
tioner med  Europeer  och  blefve  sålunda  af  mänga 
känd  som  kristen.  Yore  jag  här  alldeles  oberoende, 
och  om  intet  konsulat  här  funnes,  sä  skulle  jag  ej 
tveka  i valet,  ty  jag  är  säker  på,  att  om  jag  blott  eu 


333 


gång  hållit  miu  fredagsbön  med  dem  i en  moské,  jag 
utan  minsta  tvifvel  skulle  gå  och  gälla  för  en  from 
rättrogen  moslim.  Nu  fruktar  jag  att  många  af  mina 
bekanta  hemligen  tvifla  på  renheten  af  min  Islam,  i 
anseende  till  min  vägran  att  gå  med  dem  i deras 
moskéer.  Dock  det  kan  i det  hela  göra  mig  detsam- 
ma  hvad  de  här  tro  om  mig;  jag  förutser  nästan  med 
säkerhet,  att  de  förr  eller  senare  måste  bli  försäkrade 
om  att  jag  ej  är  moslim,  genom  folk  som  sett  mig  i 
sällskap  med  kristna.  Men  jag  må  nu  gälla  för  det 
ena  eller  det  andra,  så  skall  jag  dock  efter  någon  tid 
besöka  deras  moskéer.  Abclolkhalik,  som  går  mig 
tillhanda  i allt,  har  redan  skaffat  mig  en  egen  sorts 
tjenare,  sedan  jag  derförinnan  på  denna  korta  tid  för- 
afskedat  3 tjenare.  Han  är  en  man  af  omkring  50 
år,  har  fordom  (för  4 år  sedan)  haft  sin  egen  bod 
med  allehanda  slags  essencer,  rosenvatten  &c.,  som  han 
sjelf  destillerat,  men  nu  kommit  på  förfall.  Han  för- 
står sig  på  allehanda,  ej  allenast  hushållsgöromål,  så- 
som att  laga  mat  och  tvätta  med  mera,  utan  är  äfven 
kunnig  i historier  och  el  ahadith;  så  att  han  på  sätt 
och  vis  är  min  tjenare,  vän  och  lärare.  Om  morgo- 
nen kl.  omkring  9 kommer  till  mig  en  Arabisk  mu- 
sicus,  som  lär  mig  blåsa  flöjt.  Den  Arabiska  flöjten 
Nai  är  helt  olika  vår,  ty  ehuru  jag  hemma  hos  oss 
äflats  länge  och  väl  med  musik,  har  jag  nu  i flere 
dagar  fått  sitta  och  arbeta  på  att  få  ljud  i den  Ara- 
biska flöjten.  Så  får  man  alltjemt  börja  med  abc. 
Middagstiden,  då  min  flöjtblåsare  shekh  Dawod  lem- 
nat  mig,  kommer  en  annan  shekh,  som  läser  gram- 


334 


matica  med  mior;  vid  "^asr  kommer  en  un"  man  som 
lär  mig  skrifva,  och  vid  maglirih^  då  jag  gjort  min 
måltid,  går  jag  ut,  sitter  i bodarne  och  spatserar  li- 
tet; om  aftonen  en  stund  efter  "esha  går  jag  antingen 
att  höra  någon  muhaddit  eller  konsert  i något  privat 
hus,  eller  har  jag  några  af  mina  grannar  hos  mig  på 
thé  eller  kaffe.  Du  ser  sålunda  att  jag  är  väl  inrät- 
tad och  väl  upptagen  hela  dagen.  Ehuru  jag  redan 
sä  länge  varit  här,  har  jag  hittills  ej  färdats  mycket 
omkring,  ej  ens  ännu  besökt  de  närbelägna  pyrami- 
derna. Jag  hade  i början  nog  göra  med  att  litet 
orientera  mig  i denna  särdeles  villsamma  stad.  Men 
sedan  jag  en  dag  stigit  upp  på  det  så  kallade  berget 
Mohattam , som  dock  egentligen  ej  är  annat  än  öknens 
sandhöjder,  och  der  med  min  kompass  sett  direktio- 
nerna och  sträckningen  af  staden,  går  jag  nu  alltid 
med  kompassen  i fickan  och  hittar  alltid  tillrätta, 
ehuru  ofta  på  länga  omvägar  och  efter  vilsegående  i 
de  stängda  qvarteren,  der  slutligen  mötande  folk  och 
barn  skrika  åt  mig:  ma  tinfidsli  eller  mosh  näjid.  Min 
nya  tjenare  Sejid  som  känner  Kairo  ut  och  in, 

lofvar  föra  mig  allestädes  omkring  och  lamma  jidji- 
l-dynja  af  arragak  "ala  Masr  hullelia.  Hvad  jag  dock 
sett  med  stort  nöje  var  Molid  ennehi,  som  börjades 
den  23  mars  och  räckte  en  veckas  tid.  Man  hade 
några  dagar  förut  uppslagit  tält  längs  birket  elazbu- 
kijeh,  som  fordom  fi  ajäm  ennil  var  en  liten  insjö, 
men  nu  blifvit  förvandlad  till  en  allmän  promenad. 
Högre  upp  mot  stadssidan  hade  man  tagit  upp  nästan 
alla  bodar  och  förvandlat  dem  till  sötsakersbodar. 


335 


Häromkring  samlades  nu  folket  och  roades  om  da 
o-arne  af  dansare,  såimare  och  konstmakare  &c.  De 
senare,  havoa^  åto  t.  ex.  blår  och  spottade  ut  rök, 
pluggade  en  trädkula  in  i munnen  på  en  bredvid  stå- 
ende gosse,  som  var  hans  handtlangare , lade  denne 
på  hans  händer  och  knän  med  magen  mot  marken, 
bultade  litet  på  hans  rygg  och  lät  kulan  flyga  högt 
upp  i luften  från  hans  blottade  bakdel,  till  stor  för- 
lustelse för  det  kringpackade  gapskrattande  folket. 
Härunder  pratade  han  oupphörligen  plumpa  pöbel- 
qvickheter  och  omringades  af  3 andra  halfsvarta  och 
smutsiga  pojkar,  som  oaf brutet  skreko  och  grinade, 
samt  säkert  skulle  föreställa  några  af  honom  ur  mörkret 
uppbesvurna  genier.  Skada  att  numera  inga  ghavazi 
eller  offentliga  danserskor  få  visa  sig;  dem,  liksom 
alla  andra  glädjeflickor,  har  den  nuvarande  paschan 
alldeles  fördömt  och  bannlyst,  så  att  man  här  ej  såg 
af  qvinnokönet  andra,  än  några  beslöjade  gummor  och 
flickoi’,  som  suto  och  sjöngo  eller  slogo  tambour  de 
basque.  Andra  förde  apor  omkring,  hvilka  de  läto 
rida  på  hundar  &c.  Sådana  ungefär  voro  förlustel- 
serna om  dagen,  de  voro  blott  för  pöbeln.  Om  aft- 
narne  var  det  egentligen  som  man  firade  profetens 
fest  och  natten  genomvakades  till  hans  ära.  Skrift- 
lärda och  andra  fromma  moslims  samlade  sicc  dit  om- 
kring  maghrib  eller  'es7ia,  bildade  kretsar  i de  upp- 
slagna tälten,  läste  ur  en  bok,  kallad  Delail^  om  de- 
ras profet,  höllo  ^esha  bönen  i sällskap  och  stämde 
derpå  upp  en  Zikr.  De  stodo  i ring,  i hvilken  hvem 
helst  som  kände  sig  kallad  kunde  inträda,  upprepade 


336 


oupphörligen  och  oföränderligen  Allah  med  en  djup 
daf  röst,  medan  en  eller  flere,  som  stodo  öfverst  i 
ringen,  sjöngo  till  denna  kör  strofer  ur  Koran,  allt 
med  då  och  då  iakttagna  pauser.  I andra  tält  mum- 
lade kören  la  illaha  illa  lallah^  och  i andra  accom- 
pagnerades  solo  recitationen  af  den  Arabiska  milda 
flöjten.  Härunder  gjorde  alla  assisterande  beständiga 
rörelser,  än  blott  med  sitt  hufvud,  än  med  hela  öfra 
delen  af  kroppen,  ansträngande  sig  och  sålunda  spä- 
kande sin  lekamen  på  det  strängaste.  Detta  inödande 
frambragte  på  de  flesta  en  viss,  den  hektiska  liknan- 
de, rodnad  på  de  bruna  kinderna,  hvilken  tillika  med 
det  fromma,  allt  jordiskt  glömmande,  blott  Allah  och 
hans  profet  ödmjukt  hängifna  uttrycket  i deras  an- 
sigten  (eller  kanske  hellre  det  helt  och  hållet  uttrycks- 
lösa ansigtet  med  slutna  ögon)  gaf  dem  ett  utseende, 
som  särdeles  contrasterade  med  deras  ofta  trasl"a 

O 

och  smutsiga  kläder.  Kören,  hörd  på  afstånd,  lik- 
nade mumlet  af  brummande  björnar  eller  suset  af  det 
efter  en  storm  småningom  lugnande  och  mot  stran- 
den  flämtande  hafvet;  jag  kan  ej  neka  att  allt  detta 
gjorde  på  mig  ett  djupt  intryck  och  att  jag  sällan 
sett  någon  religiös  ceremoni,  som  behagat  mig  mera. 
Då  vi  i de  mest  utarbetade,  utkrånglade  körer  bjuda 
till  att  med  orgel  och  annat  sjunga  Herrens  låf,  sjun- 
ger eller  rättare  mumlar  Araben  det  med  ett  oupp- 
hörligt och  oändligt  upprepande  af  hans  namn,  utan 
melodi  och  utan  harmoni,  så  lärd  troligen  af  den  en- 
toniga vind,  som  drar  genom  Arabiens  öknar.  Så- 
dana Zikr  höllos  här  till  stort  tal,  jag  räknade  oni- 


:y67 

kring  tolf,  och  ehuru  de  ulla  voro  lika  och  enahanda, 
var  det  dock  kej/ijeh  i hvar  och  en,  såsom  man  här 
säger.  De  fortsattes  hela  natten  och  jag  kan  i san- 
ning ej  begripa,  huru  de  kunde  hålla  ut  derined,  om 
icke  den  religiösa  exaltationen  och  deras  enthusiasti- 
ska  kärlek  för  sin  profet  gaf  dem  krafter.  Festen 
slutades  den  30  middagstiden,  med  den  högst  besyn- 
nerliga ceremonin  doseh.  Omkring  100  män,  mest 
dervischer  af  någon  sekt  här,  lade  sig  med  magen  på 
marken , packade  med  sina  sidor  den  ena  tätt  intill  den 
andra,  och  shekh  Bekri^  sittande  på  en  stolt  stoi 
hingst,  framskred  långsamt,  med  en  man  på  h vardera 
sidan  ledande  hästen,  öfver  de  prosternerades  ryggar. 
Allt  efter  som  hästen  berört  deras  ryggar,  stego  do 
npp  eller  blefvo  upplyftade  och  famntagna  af  slägtiu- 
gar  och  vänner.  De  tycktes  alla  vid  uppstigandet 
vara  förbryllade  och  sauslösa.  Jag,  såsom  läkare  kan- 
tänka, trängde  mig  till  för  att  se  om  deras  ben  voro 
brutna  eller  något  dylikt  häudt  dem;  men  till  min 
stora  förundran  fann  jag  dem,  efter  några  ögonblicks 
sanslöshet,  vakna  npp  till  medvetande,  utan  tecken 
till  den  allraminsta  förvirring  eller  någon  slags  till- 
fogad skada,  samt  glada  och  muntra  tala  om  för  de 
kringstående,  huru  lätt  hästens  fot  varit,  att  de  knappt 
kännt  dess  steg  på  sin  rygg,  eller  de  ledande  män- 
nernas  på  sin  nacke.  Jag  tror  således  att  de  för- 
sta ögonblickens  sanslöshet  var  blott  religiös,  from 
glömska  af  det  närvarande.  Ilela  denna  vecka  hade 
jag  tillbragt  ibland  folket,  isynnerhet  om  aftnarne, 
aldrig  tröttnande  att  höra  på  zikr.  Trängseln  var 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  22 


338 


alltid  stor,  luen  isynnerhet  vid  doseh,  livarvid  jag  tror 
att  flere  barn  ocli  pojkar  under  åskådarnes  fötter  foro 
mycket  värre,  än  dervischerna  under  hingstens.  En 
annan  högtidlighet  hade  jag  kort  förut  äfven  nöjet 
att  öfvervara,  nemligen  nezlet  el  hagag.  Jag  hade 
aftonen  förut  begifvit  mig  till  Ustad  Mahmod,  till- 
bragt  natten  hos  honom,  jemte  hans  slägtinge  Jlos- 
sein  och  en  annan  ung  man.  Om  morgonen  stego  vi 
bittida  upp,  begåfvo  oss  ett  stycke  utom  staden  ge- 
nom Bab  el  foteh,  och  mötte  då  dels  allena  gående, 
dels  små  afdelningar  återvändande  pilgrimer,  somliga 
föregångna  af  musikanter  och  omringade  af  välkom- 
nande slägtingar  och  vänner.  Häribiand  hördes  ofta 
det  skränande  tjutet  af  qvinnor,  hvilkas  antingen  män 
eller  söner  icke  återkommit,  utan  dukat  under  för  den 
besvärliga  vägens  vedermödor.  Det  var  i allmänhet 
brokigt;  alla  hemkommande  voro  på  det  grannaste  ut- 
styrda, isynnerhet  de  qvinnor  som  vallfärdat.  Det 
till  stort  tal  ifrån  staden  utströmmande  folket  hade 
lägrat  sig  i cafén  vid  vägen,  ropande  åt  sina  åter- 
vändande vänner  *SeZam-helsningen,  hisselameh  och 
annat  dylikt.  Men  det  bästa  var  sparadt  till  följande 
dagen,  då  Mahmel  hemtades  upp  till  citadellet  och 
der  öfverantvardades  åt  pashan,  åtföljd  Emir  elhagg ; 
han  var  en  gammal  Maghrabi  gubbe,  klädd  i ett  par 
Turkiska  hvita  vidbyxor,  räckande  till  närmare  fot- 
knölarne  och  uppbundna  om  lifvet  med  ett  bälte,  men 
för  öfrigt  alldeles  naken,  till  och  med  utan  hufvud- 
bonad  på  sitt  halfskalliga  orakade  hufvud,  livilket  han 
oupphörligen,  så  väl  nu  som  under  hela  vallfärden 


till  och  ifrån  Mekka,  runkar  och  skakar  i afmätta  rö- 
relser. Med  sin  nakna  svartbrnna  kropp,  hvita  skägg 
och  grånande  lockiga  har,  omkransande  den  skalliga 
hjessan,  samt  ea  liksom  förstenad  blick,  nästan  utan 
allt  uttryck,  ridande  på  en  lättfotad  kamel  (hvars 
gumpningar  han  följde,  dels  med  samma,  dels  med 
stridiga  rörelser  med  sitt  hufvud),  gjorde  denne  halft 
^imi-like  gubbe  på  mig  ett  intoyck,  som  jag  aldrig 
förr  rönt  af  någon  menniska;  sedan  jag  en  gång  fått 
ögat  på  honom,  der  han  framred  i processionen,  före- 
gången af  pipor  och  tympaner,  kunde  jag  ej  mera 
vända  det  ifrån  honom.  Men  detta  och  annat  kan  du 
allt  läsa  i Lanes  förträffliga  arbete  om  ”The  modern 
Hgyptians.”  Hvad  Lane  beträffar,  har  jag  ännu  ej 
velat  göra  hans  bekantskap,  emedan  (såsom  jag  erfa- 
rit) han  lefver  helt  och  hållet  för  sig  sjelf  och  blott 
ibland  Araber  samt  höo-st  ocjerna  emottar  besök  af 
någon  Europé.  Jag  har  dock  nu  gjort  bekantskap 
med  hans  lärare,  den  här  berömde  shekh  Ibrnliim 
Dosoki  och  tänker  låta  honom  presentera  mig  för 
Lane. 

Hvad  böckerna  för  universitetet  beträffar,  har  jag 
hittills  ej  velat  brådska  med  dem,  emedan  jag  först 
ville  lära  mig  känna  förhållandena  och  prisen,  för  att 
ej  bli  uppdragen  i handeln.  Manuscript-säljare  finnas 
här  fä,  bland  dem  den  förnämsta  kanske  Ahmad  el- 
kutubi;  men  han  är  en  stor  skälm  och  har  blifvit  van 
att  beluxa  och  skinna  rika  Engelsmän.  Hvarje  mån- 
da»  och  thorsdao’  är  här  i den  stora  bazaren  KJian 

ö o 

elkhalili  en  sorts  marknad  eller  auktion;  äfven  för 


840 


böcker  är  här  en  liten  plats,  kallad  kutubijeh,  dit  alla 
som  ha  att  sälja  nagra  böcker  eller  ganda  papper  be- 
gifva  sig,  för  att  sälja  dem  åt  der  befintliga  köpare 
eller  bokhandlare.  Dit  vågade  jag  mig  äfven  en  mån- 
dag och  träffade  just  nt  för  Ahmed,  som  säkert  tog 
mig  för  kristen.  Jag  köpte  dock  ingenting  betydligt, 
blott  grammatiken  Kafijeh  jemte  dess  kommentar  Tba- 
/ye/t,  för  ganska  billigt  pris  efter  länga  prutningar. 
Af  en  på  gatan  anträffad  annan  shekh  köpte  jag  en 
bundt  manuscripter,  äfven  för  ringa  pris.  Efter  Ka- 
mos har  jag  frågat  på  alla  häll,  men  den  är  dyr,  ko- 
star 2,000  till  3,000  piaster;  i dag  har  dock  en  shekh 
läfvat  hemta  mig  ett  handskrifvet  exemplar.  Ehuru 
den  Turkiska  öfversättningen  af  den  ej  kostar  mer  än 
260  piaster  och  jag  i alla  fall  tänker  köjDa  den  för 
vårt  universitet,  har  jag  dock  ansett  att  den  äkta  Ara- 
biska Kamos  ej  kan  och  ej  får  saknas  i ett  bibliothek 
som  vårt,  och  derföre  beslutit  köpa  en  handskrift 
deraf,  om  jag  finner  någon  god.  I dessa  dagar  tän- 
ker jag  äfven  köpa  böcker  från  tryckeriet  till  ett  be- 
lopp af  omkidng  800  piaster,  sedan  jag  slutligen  fått 
en  handskrifven  katalog  öfver  de  böcker  som  här  blif- 
vit  tryckta.  Så  snart  jag  efter  någon  vecka  eller  flere 
lindar  shawl  om  min  hufvudbonad,  tänker  jag  bli  en 
flitig  besökare  af  kutubijeh  och  skall  då  bjuda  till  att 
gräfva  upp  dess  bästa  skatter.  Dock  är  Kairo  ej 
egentliga  platsen  för  att  köpa  manuscripter,  emedan 
här  finnas  många  afnämare  och  deras  värde  är  tem- 
meligen  väl  kändt.  Man  får  här  sällan  något  ”par 
occasion”,  såsom  annorstädes  i orienten.  Den  summa 


341 


af  300  riib.  s:r  sorn  jag  lyftade  vid  min  afresa,  be- 
löper sig  efter  vexlingar  och  dylikt  till  ungefär  4,500 
piaster  Egyptiskt.  Sedan  jag  för  denna  summa  gjort 
uppköp,  öfversänder  jag  böckerna  (dock  ej  före  min 
afresa  från  Kairo)  genom  konsulerna  till  England. 
Kataloger  och  räkningar  öfversänder  jag  åt  dig  i bref. 

Följande  för  Bonsdorff:  Om  han,  såsom  jag  för- 
modar, hit  öfversändt  de  pengar  jag  bad  honom  om, 
för  uppköpande  af  djur  under  min  tillämnade  resa  till 
öfra  Egypten,  så  skall  jag  deponera  dem  i härvarande 
konsulat,  tills  jag  får  höra  hans  önskan  angående  de- 
samma. Jair  har  nu  fått  veta  att  här  finnas  åtskilliara 
naturalister,  af  h vilka  man  kan  dels  beställa,  dels  köpa 
färdigpreparerade  skeletter  för  komparativ  anatomi. 
Är  hans  önskan  att  jag  upphandlar  sådana  här,  skall 
jag  efter  förmåga  söka  få  de  bästa  som  finnas,  ehuru 
här  preparerade  skeletter  torde  bli  ansenligt  dyrare, 
än  om  jag  upphandlat  dem  på  stället  i öfra  Egypten. 
Vill  han  åter  ej  det,  utan  hellre  önskar  få  pengarne 
tillbaka,  så  bed  honom  (i  fall  ej  universitetet  vill  spen- 
dera något  mera  för  uppköp  af  böcker  och  manuscrip- 
ter)  taga  sitt  belopp  af  den  anslagna  summan,  eller 
också  af  mina  ännu  innestående  qvartaler,  på  det  dubbel 
remisskostnad  måtte  undvikas.  Eller  bättre  än  allt 
annat,  förmå  honom  sjelf,  Bonsdorff^  eller  Karl  Lun- 
dahl, att  komma  hit  i slutet  af  september  och  jemte 
mig  göra  resan  till  öfra  Egypten,  samt  kom  du  sjelf 
äfven  med.  Tag  permission  för  hösterminen,  begif 
dig  på  viig  under  sommaren,  och  far  antingen  genom 
Kyssland  eller  med  något  Finskt  fartyg  till  Cadiz:, 


342 


derifrån  till  Malta  samt  derifråii  ined  ångfai’tyg  till 
Alexandria.  Kommen  alla  tre,  tagen  ännu  en  fjerde 
till,  ocli  lagen  så  att  I ären  här  i början  på  septem- 
ber; tillbringen  denna  månad  och  halfva  oktober,  d.  v.  s. 
Ramadan  här,  derelter  taga  vi  en  liten  Nil-bark,  till- 
bringa på  vår  täi-d  till  öfra  Egypten  halfva  oktober, 
november  och  större  delen  af  december,  samt  skiljas 
sedan,  I för  att  återvända  hem,  jag  för  att  färdas  till 
Arabien.  I slutet  af  januari  kuuneu  I vara  tillbaka  i 
Helsingfors,  efter  att  hafva  gjort  säkert  den  intres- 
santaste fård  i verlden.  Hela  färden  komme  (efter  hvad 
jag  räknat  ut)  att  kosta  dig,  fram  och  tillbaka,  1,500 
rub.  b:co  ass.;  men  då  skulle  du  ock  hafva  sett  det 
underfulla  Egypten,  lifvet  bland  de  trefliga  Araberna, 
samt  framförallt  förlängt  ditt  lif  säkert  med  10  är  och 
drifvit  ur  din  kropp  hvarjehanda  krämpor.  Kommen 
I icke  eller  kommer  ingen  af  eder,  torde  jag  nödgas 
slä  hela  denna  färd  ur  hågen  och  gör  i det  fallet  tro- 
ligen pilgrimsfärden  till  Mekka  och  derifrån  med  Wa- 
habiter  till  Derejeh;  ty  till  Jemen,  för  att  studera 
Himjaritiska,  vill  jag  cj  begifva  mig,  förr  än  jag  år 
försäkiad  om  att  kunna  använda  åtminstone  några  år 
på  den  färden.  Jag  har  länge  och  med  otålighet  vän- 
tat bref  af  dig,  jemte  dina  råd  huru  jag  skall  göra, 
för  att  kunna  förlänga  min  vistelse  i orienten,  samt 
huru  jag  skall  få  medel  dertill.  Sedan  ditt  sista  k;ir- 
komna  bref  från  början  af  december,  har  jag  ingen 
underrättelse  haft  bemifrån;  ehuru  jag  litar  till  Her- 
ren att  T alla  belinnen  er  väl  och  troligen  i ert  gamla 
vanliga  lif  framlcfven  glada  och  lyckliga  dagar,  sa- 


3i3 


som  ilfveii  jug  i mitt  nya  rörliga,  så  kan  du  dock 
lätt  Unna  huru  kärkomna  några  skrifna  rader  hem- 
ifrån alltid  äro  för  mig.  Underlåt  således  ingalunda 
att  skrifva  mig  till  före  din  afresa  från  hlelsingfors, 
antingen  till  Ristmäki  eller  hit;  och  gif  mig  derhos 
något  råd,  huru  jag  bör  göra  för  att  skaffa  mig  me- 
del, som  sätta  mig  i stånd  att,  utom  de  2 bestämda 
åren,  kunna  dröja  ännu  3 år  till  på  mina  ökenfärder. 
Tag  mitt  förslag  till  en  resa  hit  jemte  2,  3 andra 
vänner,  icke  såsom  skämt,  utan  tänk  med  allvar  jDå 
att  verkställa  den;  ty  jag  är  säker  att  du  och  de  an- 
dra ej  skola  komma  att  ångra  sig. 

Nu  har  Khamasin  börjat,  men  med  kyla  och  blåst, 
så  att  t.  ex.  i afton  vädret  här  är  såsom  en  något 
kylig  majafton  hos  oss.  Hittills  har  jag  ej  det  min- 
sta varit  besvärad  af  Afrikas  hetta,  ehuru  jag  utan 
tvekan  utsatt  mig  för  middagssolens  badd;  jag  har 
befunnit  mig  oändligen  väl  i detta  klimat  och  på- 
minner mig  ej  någonsin  eller  någorstädes  hafva  mått 
bättre.  Såsom  jag  hoppas  och  ber  dig  om,  går  du 
till  min  gamla  mor  och  underrättar  henne  härom,  samt 
att  jag  för  öfrigt  är  glad  och  nöjd  med  min  ställning; 
ehuru  ofta  tankarne  flyga  hem  till  er,  isynnerhet  un- 
der våra  högtider,  såsom  den  just  nu  förflutna  påsken, 
då  jag  vet  att  ni  under  de  i lugn  utan  göromål  till- 
bragta  dagarne  tänken  på  mig  här  vid  den  gamla 
Nilen.  x\f  påsken  visste  jag  ej  annat,  än  att  i denna 
vekaleh  boende  Greker  hade  mycket  nojs  för  sig  och 
att  andra  dagen  inföll  på  en  liten  Arabisk  högtid,  då 
alla  vandra  ut  i trädgårdar  och  på  fälten  för  shamm 


344 


ennesim.  Jag  hade  ätVeii,  i ett  litet  sällskap  af  mina 
Arabiska  vänner,  vandrat  ut  på  ett  närbeläget  vackert 
fält,  inandats  en  verkeligen  ljuf,  friskande  vind  och 
haft  ganska  trefligt.  Allt  håller  nu  på  att  grönska, 
h vetet  står  i stora  ax,  i trädgårdarne  sprida  pome- 
rans-  och  citron-buskarue  sin  härligaste  väldoft. 

Af  pesten  höres  här  ingenting,  ehuru  man  för 
omkring  en  månad  sedan  berättade  att  några  fall  yp- 
pat sig  i Alexandria.  Nu  är  dess  egentliga  tid  för- 
bi, så  att  vi  numera  ej  torde  behöfva  frukta  den 
här  på  detta  år.  Detta  bref  är  sammansatt  af  små 
lappar,  som  jag  nedskrifvit  än  då,  än  då,  under  mån- 
ga olika  förhållanden  och  sinnesstämningar;  du  må- 
ste derföre  ursäkta  lappverket  och  taga  det  sådant 
det  kommit.  Nu  torde  jag  ej  komma  att  skrifva  på 
någon  tid,  emedan  jag  med  allvare  vill  börja  arbeta. 

Dagh.  April  J4. 

Om  morjjonen  kom  shekh  Davocl  ocii  sån;  ganska 

O O O 

ömklig  ut;  sade  sig  varit  och  ännu  vara  sjuk.  Deref- 
ter  kom  Abdolkhalik  och  såoj  ännu  ömklio-are  ut.  Jaii 
hade  i förrgår  aftons  ordinerat  åt  hans  syster  för  ut- 
hållande  stark  diarrhé  litet  opium,  och  så  hade  han 
vräkt  i henne  omkrino;  4 o-r.,  hvaraf  hon  hela  jjärda- 
gen  och  allt  ännu  i dag  befunnit  sig  högst  illa,  samt 
nu  fått  ett  anfall  af  asthma.  Längre  fram  på  dagen 
gick  jag  med  honom  att  se  på  henne,  men  tyckte 
hennes  sjukdom  ej  vara  så  farlig  som  de  föregåfvo. 
Hon  är  förfärligt  pjåkig  och  tråkig.  Medan  Abdol- 
khalik satt  här  började  hans  öga  klia;  för  att  hjelpa. 


345 


det  tvinnade  han  en  liten  papperslapp,  tog  med  den 
tjockt  örvax  från  sitt  öi’a  och  trillade  det  in  i ögat, 
sägande  sig  i 10  år  med  fördel  hafva  brukat  denna 
konst.  När  jag  sedan  kom  ner  i hans  bod,  satt  han 
ömklig  och  surmulen,  med  ögat  svullet  och  en  stor 
j)åse  under  det.  När  jag  frågade  hvarifrån  det  kom- 
mit, fick  jag  svaret:  kidde  min  allah.  Om  aftonen 
gjorde  jag  en  liten  tur  till  Muski,  i det  allt  fortfa- 
rande friska,  men  i mitt  tycke  särdeles  helsosamma 
vädret,  satt  en  stund  hos  Abdolkhalik,  men  följde 
snart  shekh  Shaaravi  derifrån  och  förmådde  honom 
samt  hans  bror  att  komma  upp  till  mig.  De  suto 
här  en  stund  och  drucko  kaffe;  men  shekh  Shaaravi 
ledsnar  nästan  ut  mig  samt  förefaller  tråkig  med  sin 
inbillade  lärdom  och  egenkärlek.  Plan  plågar  mig 
mycket  med  grammatikaliska  frågor  i tid  och  otid. 

April  lo. 

Läste  och  sysslade  hemma  ända  till  närmare  'asr, 
då  jag  gick  ner  och  frågade  efter  Abdolkhaliks  syster 
samt  fick  det  svaret  att  hon  nu  var  så  dålig  att  in- 
gen hjelp  mera  behöfdes.  Vi  gingo  do  ek  dit  och  ef- 
ter allt  som  syntes  var  hon  bättre  i dag;  men  hon 
är  förfärligt  pjåkig  och  vill  att  man  ömkar  henne.  I 
dag  undfägnades  hon  med  trätor  och  gräl,  så  väl  af 
sin  bror,  som  sin  man,  hvilken  äfven  var  tillstädes. 
Gjorde  sedan  ett  slag  omkring  Gemelijeh  och  vid 
maghrih  gick  jag  till  Köhler,  der  shekh  Uamad  hade 
varit.  Nu  lärer  ändteligen  bokaffären  vara  uppgjord 
och  jag  i morgon  kunna  få  böckerna  mig  i handom. 
Jag  kom  att  sitta  der  något  länge,  äfven  för  att  af- 
vänta  Ibrahim  Dosoki^  men  han  kom  ej  i dag. 


346 


April  16. 

Gick  till  Köliler,  dit  nu  slutligen  sliekh  Ramad 
liaJe  hem  tat  böcker,  dock  ännu  ej  alla;  der  räknades 
och  dividerades  med  honom.  Han  är  en  präktig  man , 
en  geda  rätt.  Senare  kom  dit  Dosoki  och  gaf  Timo- 
fejef  hans  lektion,  hvarefter  vi  pratade  till  temmeli- 
gen  sent. 

April  1 7. 

Fick  bittida  besök  af  shekh  Ibrahiniy  som  en 
lång  stund  pratade  och  frågade  mig  om  orsaken  till 
kärlek  samt  mera  dylikt,  och  läste  sedan  i en  af  de 
böcker  jag  i går  hemtat  hem.  Middagstiden  kom 
Moliammad,  son  till  kalligrafeu  Ibrahim  effendi,  för 
att  gifva  mig  den  första  lektionen  i kalligrafi.  Ilan 
är  en  ung  15-årig  gosse,  men  särdeles  väl  uppfostrad 
och  välartad.  Härefter  kom  Abdolkhalik  och  började 
det  gamla  krånglet  om  dabbosen,  som  han  genom 
mific  lemnat  åt  Murad.  Han  hade  sagt  sig  erhållit 
den  af  mig  och  ej  af  honom,  samt  helt  och  hållet 
vägrat  dess  återgifvande,  med  mera  gemena  saker. 
Jag  blef  förstämd  genom  detta  samtal  om  Murad, 
gick  ut  till  Muski  och  hemtade  min  Kamos.  Efter 
maghrib  gick  jag  till  Ustad  Alahmod^  som  jag  ej 
sett  pä  lång  tid.  Han  berättade  sköna  historier  om 
Murad ! ! 

April  18. 

Davod  kom  hit  och  säg  temmeligen  flat  ut  öf- 
ver  det  ovett  Abdolkhalik  och  Ibrahim  i förrgår  gif- 
vit  honom.  Han  var  efter  vanligheten  sömnig  ocli 
tråkig.  Medan  vi  suto  kom  shekh  Ibrahim  jemte 


347 


miii  lille  treflige  skrifliirare  och  under  det  vi  betrak- 
tade allehanda  skrifprof,  deni  han  hade  i sin  portfölj, 
somnade  Davod  af.  Vi  skrefvo  omkring  en  timmas 
tid,  Mohammad  gick  sin  v<äg,  Davod  vräkte  sig  sof- 
vande  på  divan  ända  till  närmare  'asr,  då  han  vak- 
nade upp  och  begärde  något  att  äta.  Jag  gick  ut 
för  att  taga  pengar  af  Bokti,  men  träffade  honom  ej 
förän  efter  onaglirib;  under  denna  väntan  fick  jag  ti- 
den slut  med  att  spatsera  omkring  i alléerna  vid  Bir- 
ket,  sitta  i cafén  och  ha  ganska  tråkigt.  Senare  kom 
Mohammad  Ågha  in  till  mig  och  vi  drucko  thé. 

April  10. 

Satt  hemma  hela  dagen  ända  till  maghrib,  läste, 
sysslade  och  hade  tråkigt.  Ingen  kom  till  mig,  ^Äli 
sprang  hela  dagen  på  bestyr  och  kom  ej  hem  för  att 
laga  mig  mat,  så  att  jag  slutligen  blef  förargad,  gick 
ut  att  äta  och  gjorde  en  tur  i Asbukijeh,  der  jag  satt 
i ett  café. 

April  20. 

Hade  besök  af  shekh  Davod,  Ibrahim,  Moham- 
mad Effendi  och  Mohammad  Agha,  med  hvilken  sist- 
nämnde vi  drucko  thé  tillsammans. 

April  21. 

Satt  åter  hemma  hela  dasken  ända  till  "esha  och 

O 

besöktes  först  af  Davod,  som  just  började  ge  mig  sin 
tråkiga  lektion,  då  shekh  Ibrahim  efter  vanligheten 
kom  och  af  bröt  oss;  han  satt  länge  och  väl  här,  lä- 
ste i "Unvan  elbajan  och  gaf  sina  förklaringar  öfver 
texten,  ej  utan  tråk  för  mig.  Middagstiden  kom  min 


348 


lille  Mohammad  och  gaf  mig  sin  skriftimma.  Sedan 
begåfvo  vi  oss,  ‘Ali  och  jag  tillika  med  hans  lille 
son  Mohammad,  iit  till  moskén  Hossein,  der  nu  i af- 
ton börjades  hans  molid.  Vi  gingo  in  i moskén, 
hörde  på  shekherne  som  läste  ur  Delail,  och  in  i 
sjelfva  kobban  der  Hossein  är  begrafven.  Hans  graf 
eller  kobban  var  omgifven  af  jerngallerverk,  här  och 
der  med  några  förgyllningar.  Arbetet  förekom  mig 
vackert,  så  mycket  jag  kunde  och  vågade  titta  om- 
kring mig.  Jag  läste  fatheh  framför  kobban  och 
kysste  den  på  åtskilliga  ställen,  såsom  jag  såg  andra 
göra.  Der  inne  satt  en  lång  rad  läsande  shekher. 
Jag  var  i afton  turbanad,  gick  (som  jag  tror)  tem- 
meligen  oobserverad  omkring  i moskén  och  hade  in- 
gen fruktan  alls,  ehuru  för  första  gången  i Kairo 
inne  i en  moské.  En  ung  shekh  ville,  mot  en  ersätt- 
ning af  5 fadda,  för  mig  läsa  en  sura  för  ISejidna 
Hossein. 

April  22. 

‘Ali  berättade  mig  att  maran  (käbös)  plågat  ho- 
nom om  natten,  att  han  läst  åtskilliga  surer  ur  Ko- 
ran, men  ej  kunnat  få  den  bort  dermed,  samt  att  den 
dock  slutligen  lemnat  honom,  men  icke  gått  ut,  utan 
satt  sig  i knuten  vid  zuffeh.  Liingre  fram  på  dagen 
kom  shekh  Ibrahim,  satt  en  lång  stund  och  pratade 
om  ödet.  Jag  tror  aldrig  att  han  verkeligen  är  moslim. 
Senare  kom  Davod  och  gaf  mig  min  timma,  hvaref- 
tcr  han  begärde,  mat,  fick  litet  bröd  och  honing  att 
äta,  vräkte  sig  sedan  (under  det  jag  med  Mohammad' 
gick  in  och  skref)  på  soffan  och  sof  ända  till  efter 


349 


'asr;  derefter  vaknade  lian,  började  prata  med  ^Ali 
och  förargade  mig  till  ytterlighet. 

April  23. 

Satt  hemma  ensam,  besökt  blott  af  Mohammad 
effendi  middagstiden.  Om  aftonen  åt  Abdolkhalik  hos 
mig  och  en  stund  derefter  gingo  vi,  ‘Ali,  jag  och 
hans  lille  son,  till  Jlossein,  der  nu  åter  Delail  m.  m. 
lästes  och  en  stor  samling  folk  satt  på  golfvet  i kret- 
sar, samt  pratade  eller  spatserade  omkring.  Gossar 
sprungo  omkring  och  lekte,  så  att  det  hela  nästan 
hade  tycke  af  en  bal  eller  något  dylikt.  ‘Ali  och  jag 
satte  oss  äfven  ner  på  golfvet  en  stund,  spatserade 
sedan  omkring,  voro  inne  vid  kubban,  läste  fatheh 
och  kysste  den  &c.  Derifrån  gingo  vi  ut,  stannade 
i ett  café  och  hörde  en  Muhaddit,  han  berättade  nå- 
gon historia,  i hvilken  en  kristen  khavage  förekom, 
hvars  språk  han  härmade  med  god  brytning,  till  stor 
förlustelse  för  det  temmeligen  stora  auditorium. 

April  24. 

Hade  besök  af  shekh  Ibrahim  om  morgonen  och 
efter  middagen  af  lille  Mohammad.  Gick  ut  med 
‘Ali,  satt  i ett  café  och  hörde  på  en  muhaddit,  shekh 
Ismains  bror,  som  berättade  väl  och  vackert. 

Ap7'il  26. 

Efter  middagen  tog  ‘Ali  och  gick  ut  i Ibrahim 
pashas  trädgård.  Under  vägen  veko  vi  in  i en  stor 
vacker  moské,  sultan  Aloajins,  som  enligt  ‘Ali  är  den 
vackraste  moské  här  finnes.  En  viss  Ibrahim  effendi, 
som  varit  dess  nadsir,  har  nemligen  reparerat  den 
och  sifvit  den  dess  vackra  utseende,  efter  det  den 


350 


varit  nästan  fullkomligen  förstörd.  Föo-a  folk  var  der 
inne,  blott  några  få,  som  lågo  pä  golfvet  och  sofvo. 
Vi  gingo  öfverallt  omkring  och  den  förekom  mig  i 
sanning  särdeles  vacker  och  synbarligen  ny.  Vi  van- 
drade ut  genom  porten  Zueleh  och  kommo  inom  för- 
störda och  förfallna  qvarter  förbi  Sejide  Zejneb  ut  i 
parken.  Derifrån  begaf  jag  mig  till  Roda  för  att 
träffa  Peterson,  men  råkade  honom  ej.  Jag  vandrade 
omkring  på  Roda  och  fröjdade  mig  storligen  öfver 
dess  sköna  läge,  vackra  anläggning  och  det  särdeles 
vackra  väder,  vi  hade  i dag.  Nilen,  ehuru  ej  särde- 
les bred  och  delad  af  öar,  tyckes  dock  vara  stor  och 
väldig  för  sina  flacka  vidsträckta  stränders  skull. 
Jag  njöt  rätt  i dag  af  frisk  luft.  Kom  hem  litet  trött, 
kastade  mig  på  soffan,  somnade  och  vaknade  vid  mid- 
natt, då  jag  gick  ner  för  att  se  hvad  som  förehades 
på  Molid.  Men  det  var  just  ingenting  särdeles.  En 
procession  (ishareh)  gjorde  man,  men  den  var  liten. 
Denna  afton  firades  till  shekh  Bejomis  ära  och  var 
den  första  på  hvilken  eleshair  börjades. 

April  27. 

Shekh  "Åli,  som  min  Sejid  ’Ali  rekommenderat 
mig  till  lärare,  kom  hit  och  hade  pratat  en  stund  då 
shekh  Ibrahim  kom.  Ifan  började  berätta  historier 
om  sina  färder  i Indien  och  Kina,  hvilka  han  tyckes 
vara  särdeles  mån  om  att  alla  skola  känna.  Han  be- 
rättade huru  han  i Kalkutta  gjort  bekantskap  med  en 
Engelsk  doktor,  samt  med  honom  disputerat  om  odöd- 
ligheten och  uppståndelsen,  hvilken  han  sade  Fran- 
kerna  alldeles  förneka.  Härvid  yttrade  de  andra  att 


351 


allt  livad  Frankerna  hade,  bestod  blott  i deras  för- 
stånd. Vidare  omtalade  ban,  buru  ban  i den  Engel- 
ska doktorns  tub  sett  berg  ocb  sjöar  i månen,  men 
lörklarat  detta  sålunda  att  månans  yta  var  en  spegel, 
i bvilken  jorden  reflecterades,  samt  förmått  Engels- 
mannen att  gå  öfver  till  ocb  erkänna  hans  åsigt.  Det 
förekommer  mig  som  om  den  enkla  visdom,  ban  vill 
lägga  i sitt  tal  och  i sina  historier,  vore  sökt  och 
härmad.  Han  gick  snart  bort.  Sbekb  ^AU  blef  sittan- 
de ocb  vi  kommo  öfverens  om  att  ban  skulle  komma 
till  mig  alla  dagar  vid  solens  nppgång  för  att  läsa 
Alfijeliy  ehuru  jag  hade  all  möda  att  förmå  honom 
till  studerande  af  denna  bok.  Han  sade  nemligen  att 
den  var  för  svår.  Han  behagade  mig  öfverbufvud 
mycket,  isynnerhet  hans  språk  ocb  talorgan.  Efter 
maghrib  gjorde  jag  en  spatsertur  i Asbukijeh  och 
hörde  vid  min  återkomst  på  en  "Antari  med  Abdol- 
kbalik;  gick  sedan  med  honom  till  cafét  vid  Hassa- 
nein  ocb  hörde  på  muhadditen^  samt  derefter  på  in- 
strumentalister.  De  voro  en  flöjt,  kanon,  "od  ocb 
tabl.  Musiken  var  ej  utan  ett  visst  behag,  dock  sär- 
deles enformig  i längden,  i anseende  till  den  bristan- 
de harmonin. 

April  28. 

Hade  besök  af  shekh  Ibrahim,  hvars  Islam  jag 
för  hvarje  dag  får  stön’e  anledning  att  betvifla.  Af- 
ven  folket  här  tyckes  litet  misstänka  honom.  Satt 
hemma  till  "asr,  då  jag  gick  ut  och  gjorde  en  liten 
spatsertur  på  moUd.  Efter  maghrib  gjorde  jag  en 
lång  promenad  med  ""AU  omkring  Birket  el  asbukijeh', 


352 


då  vi  gingo  förbi  deii  långa  raden  af  vackra  lins,  som 
vetta  dit  ut  och  alla  ägas  af  kristna,  sade  ^Ali:  adi 
gannat  el  nosara  ghashuma  fish  lamma  imoto  i roho 
gehennem.  Vädret  var  oändligen  vackert,  med  det 
klaraste  månsken  och  af  nordanvind  renad  hift.  När 
vi  kommo  tillbaka  hörde  vi  i ett  café  på  shekh  Ismain, 
som  dock  tvifvelsutan  är  den  bästa  muhaddit  här  och 
så  uppskattas  äfven  af  folket.  Senare  gick  jag  till 
Hassanein  och  såg  en  ashareh,  som  man  i afton 
gjorde  för  Muhäshir  elgamia\  åt  hvilken  denna  afton 
var  egnad.  Under  processionen,  hvilken  var  delad 
liksom  i afdelniugar  eller  chörer,  sjöngs  hela  vägen,  den 
ena  chören  tagande  vid  der  den  andra  slöt  och  liksom 
svarande  hvarandra.  Orden  voro  blott:  allahamma 
salli  ’ala  sejidna  Mohammadin  sala  ridan.  Allt  hade 
dock  ett  visst  religiöst  fanatiskt  uttryck,  isynnerhet 
då  processionen  inträdde  i kobban.  Ty  dervid  fick 
sången  ett  vildare  och  mera  fanatiskt  uttryck.  Jag 
gick  dock  ej  in,  utan  vände  om  och  gick  hem. 

April  29. 

Gick  om  morgonen  ut  med  'AZi,  vek  in  i Azhar 
och  vandrade  omkring  bland  shekherua,  som  hvar 
och  en  satt  i sin  krets  af  lärjungar  och  höll  sin  före- 
läsning. Der  var  fullt  af  sådana  kretsar,  på  gården 
smärre  gossar,  inne  i moskén  fullvuxna.  Vi  veko 
derpå  in  och  gjorde  vår  zijareh  i ett  litet  bönehus 
för  shekh  Refa\  der  en  stor  hop  qvinnor  voro  för- 
samlade. ^Ali  underrättade  mig,  medan  vi  voro  i ett 
café  der  bredvid,  att  största  delen  af  dessa  qvinnor 
voro  besatta  af  någon  ’ af  rit.,  men  om  de  besökte  sin 


sliekli  på  hans  dag,  voro  dc  fria  från  sin  plågoande 
de  öfriga  dagarne  af  veckan.  De  liade  nemligen  livar 
och  en  sin  shekh,  soin  de  besökte.  Vi  vandrade  om- 
kring shekhens  turha,  läste  fatlie  och  kysste  den  på 
åtskilliga  ställen.  Vid  utgången  blefvo  vi  besvärade 
af  alla  slags  folk,  vattenbärare  m.  m.,  som  begärde 
bakhshish.  Derefter  gingo  vi  upp  i citadellet  och 
vandrade  genom  divanerna.  Folket  tycktes  ha  fritt 
tillträde  öfverallt,  äfven  till  sjelfva  paslians  divan. 
Vi  kommo  hem  från  vår  långa  vandring  middagsti- 
den, temmeligen  trötta  och  hungriga.  Mohammed  kom 
och  liemtade  nu  med  sig  det  färgade  papperet,  som 
jag  började  skrifva  på.  Äfven  hade  han  med  sig  lösa 
blad  af  en  bok,  som  innehöll  allehanda  verser,  goda 
mot  trolldom,  kärlek  och  allehanda  annat  ondt.  De 
skulle  skrifvas  än  så,  än  så,  upphängas  eller  fästas 
än  här,  än  der,  deras  kraft  var  bepröfvad  och  säker. 
Mohammed  prisade  högeligen  denna  bok  och  skulle 
börja  skrifva  af  den.  Den  hette  Khavas  elbordeh. 
Mot  aftonen  gjorde  en  spatserfärd  till  Muski  och  var 
inne  hos  Kölder,  der  äfven  Berczin  träffades.  Jag 
spelte  med  honom  ett  parti  schack.  Det  är  ett  tråkigt 
sällskap.  Satt  derefter  i ett  café  för  att  höra  shekh 
Ismdin  och  vandrade  ännu  om  natten  omkring  pä 
Molid  och  kom  hem  kl.  omkring  4.  ^Ali  hade  ej  orkat 
ut  i afton,  han  var  alldeles  medtagen  af  morgonpro- 
menaden. 

April  30. 

Gjorde  en  promenad  i Ghorijeh,  satt  en  stund  i 
cafét  i liassanein.,  som  '"AU  sade  vara  särdeles  me- 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I.  23 


354 


hrokeh  och  der  aldrig  en  shishe  ges  eller  finnes,  eme- 
dan den  anses  för  vahish.  Sedan  jilncfo  vi  in  i mo- 
skén,  och  hörde  några  timmar  på  zikr^  som  gjordes 
i dag  af  Sadati  och  Bejomi  dervisher.  De  stodo  hvar 
i sin  krets  framför  deras  shekh,  som  satt  pä  sin 
seggade  framför  dem.  Allt  efter  som  någon  af  tari- 
kan  kom  in,  gjorde  han  först  en  rilioh  eller  rcättare 
blott  en  sugud,  kysste  shekhens  hand  och  ställde  sig 
sedan  i ringen,  samt  deltog  i de  andras  sång  och  rö- 
relser. Afven  i dessa  zikr  iakttogos  solo-partier  och 
körer;  de  voro  ej  utan  en  viss  storartad  effekt.  Me- 
dan vi  hörde  dei-på  kom  en  fattig  fikh,  helsade  på 
oss,  läste  suraa  Jazin  och  efter  den  ännu  några  små 
böner,  hvarföre  han  fick  10  fadda,  5 fadda  mer  än 
vanligt.  Vi  gingo  hem  en  stund  före  middagen  ocli 
jag  blef  sittande  hemma  till  maghrih^  då  jag  gick 
ut  med  gjorde  en  tur  omkring  Azhukijeli  och 

derefter  satt  med  honom  en  stund  i Hassanein,  hö- 
rande på  zikr;  vidare  ännu  en  stund  hos  shekh  Ismain 
i cafét  och  kom,  efter  en  liten  promenad  i Geme- 
lijeh,  temmeligen  sent  hem.  Onsdagen  bör  man  ej 
äta  mjölk,  ty  då  får  man  sorg  hela  veckan;  pä  denna 
dag  bör  man  äta  fisk,  som  åter  ej  passar  om  lörda- 
gen. Mjölk  på  lördagen  är  deremot  mebruk. 

Maj  1. 

Det  var  het  och  qvaf  luft  i dag,  så  att  'AZ*, 
som  varit  ute,  kom  hem  utmattad.  Gick  ut  vid  'asr 
för  att  pröfva  vädret,  men  fann  det  ej  så  alldeles  för- 
skräckligt. Jag  vandrade  ut  genom  Bah  ennasr  i nå- 
gra trädgårdar,  der  nu  snart  allehanda  frukter  börja 


355 


sticka  fram.  Trädgårdarne  i Alexandria  beliagade  mig 
dock  mera  än  dessa.  Luften  var  om  aftonen  alldeles 
förfärligt  trång  och  qväfvande  på  de  tränga  gatorna,  det 
förekom  mig  liksom  jag  varit  instängd  och  ej  väl  kun- 
nat andas.  Jag  skyndade  min  gång,  men  det  ökade 
min  värma  och  min  svett.  Afven  vid  birket  var  ej  i 
afton  samma  rena  luft  som  vanligt,  deröfver  låg  lik- 
som en  dimma  af  den  osunda  luften,  och  ingen  vind- 
fläkt förmärktes.  Jag  satt  en  temmeligen  lång  stund 
i cafét  hos  Hanafi;  der  träffade  jag  shekh  Sharavi, 
gick  med  honom  till  Massanein  och  hörde  på  zikr 
och  delail ^ sittande  en  stund  i ett  litet  sällskap  på 
golfvet.  Derefter  följdes  vi  åt  förbi  Nahhasin^  stan- 
nade en  stund  att  höra  på  instrumentalisterna  der, 
samt  slutligen  litet  hos  shekh  Ismdin. 

Maj  2. 

Vaknade  upp  särdeles  trött  och  var  matt  hela 
morgonen.  Hela  dagen  var  en  tryckande  qvaf  hetta 
med  stark  vind,  men  het  och  utan  någon  friskhet. 
Jag  låg  hemma  hela  dagen  och  plågades  af  det  äkta 
khamasin-YÅåret , oförmögen  att  göra  någonting.  Ef- 
ter  maghrib  gjorde  jag  en  tnr  till  Asbukijeh,  satt  hos 
Hanafi  och  insöp  med  djupa  andetag  samt  stor  fröjd 
den  friska  nordanvind,  som  blåste  upp  mot  aftonen. 
Allt  folk,  äfven  bland  infödingaime,  klagade  högeli- 
gen öfver  hettan  och  vädret  i dag.  När  jag  kommit 
tillbaka  från  Asbukijeh,  gick  jag  med  ^Ali  till  Jlassa- 
nein.  Det  var  nu  shekh  Geukeris  afton  och  moskén 
var  rikare  illuminerad  än  vanligt;  der  fanns  mycket 
folk  och  stor  trängsel.  "Esavijeh  dervisherne  höllo 


35G 


zikr  i dag.  De  äro  alla  eller  åtminstone  största  de- 
len Maghrabijeh.  De  hade  stora  trummor  och  tym- 
paner,  med  hvilka  de  accompagnerade  sin  såiu»-,  som 
var  särdeles  vild  och  rasande.  Härunder  frjorde  de 
häftiga,  hoppande  rörelser,  sprungo  omkring  i moskén 
och  förorsakade  starka  rörelser  ibland  den  talrika 
folkskaran,  som  tycktes  frukta  dem  litet.  De  äro 
kända  för  att  äta  eld,  hoppa  högt  upp  mot  moské- 
taket, rycka  ner  lamporna  och  äta  upp  dem,  när  ber- 
serksgängen  kommer  öfver  dem.  I dag  gjordes  dock 
intet  sådant.  Man  tyckes  numera  blifvit  mildare  och 
dylika  saker  tyckas  ej  rätt  senteras  här.  De  buro 
sig  dock  åt  nästan  som  ursinniga.  Afven  Sadati  der- 
visherna,  som  några  dagar  förut  haft  sin  dag,  voro 
fordomdags  kända  för  att  äta  ormar  och  göra  andra 
underverk;  men  sedan  engång  en,  som  ej  var  Sadati 
dervish,  i sin  berserksgång  fördristat  sig  att  svälja 
en  orm  och  dött  deraf,  har  deras  shekh  numera  för- 
bjudit denna  föda  för  alla  utan  undantag.  Vi  suto 
omkring  2 timmar  i moskén  och  gjorde  sedan  en  li- 
ten tur  omkring  Gcmelijeh. 

Maj  3. 

Hade  om  morgonen  besök  af  shekh  Ibrahim  och 
Abdolkhalik,  som  blefvo  sittande  ända  till  middagen. 
När  Ibrahim  gått,  berättade  Abdolkhalik  att  han  var 
förälskad  i en  ung  man  och  att  det  var  blott  denna 
kärlek,  som  höll  honom  sä  länge  qvar  här;  han  kal- 
lade naturligtvis  detta  shei  min  allah  och  honom 
meskin,  samt  mente  det  vara  honom  omöjligt  att  be- 
segra denna  passion.  Straxt  efter  middagen  trfiffade 


357 


jag  iiiia  lille  Mohammed,  tog  honom  jemte  2 andra 
jTossar  af  hans  bekanta  och  vandrade  med  dem  ut  i 
några  trädgårdar.  Vi  suto  i en  bland  dessa,  drucko 
kaffe,  åto  apelsiner  och  trifdes  väl  tillsammans.  Gos- 
sarne  här  äro  välartade  och  artiga.  En  bland  dem 
var  en  Neger  från  Said  och  behagade  mig  mycket. 
Vi  kommo  hem  något  efter  ‘asr  och  jag  blef  ännu 
stående  litet  hos  Hassan  i hans  bod;  hvarefter  jag 
vandrade  omkring  i Gemelijeh. 

Maj  4. 

Gick  om  morgonen  i badstuga  med  '"Ali.  Kort 
efter  det  jag  kommit  hem  och  just  tänkte  taga  mig 
en  liten  lur,  kommo  Abdolkhalik  och  Mohammad  Sa  odi 
hit,  den  senare  med  sin  "od.  De  suto  till  eftermid- 
dagen och  åto  med  mig  en  lekmeh.  Sedan  de  gått 
kom  shekh  Ibrahim^  satte  sig  att  läsa  i "Envan  elbe- 
jan  och  pratade  deremellan  om  de  underverk  han  sett 
i Indien,  menande  att  ingen  kung  eller  någon  annan 
kunde  komma  att  se  allt  det  han  sett.  Han,  liksom 
alla  orientaler,  är  stor  egoist  och  sjelfvis,  om  han  är 
Mohammedan  eller  ej.  Under  tiden  kom  lille  Mo- 
hammed  elkhattat^  men  jag  hade  ingen  lust  att  skrifva 
i dag,  ty  jag  hade  ondt  i hufvudet  af  den  starka 
hettan  och  den  qvafva  luften.  Efter  "asr  rakade  en 
mezzejin  mitt  hufvud.  Efter  maghrib  gmgo  "Ali  och 
jag  till  Azhukijeh,  suto  hos  Hanaji  och  svalkade  oss 
i en  frisk  nordlig  vind,  som  blåste  upp.  Sedan  van- 
drade vi  ännu  omkring  i Gemelijeh^  suto  vid  ett 
café  och  njöto  af  den  härliga  aftonluften  efter  den 
heta  dagen. 


358 


Maj  o. 

Ämnade  mig  med  'Ali  ut  till  Sejideh  Zejneb,  men 
blef  hindrad  af  shekh  Ibrahim^  som  kom  just  när  vi 
höllo  på  att  taga  på  oss.  Han  blef  sittande  och  ef- 
ter samtal  hit  och  dit  yppade  han  sin  kärlekshistoria 
för  mig.  Jag  sade  honom  allt  hvad  som  föll  mig  in 
i anledning  häraf,  menande  att  det  ej  höfdes  en  man 
o.  s.  V.  Härunder  kora  Abdolkhalik,  'AK  inträdde  äf- 
ven  till  oss;  nu  först  började  saken  vidt  och  bredt 
utläggas  och  ventileras  med  den  vanliga  orientaliska 
bredheten,  samt  vidlyftigt  upprepande  af  ett  och  sam- 
ma. Jag:  förundrade  miac  högeligen  öfver  ömklighe- 
ten  och  uselheten  i deras  åsigter.  Araben  här  i Kairo 
har  föga  eller  intet  mera  af  manlighet,  hvarken  i sinne 
eller  kropp.  De  flesta  äro  sjukliga,  ehuru  oftast  med 
ett  vackert,  manligt  utseende,  och  i sitt  sinne  äro  de 
effeminerade.  Jag  ledsnade  slutligen  alldeles  vid  de- 
ras prat  och  önskade  dem  bort.  När  de  slutligen 
gått  och  jag  åter  gjorde  mig  färdig  att  gå  ut,  kom 
Mohammad  och  gaf  mig  min  skriftimma.  Ehuru  blott 
15  år,  är  han  en  af  de  bästa  jag  sett  här.  Men  äf- 
ven  han  är  krasslig  och  ömklig  till  sin  kropp.  Se- 
dan han  gått  begaf  jag  mig  utom  staden  på  Sandber- 
gen och  andades  in  den  friska  luft,  som  från  norden 
kom  öfver  öknen.  Om  aftonen  gjorde  vi  en  tur  om- 
kring Gemelijeh  och  hörde  derefter  på  shekh  hma'un. 
Men  som  der  inne  i cafét  var  hett  och  ohyra,  kunde 
jag  ej  länge  härda  ut,  utan  gick  hem. 

Maj  G. 

Gick  om  morgonen  ut  med  'Ali^  besåg  törst  2 


359 


björnar,  som  en  Turk  dresserat  och  hemtat  hit.  Den 
ena  dansade  samt  gjorde  allehanda  konster  efter  Tur- 
kens sång  och  tambour  de  basque.  Derefter  gjorde 
vi  vår  zijaret  i sultan  Salehs  kubba,  hvars  molid  hölls 
i dag.  Hans  graf  öppnas  ej  mer  än  en  gång  om 
året,  på  denna  dag.  Här  var  en  förskräcklig  träng- 
sel af  qvinnor,  som  dels  gjorde  tavaf  omkring  den, 
dels  suto  rundtomkring  i kretsar.  På  2 sidor  af  kub- 
ban  stå  på  hvardera  sidan  3 ljus,  hel  och  hållna  om- 
murade  med  gips.  Dessa  vaxljus  skola  Frankerna 
hafva  sändt  sultanen  till  present;  men  när  de  hitkom- 
mit  fanns  här  en  man,  som  genomskådade  list  i gåf- 
van  och  underrättade  folket  om  att  ljusen  antända 
skulle  sätta  hela  Kairo  i låga  samt  lägga  staden  i 
aska.  Man  ommurade  dem  derföre  med  gips  och  lät 
dem  stå  omkring  sultanens  graf.  Folket  förmodar 
dem  vara  fulla  af  krut  och  bly  m.  m.,  så  att  de  ännu 
aftäckta  och  antända  skulle  sätta  eld  pä  staden.  Der- 
ifrån  gingo  vi  till  Hassanein^  vandrade  öfverallt  om- 
kring i moskén,  betraktade  dess  sebil  jemte  annat. 
Masrs  utmärktaste  lärda  män  bildade  i dag  hvar  och 
en  sin  läsekrets  och  gjorde  en  khatme  af  Koran. 
Hvarje  shekh  hade  med  sig  en  liten  provision  af  bö- 
nor och  andra  små  förnödenheter,  gjorde  sitt  lilla  mål 
samt  drucko  kaffe  i sin  krets.  Vi  kommo  dit  något 
bittida,  så  att  de  ännu  ej  hunnit  börja,  ty  detta  sker 
ej  förän  efter  middagsbönen.  Derefter  gick  jag  utom 
Bah  ennasr^  gjorde  en  promenad  på  bergen  och  an- 
dades den  friska  ökenluften.  Jag  återvände  dock 
snart  hem,  vandrade  sedan  litet  neråt,  köpte  tobak  af 


360 


shekh  Sha  ravis  patron  och  blef  inbjuden  till  honom 
för  att  höra  på  en  khatme^  som  han  skulle  göra  i sitt 
hus.  Jag  gick  dit  upp  beledsagad  af  hans  son  och 
fann  i rummet  ett  sällskap  af  8 till  10  personer,  bland 
h vilka  4 Jikh,  som  läste  Koran.  En  i sänders  af  dem 
läste  sin  tur,  så  att  han  dels  sakta,  dels  halfhöf»-t  re- 
citerade,  mera  liksom  för  sig  sjelf,  en  lång  ramsa; 
derefter  sjöng  han  med  hög  stämma  en  del,  så  fort- 
farande, ömsom  reciterande,  ömsom  sjungande,  hela 
sin  tur  till  slutet  af  sin  hazb,  då  alla  fyra  jemte  flere 
bland  det  öfriga  sällskapet  stämde  in  i kör.  Härefter 
vidtog  en  annan  af  de  4 Jikh,  reciterade  och  sjöng 
sin  tur  på  samma  sätt;  och  så  turades  oupphörligen 
emellan  de  fyra.  Härunder  pratade  och  räsonnerade 
det  öfriga  sällskapet  om  hvad  som  helst,  äfven  den 
läsande  shekhen  deltog,  ofta  af  brytande  sin  läsning, 
i samtalet.  Denna  lättsinnifchet  förundrade  mig.  Men 
å andra  sidan  skulle  det  förekomma  mig  obegripligt 
att  kunna  sitta  oaf brutet  tyst,  uppmärksamt  hörande 
på  recitationen  af  hela  Koran.  I slutet  af  hvarje 
rytm  som  sjöngs,  utropade  efter  vanligheten  åhörarne 
allah  eller  allaho  akbar,  eller  något  dylikt  uttryck  af 
förtjusning.  Äfven  jag  lät  undfalla  mig  dylika  utrop, 
ofta  af  sannt  nöje  och  fröjd  öfver  det  vackra  före- 
draget. Jag  kunde  dock  ej  sitta  länge,  utan  gick  ut 
och  gjorde  en  liten  promenad  omkring  Gemelijeh,  ner 
till  sultan  Salehs  moské.  Allt  var  nu  illumineradt 
och  mycket  folk  var  ute,  som  dels  satt  i cafén  och 
hörde  någon  sångare  eller  muhaddit^  dels  vandrade 
omkring.  Jag  träffade  under  min  vandring  silfver- 

O O 


361 


spinnaren  Mohammad  och  vandrade  litet  omkring  med 
honom.  Ilan  förefaller  mig  mycket  lismande.  Der- 
efter  gick  jag  åter  upp  och  hörde  slutet  af  khatmen. 
Nu  hade  en  af  sällskapet  sträckt  ut  sig  pä  golfvet 
och  somnat.  Man  var  vid  suran  Mulk  och  det  drog 
ej  länge  ut  förän  man  hann  till  slutet;  det  sjöngs  af 
alla  4 tillsammans,  dä  de  i början  af  hvar  och  en 
bland  de  sista  korta  surerna  upprepade:  la  illalia 
illalallah.  Slutet  sjöngs  med  större  inspiration  och 
behagade  mig  särdeles.  Härefter  reciterades  ännu  fatlie 
af  alla  samteliga,  vända  mot  det  pä  väggen  målade 
kihleh,  derpä  en  liten  del  af  suran  Bakara  samt  Elas- 
ma  eller  guds  namn,  slutligen  böner  öfver  profeten 
och  öfver  Sejidna  Hossein.  Alltsammans  var  slut 
kl.  |8  om  natten,  hvarefter  sällskapet  skildes  ät,  utan 
nå^ra  vidare  ceremonier. 

O 

Alaj  7. 

Satt  hemma  ända  till  'as?*,  då  jag  gick  ut  med 
Äli  och  tog  mig  en  promenad  omkring  Gemelijeh. 
Men  luften  var  qvaf  och  tryckande,  sä  att  vi  snart 
återvände  hem.  Efter  maghrih  gingo  vi  äter  ut.  Det 
var  i dag  sista  dagen  af  festen  och  den  egentliga 
molid.  I de  flesta  hus  här  i trakten  och  i de  största 
bazarerna  var  illumination.  Man  hade  stora  kronor, 
negafe,  fullsatta  med  kanadil^  upphängda  framför  por- 
tarne  eller  framför  bodarne,  som  till  det  mesta  voro 
öppna  eller  fullpackade  med  folk,  som  satt  och  såg 
pä  förbigående  samt  fröjdade  sig  öfver  illuminationen. 
Det  hela  var  ej  särdeles  briljant,  men  gjorde  dock 
effekt  på  de  smala  gatorna.  Folk  till  oändligt  stort 


tal  var  ute  och  strök  omkring.  Vi  vandrade  af  och 
au  i Gemelijeh,  Hassanein  och  Ghorijeh,  samt  suto 
i nagra  cafén,  hvilket  är  Alis  stora  och  enda  nöje. 
Han  klagade  att  festen  detta  år  var  usel,  ej  såsom 
förr:  folket  vore  nedstämdt  af  pashans  dsulm  och  af 
den  allmänt  öfverklagade  Jirdeh^  pengar  funnes  ej, 
modet  och  lefnadslusteii  vore  qväst.  Om  aftonen  gingo 
vi  in  i Hassanein  och  gjorde  vår  zijareh.  På  dagen 
och  tidigare  på  aftonen  hade  der  varit  så  fullt  af 
folk,  att  vi  ej  velat  gå  in.  Mattorna  voro  aftagna 
och  golfvet  var  temmeligen  smutsigt  af  det  myckna 
folket,  som  i dag  gått  fram  och  tillbaka.  I söndag 
skall  der  skuras,  då  skall  Masrs  förnämste  män  sam- 
las dit,  samt  hålla  det  för  en  ära  och  barakeh  att 
få  sig  en  slarfva  och  skura  golfvet  i kubban. 

Maj  8. 

Gick  med  "'Äli  utom  staden  längs  vägen,  som 
leder  till  Shubra,  ända  till  cafét  på  halfva  vägen 
mellan  staden  och  slottet;  vi  drucko  kaffe  der  i den 
vackra  trädgården  och  gingo  sedan  genom  Ahned 
bey  ettaliirs  trädgård  ner  till  Nilen.  Härvid  passe- 
rade vi  en  stor  öppen  sandplan,  som  ligger  mellan 
hans  slott  och  Nilstranden.  Jatj  klädde  af  mitr  skorna 
och  gick  barfotad  på  den  brännheta  sanden;  fann  mig 
väl  mycket  besvärad,  men  härdade  dock  ut,  så  väl 
hettan  under  mina  fotsälor,  som  hettan  af  den  särde- 
les starka  middaojssolen.  Simmade  i Nilen.  Vattnet 
var  halfljumt  och  jag  kände  ej  det  minsta  obehag  att 
stiga  i floden,  ehuru  jag  ej  badat  i kallt  vatten  se- 
dan jag  lemnade  Paris.  Jag  tvådde  mig  med  den 


363 


feta  svarta  Nilgyttjaii  och  fann  badet  öfverhufvud  sär- 
deles behagligt.  Vi  gingo  derefter  tillbaka  öfver  sand- 
flackan,  stannade  i ett  litet  kryphål,  der  vi  förtärde 
vårt  kaffe  i sällskap  ined  några  Kopter  och  Turkar, 
hörande  på  några  historier  dem  ''Ali  berättade  till 
hela  sällskapets  stora  nöje.  Ströko  så  förbi  Bolah 
och  öfver  fältet  mellan  denna  förstad  och  sjelfva  sta- 
den, kommo  der  in  genom  Bab  elhadid  och  begåfvo 
oss  hem.  Tänkte  besöka  Prunner,  men  råkade  på  vä- 
gen vid  ett  café  nt  för  Mohammad  Rosas  och  satt 
med  honom  föi’st  en  stund  vid  cafét,  gjorde  sedan 
med  honom  en  liten  spatsertur  och  stannade  vid  Ab- 
dolkhaliks  bod,  der  vi  suto  en  lång  stund  jemte  Ab- 
dolkarim  samt  andra  kommande  och  gående.  Shekh 
Sharavi  kom  äfven  och  jag  följde  med  honom  till 
Jdassanein,  der  man  till  godt  slut  på  festen  ännu  i 
afton  läste  delail,  gjorde  hazb  och  zikr.  Denna  af- 
ton kallas  Lelah  jeti  meh,  såsom  stående  ensam,  utan 
sammanhang  med  den  egentliga  festen.  Vi  hörde  en 
stund  på,  gjoi’de  vår  zijaret  kring  Hosseins  kubba 
och  gingo  bort  efter  en  half  timma  ungefär. 

Maj  9. 

Hade  besök  af  shekh  Ibrahim,  som  nu  på  några 
dagar  ej  låtit  se  sig.  Allt  folk  klagade  öfver  olidlig 
hetta,  men  jag  tyckte  mig  väl  kunna  fördraga  den. 
Efter  maghrib  gjorde  jag  en  tur  till  Azbukijeh,  satt 
en  stund  hos  lianafi,  drack  kaffe  och  inandades  luft,  ty 
den  var  der  något  friskare  än  uppe  i staden.  Träffade 
på  vägen,  när  jag  kom  tillbaka,  en  blind  fikJi,  som 
frågade  efter  Gemelijeh.  Jag  bad  honom  följa  mig 


364 


och  ledde  honom  fram.  Han  hade  nemliaren  liört  att 
man  i afton  här  någorstädes  skulle  hålla  zikr,  hvil- 
ken  han  äfven  ville  öfvervara.  Men  som  han  ej  visste 
huset  och  man  här  ej  kunde  upplysa  honom  derom, 
fick  han  vända  om  och  gå  sin  långa  väg  tillbaka. 
Efter  'esÄa  kommo  till  mig  Abdolkhalik,  hans  bror 
Ahdolkarim  och  Sejid  Mohammad  Rosas ^ som  hela 
aftonen  spelade  på  'od.  Han  var  ej  utan  färdighet 
och  förmåga  på  detta  instrument.  Jag  blåste  för  dem 
på  min  flöjt  åtskilligt,  men  de  tycktes  ej  förstå  det 
minsta  deraf,  ehuru  jag  valde  de  enklaste  melodier 
jag  kunde.  När  jag  tirlirade  och  blåste  några  varia- 
tioner af  skalan  fick  jag  största  beröm,  liksom  Tur- 
ken på  en  Europeisk  konsert  mest  tyckte  om  qvinti- 
leringen  vid  stämningen.  De  suto  länge,  ända  mot 
midnatt,  och  det  blef  i längden  något  tråkigt.  Mol- 
dauern,  en  Rysk  undersåte  som  bor  här,  hade  äfven 
kommit  upp  och  ökat  sällskapet. 

Maj  10. 

Gjorde  på  förmiddagen  en  tur  förbi  Azhar  till 
Ghurijeh,  satt  der  en  stund  hos  Mossein,  som  med 
all  gewalt  ville  pracka  på  mig  2 shawlar.  Moham- 
mad Rosas  kom  efter  middagen  upp  till  mig,  men 
gick  åter  bort,  då  han  fann  mig  sofvande.  När  jag 
efteråt  förebrådde  'Ali  att  ej  ha  väckt  mig,  sade  haji 
det  ej  vara  vanligt  här.  Vädret  var  oändligen  hett 
och  qvalmigt,  med  en  het  tryckande  sydlig  vind,  som 
siirdeles  besvärade  miof  och  allt  folk  här.  Om  afto- 

O 

nen  gjorde  jag  en  liten  tur  i staden,  men  den  allt 
fortfarande  sydliga  vinden  satte  damm  och  stoft  i 


365 


rörelse,  så  att  promenaden  ej  var  Scärdeles  behaglig. 
Jag  återvände  derföre  snart  och  satt  en  stund  hos 
Abdolkhalik  med  Mohammad  Saodi.  Härunder  upp- 
stod stort  buller  på  gatan  med  en  full  moslim,  som 
alla  skrcko  och  skällde  på.  Han  lyckades  yttra  en 
witze  om  kristna,  och  straxt  mildrades  sinnena  mot 
honom.  Men  när  han  fortfor  med  sitt  väsende,  för- 
des han  slutligen  bort  med  stor  möda  och  besvär,  i 
anseende  till  det  motstånd  han  "iorde. 

Maj  11. 

Straxt  efter  middagen  begaf  jag  mig  med  ’Ali  till 
Gizeh,  färdades  genom  Masr  eVatihah.,  som  förekom  mig 
vacker  och  treflig  med  sina  många  trädgårdar.  Vi  fingo 
en  liten  roddarbåt  och  satte  öfver  Nilen.  "^Åli  var  mycket 
rädd  och  sade  att  båten  var  för  liten,  satt  och  läste  un- 
der hela  öfverfarten,  samt  var  högst  ömkelig.  Vi  stan- 
nade på  en  liten  sandholme  midtuti  floden  för  en  stund , 
och  jag  simmade  vid  den.  Vattnet  var  grundt  och 
ganska  varmt,  men  badet  ändock  välgörande.  Det 
var  just  under  Nilmätaren.  Nu  skall  pashan  använda 
den  till  krutfabrik  eller  magazin  och  man  kan  ej  kom- 
ma der  in.  Vi  hade  en  högst  treflig  gammal  gubbe, 
som  rodde  oss.  Öfverkomna  till  Gizeh.,  spatserade 
vi  litet  omkring  i trädgårdar  och  planteringar,  då  jag 
sköt  en  hudhud.  Derefter  gingo  vi  in  i ett  café,  suto 
der  och  rökte  tills  Alis  vän,  en  viss  shekh  Mustafah^ 
kom  dit  jemte  en  annan  gammal,  högst  treflig  gubbe, 
med  h vilken  jag  kom  i samtal  om  pyramiderna.  Kort 
före  maghrih  begåfvo  vi  oss  med  Mustafah  till  hans 
hus,  som  var  ganska  nätt  och  trefligt,  nu  genomblåst 


36G 


af  en  frisk,  svalkande  nordlig  vind.  Vi  suto  så  och 
pratade  en  stund,  då  shekli  Mustafah^  som  tycktes 
vara  en  högst  from  och  religiös  moslim,  steg  upp 
samt  bjöd  oss  hålla  vår  maghrib  bön.  Jag  kunde  ej 
undvika  det  nu,  utan  gjorde  bön  med  honom  och 
"Ali;  en  stund  derpå  gjorde  vi  äfven  "esha  bönen.  Vi 
åto  qvällsvard  och  jag  åt  temmeligen  dugtigt,  ehuru 
jag  ej  var  hungrig,  kände  mig  ock  derföre  genast  ef- 
ter vårt  mål  särdeles  olustig.  Vi  lade  oss  att  sofva 
i ett  stort  vackert  rum,  der  blåsten  drog  in  och  ut. 
Jag  var  särdeles  sömnig,  men  loppor  eller  vägg- 
löss gåfvo  mig  först  ingen  ro  halfva  natten;  den  an- 
dra halfva  natten  var  jag  besvärad  af  en  förfärlig 
diarrhé,  äfvensom  temmeligen  stark  feber,  så  att  jag 
verkligen  var  högst  illa  deran  ända  till  morgonen. 
Maj  12. 

Steg  bittida  upp  och  väckte  "Ali.  Mig  till  stor 
plåga  måste  vi  ännu  stanna  qvar  hos  Mustafah,  äta 
tortor  och  dricka  kaffe.  Jag  förtärde  dock  intet  an- 
nat än  en  kopp  kaffe  och  till  all  lycka  känner  man 
här  ej  seden  att  truga.  Vi  gingo  derefter  ut,  suto 
vid  Nilstranden  och  väntade  på  de  åsnor,  hvilka  "Ali 
i går  hade  beställt  hit,  för  att  föra  oss  till  pyrami- 
derna; men  såsom  jag  genast  hade  förutsagt,  kommo 
de  ej.  Vi  voro  sålunda  nödsakade  att  från  Gizeh 
sända  en  man  öfver,  som  skulle  hemta  oss  2 andra 
åsnor.  Jag  var  högst  ömklig  och  illamående,  såsom 
efter  det  värsta  rus,  med  den  vederstyggligaste  smak 
i munnen  och  infernaliska  uppstötningar,  dessutom 
trött  och  feberhet,  ehuru  vädret  var  särdeles  friskt 


367 


och  nästan  kyligt,  der  vi  lågo  om  bord  på  en  liten, 
särdeles  vacker  och  ren  sandal^  tillhörande  någon 
förnäm  man  här.  Medan  vi  suto  der  kom  en  liten 
pojke,  som  tycktes  vara  kajutvakt  eller  något  dylikt, 
grälade,  skrek  och  ville  köra  bort  oss.  'Ali  joratade 
länge  och  väl  skämtande  med  honom  och  slutligen 
blef  det  särdeles  väl  mellan  oss.  Sedan  vi  ännu  en 
stund  väntat  i cafét,  kommo  2 åsnor,  vi  satte  oss  upp 
och  begåfvo  oss  på  väg  till  pyramiderna.  Vägen 
gick  genom  Nildalen,  der  man  nu  höll  på  dels  att 
plocka  upp  hvetet,  dels  att  tröska  det,  hvilket  till- 
gick sålunda,  att  man  med  en  maskin  (kallad  nogar)^ 
gående  på  nio  jerntrissor,  åkte  öfver  hvetet.  Här 
och  der  voro  byar,  framför  och  i dem  vanligen  pal- 
mer och  andra  trän.  I Gizeh  och  under  vägen  syntes 
pyramiderna  små  och  helt  nära  belägna,  såsom  före- 
mål på  sjön  eller  ännu  närmare,  men  under  det  vi 
redo  ville  afståndet  ej  bli  mindre  och  det  räckte  hela 
två  timmar  innan  vi  kommo  fram.  Framkomne  till 
foten  af  den  sandhöjd,  på  hvilken  de  äro  uppresta, 
kunde  jag  först  skönja  huru  fasliga  kolosser  de  verk- 
ligen äro.  Vi  mötte  åtskilliga  Araber,  som  erbjödo 
sig  att  följa  oss  och  föra  oss  omkring  uti  den  stora 
öppna  pyramiden,  hvarföre  jag  bad  dem  följa  med. 
Vi  stego  uppför  sandhöjden  på  den  vackraste  röd- 
aktiga  sand,  jag  sprang  efter  en  trana  och  sköt  ett 
skott  efter  den,  men  det  träffade  ej,  i anseende  till 
den  stora  distancen.  Vi  kommo  slutligen  till  den 
trånga  och  lilla  dörren,  suto  der  och  h vilade  oss  en 
stund,  omgifna  af  omkring  10  Araber.  Här  var  full- 


368 


skrifvet  öfverallt  med  namn  af  besökande  från  alla 
tider;  ett  såg  jag  från  1500-talet.  llögst  få  Arabi- 
ska namn  syntes,  mest  Engelska  och  andra  Euro- 
peiska. Efter  en  stunds  hvila  tände  vi  upp  ljus 
och  jag  kröp  in  i den  trånga,  nedåt  stupande  gången, 
med  2 Araber  framför  mig,  hvar  och  en  med  sitt 
stycke  ljus.  Vi  kröpo  än  nedåt,  än  uppåt,  än  i tränga 
gångar,  än  i öppnare  rum,  der  ett  djupt  och  under- 
ligt eko  återkastade  hvarje  ljud;  betraktade  ett  stort 
badkar  i ett  rum,  men  för  öfrigt  också  nästan  ingen- 
ting. Luften  här  var  naturligtvis  instängd  och  qval- 
mig,  gångarne  besvärliga  och  svära  att  färdas  ige- 
nom. Jag  var  dessutom  ganska  illamående,  sä  att 
jag  här  ej  hade  stor  fröjd.  Jag  dröjde  kanske  | 
timma  derinne  — blott  så  mycket  att  jag  kan  säga 
det  jag  inträdt  i verldens  största  och  kanske  äldsta 
monument.  När  jag  kommit  ut,  steg  jag  ännu  ett 
stycke  upp  på  pyramidens  utsida.  Här  äro  inga  trajD- 
por,  men  de  stora  ofantliga  stenblocken,  hvaraf  pyra- 
miden består,  äro  laggda  det  öfra  ett  stycke  in  på 
det  lägre,  för  att  sålunda  bilda  en  lutande  vägg  och 
göra  samma  tjenst  som  trappor.  Jag  uppsteg  kanske 
till  tredjedelen,  då  (i  anseende  till  min  krasslighet) 
det  började  svindla  litet  och  jag  kände  mig  särdeles 
utmattad.  Jag  satte  mig  ned  här  och  skådade  ut  öf- 
ver  den  härliga  släta  Nildalen,  med  sina  olika  fläckar 
af  byar  och  träd,  samt  Kairo  med  sina  minareter,  på 
ömse  sidor  begränsad  af  sandberg;  dessa  voro  på 
östra  sidan  högre  och  begränsande  min  synkrets,  på 
den  vestra  gränslösa  och  oöfverskådliga,  bildande  ett 


;569 


liat'  iif  saiitl,  med  liöjder  och  dälder  liksom  vilgor, 
samt  ränder  liksom  strömfäroi’.  Åt  söder  stodo,  i 
slutet  af  min  synkrets,  pyramiderna  af  Sahara.  Jag- 
tittade  upp  åt  toppen  af  pyramiden,  såg  fåglar  sväfva 
öfver  den  och  först  nu  hisnade  jag  öfver  dess  höjd, 
sannande  sägen  att  ingen  högre  byggnad  fanns  i verl- 
den.  Ovilkorligen  föllo  mig  i tanken  de  slägter,  som 
vandrat  här  före  mig  och  vandrat  hädan,  sedan  de 
slägters  tid,  hvilka  uppfört  dessa  pyramider.  I san- 
ning: dessa  släu-ten  voro  iuija  usliim-ar,  iim-a  förvekli 
gade  lättingar.  Skulle  vår  tid  anse  mödan  värdt  att 
uppföra  sådana  byggnader,  månne  den  skulle  förmå 
det.^  Kunde  den  bringa  dessa  ofantliga  stenblock  så 
långa  vägar  fram,  som  pyramidernas  byggmästare  må- 
ste föra  dem.^  Kunde  den  foga  dem  tillsammans  med 
den  precision,  som  ännu  ses  här  inne  i pyramiden.^ 
Dock  tunneln  i London  torde  i storhet  komma  upp 
mot  dem.  Sedan  jag  sutit  en  stund  här  uppe  och 
fröjdat  mig,  så  mycket  mig  möjligt  var,  ensam  som 
jag  var  samt  sjuklig  och  ömklig  dertill,  steg  jag  ned 
och  vandrade  litet  omkring,  steg  derefter  ännu  upp 
på  en  annan  liten,  förfallen,  bredvid  stående  pyra- 
mid och  såg  mig  omkring.  Gick  vidare  att  se  på 
det  så  kallade  i^arotows  hufvud.,  ett  ofantligt  stort  sten- 
block, såsom  ett  ordentligt  hus,  formadt  till  ett  huf- 
vud  med  ögon,  öron  och  näsa.  Allt  hvad  jag  förut 
sett  förekom  mig  litet  och  obetydligt  i jemförelse  med 
hvad  jag  sett  här,  hvarföre  jag  begaf  mig  på  återvä- 
gen i den  föresats,  att  snart  komma  hit  tillbaka  och 
dä  om  möjligt  i sällskap. 

G.  A.  Walliiis  rese-ant.  H.l. 


•24 


370 


Vid  karlarnes  betalning  hade  vi  stort  krångel  och 
'AU  grälade  med  dem  förfärligt.  Vi  gåfvo  oss  på 
återväg  i solhettan  vid  middagstiden  och  kommo  sam- 
ma väg  tillbaka,  öfver  till  det  mesta  skördade  falt, 
der  jorden  var  söndersprucken  i remnor  af  hettan, 
samt  nu  besådd  med  durra  i väntan  på  Nilens  flöde, 
hvarefter  man  genast  sär  hvete.  Min  åsnedrifvare  be- 
rättade åtskilligt  om  pyramidernas  byggnad,  såsom 
att  Farao  fört  stenarne  dit  med  sin  trolldom,  blott 
med  sin  röst  och  hikmeh.  Men  jag  hade  ingen  lust, 
hvarken  att  höra  på  honom  eller  till  något  annat; 
jag  var  alldeles  medtagen  och  skyndade  hem,  så  fort 
som  möjligt.  Vi  kommo  hem  omkring  'asr  och  jag 
började  småningom  finna  mig  bättre,  då  åter  'Ali 
blef  sjuk  af  hufvudvärk  samt  klagade  ömkligen  hela 
aftonen.  Jag  gjorde  ännu  pä  aftonen  en  liten  spat- 
sertur  och  befann  mig  fullkomligen  väl,  dä  jag  gick 
till  sängs. 

3Iaj  13. 

Hade  om  morgonen  besök  af  shekh  Ihrahim.,  som 
dock  ej  dröjde  mer  än  en  liten  stund.  Gick  straxt 
efter  middagen  ut  till  Kölder  och  Timofejef  samt  träf- 
fade äfven  Berzin  der.  Satt  en  stund  der  och  hade 
tråkigt  hos  Timofejef,  som  ej  tycktes  vara  vid  godt 
humör.  Gick  senare  på  aftonen  ner  till  Azhukijeh^ 
satt  ända  till  'esha  i cafét  hos  Hanaji  och  hörde  på 
den  Arabiska  musiken,  som  spelade  i cafét  bredvid. 
Gick  sedan  till  Prunner,  der  jag  träffade  ett  sällskap 
af  5 andra  Tyskar.  Det  var  ej  utan  att  jag  ju  fiinn 
nöje  i deras  sällskap,  sedan  jag  nu  på  lång  tid  ej 


371 


lefvat  bland  annat  än  Araber.  Tyskarne  passa  dock 
bättre  för  mig  än  Fransoserna.  Följde  med  Wrede 
till  lians  port,  för  att  se  hvar  han  bodde. 

Maj  li. 

Hade  om  morgonen  besök  af  shekh  Ibrahim^  som 
satt  ända  tills  Mohammecl  kom  middagstiden  och  gaf 
mig  min  skriftimma.  Gjorde  en  tur  åt  Ghorijeh,  satt 
sedan  i bodarne  i GemeUjeh,  längst  hos  en  'Attar, 
som  i 10  år  tjenat  pashan  såsom  läkare  uti  Sennar 
och  trakterna  deromkring.  Han  tyckes  vara  en  tref- 
1ig  och  präktig  man,  jag  fann  mig  särdeles  väl  hos 
honom  i hans  bod.  Under  det  jag  satt  der,  kom  en 
man,  som  handlade  med  tvål,  och  skulle  köpa  ett 
större  parti  sådan;  det  blef  ett  förfärligt  gräl  emellan 
köparen  och  säljaren  förän  handeln  kunde  afgöras. 
Då  jag  vandrade  till  Azbukijeh,  träffade  jag  pä  vä- 
gen en  gammal  Sherif,  som  med  mild  och  vänlig 
stämma  gaf  mig  <S’eZaw-helsningen  samt  började  tala 
med  mig.  Vi  kommo  sålunda  i samtal  och  följdes  åt 
ett  långt  stycke  väg.  Han  förekom  mig  högst  treflig 
och  jag  bjöd  honom  med  mig  till  cafét  i Azbukijeh, 
men  han  var  hindrad  att  korama  och  lofvade  helsa 
på  mig  i morgon  i mitt  hus.  När  vi  skildes  åt,  kysste 
vi  hvarandra  på  axlarne  och  det  var  särdeles  väl. 
Kommen  till  Azbukijeh  stannade  jag  dock  ej  i cafét, 
utan  vandrade  omkring  tillbaka  till  Gemelijeh.  Satt 
till  sent  på  aftonen  hos  Abdolkhalik  i sällskap  med 
hans  bror  Abdolkarim,  hvilken  alltid  förekommer  mig 
såsom  en  högst  aktningsvärd  mosliin. 


372 


Maj  lö. 

Uiulei'  det  shekli  Ibvahim  om  morffonen  var  hos 

Ö 

mig,  bad  lille  Mohammad  mig  komma  att  se  pä  hans 
sjuka  syster,  som  nu  hela  16  dygn  legat  i feber.  När 
jag  kom  ner,  väntade  mig  der  hans  far  och  vi  följdes 
alla  ät  till  deras  hem.  Till  min  stora  tillfredsställelse 
var  den  sjuka  obeslöjad,  der  hon  läg  på  golfvet,  oin- 
gifven  af  en  hel  skara  käringar.  Hennes  sjukdom 
var  ett  vackert  exemplar  af  tyjyJivs  abdommalis,  här 
kallad  nosheh.  Jag  sade  mig  vilja  gifva  medicin  åt 
henne,  sedan  jag  först  ordineratj  hvad  jag  tyckte  vara 
nödigt.  Men  Ibrahim  effendi  tyckte  att  medicin  kan- 
ske ej  skulle  göra  Jiågot  gagn,  att  pengar  skulle  slö- 
sas förgäfves,  men  att  han  skulle  skaffa  blodiglar  och 
senapsdegar  samt  applicera  dem.  Underlig  är  i san- 
ning den  liknöjdhet  och  den  fruktan  för  kostnad, 
som  man  här  hyser,  äfven  när  det  kanske  går  pä  lif- 
vet.  Alla  tillfråga  läkaren  för  den  obetydligaste  åkom- 
ma och  perqvestionera  honom  om  sjukdomen,  men 
ingen  eller  få  göra  som  han  säger.  Middagstiden  gick 
jag  ned  och  pratade  litet  i bodarne,  samt  begaf  mig 
sedan  till  Moshi^  för  att  träffa  Wrede,  men  råkade 
honom  sofvande-,  hvarföre  jag  återvände  hem,  gjorde 
en  spatsertur  i Gemelijeh  med  Mohammad  agha  och 
satt  med  honom  i ett  café,  nära  det  ställe  der  Kairos 
hasshashin  pläga  församlas.  Träffade  i hörncafét  Mo- 
hammad Rosas  och  shekh  Mahbob.  Vi  satte  oss  vid 
dem  och  "Ali  började  nu  åter.  Gud  vet  för  huru  mängte 
gängen,  berättelsen  om  vår  färd  till  pyramiderna,  med 
den  vanliga  lireda  och  långa  omständligheten  i de  obe- 


373 

tydligaste  saker.  Man  berättade  iifven  åtskilliga  underli- 
ga saker  om  sliekli76ra/iMM,  såsom  att  han  ej  skulle  bedja 
mer  än  två  riVah  om  dagen,  att  han  vore  gift  med  en  gin- 
nijeh,  att  han  vore  en  zu^  m.  m.  underligt.  När  jag  gått 
förbi  tobakshandlaren  Jdassa7i,  hade  han  sagt  sig,  jemte 
några  andra,  i afton  ämna  sig  upp  till  mig  och  der- 
före  bett  mio;  vänta  dem  efter  'esha.  Jag  crick  såle- 
des  hem  och  snart  kom  ett  sällskap  af  9 personer, 
upp.  Hassan  sjöng  och  Mohammad  slog  "od;  men  det 
var  dock  öfverhufvud  mera  tråkigt  och  tyst,  kanske 
emedan  sällskapet  ej  passade  rätt  tillsammans.  Efter 
en  stund  gingo  några  bort  och  det  blef  nu  litet  lifli- 
gare,  under  det  de  betraktade  mitt  kirurgiska  bestick. 
Härunder  dräpte  \i  en  skorpion,  som  kom  framkry- 
pande på  golfvet.  De  C[varblifna  af  sällskapet  stan- 
nade till  omkring  midnatt;  jag  hade  sålunda  händel- 
sevis firat  Sofiedagen,  min  systers  namnsdag. 

Ålaj  16. 

Hade  besök  af  shekh  Ibrahini,  med  hvilken  det 
gamla  älsklings  samtalsämnet  af  handlades,  om  det 
förderf  eller  fesad  som  råder  i il/asr  och  bland  dess 
folk.  Gjorde  middagstiden  en  tur  i Khan  khalili^  för 
att  se  på  bazaren,  som  i dag  var  obetydlig.  Sedan 
jag  väl  hunnit  hem  och  tagit  mig  en  litén  lur,  i an- 
seende till  den  starka  hettan,  som  under  promenaden 
medtagit  mina  krafter,  kom  Mohaminad  hit.  Af  ho- 
nom erfor  jag  att  man  gjort  med  hans  syster  ingen- 
ting af  det  jag  ordinerat,  emedan  hon  på  intet  vilkor 
gått  in  derpå.  Under  det  vi  suto  och  skrcfvo,  kom- 
mo  Köhle)'  och  Berzin  på  ett  kort  besök  till  mig. 


374 


Kort  före  magUrih  begaf  jag  mig  med  "Åli  utom  sta- 
den till  sliekh  Demerdash,  i hvars  omkring  kubhan 
byggda  moské  hans  lärjungar  församlas  hvarje  natt 
mellan  thorsdagen  och  fredagen  att  hålla  zikr.  De- 
merdash  var  son  till  en  sultan  och  sherif  under  Kaid 
heys  tid;  han  hade,  jemte  två  andra,  Gulshari  och 
Shahin,  gifvit  sig  ut  på  färder  samt  kommit  i trak- 
ten af  Kairo.  Här  grepo  dem  sultan  Kaid  beys  Mem- 
luker,  förde  dem  inför  sultanen  och  i hans  tjenst.  De 
höllo  bön  hela  natten  och  hela  dagen  gjorde  de  tjenst 
inför  sultanen,  som  häröfver  förundrad  vände  talet 
till  Demerdash  med  orden:  se7i  demv'  sen  ja  dasM 
d.  V.  s.  är  du  jern  eller  sten?  Iläraf  hans  binamn  De- 
merdash, det  egentliga  var  Mohammad.  Sultanen  var 
nöjd  med  dem,  gaf  dem  alla  förnödenheter  och  lät 
dem  sitta  i ro.  När  sultanen  sedermera  begaf  sig  till 
Medina  och  ujjptäckte  en  list,  som  8 kristna  hade 
uppgjort  för  att  stiga  ner  i Mohammads  graf  och  föra 
bort  profeten,  ville  han  (för  att  försäkra  sig  om 
att  ingen  skada  skett  inuti  sjelfva  grafven)  skicka  nå- 
gon ditin  och  frågade  sin  omgifning  hvem  som  ville 
åtaga  sig  detta  värf;  då  erbjöd  sig  Demerdash  dertill, 
ehuru  sultanen  satt  honom  det  vilkor  före,  att  han 
skulle  dödas  genast  efter  återkomsten  derifrån.  Han 
steg  således  ner  i grafven,  träffade  der  i^rofeten  sit- 
tande och  läsande  (ty  han  lefver  ännu  i sin  graf), 
blef  på  det  bästa  emottagen  och  anbefalld  att  efter 
sin  uppstigning  begifva  sig  till  Khovaresm  till  Dada 
’Omar,  betrakta  hans  moské  samt  återvända  till  Kairo, 
för  att  der  bygga  en  fullkomligen  dylik.  Under  De- 


375 


merdashs  besök  i profetens  graf  liade  emellertid  sul- 
tanen slumrat  litet  in  samt  i en  dröm  sett  profeten 
komma  och  förbjuda  honom  att  döda  Demerdash. 
Denne  uppfyllde  sedermera  protetens  befallning  ocli 
byggde  den  ännu  stående,  efter  honom  uppkallade 
moskén,  omkring  | timmas  väg  utanför  Kairo  åt  norra 
sidan.  Bland  alla  tariker^  som  här  finnas,  är  enligt 
^ Åli  (som  hör  till  den)  tarikat-Demerdash  den  föi- 
nämsta.  Han  berättade  mig  många  underverk  och 
keramot  om  sin  sliekh,  samt  att  han  flere  gånger  sett 
honom  i drömmen.  De  hafva  vissa  hemlighetsfulla 
ord,  hvilka  de  på  sitt  radband  måste  säga  vissa  hun- 
drade gånger  hvarje  maglivib  och  suleh^  om  de  för 
någon  oinvigd  yppa  dessa,  dö  de  omedelbart  samma 
natt.  Genast  utanför  staden  är  en  kubhe  upprest  för 
hans  träl  (tjenare),  som  ledsagar  de  besökande  till 
shekhen  Ghafarhom.  Vi  anlände  en  stund  efter  maghrib 
och  satte  oss  uppe  på  Sutuh  i ett  stort  sällskap  af 
allehanda  folk,  hörande  till  tarikan.  Sedan  gingo  vi 
ner  i moskén,  gjorde  var  vodo^  var  maghrib-hön  och 
omedelbart  derpå  'as/ia-bön,  i stort  sällskap  och  med 
Imam.  Derefter  gingo  vi  åter  upp,  satte  oss  i en 
khulveh,  tillhörande  en  af  ‘AUs  vänner  shekh  Solei- 
man^  åto  med  honom  samt  drucko  kaffe  och  thé. 
Han  komplimenterade  mycket  och  sade  att  stor  ba- 
rakeh  vederfors  dem  genom  min  närvaro.  De  be- 
rättade att  en  bland  Demerdashs  keramot  var  den,  att 
ofelbart  hvarje  fredags  natt  någon  ny  person,  som  förr 
ej  gjort  sijareh  här,  kom  till  för  att  bivista  högtid- 
ligheten, och  denna  natt  var  det  jag.  Undei  det  vi 


376 


suto,  utropades  till  iiiahjah  oeh  sliekliciis  teiamids  för- 
samlades. iJeiiua  viaJijah  börjades  med  snran  tabcL- 
? (xkci  ocb  bestod  för  öfrigt  af  flera  surer  ur  Koran 
samt  åtskilliga  ceremonier,  hvilka  jag  uppifrån  betrak- 
tade från  (jinah.  Den  räckte  närmare  midnatt,  då 
sliekli  Esseggadeh  på  en  stund  aflägsnade  sig  och  be- 
gaf  sig  hem.  Vi  lade  oss  att  hvila  på  sutuhen  un- 
der bar  himmel  och  jag  sof  godt  nog,  under  det 
folket  nere  i moskén  höll  zikr  hela  natten,  ända  till 
morgonen. 

Maj  1 7. 

^i  stego  upp  vid  adan,  drucko  kaffe,  mornade 
oss  ocli  höllo  sedan  morgonbön,  dock  ej  med  försam- 
lingen, utan  hvar  för  sig.  Vid  solens  uppgång  be- 
gåfvo  vi  oss  på  väg  hem,  öfver  besådda  och  härliga 
fält,  från  hvilka  nu  i morgonstunden  en  ljuflig  doft 
uppsteg.  Hemma  sof  jag  en  stor  del  af  dagen,  till 
ersättning  förden  genomvakade  natten.  Efter  mag  h)'ib 
gjorde  jag  en  sjjatsertur  i Azhukijeh,  men  i afton 
hade  ingen  nordlig  vind  blåst  upp,  sä  att  äfven  om 
■ vallen  ingen  svalkuing  kom  efter  den  heta  dagen, 
i a gatorna  var  en  instängd,  qvaf  och  gemen  luft. 
Vid  hemkomsten  satt  jag  i Hassans  bod  jemte  Sa  odi 
och  Äbdolkhalik  till  ganska  sent;  man  pratade  myc- 
ket om  shekh  Ibraliim,  som  de  kallade  Nosrani,  Frang 
och  Jehodi  m.  fl.  förevitelser.  Man  hade  aldrig  sett 
honom  halla  bön  eller  annat  sådant,  och  man  tycktes 
vilja  ge  mig  vinkar  att  undvika  hans  sällskap. 

Maj  18. 

Om  morgonen  bittida  kom  ändteligen  shekh  'Ali 


377 


liit  och  urskuldade  sia:  med  att  en  flicka  i hans  fa- 
milj  legat  sjuk,  h vårföre  han  ej  kunnat  komma  förut. 
Han  gaf  mig  nu  den  första  lektionen,  med  all  möjlig 
orientalisk  bredhet  och  vidlyftighet  om  basvialleh; 
det  var  ej  utaii  att  jag  tröttnade  vid  hans  långa  kom- 
mentar. Ingressen  gjordes  med  recitation  af  fathe, 
sjelfva  lektionen  med  hismillah  och  nedkallande  af 
villsignelse  öfver  Mohammad.  Gick  sedan  på  förmid- 
dagen till  Wrede,  satt  hos  honom  en  lång  stund  och 
hörde  på  hans  berättelser  om  resan  i Jemen.  Gick 
till  Azhuhijeli,  men  träffade  på  vägen  Mohammad  Ro- 
sas, som  uppehöll  mig  särdeles  länge  och  talade  i 
religion  samt  annan  visdom,  huru  allt,  både  gång, 
ätande  och  drickande  m.  m.  bör  ske  med  adah  och 
‘ilm.  Han  tyckes  hålla  mig  för  en  Fr  ang,  men  dock 
ej  ha  något  emot  att  jag  besöker  moskéer  samt  här 
lefver  och  gäller  för  en  moslim.  Han  är  dock  något 
affekterad  och  led  i sin  tillgjorda  visdom.  Enkelhet 
och  renhet  finner  man  här  föga,  jag  tänker  med  läng- 
tan tillbaka  på  Alexandria  och  de  goda  vänner  jag 
der  förvärfvade,  ehuru  full  Fraiig.  Sedan  jag  efter 
en  full  halftimmes  prat  sluppit  honom,  satt  jag  i ca- 
fét  hos  Hanafi.  Kom  dock  snart  hem  till  Gemelijeh, 
der  alla  bodar  redan  voro  stängda,  hvarföre  jag  en 
stund  ännu  satt  utanför  vår  stora  port  och  andades 
den  friska  aftonluften. 

Maj  19. 

Under  det  shekh  ‘Ali  gaf  mig  lektionen,  kom 
shekh  Ihrahim  och  blef  sittande  en  stund  efter  det 
‘Ali  gått.  Träffade  Sa‘odi  och  Abdolkhalik  och  satt 


378 


med  dem  i den  förres  boda  en  stund,  h varefter  jag 
gick  utom  Bah  ennasr,  samt  en  stund  stekte  mig  i 
den  brännande  middagssolen  ocli  i en  torr  het  syd- 
vind,  som  gick  öfver  de  kala  sandhöjderna.  Efter 
maghrih  satt  jag  en  stund  hos  Ahdolkhalik  och  hörde 
huru  Ilasmn  lockade  hundar  på  shekh  Ibrahim.  lian 
skall  ej  vara  den  ende  som  gör  det,  utan  alla  utan 
undantag  i Gemelijeh  skola  hata  Ibrahim  lika.  På  ga- 
torna var  en  förfärligt  qvaf  luft  och  gemen  stank, 
emedan  i afton  ingen  vind  blåst  upp.  Satt  hos  Ra- 
nafi,  ända  till  ‘asha,  hvarefter  jag  gick  hem  och  hörde 
på  den  underlige  Abo  khodes  zummara. 

Maj  20. 

Sedan  jag  om  morgonen  läst  med  shekh  ^Ali  och 
derefter  sutit  en  stund  med  shekh  Ibrahim^  skulle 
jag  gå  ned  till  Muski,  men  träffade  på  vägen  shekh 
"^Ali,  sittande  i en  "attar-hod.  Han  bjöd  mig  upp  till 
sig  och  jag  satt  en  lång  stund  der,  i en  stor  vacker 
Kaah.,  rökte  och  drack  kaffe  med  honom.  Hans  hus 
är  stort  och  han  erbjöd  mig  en  kdah  och  khasm  i 
dess  öfra  del  att  bo  uti,  så  snart  en  hans  vän  (som 
nu  bodde  der)  flyttat  bort.  Gick  sedan  till  Muski, 
satt  en  stund  hos  Wrede  och  hörde  utdrag  ur  hans 
bref  till  sin  syster  angående  hans  resa.  Kom  deref- 
ter hem  och  hade  min  skriftimma.  Gick  till  Timo- 
fejef,  der  jag  äfven  träffade  Berzin.  Tillbragte  hela 
aftonen  hos  dem,  väntande  på  shekh  Dosoki,  som 
dock  ej  kom  i afton.  Fick  bref  af  Borgström  och 
Bonsdoi'ff. 


379 


Maj  21. 

Efter  iDorgonlektionen  och  en  liten  frukost,  som 
jag  intog  tillika  med  shekherne  '"AU  och  Ibrahim, 
gick  jag  till  Muski^  talade  med  Palme  och  sedan  med 
Köhler  i kansliet.  Vid  återkomsten  träffade  jag  äter 
shekh  "AU  och  gick  in  till  honom,  satt  nere  i port- 
gången af  hans  hus  samt  spräkade  om  allehanda  i 
Arabisk  litteratur.  Han  tyckes  mig  ha  all  den  glada 
enkelhet  och  hjertlighet,  som  ett  af  politik  oförderf- 
vadt  och  af  lärdom  icke  öfvermodigt  sinne  vanligen 
har;  tyckes  äfven  vara  särdeles  stark  i orientalisk 
lärdom,  isynnerhet  och  nahv.  Middagstiden  gick 
jag  bort,  af  böjande  bjudningen  att  följa  honom  upp  i 
hans  ka"ah  och  sofva  der.  Jag  gjorde  i dess  ställe 
en  promenad  på  sandhöjderna  utanför  Bahennasr.^  satt 
der  och  baddade  mig  i solen,  för  att  vänja  mig  vid 
hettan.  Satt  sedan  i grannbodarne,  mest  hos  min 
"Attar  effendi.  Efter  maghrih  gjorde  en  spatsertur 
till  Azhukijehy  der  i afton  en  den  ljufvaste  nordan- 
fläkt  gick  genom  träden;  sedan  jag  kommit  hem, 
satt  jag  ännu  länge  vid  vår  port  och  njöt  frisk  luft. 
Maj  22. 

Efter  lektionen  med  "Ali  gjorde  jag  en  promenad 
i Azhukijeh.,  vankande  af  och  au,  men  hade  tråkigt 
och  visste  ej  att  företaga  mig  något.  Satte  mig  slut- 
ligen hos  en  skräddare  i hans  bod  nära  Bassanein ^ 
och  hade  olyckan  att  der  träffa  havaben  af  Klian 
Ga"farj  som  helsade  på  mig  och  kallade  mig  khevage. 
Jag  antog  en  vredgad  min  och  låtsade  ej  förstå  att 
han  mente  mig.  Han  lemnade  oss  äfven  snart,  men 


380 


låt  se  om  det  skall  hatva  några  följder  med  sig. 
Satt  vidare  en  stund  i cafét  hos  Ilanaji  och  en  stund 
i vår  port. 

Maj  23. 

Vandrade  på  förmiddagen  af  och  an,  gjorde  äf- 
ven  en  tur  i Khan  khalili  och  såg  på  sok.  Straxt 
efter  middagen  var  en  förfärlig  samom,  som  fyllde 
mina  rum  med  stoft  och  damm,  samt  både  inne  och 
ute  nästan  förtog  mig  andan.  Luften  var  fördunklad 
af  stoftmoln  och  de  tina  sandkornen  flögo  längs  mar- 
ken, piskande  känbart  mina  nakna  ben.  Vandrade 
litet  utom  Babennasr,  men  vände  snart  om.  Vid  åter- 
komsten satt  jag  en  stund  i cafét  hos  Mustafa.  När 
jag  kom  hem  föll  smått  regn.  Om  aftonen  satt  i 
Azbukijeh  och  andades  den  friska  nordanvinden,  som 
nu  sakta  blåst  upp. 

Maj  24. 

Gick  på  morgonen  till  Timofejef,  för  att  få  veta 
hvar  shekli  Ibrahim  Dosoki  bor.  Sökte  sedan  upp 
hans  hus,  men  träffade  honom  ej  hemma.  Efter  mid- 
dagen hemtade  shekh  ^Ali  och  gick  med  honom  utom 
staden  till  cafét  på  Sliubra  vägen,  der  vi  tillbragte 
några  timmar  ända  till  efter  'asr.  Tiden  fördrefs  med 
prat,  tobaksrökning  och  kaffe,  samt  gick  förbi  utan 
något  särdeles  nöje,  men  dock  ganska  angenämt.  Hela 
aftonen  satt  jag  lios  Abdolkhalik  i hans  botl  med 
några  andra. 

Maj  25. 

Gick  till  Bokti,  men  träffade  honom  ej  hemma. 
Vandrade  sedan  upp  på  sandliögarne  utanför  Bahennasr 


381 


och  satt  der  eii  stnnd.  Gick  till  Köhler  och  träffade 
der  shekh  Hamaå.  Gick  med  honom  till  Ranafis  café, 
satt  der  eu  stund  med  honom  och  inbillade  honom 
att  jasj  var  moslim. 

Maj  20. 

Gick  efter  lektionen  till  Bokti  och  tog  pengar. 
Träffade  vid  återgången  shekh  "AU.,  gick  in  till  ho- 
nom, åt  frukost  med  honom  och  tillbragte  hela  för- 
middagen der.  Fick  bref  från  min  mor  och  Geitlin, 
samt  lefde  hela  den  öfriga  dagen  i tankarne  hemma. 
Gjorde  om  aftonen  en  tur  i Azbiikijeh,  i det  härliga- 
ste månsken. 

Maj  27. 

Var  hela  förmiddagen  sysselsatt  först  med  shekh 
"Alis  lektion,  sedan  med  shekh  Ramads  räkningar. 
Gick  derefter  ut,  träffade  S ha"  ar  avis  bror  och  gick 
med  honom  ute  i trädgårdar  samt  spatserade  der  ända 
till  "asr.  Efter  maghrih  gick  jag  ut  och  tog  mig  en 
promenad  vid  Birket  i det  vackraste  månljus;  gick 
sedan  till  Timofejef,  der  jag  hörde  på  hans  lektion 
med  shekh  Dosoki.  Han  var  vid  högst  dåligt  lynne 
i dag  och  det  var  tråkigt.  Afven  jag  hade  ganska 
ledsamt  och  var  i en  orolig,  skakad  stämning.  Kom 
mycket  sent  hem  med  Dosoki. 

Maj  28. 

Träffade  middagstiden  åter  Sha"ravis  bror  shekh 

O 

Isa  och  gick  med  honom  i trädgårdar,  der  vi  suto 
ända  till  "asr.  Satt  sedan  i bodarne,  mest  hos  Ab- 
dolkhalik,  der  jag  äfven  tillbragte  hela  aftonen  och 
hörde  på  historier  om  shekh  Ibrahim.  Han  vore  en 


382 


sufli^  tvättade  sig  i mjölk  och  hade  allehanda  choser 
för  sig  vid  bönen.  Med  ’ Ali  kom  jag  om  aftonen  pä 
giftermåls-kapitlet;  han  ville  prompt  gifta  mig  med 
sin  dotter  och  bad  mig  förän  jag  gick  till  sängs  göra 
min  tvagning  samt  läsa  böner,  så  sknlle  jag  sedan  i 
drömmen  få  se  om  detta  giftermål  vore  mig  nasil  eller 
ej.  Eller  ock  skulle  jag  tillbringa  natten  i Sejidna 
Hossein,  i väntan  på  drömmar  der.  Så  hade  han  gjort 
och  i drömmen  der  sett  Hossein  sjelf,  med  ett  an- 
sigte  som  fullmänen  och  ett  silfverhvitt  skägg. 

Maj  29. 

Satt  på  förmiddagen  hos  Wrede.  Hade  besök 
på  eftermiddagen  af  Timofejef.  Gjorde  om  aftonen 
med  Sejid  "AU  en  tur  i Azbukijeh  och  satt  länge  hos 
lianaji.  Vid  återkomsten  vek  in  i ett  hus,  der  bröl- 
lop firades,  väntande  att  få  höra  en  "almeh;  men  då 
det  var  en  gosse  som  sjöng,  vände  vi  om  och  gingo 
hem  att  dricka  thé. 

Maj  30. 

Gick  efter  lektionen  ut  pä  sandbackarne  och  tog 
en  promenad  i triidgårdarne.  Efter  middagen  satt  en 
stund  hos  shekh  "AU,  jemte  en  annan  shekh,  "AU 
gick  till  Demerdash,  men  jag  blef  hemma,  gjorde  mot 
aftonen  en  tur  i Azbukijeh  och  satt  vid  hemkomsten 
ännu  en  lång  stund  i vår  port. 

Maj  31. 

Träffade  om  morgonen  shekh  "AU,  sittande  hos 
en  ’aUar  i hans  grannskap.  Vi  blefvo  sittande  dels 
der,  dels  hos  "AU,  ända  till  närmare  selam,  då  jag 
gick  till  Timofejef  och  satt  der  till  en  stund  efter 


383 


middagen.  Jag  hade  knappt  kommit  hem,  då  Sejid 
'AU  heratade  mig  en  8a  idi  af  Sd  di  tarikan^  som  i 
säckar  liade  allehanda  ödlor  oeh  ormar  samt  i små 
tenn-askar  skorpioner.  Han  släppte  ut  dem  och  lät 
dem  springa  på  sina  armar,  utan  att  de  gjorde  ho- 
nom någon  skada.  Jag  var  ej  utan  rädsla  och  far- 
håga för  dem.  Kort  före  maglirih  kom  shekh  'Ali 
till  mig,  hvarpå  vi  begäfvo  oss  alla  tre  ut  till  Imam 
Shafei  och  Imam  Lési,  der  vi  gjorde  vår  zijaret  och 
tillbragte  natten.  På  det  förra  stället  gjorde  man 
blott  makra,  på  det  senare  zikr,  men  jag  somnade 
medan  vi  hörde  på  den  senare.  Vi  gingo  derföre  ut, 
satte  oss  pä  en  mastabe  och  åto  battih  i det  härliga- 
ste mildaste  månsken,  samt  suto  sedan  i ett  café  vid 
vägen.  Derefter  lägrade  vi  oss  i Imam  Shafeis  mo- 
ské och  sofvo,  sedan  vi  der  gjort  vårt  aftonmål  med 
ost  och  bröd.  Loppor  och  annan  ohyra  gåfvo  mig 
dock  ingen  ro  eller  sömn,  så  att  jag  steg  upp  om 
morgonen  ganska  sömnig  och  trött,  tvättade  mig  i 
medan  samt  gjorde  min  morgonbön. 

Juni  1. 

Vi  kommo  bittida  hem  före  solen  och  höllo  vår 
lektion.  Derefter  ville  jag  sofva,  men  då  sömnen  ej 
kom,  begaf  jag  mig  ut  för  att  söka  upp  Lane,  men 
faun  ej  hans  hus.  Middagstiden  fick  besök  af  Jikh 
Isa,  som  satt  hos  mig  en  stund.  Härefter  somnade 
jag  och  väcktes  först  närmare  maghrih  af  Sejid  'Ali. 
Gingo  till  Ibrahim  effendi,  der  sabheh  hölls  för  hans 
i dag  aflidna  hustru.  Den  bestod  af  en  khatme  och 
mycket  folk  var  församladt,  sittande  dels  på  mastaber 


884 


utanför  husen,  dels  på  mattor  utbredda  på  sjelfva 
gatan.  Jag  var  sömnig  och  trött,  hvarföre  vi  ej 
stannade  der  länge.  När  jag  kom  hem  lade  jag  mig 
genast,  ty  jag  var  mycket  medtagen  och  lialft  yr  i 
liufvudet,  dels  af  trötthet,  dels  ock  kanske  af  hashishe, 
som  jag  köpt  i en  liten  bod,  men  hvaraf  jag  dock  ej 
kände  någon  egentlig  rusig  sinnesstämning. 

Juni  2. 

Få  förmiddagen  kom  Isa  hit  jemte  ormfångaren 
'AU,  hemtande  åt  mig  ödlor  och  skorpioner.  Han 
lekte  och  handterade  dem  behändigt,  utan  att  de  ska- 
dade honom.  Jag  lät  hemta  arrak  och  lade  dem  deri, 
då  'Ali  äfven  tog  sig  två  dugtiga  klunkar  deraf.  Ilan 
blef  länge  sittande  hos  mig  i väntan  på  Sejid  ‘Ali, 
som  dock  ej  kom.  Före  ‘asr  en  stund  gick  jag  ut, 
och  satt  hos  ‘attaren  Mohammad  i väntan  på  shekh 
‘Ali‘,  han  kom  kort  derpå  och  höll  sin  lektion  i ‘attar- 
boden  för  honom,  en  ‘Abdolla  och  mig.  Efter  lektio- 
nens slut  gick  jag  till  ‘Ali,  åt  qvällsvard  hos  honom 
och  satt  en  stund  efter  maghrih.  Derefter  drack  jag 
hemma  thé  med  Abdolkhalik  och  Mohammad  Sdodi. 
Toff  derefter  ‘Ali  med  mioc  oeh  o-ick  ner  till  huset 
der  bröllop  firades,  och  der  i dag  en  ‘almeli  Vasileh 
sjöng.  Den  lilla  stund  jag  stod  på  gården  och  hörde 
henne,  sjöng  hon  nästan  beständigt  samma  strof,  en- 
kel och  enformig,  åtföljd  af  höga  bifalls-utrop  från 
det  stora  auditorium. 

Juni  3. 

Satt  hemma  till  middagstiden,  då  jag  gjorde  en 
promenad  i trädgårdar,  på  fältet  ocii  ])å  sandliögarne 


385 


i solhettan.  Vid  återkomsten  satt  i grannbodarne  i 
Gemelijeh  och  hade  öfverhnfviid  tråkigt  hela  dagen. 
Om  aftonen  gick  till  bröllopsgården,  der  i dag  zihr 
hölls.  Jag  dröjde  der  blott  en  liten  stund,  men  när 
jag  kom  hem  var  jag  yr  i hufvudet  och  liksom  rusig. 
Så  var  äfven  Sejid  ‘Ali  och  flere  andra  utom  oss. 
Juni  å. 

Efter  middagen  gick  jag  till  shekh  Mohammad 
och  satt  hos  honom  till  efter  'asr,  då  shekh  ‘Ali  kom 
samt  höll  sin  lektion  i hans  bod  för  sina  tvenne  dag- 
liga  åhörare  och  mig.  När  jag  närmare  maghrih  kom 
hem  derifrån,  mötte  mig  Sejid  ‘Alis  son  och  sade  att 
man  tagit  hans  bir  och  fört  honom  i karakan.  Jag 
följde  honom  dit  och  erfor  att  han  i handel  fått  ett 
falskt  5 piasters  stycke,  samt  då  han  velat  ge  det 
tillbaka , dess  ägare  nekat  emottaga  det  och  beskyllt 
honom  för  utprånglande  af  falskt  mynt.  Han  fick 
dock  lof  att  tillbringa  natten  i högvakten.  Aftonen 
tillbragte  jag  hos  Köhler  och  gjorde  en  liten  prome- 
nad med  honom  och  Timofejef  i Azbukijeh.  Vädret 
är  hett  och  qvalmigt  samt,  såsom  man  säger,  mycket 
sjukligt. 

Juni  5. 

Hade  om  morgonen  bestyr  med  att  sätta  ‘Ali  på 
fri  fot  från  högvakten , och  gick  bittida  ut  vid  solens 
uppgång.  Gick  i Azbukijeh^  njutande  af  den  härliga, 
ljufliga  morgonen  och  doften,  som  steg  upp  från  acacia- 
träden.  Var  flere  gånger  i kansliet  förän  jag  träffade 
Amin  aglia;  då  jag  slutligen  fick  tag  på  honom,  gick 
jag  med  honom  till  Sabit  bey,  der  domaren  frågade 
G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.I.  25 


38G 


Amin  flere  gånger  om  jag  vore  moslim,  men  lian  gaf 
alltid  undvikande  svar.  Slutligen  framkallades  både 
'Ali  och  den  han  tagit  pengar  af,  då  domen  fälldes 
så,  att  'Ali  frikändes  och  den  andre  skulle  föras  upp 
till  citadellet,  sedan  han  här  fått  några  dugtiga  käpp- 
rapp  på  sitt  turbanade  hufvud.  När  således  saken 
var  afgjord  och  jag  fått  'Ali  bort,  gingo  vi  hemåt, 
men  veko  in  hos  shekh  'Ali,  som  sedan  följde  oss 
hem  och  gaf  mig  lektionen.  Närmare  'asr  gick  till 
shekh  Mohammad,  väntande  der  shekh  'AU,  som  slut- 
ligen kom  och  höll  sin  lektion  i boden.  Vid  'eslia 
gick  med  'Ali  till  bröllopsgården  och  hörde  en  kon- 
sert. Det  var  ej  utan  att  jag  hade  något  tråkigt  der, 
hvarföre  jag  äfven  snart  gick  bort.  Samlingen  var 
oändligen  stor  och  fyllde  den  rymliga  gården. 

Juni  6. 

Träffade  middagstiden  shekh  Isa  samt  en  annan 
Jiki,  med  hvilka  jag  gick  ut  i en  trädgård.  Vi  skic- 
kade derifrån  efter  hoze  och  drucko.  Denna  dryck 
har  ett  högst  vidrigt  utseende,  tjock  och  ljusgrå,  så- 
som tjock  hafresoppa.  Dess  smak  var  mig  lika  obe- 
haglig, sötsur.  Jag  kunde  ej  dricka  mer  än  en  liten 
mugg  till  hälften.  Det  öfriga  tömde  mina  begge  fikih 
med  god  smak,  under  det  de  sofisticerade  bort  heram 
i denna  dryck.  Shekh  Moliammad  tycktes  bli  litet 
rusig,  båda  två  något  upplifvade  och  uppspelta.  De 
trugade  mig  mycket  att  dricka,  men  jag  kunde  ej  få 
ned  den  tjocka  otäcka  drycken.  Vid  'asr  kommo  vi 
hem.  Om  aftonen  gick  sejid  'Ali  till  Demerdash  och 
ville  ha  mig  i följe  med  sig,  men  jag  blef  hemma 


387 


ocli  gjorde  sedan  en  lång  promenad  i Azbukijeh.  \id 
hemkomsten  vek  jag  in  i Ahdolkhaliks  bröllopsgård 
och  hörde  en  liten  stund  på  Sakine^  Kairos  nuva- 
rande berömdaste  sångerska.  Hon  behagade  mig 
ock  i sjeltVa  verket  mer  än  alla  dem  jag  hittills  hört; 
men  i anseende  till  den  stora  trängseln  på  gärden, 
som  gjorde  att  jag  ingen  plats  kunde  linna,  gick  jag 
snart  bort. 

Juni  7. 

Hade  besök  af  "Ali  havi,  som  åter  hemtade  hit 
några  skorpioner  och  andra  djur.  Derefter  kom  Amin 
agha  och  kallade  mig  till  kansliet,  der  jag  genom 
Köhler  fick  underrättelse  från  Spitznagel  om  ankom- 
sten af  kreditivet  från  Bonsdorjff.  Gick  till  Timofejef 
samt  en  stund  efter  middagen  med  honom  till  Ihra- 
him  Dosoki,  som  allt  ännu  var  vid  högst  dåligt  lyn- 
ne, hvarföre  visiten  var  högst  tråkig.  Derefter  sökte 
vi  Mohammad  Ajads  bror  ÄJustafa,  men  han  var  ej 
hemma.  Gingo  så  hem  till  mig,  suto  en  stund  tills 
Abdollohahs  ziffeh  passerat  här  förbi,  och  gingo  så 
ut  för  att  se  derpå.  Det  var  en  stor  och  prydlig 
procession,  med  2 khovals,  3 å 4 omskurna  piltar, 
mohattabin  kämpar  och  annat,  jemte  militär  och  na- 
tionalmusik.  Kommo  hem  kort  efter  "esha  och  drucko 
thé,  under  det  sejid  "Ali  dikterade  för  mig  allehanda 
böner,  som  skulle  gagna  vid  åtskilliga  tillfällen. 

Juni  8. 

Hade  efter  lektionen  ett  otäckt  arbete  med  att 
kasta  bort  förruttnade  ödlor  samt  tvätta  och  ömsa  de 
qvarblifna  i nytt  sprit.  Derefter  gingo  vi  i badstuga. 


388 


Efter  'asr  gick  till  Mohammads  'at^ar-bod,  der  shekli 
"AU  just  hade  slutat  sin  lektion.  De  suto  nu  och 
pratade,  jemte  en  fjerde,  och  jag  blef  sittande  med 
dem  till  närmare  maghrih.  Mötte  på  vägen  shekh 
"AU,  sittande  vid  vekalen  midtemot  hans  hus;  han 
följde  mig  till  Azhukijeh,  der  vi  blefvo  sittande  hos 
Jlanafi  och  insöpo  väldoften,  som  uppsteg  från  acacia- 
träden.  Han  underhöll  mig  med  historier  om  Sejid 
Ahmed  Bedavi  och  hans  underverk.  Han  hade  bland 
annat  före  sin  födelse  varit  synlig  och  stridt  emot 
de  otrogna. 

Jicni  9. 

Gjorde  en  lång  vandring  mest  utanför  staden  och 
passerade  5 af  stadens  portar.  Kom  hem  kort  efter 
middagen,  ganska  trött  efter  den  långa  promenaden, 
och  tog  mig  en  lur  ända  till  "as7'.  Efter  maghrih 
gjorde  jag  åter  en  lång  spatsertur  i Azhukijeh  och 
andra  trakter  af  staden,  samt  var  öfverhufvud  vid 
högst  dåligt  lynne,  plågad  af  hemlängtan  efter  vår 
ljufva  nordiska  sommar. 

Juni  10. 

Gick  efter  morgonlektionen  ut  till  Wrede  och 
satt  hos  honom  ända  till  närmare  middagen;  drack 
äfven  något  Madera-vin,  som  jag  ej  smakat  sedan 
jag  kommit  till  Egypten.  Träffade  hos  honom  äfven 
en  Tysk  sjökapten,  hvars  fartyg  ligger  i Suez.  Efter 
"asr  gick  till  shekh  Mohammads  ‘attar-bod,  hörde  på 
shekh  " Alis  lektion  och  gick  derefter  med  honom  hem 
i hans  hus,  der  vi  intogo  värt  aftonmål,  som  var  sär- 
deles väl  tillredt.  Sedan  vi  hemma  hos  honom  gjort 


389 


vår  maghrib-  och  'esåa-bön,  gingo  vi  till  den  bredvid 
hans  hus  belägna  Ghamri  moskén,  der  i afton  (så- 
som en  måndagsafton)  hölls  en  mahra^  d.  v.  s.  recite- 
rades  (tror  jag)  en  Ijerdedel  af  Koran.  Hvar  och  en 
reciterade  en  stump  och  corrigerades  af  shekh  el  makra. 
Största  delen  af  läsarena  voro  ganska  dåliga  recitörer, 
isynnerhet  min  ‘^a^^ar-shekh  Mohammad.  Vi  suto  i 
ett  litet  sällskap,  nära  till  randen  af  den  öppna,  fyr- 
kantiga, taklösa  plats  invid  moskén,  som  på  alla  si- 
dor omgifves  af  pelargångar,  hörande  på  historier 
och  berättelser,  som  uppdukades  af  några  bland  säll- 
skapet; jag  var  mest  sysselsatt  med  att  betrakta  vår 
klart  lysande  nordiska  Stora  björn,  som  nu  stod  rätt 
öfver  oss. 

Juni  11. 

Hade  efter  lektionen  besök  af  shekh  Ihrahim, 
som  nu  på  så  lång  tid  ej  låtit  se  sig.  Han  var  dock 
högst  tråkig,  satt  mest  hela  tiden  och  tittade  sig  i 
spegeln,  som  han  bad  mig  hemta  fram.  Gick  utom 
staden,  andades  den  friska  ökenluften  och  satt  en  god 
stund  uppe  på  Sandbergen  utanför  Bab  ennasr.  Före 
'asr  gick  till  Wrede.,  som  föreläste  mig  företalet  till 
sin  resebeskrifning,  den  han  nu  håller  pä  att  göra 
färdig.  Gick  med  honom  att  söka  hans  svåger,  en 
naturalist.  Träffade  ej  honom,  men  hans  mor,  en 
tjock,  otäck  gammal  Tyska  eller  Italienska,  som  vi- 
sade mig  allehanda  af  sin  sons  preparater.  Gingo 
snart  derifrån  till  Clot  beys  hus,  der  mannen  arbetar. 
Han  var  dock  nu  ej  der.  Jag  betraktade  der  alle- 
handa arbeten  och  preparater,  dels  vanliga  mennisko- 


390 


skeletter,  dels  andra  piseparater  för  comparativ  anatomi. 
En  liten  Italienare  var  sysselsatt  med  att  göra  Clot 
heys  bild  i gips,  i full  uniform,  och  höll  just  nu  på 
med  att  smörja  hans  stjernor  på  bröstet.  Mot  afto- 
nen förargade  jag  mig  högeligen  öfver  sejiå  'Ali^  så 
att  jag  gick  ut  och  åt,  utan  att  vänta  på  hans  qvälls- 
vard.  Han  sof  ute  hela  natten,  sedan  han  (under  det  jag 
vandrade  omkring  i Ezhekijeh)  förgäfves  väntat  på 
mig  hos  Abdolkhalik,  för  hvilken  han  beklagat  sig 
öfver  mig  och  hvars  förmedling  i saken  han  sökt, 
på  det  här  vanliga  sättet. 

Juni  12. 

Gick  middagstiden  till  Wrede,  der  jag  träffade 
två  andra  Tyskar  och  efter  en  kort  väntan  äfven  hans 
svåger,  med  hvilken  jag  talade  om  djur  och  preparater 
för  vårt  anatomiska  kabinett.  Kort  före  'asr  gick  ner 
i grannbodarne  och  hörde  på  underliga  berättelser  om 
af  djefvulen  besatta  menniskoi’,  melbosin,  som  Mo- 
hammad  Saleh  trakterade  oss  med.  Bland  annat  att 
hans  faster  en  tid  varit  besatt  af  en  'afrit.  Man  hade 
tillkallat  en  berömd  fikih,  som  läst  öfver  henne  alle- 
handa besvärjelseformler,  men  fått  af  Ginn  det  svaret 
att  han  mätte  upphöra  dermed,  ty  Ginn  ville  ej  lemna 
qvinnan  förän  han  dödat  henne.  Men  denne  Ginn 
var  Mohammad  isynnerhet  särdeles  bevågen.  Plan 
talade  med  en  egen  fin  stämma  ur  qvinnans  mun  och 
bad  honom  sätta  t.  ex.  en  tallrik  uti  ett  skåp,  som 
var  tomt  på  allt,  och  då  JUohammad  efter  en  stund 
öppnade  den  tillslutna  dörren  till  skåpet,  såg  han 
tallriken  full  med  konfekt  eller  frukt,  ehuru  frukttiden 


391 


oj  var  inne;  eller  ock  gat'  den  honom  kött  till  kalas 
eller  pengar,  12  till  20  piaster,  o.  s.  v.  Icke  nog  med 
att  en  Gxnn  besatt  henne,  äfven  Ginnens  slägtingar 
(såsom  syster  och  bror)  bodde  iiti  henne  och  talade 
hvar  och  en  med  sin  stämma  nr  hennes  mun.  Denna 
Gw7i-familj  kallade  sig  sjelf  Frankisk.  En  annan, 
som  var  melbos,  talade  flytande  och  perfekt  Fransy- 
ska under  sina  anfall.  Det  är  förunderligt  att  se, 
huru  de  sjelfva  tro  sina  berättelser,  så  galna  de  än 
må  vara;  Mohammad  Saleh  tyckes  dock  vara  en  mer 
än  vanlio-t  fördomsfri  moslim.  Allt  detta  sade  han 

O 

sig  sjelf  hafva  öfverlefvat  och  sett  med  egna  ögon. 
Efter  'asr  gick  jag  till  vår  grammatikaliska  meglis  i 
shekh  Mohammads  ^attar-hoå  och  hörde  på  shekh  ^Alis 
lektion  samt  pratade  med  dem. 

Juni  13. 

Gick  på  förmiddagen  ut  och  vandrade  i Jude- 
qvarteret,  der  jag  mötte  många  särdeles  vackra  Ju- 
dinnor. Gick  sedan  till  Timofejef  och  Köliler,  der  jag 
blef  sittande  ända  till  närmare  ^asr,  då  Timofejef  och 
jag  gingo  till  doktor  Prunner.,  som  jag  ville  rådföra 
angående  anatomiska  preparater.  Gick  med  sepd  "Ali 
till  shekh  Demerdash.,  der  vi  tillbragte  natten;  men 
jag  hade  särdeles-  tråkigt. 

Juni  lå. 

Gick  ut  på  förmiddagen  till  shekh  ^Ali,  hos  hvil- 
ken  jag  i hans  hus  tillbragte  tiden  ända  till  Selam 
med  läsande  jemte  honom.  Under  middagsbönen  gjorde 
jag  en  vandring  i Azhukijeh,  satt  i ett  cafc  och  rökte. 
Sedan  gick  jag  hem  och  tog  mig  en  lur  till  'asr,  då 


392 


jag  blef  uppväckt  af  ormfungareu  ‘Ali  och  Timofejef; 
den  senare  hemtade  mig  mitt  creditiv  och  den  förre 
2 stora  ormar,  med  hvilka  han  här  gjorde  stort  ovä- 
sende, jemte  några  ödlor.  Timofejef  blef  hos  mig 
hela  eftermiddagen,  hvarefter  vi  med  sejid  ‘Ali  gingo 
ut,  först  i ett  café  att  höra  på  Shaer^  sedan  vandra- 
de omkring  hit  och  dit. 

Juni  15. 

Hade  redan  bittida  besök  af  min  ormfångare. 
Ilade  sedan  språng  och  bestyr  hela  förmiddagen,  dels 
med  preparatorn  Jusvf  och  Palme,  dels  med  mitt  cre- 
ditiv. Satt  vidare  hemma  och  väntade  på  'AU,  som 
åter  ej  visade  sig  på  hela  dagen,  till  min  stora  för- 
argelse. Vid  ‘asr  lyftade  och  deponerade  pengarne 
hos  Bokti.  Hörde  så  på  shekh  'Alis  lektion  och  var 
efter  dess  slut  en  stund  hos  honom  i hans  hus.  Ef- 
ter maghrih  tog  jag  honom  med  mig  och  satt  i Azhu- 
kijeh  i allén  hos  Hanaji.  Jag  har  ändteligen  i shekh 
'Ali  funnit  en  man,  som  jag  riktigt  trifves  tillsam- 
mans med.  Var  äfven  vid  'asr  ujDpe  hos  Prunner 
och  visade  honom  de  preparater,  jag  såsom  prof  hade 
tagit  af  Jusuf.  Han  gillade  dem  och  äfven  priset, 
som  Jusuf  fordrat  af  mig.  Pruiiner  tyckes  mig  mera 
affektera,  än  verkligen  hafva  antagit  orientaliska  eller 
fastmer  Turkiska  maner. 

Juni  16. 

Hade  åter  besök  af  min  ormfångare,  som  hemta- 
de mig  en  liten,  men  särdeles  argsint  orm.  Kort 
förut  om  morgonen  kom  hit  en  qvinna,  af  hvilken 
för  några  dagar  sedan  en  barberare  ryckt  ut  en  tand, 


393 


men  sålunda  att  lian  tagit  den  bredvid  liggande  fri- 
ska, i stället  för  den  sjuka.  Kindbenet  var  nu  svul- 
let och  hon  hade  svår  värk.  Derefter  hade  besök  af 
en  gammal  gubbe,  hvars  bekantskap  jag  gjort  i De- 
merdashj  och  som  nu  bjöd  ut  böcker  åt  mig.  Medan 
han  satt,  kom  äfven  Ahdolkhalik  och  kort  derpå  Mo- 
hamniad  effendi,  som  nu  stigit  upp  från  sin  sjukdom. 
Vi  åto  alla  en  liten  frukost  tillsammans.  Gick  der- 
efter att  söka  Jusi(f,  men  träffade  honom  ej  hemma. 
Vid  'asr  hade  min  skriftimma,  hörde  på  shekh  '"AU 
och  satt  efter  lektionen  med  honom  i hans  hus.  Vid 
hemkomsten  satt  länge  vid  vår  port,  jemte  Abo  khode, 
som  blåste  för  mig  sin  zummara;  liksom  alla  sina 
kolleger  var  han  förtjust  öfver  sitt  instrument,  ehuru 
ringa,  och  öfver  sitt  spel. 

Jwii  1 7. 

Hade  språng  för  att  träffa  Jusuf^  af  hvilken  jag 
nu  beställde  en  samling  af  Nilens  fiskar,  hvar  och  en 
till  ett  pris  af  10  piaster.  Köpte  glasburkar  för  de 
små  preparater,  jag  sjelf  tänker  göra.  Hade  efter 
middagen  min  skriftimma,  gick  efter  "asr  till  shekh 
'Ali^  tog  honom  och  sejid  ‘Ali  med  mig  och  gick  till 
Bolak^  der  vi  togo  en  båt  och  satte  öfver  floden  till 
andra  stranden.  Det  var  med  ett  särdeles  nöje  jag 
åter  färdades  i båt,  ehuru  den  var  liten  och  blott  på 
en  flod.  På  samma  båt  med  oss  voro  3 qvinnor, 
med  de  vackrast  tecknade  ögonbryn  jag  nästan  sett. 
Öfverkomne  valde  vi  ut  en  plats  åt  oss,  utbredde 
vår  lehbade  och  satte  oss.  Jag  blef  dock  ej  sittan- 
de, utan  gjorde  en  liten  promenad  omkring  en  träd- 


394 


gård  och  såg  på  den  särdeles  vackert  nedgående  so- 
len. Jag  kunde  ej  förmå  mitt  sällskap  att  slå  sig 
ner  der,  emedan  det  var  något  afsidcs  från  den  plats, 
der  allt  folk  var  församladt;  liksom  alla  andra  i Kairo 
voro  de  rädda  för  röfvare.  Samlingen  här  på  stran- 
den var  ej  särdeles  talrik,  de  flesta  tycktes  ha  sam- 
lat sig  på  ett  stort  öppet  sandfält  nedanför  Bolak, 
der  ett  stort  antal  tält  voro  uppslagna  och  derifrån 
hela  natten  lyste  talrika  ljus.  På  den  strand  der  vi 
voro,  hade  man  utbredt  battikh  till  oändlighet,  på 
ett  öppet  något  under  flodbrädden  sänkt  fält,  som 
utgjorde  den  egentliga  platsen  för  festen.  Hvar  och 
en  tycktes  i afton  nödvändigt  böra  äta  battikh  och 
det  tycktes  vara  nästan  det  enda  nöjet.  Några  sån- 
gare med  tarabuckor  hade  äfven  samlat  åhörare  om- 
kring sig  och  i buskarne  sade  man  Siréner  locka 
ynglingar  till  sig,  ehuru  soldater  vandrade  omkring 
för  att  förekomma  oskick.  Sedan  vi  gjort  vårt  af- 
tonmål med  ost  och  battikh,  flyttade  vi  oss  till  bräd- 
den af  den  höga  och  branta  flodstranden,  der  vi  ko- 
kade thé  och  kaffe.  Jag  vandrade  ännu  litet  om- 
kring, för  att  se  hvarmed  folket  roade  sig,  men  kun- 
de ej  finna  just  någonting.  Man  känner  här  just  in- 
tet annat  nöje,  än  att  sitta  stilla  och  orörlig,  dricka 
kaffe,  röka  och  prata.  Sedan  jag  vandrat  omkring  i 
mörkret,  återvände  jag  till  mitt  sällskap  och  lade  mig 
att  sofva  på  vår  lebbacle  under  bar  himmel.  Jag  som- 
nade "odt  och  sof  hela  natten  roligt.  Det  var  nem- 
ligen  i dag  lelet  ennokta,  den  natten  då  man  tror  att 
tlen  droppe  faller  ned  i floden,  som  förorsakar  dess 


395 


ötVersvämning.  Den  skulle  falla  kl.  omkring  3 ii  4 
d.  V.  s.  9 a 10  på  aftonen;  men  ingen  tycktes  ge  akt 
på  eller  bry  sig  om  denna  tid.  Åtminstone  gafs  den 
ej  på  något  sätt  tillkänna.  Båtar,  som  färdades  öf- 
ver  om  natten,  aflossade  några  skott,  äfven  några 
hördes  från  fasta  landet,  men  utan  afseende  på  tiden 
då  nokta  föll. 

Juni  18. 

Sällskapet,  som  föga  hade  sofvit  under  hela  nat- 
ten, utan  varit  sysselsatta  med  prat  och  kaffe,  väckte 
upp  mig  litet  före  solens  uppgång,  dä  vi  gingo  i en 
moské  och  gjorde  morgonbön.  Den  var  högst  ruskig, 
dess  mecla  ingalunda  inbjudande.  Shekh  ^Åli  föredrog 
ock  derföre  att  blifva  under  bar  himmel.  Sedan  vi 
druckit  kaffe  och  försett  oss  med  provision,  togo  vi 
en  liten  båt  samt  begåfvo  oss  med  god  nordlig  vind 
uppåt  floden,  i grenen  mellan  Embahe  och  Ibrahim 
pashas  ö;  landade  under  Soleiman  aghas  palats,  gingo 
upp  och  besågo  den  vidsträckta  trädgården,  som  ännu 
är  för  ny  för  att  kunna  vara  rätt  vacker.  Seglade 
så  längre  upp  i hett  baddande  förmiddags  solsken, 
landade  vid  ön  och  simmade.  Sedan  fortsatte  vi  fär- 
den och  efter  att  flera  gånger  hafva  satt  på  i gyttjan, 
i anseende  till  det  låga  vattenståndet,  landstego  vi 
slutligen  på  Erroda^  giugo  snedt  deröfver  och  stan- 
nade vid  fl/awjaZ-färjan , der  vi  bredde  ut  vår  lebbade 
på  stenläggningen.  Kamraterna  (som  ehuru  här  barn- 
födda jag  tror  aldrig  förut  hade  varit  på  Roda)  voro 
högst  trötta  och  ömkliga,  samt  föredrogo  att  här  midt 
i vägen  taga  sig  en  middagslur,  under  det  jag  gjorde 


396 


en  promenad  omkring  den  utomordentligt  vackra,  i 
Engelsk  smak  anlaggda  trädgården,  betraktande  på- 
foglarne,  som  der  förvaras  i ett  enkom  för  dem  in- 
redt  hus.  Sedan  de  andra  vaknat  en  stund  efter  mid- 
dagen, begåfvo  vi  oss  bort,  men  alla  voro  böo-st  trå- 
kiga och  medtagna  af  den  lilla  färden,  äfvensom  af 
hettan,  öfver  hvilken  de  högeligen  beklagade  sig, 
ehuru  jag  fann  mig  ganska  väl  i den.  Vi  vandrade 
så  den  ganska  långa  vägen  genom  staden  hem  till 
shekh  der  vi  en  stund  hvilade  och  sedan  be- 

gåfvo oss  hem.  Kort  derpå  fingo  vi  besök  af  den 
gamla  gubben,  som  tyckes  vilja  bli  mig  en  bokskaf- 
fare.  Efter  maghrih  satt  jag  hos  Aho  Noris  med 
shekh  Sharavi  och  hans  bror,  samt  hörde  på  Abo 
khodes  zummara.  Han  sade  sig  i dag  hafva  ätit,  utom 
boze,  äfven  hashish^  och  tycktes  också  vara  rusig. 
När  jag  kom  hem,  fann  jag  att  gubben  hade  kommit 
tillbaka  och  tagit  nattqvarter  hos  mig,  såsom  ock 
"Alis  son. 

Juni  19. 

Hade  besök  af  min  ormfångare;  jag  tog  några  or- 
mar och  gjorde  upp  räkning  med  honom,  med  hvil- 
ken han  ej  tycktes  vara  särdeles  nöjd.  Vandrade  på 
förmiddagen  omkring  i Mushi  och  till  Jusufs  arbets- 
rum i Clot  beys  hus.  Efter  'asr  hörde  pä  ‘Alis  lek- 
tion och  satt  derefter  med  honom  och  shekh  Abdolla 
i hans  hus.  Shekh  Abdolla  är  en  högst  rolig  man, 
kanske  den  enda  här  hos  hvilken  jag  funnit  s^jår  af 
humor.  Vandrade  om  aftonen  mycket  omkring  i Az- 
bukijeh  af  och  an,  samt  satte  mig  slutligen  att  hvila 


397 


hos  Hanaji^  dit  sejid  'Ali  begifvlt  sig  före  mig;  med 
honom  gjorde  jag  en  tur  till  Ghorijeh^  der  vi  veko 
in  i ett  café  och  sågo  p°i  Hashashin.  De  snto  tysta 
och  stilla,  gjorde  intet  oväsende,  utan  gingo  lika  vac- 
kert bort,  sedan  hvar  och  en  tagit  sig  några  rökar 
från  den  af  en  gosse  kringburna  hashish  gazen. 

Juni  20. 

Gick  på  förmiddagen  till  Kölder  och  Timofejef. 
Efter  'asr  gjorde  jag  mitt  aftonmål,  för  att  låta  sejid 
'Ali  gå  bittida  till  shekh  Demerdash.  Derefter  gick 
jag  till  shekh  'Ali  och  satt  hos  honom  ända  till  maghrih^ 
då  vi  båda  gingo  till  Hanafi  i Azhukijeli. 

Juni  21. 

Satt  hela  förmiddagen  hemma  väntande  på  shekh 
'Ali  och  Abdolla,  med  hvilka  jag  kommit  öfverens 
att  göra  en  tur  till  Roda,  men  de  kommo  ej.  Hade 
härunder  besök  af  den  sjuka  qvinnan  och  två  henne 
åtföljande  karlar;  på  den  ena  drog  jag  ut  en  mnrken 
tand,  under  skrik  och  jemmer.  Efter  'asr  hörde  på 
shekh  'Alis  lektion,  satt  sedan  med  honom  i hans 
hus  och  kom  öfverens  att  han  skulle  ge  mig  en  lek- 
tion äfven  mellan  'asr  och  maghrih  hvarje  dag.  Om 
aftonen  vandrade  oupphörligt  af  och  an  i Azhukijeh 
och  hade  tråkigt. 

Juni  22. 

Hade  besök  af  'Ali  ormfångaren  och  tog  af  ho- 
nom  åtskilligt,  som  jag  skickade  till  Jusuf.  Gjorde 
derefter  en  lång  promenad  i det  så  kallade  Turkqvar- 
teret,  Ezhekijeh  och  andra  trakter,  genom  hvilka  jag 
ännu  ej  vandrat.  Ofverallt  träffade  jag  gamla  fallande 


398 


och  förfallna  hus,  samt  emellan  dem  nya  i Turkisk 
eller  Frankisk  smak  uppförda. 

Jwii  23. 

Gjorde  efter  lektionen  en  lång  vandring,  först 
upp  till  Romdi  ut  från  staden,  till  den  lilla  soldat- 
kolonin under  Gebd  elgujuzi.  Med  stor  förundran 
betraktade  jag  här  det  väldiga  lodrätt  nedstigande 
berget,  om  hvilket  jag  hittills  gjort  mig  alldeles  orik- 
tigt begrepp.  In  i grunden  af  berget  var  uthugget 
ett  magasin  för  krut,  som  fabriceras  i en  fabrik  uppe 
på  toppen.  En  stor  framskjutande  kant  deraf  bildade 
ett  naturligt  hvalf  öfver  porten.  Jag  träffade  här  2 
Turkar,  som  tyektes  vara  dess  väktare.  De  rådde 
mig  att  vid  min  återgång  till  staden  ej  göra  omvägen 
längsmed  muren  och  på  bergen,  ty  här  funnes  liara- 

som  säkert  skulle  plundra  mig.  Allt  folk  här  ha 
en  förfärlig  spökrädsla  för  röfvare.  Jag  steg  upp  på 
berget  på  den  gjorda  vägen,  som  leder  upp  till  fa- 
briken, allt  förvånad  öfver  det  väldiga  berget  och  de 
underliga  grottbildningarne , som  syntes  öfverallt.  Upp- 
kommen på  toppen,  kunde  jag  nu  rätt  skåda  öfver 
den  storartade  Nildalen,  begränsad  af  Gizeh  och  Sak- 
kara  pyramiderna.  Jag  fröjdade  mig  högeligen,  tyc- 
kande mig  nu  först  rätt  fatta  det  väldiga  och  gran- 
diösa  i Afrikas  natur.  Jag  steg  dock  snart  ner  igen , 
utan  att  besöka  hvarken  fabriken  eller  den  moské, 
som  står  här  uppe,  och  vandrade  genom  en  usel  sol- 
datstad utanför  stadsporten  under  citadellet  in  i sta- 
den, men  åter  snart  ut  genom  en  annan  port  och  så 
utanför  stadsmuren  ända  till  Bab  ennasr.  I ett  café 


3U9 


här  träffade  jag  Mohammad  Rosas  ocli  xihdolkarim. 
Satt  med  dem  eu  stund  och  följde  sedan  den  förre 
liem  i hans  hus,  der  han  visade  mig  allehanda  små 
lajjpris-saker,  mest  af  Frankisk  beredning,  t.  ex.  mag- 
neter,  h vilkas  verkan  jag  ej  låtsade  förstå,  till  hans 
stora  fröjd;  allt  var  till  största  delen  gammalt  skräp, 
men  han  tycktes  sätta  stort  värde  derpå.  Sä  t.  ex. 
gamla  usla  taflor  m.  m.,  hvars  beskådande  skulle  hafva 
tråkat  ut  mig,  om  jag  ej  sett  hans  fröjd  öfver  den 
förundran  jag  låtsade.  Efter  maglirib  gjorde  slag  i 
Azhukijeh  och  var  sedan  pä  en  Sibhe  för  Abdolka- 
rims  aflidna  dotter. 

Juni  24. 

Gjorde  på  förmiddagen  efter  lektionen  en  lång 
vandring,  först  genom  Judeqvarteret  och  sedan  ge- 
nom åtskilliga  delar  af  staden,  der  jag  ej  förr  fär- 
dats fram.  Hade  min  skriftimma  och  min  eftermid- 
dags lektion  hos  shekh  ^Ali',  gick  med  honom  efter 
■maghrib  till  Asbukijeh  och  satt  i cafét  hos  lianafi 
till  en  stund  efter  'es/ia,  i det  ljufvaste  månsken  och 
den  mildaste  luft,  uppfriskad  af  nordanvind.  Så  hade 
jag  fått  slut  på  min  midsommarsdag  här,  utan  någon 
fröjd,  men  dock  utan  tråkighet. 

Juni  25. 

Gjorde  åter  på  förmiddagen  långa  vandringar  i öde 
och  förstörda  trakter  af  staden,  sedan  jag  hemma  fru- 
kosterat med  shekhen  från  Demerdash.  För  öfrigt 
gick  dagen  som  vanligt. 

Juni  26. 

Var  pä  förmiddagen  i kansliet  och  tog  pengar  af 


400 


Köhler  samt  gjorde  en  liten  vandring  i Khan  khalili, 
der  jag  köpte  ett  par  nya  skor,  äfvensom  i trädgår- 
darne.  Vid  maglirib  då  jag  kom  hem  från  shekli 
'AU,  kallade  mig  Khalil  till  sin  bod  för  att  se  på  en 
carierad  tand,  som  plågade  Rifct  effenåi.  Jag  var 
högst  generad  af  hans  bekantskap,  men  kunde  ej 
undgå  den.  Knappt  hade  jag  åter  hunnit  upp  i mitt 
rum,  så  kom  han,  jemte  en  af  mina  bekanta  Araber, 
upp  till  mig.  Han  hade  dook  ej  mod  att  låta  mig 
rycka  ut  tanden,  utan  tycktes  vara  mycket  pjåkig 
och  sensibel,  som  han  sjelf  sade.  Han  var  högst 
frågvis  och  jag  var  oförsigtig  nog  att  låta  honom  veta 
för  mycket;  jag  fruktar  verkligen  ledsamma  följder 
af  denna  bekantskap.  Vi  talade  mest  Franska  och 
det  förundrar  mig  att  han  ej  kan  tala  detta  språk 
bättre  än  han  gör.  Sedan  han  gått  bort,  gjorde  jag 
en  liten  vandring  omkring  Azbukijeh,  samt  till  cafét 
vid  Hassanein,  der  jag  hörde  på  en  Muhaddit. 

Juni  27 . 

Gjorde  efter  lektionen  en  liten  vandring  till  Khan 
khalili,  der  jag  köpte  en  divan  af  shekh  Ib7i  elvarak. 
Hade  besök  af  ormsamlaren,  tog  af  honom  några 
småsaker  och  grälade  om  priset.  För  öfrigt  gick  da- 
gen som  vanligt.  Satt  med  shekh  'Ali  en  stund  hos 
Hanafi  och  gick  sedan  med  honom  till  en  handelsman 
från  Me^rgus,  som  i afton  hade  en  khatnie  i sitt  hus 
i Muski.  Det  var  i afton  molid  shekh  Selameh,  som 
har  en  liten  kubba  och  ett  litet  bönehus  här  i Muski. 
Folk  var  församladt  till  stor  mängd  och  äfven  mycket 
qvinnor.  Vi  gjorde  vår  zijareh  hos  shekhen,  trän- 


401 


gande  oss  in  till  hans  kubba  genom  den  deiinvid  hop- 
packade qvinnoskaran.  Derefter  gingo  vi  in  till  han- 
delsmannen och  hörde  på  khatmen.  Vi  snto  omkring 
2 timmar  och  jag  hade  ganska  tråkigt,  ehuru  shekherna 
som  föredrogo,  voro  utvalda  och  ovanligt  goda. 

Juni  28. 

Gick  bittida  jemte  se^id  ‘Ali  till  Abdolkhaliks 
brorsdotters  turba,  der  5 fokelia  gjorde  en  khatme. 
Vi  suto  der  en  stund  och  hörde  på  dem  i ett  säll- 
skap af  omkring  10  personer,  bland  hvilka  en  gam- 
mal gubbe  med  grått  skägg,  som  satt  och  gret.  Gjor- 
de en  vandring  utåt  Bolak  och  utanför  staden,  samt 
satte  mig  sedan  i ett  café  i Azbukijeh  allena,  vän- 
tande slutet  af  fredagsbönen.  Efter  maghrib  vandra- 
de jag  oupphörligen  omkring  i Azbukijeh^  i det  Ijuf- 
vaste  månsken  och  den  mildaste  luft. 

Juni  29. 

Hade  under  lektionen  besök  af  ormfångaren,  kort 
derpå  af  Abdolkhalik  och  Hassan,  som  jag  åderlät, 
vidare  af  gubben  från  Demerdash,  med  hvilken  jag 
åt  frukost  tillsammans;  vidare  af  några  från  Divan  el 
mudarisj  bland  hvilka  en  hade  sjukt  öga  och  som 
jag  skref  recept  åt.  Jag  fruktar  ledsamma  följder  af 
min  bekantskap  i Divan  el  mudaris.  Gick  vid  maghrib 
med  sejid  ‘Ali  ut  till  sultan  Kaid  beys  moské,  som 
ligger  i en  liten  gammal  ödelaggd  by,  utanför  staden 
invid  Kairos  största  begrafningsplats.  Här  var  i dag- 
garna' shekh  Ibrahim  Dosoki,  d.  v.  s.  folk  samlades  hit, 
tillbragte  natten  under  zikr  och  begåfvo  sig  om  mor- 

O O O 

G.  A.  Wallins  rese-ant.  H.  I. 


•26 


402 


goneii  upp  till  citadellet,  för  att  der  få  afgjordt  när 
lians  fest  skalle  firas  samt  för  att  erhålla  tillåtelse  och 
firman  till  den.  Hans  fest  firas  ungefär  en  månad 
härefter  på  sjelfva  Nilen,  nedanför  en  till  hans  ära 
uppförd  moské.  Ilär  i Kaid  hey  ligger  en  af  hans 
kholafa  begrafven.  Vi  gjorde  vår  zijareh  hos  den 
här  likaledes  begrafna  shekh  "Afifi,  i hvars  bönehus 
vi  suto  och  hörde  på  en  särdeles  vacker  zikr.  Äfven 
några  andra  shekher  besökte  vi,  samt  suto  en  stund 
och  hörde  på  de  zikr,  som  höllos  för  hvar  och  en. 
Folk  var  samladt  till  stor  mängd  och  roade  sig,  som 
vanligt,  med  att  sitta  i cafén  eller  iposkéer  och  prata. 
Jag  vandrade  omkring  utanför  byn  och  insöp  ljuf, 
mild  nordan  vind,  som  blåste  fram  öfver  öknen.  Må- 
nen var  nu  full  och  särdeles  klar  pä  den  blåa  him- 
melen. Vi  kommo  hem  kl.  A a la  Ture  i det  Ijuf- 
vaste  väder. 

Juni  30. 

Hade  om  morgonen  efter  lektionen  en  liten  dispyt 
med  shekh  ’Ali  om  Nilens  öfversvämning,  hvars  or- 
sak jag  förklarade  vara  det  ymniga  regn,  som  denna 
tid  faller  i Nubien.  Han  sade  den  öfversvämma  från 
källor  i paradiset  och  allt  vara  min  ‘alm  allali.  Dis- 
pyten var  temmeligen  liflig,  dock  utan  hetta  och  slöts 
dermed  att  jag  fann  för  godt  att  tiga,  när  han  hem- 
tade  sina  bevis  från  Sunna.  Gick  kort  efter  lektio- 
nen upp  på  sandhögarne  utanför  Bab  ennasr,  satt  der 
och  inandades  ökenluften.  Det  var  i dag  liksom  i 
går,  en  ovanligt  stark  hetta,  så  att  den  NV-vind 
som  blåste  hade  nästan  ingen  friskhet  med  sig.  För 


403 


öfrigt  tillbragte  jag  dagen  i lättja  och  tråkighet,  ty 
för  den  starka  hettan  hade  jag  ej  lust  till  någonting. 
Gjorde  en  spatsertur  omkring  Birkef,  men  äfven  här 
var  luften  het  och  föga  frisk.  Kände  mig  om  afto- 
nen särdeles  trött  och  alldeles  medtagen. 

Juli  1. 

Gjorde  en  lång  vandring  i Klian  khalili,  såg  på 
marknaden  der  och  köpte  mig  äfven  några  småsaker. 
Efter  middagen  gick  i badstuga,  för  att  litet  afkyla 
mig  från  den  olidliga  starka  hettan  i dag.  Sedan  jag 
kommit  derifrån  blef  jag  hemma  och  led  förfärligt  af 
hettan  i mina  rum. 

Juli  2. 

Hade  besök  af  shekh  Ibrahim,  som  jag  nu  på 
så  lång  tid  ej  sett,  hvarken  hemma  hos  mig  eller 
ute.  Han  talade  om  en  man,  som  kommit  hit  och 
föregifvit  sig  hafva  blifvit  fången  af  Fr  ang  er  samt 
tillbragt  12  år  hos  dem  i fångenskap,  men  nu  nyligen 
i en  dröm  blifvit  besökt  af  sejid  Ahmad  elhedavi,  af 
honom  omedelbarligen  förd  till  Tanta,  samt  derifrån 
åter  kommit  hit,  för  att  tala  med  shekh  Ettamim. 
Historien  kommenterades  här  hos  mig  såsom  bedrä- 
geri. Man  tyckes  småningom  äfven  här  börja  för- 
lora tron  på  underverk.  Efter  maghrib  gick  med 
sejid  Ali  och  gjorde  vår  zijaret  hos  Sejideh  Nefhise, 
hvars  molid  nu  firas.  Vi  suto  invid  hennes  kobba, 
läste  sjelfva  och  läto  en  Jikih  för  5 fadda  läsa  Surah 
Jasin  der.  Vandrade  omkring  i hennes  lilla,  men 
särdeles  vackra  moské.  Besökte  på  återvägen  kobban 


404 


för  hennes  farbror:  Mohammaå  elanvar ^ ibn  elhasan 
ibn  Eossein  ibn  ‘Ali.  Här  var  temmeligen  mycket 
folk,  dock  klagade  man  att  det  ej  var  hälften  af  hvad 
man  i fordna  tider  varit  van  att  se.  Vi  gjorde  van- 
dringen fram  och  tillbaka  nästan  utan  att  hvila  oss, 
hvarföre  sejid  ‘Ali  kom  hem  alldeles  uttröttad  och 
medtagen,  såsom  äfven  jag  till  någon  del. 

Juli  3. 

ft 

At  frukost  hemma  med  shekherna  ‘Ali  och  Ihra- 
him.,  gick  derefter  ut  och  vandrade  i Muski,  för  att 
söka  mig  ett  glas  i mina  söndrade  gröna  glasögon, 
men  fann  intet.  Dagen  gick  för  öfrigt  som  vanligt 
med  sina  2 lektioner. 

Jitli  i. 

Gick  efter  lektionen  för  att  taga  pengar  af  Bok- 
ti,  men  träffade  ej  honom  och  tog  derföre  af  Kölder 
en  liten  summa.  Vandrade  derefter  i Khan  khalili 
och  Kutuhijeh,  köpte  äfven  en  bok  i Bejan  och  en 
Sahhara,  för  afsändandet  af  böcker  hem.  Packade 
och  rustade  för  afresan  till  rif,  tiden  mellan  sohr  och 
'asr,  gick  derefter  till  Bokti,  som  var  ovanligt  artig 
och  vänlig,  förmodligen  derföre  att  jag  alltid  visat 
honom  barskhet  för  'hans  småaktighet.  Vid  maghrib 
underrättade  jag  Sejid  ‘Ali  att  han  skidle  blifva  här 
efter  mig,  hvilket  grep  honom  mycket,  så  att  han 
tycktes  vilja  börja  en  scen,  hvilket  jag  dock  afböjde 
med  barska  och  vresiga  miner.  Gick  till  trädgården 
i Da7'b  elginena.,  som  till  cn  del  var  illuminerad,  i 
anledning  deraf  att  en  hökares  son  dessa  dagar  skall 


405 


omskilras.  Här  fnnnos  i afton  "avalim  och  mycket 
folk  var  församladt  för  att  höra  dem.  Jag  fann  mig 
ej  någon  lämplig  plats  och  folket  var  här  värre  än 
hos  oss  att  väsnas  och  höja  sina  förtjusningsutrop, 
så  att  jag  ej  väl  kunde  höra  sångerskan,  förargade 
mig  och  gick  snart  bort.  När  jag  kom  i trädgården 
och  spatserade  inom  den,  råkade  jag  ut  för  en  ung 
Arab  vid  fishijen,  som  först,  när  jag  satte  mig,  hoj- 
tade högst  oartigt  åt  mig.  Jag  hojtade  lika  barskt 
emot  och  tystade  honom  så.  Sedan  kom  han  och 
satte  sig  bredvid  mig,  då  jag  bannade  honom  för 
hans  ohöflighet.  Slutligen  blef  han  högst  mjuk,  bad 
mig  om  förlåtelse  och  var  särdeles  putslustig.  Han 
sade  sio'  vara  dräng  hos  en  Frankisk  medicus. 

Juli  5. 

Förde  sahharan  fullpackad  med  böcker  och  an- 
dra saker  till  Bokti.  När  jag  kom  derifrån  hade 
tåejid  "Ali  gått  ut  och  tagit  nyckeln  med  sig.  Jag 
hck  dock  upp  dörren  med  min  kappsäcks-nyckel,  gick 
in  och  väntade,  men  ingen  kom.  Efter  middagen 
kom  dock  Abdolkhalik,  och  sedan  vi  först  en  lång 
stund  talat  om  allehanda  likgiltiga  sakei’,  började  han 
med  ingångsspråk  om  sin  vänskap  och  kärlek  till 
mig,  samt  frågor  om  jag  å min  sida  äfven  hade  vän- 
skap för  honom  m.  m.  d.  strunt  och  ömkligt  prat, 
som  man  beständigt  hör  i Kairo-boernas  mun.  Se- 
dan börjades  hufvudsaken  om  Sejid  "Ali^  att  han 
hade  samkat  skuld  på  sig  under  den  tid  han  varit  i 
min  tjenst,  att  jag  måtte  betala  dessa  skulder,  hellre 
än  att  folk  sedan  skulle  komma  och  rycka  af  honom 


40G 


hans  turhan  och  ’ere  o.  s.  v.  Samma  visa  hade  äf- 
ven  shekh  Kolali  hela  morgonen  sjungit  för  mig, 
för  att  locka  pengar  af  mig  till  betäckande  af  den 
skuld,  Sejid  "Ali  gjort  hos  honom  för  shawlar  dem 
han  tagit.  Under  det  Abdolkhalik  satt  och  talade 
härom,  kom  Sejid  "Ali  ocli  underrättade  oss  om  att 
då  han  gått  ner  kort  efter  mig,  bärande  min  kahot 
och  ibrik,  folk  samlats  omkring;  honom  och  tagit 
dessa  saker  ifrån  honom,  för  de  skulder  han  hade 
hos  dem.  Shekh  Kolali  skaffade  dem  dock  snart 
tillbaka.  Nu  kom  äfven  effendin  frän  Divan  el  mu- 
daris  med  sitt  sjuka  öga,  och,  sedan  jag  exjjedierat 
honom,  Mohammad  Sa" odi’,  Sejid  'Alis  sak  ventilera- 
des alltfort  och  slöts,  när  deras  usla  tiggande  ut- 
tröttat mig,  sålunda  att  jag  spenderade  en  colon- 
nat.  Sedan  detta  ändteligen  var  slut  och  de  gått 
bort,  skickade  mig  shekh  Kolali  4 åsnor,  som  trans- 
porterade resten  af  mina  saker  till  shekh  "Ali.  Vid 
flyttningen  hade  jag  äfven  anledning  att  vara  miss- 
nöjd med  Sejid  "Ali,  ty  sedan  allt  var  i ordning 
stannade  han  en  stund  efter,  satte  sig  med  oss  i port- 
gången och  for  ut  emot  shekh  "Ali,  liksom  han  hemma 
hos  mig  gjort  mot  Abdolkhalik.  Tiden  var  nu  för- 
liden  efter  "asr,  vi  satte  oss  (shekh  "Ali  och  jag)  uti 
hans  mandara,  dit  mina  saker  voro  inflyttade,  språ- 
kande om  dagens  händelser  och  om  Sejid  "Ali,  hvars 
hela  uppförande  äfvensom  skulder  han  förklarade  vara 
blott  och  bart  skälmstycken.  Om  så  förhåller  sig, 
som  jag  nästan  har  lust  att  tro,  är  det  just  ett  vackert 
exempel  på  trolöshet  och  skrymteri.  Om  aftonen  gingo 


407 


vi  ner  till  Azbukijeh  ocb  suto  hos  Hanaji  till  temmeli- 
gen  sent.  Sedan  vi  kommit  hem,  gjort  vår  maghrib- 
och  esha-hönj  lade  vi  oss,  jag  i mandaran  och  shekh 
'Ali  ute  på  gården  på  en  mastaba;  men  förän  vi  som- 
nade, sjöng  han  ännu  ett  kapitel  ur  Koran,  med  ett 
särdeles  vackert  föredrag.